Sök i Ratio Lex

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2

1895-03-07 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1895:2, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

1

»

N:o 2.

Ank. till Riksd. kansli den 7 mars 1895, kl. 4 e. in.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 1, i anledning

af väckt motion om ändring i den af Kongl.

Maj:t den 13 augusti 1838 utfärdade ordning rörande

hvad mosaiske trosbekännare hafva att iakttaga i afseende

på utöfning af deras religion med mera.

I kongl. förordningen angående mosaiske trosbekännares skyldigheter

och rättigheter här i riket den 30 juni 1838 är stadgadt, bland annat,

att mosaiske trosbekännare, födde i Sverige, eller som, utrikes ifrån

inkomne och i riket bosatte, blifvit eller blifva af Kongl. Maj:t till svenske

undersåtar upptagne, skola derefter i alla hänseenden vara stälda i lika

rättsförhållande med öfrige svenske undersåtar, enligt svensk lag, samt åtnjuta

enahanda rättigheter och förmåner, som tillkomma svenske undersåtar

i allmänhet, utan andra inskränkningar, än Sveriges grundlagar för

utrikes födde män eller främmande trosbekännare bestämma, eller i förordningen

särskild! stadgas, hvaremot sådane mosaiske trosbekännare såväl

för sina personer som för egendom, näring eller rörelse skola vara

underkastade samma skyldigheter och åligganden, som öfrige svenske

undersåtar;

att mosaisk trosbekännare icke eger välja eller kalla prest eller kyrkobetjening

inom svenska församlingarna, vara ledamot i direktioner eller

kommissioner, som hafva befattning med kyrkoärender eller undervisningsverket,

eller deltaga i val till sådana befattningar, eller uti öfverläggningar

och beslut om dylika ämnen;

Bill. till Riksd. Prot. 18,95. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 2 Höft. (N:o 2). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

och att mosaiske trosbekännare böra ensamme underhålla fattiga af

deras egen trosbekännelse, utan att derför kunna undandraga sig andel,

enligt gällande grunder, i afgifter till allmänna fattigvården i den församling,

inom hvars område de äro boende eller ega fastighet.

Kongl. förordningen innehåller äfven, att om hvad mosaiske trosbekännare

hafva att derefter iakttaga i afseende på utöfningen af deras

religion och bestyret inom deras församlingar, Kongl. Maj:t samma dag

faststält en särskild ordning, hufvudsakligen öfverensstämmande med

hvad derom dittills varit stadgadt eller vanligen iakttagits.

Uti nämnda ordning rörande hvad mosaiske trosbekännare hafva att

iakttaga i afseende på utöfning af deras religion med mera, utfärdad af

Kongl. Majrt den 13 augusti 1838, förekomma följande bestämmelser:

§ 1. »Finnes i stad bosatte ett större antal personer, som bekänna

sig till mosaiska trosläran, skola de utgöra särskild församling. År ej antalet

af mosaiske trosbekännare så stort, att de lämpligen kunna utgöra

egen församling, tillhöre de då närmaste mosaiska församling.» — — —

§ 7. »Inom hvarje församling skola utses vissa föreståndare för att

vårda församlingens angelägenheter. Antalet af dessa föreståndare vare i

allmänhet fem, men kan efter öfverenskommelse inom församlingen inskränkas

till tre personer.

Endast den, som är känd för godt och hederligt uppförande samt för

egen räkning idkar handel, fabriksrörelse eller handtverk, eller innehafver

fast egendom, eller eger något annat lofligt, oberoende näringsfång, kan

till föreståndare utses och i valet dertill deltaga.

Ej må, på samma gång far och son, eller svärfar och måg, eller två

bröder, eller två svågrar vara föreståndare i samma församling.»--- —

§ 15. »Församlingens röstägande ledamöter utse inom sig i april

månad hvarje år i de församlingar, der föreståndarne bestå af fem personer,

sex deputerade, men i församlingar, som endast ega tre föreståndare,

fyra deputerade, hvilka med föreståndarne inom församlingen före juni

månads utgång sammanträda och gemensamt med dem hvarje år bestämma

och uttaxera beloppet af erforderliga kyrko-, fattig-, begrafnings- och skolmedel,

samt de af föreståndarne uppgifna extra behof och utgifter;

börande härvid hvars och ens inkomst och förmögenhet noga tagas i

beräkning.»

I taxeringen må far och son, svärfar och måg, tvenne bröder och

tvenne svågrar ej på en gång deltaga.» — — — — — — — — — —

§ 18. »Vägrar och af håller sig någon af församlingens ledamöter

att erlägga påförda afgifter, ega föreståndare att dertill begära handräckning

i Stockholm hos öfverståthållareembetet och i landsorterna hos ma
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

gistraten i staden, der församlingen finnes; och kan sådan afgift genast

utmätas, så snart den stödjer sig på den af föreståndare och deputerade

upprättade och af dem underskrifna taxeringslängd.»

§ 19. »Mosaisk trosbekännare från främmande ort, som ett år uppehållit

sig i stad, der mosaisk församling finnes, vare underkastad de afgifter

till församlingen, som af deputerade och föreståndare kunna honom

påföras.»

Uti eu inom Första Kammaren af herr J. A. Sandberg afgifven motion

(n:o 25) anför motionären hufvudsakligen, att ofvan återgifva bestämmelser

i fråga om ordningen för uttaxering inom mosaiska församlingar

af erforderliga kyrko-, fattig-, begrafnings- och skolmedel jemte

andra utgifter och om grunden derför synbarligen vore för ofullständiga

för att kunna på ett tillfredsställande sätt reglera så vigtiga och ömtåliga

förhållanden som församlingsmedlemmarnes olika tillskottspligt för församlingsändamål,

helst saknaden af närmare föreskrifter, såväl om hvad vid

beräkning af hvars och ens inkomst och förmögenhet borde iakttagas, som

ock om huru den, som med en taxeringsåtgärd vore missnöjd, skulle

kunna vinna rättelse i densamma, lemnade ett vidt utrymme för taxeringsnämndens

okontrollerade myndighet och godtycke; att detta förhållande

uppenbarligen strede mot den i kongl. förordningen om mosaiska trosbekännares

skyldigheter och rättigheter i riket uttalade grundsats, att

mosaiska trosbekännare skola i alla afseenden vara stälda i lika rättsförhållande

med öfrige svenska undersåtar, enligt svensk lag, samt åtnjuta

enahanda rättigheter och förmåner, som tillkomma svenska undersåtar i

allmänhet; och att den för utgörande af afgifter till kyrka och skola inom

statskyrkoförsamlingar’ lagda grund, eller bevillningen till staten, vore ändamålsenligare

och mera öfverensstämmande med rättvisa samt erbjöde större

fasthet i tillämpningen.

Till belysning af och såsom bevis för sina åsigter har motionären

framhållit, hurusom vid taxeringar inom mosaiska församlingen i Oskarshamn

för åren 1893 och 1894 tvenne, till namnet uppgifna, församlingsföreståndare

påförts större tillskott till församlingen än några andra församlingsmedlemmar,

hvilkas inkomster i och för bevillning till staten dock

uppskattats till högre belopp än de båda förest ån darnes, till följd hvaraf

dessa sistnämnde fått vidkännas drygare församlingsafgifter än som bort

dem ålöpa, i händelse utdebiteringen verkstälts efter taxeringen för bevillning

till staten. Härjemte har motionären förmält, att, sedan den ene af

församlingsföreståndarne hos Konungens befallningshafvande i länet sig

besvärat öfver utdebiteringen och begärt rättelse deri, Konungens befallningshafvande

resolverat, att besvären innefattade ett ämne, hvarmed det

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

icke tillkomme Konungens befallningshafvande att taga befattning, samt

att, efter det klaganden dragit ärendet under Kongl. Maj:ts nådiga pröfning

och Konungens befallningshafvande i afgifvet underdånigt utlåtande sig

yttrat, att då rörande sättet för vinnande af ändring i dylik uttaxering

någon bestämmelse icke funnes meddelad vare sig i de af klaganden åberopade,

mosaiska trosbekännare rörande, författningar, eller, såvidt Konungens

befallningshafvande hade sig bekant, i annan lag eller författning,

Konungens befallningshafvande, äfven efter tagen kännedom om de för

öfrigt ganska beaktansvärda skäl, klaganden till stöd för sitt ändringssökande

an dragit, ansåge sig sakna behörighet att med ärendet taga befattning,

Kongl. Magt i resolution af den 27 oktober 1893 icke funnit skäl

att i Konungens befallningshafvandes beslut göra ändring.

Af dessa skäl och med betonande af att en laga kraftvunnen taxering

för bevillning till staten borde anses mest korrekt angifva hvars och ens

inkomst och förmögenhet, har motionären föreslagit: »att Riksdagen må

uti underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga sådan

ändring i de för mosaiske trosbekännare gällande författningar, att nu påpekade

brister varda afhjelpta, eller åtminstone att i § 15 af ofvan åberopade

''ordning’ orden: ''börande härvid hvars och ens inkomst och förmögenhet

noga tagas i beräkning’ utbytas mot orden: ''Till beräkningsgrund

för uttaxeringen tjenar den bevillning, som, jemlik! senast faststälda taxeringslängder,

till staten erlägges’.-

Den af Kongl. Magt den 13 augusti 1838 utfärdade ordning, rörande

hvad mosaiske trosbekännare hafva att iakttaga i afseende på utöfningen

af deras religion med mera, är onekligen behäftad med brister, såväl deri

att en församlingsmedlem icke anvisats utväg att söka rättelse i honom

påförd beskattning för församlingsändamål, som äfven i flera andra hänseenden,

hvilka motionären dock icke berört. Denna ofullständighet kan

lätteligen föranleda till beaktansvärda olägenheter för den enskilde medlemmen,

hvilken måste böja sig för beslut, som kanske innebära en förnärmelse

af hans rätt samt betänkligt rubba grundvalen för församlingsmedlemmarnes

inbördes rättigheter och förpligtelser och dessutom störande

inverka på sammanlefnaden och förtroendet inom församlingen. Att det

oaktadt missförhållanden och förvecklingar inom mosaiska församlingar icke

yppats i någon högre grad, eller trädt i dagen på något mera uppseendeväckande

sätt, torde sannolikt få tillskrifvas, att församlingarnas förtroendemän

förstått att med varsamhet och samvetsgrannhet handhafva bestyret

inom församlingarna, och möjligen äfven att bestämmelserna i ordningen

af den 13 augusti 1838, hvilken faststälts i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med hvad dittills varit stadgadt eller vanligen iakttagits, bevarat aktningen

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2: 5

^ -Krafvet på mera klara och detaljerade bestämmel
er,

de der icke blott mnebure ett verksamt skydd för den enskilde mot

missbruk och Övergrepp utan tillika slöte sig närmare till nyare tiders

utveckling af församlingslifvet och formerna derför, synes dock hafva efter

nagra decenmers förlopp gjort sig gällande i de tvenne största mosaiska

forsamlingarna i riket eller församlingarna i Stockholm och Göteborg

Dessa församlingar hafva nemligen antagit och hos Kongl. Maj:t begärt

° känna^de af nya ordningar för församlingarna, hvarpå Kongl. Makt

Stöpt? 1nad\ga rf)olutloner faststält ordning för mosaiska församlingen i

“jLt" SAF* 1882 och för mosai8ka 1

Uti båda dessa ordningar, som, beträffande de respektive församlinS

tradt„1 stället for ordningen af den 13 augusti 1838 och hvilka

ordningar, sa till form som innehåll, hafva stor likhet med hvarandra

hafva influtit bestämmelser till förebyggande af oegentligheter af den art’

motionären papekat. Deri finnes föreskrift, att, sedan ordinarie församlmgsstamma

bestämt det belopp, som öfver befintliga tillgångar erfordras

för församlingens behof under nästföljande år, beloppet skall af en taxe
lemmarmif

'' f r Pa T’ ,Under löpande året äro eller varit medlemmar

af^ församlingen, dervid hvars och ens inkomst och förmögenhet

som vinTfmsrfl UtgÖr- ]Ut?kylder böra taSas 1 beräkning; och att den,

som vill framställa anmärkning mot honom påförda utskylder, skall, vid

sl hn? t0r ’ Lde-r°m gÖra/knftl,g anraälan inom viss utsatt tid, hvarefter

sadana anmarknmgar pröfvas antingen af taxeringskomitén, eller ock, der

forsamhngen derom på förhand förordna!, af en pröfningskomité, samman
tillarts

artI t \ -Öir GöteborgS församling har derjemte

förafAnX de baslub b vilka vid dylik pröfning fattats, klagan ej må

jras dock obetaget för den, som förmenar sig kunna visa, att utskylder

SarnT^!Sa“ mg|en lcke bort honom påföras, förty att han icke tillhör^densamma,

att i laga ordning väcka och utföra sin talan.

w oj dessa n>ra ökningar för församlingarna i Stockholm och Göteboro
näreJ•

1?bitenngsgrund, som förut gälde och hvilken motio
order!

• k UpptaSlts> utan ’lfven genom de inskjutna

A. samt: förmåga att utgöra utskylder» utvidgats, hvarigenom gifvits

,i ™ *lhS vid bedömandet af den enskilde samfundsmedlemmens verkliga

bärkraft i fråga om bidrag för församlingens behof

Huruvida nya ordningar meddelats jemväl för andra mosaiska församlingar

har utskottet icke haft tillfälle att inhemta

Hrt bifall till motionen, som icke åsyftar ändring i de nya ordningarna

för församlingarna i Stockholm och Göteborg, utan är rigtad endast

Bih. till Kilad. Prat. 181)5. 8 Samt. 2 Afd. 1 Band. 2 ljuft. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Forsta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande K:o 2.

mot ordningen af den IB augusti 1838, skall icke från alla mosaiska församlingar

aflägsna den beskattningsnorm, som motionaren utdömer, utan

kommer den att i dess utvidgade skick qvarstå för församlingarna i Stockholm

och Göteborg, till dess annorledes kan varda förordnadt, hvarigenom

uppstår en större olikhet i grund och form för beskattningen mom ski a

församlingar än nu eger rum. Att sådant icke kan vara efterstrålvan - SSdTSK iW i öppen dag; och icke heller står det väl tillsammans

med den af motionären varmt förfäktade grundsats om likhet i ratts
Då

emellertid det står de mosaiska församlingar, för hvilka ordningen

af den 13 augusti 1838 ännu länder till efterrättelse, öppet att vid framträdande

behof af ändrade eller nya stadganden, rörande utöfnmgen åt

religion och vården om deras inre församlingsangelägenheter med mera,

som i nämnda ordning innefattas, hos Kongl. Maj:t i behörig ordning göra

underdåniga framställningar om hvad de i sådant afseende kunna finna

nyttigt eller nödigt, torde någon Riksdagens mellankomst ej nu vara åt

omständigheterna påkallad.

På grund af hvad utskottet anfört hemställer utskottet

att motionen icke må till någon Första Kammarens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 7 mars 1895.

A utskottets vägnar:

SIGFRID WIESELGREN.

Stockholm, Ivar Haeggströms Boktryckeri, 1895.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.