Sök i Ratio Lex

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4

1895-03-28 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1895:4, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.

1

iV>o 4.

Ank. till Riksd. kansli den 29 mars 1895, kl. 3 e. m.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 2, i anledning

af en af herr von Stapelmohr väckt motion om

meddelande af nya bestämmelser angående utöfvande

af läkareverksamhet och handel med läkemedel.

I en till utskottets behandling hänvisad motion (n:o 40) har herr

von Stapelmohr hemstält, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl.

Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen

framlägga förslag till nya bestämmelser angående utöfvandet af läkareverksamhet

och handel med läkemedel. Såsom stöd för denna sin

hemställan har motionären framhållit, att flera af de nu gällande bestämmelserna

angående detta ämne äro allt för föråldrade och otidsenliga

för att kunna efterlefvas eller följas. Han erinrar om, att de privilegier

och resolutioner, genom hvilka läkareverksamheten och apoteksväsendet

först blifvit ordnade och begränsade, datera sig från en

tidrymd så långt tillbaka som slutet af 1600-talet, och att dessa privilegier

och resolutioner, hvilka till väsentlig del ännu qvarstå, icke vidare

kunna på ett tillfredsställande sätt fylla sitt ändamål att bereda

allmänheten skydd och båtnad. Sålunda stadga Kongl. Maj:ts medicinalordningar

af den 30 oktober 1688 eller »de privilegier, som Kongl.

Maj:t förunnat collegium medicum», straffbestämmelser för obehörigt

utöfvande af läkareverksamhet och olaglig handel med läkemedel, men

Bill. till Riksd. Prof. 1895. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 4 Haft. (N:o 4.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.

bötesbeloppet, 50 daler silfvermynt, eller enligt faststäld evalveringsgrund

12 kronor 50 öre i gällande myntslag, h vilket i äldre tider väl

var nog för att upprätthålla aktning för lagen, är till följd af penningvärdets

sjunkande icke vidare tillräckligt för att gifva tillbörlig kraft

åt lagbuden. Kongl. Maj:ts resolution af den 1 augusti 1698 »angående

mål beträffande collegium medicum, apotekaresocieteten och barberareembetet»

bestämmer i sin femte punkt, hvilka varor endast apotekare

få försälja, och fastställer såsom sådana varor »venena, abortiva, opiata,

anodyna, confortantia, — — tberiaca, mitkridatium» m. fl., men en del

af dessa uppräknade latinska benämningar å läkemedel, som endast

apotekare ega försälja, lära icke mera förekomma inom apoteksrörelsen,

och med en annan del af beteckningarne afses numera helt andra

varor, hvarigenom tvekan om lagbudets rätta mening lätteligen kan

uppstå och en osäkerhet vid lagtillämpniDgen göra sig gällande.

»Den oklarhet» — fortsätter motionären — »som hvilar öfver

ifrågavarande bestämmelser, lägger äfven svårigheter i vägen för de

myndigheter, hvilka fått sig anförtrodt att vaka öfver bestämmelsernas

efterlefnad. Att så är, framgår otvetydigt af de skiljaktiga slut, hvartill

domstolarne kommit uti mål angående brott mot lagstadgandena,

och af den varsamhet, åklagaremyndigheten iakttager vid åtalande af

förseelser mot desamma. Förhållandena äro dock för närvarande icke

sådana, att ett kraftigt ingripande emot oegentligheter just af sådan

art, som man med berörda stadganden velat förebygga, kan anses

olämpligt eller af behofvet icke påkalladt.

»Följderna af att lagstiftningen uti anmärkta hänseenden icke fått

hålla jemna steg med utvecklingen af den verksamhet, den afser att

hägna och ordna, hafva tvädt i dagen på ett ganska beklagligt sätt.

Under de senare årtiondena hafva nemligen allt mer och mer tilltagit

försäljning af ämnen, såsom salvor, pulver, tinkturer och andra kemisktekniska

preparat, om hvars beståndsdelar och beredning allmänheten

vanligen lemnas i okunnighet, men som i tidningar, anslag och cirkulär

högeligen lofprisas för deras helsostärkande eller sjukdomar botande

egenskaper; och tillverkarne eller försäljarne deraf, hvilka oftast äro

personer utan insigt eller erfarenhet uti läkemedels sammansättning och

tillagning eller uti sjukdomars orsaker, verkningar och behandling, täfla

i braskande och öfverdrifna meddelanden om medlens förträfflighet eller

ofelbarhet att bota sjukdomar och lidanden af den mest olikartade beskaffenhet,

för att såmedelst egga eu godtrogen och kritiklös allmänhets

köplust. Prisen, "som betingas för varorna, äro äfven högt uppdrifna

och i de flesta fall mångfaldiga gånger öfverstigande varornas

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.

verkliga handelsvärden. En del af dessa varor, som skickas ut i marknaden,

kan ju möjligen vara till någon medicinsk nytta, men den öfvervägande

delen af dem torde vara i det närmaste värdelös för de uppgiga

ändamålen och till och med kunna medföra skadliga verkningar.

Denna affärsverksamhet torde emellertid kunna stämplas såsom ett hänsynlöst

ockrande på okunnigheten och godtrogenheten. Härmed vill

jag dock ej hafva sagt, att alla dessa varor äro hänförliga till sådana,

som endast af apotekare få till salu hållas, eller att hvarje försäljning

deraf bör som oloflig betraktas.

»På åtskilliga orter blomstrar ännu qvacksalfveriet eller obehöriga

personers utöfvande af läkareverksamhet; och förtroendet från allmänhetens

sida till qvacksalfvarne, äfven till sådana, som synas sakna

hvarje förutsättning för ett rätt bedömande af sjukdomar, är ofta så

stort, att många af dem hafva en omfattande och inbringande praktik.

Om än det icke. bör förnekas, att i många fall, då läkare icke är till

bände, en dertill icke legitimerad persons behandling af yttre åkommor

af mindre allvarlig art eller af skador genom olyckshändelser kan vara

på sin plats, och verka godt, torde det dock vara önskligt, att en fort-’

satt behandling af mera svårartade yttre skador och af inre sjukdomar

öfverlemnas åt läkaren, hvilken genom studier och erfarenhet vunnit

skicklighet dertill. Qvacksalfveriet har äfven den faran med sig, att

genom qvacksalfvarnes förespeglingar om det ondas botande den sjuke

förledes att ej vända sig till läkaren, förrän sjukdomen tagit deri utbredning,

att läkandet högeligen försvåras eller kanske omöjliggjorts.

Att detta ej sällan inträffar, kan säkerligen vitsordas af många läkare.

.....»Det straff för obehörigt utöfvande af läkareverksamhet och olaglig

försäljning af läkemedel, som gällande författningar stadga, eller böter

af 12 kronor 50 öre, är uppenbarligen icke tillräckligt för att stäfja

eller begränsa de anmärkta missförhållandena och skydda allmänheten

från att göras till föremål för en af vinningslystnad alstrad spekulation,

som ofta inbringar betydande vinst. Det ringa straffet står icke heller

i öfverensstämmelse med de straffbestämmelser, som införts i åtskilliga

senare utkomna författningar inom medicinalväsendet. Så t. ex. kan

en person genom att å en annan utdraga en tand, utan att vara dertill

legitimerad, ådraga sig böter af ända till 500 kronor, då deremot

en qvacksalfvare, som origtigt behandlar en sjuk person med påföljd

att, denne deraf tager obotlig skada, första gången undslipper med ett

bötesbelopp af 12 kronor 50 öre. Att detta är en ojemnhet i lagstiftningen,

som bör nndanrödjas, är i ögonen fallande.» ''

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) inlåtande N:o 4.

Genomläser man de af motionären citerade äldre medicinalförordningar

och privilegiiförfattningar, hvilka tillkommit under en tid, då

det hörde till ordningen att genom monopol, privilegier och skråordningar

skydda de särskilda yrkena, så får man det intrycket, att do icke

minst utfärdats i syfte att trygga både läkarne mot ingrepp i deras

praktik af ostuderade personer och särskildt kringresande utländska

charlataner och apotekarne i deras medikamentshandel mot konkurrensen

från köpmännens sida. Att de gamla författningarna, från denna

synpunkt sedda, äro föråldrade och otidsenliga, måste erkännas, äfven

om man väl kan ifrågasätta lämpligheten af att vår tids lagstiftning

skulle söka att i 1600-talets anda häfda läkarnes och apotekarnes personliga

privilegier. Men vida mera värdt att beakta är, att staten, i

hvars intresse det ligger, att den bästa möjliga läkarevård står den

enskilde till buds, genom tidsenliga lagar sättes i tillfälle att skydda

särskildt den mindre upplysta delen af allmänheten mot faran att falla

offer för den betänkliga läkarebehandling, som bjudes den af icke studerade

utöfvare af läkareverksamheten, äfvensom att staten i samband

dermed noggrannare, än som nu kan ske, låter kontrollera den medikamentshandel,

som öppet bedrifves af försäljare och tillverkare af medikament,

hvilka sjelfva kunna sakna all insigt i läkemedels rigtiga sammansättning

och tillagning.

Man kan visserligen ej förbjuda den enskilde att vid ett sjukdomsfall

vända sig till en obehörig utöfvare af läkareyrket, för hvilken

han hyser förtroende, och sådana fall kunna äfven gifvas, då ett ingripande

i läkarens verksamhet till och med anbefalles af menniskokärlekens

bud, hvarjemte erfarenheten ej sällan visar, att en icke legitimerad

person kan, såsom äfven motionären framhållit, stundom på

ett tillfredsställande sätt behandla åkommor af mindre allvarlig art och

skador, vållade af olyckshändelser; men hvad lagstiftarne kunna och

böra göra, det är att skärpa straffbestämmelserna för de obehöriga

personer, som bevisligen vållat den enskilde skada genom sin läkarebehandling.

Staten kan ej lemna den enskilde några föreskrifter vid

hans inköp i allmänhet, och då så är, kan den ej heller tvinga honom

att vid sina inköp af läkemedel uteslutande begränsa sig till apoteken,

allra helst som åtskilliga artiklar, som kunna brukas såsom medikament,

med allt skäl kunna anses såsom vanliga handelsvaror och i denna sin

egenskap äfven allestädes finnas tillgängliga för köparen; men ögonskenligt

är dock, att det måste ligga i det allmännas intresse, att en

gräns sättes för försäljningen af s. k. »arcana» eller andra läkemedel,

hvilka offentligt annonseras såsom osvikliga mot vissa sjukdomar, men

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4. 5

hvilka, okontrollerade såsom de äro, lätteligen kunna verka skadligt för

dens helsa och lif, som af de braskande annonserna lockas att använda

dem. Hur öppet försäljningen af dylika s. k. läkemedel bedrifves,

framgår af en samling annonser, utplockade ur de allmänna tidningarna,

hvilken utskottet fått sig delgifven och hvilken är aftryckt i en detta

betänkande vidfogad bilaga. Att spridandet af läkemedel, om hvilkas

beskaffenhet den köpande allmänheten icke kan ega kännedom, ej bör

försiggå utan kontroll, förefaller så mycket naturligare, som staten

sjelf genom noggranna inspektioner och visitationer af de legitimerade

apoteken, hvilka dock skötas af examinerade fackmän, söker skaffa sig

en garanti för att de läkemedel, som genom dem tillhandahållas allmänheten,

äro rigtigt tillagade.

Att disproportionen mellan de under 1600-tatet faststälda bötesbeloppen

för öfverträdelser af föreskrifterna om utöfvandet af läkareverksamhet

och om handel med läkemedel, hvilka ännu gälla, och de

bötesbelopp för liknande öfverträdelser, som tillkommit i senare tider,

är orimlig, det framgår tydligt af hvad motionären i sista delen af

sin motivering anfört, och synes det derför, som om denna dispropotion

snarast möjligt borde undanrödjas.

Då utskottet sålunda i likhet med motionären anser, att de gamla

bestämmelserna om utöfvandet af läkareverksamhet och om handel med

läkemedel äro både föråldrade och overksamma, får utskottet hemställa,

att Första Kammaren måtte för sin del besluta,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,

det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för

Riksdagen framlägga förslag till nya bestämmelser

angående utöfvande af läkareverksamhet och handel

med läkemedel.

Stockholm den 28 mars 1895.

På utskottets vägnar:

SIGFRID WIESELGREN.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.

Bilaga.

Annonser och tillkännagifvanden om läkemedel och deras verkningar,

införda i allmänna tidningar.

»Elektriska helsoöulan» — osvikligt medel mot snufva, influensa,

podager, gikt, hufvud- och reumatisk värk.

Vårt Land n:o 275/1894.

»Kisamors smärtstillande giktspiritus» — säkraste och tillförlitligaste

medel mot reumatiska åkommor, (se nedan)

»Herrljunga tjärpastiller» — enda ofelbara medel mot asthma,

hosta, heshet och katarr.

Höganäs Tidning n:o 138/1894.

»Mor Annas rissmorning» — botar barn för engelska sjukan,

skrofler, bensvaghet, utslagssjukdomar.

Jemtlands Allehanda n:o 140/1894.

»Kloka gubbens giktlinement» — säkraste, billigaste och pålitligaste

medel mot gikt, reumatism, vrickning, magkramp och ömkyla m. m.

Stockholms-tidningen n:o 1513/1894.

»Pastorskan Hägglöfs rissmorning» — botar säkert alla arter af

engelska sjukan samt skrofler, dålig mage, förtvinade lemmar, skrik

och allmän svaghet.

Sundsvalls-posten n:o 175/1894.

»Salubrin» — kraftigare än något hittills försökt medel mot tryck,

skafsår, frostskador, brännskador, insektsstyng, liktornar, hudsjukdomar

eller tuberkelsår.

Sundsvalls-posten n:o 175/1894.

»Samaritkorset elektriska» — botar reumatism, neuralgi och svåra

plågor i alla delar af kroppen, nervositet, svindel, sömnlöshet, lomhördhet,

andtäppa, ansigtsros, hufvudvärk, tandvärk och alla nervslappande

sjukdomar.

Gotlands Allehanda n:o 168/1894.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Första Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.

»Galvaniska hjertat» — afsedt att bota reumatism med flera

åkommor i menniskokroppen, särskildt reumatisk tandvärk.

Hudiksvalls Allehanda n:o 82/1894.

»Kejserl. kongl. patenterade Voltakorset»— botar gikt, reumatism,

lamhet, nervsvaghet, bleksot, asthma, hudsjukdomar, kramp, förbättrar

humöret och aptiten, åstadkommer sund sömn och välbefinnande, stannar

ofrivillig urinlåtning, återgifver lomhörda och döfva hörseln, lindrar

och botar på några timmar hufvud- och tandvärk.

Örnsköldsviks Tidning n:o 21.

»Äkta nervolja»

muskelsmärtor.

borttager svår hufvudvärk samt nerv- och

Vårt Land n:o 275/1894.

»Ledolin» — absolut säkert medel mot hudutslag, eczem och

skrofler, reformar, mjell, finnar och fräknar, sår och brännskador, kikhosta,

inflammation i halsen, stenstockning, heshet, dålig mage, magsyra

m. m.

Sundsvalls-posten n:o 174.

»Amerikansk samaritbalsam» — ovärderligaste medel mot många

åkommor, såsom gikt, reumatism, ryggslag och kramp m. m.

»Bleksotspulver» — osvikligt botemedel för äldre och yngre män

samt qvinnor mot bleksot, blodbrist och deraf härledande allmän svaghet.

Jemtlands-posten n:o 98.

»Fosfatpulver för barn» — bästa kända medel mot engelska sjukan,

sena tänder, trög benbildning.

Stockholms Dagblad n:o 198.

»Amilongs halsdekokt» — är ett utmärkt medel mot magsyra,

magkatarr, halsbränna samt dålig mage i allmänhet.

»Kisamors smärtstillande universal giktspiritus» — det är det enda

absoluta och specifika botemedlet mot reumatism, värk i rygg, höfter,

armar och ben, hufvud- och tandvärk, sträckning och vrickning, svullnad,

lamhet, styfhet, ömhet, influensa, magkramp, halsåkommor och

andra kroppssmärtor.

Jemtlands Allehanda n:o 140/1894.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.

»Åkta Säther olja» — för reumatisk värk, sensträckning, vrick
-

ning, kramp.

Jemtlands-posten n:o 44/1894.

»Pastorskan Anna Hägglöfs universalsmörjelse» (rissmorning). —

Den användes till yttre bruk för alla arter af engelska sjukan, ältan,

skabb, klåda, sårnader, utslag (icke veneriska) skrofler, skrik, brytningar,

oformligt hufvud, stor, bård och dålig mage, liten eller ingen matlust,

klena ögon, redigt, grinigt, envist och ojemnt lynne, blek hy och

orolig sömn, mjuk och svampig kropp, knölar på hand, finger, knä och

fotleder, oförmögenhet att gå, stå, krypa eller tala, krokiga ben, snedvridna

fötter, höfter och ryggrad samt orkeslöshet och allmän svaghet

eljest hos såväl äldre som barn.

Hudiksvalls Allehanda n:o 66/1894.

STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTRAKARKS TRYCKERI. 18S5.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.