Sök i Ratio Lex

Betänkande, angående vissa ännu oafgjorda delar af tullbevillningen.

1895-02-28 · 57 sidor, varav 55 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 55 av 57 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1895:2, Betänkande, angående vissa ännu oafgjorda delar af tullbevillningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

1

* • *''• f

| r ro

: . y.a .•VOti ''Uf -(

N:o 2.

Ank. till Biksd. kansli den 1 mars 1895, kl. 3 e m.

Betänkande, angående vissa ännu oafgjorda delar af tullbevillningen.

Sedan utskottet i sitt betänkande n:o 1 yttrat sig rörande hufvudsakligen

den del af tullbevillningen, som omfattar de s. k. industritullarne,

i den mån förslag till ändringar deri nu förelegat till Riksdagens

afgörande, går utskottet härmed att afgifva betänkande angående

gjorda framställningar om ändringar i tulltaxans bestämmelser i fråga

om sådana varuslag, hvilka äro att hänföra till lifsmedel.

Dessa framställningar äro dels Kongl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna

proposition, n:o 4, angående förhöjning af tullen å spanmål m. m., dels

ock följande inom kamrarne väckta motioner, nemligen:

inom Första Kammaren väckta:

n:o 1, af friherre Iilinckowström, angående ökad tull å spanmål

äfvensom tull å potatis; och

n:o 26, af herr Cavalli, om förhöjning af tullen å oskaladt ris; samt

inom Andra Kammaren väckta:

n:o 2, af herr J. Petersson i Boestad, angående ändrade tullsatser

å fläsk m. m.;

n:o 3, af herr J. H. Johansson i Strömsberg, angående förhöjning

af tullen å fläsk;

n:o 43, af herr J. Sjöberg in. fl., angående höjning af tullen å fläsk;

n:o 49, af herr S. B. Bruhn, angående beräkning af tullafgifterna

å malen och omalen spanmål.

Bih. till Riksd. Prot. 1895. 0 Sami. 1 Afd. 2 Raft. (N:o 2.J

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Spanmål.

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

n:o 94, af herr 0. Erichson i B j ers by m. fl., om ändrade tullsatser

å malen och omalen spanmål;

n:o 97, af herr C. J. Mustaparta, om införseltull å lax;

n:o 114, af herr C. G. Thor, om borttagande af tullen å fläsk,

andra slag;

n:o 118, af herr P. Norberg angående tullfri införsel öfver Funäsdalen

af spanmål, malen och omalen, alla slag, samt fläsk;

n:o 132, af herr N. Jönsson i Gammalstorp m. fl., om tull å artikeln

potatis, äfven krossad eller rifven; och

n:o 140, af herr S. J. Kardell m. fl., om ändring i tullen å spanmål,

malen och omalen.

Då vid behandlingen af nu ifrågavarande delar af tullbevillningen

utskottet, med frångående af tulltaxans ordningsföljd de särskilda bestämmelserna

. emellan, företager dessa i den ordning, som betingas af

deras egen vigt och betydelse eller af deras inbördes samband, är det

naturligt, att början göres med tullsatserna för spanmål, omalen och malen.

I tulltaxan af den 8 juni 1892 hafva bestämmelserna rörande artikeln

spanmål följande lydelse:

Spanmål:

omalen:

a) råg, hvete, korn, majs samt ärter och bönor

per 100 kg. ................................................''.v.................. kronor 1: 25

b) hafre och vicker.......i................................................... yn''a

c) malt, äfven krossadt, per 100 kg......................... kronor 1: 50

d) andra slag, ej specificerade, per 100 kg............ » 1; 25

malen:

mjöl och gryn, alla slag.............................................. » 2: 50

I förenämnda till Riksdagen aflåtna proposition föreslår Kong!.

Maj:t Riksdagen,

att de enligt tulltaxan af den 8 juni 1892 bestämda tullsatser för,

bland annat, följande artiklar må höjas:

för spanmål, omalen, råg, hvete, korn, majs samt ärter och bönor

äfvensom andra slag, ej specificerade, till 3 kronor 15 öre per 100 kg.;

för malt, äfven krossadt, till 4 kronor per 100 kg.; samt

för spanmål, malen, mjöl och gryn, alla slag, till 6 kronor 50 öre

per 100 kg.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

Motionärerna yrka i afseende å ifrågavarande tullsatser:

Friherre Klinckowström:

att Riksdagen ville besluta följande införselstullafgifter för:

..n-r, < ,, '' ..**• ’ \ 1 iV tf i 2tfc* v. ''.'',N -

Spanmål, omalen:

a) råg, hvete, korn, majs samt ärter och bönor, 4 kronor per

100 kilo;

b) malt, äfven krossadt, 4 kronor 50 öre per 100 kilo;

c) andra slag, ej specificerade, 4 kronor per 100 kilo;

d) hafre och vicker fria.

malen:

mjöl och gryn, alla slag, 6 kronor per 100 kilo;

Herr O. Erickson i Bjersby m. fl.:

att Riksdagen ville besluta, att, så fort. ske kan, följande tullsatser

åsättas:

spanmål, omalen:

a) hvete, råg, korn, majs, ärter och bönor per 100 kilogram kronor 4

b) hafre och vicker per 100 kilogram................................... » 1

c) malt, äfven krossadt, per 100 kilogram ........................... » 4

d) andra slag, ej specificerade, per 100 kilogram............... » 4

50

spanmål, malen:

a) mjöl och gryn, alla slag, per 100 kilogram.................... » 6: 50;

samt

Herr Kardell m. fl.:

att Riksdagen måtte besluta, att de af 1892 års Riksdag faststälda

tullsatserna å spanmål, omalen och malen, måtte åter blifva gällande.

Till ifrågavarande tullsatser hänförda yrkanden af mera speciel

innebörd äro de, som fram stälts i herrar Bruhns och Norbergs motioner.

Den förstnämnde föreslår Riksdagen att besluta,

att de tullafgifter, som komma att åsättas malen och omalen spanmål,

skola blifva värdetullar, hvilka skola utgå i ett omvändt förhållande

till den tullpligtiga varans värde på så sätt, att tullafgift börjar att utgå

vid ett visst för hvarje sädes- och mjölslag bestämdt pris och erlägges

med en bestämd procent af det belopp, hvarmed värdet vid importtillfället

understiger detta pris.

Herr Norberg åter förnyar sitt vid de två senaste riksdagarne afslagna

yrkande,

att Riksdagen ville besluta, att spanmål, malen och omalen, alla

slag, samt fläsk, må få tullfritt till riket införas öfver Funäsdalen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

Innan utskottet öfvergår till närmare granskning af de sålunda

framstälda förslagen, torde utskottet böra redogöra för motiveringen

till desamma.

Af det statsrådsprotokoll, som finnes den förenämnda kongl. propositionen

bilagd och hvars innehåll ligger till grund för Kongl. Maj:ts

förevarande förslag, inhemtas, att herr statsministern och chefen för

finansdepartementet, hvilken af den svenska jordbruksnäringens bekymmersamma

läge funnit sig uppkallad att hos Kongl. Maj:t göra framställning

om vidtagande af åtgärd i syfte att söka förekomma, att det

betryck, hvaraf jordbruksnäringen lede, blefve denna närings idkare öfvermägtigt,

dervid från början betonat, att, då jordbrukets förtryck torde

vara att till väsentligaste delen tillskrifva de låga pris, till hvilka från

utlandet införd säd och mjöl kunde här i landet afyttras, den närmaste

och snabbast verkande åtgärden borde vara att söka i en ökning af

det tullskydd, som vore jordbruksnäringen beredt. Efter att hafva

erinrat om de belopp, till hvilka de särskilda tullsatsema för spanmål bestämdes,

då år 1888 tull åsattes denna artikel, äfvensom om den nedsättning,

dessa tullsatser undergingo vid 1892 års riksdag till följd af den

då inträffade ansenliga stegringen af spanmålsprisen, konstaterar herr

statsministern, att framläggande af något utförligt bevismaterial till

stöd för yttrandet om jordbrukets betryck icke kunde erfordras, då

detta betryck i närvarande stund vore så stort, att ingen företeelse på

det ekonomiska lifvets område kunde sägas vara mera framträdande.

För att i någon mån antyda vidden deraf anföras emellertid några

siffror, utvisande dels prisnoteringar på Stockholms börs å särskilda

dagar under nästlidet år för hvete och råg dels aftalade pris för större,

från utlandet under sistlidne höst inköpta partier af nämnda varuslag

dels ock markegångspriset å hvete och råg under åren 1889—1894 i

Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län. Herr statsministern

fortsätter derefter:

»Ringa utsigt förefinnes, att spanmålsprisen på verldsmarknaden

skola, åtminstone i den närmaste framtiden, komma att på ett mera

stadigvarande sätt åter höja sig. Tvärtom föreligga omständigheter,

som synas berättiga till den förmodan, att en ytterligare nedgång i

dem kan vara att befara. Till dessa torde få räknas silfverprisets

hastiga och valdsamma fall. Erfarenheten har nemligen gifvit vid

handen, att, till följd af silfrets värdefall i förhållande till guldet, spanmål

kan från länder med silfvermyntfot införas till ytterligt låga pris.

Väl gifvas tecken, hvilka antyda, att en ökning i guldproduktionen är

att förvänta, men särskildt med hänsyn dertill, att silfverproduktionen

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2. 5

i sin ordning är mägtig af en högst betydlig utveckling, komma säkerligen

många år att förflyta, innan ökningen i verldens guldförråd kan

varda så betydlig, att den förmår neutralisera verkningarne af den

ofantliga nedgången i silfverpriset.

Hvad särskildt vårt land beträffar, bar på senaste tiden tillkommit

en omständighet, som säkerligen kommer att ytterligare nedtrycka

spanmålsprisen. Genom en lag af den 14 april 1894, som trädt i kraft

den 1 påföljande maj, bar nemligen i Tyskland träffats en anordning,

som i viss män utöfvar samma verkan som om exportpremier vid utförsel

af spanmål medgåfves. På grund af denna lag meddelas, på

begäran, vid utförsel af hvete, råg, hafre, skidfrukter, korn, raps och

roffrö, så vidt den utförda qvantiteten utgör minst 500 kilogram, s. k.

införselbevis (»Einfuhrscheine»), som inom utgången af en viss tid (sex

månader) kunna användas som tulliqvid vid införsel af samma varuslag.

Likaledes meddelas på begäran åt innehafvare af qvarnar och mälterier

vid utförsel af deras fabrikat införselbevis, som berättiga dem till tullfri

införsel af en mot det utförda fabrikatet svarande qvantitet utländsk

spanmål. Med stöd af ett i lagen förbundsrådet lemnadt bemyndigande

har vidare denna myndighet bestämt, att de sålunda utfärdade införselbevisen

inom en närmare angifven tidrymd äfven skola kunna för det

tullbelopp, hvarå de lyda, användas till betalning af tull vid införsel af

ett antal andra varor (t. ex. kaffe, thé, ris, sill, tran, petroleum, således

varor, hvilka icke produceras inom landet). Denna bestämmelse är

meddelad, på det att icke införselbevisen, som äro föremål för försäljning

från exportörernas sida, genom att finna användning inom allt för

trånga gränser skola sjunka i kurs och afyttras allt för mycket under

det värde, å hvilket de lyda. Huru kraftigt detta premieringssystem

verkat, inhemtas deraf, att medan under månaderna maj—september

1893 Tysklands export utgjorde af hvete 50,000 kilogram, af råg

60,000 kilogram och af korn 600,000 kilogram, utgjorde motsvarande

qvantil eter för maj—september 1894 — de fem första månaderna efter

det ofvanberörda lag trädt i kraft — af hvete 35,370,000 kilogram, af

råg 29,640,000 kilogram och af korn 3,800,000 kilogram. Af sistnämnda

qvantiteter gingo icke mindre än 16,117,000 kilogram hvete och 8,135,000

kilogram råg till Sverige, allt enligt uppgifter från svensk-norske generalkonsuln

i Hamburg. Då premieringssystemet redan under den nyssnämnda

korta tiden hunnit utöfva eu så betydlig verkan, kan man förutse

att, sedan vidare kretsar kommit till kännedom om fördelarne af

spanmålsexport under sådana vilkor, denna inom kort skall antaga högst

betydande proportioner.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

Såsom upplysande i fråga om verkningarna af detta system må

nämnas, att i sistlidne september köptes samma dag, som hvete i Berlin

noterades till pris motsvarande kronor 11: 60 pr 100 kilogram, hvete

i Königsberg fritt ombord för kronor 8: 13 pr 100 kilogram samt att i

påföljande oktober samma dag, som hvete i Berlin noterades till pris

motsvarande kronor 11: 04 pr 100 kilogram, köptes hvete fritt ombord

i Stralsund för kronor 7:95 pr 100 kilogram.»

Såsom jemte de låga spanmålsprisen medverkande till jordbrukets

betryck framhållas vidare den väsentliga nedgång i vår kreatursexport,

som blifvit en följd af de i nästan alla länder, der vår boskap förut

funnit afsättning, utfärdade förbud mot införsel af boskap från Sverige,

samt den omständighet, att den år från år så betydligt stegrade smörexporten

blifvit mindre lönande, sedan priset äfven på denna vara

väsentligt sjunkit. I sammanhang härmed anföres såsom ett talande

bevis på det betryck, hvari jordbruksnäringen befinner sig, det allmänt

kända förhållande, att en mängd jordegendomar, större och mindre, äro

till salu utan att finna köpare ens till pris, väsentligen understigande

taxeringsvärdet; och yttrar herr statsministern med anslutning härtill:

»Det är gifvet, att jordbruket lika litet som hvarje annan näring

kan bestå, om dess alster ej kunna afyttras till pris, som åtminstone

motsvara produktionskostnaden. Och ingen, som har kännedom om

jordbruk, lärer kunna påstå, att i vårt land säd kan produceras till de

pris, som på senare tider varit och ännu äro rådande. Af den omständigheten,

att det oaktadt några större olyckor ännu ej inträffat, får

ej dragas den slutsats, att på enahanda sätt kan fortgå, ty gifvet är,

att om man ock till en tid kan söka reda sig genom åtgärder, sådana

som ett ökadt anlitande af krediten och en stegrad utverkning af förefintliga

skogstillgångar, dylika åtgärder, som i öfrigt måste för framtiden

verka en nedsättning i den enskildes ekonomiska ställning och, hvad

den forcerade skogsafverkningen beträffar, i fastigheternas afkastningsförmåga,

visserligen kunna undanskjuta tidpunkten för den hotande

krisen, men icke afvända densamma.

En höjning af spanmålstullarne från det låga belopp, hvartill de

år 1892 nedsattes, måste vid öfvervägande af samtliga utaf mig nu

anförda omständigheter otvifvelaktigt anses utgöra en nödvändighet för

det svenska jordbruket, en åsigt, hvilken jemväl lifligt framhållits i ett

stort antal till Eders Kongl. Magt inkomna petitioner i ämnet.»

Efter föredragning af berörda underdåniga petitioner har herr statsministern

vidare anfört:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2. 7

»Då man besinnar, i hvilken grad jordbruket är vårt lands modernäring,

måste det, med tanken fäst på de svåra rubbningar i hela landets

välstånd och icke minst i dess kreditförhållanden gent emot utlandet,

som måste varda en följd af den våldsamma nedpressning af

fastighetsvärdena, en jordbrukskris måste draga med sig, med skäl

anses som en angelägenhet af största vigt för samhället i dess helhet,

att dessa rubbningar i möjligaste mån förebyggas. Det må härvid ej invändas,

att de tullar, genom hvilka sagda produkters sjunkande i värde

skulle förebyggas, endast skulle komma de större godsegarne, hvilka

ensamma förmenats producera spanmål till afsalu, till nytta, ty hvarje

jordegare, som har jordbruket till sin uteslutande förvärfskälla — och

till denna kategori hör det öfvervägande flertalet smärre jordegare —

måste för att kunna betala sina skatter och inköpa de för hans och

hans familjs behof erforderliga förnödenheter af hvarjehanda slag, som

ej af jorden framalstras, årligen afyttra en större eller mindre mängd

af landtmannaprodukter. Ju större afkastning landtmannens arbete

lemnar, i desto högre grad blifver han afnämare af andra näringars

alster. Landtbruksarbetaren kan då finna sysselsättning i sitt eget yrke

och tvingas ej att söka arbete i städerna i täflan med dessas egen arbetarebefolkning.

En åtgärd som bereder tillgång till bättre aflönadt

arbete på landet, kan derför icke vara annat än till nytta för samhället

i dess helhet. Rätt förstådt, äro näringarne i ett land solidariska.

»

Sedan derefter redogjorts för de tullsatser, som i åtskilliga europeiska

länder för närvarande gälla för de vigtigaste spanmålsslagen,

öfvergår herr statsministern till frågan om tullförhöjningens storlek och

yttrar derom:

»Hvad nu angår de belopp, till hvilka spanmålstullarna lämpligen

böra fastställas, torde det till en början vara klart, att, ehuruväl det ur

åtskilliga synpunkter kunde anses önskvärdt, att tullen för hvete sattes

högre än tullarna för öfriga slag af spanmål, den nuvarande anordningen

bör bibehållas, eldigt hvilken tullen är lika för alla slag af omalen

spanmål, utom hafre och vicker, likasom äfven för alla slag af malen

spanmål endast en tullsats tinnes bestämd. De skäl af tullteknisk art,

som nödvändiggjort denna anordning, hafva tillförene tillräckligt blifvit

pröfvade, hvadan jag nu icke behöfver uppehålla mig vid dem, endast

erinrande, att, då hvetet är icke obetydligt tyngre än rågen, hvetetullen

per hektoliter faktiskt ställer sig något högre än rågtullen.

Såsom ofvan blifvit nämndt, har i Tyskland den förut till 5 mark

för 100 kilogram bestämda tullen för hvete och råg i sammanhang med

opaginerad Kontrollera mot PDF

B Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

afslutandet af handelstraktater med Österrike-Ungern, Ryssland m. fl.

makter blifvit vid införsel från det öfvervägande flertalet länder sänkt

till 3 mark 50 pfennig, i svenskt mynt i rundt tal motsvarande 3 kronor

15 öre, för 100 kilogram. Uppenbart är, att, då i två närbelägna

länder tullen å en vara är olika flög, importen af denna vara under i

öfrigt lika förhållanden företrädesvis skall söka sig till det land, som

har den lägre tullsatsen. Då sålunda tullen för omalen spanmål i

Sverige är kronor 1: 25, men i Tyskland kronor 3: is, måste det derföre

anses af vigt, att denna skilnad i tullsatser så vidt möjligt utjemnas.

Af denna orsak anser jag mig böra tillstyrka, att då, enligt

hvad jag redan förordat, tullen å spanmål nu bör höjas, beloppet af

tullen för omalen spanmål sättes lika med den tyska tullsatsen eller till

3 kronor 15 öre för 100 kilogram. Denna tullsats torde böra gälla för

alla slag af omalen spanmål med undantag af hafre och vicker, hvilka

icke utgöra föremål för nämnvärd import och derför synas fortfarande

böra åtnjuta tullfrihet, äfvensom af malt, för hvilken vara tullsatsen, i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med den förut iakttagna proportionen

mellan tullsatserna för densamma och för korn, torde böra bestämmas

till 4 kronor för 100 kilogram.

Vid bestämmandet af skyddet för jordbruksnäringen är det af

synnerlig vigt, att tullen för mjöl sättes i rigtigt förhållande till tullen

för den omalna spanmålen. Sättes tullen för låg, kan det lätteligen

inträffa, att det skydd, som man genom tullen å omalen spanmål velat

bereda jordbruket, förminskas derigenom, att spanmålen i förmålen form

tillätes inkomma med relativt lägre tull och det sålunda bättre lönar

sig att införa mjöl än omalen spanmål. Då qvarnindustrien är jordbrukets

naturliga afnämare, är det ej minst för jordbruket af vigt, att

tillräckligt skydd beredes sagda industri. År skyddet otillräckligt,

d. v. s. är förhållandet sådant, att mjöl af utländsk spanmål ej kan

inom landet framställas till det pris, hvartill mjöl kan importeras, tvingas

qvarnegarne att genom nedsättning af prisen å den inhemska spanmålen

söka utjemna detta missförhållande. En qvarnindustri åter, som åtnjuter

de nödvändiga betingelserna för att kunna fortlefva och lemna

sina idkare skälig ränta på det i qvarnetablissementen nedlagda kapitalet,

erbjuder jordbrukets idkare tillfälle till den säkraste och jemnaste

afsättning, och tillvaron af en sådan industri måste derför anses vara

af stor betydelse för jordbruksnäringen.

Då med tullen för omalen spanmål såsom utgångspunkt mjöltullens

belopp skall bestämmas, böra, bland annat, följande omständigheter

komma i betraktande. Till en början är det gifvet, att tullen för en viss

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2. 9

gifven qvantitet mjöl, för att rent aritmetiskt taget blifva lika med tullen

å omalen spanmål, skall motsvara tullen å den qvantitet omalen spanmål,

som erfordras för att utvinna den förstnämnda qvantiteten. Om t. ex.,

såsom i § 9 mom. 3 af tulltaxeunderrättelserna antages, mjölutbytet vid

förmalning af råg till sikt utgör 66§ procent i (i Tyskland antages utbytet

utgöra 65 procent), skall tullen å 100 kilogram rågsikt, efter en dylik

omräkning, motsvara tullen å 150 kilogram omalen råg. Vidare bör beaktas,

att då ett parti mjöl gifvetvis betingar lägre frakt än det parti

säd, som erfordras för utvinnande af sagda parti mjöl, och således det

skydd, som genom fraktkostnaden beredes den inhemske producenten,

är mindre för en viss gifven qvantitet mjöl än för samma qvantitet

säd, denna skilnad bör utjemnas genom en högre tull för mjölet. I

vårt land, der sjökommunikationen på grund af de klimatiska förhållandena

är stängd en del af året, nödgas qvarnegarne ofta på en

gång förse sig med större lager af spanmål, som delvis först efter en

längre tids förlopp kan förmalas och afyttras. Detta förhållande föranleder

dertill, att i mjöltullen billigtvis bör ingå något belopp för ränta

å det sålunda i spanmålen nedlagda kapitalet. Ytterligare bör vid mjöltullens

bestämmande hänsyn tagas dertill, att de fördelar af ett eller

annat slag, som främmande länders qvarnindustri må åtnjuta framför

den svenska, må i möjligaste mån utjemnas. Sådana fördelar äro i

allmänhet de, hvilka tillkomma industrien i större och rikare länder,

såsom billigare räntefot, större och jemnare afsättningsförhållanden och

i regeln mindre omkostnader. Men härtill kommer, då man särskild!

tager hänsyn till den tyska qvarnindustrien, den svenska qvamindustriens

farligaste konkurrent, en speciel omständighet, som ej får lemnas ur

räkningen. Den tyske qvarnegaren kan nemligen faktiskt genom att från

spanmålsexportörer inköpa sådana införselbevis, om hvilka förut är

nämndt, från utlandet införa sin råvara mot erläggande af lägre tull än

den i tulltaxan bestämda. Införselbeviset gäller nemligen till sitt nominella

värde såsom liqvid vid erläggandet af tull för den införda spanmålen,

och gifvet är, att innehafvaren af ett sådant bevis måste för att till

detsamma finna en afnämare, som anser med sin fördel förenligt att använda

detsamma såsom tulliqvid framför kontanta penningar, afyttra

beviset till ett pris, som mer eller mindre understiger det nominella.

Att fastställa en allmängiltig porportion mellan tullen å den omalna

spanmålen och mjöltullen låter sig icke göra. Dertill äro de faktorer

till hvilka hänsyn bör tagas vid bestämmandet af det belopp, hvarmed

liih. till Riksd. Blot. 1805. 5 Rami. 1 Afd. 2 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

mjöltullen skall öfverskjuta tullen å den omalna spanmålen, af alltför

vexlande art. Den bästa ledningen härvid erhålles af erfarenheten.

Kådfrågas denna, visar det sig, att, ehuru den år 1892 faststälda relationen

mellan tullen å säd och tullen å mjöl, eller 1,25—2,50, efter utbytet

räknadt bereder qvarnindustrien något större skydd än den före 1892

års tullnedsättning gällande relationen 2,50 — 4,30, förstnämnda relation

likväl ingalunda är tillfredsställande. Införseln af utländskt mjöl har

år för år stegrats och de senast faststälda inkomsttaxeringarne ådagalägga,

att flera af de större qvarnaffärerna icke åtnjutit någon beskattningsbar

inkomst samt att andra åtnjutit en inkomst, som endast utgör

en ringa ränta på det i affären nedlagda kapitalet. När man å andra

sidan finner, hurusom Tyskland, efter att hafva pröfvat flera olika relationer

mellan tullarne för omalen spanmål och mjöl — denna relation

faststäldes år 1879 till 1—2, år 1885 till 3—7,50 och år 1887 till 5—10,so

— numera stannat vid en relation af 3,50—7,30, synas mig giltiga skäl

föreligga att tillgodogöra sig den i Tyskland vunna erfarenheten och

äfven här fastställa sistberörda proportion mellan ifrågavarande tullsatser.

Den tyska tullsatsen utgör, såsom redan blifvit nämndt, 7 mark

30 pfennig per 100 kilogram, hvit ket i svenskt mynt i rundt tal motsvarar

6 kronor 57 öre. Till motsvarande belopp lärer enligt min

mening mjöltullen böra bestämmas; dock att siffran lämpligen torde

böra afjemnas till 6 kronor 50 öre. Då man besinnar, att det skydd, som

betecknas af den nämnda tullsatsen, ansetts nödigt i Tyskland, der

qvarnindustrien äfven i öfrigt åtnjuter en synnerligen gynnad ställning,

samt att skyddet i ett stort och rikt land som Frankrike i regeln är

ännu större, lärer det ingalunda kunna sägas, att det skydd, som genom

den föreslagna tullsatsen skulle beredas vår qvarnindustri, blefve

för högt. Ej heller behöfver man befara, att derigenom ett monopol

skulle beredas de nuvarande qvarnetablissementen, då med visshet kan

förväntas, att hvarje försök från deras sida att dominera marknaden

skall mötas af den inhemska konkurrensen."

Hvad derefter motionärernas förslag beträffar har friherre Klinckowströrn

grundat sitt yrkande på en synnerligt utförlig motivering, för

hvilken utskottet dock med hänsyn till omfånget för detta betänkande

icke kan här närmare redogöra; tillåtande sig utskottet att i stället hänvisa

till motionens innehåll.

Herr Erickson i Bjersby m. fl. erinra om de oerhörda prisfall å

alla jordbruksprodukter, hvilka under senare tiden egt rum, och hurusom

råg, enligt anförda noteringar från Stockholms börs, sjunkit i pris

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2. 11

från 19: 50 å 20 kronor per 100 kilogram den 1 september 1891 ända

till 8: 25 å 8 kronor för enahanda qvantitet den 2 oktober 1894. Detta

oaktadt och ehuru, då tullnedsättningen för spanmål år 1892 vidtogs,

väl de flesta varit ense derom, att denna nedsättning endast skulle

vara tillfällig, och att tullsatserna genast åter borde höjas, då nedgång

i spanmålsprisen gjorde det nödvändigt, hade först för kort tid sedan

och efter en spanmålsimport, hvilken i vårt land torde vara enastående,

höjning af spanmålstullarna blifvit af regeringen vidtagen, hvilken höjning

likväl ej kunde för landets jordbrukare och de näringar, som af

dem vore beroende, medföra åsyftad verkan att afhjelpa jordbrukets

nuvarande betryck, dels enär den med afseende å tullsatserna å omalen

spanmål ingalunda motsvarade jordbrukets behof och dels enär den af

regeringen antagna proportionen mellan tullsatserna å omalen och malen

spanmål i väsentlig mån förringade verkan af det skydd för jordbruket,

som tullsatsen å omalen spanmål vore afsedd att åstadkomma.

Med erinran vidare om det ökade skydd, de flesta af landets industrier

erhållit, samt om dessa industriers och de deri sysselsatta

arbetares gynsamma ställning i jemförelse med landtbruket och dettas

idkare, hvilka senare för närvarande befunne sig i en rent af nödstäld

belägenhet, betona motionärerna solidariteten mellan städernas näringar

och jordbruksnäringen samt huruledes detta samband i andra länder

beaktats af de industriidkande klasserna.

Derefter hänvisande till det kända förhållande, att genom konkurrens

från utomeuropeiska, i afseende å produktionsförhållanden lyckligare

lottade länder prisen å landtmannaprodukter på den europeiska

marknaden numera blifvit på ett för de inhemska producenterna outhärdligt

sätt nedtryckta, framhålla motionärerna, att de tullsatser, hvilka

vid tiden omkring år 1888 voro i stånd att skydda det svenska jordbruket,

numera äro i sådant afseende alldeles otillräckliga, äfvensom

att de tullsatser, hvilka i Tyskland gälla för spanmål, och i öfverensstämmelse

med hvilka våra spanmålstullar nu blifvit af regeringen afpassande,

icke heller lemna erforderligt skydd, men att deremot det

skydd, Frankrike beredt sitt jordbruk genom en tull å dess hufvudsakliga

sädesprodukt, hvete, motsvarande ungefär 5 kronor per 100

kilogram, visat sig fullt verksamt.

»Om än således» — fortsätta motionärerna — »enligt vår mening

lägsta beloppet af införseltull å omalen spanmål borde vara 5 kronor

för 100 kilogram, vilja vi dock, med fäst afseende på den af regeringen

påbjudna, nu gällande tullsatsen, åtnöja oss med att yrka åsättande

af införseltull å råg, hvete m. m. till belopp af endast 4 kronor

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

för 100 kilogram. Derigenom skulle i allt fall åstadkommas en rigtigare

proportion mellan denna tull och nu påbjudna införseltull å malen

spannmål.»

Beträffande åter de tullsatser, hvilka med en till det sålunda föreslagna

beloppet uppgående tull å omalen säd böra åsättas den malna,

hafva motionärerna — under uttalande af den åsigt, att vid bestämmandet

af dessa senare tullsatser i första rummet måste tillses, att de

så afvägas, att vid spanmålsförädlingen inköp af svensk vara främst

ifrågakommer, men att på samma gång genom dem den svenska qvamindustrien

sättes i stånd att förädla den svenska spanmålen, i hvilket

förstberörda hänseende motionärerna emellertid funnit såväl de hos oss

förut tillämpade tullsatser som de nu af Kongl. Maj:t föreslagna otillfredställande

— ansett en tullsats af 6 kronor 50 öre per 100 kilogram

vara en väl afvägd mjöltull, då genom densamma ett fullt tillräckligt

skydd skulle gifvas mot import af utländskt mjöl på samma gång som,

enligt hvad man kunde hoppas, qvarnegarne vore hänvisade till och

äfven skulle anse med sin fördel förenligt att i första rummet förse

sig med inhemsk råvara.

Herr Kardell m. fl. anföra — med tillkännagifvande att de för

närvarande icke anse sig böra hemställa om spanmålstullarnes fullständiga

afskaffande — till stöd för sitt yrkande följande:

»Det kongl. brefvet af den 5 januari innevarande år, genom hvilket

tullen å spanmål och mjöl höjdes från de af 1892 års Riksdag faststälda

belopp, resp. kr. 1: 25 och 2: 50, till kr. 3: 15 och 6: 50, har i skilda

delar af vårt land, i synnerhet i Norrland, framkallat oro och bekymmer.

Skatterna, redan förut tunga, hafva genom denna åtgärd i en betydande

grad ökats, särskildt för de mindre bemedlade, som företrädesvis äro

hänvisade till vegetabilisk föda; och till hvilka höra hänföras icke allenast

Sveriges hela arbetarebefolkning, utan äfven c:a 67 procent af

den jordegande befolkningen, som icke har någon spanmål till afsalu,

utan till större delen måste köpa sådan till brödföda.»

Herr Bruhn framhåller att med de hastiga vexlingar prisen å spanmål

numera äro underkastade en för denna vara efter qvantitet bestämd

tullsats, hvilken det ena året är väl afvägd, det andra året kan vara

obillig och orättvis, samt finner med afseende å de olägenheter, hvilka

mera betj^dande rubbningar i tullen å en nödvändighetsvara med så

stor förbrukning som spanmål medföra, något annat korrektiv mot berörda

missförhållande icke finnas än att spanmålstullen göres rörlig,

blifver en värdefull som utgår i omvändt förhållande till varans värde

sålunda, att tullafgift börjar utgå vid ett visst för hvarje sädesslag be
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

stämd! pris och erlägges med en viss procent af det belopp, hvarmed

priset vid importtillfället understiger det pris vid hvilket tullafgift skall

börja utgå.

Herr Norberg framhåller, likasom vid 1893 års riksdag, de med

afseende å klimat och kommunikationer i Härjedalen rådande säregna

förhållanden, hvilka enligt motionärens åsigt göra en undantagslagstiftning

i förevarande afseende för denna landsdel icke blott befogad

utan högst nödvändig, samt anför såsom ett ytterligare kraftigt

skäl för förslaget den genom kongl. kungörelsen af den 5 sistlidne

januari stadgade tullförhöjning för spanmål.

De skäl, på hvilka Kongl. Maj:ts förslag angående förhöjning af

tullen å spanmål grundats, anser utskottet vara af den obestridliga beskaffenhet,

att någon befogad invändning mot deras giltighet icke kan

framställas. Jordbruksnäringens alltför väl kända betryck och särskild!

de under senare tiden rådande ytterligt låga prisen å spanmål påkalla

med tvingande nödvändighet en höjning af de enligt tulltaxan af den

8 juni 1892 för denna vara upptagna tullsatser, hvilkas synnerligt låga

belopp, betingade af de exceptionelt. höga spanmålspris, som rådde under

tiden närmast före taxans utfärdande, numera göra dem fullkomligt betydelselösa

för spanmålsprisen å den inhemska marknaden. Lika påtagligt

detta förhållande är, lika tydligt bör det äfven vara, att en

återgång till de närmast före tullnedsättningen år 1892 gällande spanmålstullarne

icke kan under nuvarande prisförhållanden antagas åstadkomma

åsyftad verkan. Deremot möter det icke ringa svårighet att

afgöra, huru stor ytterligare höjning tullsatserna böra underkastas,

isynnerhet som man icke får lemna utan afseende möjligheten af

inträffande prisfluktuationer under den närmaste framtiden. Lika med

Kongl. Maj:t anser utskottet, att tullsatserna, såvida skyddet skall

blifva effektivt, icke gerna kunna sättas lägre än de i Tyskland gällande.

Såsom ett afsevärdt skäl att emellertid låta tullförhöjningen

stanna ungefär vid nyssberörda gräns vill utskottet påpeka det förhållande,

som inträdt genom kongl. kungörelsen den 5 sistlidne januari

angående förhöjning af tullen å spanmål. Genom berörda, före Riksdagens

sammanträde vidtagna regeringsåtgärd, hvilken beredt de synnerligen

afsevärda fördelar, att den i spekulationssyfte pågående importen

af spanmål afklippts samt att Riksdagen blifvit satt i tillfälle

att i lugn och med omsigt pröfva den föreliggande vigtiga frågan,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

hafva nemligen tullsatserna för omalen och malen spanmål blifvit för

tiden intill dess, efter det Riksdagen i ämnet beslutat, förnyad bestämmelse

kan varda meddelad, höjda till belopp, i det närmaste motsvarande

de tyska tullsatserna; och med afseende å angelägenheten af

största möjliga stadga i tullagstiftningen är det naturligtvis högeligen

önskvärd!, att icke större ändringar i de sålunda tills vidare gällande

tullsatserna vidtagas än som Riksdagen pröfvar högst nödiga.

Att alldeles utan ändring antaga de sålunda för det närvarande

gällande tullsatserna kan dock utskottet icke tillstyrka. Skilnaden

mellan tullsatserna för den omalna spanmålen, 3 kr. 15 öre pr 100 kg.,

samt för den malna, 6 kr. 50 öre pr 100 kg., synes nemligen utskottet

innebära ett högre skydd för qvarnindustrien än som kan anses erforderligt

för dess understödjande mot utländsk konkurrens, på samma gång

en så ansenlig skilnad i tullsatser skulle kunna, till men för omsättningen

af den svenska spanmålen, föranleda de större qvarnetablissementen

vid eller i närheten af kusten att till hufvudsaklig del hemta

sin råvara från utlandet. Farhågorna för att en för stor skilnad mellan

tullen å den omalna spanmålen och tullen å mjölet skulle kunna medföra

en sådan verkan torde icke sakna stöd i senare tiders erfarenhet;

och hvad beträffar åsigten, att de omständigheter, hvilka vid afvägande!

af proportionen mellan tullsatserna för malen och omalen spanmål

böra beaktas, icke nödvändigt påkalla ett så högt skydd för qvarnindustrien

som det af Kongl. Maj:t föreslagna, hemtar utskottet stöd

för denna sin åsigt från en i nedanstående tabell åskådliggjord undersökning

rörande verkningarna af det skydd, den svenska qvarnindustrien

med de för hvete och råg samt mjöl af dessa sädesslag hittills

gällande tullsatser åtnjutit.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

15

H

vet

e.

R

O

a

g-

År.

Omalet.

i81-

O mal en.

Mjöl.

Tullsats

kr. pr

100 kg

Import

deciton.

Tullsats

kr. pr

100 kg.

Import

deciton.

Procent

i hela tal

af

omalet.

Tullsats

kr. pr

100 kg.

Import

deciton.

Tullsats

kr. pr

100 kg.

Import

deciton.

Procent

i hela tal

af

om alon.

1886......

0

328,321

0

385,522

117

0

1,309,993

0

349,528

27

1887......

0

376,457

0

347,776

92

0

1,541,249

0

375,395

24

1888.....

{ 2,50 }

488,676

1 0 \

l 4,30 /

210,082

43

/ o \

t 2,50 /

1,304,086

/ 0 l

l 4,30 /

169,094

18

1889......

2,50

542,419

4,30

204,662

38

2,50

1,320,541

4,30

163,934

12

1890......

2,50

572,841

4,30

154,091

27

2,50

1,175,873

4,30

129,445

11

1891......

2,50

741,773

4,30

155,692

21

2,50

876,318

4,30

101,578

12

1892......

/ 2,50 \

{ 1,95 /

1,181,873

/ 4,30 \

t 2,50 /

218,225

18

/ 2,50 \

V 1,35/

758,149

/ 4.80 \

l 2,50 /

117,475

15

1893......

1,35

1,213,574

2,50

319,492

26

1,35

803,104

2,50

175,070

22

1894 .....

1,95

o:a 1,587,630

2,50

c:a 882,500

21

1,25

c:a 1,323,010

2,50

c:a 228,800

17

Under antagande att vid förmalning hvete lemnar ett mjölutbyte

af 75 procent och att af råg erhålles 667.3 procent rågsikt, har förmalningsskyddet,

om man lemnar utbytet af kli obeaktadt, utgjort:

År 1888—1891..................- 0,97 kr. för livetemjöl och 0,55 kr. för rågsikt,

» 1892—1894.................. 0,83 » » )) » 0,625 » y> »

samt är efter tullsatsema i

nådiga kungörelsen den

5 januari 1895............... 2,30 » » » » 1,775 » » »

Såsom af förestående tabell framgår, har, sedan tull åsattes nu

ifrågavarande varuslag, importen af mjöl redan i och för sig nedgått.

Denna omständighet vinner naturligtvis ändå större betydelse vid det

förhållande, att, jemte det importen af omalen råg fortfarande håller

sig vid ungefär samma belopp som under tiden närmast före tullens

åsättande, importen af omalet hvete sedan dess mer än tredubblats.

Om ock utskottet, med afseende å hvad sålunda anförts, funnit sig

icke kunna till antagande förorda den af Kongl. Maj:t föreslagna relationen

mellan tullsatserna för omalen säd och mjöl, följer deraf inga
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

lunda, att "utskottet icke erkänner nödvändigheten att vid frågans afgörande

beakta de omständigheter, hvilka faktiskt verka nedsättning i

qvarnindustriens nominella skydd. En höjning af det skydd, qvarnrörelsen

enligt 1892 års tulltaxa åtnjutit, hör med afseende å dessa

omständigheter, enligt utskottets åsigt, medgifvas, men endast i den

mån en sådan åtgärd af förändrade förhållanden påkallas och låter sig

med jordbruksnäringens välförstådda intresse förenas.

Från denna utgångspunkt har utskottet, som ansett i främsta rummet

jordbrukets men äfven qvarnindustriens intresse kräfva, att mjöltullen

icke sättes väsentligt lägre än den tyska, sökt utröna, till hvilket

belopp Riksdagen, med godkännande af den af Kongl. Maj:t föreslagna

tullsatsen för mjöl, borde bestämma sädestullen. En sådan undersökning,

hvilken enligt sakens natur hufvudsakligen måste grundas på uttalanden

af med frågan förtrogna personer, kan gifvetvis, med huru stor omsorg

den än må verkställas, icke göra anspråk på mera än ett relativt värde.

Utskottet, som ingalunda underlåtit att taga hänsyn jemväl till den i

statsrådsprotokollet omförmälda tyska lagen af den 14 april 1894 —

hvilken dock synts utskottet hufvudsakligen tillgodose icke qvarnindustrien

utan jordbruket — har emellertid genom de från olika håll inhemtade

upplysningar och genom de med ledning af dessa verkstälda

utredningar kommit till den öfvertygelse, att med en till 6 kr. 50 öre pr

100 kg. bestämd tullsats för mjöl och gryn af spanmål, tullen å omalen

spanmål lämpligen bör sättas till 3 kr. 70 öre per 100 kg. Lika med

Kongl. Maj:t anser utskottet en och samma tullsats böra gälla för alla

slag af omalen spanmål med undantag af hafre och vicker, hvilka spanmålsslag

icke utgöra föremål för nämnvärd import och vid sådant förhållande

böra fortfarande åtnjuta tullfrihet, samt malt. Malttullen har

hittills bestämts så, att den skulle motsvara tullen för det korn, som

beräknats åtgå till maltet; och torde någon ändring i denna grundsats

icke böra ega rum. Men då man beräknat, att vid mältningen en fjerdedel

af kornets vigt går förlorad, har, enligt hvad inom utskottet upplysts,

vigtförlusten beräknats i någon mån mindre än hvad den i allmänhet

utgör; och har det med afseende derå synts utskottet, att, med

den nu föreslagna tullen å korn, malttullen lämpligen bör höjas till 5

kr. per 100 kg.

Af hvad ofvan anförts framgår, att utskottet icke kunnat biträda

herr Bruhns förslag om åsättande af värdetullar å spanmål. Till de

skäl, som i allmänhet kunna anföras emot värdetullar, kommer i detta

fall, att svårigheterna i afseende å värdets bestämmande skulle göra

den föreslagna anordningen i praktiskt hänseende synnerligen svår
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3. 17

tillämplig om icke outförbar. Erinras bör ock, att en i viss mån liknande

anordning här i landet försöktes på 1830-talet, men att försöket

snart uppgafs.

Hvad slutligen angår herr Norbergs motion, anser utskottet de farhågor

för en undantagslagstiftning af nu ifrågasatt beskaffenhet, hvilka

vid denna frågas föregående behandling gjort sig gällande såväl inom

kamrarne som i utskottet, vara så väl grundade, att utskottet icke kan

tillstyrka bifall till motionärens förslag.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda anförts, hemställer utskottet:

l:o. a) att tullsatsen för spanmål, omalen, råg,

hvete, korn, majs samt ärter och bönor, måtte höjas till

3 kr. 70 öre pr 100 kg.;.

b) att för spanmål, omalen, hafre och vicker, gällande

tullfrihet måtte bibehållas;

c) att tullsatsen för spanmål, omalen, malt, äfven

krossadt, måtte höjas till 5 kr. pr 100 kg.;

d) att tullsatsen för spanmål, omalen, andra slag,

ej specificerade, måtte bestämmas till 3 kr. 70 öre pr

100 kg.;

e) att för spanmål, malen, mjöl och gryn, alla slag,

måtte stadgas en tull af 6 kr. 50 öre pr 100 kg.;

f) att genom utskottets nu gjorda hemställanden

jemväl herr Bruhns i detta betänkande omförmälda

motion måtte anses besvarad; samt

g) att herr Norbergs förevarande motion, i hvad

den afser artikeln spanmål, icke måtte bifallas.

. I sin här ofvan omförmälda motion, n:o 26 inom Första Kammaren,

anför herr Cavalli följande:

)>Å oskaladt ris eller paddy fann 1888 års Riksdag sig böra sätta

samma tull, som förut vid nämnda riksdag blifvit bestämd för omalen

spanmål i allmänhet, eller 2 kronor 50 öre per 100 kg. Äfven vid 1892

års riksdag gjorde sig den uppfattning odeladt gällande, att — såsom bevillningsutskottet

anförde — ''för ris borde gälla enahanda tull som för

korn, majs m. fl. sädesslag’. Då sistnämnda Riksdag nedsatte tullen

för dessa senare sädesslag till 1 krona 25 öre per 100 kg., blef derför

äfven tullsatsen för oskaladt ris nedsatt till samma belopp.

Denna öfverensstämmelse mellan tullsatserna för omalen spanmål i

allmänhet, å ena sidan, och oskaladt ris, å andra sidan, skulle emellertid

Bill. till Riksd. Prat. 1895. f) Samt. I Afd. 2 Tläft. 3

Ris.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

rubbas, derest vid bifall till Kongl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna proposition

af den 5 dennes, angående förhöjning af tullen å spannmål m. m.,

icke jemväl förhöjning af nu gällande tullsats för ris beslutades. Visserligen

kunde till stöd för obehöfligheten af en sådan åtgärd anföras den

omständighet, att, enligt hvad den officiella statistiken utvisar, någon

import af ris icke under de senare åren egt rum; men det torde dock

ingalunda vara visst, att icke förändrade omständigheter skulle kunna

framkalla en sådan import. Den omständighet, att för risgryn och rismjöl

samma tullförhöjning skulle inträda som för mjöl och gryn af

spanmål, synes innebära en maning att också höja tullen å oskaladt ris

till samma belopp som tullen å omalen spanmål i allmänhet.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit anfördt får jag vördsamt

föreslå Riksdagen,

att tullsatsen för ris, oskaladt, eller paddy måtte höjas till 3 kronor

15 öre per 100 kilogram samt att den sålunda förhöjda tullen måtte,

såsom tilläggsafgift till gällande tulltaxa, jemväl under innevarande år

utgöras.»

Likaledes hafva i den här ofvan delvis behandlade motionen, n:o 94

inom Andra Kammaren, herrar O. Erickson i Bjersby m. fl. hemstält

om förhöjning af tullen å ifrågavarande artikel, hvarvid motionärerna,

som derjemte påyrkat en tull för omalen spanmål af 4 kr. per 100 kg.,

föreslagit den ifrågavarande tullsatsens bestämmande till sistnämnda belopp.

På sätt i den förra af nu ifrågavarande motioner anförts, bör för

ris gälla enahanda tull som för korn, majs m. fl. sädesslag. Vid sådant

förhållande och då utskottet föreslagit, att tullen för sistberörda varuslag

måtte bestämmas till 3 kronor 70 öre per 100 kg., får utskottet,

som här nedan kommer att yttra sig rörande tiden för tullsatsens trädande

i kraft, hemställa,

2: o) att tullsatsen för ris, oskaladt, eller paddy måtte

höjas till 3 kronor 70 öre per 100 kg.

Risgryn och I Kongl. Maj:ts här ofvan i vissa delar behandlade proposition

rismjöl. föreslås jemväl, att tullsatsen för risgryn och rismjöl, hvilken i tulltaxan

af den 8 juni 1892.är bestämd till 2 kronor 50 öre per 100 kg., höjes

till 6 kronor 50 öre.

Äfvenså hafva herrar O. Erickson i Bjersby m. fl. i sin förut omförmälda

motion hemstält, att tull satsen för ifrågavarande artiklar måtte

höjas till enahanda belopp.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2. 19

Sedan utskottet förordat en tull af 6 kronor 50 öre per 100 kg.

för gryn och mjöl af spannmål, biträder utskottet nu ifrågavarande förslag

och hemställer alltså,

3:o) att tullen å gryn, ris-, och rismjöl måtte höjas

till 6 kronor 50 öre pr 100 kg.

För mjöl af arrowrot och likartade vegetabilier, hvilka artiklar en- Mjöl af

ligt rubriken 437 i tulltaxan af den 8 juni 1892 äro belagda med en ar^>wflot

tull af 2 kr. 50 öre pr 100 kg., föreslår Kongl. Maj:t i meranämnda,

till Riksdagen aflåtna proposition en tullförhöjning till 6 kr. 50 öre

pr 100 kg.

Med afseende å beloppet af den tullsats, utskottet härofvan förordat

för mjöl af spanmål, hemställer utskottet,

4:o) att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts

förslag, måtte bestämma tullsatsen för mjöl af arrowrot

och andra vegetabilier, som ej kunna inbegripas under

spanmål eller hänföras till medicinalier, till 6 kr. 50

öre pr 100 kg.

Artikeln kli, som vid 1888 års riksdag åsattes en tull af 30 öre pr Kli.

100 kg., har sedan år 1892 åtnjutit tullfrihet. Kongl. Maj:t föreslår nu,

att nyssberörda, till år 1892 gällande tull måtte varan å nyo åsättas;

varande enligt det den kongl. propositionen bifogade statsrådsprotokoll

till stöd för detta förslag anfördt följande:

»Att en tullafgift för kli — äfven om den icke är högre än att

den rätteligen kan betraktas som en registreringsafgift — finnes i tulltaxan

upptagen, måste emellertid, särskildt vid eu förhöjning i mjöltullen,

anses af vigt. En tullafgift för kli kommer nemligen att medföra

en noggrannare undersökning af varan, hvarigenom förebygges det

eljest lätt tänkbara missbruket, att under namn af kli malen spanmål

införes i riket.»

Samma tullsats, som i den kongl. propositionen upptagits för ifrågavarande

artikel, har äfven blifvit af herrar O. Erickson i Bjersby m.

fl. i deras ofvannämnda motion föreslagen.

Om än den föreslagna tullsatsen icke kan ur skyddssynpunkt hafva

synnerligen stor direkt betydelse, är dock den ofvan påpekade indirekta

nyttan deraf afsevärd, då varan, belagd med införselafgift, icke får in
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Bröd.

20 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

föras till andra tullplatser än sådana, der förtullning af tullpligtigt gods

eger rum och tullpersonalen följaktligen eger större varukännedom och

är med tullbehandlingsgöromål fullt förtrogen samt der försök till mjöltullens

kringgående för ty icke hafva utsigt att lyckas. För ladugårdsskötseln

kan den föreslagna tullen i anseende till sitt ringa belopp icke

komma att i någon mera afsevärd mån verka menligt.

Utskottet hemställer alltså,

5:o) att kli, alla slag, måtte åsättas en tull af 30

öre pr 100 kg.

För bröd, andra slag, som enligt tulltaxan af den 8 juni 1892 drager

en tull af 2,5 öre pr kg., föreslås i den kongl. propositionen en

till 6,5 öre pr kg. förhöjd tullsats; och då denna artikel bör draga samma

tull som mjöl, får utskottet förorda bifall till detta förslag och alltså

hemställa,

6:o) att tullsatsen för bröd, andra slag, måtte höjas

till 6,5 öre pr kg.

Enligt § 9 mom. 1 i tulltaxeunderrättelserna beviljas för närvarande

vid utförsel af bröd, beredt af utländskt mjöl, restitutionsvis af

tullmedlen 2,3 öre pr kg. af brödets vigt. Eu förhöjning af mjöltullen

betingar naturligtvis en motsvarande förhöjning i denna restitution.

Också har Kongl. Maj:t föreslagit, att densamma måtte höjas till 6 öre

pr kg.; och då utskottet förordat bifall till den af Kong! Maj:t föreslagna

tullen å mjöl, har utskottet icke heller något att erinra mot

Kongl. Maj ds förslag i förevarande afseende.

I sammanhang dermed att utskottet således tillstyrker bifall till

restitutionsbeloppets höjande till 6 öre pr kg., har utskottet, sedan dess

uppmärksamhet blifvit fäst derå, att de för restitutionens erhållande

stadgade vilkor försvåra tillgodogörandet af ifrågavarande förmån, funnit

sig böra föreslå en ändring i berörda vilkor.

§ 9 mom. 1 i tulltaxeunderrättelserna lyder sålunda:

»Vid utförsel sjöledes från stapelstad af följande, utaf utländskt råämne

inrikes tillverkade varor beviljas restitutionsvis af tullmedlen:

för 1 kilogram raffineradt socker, topp-, kandi- och kak-......... 28,2 öre

» 1 dito chokolad, alla slag...................................................... 5 »

» 1 dito karameller och andra konfityrer ........................... 30 »

» 1 dito bröd................................................................................. 2,3 »

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2. 21

för

1

kilogram

tobak, arbetad:

cigarrer och cigarretter ........................ 1 krona

—

spunnen, hopvriden eller pressad, äfvensom i

stänger...........................................................................

70

öre

malen eller snus.........................................................

48

»

andra slag....................................................................

55

»

))

1

dito

s. k. flamgam, färgadt eller tryckt af bomull...

15

i)

»

1

dito

s. k. flamgarn, färgadt eller tryckt af ull............

20

»

)>

1

dito

bomullsväfnad.................................................................

15

»

1

dito

linneväfnad .....................................................................

20

»

)>

1

dito

sydda bomulls- och linneartiklar, såsom skjortor,

kragar, manchetter med flera, under vilkor att

de icke hufvudsakligen bestå af lägre tullbeskattad

väfnad än oblekt bomullsväfnad............ 50 » ,

hvarvid för öfrigt iakttages:

a) att af de bär upptagna varor minst 50 kilogram af hvardera

skola till export angifvas och på en gång afsändas; kommande dock

denna bestämmelse icke att ega tillämpning, då den vara, för hvilken

tullrestitution sökes, utföres för proviantering af fartyg i Öresund under

enahanda förhållanden med dem, då utländska, på frilager upplagda

varor skulle vid dylik proviantering åtnjuta tullfrihet;

b) att vid angifningsinlagan alltid skall bifogas tillverkarens, under

edlig förpligtelse afgifna och med två vittnen bestyrkta försäkran, att

varan är svensk tillverkning och af utländskt råämne, för hvilket full

införseltull blifvit erlagd, eller, beträffande flamgam och väfnader, att

de äro inom landet tillverkade af utrikes spunnet och behörigen förtulladt

garn, och, i fråga om sydda bomulls- och linneartiklar, att de

äro inom landet tillverkade af utrikes ifrån införda, behörigen förtullade

väfnader; och kommer nu nämnda bevis att biläggas tullkammarjournalen

å den tullplats, hvarifrån varan utföres;

c) att utförseln verificeras genom intyg af vederbörande embetsmyndighet

å lossningsorten, det varan derstädes blifvit lossad, hvilket

intyg bör vara af svensk konsul eller vice konsul, derest sådan å berörda

ort finnes anstäld, behörigen legaliseradt; dock att, derest utförseln

skett i fartyg af 30 tons drägtighet eller derutöfver och vid

utförseln iakttagits den kontroll, som i § 42 tullstadgan för reexportgods

finnes föreskrifven, något bevis om varans ankomst till den utländska

lossningsorten ej må för restitutionens beviljande erfordras; och

d) att, beträffande bröd, det mjöl, för hvilket restitution af tull
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

medlen beviljas, skall vara inom de näst före utförseln förflutna sex

månaderna till riket infördt.»

Mot de vilkor, under hvilka enligt förestående bestämmelser tullrestitution

vid utförsel af bröd beviljas, har anmärkts, att stadgandet

derom, att restitutionen beviljas endast för såvidt mjölet, hvaraf brödet

beredts, blifvit inom de näst före utförseln förflutna sex månaderna infördt,

hindrade bagarne å sådana orter, der sjöfarten måste beräknas

vara stängd under flera månader vintertiden och mjölförråd alltså måste

på hösten intagas för längre tid, att åtaga sig leveranser för de vid

seglationens början utgående fartygen, enär utförseln icke alltid kunde

eg a rum inom den för restitutionen s erhållande föreskrifna tid.

Det sålunda anmärkta missförhållandet påkallar, enligt utskottets

åsigt, rättelse, då ju den ifrågavarande restitutionsförmånen beviljats i

syfte att underlätta exporten af skeppsbröd. En sådan rättelse torde

också utan olägenhet kunna åstadkommas. Den inskränkande bestämmelsen

rörande mellantiden mellan importen åt mjölet och exporten af brödet,

hvilken bestämmelse tillkom i sammanhang med restitutionsförmånens

beviljande vid 1891 års riksdag, föranleddes af motsvarande stadgande

med afseende å restitution af spanmålstullen vid export af mjöl, men

kan icke, såsom då fråga är om tullrestitution i sistnämnda fall, anses

af något verkligt behof påkallad, hvilket lätt inses vid granskning af

de olika vilkor, som i öfrigt gälla för restitution enligt, mom. 1 och

enligt mom. 3 i tulltaxeunderrättelsernas ifrågavarande paragraf. I och

för erforderlig kontroll med afseende å den restitution, som i sistnämnda

moment medgifves vid export af mjöl, föres nemligen hos

vederbörande tullkammare ett afräkningsdiarium, upptagande å ena sidan

de införda spanmålspartierna och å andra sidan de utförda mjölpartierna;

och är det vid sådant förhållande, för att icke göra kontrollen

alltför svårhandterlig, naturligtvis nödigt att, så mycket som lämpligen

ske kan, begränsa tiden mellan import och export. Detta skäl kan

deremot icke göras gällande för en motsvarande tidsbegränsning i afseende

å restitution enligt mom. 1, enär kontrollen der är af helt

annat slag och, hvad identiteten mellan den importerade varan och råämnet

till exportvaran beträffar, ligger i den edliga och af två vittnen

bestyrkta försäkran i nämnda hänseende, som tillverkaren skall bifoga

exportangifningsinlagan. Märkas bör ock, att någon tidsbegränsning,

sådan som den hvarom nu är fråga, icke gäller för rättigheten att

erhålla tullrestitution vid utförsel af något annat af de i mom. 1 upptagna

varuslag. Vid sådant förhållande torde den ock saklöst kunna

bortfalla i afseende å bröd.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2. 23

I öfverensstämmelse med hvad sålunda anförts, hemställer uttkottet:

7:o) att beloppet af den tullrestitution, hvilken

jemlikt § 9 mom. 1 i tulltaxeunderrättelserna medgifves

vid utförsel af bröd, som af utländskt råämne

tillverkats inrikes, må höjas till 6 öre pr kg.; samt

8:o) att restitution jemlikt § 9 mom. 1 i tulltaxeunderrättelserna

vid utförsel af bröd måtte medgifvas

oberoende af tiden, då råvaran införts, och såsom en

följd deraf den i nämnda moment under punkten d) intagna

bestämmelse upphäfvas.

I sin ofvannämnda motion, n:o 1 inom Första Kammaren, har friherre

Klinckowström äfven föreslagit följande tullsatser, nemligen för:

»Potates, äfven krossad eller rifven, från och med den 15 juni till

och med den sista augusti 3 kronor per 100 kilogram;

från och med den 1 september till och med den 31 december 1

krona 50 öre per 100 kilogram,

allt årligen och tills vidare.»

Vidare hafva herrar N". Jönsson i Gammalstorp m. fl., i motionen n:o

132 inom Andra Kammaren, hemstält, att Riksdagen behagade åsätta en

tullsats å potates, äfven krossad eller rifven, af 1 krona per 100 kilogram.

I begge dessa motioner framhålles behofvet af skydd för den inhemska

potatesodlingen, hvilken i den sistnämnda motionen betecknas

såsom jordbrukets förnämsta inkomstkälla i vissa trakter inom landet.

Friherre Klinckowström betonar derjemte ändamålsenligheten af en högre

tull å den från Tyskland inkommande s. k. tidiga potatesen, hvilken är

att anse såsom lyxartikel och för ty bör högt beskattas.

Emot tull å potates plägar hufvudsakligast åberopas importens mindre

betydenhet i jemförelse med den myckenhet potates, som inom landet

produceras. Under det att landets årliga medelskörd af potates

beräknats (för tioårsperioden 1884—1893) till 19,118,000 hektoliter,

hvilket, om man, på sätt i den officiella statistiken rörande 1893 års

skörd skett, antager en hektoliter väga 62 kg., motsvarar 1,185,316,000

kg., har införseln af potates under de senaste fem åren, för hvilka

uppgifter föreligga, utgjort:

år 1889 .................... 2,920,302 kg.

» 1890 ........................ 8,363,813 »

» 1891 ....................... 5,340,505 »

» 1892 ...................... 3,395,068 »

» 1893 ..................... 3,594,888 »

Potates.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Fläsk.

24

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

För ytterligare jemförelse må

följande qvantiteter potates utförts:

år 1889 ..................

» 1890 ..................

» 1891 ................

» 1892 .................

» 1893 .................

här äfven meddelas, att samtidigt

....... 115,648 kg.

....... 32,492 »

...... 94,046 »

....... 412,546 »

....... 185,026 »

Emellertid synes det utskottet, att man går för långt, då man af

berörda förhållande mellan den inhemska produktionen och införseln

sluter, att en tull å ifrågavarande artikel skulle sakna betydelse. För

vissa delar af landet åtminstone är det af stor vigt att erhålla något

skydd företrädesvis mot den import af potates, som eger rum under

sommaren och som ofta nog försvårar afsättningen af den senare mogna,

svenska potatesen, då konsumenterna, när denna sistnämnda kommer i

marknaden, redan fylt sina behof af potates för den närmaste tiden.

Då den år 1888 ifrågavarande artikel åsätta tull vid 1892 års riksdag

borttogs, kunde detta med hänsyn till de då för tillfället rådande

höga lifsmedelsprisen möjligen hafva skäl för sig, men att nu, då jordbruket

är i så stort behof af skydd för sina produkter, låta tullfriheten

fortfara, anser utskottet mindre lämpligt. Utskottet håller dock före, att

tullsatsen bör kunna begränsas till samma belopp som det år 1888

åsätta eller 50 öre per 100 kilogram.

Att, på sätt friherre Klinckowström föreslagit, åsätta en särskild,

högre tullsats att gälla under sommaren och dermed i vår tulltaxa införa

nyheten af olika tullsatser, gällande för olika tider af året, kan,

enligt utskottets åsigt, icke vara lämpligt, då frågan gäller en importartikel

af jemförelsevis icke större betydelse än den s. k. tidiga potatesen.

Utskottet hemställer alltså,

9:o) att potates, äfven krossad eller rifven, måtte

åsättas en tull af 50 öre pr 100 kg.

I fem särskilda inom Andra Kammaren väckta, härofvan omförmälda

motioner har tullen å fläsk berörts. I tre af dessa motioner yrkas

förhöjning af tullen på följande sätt:

herr J. Petersson i Boestad föreslår, att tullsatsen bestämmes för

rökt fläsk till 30 öre och för andra slag till 25 öre per kilogram;

herr J. A. Johansson i Strömsberg hemställer, att Riksdagen måtte

besluta en tullsats å fläsk af 30 öre per kilogram lefvande och död vigt;

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2. 25

herrar J. Sjöberg m. fl. föreslå, att Riksdagen behagade höja tullen

å fläsk, andra slag, till 20 öre per kilogram.

Tullfrihet för fläsk, andra slag, påyrkas af herr C. G. Thor, med

hvilken 21 andra medlemmar af Andra Kammaren i detta hänseende

instämt, hvarjemte herr Norberg i sammanhang med sitt ofvan omförmälda

yrkande i fråga om spanmål hemställer, att jemväl fläsk måtte

få tullfritt till riket införas öfver Funäsdalen.

De motionärer, som påyrka tullförhöjning för ifrågavarande artikel,

hafva till stöd för detta yrkande åberopat den omständighet, att en

ansenlig import å fläsk hit till landet eger rum, oaktadt landets svinafvel

är så väsentligt uppdrifven, att densamma kan fullt tillgodose

landets behof af fläsk, samt framhållit angelägenheten af att genom

erforderligt skydd tillgodose denna handtering, som ofta utgör den

vigtigaste förvärfskällan för jordbrukets idkare, och hvaraf särskildt en

mängd mindre jordbrukare, torpare, statkarlar m. fl. äro för sin utkomst

beroende.

Herr Thor åberopar såsom skäl för den föreslagna tullfriheten

hufvudsakligen den af bevillningsutskottet vid 1893 års riksdag anförda

omständighet, att »de mindre bemedlade och den egentliga arbetsklassen,

hvilka äro de, som nästan uteslutande använda det importerade amerikanska

fläsket såsom den billigaste och mest närande föda, de kunna

skaffa sig, hafva pålagts ökade bördor, nog dryga efter förmåga och

bärkraft, till landets försvar», samt erinrar, att fläsktullen nästan uteslutande

drabbar Norrland och de allra fattigaste klasserna af befolkningen

derstädes.

Rörande motiveringen för herr Norbergs motion har utskottet härofvan

vid behandlingen af hans yrkande i fråga om spanmål redogjort.

Kändt är, att svinafveln tagit ett betydande uppsving under hägnet

af den år 1888 åsätta tull, för rökt fläsk uppgående till 25 öre per

kilogram och för fläsk, andra slag, till 20 öre per kilogram. Att så

är förhållandet, bevisas af det växande antalet svinslagterier inom landet,

men framgår bäst af utförselstatistiken, som visar, att utförseln af

fläsk (år 1894 uppgående till ungefär 8,152,000 kilogram) sedan .tiden

närmast före tullens åsättande mer än fördubblats (år 1887 utfördes

3,125,192 kilogram). Men å andra sidan eger också en ansenlig införsel

af fläsk rum, i allmänhet uppgående till 6 å 7 millioner kilogram

årligen (år 1894 ungefär 6,246,000 kilogram); och det synes utskottet,

att med hänsyn till sistberörda omständighet Riksdagen, som år 1892

under då rådande höga pris på åtskilliga andra lifsförnödenheter fann

Dill. till Riksd. Prat. 1895. 6 Sami. 1 Afd. 2 lläft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

Ister.

Lax.

26 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

sig böra nedsätta tullen å fläsk, andra slag, till nu gällande belopp,

10 öre per kilogram, borde vid nuvarande förändrade prisförhållanden

icke underlåta att åter höja skyddet för ifrågavarande handtering till

samma belopp som under åren närmast före 1892. En sådan åtgärd

skulle mångenstädes inom landet gagna sådana lager af landsbygdens

befolkning, hvilka icke idka jordbruk i egentlig mening och således

icke draga någon väsentlig nytta af spanmålstullarna.

Utskottet, som deremot med afseende å den ringa införsel, för hvilken

rökt fläsk är föremål (6,233 kilogram år 1893), anser någon ändring

i den för sådan vara nu gällande tullsats icke böra vidtagas, får

fördenskull hemställa:

10:o) att gällande tullsats för fläsk, rökt, måtte

bibehållas oförändrad;

11 ro) att tullen för fläsk, andra slag, måtte höjas

till 20 öre per kilogram; samt

12:o) att herr Norbergs förevarande motion, i hvad

densamma afser artikeln fläsk, icke måtte bifallas.

I sammanhang med sitt nyss omförmälda yrkande angående förhöjning

af tullen å fläsk har herr J. Petersson i Boestad föreslagit, att

tullsatsen för ister måtte höjas till 30 öre per kilogram.

Tullen å ister är nu bestämd till samma belopp som tullen å smör

eller 20 öre per kilogram, och utskottet anser sig icke ega anledning

att föreslå en högre tull för den förra varan än för den senare. Med

erinran derjemte, att utskottet jemväl för fläsk, andra slag, förordat en

tull af 20 öre per kilogram, hemställer utskottet alltså,

13:o) att tullsatsen för ister måtte bibehållas oförändrad.

I motionen n:o 97 inom Andra Kammaren har herr Mustagiarta —

under anförande, att det norrländska laxfisket vore i behof af skydd

mot. införseln af lax från Finland, der laxtillgången, i motsats till hvad

förhållandet vore i Norrland, fortfarande vore god, samt med erinran,

att i Finland all saltad fisk vore underkastad införseltull — föreslagit,

att å artikeln lax måtte sättas tull till belopp af 5 kr. per 100 kg. för

saltad eller rökt och 3 "kronor per 100 kg. för färsk; varande af motionären

såsom skäl för åsättande af tull å den färska varan anfördt,

att, om denna lemnades tullfri, tullen å den saltade komme att kring
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

gås sålunda, att finske affärsmän anlade salterier för laxens beredning

på svenskt område.

Utskottet erinrar derom, att bevillningsutskottet vid 1888 års riksdag

föreslog en tull af 10 öre pr kilogram för saltad eller rökt lax,

men att Riksdagen icke biföll detta, förslag. Under den debatt, förslaget

föranledde inom Första Kammaren, framhölls såsom skäl för

varans fortfarande tullfrihet, dels att priset å lax i Norrland vore allt

annat än lågt och att tullen således vore ur skyddssynpunkt Öfverflödig,

dels ock att det med afseende å sättet, hvarpå laxfisket i Torne eif

bedrefs, skulle möta afsevärda svårigheter att hindra tullens eluderande

och att densamma skulle föranleda ansenligt ökade kostnader för tullbevakning.

Med afseende å hvad sålunda förekommit och då motionären icke

visat, att förändrade förhållanden numera böra föranleda en åtgärd, som

Riksdagen år 1888 icke fann skäligt vidtaga, hemställer utskottet,

14:o) att ifrågavarande motion icke måtte till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

I Kongl. Maj:ts förevarande proposition till Riksdagen föreslås

äfven, att de i propositionen upptagna tullsatser måtte, såsom tillläggsafgifter

till nu gällande tulltaxa, jemväl under innevarande år utgöras.

Enahanda förslag förekommer äfven i herr Cavallis motion beträffande

den deri omhandlade artikeln ris.

Med erinran, att tillförene under likartade förhållanden Riksdagen

ansett lämpligt, att beslutade tullförhöjningar trädde i kraft snarast

möjligt, får utskottet förorda bifall till hvad sålunda föreslagits och

hemställer alltså,

15:o) att Riksdagen måtte medgifva, att de nya eller

förhöjda tullsatser, som vid behandlingen af detta betänkande

kunna varda af Riksdagen beslutade för de

i Kongl. Maj:ts proposition upptagna artiklar äfvensom

för artikeln ris, oskaladt, eller paddy, må tillämpas

från och med den dag under innevarande år, som

af Kongl.'' Maj:t bestämmes.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

Slutligen hemställer utskottet,

16:o) att såväl Kongl. Maj:ts förevarande proposition

som ock de i detta betänkande omhandlade

motioner måtte anses, i den mån sådant icke uttryckligen

skett, besvarade genom utskottets föregående

bemställanden.

Stockholm den 28 februari 1895.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAVAL!!.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

29

Reservationer:

vid punkten ko): af herr Fredholm, som anfört:

Med nu rådande låga pris på spanmål, lägre än de på långa tider

varit, är det lätt förklarligt, att landets jordbrukare önska sin spanmålsproduktion

skyddad genom tull, i tro att denna skall kunna förhjelpa

dem ur det betryck, som de i följd af de låga prisen förmena

sig hafva iråkat. Man kan äfven förstå, att de kunna anse sig berättigade

att söka realisera denna sin önskan, då de förut varit behjelpliga

att bereda de flesta andra näringar ett af dessa äskadt tullskydd.

Men så länge landets befolkning behöfver från utlandet införa

tredjedelen af den spanmål, som den för sitt brödbehof konsumerar, så

måste hvarje spanmåls- och mjöltull tillika blifva en finanstull. Att

den jordbrukande befolkningen, som sjelf producerar mera spanmål än

den förbrukar, icke skall drabbas af denna beskattning, måste likaledes

vara tydligt. Tullskatten för den brödsäd, som från utlandet införes,

skall derför komma att helt och hållet utgöras af den icke-jordbrukande

delen af befolkningen.

Rikets befolkning utgjorde den 1 januari 1893 4,806,000 personer,

och enligt folkräkningen 1890 utgjorde den jordbrukande befolkningen,

om man deri ej inräknar fiskare och lappar, 2,403,000. Då man tillika

vet, att under mellantiden befolkningen på landsbygden i sin helhet

något minskats, kan man med skäl säga, att den icke-jordbrukande

befolkningen utgör halfva antalet af rikets hela folkmängd.

Vid ett sådant förhållande, att den ena hälften af befolkningen

skall betala en tullskatt, hvarifrån den andra hälften på grund af sakens

egen natur är befriad, vill det synas vara framför allt angeläget att

undersöka, huru denna beskattning skall komma att verka på den del

af befolkningen, som skall betala skatten. Detta är så mycket mera

af nöden nu, då fråga är att högst betydligt höja tullen å spanmål, —

en tull, som under tiden för dess tillvaro, då den varit jemförelsevis

låg, likväl under åren 1888—94 inbragt statsverket en inkomst af öfver

39 millioner kronor.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

I medeltal för åren 1892 och 1893, då spanmålstullen var nedsatt

till hälften mot förut och då hafre, vicker och kli voro tullfria, uppgick

tullen på omalen spanmål, mjöl och gryn samt malt till 3,758,000 kronor

i medeltal för de begge angifna åren, hvarjemte i tull å majs,

som hufvudsakligast användes till bränvinsbränning, i medeltal betaltes

266,000. Till den tullskatt af 3,758,000 om året, som den icke-jordbrukande

befolkningen nämnda år fick betala, bör — då man kan antaga,

att landets jordbrukande befolkning betalte den ena hälften af tullen

å ris och sago — läggas halfva ris- och sagotullen med 135,000.

Den tullskatt, den icke-j ordbrukande befolkningen hade att åren 1892

och 1893 utgöra, uppgick sålunda för hvartdera året till 3,893,000

kronor.

Genom de af bevillningsutskottet nu föreslagna tullförhöjningarne

å spanmål och ris skulle tullen derå — beräknad efter medelimporten

af spanmål och ris, omalen och malen, under åren 1889—93, sådan

den i Kongl. Maj:ts proposition angående statsverkets tillstånd och behof

(Inkomstberäkningen sid. 13) finnes angifven — uppgå till:

Omalen spanmål........................... 191,281°) ton å 37 kronor = 7,077,397

Malen dito ............ 36,306

Ris och sago..............•••■ 7>963 44,269 » å 65 » = 2,877,485

Malt .............................................. 1,179 » å 50 » = 58,950

10,013,832

och

Kli 18,192 ton å 3 kronor..........................................= 54,576

hvartill bör läggas i statsverkspropositionen

ej upptagen

Majs 12,330 ton å 37 kronor..................................— 456,210

10,524,618

Häraf har den jordbrukande delen af befolkningen att betala klitullen

med 54,000 och halfva ristullen med 259,000, eller tillsammans

313,000 kronor, under det den andra hälften af befolkningen får betala

10,014,000, minskadt med halfva ristullen, 259,000, eller 9,755,000 kronor,

hvilket belopp med 5,862,000 öfverstiger den spanmåls- och mjöltull,

som den icke-j ordbrukande befolkningen hade att betala hvardera

af åren 1892 och 1893. Huruvida någon tullinkomst på majs uppstår,

torde i betraktande af den höga tullen vara ganska ovisst, hvarför å

detta tullbelopp här ej fästes afseende.

*) Bör rätteligen vara 190,105 ton.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

Att en till nära 10 millioner kronor uppgående tullskatt, som

ålägges blott den ena hälften af befolkningen, skall framkalla eu mycket

väsentlig rubbning i den jemlika beskattningen af befolkningens begge

hälfter, synes vara uppenbart.

Enligt den af Kongl. Maj:t för år 1896 uppgjorda finansplan

skulle den jordbrukande delen af befolkningen komma att betala i direkta

skatter:

Mantalspenningar.................................. 332,500

Grundskatt och andra ordinarie skatter....................:..................... 2,795,000

Rustnings- och roteringsbesvär .................................. 1,826,730

Bevillning af fast egendom, upptagen lika med den för år

1893 ............................................................................................ 1,352,135

Tilläggsbevillning.....................................................................,..... 1,352,136

7,658,500

och den icke-jordbrukande delen af befolkningen likaledes i direkta

skatter:

Mantalspenningar .................................................................................. 332,500

Bevillning, beräknad lika med den för år 1893:

för fast egendom .............................................................. 768,317

» inkomst..........................................................,............... 3,103,161 3871478

Tilläggsbevillning med gjordt afdrag för inkomst under 800

kronor.............................................................................................. 3,682,000

7,885,978

Med afseende på de indirekta skatterna, så kunna de, med undantag

för tullbeskattningen, vid denna jemförelse lemnas ur räkningen, enär

med nämnda undantag ingen förändring afses i det förhållande, hvari

de indirekta skatterna nu äro fördelade på de begge hälfterna af rikets

befolkning.

De år 1893 uppburna tullafgifterna uppgingo till 36,382,000 kronor.

I detta belopp ingick sockertullen med 8,969,000 och den på den ickejordbrukande

befolkningen sig belöpande spanmåls- och ristullen med

4,046,000 eller tillsammans 13,015,000. Återstoden af tullafgifterna, sedan

derifrån dragits den på jordbruksbefolkningen sig belöpande halfva

ristullen med 125,000, uppgick således år 1893 till 23,242,000. Antager

man nu i likhet med förra årets bevillningsutskott, att af sockertullen

är för året 1896 att påräkna ej blott 1 million för sirap, utan äfven

något för importeradt socker, så torde man kunna beräkna de tullafgifter,

som för år 1896 komma att på alla rikets inbyggare lika

fördelas, till 25,000,000 kronor.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

De nu omförmälda direkta och indirekta skatterna skulle alltså för

året 1896 komma

att i jemna tusental fördelas på den

Jordbruk.

befolkn.

Icke-jordbr.

befolkn.

Summa.

Direkta skatter .....

............. 7,658

7,886

15,544

Spanna åls tull...........

............. 313

9,755

10,068

Annan tull.............

............ 12,500

12,500

25,000

20,471

30,141

50,612,

hvadan på den icke-jordbrukande befolkningen skulle komma att läggas

en skattebörda, som med nära 10 millioner kronor öfverstiger den,

som landets jordbrukare få sig ålagd att bära — en börda, som derjemte

helt och hållet blir en följd af spanmålstullame, hvilka landets

jordbrukare betrakta såsom ett nödvändigt vilkor för att jordbruket

skall kunna ega bestånd.

Det är emellertid icke endast i förenämnda hänseende, som de höga

spanmålstullame komma att motverka »en på billighet och rättvisa

hvilande fördelning af skattskyldigheten». Ett likartadt missförhållande

i beskattningsväg kommer äfven att göra sig gällande beträffande de

i ekonomiskt hänseende olika samhällslager, hvaraf den icke-jordbrukande

delen af befolkningen består.

För att klargöra detta kan man antaga, att skattskyldigheten uteslutande

hvilar på alla till den icke-jordbrukande befolkningen hörande

till myndig ålder komna män. Af den i afrundadt tal år 1891 till 2,4

millioner uppgående icke-jordbrukande befolkningen utgjorde de till

myndig ålder komna männens antal 625 tusen. Enligt samma års be
-

villning hade af dessa

327 tusen en inkomst under .............................. 500 kr.

161 » » » emellan ...................7....... 500 och 800 kr.

137 » » » öfver................................ 800 kr.

Då nu spansmålstullen drabbar efter hufvudtal de samhällets medlemmar,

som skola köpa sin spanmål, så träffas hvar och en af dessa,

oafsedt skiljaktigheten i inkomst, af denna skatt lika mycket. Ja!

hvad värre är, den, som har en mindre inkomst, får genom att man

åsätter tull å spanmål i sjelfva verket betala mer än den, som har en

större, och detta ej blott i relativ, utan i absolut mening, eftersom den

fattige äter mera bröd än den förmögne. Fördelad på hvarje till myndig

ålder kommen manlig individ af den icke-jordbrukande befolkningen,

belöper sig den till staten utgående spanmålsskatten, sådan den nu

blifvit föreslagen, till 15,60 kronor för hvar och en af dem.

opaginerad Kontrollera mot PDF

38

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

Denna spanmålsskatt är likväl, som bekant, ej den enda skatt, som

utgår efter hufvudtal. Dertill äro vidare att räkna de nu utgående

mantalspenningarne, sjukvårds- och folkskoleafgifterna, hvilka personliga

afgifter för man och qvinna tillsammans belöpa sig till lågt räknadt

2 kronor.

I fråga åter om andra konsumtionsskatter än spanmålstull, kan man

visserligen icke säga, att de drabba alla lika efter hufvudtal, ty af sådana

skattlagda närings- och njutningsmedel, hvilka icke kunna anses

nödiga för lifvets uppehälle, förbruka nog de bemedlade mer än de

obemedlade. Af infördt vin och spirituösa kan man antaga, att de

mera bemedlade förbruka allt, och att således desse, den icke-jordbrukande

befolkningen tillhörande, år 1893 fått betala halfva vintullen

med 974,000 kronor. Af andra konsumtionsskatter kommo år 1893

på hvarje person i riket 4,20 kronor för bränvin, 3,33 för socker, 0,77

för tobak och 0,45 för kaffe och té eller tillsammans 8,75 per person.

Fördelas dessa konsumtionsskatter endast mellan de till myndig ålder

komna männen, så blir skatten på hvarje sådan icke fullt fyrdubblad

eller ungefär 34 kronor. Antager man vidare, att de, som hafva en inkomst

under 500 kronor, af sistnämnda konsumtionsartiklar endast förbruka

tredjedelen och de, som hafva en inkomst mellan 500—800 kronor,

hälften af hvad de förbruka, som hafva en inkomst öfver 800 kronor,

så skulle af dessa skatter belöpa sig på hvarje myndig man med

inkomst under 500 till 21,50 kronor, med inkomst mellan 500 och 800 till

32,20 kronor och med inkomst öfver 800 till 64,50 kronor.

Vill man nu söka bilda sig en föreställning om det med afseende

på en rättvis beskattning missgynnande inflytande, som spann)ålstullen

jemte nu omnämnda konsumtionsskatter i förening med de personliga

afgifterna utöfva på storleken af de skattebidrag, den direkta bevillningen

medräknad, som i medeltal utkräfvas af hvarje förenämnda in''komstkategorier

tillhörig person, så kan man uppställa följande jemförelse

i jemna tusental kronor.

Inkomstbelopp öfver 800

500-800

under 800.

Summa.

Personliga afgifter .................

270

320

650

1,240

Bevillning af fast egendom...

768

- —

—

768

» » inkomst ............

...... 2,914

189

—

3,103

Tilläggsbevillning....................

...... 3,684

—

—

3,684

Vintull........................................

974

—

—

974

Spanmålstull ...........................

...... 2,140

2,510

5,100

9,750

Konsumtionsskatter................

...... 8,840

5,181

7,030

21,051

19,590

8,200

12,780

40,570

Bill,, till Rtksd. Prot. 1805. 5

Sami. 1 Afd.

2 Raft.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

/

34 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

Inkomstbelopp öfver 800 500—800 under 800. Summa.

Antal inkomsttagare .................... 137 161 327 625

Medelinkomst ............................. 2,850 620 410 —

Skattebelopp ................................. 142 51 39 —

Skatteprocent ................................ 5 % 8,2 % 9,5 % —

(Spanmålstull i procent af inkomst 0,5 % 2,5 % 3,8 % —)

Då det skattebelopp, hvarför nu blifvit redogjordt, uppgår till 40

millioner — hvaraf dock sjukvårds-, folkskole- samt bränsvinsförsäljningsafgifterna,

tillsammans 23/4 millioner, icke ingå till statsverket och

halfva sockerskatten, 4 millioner, går alldeles förlorad — torde det ofvan

angifna förhållandet med afseende å olika inkomsttagares skattskyldighet

knappast kunna undergå någon väsentligare rubbning, om man

skulle utsträcka jemförelsen ännu längre och i denna medtaga öfriga

återstående skatter, såsom industritullar och stämpelafgifter, livilka tillsammans

för den icke-jordbrukande befolkningen uppgå endast till något

öfver 10 millioner.

Af den nu gjorda undersökningen torde framgå, icke blott att fördelningen

af skatterna på den jordbrukande och på den icke-jordbrukande

delen af befolkningen kommer att blifva högst ojemn, så att

den senare hälften får betala 10 millioner kronor, eller nära en fjerdedel,

mer än de förra, utan äfven orättvis i det hänseendet, att af den

icke-jordbrukande befolkningen de, som hafva minsta inkomsten, få i

skatt betala relativt till inkomsten dubbelt mot de mera bemedlade.

Förutom det obilliga och orättvisa i en sådan skattebeläggning

står densamma i uppenbar strid mot de principer i beskattningsväg,

som vid urtima riksdagen 1892 faststäldes såsom med försvarsfrågans

lösning oskiljaktigt förknippade vilkor.

Riksdagen säger i sin skrifvelse till Konungen den 27 november

1892, att Riksdagen anser »det fullt rigtigt samt med rättvisa och bil-''

lighet öfverensstämmande, att de nuvarande grundskatterna ersättas och

medel till lindringar i rustnings- och roteringsbesvären anskaffas icke

genom indirekta konsumtionsskatter, utan genom direkta förmögenhetsskatter»

— »inkomstskatt, fastighetsskatt, arfskatt och annan stämpelskatt)),

af hvilka Riksdagen anser »utan samband med kommunalbeskattningen

anordnade, men i förhållande till hvarandra väl och rättvist afpassade

skatter å inkomst och fastighet vara de skattearter, som, samtidigt

ålagda och likformigt ökade, för nu afsedda ändamål i främsta

rummet böra komma i fråga».

Riksdagen anser vidare, »med hänsyn till den nuvarande i vårt

skattesystem rådande relationen mellan direkta och indirekta skatter,

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2. 35

äfven om beskattningen för kommunala ändamål härvid tages med i

beräkning, som ock till arten och beskaffenheten af de förbrukningsartiklar,

hvilka nu i en eller annan form äro underkastade beskattning,

önskvärdt, att åtminstone till en början de af försvarsfrågans lösning

orsakade utgifterna för försvaret icke täckas genom nya skatter på allmänna

förbrukningsartiklar». »Till den del, nya konsumtionsskatter kunna

anses böra ifrågakomma, vill Riksdagen emellertid framhålla angelägenheten

deraf, att dessa skatter i möjligaste mån så anordnas, att de icke

träffa sådana förbrukningsartiklar, hvilka måste anses såsom nödvändighetsvaror».

Detta var de så kallade urtima löftena, som vunno regeringens

sanktion och senast erhöllo dennas bekräftelse den 10 mars 1894 vid

debatten om tull å spanmål i Första Kammaren.

Hans excellens herr statsministern yttrade vid detta tillfälle, »när

regering och Riksdag då (urtima Riksdagen 1892) antogo ett nytt härordningsförslag,

som lade bördor der de icke förut legat och lättade

der de förut hvila!, uttalade jag till statsrådsprotokollet den 23 september

1892 under instämmande af statsrådets öfrige ledamöter, att jag

antog, det de ökade skatter, som deraf kunde föranledas, skulle uttagas

icke genom konsumtionsskatter, utan genom direkta och förmögenhetsskatter»

— — — »då den (regeringen) vid nyss angifna tillfälle uttalat

sin åsigt, hvilken sedermera upprepats och af Riksdagen godkänts, så

anser den, att detta beslut bör lösas in. De ord, som då uttalades,

böra infrias».---»Det löfte, som regeringen och Riksdagen ut
talat,

önskar regeringen för sin del se inlöst och hoppas att Riksdagen

skall inlösa.»

Då oaktadt urtima löftena höjning af spanmålstullarne egt rum,

torde det förefinnas skäl för att i detta sammanhang tillse, huru och

på hvad sätt de urtima löftena infriats. De vid urtima riksdagen

1892 fattade besluten om ett förbättradt försvar och i samband dermed

stående afskrifning af grundskatter och lindring i rustnings- och roteringsbesvären

medföra för åren 1893 — 96 enligt uppgjorda finansplaner

för statsverket:

Minskade inkomster

i grundskatter ............................................ kr. 6,369,000

i rustnings- och roteringsafgifter ........ » 4,003,200 10,372,200.

Ökade utgifter

för landtförsvaret...................... » 11,791,040

för sjöförsvaret ......................................... » 1,848,260 13,639,300

24,011,500.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

Enligt urtima löftena skola dessa minskade inkomster och ökade

utgifter täckas på det sätt, att de i följd af grundskatteafskrifningen

minskade inkomsterna skola ersättas med direkt bevillning af inkomst

och af fast egendom. För detta ändamål har också Riksdagen ålagt

svenska folket en tilläggsbevillning, som uppgått år:

1893 till....................................... 1,5 mil!.

1894 » ......................................... 4,4 »

1895 » ......................................... 4>9 » 10,8 millioner

och som är beräknad att för år 1896 utgå med 4,5 millioner. Sedan

de genom grundskatteafskrifningen minskade statsverkets inkomster blifva

genom dessa medel täckta, lemnar summan af tilläggsbevillningarne

för åren 1893—96 ett öfverskott af 5 millioner. Om till detta öfverskott,

som i öfverensstämmelse med urtima Riksdagens beslut i första

rummet skall användas till de ökade utgifterna för försvaret, läggas de

i arfskatt och annan stämpelskatt tillkomna nya skatter med 1,8 millioner

för hvardera af åren 1895 och 1896, eller tillsammans med 3,6

millioner, så täckas de för försvaret enligt finansplanen ökade kostnaderna

13,6 millioner med 8,6, hvadan återstår att för bristen, 5 millioner,

söka nya skattekällor.

Att för det ändamålet nu åsätta spanmål högst betydligt höjda

tullar, innan andra förbrukningsartiklar, som icke kunna anses som

nödvändighetsvaror, först blifvit skattbelagda, måste betraktas såsom

stridande mot de af regering och Riksdag godkända urtima löftena.

Detta är så mycket mer att beklaga, som den tullbeskattning,

hvarom nu är. fråga, skulle hafva varit för fyllandet af statsverkets behof

af ökade inkomster obehöflig, om icke tullinkomsterna så betydligt

nedgått, som de på senare åren hafva gjort, oaktadt de af 1892 års

Riksdag vidtagna tullförhöjningarne å de flesta af i tulltaxan upptagna

varuslag. Då tullinkomsterna 1890 lemnade statsverket 42,5 millioner,

äro de för 1896 beräknade till endast 35 millioner, af hvilka ensamt i

tull å spanmål komma 10 millioner. Orsaken till denna tullinkomsternas

så bemärkansvärda minskning är, som bekant, förhållandet med sockertullen,

hvilken, ehuru ingen nedsättning skett i tullsatsens höga belopp,

100 procent af varans värde, och ehuru sockerkonsumtionen inom landet,

under mellanliggande år högst betydligt ökats, likväl detta oaktadt

alltjemt nedgått. År 1890 lemnade sockertullen 11,9 millioner, höll sig

de tre följande åren omkring 9 millioner, sjönk 1894 till 5,6 millioner

och torde för innevarande år och året 1896 ej komma att gifva mer

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2. 37

än ett par millioner i inkomst; detta senare beroende på att hvitbetssockerfabrikernas

antal ökats från ett antal af 10 år 1893 till 17 år 1894.

Följden af denna den inhemska sockerproduktionens utveckling är

den, att ehuru sockret nu är lika högt skattlagdt som på den tid, då

så godt som hela skatten i form af tull ingick i statskassan, så förlorar

nu statsverket af denna skatt årligen 8 millioner kronor, oaktadt

befolkningen får för sitt socker skatta lika mycket som förut. Den

accis, som blifvit den inhemska sockerproduktionen åsatt, täcker nemligen

den försvunna sockertullen knappt till hälften. Hade regeringen

sökt göra hvad förra årets Riksdag i skrifvelse (n:o 123) till Konungen

anhöll, nemligen att i och för vederbörligt tillvaratagande af statsverkets

finansiella intressen få till stånd erforderliga ändringar i bestämmelserna

angående beskattningen af hvitbetssockertillverkningen, så

skulle den förlust på sockerskatten, statsverket nu lider, måhända kunnat

minskas från 8 till 3 millioner, och då hade regeringen kunnat få

debet och kredit i nästa års budget att gå i hop, utan att för det ändamålet

behöfva pålägga några nya skatter, allraminst den nu föreslagna

brödskatten.

Efter att hafva granskat verkningarne af de höjda spanmålstullarne

ur fiskalisk synpunkt, den för rikets icke-jordbrukande befolkning vigtigaste,

eftersom dessa tullar just för denna del af befolkningen icke

kunna medföra någon nytta, utan endast komma att medföra en högst

känbar ökad beskattning, så torde någon uppmärksamhet äfven böra

rigtas på hvad den andra hälften af befolkningen ur jordbruksskyddets

synpunkt anser vara kraftigt talande skäl för, att spanmålstullarne äfven

framgent böra bibehållas höga.

Hufvudargumentet dervid är, att de närvarande exceptionelt låga

spanmålsprisen icke betäcka jordbrukarens produktionskostnader, och att

i följd deraf den svenska jordbruksnäringen för närvarande befinner sig

i det bekymmersamma läge, att det betryck, hvaraf den lider, hotar att

blifva denna närings idkare öfvermägtigt. Någon utredning af den omfattning,

hvari betrycket gör sig gällande, har chefen för finansdepartementet

icke ansett vara behöfligt. att i den kongl. propositionen om

höjda spanmålstullar framlägga. Han betonar deri endast, att detta

betryck »är så stort, att ingen företeelse på det ekonomiska lifvets område

kan sägas vara mera framträdande».

Det vill dock synas, som man, hvad detta jordbrukets betryck beträffar,

i första rummet icke bör förbise, att äfven många andra näringar

för närvarande befinna sig i ett tryckt läge. Vidare har man att

taga i betraktande, att det prisfall, hvaröfver jordbrukaren klagar, har

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

en stor räckvidd och träffar icke blott de alster, som jordbrukaren

producerar, utan äfven sådana, som han konsumerar, hvadan man torde

kunna ifrågasätta, om icke jordbrukarens förlust på sjunkande spanmålspris

till icke oväsentlig grad motverkas af äfvenledes sjunkande pris

på åtminstone vissa af hans konsumtionsartiklar. Icke heller torde böra

förgätas de stora lättnader i beskattningsväg, som blifvit jordbrukets

idkare förunnade genom de år 1896 till 60 procent, af grundskatterna

och lindringar i rustnings- och roteringsbesvären uppgående afskrifningarne.

Ifrågasättas kan äfven, om icke den fallande räntan på upplånadt

kapital erbjuder en icke så oväsentlig kompensation mot höjda

produktionskostnader och i sjelfva verket erbjuder jordbrukaren större

ekonomiska fördelar än den genom förutvarande tullar frambragta vinst.

Slutligen har man på lagstiftningens väg beredt åtminstone jordbruket

i vissa landsdelar högst afsevärda fördelar genom att, i så hög grad

som skett, hafva befrämjat den så starkt uppblomstrande hvitbetssockerindustrien.

I betraktande af allt detta och med hänsyn derjemte tagen till den

omständigheten, att man icke förnummit, att under de sista åren konkursernas

antal, hvad jordbrukarne beträffar, i någon ovanligare grad

stegrats, så torde man icke sakna skäl att betvifla, att jordbrukarens

ställning är så utomordentligt bekymmersam, som man nu föregifver.

Ett för spanmålstullens behöflighet ofta anfördt skäl, hvars bevisningskraft

eget nog synes vara ganska stor, är, att då andra länder,

särskild! Tyskland och Frankrike, medelst tullar skydda sitt jordbruk,

så böra äfven vi göra det. Man underlåter dervid omnämna, att förutom

England — hvilket land man tillmäter en exceptionel ställning —

äfven Holland, Belgien och våra närmaste grannländer: Finland, Danmark

och Norge sakna spanmålstullar, ty den i Norge förekommande

tullen af 22 öre per 100 kilogram kan icke betraktas annat än som en

inregistreringsafgift. Det är likväl att märka, att de nu sist nämnda

länderna, som sakna spanmålstull, men hvarest jordbruk det oaktadt

fortfarande bedrifves, tillsammans införa mer spanmål än alla öfriga

Europas tullskyddade länder.

Särskildt torde förtjena uppmärksammas, att i Danmark, der jordbruket

i vida högre grad än här kan betraktas som landets modernäring,

saknas det »skydd mot utlandets öfvermägtiga konkurrens», som

spanmålstullen skall hafva till uppgift att bereda ett lands jordbrukare.

Medan jordbrukarne i andra länder, som likväl hafva att tillgå »bättre

klimat, rikare jord och större kapital», oupphörligen ropa på tull och

högre tull, hafva Danmarks landtbrukare vid olika tillfällen på det be
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2. 39

stämdaste motsatt sig införandet af tull å spanmål. Oaktadt Danmark

har temligen höga industritullar, få likväl alla vigtiga jordbruksalster

dit tullfritt införas. Trots denna brist på skydd för jordbrukets produkter,

har likväl det danska jordbruket icke blott förstått att hålla sig

uppe i »den mördande konkurrensen», utan hvad mer är oafbrutet gått

framåt — och detta derför, att man med öppen blick för ändrade tidsförhållanden

der förstått att rätta sig efter tidens kraf och med allvar

och kraft arbetat i de nya rigtningar som deraf betingats.

Den åsigt, som, enligt hvad den kong!, propositionen omförmäler,

»lifligt framhållits i ett stort antal till Kongl. Maj:t inkomna petitioner»

från hushållningssällskapen i riket, eller »att en höjning i spanmålstullen

otvifvelaktigt skulle utgöra eu nödvändighet för det svenska jordbruket»,

förutsätter, att alla svenska jordbrukares intressen skulle i detta hänseendet

vara solidariska. Eu sådan förutsättning är emellertid fullständigt

ohållbar, eftersom hvar man vet, att det stora, det lilla och det

minsta jordbruket icke kunna påräkna samma fördelar af ett tullskydd

på spanmål, enär det lilla jordbruket knappast och det minsta alls icke

kunna producera spanmål tillräckligt ens för eget behof. Häraf blir

en följd, att då det stora jordbruket onekligen har stor nytta af en

tull på spanmål, har det lilla deraf en ringa nytta och det minsta alls

ingen.

Hvad denna omständighet har för bet}rdelse för »det svenska jordbruket»,

för så vidt man derifrån icke utesluter något eller några jordbruk,

som af landets jordbrukare bedrifvas, torde bäst framgå af följande

kända fakta:

att jordbruksbefolkningen i sin helhet för eget behof använder tre

fjerdedelar af den skörd af hvete och råg, som de erhålla, och att de

således kunna till salu aflåta endast en fjerdedel af skörden;

att af rikets jordbrukande befolkning endast hälften är jordegare

och återstoden jordbruksarbetare i en eller annan egenskap, och att för

denna sista hälft priset å spanmål är fullkomligt likgiltigt, för så vidt

de erhålla, hvad som i de allra flesta fall torde vara händelsen, sin aflöning

in natura;

att af rikets jordegare endast tredjedelen eger så stor areal att

der kan, utöfver hvad som för eget behof erfordras, produceras hvete

och råg till afsalu;

att i elfva af rikets län, med eu sammanräknad jordbruksbefolkning

nära lika stor som i öfriga tretton tillsammans, produktionen af

hvete och råg icke är tillräcklig för denna befolknings eget behof;

att endast i sju å åtta af rikets län mer än halfva antalet jord
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

egare kunna till afsalu producera hvete och råg utöfver hvad de deraf

sj elfva behöfva.

Om således spanmålstullen endast för en tredjedel af landets jordegare,

hvilka sjelfva utgöra blott hälften af hela jordbruksbefolkningen,

kan medföra den direkta nyttan, att dessa kunna betinga sig högre

pris för den fjerdedel af landets skörd af hvete och råg, som kan

ifrågakomma att försäljas, så kommer den indirekta nytta, som jordbruksbefolkningen

deraf kan hemta, att vara öfvervägande blott i rikets

ena hälft, under det jordbruksbefolkningen i rikets andra hälft, företrädesvis

hela Norrland, deraf kommer att få en öfvervägande skada.

Det högre pris, som jordbrukarne genom spanmålstullen påräkna

att erhålla för den del af landets skörd, som kan ifrågakomma till försäljning,

torde dock icke, som man måhända väntar, komma att stiga

med tullskyddets hela belopp. Yäl är och blir detta förhållandet med

den säd, som hit till landet införes, men icke må man .föreställa sig, att

de, som i stort handla med spanmål, skola betala lika mycket för den

inhemska säden som för den utländska med tullen pålagd, ty för dessa

handlande kommer det att blifva förenadt. med extra omkostnader att i

mindre partier på torget uppköpa den inhemska spanmålen. När fråga

är om att på en hand samla i hop några tusen ton spanmål, komma

dessa omkostnader utan tvifvel att stiga till afsevärda belopp, och med

detta belopp fördeladt på den uppköpta qvantiteten komma spanmålshandlandena

att minska priset på den inhemska spanmålen och med all

sannolikhet mer till. Ty när stora partier uppköpas på den utländska

marknaden, erhålles någon tids kredit; vidare behöfver tullbeloppet ej vid

införseln utbetalas genast, utan endast i den mån spanmålen kommer till

användning, emedan den intill dess lägges på nederlag, och slutligen bli

med nutidens mekaniska hjelpmedel magasineringskostnaderna i fråga

om stora partier, som på eu gång upptagas, högst betydligt reducerade.

Förutom den för landets jordbrukare minskade vinst af tullskyddet,

som härigenom uppstår, kommer med all sannolikhet den proportion,

som nu blifvit föreslagen mellan tullen å mjöl och å spanmål å ena

sidan och uraktlåtenheten att åsätta hvete och råg olika tullsatser å den

andra, att i framtiden för jordbrukarne medföra den faran, att rågen

blir mindre efterfrågad än hvetet. Denna minskade efterfrågan skulle

kunna komma att gå ända derhän, att råg här i landet producerades till

större myckenhet än hvad som deraf kunde inom landet konsumeras,

och skulle något sådant komma att inträffa, då försvinner för jordbrukarne

i och med detsamma nyttan af åtminstone rågtullen.

Nu nämnda farhåga är ingalunda ogrundad. Det förhåller sig nem
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2. 41

ligen så, att hvetekonsumtionen här i landet, fördelad i kilogram per

inidvid, från slutet af 1860-talet och för hvarje följande femårsperiod

stigit i progressionen 16, 20, 25, 35, 38, 51, och då antagligt är, att

den icke-j ordbrukande befolkningen af hvete förbrukar mer än det på

hela invånareantalet fördelade medeltalet, torde redan nu den tidpunkten

vara inne, då åtminstone städernas befolkning förtära ungefär

lika mycket hvete som råg. Ha nu en gång städernas invånare

öfvergått från att vara företrädesvis rågätande till liveteätande, så lärer

väl i det hänseendet knappast någon återgång komma i fråga. Och

då svårigheterna och vanskligheten af att här i landet odla hvete äro

nogsamt kända, så kan det komma att inträffa en tidpunkt, då landets

jordbrukare icke mera hafva att i städerna påräkna någon nämnvärd

marknad för sitt skördeöfverskott. Vid sådant förhållande vill det

synas, som man åtminstone ur jordbrukets välförstådda intresse icke

borde vara angelägen att genom tullagstiftningen befrämja och påskynda

en sådan öfvergång i lefnadsvanor.

Sammanfattas den i det föregående verkstälda granskningen af de

sannolika verkningar, som de af bevillningsutskottet nu föreslagna höjningarne

i spanmålstullen komma att för rikets befolkning medföra, så

visar sig, att denna tull blifver:

i främsta rummet af fiskalisk natur och

att den i sådan egenskap kommer att medföra

en beskattning af rikets befolkning uppgående till 10

millioner kronor om året;

att denna beskattning kommer att drabba blott

den ena hälften af befolkningen, nemligen den ickejordbrukande

delen deraf;

att denna nu nämnda del af befolkningen dessutom

får till samhällets bestånd i skatteväg bidraga med

ett lika belopp, som den jordbrukande delen af befolkningen;
att

den ökade beskattning, som i följd af spanmålstullen

kommer att drabba den icke-jordbrukande

delen af befolkningen, tillika kommer att på denna

befolkning så fördelas, att de, som hafva minsta inkomsterna,

få betala största delen af skatten; hvarjemte

denna kommer att i förhållande till inkomsten

ställa sig för de i ekonomiskt hänseende minst lyckBih.

till It,hd. Prat. 1805. i) Sami. 1 Åfd. 2 Jläft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

ligt lottade mångdubbelt större än för de i detta hänseende

mera lyckligt lottade;

att denna brödbeskattning strider mot de i samband

med försvarsfrågans lösning och grundskatternas

afskrifning år 1892 af regering och Riksdag

gifna löftena;

att denna beskattning för fyllandet af statsverkets

behof af ökade inkomster skulle hafva varit

öfverflödig, om statsverkets finansiella intressen blifvit,

hvad den inhemska sockerproduktionen beträffar, vederbörligen

iakttagna;

i andra rummet en skyddstull, som kommer

att medföra förhöjda pris endast för en fjerdedel

af den hvete- och rågskörd, som inom landet

frambringas;

att direkt gagna endast en tredjedel af landets

jordegare, eller en sjettedel af den jordbrukande delen

af befolkningen;

att för jordbruksbefolkningen medföra indirekt

nytta endast i rikets ena hälft, under det att denna

befolkning i rikets andra hälft, företrädesvis Norrland,

deraf blir i öfvervägande grad lidande;

att icke för den torgförda inhemska spanmålen

medföra afsedd höjning i prisen med skyddstullens

hela belopp, hvilket deremot kommer att inträffa med

den från utlandet införda;

att till framtida fara för jordbruket gynna hvetekonsumtionen

på rågkonsumtionens bekostnad.

Då jag icke ett ögonblick hyst någon den ringaste förhoppning

att med denna min reservation kunna rubba någons förut fattade mening,

har jag med densamma endast åsyftat att i en vigtig beskattningsfråga

gifva ett motiveradt om än svagt uttryck för de berättigade

intressen, som förefinnas och måste förefinnas hos alla de många, hvilka

sakna andra existensmedel än sin arbetskraft. Det har synts mig, som

om dessa många kunde göra anspråk på att i ett utskottsbetänkande,

som berör för dem så vigtiga lifsintressen, icke förgäfves söka ett uttryck

för deras uppfattning, om ett sådant också icke kan förekomma

annat än i form af reservation.

I ullt medveten, som jag är derom, att hvad jag i denna min reservation

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

uttalat, under nu rådande politiska förhållanden, icke skall kunna leda

till något annat resultat än möjligen det, att utgöra en påminnelse om,

att för folkrepresentationen finnas andra legitima samhällsintressen att

tillvarataga än blott förmögenhetens och jordbrukets — har jag för

egen del intet yrkande att framställa.

vid punkten l:o) ci)—f): af herr J. Johansson från Stockholm;

vid punkten l:o) a)—j) samt punkterna 2:o), 3:o) och 4:o): af herrar

J. Johansson i Noraskog, friherre von Schwerin, Collander, G. Jansson

och S. M. Olsson, som i dessa punkter yttrat sig sålunda:

»Den år 1892 vidtagna nedsättningen i då gällande spanmålstullar

skedde visserligen under trycket af rådande höga spanmålspris, men

den skedde äfven, såsom bevillningsutskottets för nämnda år betänkande

gifver vid handen, af den orsak, att man ej kunde undgå att fästa afseende

vid de många och stora olägenheter, dessa tullar vållade alla

samhällsklasser förutom de jordbrukare, som hade säd till afsalu.

Sedermera hafva spanmålsprisen sjunkit och de deraf framkallade

ropen på ökadt skydd för jordbruksnäringens idkare hafva förmått Kong].

Maj:t att icke allenast ''föreslå utan äfven genom särskild kungörelse

af den 5 nästlidne januari påbjuda en höjning af spanmålstullarne till

belopp, hvilkas fastställande måste medföra ytterst afsevärda olägenheter

för ofvan angifna samhällsklasser. Ett sådant steg borde likväl

med hänsyn till dessa samhällsklassers rätt ej företagas annat än i

yttersta nödfall. Det mindretal af landets befolkning, som derigenom

beredes hjelp på de öfriges bekostnad, måste vara i trängande behof

af dylik hjelp, och man måste vara förvissad om, att den föreslagna

åtgärden verkligen i väsentlig mån hjelper detta mindretal, föi att den

skall kunna försvaras. Vi veta visserligen, att jordbruksnäringens

idkare i vårt land för närvarande mångenstädes befinna sig i en bekymmersam

belägenhet, men vi betvifla att denna deras belägenhet är att

tillskrifva de intill början af detta år gällande jemförelsevis låga tullsatserna

å spanmål eller att jordbruket genom höjandet af dessa tullsatser

skulle få något varaktigare eller kraftigare uppsving. Erfarenheten

från de år, tullskyddet verkat, och de lärdomar, vi kunna hemta

från andra länder i detta afseende, hafva ej varit af beskaffenhet att

kunna vederlägga denna vår åsigt. Under sådana förhållanden och då

den nedgång i spanmålsprisen, som försports sedan någon tid tillbaka,

kan vara af en mera öfvergående natur och fort nog, genom missväx
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

ter, störa olyckor, eller förändrade konjunkturer, efterföljas af en prisstegring,

hvarunder de nu ifrågasatta höga spanmåls- och mjöltullarne

blifva omöjliga att vidhålla, hafva vi inom utskottet sökt häfda olämpligheten

af att höja de år 1892 faststälda tullsatsema, likväl utan den

ringaste framgång.

Chefen för finansdepartementet, hans excellens herr statsministern

har emellertid ansett det vara en bjudande pligt att hos Kongl. Maj:t

göra framställning om vidtagande af åtgärd i syfte att söka förekomma,

att det betryck, hvaraf jordbruksnäringen skall lida, icke måtte blifva

denna närings idkare öfvermägtigt. Med bifall härtill har Kongl. Maj:t

ej tvekat att, för sadant ändamål, efter en mer än 50-årig hvila, upplifva

minnet af en i alla afseenden föråldrad grundlagsparagraf, och

med tillämpning af dess ganska oklara ordalag påbjuda en betydande

förhöjning ej blott i den af 1892 års lagtima Riksdag faststälda »tullen

å inkommande spanmål», utan jemväl tullen å mjöl, en vara som dock

icke namnes i 60 § regeringsformen; och, hvad värre är, Kongl. Maj:t

tvekade ej heller att genom ifrågavarande 1895 års kungörelse på ett

synnerligen betänkligt sätt rubba den proportion i tullsatserna mellan

spanmål och mjöl, som 1892 bestämdes. Då det icke tillkommer bevillningsutskottet

att utlåta sig om grundlagsenligheten af den sålunda vidtagna

åtgärden, lärer det icke heller tillkomma oss att derom afgifva

något yttrande, men då Kongl. Maj:t i sin särkilda proposition till Riksdagen

angående förhöjning af tullen å spanmål m. m. föreslagit, att de

enligt tulltaxan af den 8 juni 1892 bestämda tullsatserna för omalen

spanmål måtte höjas till 3 kronor 15 öre och för malen spanmål till

6 kronor 50 öre pr 100 kilogram, eller samma belopp, som blifvit föreskrifna

i nyssberörda kungörelse, samt »att de sålunda föreslagna tullarne

måtte såsom tillägg saf gifter till nu gällande tulltaxa jemväl under innevarande

ar utgöras», så bör med skäl kunna ifrågasättas, om icke ett

dylikt förslag i sjelfva verket grundar sig på ett förbiseende, som icke

bort förekomma i en Kongl. Maj:ts proposition af så vigtig beskaffenhet

som den förevarande.

Härmed ma nu vara huru som helst, sa kunna vi dock väl förstå,

att, på sätt det yttrades i bevillningsutskottets betänkande n:r 1 vid

1888 ars riksdag, -»under nuvarande förhållanden, då tullskyddspartiets

kända öfvervigt inom Riksdagen ställer i utsigt» väsentligt höjda spanmåls-.

och mjöltullar, det måste blifva en bjudande pligt för alla dem,

som inse nödvändigheten af en, om ock mindre väsentlig begränsning

af de anspråk, som nu ställas på den icke jordbrukande befolkningens

offervillighet och skatteförmåga, att rigta sina bemödanden på att före
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2. 45

komma ett allt för vidsträckt begagnande af nyss antydda beskatfningsmagt.

Härtill torde äfven vara så mycket större anledning, som den

gamla trosdogmen att »utländingen betalar tullen» numera synes hafva

helt och hållet förlorat sin bevisande kraft, då den icke vidare omtalas.

Tanken på en begränsning af berörda tullbeskattningsanspråk synes

äfven hafva föresväfvat utskottets majoritet, då den icke velat efter ordalydelsen

tillstyrka Kongl. Maj:ts förslag att antaga de föreslagna tullarne

såsom tilläggsafgifter till nu gällande tulltaxa; men utskottet har

dock ansett sig höra utgå från den genom 1895 års kungörelse bestämda

tullsatsen å mjöl såsom grundval för det ökade tullskydd, som

man nu vill bereda icke blott jordbruksnäringen, utan ännu mera och i

en påfallande hög grad den egentliga sa kallade storqvarnsindustrien.

Då vi emellertid hålla före, att ett orubbligt fasthållande vid 1892

års tullsatser »under nuvarande förhållanden» endast skulle bidraga till

framgång för denna utskottets hemställan, och ett sådant resultat icke

i ringaste mån skulle lända till gagn eller fördel för de talrika mjöloch

brödkonsumenterna, utan i stället låta dem få känna hela tyngden

»af tullskyddspartiets kända öfvervigt inom Riksdagen», anse vi omständigheterna

fordra att — åtminstone tills vidare och till viss grad — rätta

vårt handlingssätt derefter, och detta, så mycket hellre, som det är föga

antagligt att Kongl. Maj:ts regering i den närmaste framtiden, utan särdeles

tvingande skäl, skall frånträda sin genom januari-kungörelsen intagna

ståndpunkt i afseende å spanmålstullen. Men om så är förhållandet,

lärer det i främsta rummet blifva nödvändigt att på ett annat

för de skattdragande mera förmånligt sätt, än hvad både Kongl. Maj:t

och utskottet föreslagit, jemka proportionen mellan spanmåls- och mjöltullarne.

Då vi sålunda blifvit nödsakade att inlåta oss på en närmare utredning

af nu antydda olika proportioner, hafva vi tillika på det uttryckligaste

velat förklara, att en dylik undersökning icke må anses såsom

ett frångående af våra här ofvan eller vid föregående tillfällen uttalade

meningar om dessa tullars olämplighet såsom beskattningsform öfver

hufvud taget. Denna mening vidhålla vi fortfarande; men såsom dessa

tullar nu föreligga, måste vi behandla dem sådana de äro och icke sådana

de borde vara.

Den proportion mellan spanmåls- och mjöltullarne, som den större

qvarnindustrien påyrkade, när dessa tullar under åren 1884—85 kommo

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

på tal, var den ganska anspråkslösa af 2:3, eller 2 kronor spanmålsoch

3 kronors mjöltull. De vid 1886 och . 1887 årens riksdagar väckta

motionerna i ämnet förordade, huru olika de än voro, en proportion i

genomsnitt af 208 öres sädes- och $58 öres mjöltull. Den vid 1888

års riksdag antagna proportionen var respektive 250 och 430 öre. Vid

1892 års riksdag blef densamma förändrad till respektive 125 och 250

öre. Vid innevarande års riksdag föreslår friherre Klinckowström talen

400 och 600; herr Erickson i Bjersbj med sina medundertecknare 400 och

650; bevillningsutskottet åter föreslår 370 och 650, då det af Kongl.

Magt genom januari-kungörelsen påbjudna förhållandet är 315 och 650,

allt öre per 100 kilogram räknadt.

Nuvarande chefen för finansdepartementet har i sitt yttrande till

statsrådsprotokollet anfört, att de svenska qvarnarne vid export af rågsikt

hafva större svårigheter än de tyska, emedan de förra erhålla

restitution efter ett mjölutbyte af 662/''3 procent och de senare vid blott

65 procent. Qvarnindustriidkareföreningens främste målsman har inför

årets bevillningsutskott förklarat, att af hvete erhålles prima och sekunda

mjöl tillsammans högst 73 procent utbyte, samt af råg, likaledes prima och

sekunda, icke mer än 65 procent, äfvensom att, efter 47a å 5 procents

afgång vid förädlingen, allt det öfriga är kli. Afgången eller den så

kallade dammvigten beräknades förr, så väl för hvete som råg till sikt,

till 10 skålpund pr tunna. Respektive 5 procent å råg och 412 procent

å hvete, motsvarar nu, ehuru värme icke såsom förr utvecklas vid förmalningen,

14 å 1372 skålpund pr tunna råg eller hvete.

Beträffande det här ofvan angifna utbytet af respektive 65 och

73 procent, så äro vi villige att medgifva dessa siffrors rigtighet, ehuru

våra qvarnegare förmala sin siktmäld af samma råvara som tyskarne

och väl torde få antagas ega fullt ut lika goda qvarnverk som dessa.

Med nämnda utbytessiffror till utgångspunkt hafva vi tillåtit oss uppställa

nedanstående tabell, till förklaring hvaraf äfven må nämnas, att siffrorna

65 och 73, tudelade, visa ett genomsnittsutbyte af 69 procent. Vill

man då veta det rena tullskyddet, när förmalningen består af hälften

hvete och hälften råg till sikt samt tullsatserna äro lika å de båda

sädesslagen och lika å de båda mjölsorterna, så multipliceras mjöltidlssiffran

med utbytessiffran och produkten divideras med 100. Från

qvoten dragés den tullsiffra, som gäller för den omalna säden, då

resten Utvisar det verkliga qvarnskyddet. Exempel: då tullen å hel

säd är 250 öre och mjöltullen 430 öre, blir uträkningen denna:

430 x 69 = 29,670 : 100 = 296,70 öre,

afdrages sädestullen ...f...... 250,oo 3>

• utgör qvarnskyddet alltså 46,70 öre.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

47

Tabell 1.

*vi: • .•■''«}> . -f " '' ^ .

■ U: -■ . ; -: ■ W!" ■ r- -ri .

Tull å

100 kg.

säd.

Utbyte.

Mjöltull.

Qvarn-

skydd.

Förlust, i

. •co!. ■ "l i ■ n ■ '' -I••• .* : f c* -

öre.

procent.

öre.

öre.

öre.

Qvarnogarne3 föreslagna tullsatser 1884—1885 ........

200

69

300

—

7

Motionärernas fordringar 1886—1887 (i medeltal)......

208

69

358

39,o

—

1888 års tullsatser................................................

250

69

430

46,7

-- i

1892 » dito ..............................................

125

69

250

47,5

—

Friherre Klinckowströms motion 1895.....................

400

69

600

14,o

—

Herr Ericksons i Bjersby med fleres motion 1895......

400

69

650

48,5

—

Bevillningsutskottets förslag 1895...........................

370

69

650

78,5

—

Af Kongl. Maj:t påbjudna tullsatser 1895 ................

315

69

650

133,5

—

Det här ofvan angifna qvarnskyddet, som vexlar ganska mycket

efter olika tullsatser, kan icke anses såsom ren behållning; ty, enligt

uttalanden både af chefen för finansdepartementet och af qvarnindustriidkareföreningens

ombud, uppstå vid täflan med utlandets qvarnar så

många afdrag för frakt-, säck-, ränte- och kursförhållanden m. in., att

till och med det af bevillningsutskottet föreslagna skydd knappt skulle

kunna betäcka dessa omkostnader.

Man frågar då icke utan skäl, på hvad sätt beredes storqvarnsindustrien

ersättning eller vederlag för dylika omkostnader eller förluster?

Svaret är enkelt och lemnades af denna industris ombud inför

bevillningsutskottet, måhända i ett obevakadt ögonblick, och lyder så:

genom den stora vinst, som erliålles vid förmalning af råg till sammanmalet

rågmjöl, det s. k. grofmjölet.

Chefen för finansdepartementet har säkerligen förbisett denna omständighet,

då han på sidorna 15 och 16 i den kongl. propositionen

vill framhålla, att 1892 års relation i tullsatser mellan omalen och malen

spannmål beredde qvarnindustrieu något större skydd än den af 1888.

Enligt föregående tabell utgör detta »något större skydd» ungefär 3U

öre pr 100 kilogram förmålen säd. Att hvarken denna obetydliga tillökning

i skyddet eller något af de här ofvan angifna beloppen i sådant

afseende skulle vara tillfredsställande för de stora qvarnarnc, torde

ligga för öppen dag, derest ingenting vore att förtjena på förmalning af

groft rågmjöl. Att denna förmalning är af synnerligt stor betydelse för

handelsqvarnarne, framgick äfven af den upplysning, som af deras om
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

bud meddelades inför utskottet., att, af sådan vara förmaldes vid en större

qvarn 300 å 500 säckar om dygnet, förutom dubbla beloppet hvete och

råg till finsikt. När då härtill kommer att utbytessiffran för det grofva

rågmjölet är 98, så bör man lätt kunna inse, hvilken betydelse denna

förmalning måste ega, då man hittills, trots alla protester, af, som det

kallas, tulltekniska skäl åsatt samma tullsats för både det finare och gröfre

mjölet. Det är dock ett faktum att både i Tyskland och i Frankrike,

ja till och med i Norge, allt mjöl tullbehandlas efter olika finhetsgrad.

Till närmare upplysning om det höga qvarnskydd, som genom den af

utskottet helt och hållet förbigångna frågan om det gröfre rågmjölet

beredes storqvarnsindustrien, hänvisas till nedanstående

Tabell 2.

Tull å

100 kg.

säd.

Utbyte

af grof- mäld.

Mjöltull.

Qvarn-

skydd.

Skydd å

finsikt

enligt

tabell 1.

Förlust å

finsikt

enligt

tabell 1.

öre.

procent.

öro.

öre.

öre.

öre.

Qvarnegarnes föreslagna tullsatser 1884—1885

200

98

300

94

—

7

Motionärernes fordringar 1886—1887..........

208

98

358

430

142

171

39,0

46,7

1888 års tullsatser..............................

250

98

_

1892 » dito ......

125

98

250

600

120

188

237

47.5

14,o

48.5

Friherre Klinckowströms motion 1895......

400

98

Herr Ericksons i Bjersby med fleres motion 1895

400

98

650

_

Bevillningsutskottets förslag 1895..............

370

98

650

650

267

322

78,5

133,5

Af Kongl. Maj:t påbjudna tullsatser 1895....

315

98

— |

Det må erinras att det skydd, som båda de här ofvan meddelade

tabellerna utvisa, gäller icke för 100 kilogram mjöl, utan för den qvantitet

mjöl, som uppstår vid förmalning af 100 kilogram säd. För att

frambringa 100 kilogram hvetemjöl erfordras, enligt vanlig beräkning,

133V3 kilog ram hvete: tullen derå å 3 kronor 15 öre utgör 4 kronor

20 öre; dessa 4: 20 dragna ifrån mjöltullen 6 kronor 50 öre motsvara

ett skydd af 2 kronor 30 öre. För att frambringa 100 kilogram prima

rågsikt åtgå 154 kilogram råg: tullen derå å 3: 15 gör 4: 85; dessa

4: 85 dragna från 6: 50 bereda ett skydd af 1 krona 65 öre. För att

frambringa 100 kilogram sammanmalet rågmjöl åtgå 102 kilogram råg:

tullen derå å 3: 15 gör 3: 21; dessa 3: 21 dragna från 6: 50 bereda

3tt skydd af ej mindre än 3 kronor 29 öre.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 2.

Motsvarande skyddssiffror, uträknade efter 1892 års tullsatser, äro:

för hvetemjöl 83 öre, för rågsikt 57,s öre och för rågmjöl 1 krona 22,5 öre.

Af föregående tabeller och hvad i öfrigt blifvit yttradt torde emellertid

med önskvärd tydlighet framgå, att hos oss förryckes hela den

ifrågavarande tullsättningen derigenom att vår befolkning företrädesvis

begagnar det grofva rågmjölet, samt att de tulltekniska svårigheter, som

af generaltullstyrelsen starkt betonas, hindra tullbehandlingen af mjöl

efter dess olika jinhetsgrad, i följd hvaraf det gröfre och billigare rågmjölet,

som utgör befolkningens förnämsta födoämne, tullbehandlas efter

samma grund som det finare och dyrbarare, mera sällan begagnade såkallade

lyxmjölet.

Under antagande att en större qvarn, hvars afverkningsförmåga

uppgår till 1,200 säckar råg och hvete om dygnet — qvarnar finnas

inom vårt land, som kunna förmala ända till en half gång om icke

dubbelt mera på samma tid — använder 2/s till finsikt och endast Va till

grofmäld, uppgår skyddet för denna produktion, jemlikt föregående

tabeller, till följande belopp:

a) enligt 1892 års tullsatser,

för 800 säckar finsikt å 47,5 öre .................. 380: —

» 400 )) grofmäld » 120 » ............... 480: — ggg kronor

b) enligt utskottets förslag,

för 800 säckar finsikt å 78,5 öre ................. 628: —

» 400 » grofmäld » 267 » .................. 1,068: — 1,696 kronor

c) enligt kongl. kungörelsen den 5 januari 1895,

för 800 säckar finsikt å 133,5 öre ................ 1,068: —

» 400 )> grofmäld » 322 » 1,288: — 2,356 kronor,

hvadan alltså skyddet enligt utskottets förslag skulle ökas med 97

procent; men efter Kongl. Maj:ts påbud bär det i verkligheten ökats

med icke mindre än 174 procent för hvarje dygn, som en dylik qvarn

drifver sin verksamhet. Huruvida en sådan tullagsliftning kan anses

sund, eller om den ens kan vara nyttig för det hela, tillåta vi oss storligen

betvifla.

Bih. till ltihd. Prof. 1895. 5 Sami. 1 Afd. 2 Käft.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

Vi hafva förut anmärkt, att genom januari-kungörelsens utfärdande

den proportion i tullsatserna mellan spanmål och mjöl, som af 1892

års lagtima Riksdag faststäldes, blifvit väsentligen rubbad. Vi hafva

äfven framhållit såsom föga antagligt, att Kongl. Maj:t utan särdeles

tvingande skäl skall frånträda sin ståndpunkt i afseende å spanmälstullens

belopp, äfven om, mot all rimlig förmodan, det skulle vara möjligt

att, »emot tullskyddspartiets kända öfvervigt», åstadkomma ett beslut

om vidblifvande af 1892 års tullsatser. Vid sådant förhållande

synes det för denna gång böra vara ett eftersträfvansvärdt mål att motarbeta

den ytterligare höjning af spanmålstullen, som utskottet föreslagit,

och att medverka till ett återställande af den förut varande proportionen

mellan spanmåls- och mjöltullarne. Med användande af enahanda

beräkningssätt, som legat till grund för ofvan intagna tabeller,

och med antagande af den af Kongl. Maj:t föreslagna spanmålstullen

3 kronor 15 öre för 100 kilogram, så skulle deremot närmast svara eu

mjöltull af 5 kronor 25 öre, enär qvarnskyddet å finsikt, som efter 1892

års tullsatser utgör 4772 öre, då skulle uppgå till 4774 öre. Skilnaden,

74 öre, är så ringa att den icke ens kan anses nämnvärd. Deremot

skulle skyddet för grofmälden ökas från 120 öre till 199 öre per 100

kilogram säd, hvilken olägenhet icke torde kunna undvikas, men som

ytterligare visar olämpligheten af det hos oss gällande förfaringssättet,

att både gröfre och finare mjölsorter skola draga samma tullsats.

Beräknas åter skyddet för det producerade mjölet, så är förut visadt,

att detsamma utgör

a) enligt januari-kungörelsen:

för hvetemjöl ..................... kronor 2: 30,

» rågsikt ...... » 1: 65,

» grofmäld ..................... » 3: 29;

b) enligt 1892 års tullsatser:

för hvetemjöl............... kronor — 83 öre,

» rågsikt.................... » — 57 72 »

och » grofmäld ............... » 1: 22 72 » •

Med den nu ifrågasatta relationen af 3 kronor 15 öre spanmålsocli

5 kronor 25 öre mjöltull skulle samma skydd utgöra för hvetemjöl

1 krona 5 öre, för rågsikt 40 öre och för grofmäld 2 kronor 4 öre,

d. v. s. något högre för hvetemjöl och något lägre för rågsikt; och

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

synes detta beräkningssätt jemväl tala till förmän för nyssberörda proportion

mellan spanmåls- och mjöltullarne.

1 öfverensstämmelse med hvad sålunda anförts och i förhoppning

att åtminstone någon nedsättning i de af utskottet föreslagna tullsatserna

å spanmål och mjöl må kunna åvägabringas, hafva vi i sådant syfte

ansett oss böra föreslå:

l:o) a) att tullsatsen för spanmål, omalen, väg, hvete, korn, majs

samt ärter och böner, i enlighet med Kongl. Maj ds förslag, måtte bestämmas

till 3 kronor 15 öre per 100 kilogram;

b) = utskottets förslag;

c) att tullsatsen för spanmål, omalen, malt, äfven krössaft, i enlighet

med Kongl. Maj:ts förslag måtte bestämmas till 4 kronor per 100 kilogram

;

d) att tullsatsen för spanmål, omalen, andra slag, ej specificerade,

i enlighet med Kongl. Maj ds förslag måtte bestämmas till 3 kronor

15 öre per 100 kilogram;

e) att för spanmål, malen, mjöl och gryn, alla slag, måtte stadgas

en tull af 5 kronor 25 öre per 100 kilogram; samt

f) = utskottets förslag.

Under förutsättning att de här ofvan föreslagna tullsatserna å spanmål

och mjöl, respektive 3 kronor 15 öre och 5 kronor 25 öre, antagas,

lärer deraf ock blifva en följd:

2:o) att tullsatsen för ris, oskaladt, eller paddy, bestämmes till

3 kronor 15 öre per 100 kilogram;

3:o) att tullen å gryn, ris-, och rismjöl måtte bestämmas till 5

kronor 25 öre per 100 kilogram; och

4:o) att jemväl tullsatsen för mjöl af arrowrot och andra vegetabilier,

som ej kunna inbegripas under spanmål eller hänföras till medicinalier,

måtte bestämmas till 5 kronor 25 öre per 100 kilogram.»

vid punkten l:o) a)—e): af herr Bromée, hvilken yttrat:

»Uti det hufvudsakliga af motiveringen till den reservation mot höjningen

af spanmålstullarne, som afgifvits af herr Johan Johansson i

Noraskog med flere, är jag villig instämma, men kan deremot lika litet

vara med om det slut, hvartill reservanterna dervid kommit, som utskottets

förslag, och får för den skull mot det senare anföra följande.

Inom utskottet har visserligen å ena sidan kraftigt framhållits

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

nödvändigheten af skydd för jordbruksnäringen genom förhöjning af

tullen å såväl omalen som malen spanmål, men jag och flere med mig

hafva å andra sidan ansett, att dessa tullar icke gagna mer än ett

ringa fåtal af vårt lands jordbrukare, nemligen dem som idka jordbruksnäringen

i stort, under det att de deremot äro till skada icke blott för

den stora allmänhet, som icke idkar jordbruk, genom att fördyra dennas

lefnadskostnader, utan jemväl för dem, Indika i mindre omfång hafva

jordbruksnäringen till sitt yrke och icke äro i tillfälle att producera

spanmål till afsalu.

I utskottet har jemväl påvisats, att de af Kongl. Maj:t den 5 sistlidne

januari pålagda höga spanmålstullar icke gerna kunna kallas eller

betraktas såsom skyddstullar, utan mera såsom finanstullar, hvilket

jemväl Kongl. Maj:ts regering synes erkänna, då hans excellens herr

statsministern i sin egenskap af chef för finansdepartementet i 1896 års

stat beräknar sagda spanmålstullförhöjning till 5,000,000 kronor, hvarvid

han antagit, att importen, oaktadt tullhöjningen, skall komma att

blifva lika stor detta år som under förlidet år.

Täta ändringar af tullsatserna, särskildt på en sådan betydande vara

som spanmål, kunna icke vara fördelaktiga hvarken för jordbrukarne

sjelfve eller för affärsmännen, emedan lugn och stadga i dessa fall måste

vara fördelaktigast, hvadan jag ansett att de så nyligen som år 1892

bestämda tullsatserna bort bibehållas, och att derför såväl Kongl. Maj ds

den 5 januari påbjudna tullsatser, hvilka i nådig proposition understälts

Riksdagens beslut, som ock de i detta ämne väckta motioner om höjning

af spanmålstullarne bort af utskottet afstyrkas.

Om verkningarne af dessa föreslagna höga tullsatser, i fall de skulle

antagas, vill jag inskränka mig till att endast erinra huru ifrågavarande

tullar måste, såsom oundgängligen fördyrande produktionskostnaden

för öfriga näringar och födan för den mindre bemedlade, menligt inverka

på näringarne och försvåra utkomsten för en stor del af vårt lands

befolkuing, särskildt för alla dem som icke härigenom beredes något skydd.

Spanmålstullen är också af alla lifsmedelstullar den mest tryckande,

emedan den drabbar sjelfva brödsäden.

På grund häraf hemställes:

a) att tullsatsen för spanmål, omalen, råg,

hvete, korn, majs samt ärter och bönor måtte bibehållas

vid den tullsats, som bestämdes vid 1892 års

lagtima riksdag, eller 1 krona 25 öre för 100 kilogram;

b) att för spanmål, omalen, hafre och vicker,

gällande tullfrihet måtte bibehållas;

s. 53 Kontrollera mot PDF

iBevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

53

c) att tullsatsen för spannmål, omalen, malt, äfven

krossadt, måtte bibehållas vid sistnämnda års tullsats

1 krona 50 öre per 100 kilogram;

d) att tullsatsen för spanmål, omalen, andra slag,

ej specificerade, bibehålies vid tullsatsen 1 krona 25

öre per 100 kilogram; samt

e) att för spanmål, malen, mjöl och gryn, alla

slag måtte bibehållas 1892 års tull, med 2 kronor 50

öre per 100 kilogram.»

vid punkten l:o) g): af herrar Fredholm, S. M. Olsson, Bokström,

Bromée och Halm, hvilkas särskilda yttrande är af följande lydelse:

»Vid det förhållande, att en högst väsentlig förhöjning i tullen för

spanmål, malen och omalen, synes vara förestående, så få vi hemställa

vid punkten 5:o): af herrar J. Johansson i Noraskog, friherre von

Schwerin, Collander, Fredholm, G. Jansson, S. M. Olsson, Bokström och

Bromée, som anfört:

»Då det icke torde kunna bestridas, att ett återinförande af den tull

på artikeln kli, som pålades vid 1888 års riksdag, men afskafiades 1892,

endast skulle blifva till skada för mejeriliandteringen, som nu mer än

någonsin arbetar under svåra förhållanden på grund af den starka

konkurrensen från Australien och andra aflägset belägna länder, hvilka

särskilt genom bruket af separatorer blifvit satta i tillfälle att producera

ett'' hållbart smör för den europeiska marknaden; då det vidare är

ett faktum att kli rent af erfordras för åstadkommande af prima smör

och behofvet. af kli icke på långt när kan fyllas af den inhemska produktionen,

hvilket förhållande tydligt framgår af de senare årens in- och

utförsel af kli, som utgjorde

att herr Norbergs förevarande motion, i hvad den

afser artikeln spanmål, måtte bifallas.»

Införsel. Utförsel.

1886

1887

1888

1889

1890

1891

1892

1893

1894

(omkring) » 42,886,000 478,000

kg. 7,445,759 4,821,433

» 9,726,666 3,009,763

» 7,136,171 2,742,252

» 15,228,650 2,252,023

» 31,861,626 1,007,376

» 5,738,822 8,174,700

» 17,872,826 602,621

» 20,256,231 2,638,711

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

synes det oss vara fullkomligen ådagalagdt, att klitullen snarare måste

vara till betydlig skada än till något gagn för det svenska jordbruket

och dess mejerihandtering, hvadan vi hemställa,

att kli, alla slag, måtte fortfarande åtnjuta tullfrihet.))

vid punkten 6:o): af herr Bromée, hvilken yttrat:

»På samma grunder som anförts i min reservation under punkt 1,

hemställes att Riksdagen måtte besluta,

att tullsatsen för bröd, andra slag, måtte varda

bibehållen vid den tull, 2,5 öre pr kilogram, som är

bestämd enligt tulltaxan af den 8 juni 1892.»

vid punkterna 6:o) och 7:o): af herrar J. Johansson i Noraskog, friherre

von Scliwerin, Collander, G. Jansson och tS. M. Olsson, hvilka yttrat:

»Då artikeln bröd, andra slag, bör draga samma tull som mjöl, torde,

i händelse den här ofvan föreslagna mjöltullen af 5 kronor 25 öre per

100 kilogram antages, deraf blifva en följd,

6:o) att tullsatsen för bröd, andra slag, måtte bestämmas

till 5,25 öre per kilogram.

I öfverensstämmelse härmed lärer det ock blifva nödigt, att utskottets

hemställan i fråga om restitution vid utförsel af bröd jemkas

på det sätt,

7:o) att beloppet af den tullrestitution, hvilken

jemlikt § 9 mom. 1 i tulltaxeunderrättelserna medgifves

vid utförsel af bröd, som af utländskt råämne tillverkats

inrikes, må bestämmas till 5 öre per kilogram.»

vid punkten 9:o).- af herrar J. Johansson i Noraskog, friherre von

Scliwerin, Collander, Fredholm, G. Jansson, S. M. Olsson, Bokström och

Bromée, hvilkas särskilda yttrande vid denna punkt är af följande

lydelse:

»Angående den af utskottet tillstyrkta tullsatsen å potates, tillåta

vi oss erinra, att knappast något enda af de i betänkandet afhandlade

födoämnen torde mindre lämpa sig för tullbeskattning än detta, som

utgör den enklaste, för den fattige oumbärligaste form, hvari han förskaffar

sig stärkelsehaltig näring, och som man derför väl borde göra

så lätt tillgängligt som möjligt. Äfven ur skyddssystemets synpunkt

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

förefaller denna tull olämplig och obehöflig, då för en så tung, skrymmande

och jemförelsevis prisbillig vara redan transportkostnaden bildar

ett mycket starkt naturligt skydd, hvarför ock införseln af potates,

äfven då den varit tullfri, blott utgjort en alldeles försvinnande procent

— mellan 24 och 17S % — af landets egen produktion och konsumtion.

Sålunda utgjorde

Införsel, Utförsel.

1889 (i runda tal)......

..... kg.

2,*

null.

- 25,000

t: or.

1,000

kor.

1890 .............................

B

8,3

B

= 70,000

B

300

B

1891 .............................

B

5,3

B

- 40,000

B

900

B

1892 ...............................

B

3,4

B

= 30,000

B

3,500

B;

1893 ..............................

...... B

3,6

B

- 30,000

kor.

1,500

t: or,

Deremot utgjorde skörden

1889 ....................................

........... hektoliter 22,835,000 —

1890 ...................................

........... b 12,465,000 =

1891 ....................................

............ b 16,254,000 -

1892 ....................................

............ b 18,264,000 =

1893 ...................................

............ b 22,321,000 =

1894 ...................................

........... b 15,888,600 -

--kor.

--»

13,536,960 ))

9,635,880 kor.

Den 10-åriga medelskörden under åren 1884—1893 uppgick till

19,118,000 hektoliter = 11,594,410 kor.

Potatesinförseln under de nämnda åren gick hufvudsakligast till

de större städerna jemte de norrländska orterna samt Gotland, men

deremot endast obetydligt till det bränvinsproducerande Blekinge och

Vestergötland.

Införselns storlek bestämmes för visso hufvudsakligen af helt andra

faktorer iin tullen. Den betydande ökning af importen, som egde

rum exempelvis 1890, hade otvifvelaktigt sin grund i den mindre fördelaktiga

potatesskördon under samma år; och just under sådana år är

det, som de skadliga verkningarna af en åsatt tull visa sig genom en

för konsumenterna betungande prisstegring utan nytta för de inhemska

potatesodlarne i allmänhet. Då sålunda en potatestull under nuvarande

förhållanden icke gagnar producenterna, men under vissa omständigheter

verkar ganska menligt för konsumenterna, tillåta vi oss inanställa

:

att potates, äfven krossad eller rifven, måtte fortfarande

vara tullfri.))

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

vid punkten ll:o): af herrar J. Johansson i Nora skog-, friherre von

Schwerin, biländer, Fredholm, G. Jansson, S. M. Olsson, Bokström och

Er ömse, som anfört:

»I fråga om artikeln fläsk, andra slag, yttrade bevillningsutskottet

vid 1892 års riksdag, bland annat, att redan flera år före tallens införande

började vår svenska fläskexport att, i samband med mejerirörelsens

utveckling, raskt stiga och tyckes lyckligtvis härmed alltjemt

fortfara. Men den vara, som från vårt land exporteras, är en helt

annan vara än den vi importera, och en tull på den senare verkar

derför alldeles icke som ett skydd för den förra. Svenskt fläsk är en

artikel, som i England betingar ett pris, nära dubbelt så högt som

importpriset i Stockholm å det amerikanska benfria fläsket, en vara,

som icke blott för denna sin billighet utan lika mycket på grund af

sin höga fetthalt utgör det lmfvudsakliga och lifligt eftersökta animala

födoämnet för de i stark vinterkyla under bär himmel sysselsatta skogsarbetarne

i Norrland. Det är nemligen dit nästan hela denna import

söker sin väg. Importsiffrorrut visa, att fläsktullen visserligen i början

hämmade denna införsel och bragte den ned från 8 millioner kg. år

1887 till föga öfver 5 millioner kg. åren 1888 och 1889. Men så oumbärligt

har detta födoämne befunnits, att importen 1890 redan är omkring

800,000 kg. högre än den var 1887, då den ännu var tullfri.

Man ser sålunda, att oaktadt en tull (af 20 öre per kg.), som med

nära 40 procent fördyrat priset, måste den norrländske arbetaren i

samma utsträckning som förut förskaffa sig det amerikanska fläsket;

och fläsktullen, som ej hämmar importen och på sådant sätt ådagalägger

sin »skyddande» förmåga, inskränker sig till att blifva en särskild

skatt på en obemedlad befolkningsklass i en enda landsända.

De senaste årens import- och exportsiffror äro följande:

Införsel. Utförsel.

1889 .......................... kilogram 4,790,482 7,440,627

1890 ........................... » 8,207,578 5,957,953

1891 ........................... » 6,327,162 5,032,841

1892 ........................... » 7,313,155 6,663,754

1893 ........................... » 3,654,576 6,577,759

1894 ......... omkring » 6,246,000 8,152,000

Då vi »under nuvarande förhållanden» ej hysa förhoppning derom,

att ett förslag om tullfrihet för ifrågavarande artikel, som vi, i likhet

med 1892 års bevillningsutskott, skulle helst velat tillstyrka, kan vinna

s. 57 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2. 57

Riksdagens bifall, återstår oss ej annat, än att i förevarande hänseende

hemställa,

att nu gällande tull, 10 öre per kilogram, å fläsk,

andra slag, måtte af Riksdagen bibehållas oförändrad.))

vid punkten 12:o): af herrar Fredholm, S. M. Olsson, Bokström,

Bromée och Halm, hvilka yttrat:

»Då bevillningsutskottet föreslagit, att tullen för fläsk, andra slag,

måtte höjas till 20 öre per kilogram, så hemställa vi,

att herr Norbergs förevarande motion, i hvad

den afser artikeln fläsk, andra slag, måtte bifallas.»

angående motiveringen till punkten 15:o): af herrar J. Johansson i

Noraskog, friherre von Schwerin, Collander, Fredholm, G. Jansson, S. M.

Olsson, Bokström och Bromée, hvilka ansett, att denna punkt bort hafva

följande lydelse:

»I Kongl. Maj:ts förevarande proposition till Riksdagen föreslås

äfven, att de i propositionen upptagna tullsatser måtte, såsom tilläggsafgifter

till nu gällande tulltaxa, jemväl under innevarande år utgöras.

Enahanda förslag förekommer äfven i herr Cavallis motion beträffande

den deri omhandlade artikeln ris.

Med erinran, att tillförene under likartade förhållanden Riksdagen

ansett lämpligt, att beslutade tullförhöjningar trädde i kraft snarast

möjligt, får utskottet, som icke kunnat förorda bifall till hvad sålunda

föreslagits i oförändradt skick, enär detta skulle förutsätta att tullsatsen

å omalen spanmål måtte fastställas till 4 kronor 40 öre (— 1,25

4- 3,is) och å malen spanmål till icke mindre än 9 kronor (= 2,50 -f6,

so) för 100 kilogram, men utskottet här ofvan tillstyrkt antagande af

sådana tullsatser, som stå i närmare öfverensstämmelse med de i förut

omförmälda kongl. kungörelse föreskrift^, anser sig utskottet böra

hemställa,

15:o) att Riksdagen måtte medgifva etc. (= utskottets

förslag).»

Herr Bokström har anhållit få antecknadt, att han icke deltagit i

behandlingen af de i betänkandets punkt l:o) a)—e) omförmälda frågor.

Bih. till Bilad. Brot. JH95. ö Sami. 1 Afd. 2 Haft.

8

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1895:16 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående förhöjning af tidlen å spanmål in. m. s. 33 i texten