Sök i Ratio Lex

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 16. 13

1895-05-06 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1895:16, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 16. 13

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 16. 13

in

N:o 16.

Ank. till Riksd. kansli den 6 maj 1895, kl. 5 e. m.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 8, i

anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.

Maj:t med begäran om omarbetning utaf gällande resereglemente

af den 11 februari 1881 i syfte att åstadkomma

större sparsamhet med statens medel.

"1 ! • I * <: • , 5 7 ! ''■ 1 • • ‘ jioi. ''■*>■;> !.: ‘ *1;

Inom Andra Kammaren har herr K. E. Holmgren, i motion

n:o 60 föreslagit:

»att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller om omarbetning

af resereglementet i syfte af större sparsamhet, och särskildt

1) att skjutslegan för reseklasserna 1 och 2 bestämmes att utgå

efter 2 hästar;

2) att vid resa med ångbåt för reseklasserna 1—3 afgiften må

beräknas för en hyttplats eller, när hytt ej förekommer, för eu

salongsplats;

3) att vid resa med jernväg för reseklasserna 1—3 afgift för

lista klassens kupé ej får beräknas utom i det fall, då sådan kupé

verkligen förefinnes;

4) att dagtraktamentet bestämmes till 12 kronor för lista, 10

kronor för 2:dra och 8 kronor för 3:dje reseklassen;

5) att rätten till ersättning för transport ej mindre af reseffekter

än äfven af åkdon må ur resereglementet utgå;

6) att åkdonslegan bestämmes till 80 öre milen för reseklasserna

1 och 2 samt till 50 öre milen för reseklasserna 3 och 4; och

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 16.

7) att i alla tillämpliga fall resekostnadsersättningen beräknas

efter tur- och returbiljett eller rundresebiljett.»

Såsom skäl för framställningen har motionären framhållit, att, på

grund af bestämmelserna i gällande resereglemente af den 11 februari

1881, statsverket torde få vidkännas resekostnadsersättningar, uppgående

till vida större belopp, än resorna verkligen kostat, att det knappast

numera förekomma, att resa företoges efter mera än två hästar; att,

ehuru enkel hyttplats i regel begagnades, förrättningsmän, hörande till

reseklasserna 1—3, erhölle ersättning för dubbel hyttplats; att för resa

på jernväg utginge ersättning till reseklasserna 1—3 för plats i första

klassens vagn äfven i det fall, att sådan vagn icke funnes å banan;

att en modifikation af de för lista, 2:dra och 3:dje klasserna bestämda

dagtraktamentena, respektive 15, 12 och 10 kronor, borde kunna ske,

utan att medföra förlust för den resande; att ersättningen för transport

af reseeffekter utgjorde en dryg utgiftspost för staten, oaktadt vid en

tjensteresa merendels icke behöfdes mera bagage, än som den resande

sjelf kunde beqvämligen transportera på kort distans, samt, om mera

resegods vore af nöden, de respektive dagtraktamentena godt kunde

räcka jemväl till oundgängliga transportkostnader; ätt det numera vore

sällsynt, att den resande icke vid gästgifvaregård kunde erhålla lämpligt

åkdon, men att den resande likväl egde i vissa fall rätt till ersättning

för transport af åkdon på jernväg eller ångbåt; att den för lista och

2:dra klasserna till 1 krona samt för 3:dje och 4:de klasserna till 60

öre för nymil bestämda godtgörelsen för åkdonslegan vore för rundligt

tilltagen; samt att, oaktadt tur- och returbiljetter samt rundresebiljetter

funnes införda vid snart sagdt alla jernvägs- och ångbåtslinier, staten

oftast finge betala resorna för sina ändamål efter enkla biljetter. Härjemte

har motionären anmärkt, att det vid granskningen af reseräkningar

förefallit, som om det för närvarande funnes allt för litet korrektiv

mot att resor på statens bekostnad företoges utan att vara oundgängligen

behöfliga.

Sedan Andra Kammaren hänvisat denna motion till sitt fjerde

tillfälliga utskott, uttalade utskottet i afgifvet utlåtande (nio 3) såsom

sin mening: att resekostnadsersättning under inga omständigheter borde

utgå med högre belopp än som motsvarade den verkliga resekostnaden,

hvarför i resereglemente borde införas föreskrifter derom, att resekostnaderna,

i stället för att, såsom nu vore fallet, vara fixerade, bestämdes

att för hvarje särskild klass af förrättningsmän utgå högst med

lega för ett’ visst hästantal samt högst med afgift för vissa platser på

ångfartyg eller å jernväg; att likasom det nu vore ansedt såsom tjenstefel,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts <N:o 2) Utlåtande Ko 16. 15

om förrättningsman i reseräkning upptoge godtgörelse för ett med

högre kostnad förenadt befordringssätt än det af honom under resan

använda, det jemväl skulle såsom tjenstefel betraktas, om någon debiterade

staten för högre skjuts- och åkdonslega, biljettpris, transportkostnad

m. m., än han sjelf utgifvit, eller, vid begagnande af egna hästar och

åkdon, för högre skjuts- och åkdonslega, än som af använda hästantalet

och åkdonets beskaffenhet betingades; och att, om dylika föreskrifter

komme att i resereglementet inflyta, det ville synas utskottet, som om

de af motionären förordade särskilda föreskrifter, huru beaktansvärda

de eljest i allmänhet kunde vara, ej skulle blifva erforderliga; och föreslog

utskottet, att Andra Kammaren måtte för sin del besluta, att

Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t måtte begära omarbetning utaf

gällande resereglemente af den 11 februari 1881 i syfte att, särskildt

hvad afsåge resekostnadsersättningarna, större sparsamhet med statens

medel måtte åstadkommas.

Vid ärendets behandling inom Andra Kammaren gjorde i allmänhet

den uppfattningen sig gällande, att det utaf utskottet förordade

tillvägagåendet för åstadkommande af besparingar uti ifrågavarande

hänseende väl kunde vara det rigtigaste från teoretisk synpunkt sedt,

men att det deremot af praktiska skäl vore mindre lämpligt, såsom

medförande svårigheter vid tillämpningeu och vid reseräkningarnas

kontrollering, samt att man för den skull hellre borde söka vinna besparingar

genom speciella ändringar och jemkningar uti resereglementets

stadgande!!; och blef derför ärendet återförvisadt till utskottet för ytterligare

utredning.

Efter det Andra Kammarens ofvannämnda utskott vid ärendets

återföretagande ingått i en detaljerad pröfning af de utaf motionären

föreslagna speciella ändringar uti resereglementets föreskrifter i akt och

mening att söka få utrönt, i hvad mån det kunde låta sig göra att,

med tillbörlig hänsyn jemväl till vederbörande förrättningsmäns välförstådda

intressen, minska statsverkets utgifter för resekostnader, har

utskottet i utlåtande n:o 21 rörande de olika punkterna i motionärens

förslag anfört:

1) att utskottet i likhet med motionären anser, att beträffande

lista och 2:dra reseklasserna skjutslega^ som numera utgår för 3

hästar, skäligen bör kunna bestämmas att utgå för 2 hästar;

2) att, ehuru utskottet icke anser sig kunna i allo förorda hvad

motionären föreslagit derom, att den vid resa med ångfartyg åt de tre

första roseklasserna nu tillerkända afgift för dubbel hyttplats eller, när

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 16.

hytt ej förekommer, salongsplats, bör utbytas mot ersättning för eu

hyttplats eller, när hytt ej förekommer, salongsplats, utskottet dock

håller före, att beträffande tredje reseklassen en dylik reducering i

afgiftsberäkningen med fog torde böra ega rum ;

3) att motionärens förslag derom, »att vid resa med jernväg för

reseklasserna 1—3 afgift för lista klassens kupé ej får beräknas, utom

i det fall, då sådan kupé verkligen förefinnes», icke torde kunna i hela

dess utsträckning antagas på grund af omöjligheten att derutinnan

åstadkomma kontroll, men att gifvetvis ersättning för afgift i första

klassens vagn aldrig bör frågakomma att utgå beträffande sådana

jernvägslinier, för hvilka biljettpris i dylik vagnsklass ej i tidtabellerna

finnes angifvet;

4) att, då de i resereglementet bestämda dagtraktamentena icke i

allmännet synas vara otillbörligt höga, utskottet anser fullgiltiga skäl

icke förefinnas för bifall till motionärens förslag om sänkning af första,

andra och tredje reseklassernas dagtraktamenten från nu bestämda 15,

12 och 10 kronor till respektive 12, 10 och 8 kronor;

5) att rätten till ersättning för transport af reseeffekter, hvilken

föranledt till ofta och med skäl öfverklagade missbruk samt onaturligt

dryga utgifter för statsverket, torde böra helt och hållet ur resereglementet

utgå, i all synnerhet som med dagtraktamentenas bibehållande

desamma i de allra flesta fall lära vara tillräckliga för täckande af förrättningsmännens

utgifter uti ifrågavarande hänseenden, men att deremot

någon rubbning ej bör ifrågasättas i den vissa klasser af embetsoch

tjenstemän tillkommande rätt att i enlighet med gällande taxa

erhålla godtgörelse för transport på ångfartyg eller jernväg af åkdon,

som medföras för begagnande under resans fortsättning;

6) att en sänkning af åkdonslegan enligt motionärens förslag

från 1 krona till 80 öre milen för lista och 2:dra klasserna samt från

60 öre till 50 öre milen för 3:dje och 4:de klasserna utan olägenhet

torde kunna ega rum, men att deremot

7) hvad motionären påyrkat derutinnan, att i alla tillämpliga fall

resekostnadsersättningen måtte beräknas efter tur- och returbiljett eller

rundresebiljett, icke, med hänsyn till omöjligheten i afseende på kontrollen,

lärer kunna tillstyrkas.

Då sålunda besparingar i de från statsverket utgående resekostnadsersättningarna,

enligt utskottets förmenande, kunde på angifvet

sätt vinnas, föreslog utskottet:

att Andra Kammaren måtte för sin del besluta, att Riksdagen i

skrifvelse till Kongl. Majit begär omarbetning utaf gällande reseregle
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 16. 17

mente af den 11 februari 1881 i syfte att, hvad afser resekostnadsersättningarna,

större sparsamhet med statens medel måtte åstadkommas.

Vid föredragning inom Andra Kammaren af detta utlåtande blef

detsamma af Andra Kammaren godkändt, hvarefter, jemlikt 63 § mom. 3

riksdagsordningen, Andra Kammarens beslut genom utdrag af protokollet

delgifvits Första Kammaren, hvilken hänvisat ärendet till beredning

af sitt andra tillfälliga utskott.

Vid behandling af förevarande fråga har utskottet ansett sig

böra underkasta en hvar af motionärens anmärkningar mot resereglementet

och Andra Kammarens utskotts yttrande deröfver en närmare

granskning.

Beträffande först den embetsman i lista och 2:dra klasserna tillerkända

rätt till ersättning med lega för tre hästar, då resa sker med

skjuts, synes det utskottet, att, då numera det högst sällan torde förekomma,

att vid tjenstresa med skjuts tre hästar användas, ersättningen

bör, utan nämnvärd olägenhet för förrättningsmannen, inskränkas till

lega för två hästar.

Vid resa med ångfartyg eger embete- eller tjensteman i klasserna

1—3 åtnjuta ersättning för dubbel hyttplats eller, när hytt icke förekommer,

en salongsplats. Denna rättighet, i hvad den afser 3:dje

klassen, anser Andra Kammarens utskott böra reduceras till godtgörelse

för en hyttplats, eller, när hytt icke förekommer, en salongsplats. Då

emellertid de embete- eller tjensteman, som tillhöra sistnämnda klassen,

intaga den samhällsställning och i allmänhet hafva de iefnadsvanor,

att för många och synnerligast för dem, som uppnått en mera framskriden

ålder, det skulle kännas mycket besvärande att vid resa nattetid

eller under svårt väder dela en hytt med eu främmande person,

vill utskottet icke förorda en sådan nedsättning i resekostnaden.

Rörande den till innehafvare af de under klasserna 1—3 upptagna

befattningar utgående ersättning med afgift för plats i lista klassens

vagn, då resa sker å jernväg, har Andra Kammarens utskott ansett,

att sådan godtgörelse icke bör ifrågakomma vid resa efter jernvägslinier,

för hvilka biljettpris i dylik vagnklass icke i tidtabellen finnes

Bill. till Biksd. Vrot. 1895. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band 12 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 16.

angifvet. Denna fråga är emellertid redan föremål för Kongl. Maj:ts

pröfning, i ty att, sedan Kongl. Majit af särskild anledning anbofalt

kongl. statskontoret och kongl. kammarrätten att gemensamt inkomma

med förslag till de ändringar i resereglementets bestämmelse om godtgörelse

för resa i första klassens jernvägsvagn, som kunde finnas erforderliga,

embetsverken, med förmälan att från och med den 1 oktober

1893 användas å statens jernvägar lista klassens vagnar endast å ett

mindre antal tåg; att alla medföljande vagnar af denna klass äro inredda

såsom sofvagnar; äfvensom att biljett till lista klassens vagn

numera icke utlemnas, med mindre samtidigt löses biljett till sofkupé

med 5 kronor, i underdånig skrifvelse af den 26 juli 1894 hemstält,

att Kongl. Majit täcktes dels, med ändring af de i § 1 af resereglementet

under lista, 2:dra och 3:dje klasserna meddelade bestämmelser om ersättning

för resa på jernväg, förordna, att dylik ersättning skall utgå

med afgift för plats i lista klassens vagn, eller, när vagn af denna

klass icke medförts å det tåg, hvarmed resa verkstälts, 2:dra klassens,

och dels besluta, att den, som är berättigad att för resa på jernväg

åtnjuta ersättning för afgift till plats i lista klassens vagn, när vagn

af dylik klass medförts å det tåg, hvarmed resan verkstälts, må undfå

godtgörelse jemväl för stadgad afgift till sofkupé. Detta förslag utaf

embetsverken finner utskottet vara särdeles välbetänkt.

Af berörda underdåniga skrifvelse har utskottet tillika inhemta!,

att vid resor på enskilda jernvägar, der lista klass vagn icke funnits,

den resande, ehuru enligt resereglementet berättigad till ersättning

med afgift för plats i dylik vagn, städse erhållit godtgörelse endast för

afgift för den bästa plats, som funnits.

Färdas den resande på ångfartyg eller jernväg, eget- han jemväl

undfå godtgörelse för den utgift, som transporten af hans effekter till

och från fartyget eller jernvägen kan medföra, hvarje gång med nedan

nämnda belopp, nemligen lista, 2:dra och 3:dje klasserna 1 krona 50

öre, 4:de klassen 1 krona samt 5:te och 6:te klasserna 75 öre. Vid

resa å jernväg må dylik ersättning utgå, förutom vid resans början

och slut, allenast då afbrott i resan sker för nattqvarter eller af annan

giltig orsak, eller vid ombyte af tåg, då ny biljett måste lösas. Denna

rätt till ersättning, hvilken tillämpas äfven då den resande färdas med

skjuts till eller från jernvägsstation eller ångbåt, anser Andra Kammarens

utskott, i likhet med motionären, böra ur resereglementet utgå, enär

den föranledt till ofta och med skäl öfverklagade missbruk och onaturligt

dryga utgifter för statsverket, samt förrättningsmännens dagtraktamenten

lära vara tillräckliga för täckande jemväl af utgifterna för transport af

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 16.

reseeflekter. Denna mening kan utskottet dock ej biträda. Visserligen

håller utskottet för sannolikt, att ersättningen för transport af resegods

tillskyndar staten en betydande kostnad, och att, åtminstone för resande,

tillhörande klasserna 1—3, ersättningen i allra flesta fall i ej ringa

mån öfverstiger den verkliga kostnaden, synnerligast då transporten

endast består i resegodsets förflyttande från åkdon till jernvägsvagu

eller ångfartyg, eller tvärtom, men då de i resereglementet bestämda

dagtraktamentena i allmänhet icke synas utskottet för höga i förhållande

till de dryga lefnadskostnaderna under eu resa, utan snarare, i hvad

de angå de tre lägsta reseklasserna, ganska knappt tillmätta, anser

utskottet det icke vara billigt att borttaga ifrågavarande ersättning.

Dock torde till vinnande af besparing ersättningen för klasserna 1—3, 1

krona 50 öre, kunna nedsättas till likhet med ersättningen för 4:de

klassen eller 1 krona, utan att öfver hufvud taget derigenom någon

förlust skulle drabba resande i förstnämnda trenne klasser.

Den af Andra Kammarens utskott föreslagna sänkning af åkdonslegan,

för lista och 2:dra klasserna från 1 krona till 80 öre samt för

3:dje och 4:de klasserna från 60 öre till 50 öre nymilen, kan ju i

största delen af landet hafva fog för sig och synes icke vara af synnerlig

betj^delse för den resande, hvarför utskottet icke har något deremot

att erinra.

Det är väl möjligt att, såsom motionären antagit, eu förrättningsman,

tillhörande någon af de fyra första klasserna, nu mera kan vid många

gästgifvaregårdar och skjutsstationer erhålla beqvämt och för sig passande

åkdon, men det är dock icke händelsen öfver allt och sällan i de

delar af landet, der de längsta och besvärligaste landsvägsresorna

ifrågakomma, till följd hvaraf utskottet, i likhet med Andra Kammarens

utskott, icke finner, att någon ändring bör vidtagas i den embets- eller

tjensteman i dessa klasser medgifna rätt till ersättning för transport

på ångfartyg eller jernväg af åkdon, om han medför sådant för eget

begagnande under resans fortsättning.

Enär det otvifvelaktigt skulle blifva förenadt med stora svårigheter

att utöfva nödig kontroll deröfver, att tur- och returbiljett eller

rundresebiljett löses i de fall, då det, med hänsyn till den tid, eu

tjensteresa möjligen på förhand kan beräknas draga, låter sig gorå,

afstyrker utskottet hvad motionären i sådant afseende yrkat.

Då, enligt hvad utskottet anfört, utskottet håller före, att besparing

för statsverket i resekostnad, som jemlikt resereglementet skall gäldas,

kan göras, om än icke i den omfattning, Andra Kammarens utskott

förordat, hemställer utskottet,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande K:o 16.

att Första Kammaren måtte biträda Andra Kammarens

i ärendet fattade beslut.

Stockholm den 6 maj 1895.

På utskottets vägnar:

I. von STAPELMOHR.

Herr Wieselgren har begärt få antecknadt, att han icke deltagit

i ärendets behandling inom utskottet.

STOCKHOLM, I3AAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1895.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.