Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af § 60 regeringsformen.
1895-03-01 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1895:1, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af § 60 regeringsformen.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.
1
N:() 1.
Ank. till Eikäd. kansli den 1 mars 1895, kl. 1 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om
ändrad lydelse af § 60 regeringsformen.
Uti § 60 regeringsformen stadgas, att »allmänna afgifter af hvad
namn och beskaffenhet, som helst ej må, utan Riksdagens samtycke,
kunna förhöjas, tullen å inkommande och utgående spanmål allena undantagen».
Under framhållande, bland annat, hurusom sistnämnda bestämmelse
utgjorde ett undantag från den i 57 § regeringsformen faststälda
vigtiga grundsats, att Riksdagen allena eger utöfva svenska folkets urgamla
rätt att sig beskatta, samt med uttalande af den uppfattning,
att omförmälda undantag under nuvarande förhållanden innebure en
icke blott onödig, utan rent af olämplig och farlig möjlighet för Kongl.
Maj:t att ingripa i Riksdagens bevillnings- och beskattningsrätt, har,
i en från Andra Kammaren till utskottet hänvisad motion, n:o 125, herr
J. Olsson från Stockholm föreslagit, att Riksdagen måtte, såsom hvilande
i grundlagsenlig ordning, antaga den förändring i § 60 regeringsformen,
att orden: ~»tullen å inkommande och utgående spanmål allena undantagen^
i andra punkten uteslutas.
Ifrågavarande stadgande kunde, säger motionären, möjligen hafva
skäl för sig på den tid, då Riksdagarne endast sammanträdde hvart femte
eller hvart tredje år, och då t. ex. ett missväxtår kunde påkalla eu
skyndsammare reglering af spanmålstillgången. Men sedan Riksdagarne
numera årligen återkomme och det icke heller i nödfall mötte några
större svårigheter eller kostnader att sammankalla urtima Riksdag, syntes
ingå grundade skäl längre förefinnas för ett bibehållande af Kongl.
Maj:ts rätt att Riksdagen ohörd pålägga en så känbar beskattning som
den på brödfödan.
Bill. till Riksd Vrot. 1995. 3 Samt. 1 Höft. (N:o 1.)
2
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.
Utskottet anser de skäl, motionären anfört för upphäfvande af
ifrågavarande undantagsbestämmelse, ingalunda vara af den betydelse,
att de böra föranleda bifall till motionärens förslag. Den omständigheten,
att numera Riksdagen årligen sammanträder, har visserligen
minskat behofvet af berörda bestämmelses tillämpning, men under senare
tider hafva jemväl i andra hänseenden inträdt förändrade förhållanden,
som göra dess bibehållande erforderligt. Den oerhörda utveckling,
kommunikationsväsendet i våra dagar uppnått, gör det nemligen möjligt,
att, långt innan definitivt beslut om ett föreliggande förslag till spanmålstullens
höjande hunnit af Riksdagen fattas, så stora massor af
spanmål kunna till riket införas, att verkningarna af en sedan beslutad
tullförhöjning för långa tider omintetgöras. Häri ligger enligt utskottets
åsigt ett afgörande skäl för bibehållande af den rätt, som Konungen
genom nu ifrågavarande stadgande eger, och utskottet, som ej kan
dela motionärens uppfattning att detta stadgande skulle innebära en
onödig och farlig möjlighet för Kongl. Maj:t att ingripa i Riksdagens
beskattningsrätt, finner det vara uppenbart, att användningen af den
Konungen nu medgifna rätt utgör ett lämpligt medel att bereda Riksdagen
nödig tid att, ostörd af farhågor för en i spekulationssyfte
föranstaltad spanmålsimport, öfverväga och besluta de tull satser, som
Riksdagen må finna erforderliga.
Utskottet hemställer alltså,
att motionen icke måtte föranleda någon Riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 1 Mars 1895.
På utskottets vägnar:
O. BERGRIS.
Reservationer:
af herrar Boström, Elowson, Olsson i Maglehult, Vahlin, Bengtsson,
Dalm, Gyllensvärd och Johnsson.
STOCKHOI.M, P. A. NYMANS EFTERTRÄDARES TRYCKERI. 1895.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.