Sök i Ratio Lex

Betänkande, med förslag till den af Riksdagen faststälda bevillningssummans utgörande.

1895-05-15 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1895:29, Betänkande, med förslag till den af Riksdagen faststälda bevillningssummans utgörande.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29.

1

N:o 29.

Ank. till Riksd. kansli den 15 maj 1895, kl. 4 e. m.

Betänkande, med förslag till den af Riksdagen faststälda bevillningssummans

utgörande.

Sedan summan af den bevillning, som erfordras till fyllande af

statsverkets behof, blifvit, på statsutskottets hemställan, af Riksdagen

faststäld till 6,350,000 kronor, åligger det bevillningsutskottet att afgifva

förslag till denna bevillmngs utgörande; och får utskottet i sammanhang

dermed jemväl afgifva yttrande öfver tvenne rörande detta ämne

väckta, till utskottet hänvisade motioner, för hvilkas innehåll här nedan

närmare redogöres.

Enligt statskontorets vid Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen

angående statsverkets tillstånd och behof fogade inkomstberäkning för

år 1896 har bevillningen af fast egendom samt af inkomst utgjort:

år 1891 ................................................... kronor 4,321,040

„ 1892 ................................................... „ 4,354,032

„ 1893 .................................................. „ 5,114,174

eller i medeltal för dessa tre år..... „ 4,596,415.

Beträffande denna, i riksstaten för år 1895 med 5,000,000 kronor

upptagna inkomsttitel har statskontoret hemstält, att densamma måtte

för år 1896 beräknas till enahanda belopp som för innevarande år.

Kongl. Maj:ts i öfverensstämmelse härmed gjorda förslag, att

nämnda statsinkomst för nästkommande år måtte beräknas till 5,000,000

kronor, anser sig utskottet böra biträda, då afkastningen af denna bevillning,

hvilken, enligt det af statskontoret upprättade generalsammanBih.

till Riksd. Prof. 1896. 6 Sami. 1 Afd. 27 Höft. (N:o 29.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29.

drag, år 1894 uppgick till 5,375,015 kronor, med trygghet bör kunna

antagas icke komma att understiga det af Kongl. Maj:t föreslagna beloppet.

Till betäckande af de för år 1896 beslutade statsutgifterna erfordras

emellertid ytterligare ett belopp af 1,350,000 kronor.

I fråga om sättet för betäckande af det utgiftsöfverskott, som vid

uppgörande af Kongl. Maj:ts förslag till statsreglering för år 1896 beräknats

skola uppkomma, eller 4,500,000 kronor har, enligt det vid

statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokoll, chefen för finansdepartementet,

under erinran om den på nämnda år belöpande kostnaden

för de vid 1892 års urtima riksdag beslutade försvars- och skatteregleringsåtgärderna,

anfört, att det otvifvelaktigt vore med den af

Kongl. Maj:t och Riksdagen samstämmigt uttalade grundsats, att grundskatterna

borde ersättas och medel till lindringar i rustnings- och roteringsbesvären

anskaffas icke genom indirekta konsumtionsskatter, utan

genom direkta och förmögenhetsskatter, mest öfverensstämmande, att

den fastighets- och inkomstskatt, som under form af tilläggsbevillning

de senaste åren uttagits, fortfarande bland statsinkomsterna bibehölles.

Beträffande anordnandet af denna beskattning, anför departementschefen

vidare:

»I den till 1894 års Riksdag aflåtna nådiga proposition angående

statsverkets tillstånd och behof beräknade Eders Kongl. Maj:t tilläggsbevillningen,

föreslagen att utgå med en krona för bevillningskrona å

bevillningen af fast egendom samt af inkomst, till ett belopp af 4,400,000

kronor, hvilken beräkning af Riksdagen höjdes till 4,900,000 kronor,

beroende deraf att, medan Eders Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse med

Sin till 1893 års Riksdag aflåtna framställning, föreslagit, att fullständig

befrielse från tilläggsbevillningen måtte medgifvas dem, hvilka för

inkomst vore taxerade till belopp, understigande 1,200 kronor, samt

att för inkomst uppgående till 1,200 kronor, men understigande 1,800

kronor, endast skulle utgöras half tilläggsbevillning eller 50 öre för

bevillningskrona, Riksdagen ej medgaf annan lindring vid tilläggsbevillningens

utgörande, än att de, hvilka för inkomst vore taxerade

till belopp, understigande 800 kronor, befriades från tilläggsbevillningens

utgörande.

Då inkomsttiteln bevillning af fast egendom samt af inkomst för

år 1896 beräknats till 5,000,000 kronor och det statsbehof, som är

afsedt att fyllas medelst tillägsbevillning, uppgår till 4,500,000 kronor,

skulle alltså en tillägsbevillning af 90 procent, under förutsättning att

den utginge efter samma grunder som bevillningen, vara tillräcklig att

fylla sagda behof. Å andra sidan bör märkas, att det afdrag från den

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29. 3

påräkneliga inkomsten af tilläggsbevillningen, som med tillämpning af

de utaf Eders Kong]. Maj:t vid 1893 och 1894 årens riksdagar föreslagna

grunder för befrielse från eller lindring i skatten kunde beräknas

uppkomma, enligt en i statsrådsprotokollet för den 14 januari 1893 innefattad

utredning uppskattades till 500,000 kronor och att således en

tilläggsbevillning af 100 procent, vid hvars utgörande medgåfves sagda

lättnader, jemväl skulle lemna det erforderliga inkomstbeloppet. Vid

sådant förhållande synes mig valet af det senare alternativet bäst öfverensstämma

med den af Eders Kougl. Maj:t och Riksdagen vid beslutandet

af 1892 års reformer i härordning och skatteväsende uttalade grundsats,

att de lägst beskattade inkomstkategorierna borde i möjligaste mån

skonas.»

I öfverensstämmelse med hvad departementschefen sålunda förordat

har Kongl. Maj:t i proposition n:o 17, af den 15 sistlidne januari

föreslagit Riksdagen att såsom bidrag till fyllande af statsverkets behof

för år 1896 bevilja en särskild tilläggsbevillning af 4,500,000 kronor

att, utan sammanblandning med bevillningen af fast egendom samt af

inkomst, på grund af nämnda års bevillningstaxering utgå med en krona

för bevillningskrona å bevillningen af fast egendom samt af inkomst,

dock så att de, hvilka för inkomst äro taxerade till belopp, för hvilka

jemlikt § 11 mom. 1 i gällande bevillningsförordning lindring i bevillningen

eger rum, skola, då inkomsten icke uppgår till 1,200 kronor,

från tilläggsbevillningens utgörande vara befriade och, då inkomsten

uppgår till 1,200 kronor, men icke till 1,800 kronor, erlägga tilläggsbevillning

med endast 50 öre för bevillningskrona; börande denna

tilläggsbevillning på enahanda sätt som bevillningen af fast egendom

samt af inkomst af vederbörande vid de under år 1897 infallande uppbördsstämmor

uppbäras samt i behörig ordning redovisas.

I likhet med Kongl. Maj:t anser utskottet, att det belopp, som

för statsutgifterna under nästkommande år erfordras utöfver tillgängliga

och förut påräknade tillgångar, bör uttagas genom tilläggsbevillning,

men då det belopp, som återstår att genom sådan bevillning

uppbringa, är väsentligt mindre än hvad Kongl. Maj:t beräknat, kan

den af Kongl. Maj:t föreslagna procentsatsen betydligt nedsättas.

Huru stor denna nedsättning må kunna göras, beror naturligtvis

på de grunder, som tillämpas för skattens uttagande. Senast nästlidet

år, då Kongl. Maj:t föreslagit enahanda grunder för tilläggsbevillningens

utgörande som nu, fann Riksdagen, i enlighet med utskottets hemställan,

sig icke böra medgifva en mera utsträckt frihet i afseende å

befrielse från eller lindring i denna skatt än den vid 1892 års urtima

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2!).

riksdag beslutade. Det ansågs nemligen, att Riksdagen, i afvaktan på

det väntade förslaget till ändringar i bevillningsförordningen, borde i

möjligaste mån undvika ändringar i gällande bestämmelser. Då emellertid

berörda förslag icke heller i år kunnat föreläggas Riksdagen till

pröfning, synes det utskottet icke vara skäl att längre undanskjuta eu

nödig modifikation i grunderna för tilläggsbevillningens utgörande; och

anser sig utskottet fördenskull icke böra ifrågasätta någon inskränkning

i den rätt till befrielse från eller lindring i tilläggsbevillningen, ,

som Kongl. Maj:t föreslagit. Det återstår emellertid för utskottet att

i detta sammanhang afgifva yttrande öfver en af ofvan berörda motioner,

nemligen den inom Andra Kammaren väckta n:o 44, af herr Ollas

A. Ericsson.

I sagda motion, i hvars syfte två andra af nämnda kammares

ledamöter instämt, föreslås, »att under förutsättning att Riksdagen bifaller

Kongl. Maj:ts proposition angående en tilläggsbevillning för 1896,

Riksdagen dervid må foga de tillägg, att äfven egare af jordbruksfastighet

och annan fastighet, hvars taxeringsvärde understiger 1,500

kronor, måtte befrias från denna tilläggsbevillnings utgörande, medan

egare af enahanda fastighet, hvars taxeringsvärde uppgår till 1,500

kronor, men understiger 3,000 kronor, må utgöra endast half tilläggsbevillning».

I afseende härå vill utskottet, i likhet med 1893 års Riksdags

bevillningsutskott, som hade att yttra sig öfver ett af samme motionär

framstäldt, lika lydande förslag, erinra, att man från fastighetens

taxeringsvärde icke kan med säkerhet sluta till egarens personliga

förhållanden. Ehuru en person eger en högt taxerad fastighet, kan

ju hans behållna inkomst möjligen vara ingen eller mycket obetydlig,

likasom å andra sidan en till ett jemförelsevis litet belopp uppskattad

fastighet mången gång kan tillhöra en välmående person, eller flera

sådana fastigheter, måhända belägna inom olika kommuner, vara förenade

i samma persons hand.

Utskottet kan derför icke med anledning af ifrågavarande motion

förorda någon ändring i de af Kongl. Maj:t föreslagna grunderna för

tilläggsbevillningens utgörande.

Vid sådant förhållande och då det belopp, som nu skall genom

tilläggsbevillning fyllas, utgör endast 30 procent af hvad Kongl. Maj:t

i sådant afseende beräknat, lärer denna beskattning böra bestämmas

till endast 30 öre per bevillningskrona.

I en inom Första Kammaren väckt motion, n:o 3, har herr von

Strokirch anfört, att, sedan Riksdagen genom åtagandet af ny arfsskatt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29. 5

och nya stämpelskatter i väsentlig mån redan infriat uttalandet, att

grundskatterna borde ersättas samt medel till lindringen i rustningsoch

roteringsbesvären anskaffas icke genom indirekta konsumtionsskatter,

utan genom direkta och förmögenhetsskatter, det endast vore en gärd

af rättvisa och billighet, att tilläggsbevillningen minskades med åtminstone

ett belopp, motsvarande den summa, som för aflösning af grundskatterna

samt lindring i rustnings- och roteringsbesvären komme att

för år 1896 ur de nya direkta skatterna utgå; och har motionären i

öfverensstämmelse härmed föreslagit, »att Riksdagen vid beräkningen

af statsverkets inkomster måtte minska den för år 1896 föreslagna

tilläggsbevillningen med 1,800,000 kronor, utgörande skilnadssumman

mellan den vid 1898 års riksdag beräknade stämpelskatten, 3,500,000

kronor, och den för år 1896 föreslagna, 5,300,000 kronor».

Då den förutsättning, från hvilken motionären utgått, eller att

hela den summa, som enligt Kongl. Maj:ts förslag till statsreglering

skulle genom tilläggsbevillning anskaffas, vore för statens reglerande

nödig, numera icke är för handen, utan statsverkets behof medgifva,

att den föreslagna tilläggsbevillningen nedsättes med icke mindre än

3,150,000 kronor, lärer motionärens ifrågavarande yrkande icke påkalla

något vidare yttrande från utskottets sida.

Med afseende å hvad sålunda anfördt blifvit och under erinran,

att Riksdagen vid innevarande riksmöte beslutit ändring i §§ 51, 54

och 65 mom. 1 af gällande bevillningsförordning, hemställer utskottet:

l:o) att alla de i nu gällande förordning angående

bevillning af fast egendom samt af inkomst

stadgade afgifts- och procentbelopp, hvilka beräknats

lemna en inkomst af 5,000,000 kronor, måtte — under

förutsättning att Riksdagen, till täckande af det belopp,

som för statsbehofvens fyllande i öfrigt erfordras,

åtager sig en särskild tilläggsbevillning — af Riksdagen

fastställas;

2:o) att nu gällande förordning angående bevillning

af fast egendom samt af inkomst måtte, med

de vid innevarande riksdag beslutade ändringar i

§§51 och 54 samt 65 mom. 1 antagas att tjena till

efterrättelse för år 1896 och intill slutet af det år,

under hvars lopp ny förordning angående denna bevillning

varder af Riksdagen faststäld ;

3:o) att Riksdagen måtte, med anmälan att Riks
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29.

dagen stadfäst nu gällande förordning angående bevillning

af fast egendom samt af inkomst med de i

punkten 2:o) omförmälda ändringar, att tjena till efterrättelse

för år 1896 och intill slutet af det år, under

hvars lopp ny förordning angående denna bevillning

varder af Riksdagen faststäld, i skrifvelse till Kongl.

Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta utfärda

allmän kungörelse derom;

4:o) att Kongl. Maj:ts proposition angående en

särskild tilläggsbevillning för år 1896 måtte på det

sätt bifallas, att Riksdagen beslutar att såsom bidrag

till fyllande af statsverkets behof för år 1896 bevilja

en särskild tilläggsbevillning af 1,350,000 kronor att,

utan sammanblandning med bevillningen af fast egendom

samt af inkomst, på grund af nämnda års bevillningstaxering

utgå med 30 öre för bevillningskrona

å bevillningen af fast egendom samt af inkomst,

dock så att de, hvilka för inkomst äro taxerade till

belopp, för hvilka jemlikt § 11 mom. 1 i gällande

. bevillningsförordning lindring i bevillningen eger rum,

skola, då inkomsten icke uppgår till 1,200 kronor,

från tilläggsbevillningens utgörande vara befriade och,

då inkomsten uppgår till 1,200 kronor, men icke till

1,800 kronor, erlägga tilläggsbevillning med endast

15 öre för bevillningskrona; börande denna tilläggsbevillning

på enahanda sätt som bevillningen af fast

egendom samt af inkomst af vederbörande vid de

under år 1897 infallande uppbördsstämmor uppbäras

samt i behörig ordning redovisas.

Under förutsättning, att hvad utskottet i punkten 4:o) sålunda

hemstält af Riksdagen bifalles, får utskottet vidare hemställa,

5:o) att Riksdagen måtte, med godkännande af

nedanstående, af utskottet upprättade förslag till förordning

angående ifrågavarande tilläggsbevillnings

utgörande, besluta, att denna förordning skall till

Kongl. Maj:t öfverlemnas med anhållan, att Kongl.

Maj:t täcktes låta densamma till allmän efterrättelse

kungöra.

V

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29.

7

Förordning

angående utgörande af en särskild tilläggsbevillning

för år 1896.

Svenska folkets vid lagtima riksmöte i Stockholm

nu församlade ombud göre veterligt, att Riksdagen

såsom bidrag till fyllande af statsverkets behof

för år 1896 beviljat en särskild tilläggsbevillning af

1,350,000 kronor att, utan sammanblandning med

bevillningen af fast egendom samt af inkomst, på

grund af nämnda års bevillningstaxering utgå med

trettio öre för bevillningskrona å bevillningen af fast

egendom samt af inkomst, dock så att de, hvilka för

inkomst äro taxerade till belopp, för hvilka jemlikt

§11 mom. 1 i gällande bevillningsförordning lindring

i bevillningen eger rum, skola, då inkomsten icke

uppgår till 1,200 kronor, från tilläggsbevillningens

utgörande vara befriade och, då inkomsten uppgår till

1,200 kronor men icke till 1,800 kronor, erlägga tilläggsbevillning

med endast femton öre för bevillningskrona;

börande denna tilläggsbevillning på enahanda

sätt som bevillningen af fast egendom samt af inkomst

af vederbörande vid de under år 1897 infallande

uppbördsstämmor uppbäras samt i behörig ordning

redovisas;

samt

6:o) att herr O. A. Ericssons ofvannämnda motion

icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Slutligen hemställer utskottet,

7:o) att herr von Strokirchs ifrågavarande motion

måtte anses hafva förfallit.

Stockholm den 15 maj 1895.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAVALLI.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29.

Reservation

af herrar af Buren, friherre von Schwerin, G. Jansson, Bromée och

I. Månsson, hvilka anfört:

»I fråga om sättet för utgörande af den för år 1896 föreslagna

tilläggsbevillning har utskottet biträdt Kongl. Maj:ts vid innevarande

års riksdag för tredje gången upprepade, af Riksdagen allt hitintills afslagna

framställning, att fullständig befrielse från tilläggsbevillningen

måtte medgifvas dem, hvilka för inkomst vore taxerade till belopp

understigande 1,200 kronor, samt att för inkomst uppgående till 1,200

kronor, men understigande 1,800 kronor, endast skulle utgöras half

tilläggsbevil lning.

Beträffande samma förslag yttrades i en vid 1893 års bevillningsutskotts

betänkande i ämnet afgifven reservation följande:

»Ehuru vi i princip icke hafva något att erinra mot att, på sätt

utskottet ifrågasatt, de inkomsttagare, hvilka äro taxerade för inkomst

från 800 kronor intill 1,800 kronor, erhålla lindring vid tilläggsbevillningens

utgörande, hafva vi likväl under för handen varande förhållanden

icke kunnat biträda utskottets förslag i denna del. En så

utsträckt lindring, som den utskottet förordat, har nemligen icke synts

oss böra ifrågakomma under annan förutsättning, än att en motsvarande

förmån beredes de små fastighetsegarne, och detta så mycket mindre,

som lindringen enligt utskottets förslag skulle komma att åtnjutas icke

allenast af de för inkomst af arbete taxerade, utan äfven af de för inkomst

af kapital taxerade.

Då emellertid de förslag till beredande af lindring jemväl för de

mindre fastighetsegarne, som af oss inom utskottet framstälts, derstädes

icke vunnit någon anslutning, hafva vi, oaktadt vi icke kunnat godkänna

de skäl, som deremot anförts och hvilka väsentligen gått derpå

ut, att man i en fastighets större eller mindre taxeringsvärde icke

skulle ega någon lämplig utgångspunkt för bedömande af egarens förmåga

att bära tilläggsbevillningen, likväl, vid det förhållande att dessa

skäl vid den urtima riksdagen fått gorå sig gällande, icke ansett oss

för närvarande med någon utsigt till framgång kunna vidhålla dessa

förslag.

Under sådana förhållanden hafva vi emellertid funnit oss icke

kunna tillstyrka någon utsträckt lindring vid tilläggsbevillningens ut
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29. 9

görande utöfver hvad den urtima Riksdagen medgaf. För denna vår

åsigt hafva vi funnit stöd i den diskussion, som vid nämnda riksdag

egde rum inom Andra Kammaren och hvilken, enligt vår uppfattning,

nogsamt ådagalade, att kammaren endast af den orsak, att den ansåg

den då ifrågasatta tilläggsbevillningen vara en provisorisk åtgärd, som

måste tillgripas, medgaf, att vissa inkomsttagare erhölle befrielse från

denna bevillning, utan att samma förmån bereddes fastighetsegare i

motsvarande ekonomiska ställning.

Intill dess genom revision af bevillningsförordningen sådana åtgärder

hunnit vidtagas, att alla, som ega mindre förmåga att bära de

genom försvars- och skattefrågornas lösning uppkomna bördorna, erhålla

skälig lindring, synes det oss i alla händelser vara af stor vigt, att

undantag härifrån icke af Riksdagen göres för någon särskild klass af

skattskyldige.»

Den i ofvan intagna reservation sålunda uttalade mening blef

bestämmande för 1894 års bevillningsutskott, som —- med erinran att

åt särskilda komiterade uppdragits att revidera gällande bevillningsförordning

och att samma års Riksdag med hänsyn till detta förhållande

afslagit en del inom Riksdagen väckta förslag om ändringar i nämnda

förordning — dervid uttalade, att, då tilläggsbevillningen endast vore

en höjning i den nu utgående bevillningen af fast egendom och

af inkomst — om den ock, på grund af den kommunala beskattningens

samband med bevillningen af fast egendom samt af inkomst,

föreslagits att utgå utan sammanblandning med sistnämnda bevillning

— några nya grundsatser vid då pågående riksdag icke torde böra

tillämpas å tilläggsbevillningen mera än å bevillningen af fast egendom

samt af inkomst.

»Utskottet anser dock», anförde utskottet vidare, »i likhet med

Kongl. Maj:t och i öfverensstämmelse med Riksdagens i skrifvelse den

27 november 1892 uttalade önskan, lämpligt, att de lägst taxerade

inkomstkategorierna befrias från nu ifrågavarande beskattning. Utskottet

kan dock icke tillstyrka, att i sådant hänseende nu medgifves en mera

utsträckt frihet än den af 1892 års urtima Riksdag äfvensom vid

nästlidet års riksmöte beslutade. I enlighet med hvad nyss anförts

håller nemligen utskottet före, att Riksdagen, i afvaktan på det förslag

till ändringar i bevillningsförordningen, för hvars utarbetande redan

anstalter träffats, bör i möjligaste mån äfven i nu ifrågavarande afseende

undvika ändringar i hittills tillämpade bestämmelser. Utskottet anser

således, att de af Kongl. Maj:t föreslagna bestämmelser om befrielse

från eller nedsättning i tilläggsbevillningen böra utbytas mot allenast

Bil1,, till Riksd. Prof. 1895. 5 Samt. 1 Afd. 27 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29.

föreskrift om befrielse från nämnda bevillning för dem, hvilka för inkomst

äro taxerade till belopp understigande 800 kronor.»

Berörda uttalanden hafva enligt vår åsigt alltjemt gällande kraft,

och någon anledning att frångå de deri angifna principer förefinnes

enligt vår åsigt ej i det förhållande, att den för år 1896 föreslagna

tilläggsbevillning blifvit satt till ett så betydligt lägre belopp, än hvad

under de begge nästföregående åren varit fallet.

Deremot synes oss den omständighet, att resultaten af den pågående

revisionen af bevillningsförordningen sannolikt komma att föreläggas

1896 års Riksdag, mana Riksdagen att ej nu öfvergifva de af

Riksdagen i detta afseende hittills följda grundsatser.

Under sådana förhållanden anse vi det ej förefinnas skäl för Riksdagen

att frångå sitt redan upprepade gånger i detta ämne fattade

beslut och hemställa vi fördenskull:

dels att Riksdagen, med förklarande att Kongl.

Maj:ts proposition angående en särskild tilläggsbevillning

för år 1896 icke kunnat oförändrad bifallas,

måtte besluta, att såsom bidrag till fyllande af statsverkets

behof för år 1896 bevilja en särskild tilläggbevillniug

af 1,350,000 kronor att, utan sammanblandning

med bevillningen af fast egendom samt af inkomst,

på grund af nämnda års bevillningstaxering utgå med

30 öre för bevillningskrona å bevillningen af fast egendom

samt af inkomst, dock så, att de, hvilka för inkomst

äro taxerade till belopp, för hvilka jemlikt § 11 mom. 1

i gällande bevillningsförordning lindring i bevillningen

eger rum, skola, då inkomsten understiger 800

kronor, från tilläggsbevillnings utgörande vara befriade;

börande denna tilläggsbevillning på enahanda

sätt som bevillning af fast egendom samt af inkomst

af vederbörande vid de under år 1897 infallande uppbördsstämmor

uppbäras samt i behörig ordning redovisas;
dels

ock, för den händelse att vår berörda hemställan

vinner Riksdagens bifall, att Riksdagen måtte

vidtaga de deraf påkallade förändringar i det af

utskottet upprättade förslag till förordning angående

tilläggsbevillningens utgörande.»

STOCKHOLM, ISAAC MARGUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1895.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.