Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion om upphörande af den person liga sjukvårdsafgiften.

1895-03-04 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1895:7, Betänkande, i anledning af väckt motion om upphörande af den person liga sjukvårdsafgiften.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

1

\

N:o 7.

Atik. till Riksd. kansli den 7 mars 1895, kl. 2 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om upphörande af den

person liga sjukvårdsafgiften.

(2:a A.)

I eu inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 26, har herr O. H.

Ström hemstält, att Riksdagen måtte besluta, att den personliga sjukvårdsafgiften

skall upphöra från och med år 1896.

Motionären har dervid erinrat, att han vid 1888 års riksdag väckt

motion i enahanda syfte och har till stöd för sin nu gjorda hemställan

åberopat hvad i denna motion och vid dess behandling i Andra Kammaren

blifvit af honom anfördt, varande motiveringen för sistberörda motion

af följande lydelse:

»Det kan väl ej bestridas, att personella utskyld er drabba den

skattdragande icke i mån af hans skatteförmåga, utan att de tvärt om

stå i omvändt förhållande, enär de ställa samma kraf på den mindre

bemedlade som på den förmögnare medborgaren. Bland sådana utskylder

är personliga sjukvårdsafgiften, hvilken bör afskaffas såsom utgående

efter en orättvis grund och i all synnerhet om genom lifsmedelstullars

införande af de obemedlade komma att indirekt utkräfvas bidrag till

förbättrande af den jordbruks- och industriidkande befolkningens ställning.

»

Beträffande de personliga utskylderna må här erinras, att sedan

den personliga skyddsafgiften, den personliga fattigvårdsafgiften och

vinöresafgiften med år 1883 upphört att utgå, återstå endast två ovilBih.

till Riksd. Prof. 1895. 5 Sami. 1 Afd. 6 Höft. (N:o 7.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

korligt föreskrifna personliga utskylder, nemligen mantalspenningarne

och personliga sjukvårdsafgiften. Derjemte ega dock vederbörande

kommuner att besluta om utgörande af en personlig folkskoleafgift,

likasom personliga afgifter till prest.erskapet kunna förekomma på grund

af gällande lönekonventioner. Hvad särskildt angår den personliga

sjukvårdsafgiften, härleder sig densamma från den af Rikets Ständer vid

1817—1818 års riksdag beslutade s. k. treskillingsafgift, som skulle utgå

med tre skilling banko för hvarje mantalsskrifven person och användas

för hämmande af den veneriska smittan. Beträffande den för detta ändamål

allt sedan utgående afgift, hvars belopp under följande riksdagar

undergick flera förändringar, stadgades sedermera genom kongl. kungörelsen

den 11 april 1867, att hvad af de genom denna afgift inflytande medel

icke vore för veneriska smittans hämmande erforderligt finge användas

för allmänna helsovården i länet, särdeles såsom bidrag till bestridande

af lasarettens utgifter för svårare skador och sådana sjukdomstillfällen,

som fordrade kirurgisk behandling. Afgiften ersattes derefter jemlik!

kongl. kungörelsen den 26 augusti 1873 af den personliga sjukvårdsafgiften,

som för den allmänna sjukvården inom hvarje län eller sjukvårdsdistrikt

skulle utgå af en hvar, som erlade mantalspenningar, med

ett belopp af högst 50 öre för hvarje skattskyldig af mankön samt med

hälften för qvinna, med undantag för Stockholm, hvarest nämnda afgift

skulle utgå med högst 1 krona för man och 50 öre för qvinna;

och skulle denna afgift företrädesvis användas till beredande af kostnadsfri

vård åt veneriske sjuke och till vidtagande i öfrigt af tjenliga

åtgärder för den veneriska sjukdomens hämmande. Det med afseende

å Stockholm meddelade särskilda stadgandet blef, i öfverensstämmelse med

skatteregleringskomiténs i dess den 13 september 1882 afgifna utlåtande

angående skatteförhållandena i riket derom framstälda förslag,

år 1883 upphäfdt.

I det betänkande, bevillningsutskottet afgaf öfver förenämnda vid

1888 års riksdag väckta motion, åberopade utskottet, under framhållande

att skatteregleringskomitén i öfrigt förordat minskning i de personella

skatternas antal, följande af komitén i fråga om sjukvårdsafgiften afgifna

yttrande:

»Afser man då först landstingen och de städer, som ej i landsting

deltaga, har komitén ej ansett det vara med någon verklig olägenhet

förenadt eller i någon mån obilligt att bibehålla den personliga

skatt, som för närvarande af dem fastställes att utgå för ett ändamål,

hvars tillgodoseende måste ligga alla samhällsmedlemmar, ej minst de

obemedlade, lika om hjertat, nemligen den allmänna sjukvården, hvars

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7,

behöriga upprätthållande må hända skulle försvåras eller påkalla en betänklig

förhöjning i legosängsafgifterna, om det bidrag, som lemnas

genom den nu utgående personliga^ sjukvårdsafgiften, blefve vederbörande

myndigheter undandraget»;

och hemstälde utskottet, då enligt dess åsigt icke sedan 1883

inträdt sådana förhållanden, som kunde förringa giltigheten af de andragna

skälen för bibehållande af den personliga sjukvårdsafgiften, att

motionen icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda, hvilken

hemställan ock blef af båda kamrarne bifallen.

Till utredning af förevarande fråga får utskottet, jemte tillkännagifvande

att den personliga sjukvårdsafgiften under år 1892 — det

sista, för hvilket officiel statistik i detta ämne finnes utarbetad — i

samtliga rikets län utgått med 50 öre för man och 25 öre för qvinna,

meddela följande från den officiella statistiken hemtade siffror:

År

Landstingen

Inkomster af

S

Utgifter för

helso- och

sjukvård

sjukvårdsafgift

legosängsafgift

1888...........................................................

755,595

397,045

1,589,854

1889...........................................................

779,895

431,404

1,786,114

1890...........................................................

775,006

460,199

2,135,486

1891........................................................

780,533

497,849

2,081,153

1892............................................................

780,416

519,680

2,226,082

Motionären har i sin nu gjorda framställning icke förebragt något

nytt skäl för ifrågavarande afgifts borttagande, och utskottet har ej

funnit hvad emot en sådan åtgärd förut anförts hafva förlorat något af

sin giltighet eller sin betydelse. Så vidt utskottet har sig bekant,

har icke heller någon allmän klagan öfver denna skatt försports, och

dess allmännyttiga användning torde vara allom klar. Då motionären

framhållit olämpligheten af personella skatter i allmänhet, vill utskottet

påminna om dessa skatters jemförelsevis ringa belopp och deras betydelse

derutinnan att stärka känslan af samhörighet och att erinra sam
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

hällets medlemmar om de fördelar, som genom dessa skatter beredas

dem.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att herr Ströms förevarande motion icke må till

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 4 mars 1895.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAVALLI.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

o

Reservationer:

af herrar J. Johansson i Noraskog, friherre von Schwerin, Collander,

J. H. G. Fredholm, G. Jansson, S. M. Olsson, Bakström och Bromée, hvilka

anfört:

»Såsom skäl för sitt afstyrkande af herr Ströms förevarande motion

om den personliga sjukvårdsafgiftens afskaffande har utskottet

hufvudsakligen åberopat, hvad som i samma fråga anförts af 1888 års

bevillningsutskott, som dels redogjort för de skäl, som föranledt skatteregleringskomitén

att förorda denna afgifts bibehållande, och dels äfven

förklarat sig anse, att sedan år 1883 icke inträdt sådana förhållanden,

som kunde förringa giltigheten af skatteregleringskomiténs skäl.

Enligt vårt förmenande hafva emellertid numera inträdt just sådana

förhållanden, som måste i väsentlig män förringa, nämnda skål,

hvilka ock af skatteregleringskomitén sjelf fått sin dom i komiténs uttalande

om, att de personella utskylderna, som vore att räkna till den

enklaste och råaste af alla skatteformer, borde så snart och så vidt

som möjligt eftergifvas.

Från och med år 1888 och derefter följande riksdagar har den

indirekta beskattningen i vårt land varit stadd i en fortgående utveckling,

och efter all anledning kommer densamma att vid denna riksdag

än ytterligare och på ett känbart sätt ökas, för att bereda skydd

åt jordbrukets idkare, hvilka i sin helhet taget genom beslut både vid

1885 års riksdag och vid 1892 års urtima riksdag fått en väsentlig

lättnad i sina skattebördor förmedelst grundskatteafskrifning och lindringar

i rust- och rotehållet. Genom det vid sistnämnda riksdag fattade

beslutet om en förbättrad härordning har den manliga befolkningens

personliga tjenstepligt i beväringen blifvit genom ökning i öfningsdagarnas

och årsklassernas antal högst väsentligt stegrad.

Efter vår åsigt är det derför en bjudande pligt att, der så lämpligen

ske kan, bereda någon lindring i den personliga skattepligten,

och en sådan lindring kan ock utan afsevärd olägenhet beredas genom

den personliga sjukvårdsafgiftens afskaffande. Utskottets deremot anförda

skäl, att någon allmän klagan specielt öfver denna afgift icke

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

försports, lärer så mycket mindre förtjena afseende, som det måste

anses vara sjelfkärt, att de skattebetalandes missnöje i främsta rummet

rigtas mot den del af beskattningen, som är den mest betungande,

nemligen den indirekta.

Det hinder för nämnda afgifts afskaffande, som af 1885 års bevillningsutskott

påpekats i den omständigheten, att bevillningen utginge

med lägre belopp för jordbruks- än för annan fastighet, i följd hvaraf

landstingsskatten, i händelse sjukvårdsafgiften borttoges, icke skulle i

tillbörlig proportion drabba de olika skatteföremålen, är ock genom

ofvannämnda urtima Riksdags beslut undanröjdt.

Då utskottet ansett sig böra påminna om de personliga skatternas

ringa belopp, så torde det tillåtas oss att framhålla, dels att dessa

skatter, utgörande för en familj af man och hustru omkring 3 kronor,

likväl jemte den indirekta beskattningen måste vara betungande nog

för dem, hvilkas hela inkomst icke uppgår till s. k. existens-minimum

och jemväl för ganska många af de små inkomsttagarne, hvilka utgöra

bevillning, liksom äfven för innehafvarne af de smärre fastigheterna,

och dels att den grupp af skattskyldige, för hvilka sjukvårdsafgiftens

borttagande skulle utgöra en afsevärd lättnad, omfattar det stora flertalet

af de direkt skattskyldige. Vi tillåta oss i detta sammanhang

erinra om, att antalet skattskyldige som påföras personella afgifter utgöra

mer än 2,000,000, att fastigheterna, för hvilka bevillning utgår, utgöra

omkring 400,000, af hvilka icke färre än 331,170 äro så ringa

vinstgifvande, att de af senaste komité för bevillningsförordningens

omarbetning inrangerats bland dem, hvilkas bruttoafkastning icke

öfverstiger 600 kronor, att antalet skattskyldige, som utgöra bevillning

för inkomst, utgör omkring 300,000 samt att det sammanlagda beloppet

af mantalspenningarne, sjukvårdsafgiften, folkskoleafgiften och afgifterna

till presterskapet icke torde kunna beräknas till ringare belopp än

3,000,000 kronor, som till sin hufvudsakligaste del.skall upphemtas från

småfolkets djupa led. För jemförelsens skull må här jemväl erinras, att

enligt bevillningssammandraget för år 1894 utgör heia bevillningen för

inkomst 3,239,763 kronor samt hela fastighetsbevillningen 2,135,252

kronor.

Enligt utskottets åsigt hafva de personliga skatterna en särskild

betydelse derutinnan, att de stärka känslan af samhörighet och erinra

samhällets medlemmar om de fördelar, som genom dessa skatter beredas

dem. Vi våga likväl hålla före, att de personliga skatterna, som äro

bestämda att utgå utan hänsyn till de skattskyldiges vexlande skatteförmåga

och till och med af skattskyldige, hvilkas alla egodelar med ut
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

skyldernas belopp jemnt och nätt öfverstiga det värde af sjuttiofem kronor,

som af humanitetsskäl är satt såsom gräns för en utmätnings verkställande,

föga äro egnade att stärka den för samhället värdefulla samhörighetskänslan,

som tvärt om kan komma att betänkligt försvagas genom illa afvägda

skatter, och i synnerhet om väckta anspråk på någon lindring i

sådana skatter, der densamma utan afsevärd olägenhet kan beredas, tillbakavisas,

och vi våga tillika anse, att samhällets medlemmar, derest

den personliga sjukvårdsafgiften skulle komma att eftergifvas, i alla fall

torde i de återstående personliga skatterna äfvensom i öfriga direkta

och indirekta skatter samt i den allmänna värnpligten hafva all erforderlig

påminnelse om de fördelar, som samhället bereder sina medlemmar.

Ett af de skäl, som af skatteregleringskomitén anförts för sjukvårdsafgiftens

bibehållande, må det emellertid tillåtas oss att här särskildt,

bemöta.

Komitén har befarat, att sjukvårdens behöriga uppehållande må

hända skulle försvåras eller påkalla eu betänklig förhöjning i legosängsafgifterna,

om det bidrag, som lemnas genom den nu utgående sjukvårdsafgiften,

blefve vederbörande myndigheter undandraget.

Det varma intresse, landstingen hittills egnat sjukvårdsanstalternä,

torde likväl berättiga till dét antagandet, att landstingen jemväl fortfarande,

äfven om sjukvårdsafgiften skulle komma att upphöra, skola

sin pligt likmätigt sörja för sjukvårdens behöriga upprätthållande. Sjukvårdsafgiften

s upphörande torde icke heller behöfva resultera till någon

betänklig förhöjning vare sig i legosängsafgifterna eller landstingsmedlen,

enär landstingen till sin disposition hafva en rikt flödande inkomstkälla

i den del af bränvinsförsäljningsafgifterna, som tillfaller landstingen.

Dessa senare utgifter torde kunna anses i väsentlig mån härflyta från

de mindre och minst bemedlade samhällsklasserna, hvilka sålunda i denna

form lemna ett värdefullt skattebidrag till landstingen, som näppeligen

kunna på ett lämpligare sätt använda detsamma än genom att anvisa

det till de särskilt för nämnda samhällsklasser så värdefulla sjukvårdsanstal

terna.

Landstingens inkomster af bränvinsförsäljningstpedel utgjorde år

1892 ...............................................................................''................. Kr. 1,103,994.

och år 1881 endast ........................................................................ „ 636,600.

Äfven i detta hänseende hafva sålunda, sedan skatteregleringskomitén

afgaf sitt betänkande, inträdt förändrade förhållanden, som äro

egnade att förringa giltigheten af de skäl, nämnda komité anfört för

sjukvårdsafgiftens bibehållande.

På dessa skäl få vi hemställa,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

att hr Ströms förevarande motion måtte af Riksdagen

bifallas»;

samt

af herr Swättling, som yttrat:

»Då redan 1882 års skatteregleringskomité uttalat den åsigt, att,

på grund af denna skatteforms principvidrighet, de personella utskylderna

borde så snart och så vidt som möjligt eftergifvas, samt Riksdagen

sedermera, genom beslut om afskaffandet af eu del af dessa

utskylder, synes hafva erkänt rigtigheten af förenämnda åsigt och då

derjemte under senare år-en förhållanden inträffat, som, enligt min uppfattning,

utgöra ytterligare skäl för borttagandet af ifrågavarande slags

skatter, så anser jag, att utskottet hade bort tillstyrka bifall till herr

Ströms förevarande motion.»

P. A. NYMANS EFTERTRÄDARKS TRYCKERI, STOCKHOLM. 1805.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.