Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 15

1895-04-01 · 18 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1895:15, Konstitutionsutskottets Memorial N:o 15

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 15.

1

juli.

Sifi.

N:o 15.

. L i - • )

Ank. till Riksd. kansli den 10 april 1895, kl. 3 e. m.

Konstitutionsutskottets memorial, angående fullbordad granskning af

de i statsrådet förda protokoll.

Till konstitutionsutskottet hafva, på derom hos vederbörande gjord

framställning, blifvit öfverlemnade de under tiden från och med den 15

januari 1894 till och med den 14 januari 1895 i statsrådet förda protokoll,

nemligen öfver:

justitiedepartementsär enden från och med den 18 januari 1894 till

och med den 14 januari 1895;

justitieärenden från och med den 2 februari 1894 till och med den 31

december samma år; '' i

utrikesdepartementsärenden från och med den 9 februari 1894 till och

med den 14 januari 1895;

landtförsvar sår enden från och med den 26 januari 1894 till och med

den 14 januari 1895;

sjöförsvar sär enden från och med den 26 januari 1894 till och med

den 14 januari 1895;

civil- och finansärenden från och med den 16 januari 1894 till och

med den 14 januari 1895; samt

ecklesiastikärenden från och med den 16 januari 1894 till och med

den 14 januari 1895.

Bih. till Riksd. Vrot. 1895. 3 Sami. 8 Höft. (Ko 15.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Ronstiiutionssutskottets Memorial N:o 15.

Vid den granskning af dessa protokoll, som, i öfverensstämmelse med

grundlagens föreskrift, blifvit företagen och nu fullbordad, har utskottet

hvarken funnit skäl att emot någon statsrådets ledamot tillämpa § 106

regeringsformen eller ansett anledning förekomma att framställa någon anmärkning

på grund af § 107 af samma grundlag;

hvilket utskottet får för Riksdagen tillkännagifva.

Stockholm den 1 april 1895.

På utskottets vägnar:

O. BERGrIUS.

Reservationer:

af herr Ljungman;

af herrar Elowson, Olsson i Maglehult, Vaklin, Bengtsson och Johnsson,

som yttrat:

»(Protokoll öfver ecklesiastikärenden den 2 november 1894, punkten 17.)

Eforus’ öfver Lunds stifts allmänna läroverk underdåniga skrifvelse,

hvarmed eforus, efter att hafva utfärdat kungörelse om ledighet af rektorsbefottpingep

vid läroverket i Malmö, till Kongl. Maj:t insändt inkomna

ansökningshandlingar samt afgifvit underdånigt utlåtande och förslag i ärendet.

Föredragande statsrådet hemstälde, att Kongl. Maj:t täcktes förordna

lektorn vid allmänna läroverket i Helsingborg Per Hjalmar Söderbaum att

från och med den 1 januari 1895 till den 1 juli 1900 bestrida ofvan omförmälda

rektorsbefattning, med rätt för honom att under denna tid såsom arfvode

uppbära den för samma befattning anslagna lön och åtnjuta öfriga dermed

förenade förmåner äfvensom att. i sip egenskap af lektor enligt faststälda

grunder uppflyttas i högre lönegrad.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 15.

3

Inom dertill i ofvannämnda kungörelse utsatt tid hade hos eforusembetet

elfva sökande anmält sin önskan att till tjensten komma i åtanke. Uti sitt

underdåniga utlåtande gaf eforusembetet förord åt en annan än den som blef

nämnd och anförde dervid, att denne andre hade i fräsa om erfarenhet och

öfriga egenskaper, som företrädesvis erfordras hos styresmannen för ett läroverk

ett bestämdt och afgjordt företräde framför sina medsökande och att han

derjemte visserligen icke vore dem i kunskaper och insigter underlägsen.

Af handlingarne framgår beträffande den utnämndes kunskaper,

att han, som är född den 1 augusti 1840, i filosofiekandidatexamen den

31 januari 1866 erhållit uti 8 ämnen 12 hela och 2 halfva betygsenheter,

deribland icke i något ämne laudatur eller berömlig,

att han i disputationsprofvet för graden den 26 maj 1866 undfått

såsom betyg i afseende på så väl författandet som försvaret approbatur,

att han såsom sökande till en adjunktsbefattning i latin, grekiska och

franska aflagt undervisningsprof och derför den 12 oktober 1867 erhållit

betyget cum laude approbatur, hvilket betyg, särskildt med hänseende till

undervisningen i latin och grekiska, med nöje honom tilldelades,

att han den 24 och 25 maj 1869 för sökt lektorsbefattning i latin och

och grekiska aflagt dels katederprof dels ock undervisningsprof i så väl de

båda nyssnämnda ämnena som i svenska språket och dervid undfått för

katederprofvet vitsordet approbatur och för undervisningsprofvet likaledes

approbatur,

att han frän trycket ntgifvit, förutom gradualafhandling och lektorsdisputation,

»Berättelse om resa företagen sommaren 1879 för att taga

kännedom om realskolors i Tyskland organisation, undervisningsplan och

lärometod», samt »Uppsatser i pedagogisk tidskrift, l:o Om första undervisningen

i grekiska, 2:o Anmälan af Boethii latinska elementarbok».

Om man vid genomläsningen af ansökningshandlingarne i den ordning,

desamma äro statsrådsprotokollet bilagda, begränsar den detaljerade jemförelsen

till de fyra sökande, hvilkas meritförteckningar förekomma näst efter den

utnämndes, så finner man i fråga om kunskaper,

beträffande den l:ste i ordningen,

att han, som är född 1851, den 28 maj 1875 erhållit i filosofiekandidatexamen

enligt 1870 års stadga uti 7 ämnen 10 hela och 2 halfva

betygsenheter,

att han den 29 maj 1878 undfått i filosofie licentiatexamen för den

skriftliga afhandlingen med beröm godkänd och för den muntliga examen uti

3 ämnen 5 hela betygsenheter och 1 half,

att han den 19 oktober 1878 erhållit i disputationsprofvet för graden

vitsordet med beröm godkänd för så väl författandet som försvaret,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 15.

att han såsom sökande till lektorsbefattning i historia och modersmålet

aflagt undervisningsprof i dessa ämnen äfvensom i tyska språket och såsom

betyg den 7 december 1881 erhållit i historia berömlig, i modersmålet med

(utmärkt) beröm godkänd och i tyska språket godkänd,

att han har från trycket utgifvit, förutom sin gradualafhandling,

»Sveriges politiska förbindelser med Frankrike före Gustaf II Adolfs tid

(1880)»,. »Ett bidrag till den väpnade neutralitetens historia i Norden (1881)»,

»Om Sveriges förbindelse med Nederländerna från äldsta tider till år 1614

(1885)», »Hvilken är den enklaste, nyttigaste och tacksammaste läroverksreformen?

(1886)», »Handbok i dansk och norsk vitterhet för svenska skolor

(1887)», »Handbok i svensk vitterhet till skolornas tjenst (1889)», dessutom

smärre uppsatser, recensioner och dylikt af pedagogiskt och historiskt innehåll

i Ny svensk tidskrift, Pedagogisk tidskrift, Nordisk familjebok, Folkskolans

läsebok in. fl.;

beträffande den 2:dre i ordningen,

att han, som är född den 13 oktober 1848, aflagt filosofie kandidatexamen

(efter 1853 års stadga) den 29 maj 1875,

att han den 25 maj 1882 aflagt disputationsprof för den filosofiska

graden,

att han såsom sökande till lektorsbeställning i historia och modersmålet

aflagt dels undervisningsprof i dessa ämnen äfvensom i filosofi och derför

erhållit den 26 maj 1883 såsom betyg i historia berömlig, i modersmålet

med (utmärkt) beröm godkänd, samt i filosofi med (utmärkt) beröm godkänd

dels disputationsprof och för detsamma erhållit den 29 maj 1883 i afseende

på så väl afhandlingen som försvaret med beröm godkänd,

att han från trycket utgifvit: »Skolordningsförslaget af den 28 november

1778 jemte historik och bilagor», »Bidrag till den svenska skollagstiftningens

historia under parti-tidehvarfvet 1718—1809, I. 1718—1760», afdelningen

I. B af samma arbete, innehållande »öfversigter och öfriga bilagor» — med

understöd af statsmedel — 1892, »Förslag och åtgärder till svenska skriftspråkets

reglerande 1691—1739 jemte en inledande öfversigt af svenska

språkets ställning under den föregående tiden (lektorsspecimen), 1883»,

»Från frihetstiden, några arkivanteckningar» — 1. »Svenska tungomålsgillet

och dess förhållande till vetenskapsakademien»; 2. »Några anteckningar om

Dalins ''Svenska friheten''», 3. »Huru fru Nordenflycht fick statspension —

aftryck ur »Samlaren» — 1885», »Vetenskapsakademien och Lars Laurells

rättskrifningsförslag» 1888, recensioner och andra uppsatser i Nordisk revy,

Pedagogisk tidskrift, Historisk tidskrift, Samlaren, Nordisk familjebok m. fl.,

(tillsammans med en annan författare) »Svensk läsebok för allmänna läroverkens

mellanklasser» 1880;

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 15.

5

beträffande den 3:dje i ordningen,

att han, som är född den 2 juli 1842, vid aflagd filosofie kandidatexamen

den 28 mars 1868 erhållit i 6 ämnen 12 hela och 2 halfva betygsenheter,

hvaribland laudatur i 3 ämnen,

att han i dispntationsprofvet för graden den 20 mars 1872 erhållit

betyget laudatur i afseende på så väl författandet som försvaret,

att han såsom sökande till en lektorsbefattning i grekiska och latinska

språken aflagt dels disputationsprof och derför erhållit den 27 november 1872

1 afseende på författandet cum laude approbatur samt i afseende på försvaret

laudatur, dels undervisningsprof i förutnämnda ämnen äfvensom i filosofi och

derför nyssnämnda dag erhållit i latin betyget laudatur samt i öfriga delar

af profvet betyget cum laude approbatur,

att han från trycket utgifva, förutom gradualafhandling och lektorsspecimen,

»En dag i Rom för omkring två tusen år sedan», 1885, »Johan ITI:s

liturgi», oration, 1883, smärre uppsatser i tidskrifter och tidningar;

beträffande den 4:de i ordningen,

att han, som är född den 11 januari 1832, aflagt filosofiekandidatexamen

den 13 december 1856 och dervid uti 8 ämnen erhållit 16 hela och

2 halfva betygsenheter, hvaribland laudatur i 2 ämnen,

att han för sökt lektorat i matematik aflagt dels specimen cathedrale

och derför den 6 mars 1858 erhållit betyget laudatur dels undervisningsprof

och derför nyssnämnda dag erhållit betyget laudatur,

att han aflagt undervisningsprof för sökt lektorsbefattning och derför

den 18 maj 1859 erhållit vitsordet laudatur.

Af handlingarne inhemtas vidare angående medsökandena,

att den 5:te i ordningen har i filosofiekandidatexamen 13 V* betygsenheter,

hvaribland laudatur i 2 ämnen,

att han för sin gradualafhandling undfått, för författandet med utmärkt

beröm godkänd och för försvaret berömlig,

att han för sökt lektorsbeställning aflagt undervisningsprof och dervid

erhållit i modersmålet berömlig, i historia och geografi med beröm godkänd,

i filosofisk propedeutik berömlig,

att han från trycket utgifvit, med sin gradualafhandling inräknad, 11

skrifter;

att den 6:te i ordningen har i sin filosofiekandidatexamen 12 hela betygsenheter,

hvaribland laudatur i 2 ämnen,

att han för sökt lektorsbefattning i latin och grekiska undfått betyget

laudatur för såväl disputationsprofvet som undervisningsprofvet,

att han från trycket utgifvit 20 skrifter förutom uppsatser, längre och

kortare recensioner m. m.;

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 15.

att de 4 öfriga sökandena hafva i sina filosofiekandidatexamina respektive

15 betygsenheter, deribland 2 laudatur, 12 hela och 2 halfva betygsenheter,

hvaribland 1 laudatur, 16 betygsenheter och deribland laudatur i

4 ämnen samt 12 betygsenheter, hvaribland laudatur i 3 ämnen, hvarjemte

en af dessa aflagt examen till bergsstaten med 9 betygsenheter i 5 ämnen

och såsom hufvudbetyg med beröm godkänd;

att hvar och en af dessa 4 sistnämnda sökande erhållit för aflagda

disputations- eller undervisningsprof synnerligen vackra vitsord och kunnat i

sina meritförteckningar i större eller mindre utsträckning upptaga betyget

laudatur, som uti ingenderas meritförteckning saknas.

Af denna granskning framgår, att den skolman, som blifvit

hugnad med utnämning till den högst aflönade befattningen inom

Sveriges lärarecorps, icke kunnat i sin meritförteckning upptaga ett

enda laudatur, under det att ingen af hans tio medsökande saknar

detta betyg.

Förutsättningarna för skicklighet att sköta den ifrågavarande rektorsbefattningen

kunna objektivt bedömas af de betyg öfver förutvarande tjenstgöring,

Indika sökandena af vederbörande undfått. I detta afseende inhemtas

af handlingarne,

att den utnämnde tjenstgjort, dels såsom vikarierande, dels såsom ordinarie

adjunkt under 10 år och derför af vederbörande rektor den 10 oktober

1875. och den 27 augusti 1894 erhållit det vitsord, att han i denna sin

tjenstgöring ådagalagt grundliga kunskaper, lyckliga undervisningsgåfvor

samt stort nit och samvetsgrannhet vid uppfyllande af sina pligter, hvarigenom

äfvensom genom ett hedrande uppförande han tillvunnit sig medlärares

och lärjungars högaktning och förtroende,

att han tjenstgjort såsom rektor vid 5-klassigt läroverk från 1 juni

1876 till slutet af 1879 och från 1 januari 1880 till 1 juli 1884 vid samma

till fullständigt på reallinien utvidgade läroverk och derför erhållit den 7

november 1885 såsom vitsord, att han under hela denna sin tjenstetid icke

blott i egenskap af lärare med utmärkt nit och skicklighet fullgjort sina

tjensteåligganden utan jemväl såsom läroverkets närmaste styresman visat sig

i synnerlig grad besitta de egenskaper, som erfordras för att utöfva godt

inflytande på medlärare och lärjungar, hvadan ock hans verksamhet vid läroverket

ländt detsamma till mycken båtnad, äfvensom att han städse iakttagit

ett värdigt och hedrande uppförande,

att han från den 1 juli 1884 tjenstgjort såsom rektor vid ett fullständigt

läroverk och derför den 11 augusti 1894 undfått det vitsord, att han med

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 15.

1

utmärkt nit, trohet och skicklighet fullgjort sina tjensteåligganden samt fört

en.i allo hedrande qch efterdömlig vandel, samt

att hgn den 22 mars 1889 förordnats och befullmägtigats till lektor i

kristendom samt historia och geografi.

Bibehåller man samma ordningsföljd mellan de sökande, hvilken iakttagits

vid jemförelsen mellan deras kunskapsmeriter, så finner man af bilagorna

till statsrådsprotokollet i fråga om tjenstgöring,

beträffande den l:ste i ordningen,

att han 1879 förordnats till docent och tjenstgjort i denna egenskap

samt jemväl såsom t. f. professor under åren 1880 och 1881,

att han utnämnts till lektor 1881 och i denna egenskap tjenstgjort

från och med vårterminen 1882 till och med vårterminen 1884 samt derför

den 12 oktober 1885 erhållit såsom vitsord, att han i denna sin tjenstgöring

ådaglagt berömligt nit och berömlig skicklighet, äfvensom i det enskilda

lifvet väl och hedrande sig förhållit,

att han tjenstgjort såsom rektor vid högre allmänt läroverk från den

1 juli 1884 till den i juli 1886 och har den 7 oktober 1886 deröfver undfått

det vitsord, att han under ifrågavarande sin tjenstetid med berömligt nit och

berömlig skicklighet till läroverkets sanna båtnad fullgjort sina åligganden,

att han sedan den 1 juli 1886 tjenstgjort såsom rektor vid ett annat

högre allmänt* läroverk och har derför den 18 augusti 1894 erhållit det

vitsord, att han med berömligt nit, trohet och skicklighet fullgjort sina åligganden

som rektor samt visat sig vara i besittning af alla på en så vigtig

och ansvarsfull plats erforderliga egenskaper, äfvensom att han städse fört

en i allo hedrande och efterdömlig vandel,

att han varit föreståndare för praktisk profårskurs för lärarekandidater,

samt

att han af Kongl. Maj:t den 6 maj 1890 förordnats till ledamot i

komitén för utarbetande af förslag till ändringar i läroverksstadgan och

deltagit i nämnda komités arbeten åren 1890—1891, 1893—1894;

beträffande den 2:dra i ordningen,

att han tjenstgjort såsom extra lärare vid lägre allmänt läroverk läsåret

1876—1877 och har enligt det af vederbörande rektor deröfver den

25 februari 1881 utfärdade tjenstgöringsbetyg vid denna sin undervisning

ådagalagt berömvärdt nit och berömvärd skicklighet,

att han tjenstgjort såsom extra lärare vid gymnasium läsåren 1877—1880

och vid ett högre latinläroverk läsåret 1880 — 1881 samt såsom vikarierande

lektor vid sistnämnda läroverk läsåret 1881—1882 och att han enligt deröfver

den 28 februari 1882 och den 17 juni 1882 afgifna tjenstgöringsbetyg

af vederbörande rektor vid denna sin undervisning ådagalagt berömvärdt nit

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets Memorial K:o 15.

och berömvärd skicklighet samt en mycket god förmåga att uppehålla ordningen

bland lärjungarne, hvarjemte han sedan höstterminen 1879 biträdt

betygsgifvande rektorn vid uppgörandet af planer och anordningar för undervisningen

och skolans verksamhet i öfrigt samt vid uppsättandet och expedierandet

af hithörande skrivelser, vid hvilka åliggandens fullgörande han

visat såväl en synnerlig duglighet som ett ovanligt ordningssinne,

att han af vederbörande läroverksstyrelse undfått det vitsord, att han

under förenämnda tjenstgöringstid, omfattande åren 1876—1882, gjort sig

känd för en hedrande vandel,

att han förestått byråchefsbefattningen för högre undervisningsärenden

i Kongl. ecklesiastikdepartementet från den 1 augusti 1882 till nämnda års

slut och har enligt deröfver den 22 november 1882 och den 3 januari 1883

afgifna betyg under denna sin tjenstgöring ådagalagt en med utmärkt nit

och ordningssinne förenad synnerlig skicklighet vid fullgörandet af honom uppdragna,

till nämnda befattning hörande göromål,

att han den 29 maj 1883 utnämnts till lektor i historia och modersmål

vid ett högre allmänt läroverk och förordnats den 6 juli samma år att bestrida

rektorsbefattningen vid nyssnämnda läroverk och har deröfver den 12 november

1884 erhållit det intyg, att han i båda dessa egenskaper med berömligt nit

och berömlig skicklighet, ordning och punktlighet samt till läroverkets sanna

båtnad fullgjort sina åligganden,

att han den 28 mars 1884 förordnats till rektor vid ett annat statens

högre allmänt läroverk, att detta rektorsförordnande förnyats den 7 mars

1889 och den 16 maj 1894, hvardera gången för en tid af fem år, räknadt

från den 1 juli, och har han derför den 24 augusti 1894 erhållit såsom

vitsord, att han vid skötandet af sina befattningar ådagalagt grundliga kunskaper,

lyckliga läraregåfvor, oförtröttadt nit och synnerlig skicklighet samt

att han såväl genom sin lärareverksamhet som genom sin synnerligen framstående

förmåga och duglighet såsom rektor gjort sig förtjent af läroverksstyrelsens

tacksammaste erkännande, äfvensom att han gjort sig känd för en

hedrande vandel;

beträffande den 3:dje i ordningen,

att han tjenstgjort såsom vikarierande adjunkt vid allmänt högre läroverk

läsåret 1862—1863 och har deröfver den 25 november 1868 erhållit

såsom vitsord, att han med berömligt nit och skicklighet fullgjort de till

förberörda honom anförtrodda lärarebefattning hörande åligganden samt derunder

i allmänna lefvernet hedrande och värdigt sig förhållit,

att han tjenstgjort såsom extra lärare vid högre allmänt läroverk

höstterminen 1868 och har derför den 30 mars 1869 erhållit det betyg, att

han under denna tid i sin tjenstgöring ådagalagt grundliga kunskaper, lyckliga

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 15.

9

undervisningsgåfvor, stor samvetsgrannhet och har härigenom äfvensom genom

ett i allo hedrande uppförande tillvunnit sig medlärares och lärjungars aktning

och tillgifvenhet,

att han utnämnts och förordnats till universitetsdocent i latinska språket

den 20 mars 1872,

att han utnämnts till lektor i grekiska och latinska spåken den 4

december 1872,

att han den 20 december 1872 förordnats till rektor vid högre allmänt

läroverk,

att han den 21 januari 1880 betullmägtigats att vara rektor vid 5- klassigt läroverk,

att han enligt betyg af den 20 september 1882 tjenstgjort dels såsom

rektor vid högre allmänt läroverk från och med den 1 januari 1873 till den

1 januari 1878, dels såsom lektor vid samma läroverk från sistnämnda dag

till den 1 maj 1880, dels ock från sistnämnda dag såsom rektor vid lägre

allmänt läroverk och öfver denna tjenstgöring fått sig det vitsord raeddeladt,

att han i dessa särskilda befattningar fullgjort sina åligganden med berömligt

nit och berömlig skicklighet samt i vandel och lefverne värdigt och hedrande

sig städse förhållit,

att han den 13 oktober 1882 förordnats till rektor vid högre allmänt

läroverk, hvilket förordnande förnyats den 16 september 1887, och har med

anledning deraf den 3 april 1889 undfått det vitsord, att han, som från och

med vårterminen 1883 oafbrutet tjenstgjort och då fortfarande tjenstgjorde

såsom rektor vid högre allmänt läroverk och såsom domkapitelsledamot, vid

fullgörandet af sina tjensteåligganden såsom domkapitelsledamot, rektor och

lärare städse ådadalagt berömligt nit, berömlig skicklighet och i sin vandel

sig väl och hedrande förhållit,

att han den 22 mars 1889 förordnats till rektor vid annat högre allmänt

läroverk och den 20 november 1889 utnämnts till lektor i latinska

och grekiska språken vid samma läroverk och har den 15 augusti 1894

undfått det betyg, att han, som sedan den 1 juli 1889 vid nämnda läroverk

tjenstgjort, derunder ådagalagt berömligt nit och berömlig skicklighet samt

i öfrig! värdigt och hedrande sig förhållit;

beträffande den 4:de i ordningen,

att han den 30 januari 1858 förordnats att under återstående delen

af vårterminen samt den 28 juli samma år att under årets hösttermin

bestrida den matheseos lectionen tillhörande undervisningsskyldighet vid

högre elementarläroverk och deröfver den 14 december 1858 undfått det

vitsord, att han sina åligganden med utmärkt nit och skicklighet fullgjort,

att han den 16 juni 1859 konstituerats till adjunkt vid högre elementarBih.

till Riksd. Prot. 1895. 3 Samt. 8 Höft. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

iO Konstitutionsutskottets Memorial N:o 15.

läroverk, i hvilken egenskap han tjenstgjorde till höstterminens slut 1859,

och har han den 5 juli 1894 derför erhållit såsom vitsord, att han under

denna tid i sin tjenstgöring ådagalade utmärkt skicklighet och nit, äfvensom

var känd för en hedrande vandel,

att han enligt tjenstgöringsbet.yg af den 18 augusti 1894 blifvit

befullmägtigad till lektor vid högre allmänt läroverk den 5 oktober 1859, i

hvilken egenskap han .tjenstgjort från början af år 1860, förordnad den 26

augusti 1872 att under höstterminen sistnämnda år uppehålla rektorsgöromålen

vid samma läroverk, hvilket förordnande förnyades för hvarje följande

termin till och med vårterminen 1875, förordnad af Kongl. Maj:t den 31

maj 1875 att under en tid af fem år från den 1 juli samma år och 7 maj

1880 att fortfarande från den 1 juli 1880 tills vidare bestrida rektorsbefattningen

vid nämnda läroverk, och har under förenämnde tjenstgöring

fullgjort sina åligganden med utmärkt nit och berömlig skicklighet samt fört

en hedrande vandel,

att han den 29 april 1869 förordnats till ledamot i matematisknaturvetenskapliga

lärobokskommissionen 1869—1871,

att han förordnats den 12 juni 1873 att deltaga i öfverläggningar

rörande åtskilliga läroverksfrågor, den 29 september och 11 december 1879

att deltaga i öfverläggningar rörande undervisningsplaner, och den 17 juni

1893 till ledamot i skollagskomitén.

Handlingarne lemna upplysning, att ej mindre den 5:te och 6:te i

ordningen utan jemväl de 4 följande hafva i sina meritförteckningar kunnat

upptaga betyg öfver en såsom utmärkt och berömlig vitsordad tjenstgöring

samt öfver en hedrande vandel.

Ur den sålunda gjorda granskningen af de till statsrådsprotokollet

hörande handlingarna framgår såsom resultat, att till innehafvare af den

indrägtiga rektorsbefattningen i Malmö blifvit, på tillstyrkan af herr statsrådet

och chefen för ecklesiastikdepartementet samt statsrådets öfriga ledamöter,

utnämnd en skolman, som hvarken med hänseende till förtjenst eller

skicklighet har något på objektiva grunder fotadt företräde framför åtskilliga

af de medsökande. Den utnämndes lärdomsmeriter äro icke af beskaifenhet

att för honom grundlägga företräde framför någon af medsökandena. Beträffande

skickligheten utvisa tjenstgöringsbetygen, att densamma hos flera

bland hans medsökande är vitsordad till deras förmån framför honom.

Alldenstund det för de allmänna läroverken är af vigt, att. de der

anstälde lärarne äro i besittning af gedigna kunskaper samt att de i

utöfningen af sin tjenst ådagalägga duglighet och pligttrohet, så måste

såsom förutsättning och vilkor för upprätthållandet af dessa höga fordringar

uppställas ett noggrant iakttagande och en följdrigtig tillämpning af den

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 15.

11

grundsatsen, att befordringar inom lärarecorpsen försiggå efter allmängiltiga

och objektiva grunder. Sker icke detta, utan i stället vidsträckt spelrum

gifves åt den subjektiva uppfattningen vid befordringar till rektorsbeställningar,

så verkar sådant till skada för läroverken.

Inom utskottet hafva vi på grund af bilagorna till statsrådsprotokollet

hemstält, att utskottet skulle med anledning af ifrågavarande utnämning

göra inför Riksdagen sådant tillkännagifvande, som omförmäles uti 107 §

regeringsformen.»

af herrar Vahlin, Boström, Elowson, Olsson i Maglehult, Bengtsson,

Gyllensvärd och Johnsson, hvilka anfört:

»(Protokoll öfver landtförsvarsärenden den 30 mars 1894, 37:o).

Enligt anförda statsrådsprotokoll har Kongl. Maj:t, på föredragning af

herr statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet, tilldelat f. d.

öfverstelöjtnanten B. H. von Hall en gratifikation ur invalidhusfonden af

500 kronor.

Åt de upplysningar, som reservanterna inhemtat, framgår, att von

Hall åtnjuter pension från arméens pensionskassa till belopp af 3,120 kronor.

Till von Halls ansökan om »fortfarande understöd» från invalidhusfonden

finnes bifogadt följande intyg:

»Att f. d. öfverstelöjtnanten vid k. Skaraborgs regemente B. H. von

Halls ekonomiska ställning icke undergått någon förändring till förbättring

sedan han första gängen hugnades med understöd, varder härmed intygadt.

Stockholm den 5 januari 1894.

(rust. Geijer, Carl Broman,

f. d. öfverstelöjtnant. major.»

De bestämmelser för användandet af invalidlmsfondens medel, som i

öfverensstämmelse med af Kongl. Maj:t framlagdt förslag, af Rikets Ständer

godkändes, innehållas i deras här återgifna skrifvelse af den 2 juni 1848.

»tf. A. K.

Sedan Rikets senast församlade Ständer, uti underd. skrifvelse af den

22 Febr. 1845, förnyat den vid 1840—4841 årens riksdag gjorda anhållan,

dels att invalidinrättningen å Ulriksdal måtte upplösas och dervarande Kongl.

Slott blifva för sin egentliga bestämmelse eller annat ändamål ledigt, dels

ock att nådig framställning måtte till Rikets Ständer aflätas om användande

af invalidlmsfondens tillgångar på ett sätt, hvarigenom det med dessa medel

afsedda ändamål kunde befrämjas, så har E. K. M., genom till Rikets nu

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 15.

församlade Ständer aflåten skrifvelse, täckts i nåder tillkännagifva, det E.

K. M. redan gått Rikets Ständers önskan om förändring med invalidernes

underhåll sålunda till mötes, att E. K. M., såsom en förberedande åtgärd

till den ifrågasatta förändringen, förordnat, att tills vidare ingen invalid finge

å Ulriksdal intagas, i följd hvaraf invalidernes antal förminskats under de

tvenne sista åren från 82 till 54; hvarjemte E. K. M., under förklarande,

att det vore angeläget, att städse ega nödiga medel, för att åt sådane afskedade

och i behof stadde krigsmän, för Indika invalidinrättningen varit

afsedd, kunna på annat sätt bereda vård och underhåll, förbehållit Sig, att

de till nämnda inrättning anslagna hemmansräntor, äfvensom invalidhusfondens

samlade kapital, fortfarande och allt framgent föfblefve till E. K. M:s nådiga

disposition, så att de af berörda räntor och kapital inflytande årliga tillgångar

måtte efter behof kunna användas till pensioner och gratifikationer

åt sådane afskedade krigsmän af så väl arméen som flottan, hvilka, enligt

nu gällande föreskrifter, kunde å invalidinrättningen intagas, samt uppkommande

öfverskott tilläggas den redan befintliga kapital-fonden; och ansåge

E. K. M. pensionernas belopp kunna bestämmas, på sätt i Rikets Ständers

förrberörda underd. skrifvelse jemväl hlifvit föreslaget, nemligen till 200 r:dr

för officer, 133 r:dr 16 sk. för underofficer och 80 r:dr för korporal eller

soldat, hvilket sistnämnda belopp dock borde kunna förhöjas, när särskilda

omständigheter dertill föranledde.

Rikets Ständer, som icke haft något att erinra emot det af E. K. M.

i nåder gjorda förbehåll, hafva alltså lemnat bifall dertill, att de invalidinrättningen

anslagna hemmansräntor och invalidhusfondens samlade kapital fortfarande

såsom hittills må förblifva till E. K. M:s nådiga disposition; anhållande

Rikets Ständer i underd., att E. K. M. täcktes i en icke aflägsen

framtid sätta Sin i nåder tillkännagifna afsigt, angående invalid-inrättningens

upphörande, i verkställighet, och då i nåder förordna att, om de vid oftanämnde

inrättning anstälde tjensteman äro berättigade till större eller mindre

pensioner, sådane böra utgå af inrättningens egna tillgångar och icke komma

att belasta den allmänna indragningsstaten.

Hvilket Rikets Ständer få, såsom svar i ämnet, hos E. K. M. i underdånighet

anmäla.

Rikets Ständer framhärda etc.

Stockholm den 2 Juni 1848.»

Reservanterna ha särskild anledning att, med hänvisning till denna

skrifvelse, framhålla:

Att de af Xongl. Maj:t föreslagna beloppen å pensioner icke endast

afse hvad som bolde tilldelas vid invalidinrättningens upplösning der intagna

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 15.

13

invalider, utan äfven måste anses skola allt fortfarande tjena till efterrättelse

vid utdelningar från fonden; liksom att understöd från fonden endast borde

för beredande af vård och underhåll tilldelas sådana afskedade krigsmän,

som kunnat å invalidinrättningen intagas.

Genom den von Hall, i enlighet med den grad han vid sitt afskedstagande

innehade, tillförsäkrade pension, lär från statens sida få anses vara

till fullo sörjdt för hans vård och underhåll; de »bevekande omständigheter»,

som för Kongl. Maj:ts åtgärd åheropas, torde derför hänföra sig till sådana

ekonomiska förhållanden, till hvilka vid utdelandet af statsunderstöd icke

kan tagas hänsyn. Härutöfver har äfven beloppet af det von Hall tilldelade

understöd betydligt öfverstiga hvad, med iakttagande af utaf Kongl. Maj:t

godkända bestämmelser, bort till honom från invalidhusfonden utdelas; och

synes ett öfverskridande af dessa bestämmelser i anförda fall så mycket mer

anmärkningsvärdt, som von Hall vid samma föredragning, utom här påtalade

gratifikation, äfven — i likhet med hvad föregående år varit fallet — tilldelats

ett understöd frän Vadstena krigsmanshuskassa till belopp af 300

kronor.

På anförda skäl hafva vi inom utskottet yrkat, att förevarande ärende

skulle för Riksdagen jemlikt § 107 regeringsformen anmälas.

Reservanterna hänvisa till stöd för detta sitt yrkande, utöfver hvad

här redan anförts, till den reservation, som, berörande likartad! ärende,

finnes bifogad konstitutionsutskottets memorial n:o 24 för år 1893, liksom

till den anmälan för Riksdagen, som, med anledning af samma ärendes behandling,

af konstitutionsutskottet gjordes i dess memorial n:o 7, 3:o år 1894,

men anse sig likväl böra här ytterligare betona:

Att de höjda såväl löne- som pensionsförmåner för officerare, som nu

mera inträdt, borde — i likhet med hvad är förhållandet med statens öfriga

tjenstemän — göra särskilda nådegåfvor för dem öfverflödiga; liksom att det

missnöje, som ett särskilt gynnande af tjenstemän, tillhörande en viss klass,

alltid är egnadt att uppväcka, i förevarande fall måste vinna ökadt berättigande

af det förhållande, att genom ett frikostigt understödjande af tillräckligt

pensionerade officerare, understödet åt ytterst otillräckligt pensioneradt manskap

måste än mer inknappas*).»

*) Vid föredragning i statsrådet den 30 mars 1894 utdelades gratifikationer från

invalidhusfonden till 24 f. d. officerare med i medeltal 333 kronor till hvarje, åt 22 f. d.

underofficerare med 78 kronor och till 480 menige med, likaledes i medeltal, 17 kronor til

hvarje; vid samma tillfälle utdelades från Vadstena krigsmanshuskassa i understöd till 10

f. d. officerare sammanlagdt 3,300 kronor och till 1 f. d. underofficer 50 kronor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 15.

samt af herr Johnsson, som yttrat:

»(Protokoll öfver finansärenden den 26 januari 1894, n:o 1.)

På tillstyrkan af statsrådet och chefen för finansdepartementet har

Kong! Maj:t utfärdat förordning angående hushållningen med de allmänna

skogarna i riket, innefattande förändring i förvaltningen af de civila, militie

och ecklesiastika boställenas skogar, samt ändring i dispositionen af de medel,

som inflyta för skogsalster frän de ecklesiastika boställenas skogar.

I öfverensstämmelse med allmänna lagens föreskrift i 26 kapitlet 2 §

byggningabalken, stadgades i § 24 af kongl. förordningen om skogarna i riket

den 1 augusti 1805, att när socknemän skulle prestgård bygga och bättra,

egde de å prestboställets egor taga dertill nödigt timmer och virke, så vida

der tillgång fans, utan att skogen till prestboställets öfriga behof för mycket

medtogs.

Beträffande boställshafvares rätt till skogens afkastning, egde han enligt

§ 23 i nämnda skogsordning, ehvad han vore militär, civil eller prest, att

nyttja den skog, som tillhörde bostället, till husbehof, men ej till afsalu, utom

att under vissa förhållanden kolning till afsalu kunde medgifvas. Först vid

1836 års militieboställsordning medgafs under vissa förhållanden innehafvare

af militieboställe att tillgodogöra sig den skogstillgång, som öfversköt husbehofvet.

Genom analog tillämpning af nämnda boställsordning utsträcktes

detta medgifvande småningom äfven till innehafvare af ecklesiastika boställen.

Till legaliserande af sist berörda förhållande, anhöllo Bikets ständer

uti underdånig skrifvelse den 5 december 1854, att, sedan ordnad skogshushållning

blifvit införd å alla till civil-, militie- och ecklesiastikstaten hörande

skogar, boställshafvare måtte, jemte det lian tillförbundes att, i enlighet med

uppgjord och faststäld skoghushållningsplan samt under jägeribetjeningens

tillsyn, vårda boställets skog, erhålla rättighet att af de årliga afverkningarna

å densamma afyttra hvad som öfversteg boställets behof. I öfverensstämmelse

härmed föreslog den af Kong], Maj:t den 20 juni 1855 förordnade komité,

som hade i uppdrag att afgifva utlåtande och förslag angående åtgärder för

befrämjande af en förbättrad skogshushållning, i betänkande den 28 juni

1856, att om boställsinnehafvaren efterlefde hushållsplanen, skulle han vara

berättigad att till afsalu eller annorledes fritt använda hvad af skogens afkastning

icke åtginge till boställets behof; dock att till förekommande af allt

för stor olikhet i den förmån, som derigenom skulle tillkomma innehafvare af

boställen med större skogstillgång mot desse, som hade ringa eller ingen,

komitén föreslog ett maximum af den skogsmark, hvarutöfver boställshafvare

icke finge anlita skogen till afsalu. En af Kongl. Maj:t, den 30 maj 1857

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 15.

15

hos Rikets ständer gjord framställning i det af nämda komité angifna syfte

vann emellertid icke ständernas bifall.

I sitt den 26 april 1862 afgifna förslag till förordning rörande skogarna

i riket hemstälde derefter skogsstyrelsen, dels, beträffande boställshafvares

rätt till skogens afkastning, att hälften af afkastningen utöfver husbehofvet

borde tilläggas boställshafvare, derest icke vid hushållningsplanens

pröfning högre apdel ansåges böra honom tilldelas och sådant på derom gjord

ansökning af Kongl. Maj:t medgåfves, dels i fråga om församlings rätt till

prestboställes skog, att socknemän, när de skulle prestgård bygga eller bättra,

skulle ega att för berörda behof från boställets eller annat dertill hörande

hemmans eller lägenhets skog, efter utsyning af behörig skogstjensteman,

taga nödigt timmer och virke, så vidt med bevarande af skogens bestånd

efter antagen hushållningsplan kunde ega rum utan inskränkning i den tillgång

till skogsalster till husbehof, som eljest erfordrades, eller i den rätt till

afkastningen, som enligt förslaget, enligt hvad härofvan blifvit nämndt,

skulle tillkomma boställshafvaren.

I sammanhang med pröfningen af förenämnda förslag, väcktes vid

1862—1863 års riksdag, genom särskild motion, jemväl förslag derom, att

Riksens ständer måtte hos Kongl. Maj:t anhålla om utfärdande af en förordning,

hvarigenom tillåtelse lemnades socknemännen, att, vid ifrågakommen

kyrkobyggnad, till bestridande af kostnaderna derför, efter utsyning använda

skogen för kyrkans räkning, såväl genom virkets nyttjande som genom försäljning

deraf och de inflytande medlens användande till nödige utgifter i

och för byggnaden, i den mån skogstillgången sådant kunde medgifva, likväl

med iakttagande deraf, att nödiga tillgångar för prestbolsinnehafvaren ej

måtte saknas.

Med anledning häraf aflät Riksens ständer skrifvelse den 25 november

1863, angående förändrade föreskrifter i afseende å skogshushållningen

i riket, dervid Riksens ständer anförde, bland annat, att »sedan vid innevarande

riksdag blifvit hos Rikets ständer framstälda åtskilliga förslag till

förändring i nu gällande föreskrifter rörande skogshushållningen i riket, hafva

Rikets ständer, för bedömande hvilka åtgärder, med anledning häraf lämpligen

borde af Rikets ständer nu vidtagas, funnit sig böra taga i betraktande

den ståndpunkt, på hvilken denna, sedan flera riksdagar tillbaka under

behandling varande fråga för närvarande sig befinner. Det har härvid

funnits ostridigt, att en förändring i de bestående förhållandena är af behofvet

påkallad, och Rikets ständer anse sig icke behöfva upprepa de mångfaldiga

skäl härför, hvilka tillförene vid flera särskilda tillfällen blifvit af

Rikets ständer hos Eder Kongl. Maj:t andragna.»

Med afseende ä boställsskogar anför Rikets ständer vidare, »att sko
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets Memorial Ko 15.

gar å boställen skola, så vidt de ej ligga i samfällighet med enskild egendom

eller annat hinder möter, till regelbunden hushållning indelas»;

»att, derest, vid indelning af boställes skog, densamma finnes i bebetydligare

mån öfverstiga boställets behof af skogsfång, skogen, i dess helhet

eller lämplig del deraf, skall ställas under vård och förvaltning af skogsstyrelsen,

med iakttagande att af skogens behållna afkastning i första rummet

må tilldelas boställshafvaren, hvad honom med afseende på hittills åtnjuten

rätt eller förhanden varande förhållanden skäligen bör tillkomma, samt återstoden

tillfalla Kongl. Maj:t och kronan, men vid militieboställen disponeras

af vederbörande boställsdirektion och vid ecklesiastika boställen, i öfverensstämmelse

med kongl. förordningen den 11 juli 1862, användas till bidragvid

reglerande af presterskapets inkomster.»

»Kommunerna hafva redan den rätt till prestbolens skogar, att de derstädes

åtnjuta utsyning för de byggnader å prestbol, hvilka det åligger

socknemännen att uppföra och bättra. Det har synts billigt att denna

utsyningsrätt medgifves äfven för kyrkobyggnader; och hafva Rikets ständer

funnit en sådan förändring desto hellre kunna ske, som den väl sammanhänger

med de ecklesiastika boställenas egenskap att vara till kyrkans gagn

anslagna.»

Beträffande åberopade kongl. förordningen den 11 juli 1862, så förekommer,

att sedan Rikets ständer i skrifvelse af den 6 juli 1857 inför Kongl.

Maj:t anmält de åsigter, hvilka hos Rikets ständer gjort sig gällande i afseende

på den rigtning, hvari ordnandet af presterskapets löner borde sökas samt, i

enlighet dermed, uppgifvit de grunder, hvilka de ansett härvid böra följas,

med anhållan derjemte, att en komité af sakkunnige män måtte tillsättas

för att med hufvudsaklig ledning af dessa grunder, uppgöra förslag till allmänt

ordnande af presterskapets aflöning, så har Kongl. Maj:t, som ansett nödigt

att, innan frågan till förberedande behandling öfverlemnades åt en komité,

inhemta Rikets ständers mening om de grunder, som kunde vinna Rikets

ständers gemensamma godkännande, så att tvekan emellan skiljaktiga meningar,

åtminstone om väsentliga delar, ej vidare kunde ega rum, i proposition

af den 4 november 1859, dels framstält förslag om ändring i de af

Rikets ständer i omförmälda skrifvelse angifna grunder, dels ock de ytterligare

bestämmelser, rörande hvilka Kongl. Maj:t funnit tjenligt, att beslut

på förhand blefve af Rikets ständer fattadt; varande i sådant afseende till

Rikets ständers pröfning och godkännande framlagdt förslag, sammanfattadt

i tolf särskilda punkter.

I Rikets ständers skrifvelse den 26 september 1860 äro angifna de

grunder som borde göras gällande vid regleringen af presterskapets inkomster.

Samma skrifvelse innehåller i detta afseende bland annat:

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 15 17

att presterskapets inkomster fördelas sålunda, att hvarje tjenstgörande

prestman erhåller en efter tjenstegrad och embetsåligganden lämpad anständig

bergning. Afgifter, som af en församling utgå, eller inkomster, som

till följd af bidrag från densamma tillfalla dess presterskap, må ej till

aflönande af annan församlings prest användas, men väl sådana medel, som

grunda sig på statsanslag eller arrenden af kronohemman och lägenheter,

som icke äro bostadsboställen, i händelse af befogenhet från en till annan

församling öfverflyttas eller alldeles indragas. Det senare dock endast i

de fall då de icke äro presterskapet för all framtid tillförsäkrade;

att presterskapets inkomster, utan att ingå till statsverket i annan

ordning än omedelbart ur den enskilde medborgarens händer komma presterskapet

till godo; samt

att boställe, som afses att af löntagaren bebos och brukas, beräknas

till en dess verkliga värde motsvarande inkomst;

att presterskapet anslagen jord, som icke utan olägenhet kan i förening

med bostadsboställe brukas, — derifrån undantaga de i vissa orter

befintliga enkesäten, — utarrenderas efter de grunder, som kunna varda

faststälda m. m.

Sist församlade kyrkomöte har i skrifvelse den 30 september 1893

hos Kongl. Maj:t anhållit, att, enär vården om de ecklesiastika boställenas

skogar på det närmaste berörde presterskapets ekonomiska ställning, Kongl.

Maj:t måtte, innan ny lag rörande vården om de allmänna skogarna i riket

utfärdades, lemna kyrkomötet tillfälle att yttra sig öfver de delar af samma

bestämmelser, som kunde angå ecklesiastika boställen.

Kyrkomötet anför nemligen: »Inom kyrkomötet har fråga blifvit väckt

i syfte att, innan ny lag rörande vården om de allmänna skogarna i riket

utfärdades, kyrkomötet måtte höras öfver de delar af densamma, som anginge

ecklesiastika boställen; till stöd för hvilken framställning hufvudsakligen

anförts, att presterskapet icke lemnats tillfälle att uttala sig angående de

närmare bestämmelser, som i fråga om hushållningen med boställsskogarna

blifvit meddelade efter 1862 —1863 års riksdag, ehuru dessa bestämmelser

icke så obetydligt afveke från det af Rikets ständer vid samma riksdag

fattade beslut angående hushållningen med de ecklesiastika boställsskogarna.»

Då i skogsförfattningar, som efter år 1866 utan kyrkomötets hörande

utfärdats, förekomme bestämmelser, hvilkas öfverensstämmelse med presterskapets

privilegier och förenämnda Riksdags beslut angående boställsskogarne

måhända vore omtvistelig, och då i allt fall hushållningen med de ecklesiastika

boställenas skogar vore af mycket stor betydelse för den svenska kyrkans

ekonomiska förhållanden, ansåg kyrkomötet ifrågavarande förslag hafva

tillräckliga skäl för sig, hvadan kyrkomötet hos Kongl. Maj:t anhöll, att,

Jlih. till liiksd. Vrot. 1895. 3 Samt. 8 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 15.

innan ny lag rörande vården om de allmänna skogarna i riket utfärdades,

kyrkomötet måtte komma i tillfälle att yttra sig öfver de délar af densamma,

som angå ecklesiastika boställen.

Af det anförda torde otvetydigt framgå, att de beslut, som blifvit af

Rikets ständer fattade med afseende å förvaltningen af de ecklesiastika

boställenas skogar och användningen af behållen afkastning af dem, icke

lärer berättiga Kongl. Maj:t ,att, utan vederbörandes hörande, utfärda ifrågavarande

förordning angående hushållningen med de allmänna skogarna i

riket den 26 januari 1894, enär presterskapets privilegier af den 16 oktober

1723^ härigenom blifvit för nära trädda, samt församlingarnas rätt till viss

förmån från de ecklesiastika boställenas skogar icke utan Riksdagens medgifvande

torde kunna ändras.

På dessa skäl har jag ansett, att detta ärende enligt 107 § regeringsformen

bort för Riksdagen anmälas.»

A- >a\‘isuiHc in.- •«f<!

nb ''I97,v> c..i,i!V *t

nopit/is-ii.;; '' 1tnl r;.i;‘ .<■ -it >

■jf> f.i [>fl: sjufs -giå fi I ii i • : f ti ‘AV: hi

cuiry.Top.iirrtlifiiianif uf

I;, '' •> • i. --: i; n;rr,f*♦ i --t

pj''.!-: < }-h r»><: [-U- ;• IsjfiH

'' i ,, ''i i ''»! •;!'' : ■ ,[

in,c ur ; tn T

ur.

i Sfi,i

-‘>f tf

"f 7-.

/!.}■)

0- i ,

'') i'')i i

■ f ''.:''i

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1895.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.