Sök i Ratio Lex

Betänkande, angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter.

1895-04-22 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1895:19, Betänkande, angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

1

i;rr

• IH

v ■''!i/''JH

;."/n

■ i:N:o 19. ''

i'',- :-morr! < .! ; u, >}£• ?♦«’. irii /ad! ''O.S

!\>>ui.v; rtliirr-v-»b ?n- li-oun'' v.ii!, *i*♦**i värnrir./b -a .•/>«.

Ank. till Riksd. kansli den 26 april 1895, kl. 12 midd.

fb"'' :''««* ^Iirt!,: s,i-- iuv.ib^ j. flit :v^-, .f,, an

Betänkande, angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner

och rättigheter. (g;a A.)

■i..;-’ • ; v • ; - . : i i r aid or- in ur.".-:

I en inom Andra .Kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad

motion, n:o 46, har herr J. Petersson i Boestad föreslagit, att

Riksdagen måtte besluta, Datt från och med år 1896 som afgift för de

enskilda bankernas sedelutgifningsrätt å tiokronesedlar erlägges en bevillning

af tjugu kronor för hvarje ett tusen kronor af det högsta

belopp af dessa bankers sedlar, som på en gång under nästföregående

året varit utlemnadt i rörelsen».

Till stöd för detta förslag anför motionären följande: »Då Riksdagen

år 1879 på grund af kongl. proposition beslutade indraga de

enskilda bankernas rätt att utgifva femkronesedlar, hade man hoppats,

med anledning af en Riksdagens senare skrifvelse till Kongl. Maj:t,

att utgifvandet af nämnda bankers tiokronesedlar snart derefter äfven

skulle genom enahanda framställning från Kongl. Maj:t blifva af Riksdagen

indragna. Så har dock ej skett, trots derom sedan nästan vid

hvarje riksdag motioner väckts i sådant syfte, utan att dessa verkat

till reformens genomförande.

Den förhöjda bevillning, som 1893 års Riksdag beslutade för

ifrågavarande bankers sedelutgifningsrätt, har icke verkat så, som man

förmodade i följd af yttranden som samtalsvis fäldes, »att derest en

så hög bevillning pålades deras sedelutgifningsrätt, skulle bankerna

sjelfmant afsåga sig densamma». Någon sådan afsägelse har nemligen

icke inträffat, i följd hvaraf man kan draga den slutsatsen, att sedelutgifningen

för dessa banker är en fin och mycket inkomstbringande

affär, i synnerhet hvad tiokronesedlarne angår, hvilka i den allmänna

rörelsen inom landsorterna ha en mycket stor spridning och utgöra der

den hufvudsakligaste delen af penningetransaktioner som ifrågakomma,

Bih. till Riksd. Prof. 1395. 5 Sami. 1 Afd. 18 Käft. (K:o 19).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

enär man ytterst sällan vid liqvider får se någon tiokrona af riksbankens

sedlar.

Vid sådant förhållande har jag den uppfattning, att de sedelutgifvande

privatbankerna skörda sin största inkomst på tiokronesedlarnes

utgifning, och såsom en följd deraf borde rättvisligen en

motsvarande högre beskattning bestämmas för utgifvandet af sistnämnda

sedlar, än öfriga af deras större sedelvalörer. En sådan förhöjd

beskattning tror jag också att de sedelutgifvande bankerna, med

hänsigt till den nettovinst, de skörda af sin rörelse, mycket väl kunna

tåla vid, relativt till jordbruk och annan rörelse, som i följd af statsverkets

behof under nuvarande tryckta tider få kontribuera allt för

högt, oafsedt deras rörelse går med förlust.»

Ifrågavarande bevillningsafgift, hvilken, efter att hafva under

en följd af år utgjort 2 kronor, höjdes af 1887 års senare Riksdag till

3 kronor, af 1892 års Riksdag till 5 kronor och af 1893 års Riksdag

till sitt nuvarande, enligt kungörelsen den 10 juli 1893 bestämda belopp,

10 kronor, allt för hvarje tusen kronor af det högsta belopp, som

på en gång under näst föregående år varit utlemnadt i rörelsen, bär

under- nedannämnda år tillfört statsverket i jemna hundratal kronor

följande inkomstbelopp, nemligen: . ''urvVn>■; i tb-siun-.uT / ;:.,v j
-

år 1890 kronoV 198,600,

>■ 1891 f 202,400, V

» .,213,700/

»"1893 "'': » 321,100,

» 1894 » ''635,100.

i, 1;''''il *s x, '' l i• * M s - -> i;K •»i 11,.: •''

1 )•};

i IT

Enligt det senaste af bänkinspektören utarbetade sammandrag

af de enskilda bankernas: ställning utgjorde beloppet af dessa bankers

utelöpande tiokronesedlar den 31 nästlidne mars, i jemna hundratal

kronor, 34,595,100 kronor, medan åter beloppet af de enskilda bankernas

sedlar af annan valör samma dag uppgick till 27,914,900 kronor.

För bedömandet af hvilken bevillningsafgift som skäligen må

drabba de enskilda bankerna för den särskilda förmån, som sedelutgifningsrätten

innebär, är det naturligen af största ^ vigt få utrönt,

hvilken vinst bankerna hafva på denna sedelutgifning. Härom har

motionären emellertid ej förebragt någon utredning. Enligt de upplysningar,

utskottet i förevarande ämne förskaffat sig''från med bankförhållanden

förtrogna personer samt på grund af särskildt den utredning*

som vid nästlidne riksdag förekom med anledning af då fram
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

stäldt förslag om lindring uti ifrågavarande bevillning (bevillningsutskottets

betänkande n:o 16), synes det utskottet uppenbart, att nämnda

vinst ingalunda är så betydlig, som motionären synes föreställa sig.

En höjning af ifrågavarande bevillningsafgift till det af motionären

föreslagna belopp skulle sannolikt för de enskilda bankerna omöjliggöra

ett vidare utgifvande af tiokronesedlar. Häraf blefve då otvifvelaktigt

en följd, att de enskilda bankerna Båge sig nödsakade att i stor utsträckning

indraga sina här och hvar inrättade afdelnings- och expeditionskontor

— en åtgärd, hvilken i närvarande stund för visso skulle

vara till stor skada för allmänheten.

Med erinran, att nästlidne Riksdag till Kongl. Maj:t aflät en

skrifvelse med begäran om framläggande af förslag till ändrad lagstiftning

angående riksbanken och de enskilda bankerna, uti hvilken

skrifvelse särskildt betonades önskvärdheten af den enskilda sedelutgifningsrättens

upphörande, vill utskottet framhålla, att det synes

utskottet- synnerligen olämpligt, att Riksdagen, utan att afvakta den

utredning, som berörda skrifvelse må antagas hafva till följd, skulle

nu vidtaga en åtgärd sådan som den motionären föreslagit. Utskottet

vill ock särskildt betona hvad tillförene inom Riksdagen uttalats vid

behandling af förslag med liknande syfte som det nn föreliggande, att

det svårligen kan anses.1 tillrådligt, att Riksdagen skulle använda sin

bevillningsrätt till omintetgörande af en rättighet, som på grund af

en lagstiftningsåtgärd tillkommit och således också endast genom sådan

borde kunna upphäfvas. ;

Då Riksdagen så nyligen som år 1893 bestämt grunderna för

ifrågavarande bevillnings utgörande, samt några förändrade förhållanden,

hvilka påkalla en ändring i dessa bestämmelser, icke, enligt utskottets

förmenande, sedan dess inträdt, saknar utskottet anledning förorda

någon som helst förändring af samma bestämmelser.

Utskottet hemställer,

att herr J. Peterssons ifrågavarande motion

icke måtte bifallas.

Stockholm den 22 april 1895.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CA VALLI.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

Reservation:

nvif./; j vi

af herr Jansson, som ansett, att de två sista styckena af

motiveringen för utskottets hemställan bort hafva följande lydelse:

»Med erinran, att nästlidne Riksdag till Kongl. Maj:t aflät eu

skrifvelse med begäran om framläggande af förslag till ändrad lagstiftning

angående riksbanken och de enskilda bankerna, uti hvilken

skrifvelse särskildt betonades önskvärdheten af den enskilda sedelutgifningsrättens

upphörande, vill utskottet framhålla, att det synes

utskottet synnerligen olämpligt, att Riksdagen, utan att afvakta den

utredning, som berörda skrifvelse må antagas hafva till följd, skulle

nu vidtaga en åtgärd sådan som den motionären föreslagit.

Då Riksdagen så nyligen som år 1893 bestämt grunderna för

ifrågavarande bevillnings utgörande, samt några förändrade förhållanden,

hvilka påkalla eu ändring i dessa bestämmelser, icke, enligt utskottets

förmenande, sedan dess inträdt, saknar utskottet anledning för närvarande

förorda någon som helst förändring af samma bestämtnelser.»

ftiöi;v.v.:;: (Mm};''!<*.:in strunt dived ebflirmvfigirj:

'' ; /: -»sfeuimä; ■ ::<d *»»»£> i ^ifhboK m <SSilfh\

Stockholm, tryckt hos Nya Tryckeri-Aktiebolaget 1895.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.