Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 17

1895-04-25 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1895:17, Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 17

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 17.

1

N.O 17.

Ank. till Riksd. kansli den 26 april 1895, kl. 3 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om

ändrad lydelse af §§ 62 och 69 regeringsformen samt

§ 65 riksdagsordningen.

Herr A. V. Ljungman har uti en inom Andra Kammaren väckt,

till konstitutionsutskottets behandling öfverlemnad motion, n:o 166, hemstält,

bland annat, att Riksdagen måtte antaga följande förslag till ändrad

lydelse af §§ 62 och 69 regeringsformen samt § 65 riksdagsordningen

att hvila till vidare grundlagsenlig behandling:

Regeringsformen.

§ 62.

Sedan statsverkets behof blifvit af Riksdagen pröfvade, ankommer

det på Riksdagen att en deremot svarande bevillning sig åtaga samt att

tillika fastställa, huru särskilda summor deraf skola till särskilda ändamål

användas och dessa summor under bestämda hufvudtitlar anslå.

Andra vilkor må icke fogas vid anslags beviljande än blott sådana, som

stå i oskiljaktigt sammanhang med anslagets användning samt afse att

närmare bestämma sättet och tiden derför.

Bih. till Likså. Prot. 1R95. 3 Sami. 10 Höft. (N:o 17.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 17.

§ 69.

Då statsutskottets förslag rörande antingen nfostatens reglerande

eller bevillningens derefter lämpade hela belopp, eller vilkor för anslags

användning, eller allmänna afgijter, eller kronans fasta egendomi, eller bortförpaktande

eller afhändande af kronans inrättningar eller inkomster, eller

stadgande om val af deputerade för markegångstaxornas upprättande, eller

hvad till riksgäldskontorets utgifter och inkomster hörer eller grunderna

för riksgäldskontorets styrelse och förvaltning till pröfning hos

Riksdagen förehafves, gälle hvad angående behandlingen af utskottets

afgifna förslag uti riksdagsordningen stadgas. Fatta kamrarne stridiga

beslut, som ej varda sammanjemkade, skola kamrarne, hvar för sig,

rösta om de olika beslut, hvari hvardera förut stannat; kommande den

mening, som dervid erhåller de flesta ledamöters af båda kamrarne

sammanräknade röster, att gälla såsom Riksdagens beslut.

Riksdagsordningen.

§ 65.

När i fråga om riksstatens reglerande eller bevillningens derefter lämpade

hela belopp, eller vilkor för anslags användning, eller kronans fasta

egendom, eller bortförpaktande eller afhändande af kronans inrättningar

eller inkomster, eller stadgande om val af deputerade för markegångstaxornas

upprättande, eller bevillnings- eller annan allmän afgift, eller angående

riksbankens eller riksgäldskontorets styrelse och förvaltning, inkomster

och utgifter, eller beträffande instruktionen för Riksdagens revisorer, kamrarne

fatta stridiga beslut, som ej uppå vederbörligt utskotts förslag

varda sammanjemkade, skola begge kamrarne hvar för sig rösta om

de olika beslut, hvari hvardera förut stannat, kommande den mening,

som dervid erhåller de flesta ledamöters af båda kamrarne sammanräknade

röster, att gälla såsom Riksdagens beslut. För att vid en sådan

omröstning förekomma lika antal röster, skall i Andra Kammaren afläggas

och förseglas en sedel, hvilken, i händelse de öfriga sammanräknade

rösterna utfalla lika, öppnas och afgör frågan. År pluralitet

redan vunnen, bör den aflagda sedeln ouppbruten genast förstöras.

Af den rätt, som enligt § 62 regeringsformen tillkommer Riksdagen

att bestämma, huru särskilda anslagssummor skola för särskilda

ändamål användas, följer, att Riksdagen har befogenhet att vid vissa

anslags beviljande fastställa vilkor, af hvilkas iakttagande användningen

göres beroende. Denna befogenhet är dock ingalunda obegränsad, ty

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 17,

3

af ordalagen i nämnda lagrum framgår, att endast sådana vilkor

kunna fästas vid ett anslag, hvilka afse det ändamål, som genom anslaget

skall främjas. I många fall torde emellertid helt naturligt olika

uppfattningar kunna göra sig gällande, huruvida ett ifrågasatt vilkor är

af sådan beskaffenhet, som nu blifvit nämnd, eller icke; och vid åtskilliga

tillfällen hafva också inom Riksdagen förekommit stridigheter i detta

ämne. Att förebygga sådana stridigheter torde vara syftemålet med det

förslag, motionen i förevarande hänseende innehåller.

Utskottet vill icke bestrida önskvärdheten af en grundlagsbestämmelse,

hvaraf otvetydigt kunde framgå, hvilka vilkor af Riksdagen

må vid anslags beviljande fastställas, men vid behandlingen af denna

fråga har utskottet kommit till den öfvertygelse, att det torde vara

nära nog omöjligt att på ett oomtvistligt sätt i grundlagen bestämma

arten af sådana vilkor. Motionärens förslag till föreskrift i detta afseende

synes icke vara egnadt att förekomma tvister af ofvan omförmälda

beskaffenhet. Det deruti använda uttrycket »oskiljaktigt sammanhang»,

såsom betecknande förhållandet mellan vilkor och anslag, skulle

utan tvifvel gifva anledning till stridiga åsigter i minst lika hög grad

som nu gällande bestämmelser; och icke mera tillfredsställande torde

de åtskilliga andra ordställningar vara, som inom utskottet blifvit

ifrågasatta för betecknande af nämnda förhållande, såsom »väsentligt»,

»naturligt», »organiskt», »omedelbart», »inre och väsentligt» m. fl. uttryck,

af hvilka icke något vid tolkningen utesluter meningsskiljaktigheters

uppkommande. Lämpligast torde det derför vara, att frågor af förevarande

art fortfarande såsom hittills få bedömas och afgöras med

ledning af den praxis, som under tidernas lopp inom Riksdagen utbildat

sig. Mot fastställande af vilkor, som ur statsregleringssynpunkt

äro med anslag oförenliga, förefinnas tillräckligt betryggande garantier

såväl uti talmännens rätt och skyldighet att vägra proposition å bifall

till förslag af sådan innebörd som äfven uti hvardera kammarens magt

att vaka öfver, att dylika förslag icke varda antagna.

I den föreliggande motionen har vidare föreslagits, att § 65 riksdagsordningen

måtte bringas i öfverensstämmelse med § 69 regeringsformen

i afseende å de ordalag, som begagnas för angifvande af de

frågor, hvilka ej kunna anses förfallna, då kamrarne stannat i olika

meningar. Den väsentligaste skiljaktigheten i sådant hänseende mellan

berörda paragrafer består. deruti, att då i § 65 riksdagsordningen talas

om »statsutgifter» såsom föremål för gemensam omröstning, så omförmälas

i § 69 regeringsformen frågor om »statens reglerande». Enligt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 17.

motionärens förslag skulle i båda dessa grundlagsstadganden användas

samma uttryck, eller »riksstatens reglerande».

Något behof af en sådan förändring torde dock, enligt utskottets

åsigt, icke förefinnas. Visserligen har begreppet statsutgifter ej så vidsträckt

omfång som begreppet statsreglering, hvilket torde innefatta,

förutom bestämmande af anslag för statsutgifterna, äfven den beräkning

af de ordinarie statsinkomsternas särskilda belopp, som är behöflig för

att kunna afgöra, i hvad mån bevillning erfordras; men då § 65 riksdagsordningen

stadgar, att, jemte statsutgifter, frågor rörande bevillning

skola blifva föremål för gemensam omröstning, samt bestämmandet

af bevillningens belopp förutsätter, att de ordinarie inkomsterna

förut blifvit beräknade, torde jemväl sistnämnda paragrafs föreskrifter

leda till att samfäld omröstning skall ega rum i frågor rörande beräkningen

af de ordinarie inkomsterna, ehuru detta icke finnes i samma

paragraf uttryckligen bestämdt.

Att, såsom motionären tillika föreslagit, uti § 65 riksdagsordningen

införa det i § 69 regeringsformen använda uttrycket »eller bevillningens

derefter lämpade hela belopp» synes ännu mindre vara af

behofvet påkalladt, då den generella föreskriften i förstnämnda paragraf,

att frågor om »bevillning» skola göras till föremål för gemensam

omröstning, icke torde kunna föranleda någon meningsskiljaktighet vid

tillämpningen.

Beträffande öfriga nu ifrågavarande ändringsförslag får utskottet

till en början anmärka, att motionärens förslag om införande i § 69

regeringsformen af orden »eller allmänna afgifter», i § 65 riksdagsordningen

af orden »eller annan allmän afgift» samt uti så väl den ena

som den andra af berörda paragrafer af orden: »eller kronans fasta

egendom eller bortförpaktande eller afhändande af kronans inrättningar

eller inkomster» är föranledt af annat i förevarande motion framstäldt

ändringsförslag, deröfver utskottet i utlåtande n:o 16 redan afgifvit

yttrande. Förslaget derom, att gemensam votering äfven skulle ega

rum i fråga om vilkor för anslags användning är föranledt af det här

förut behandlade förslaget om ändring uti § 62 regeringsformen.

Enligt hvad i motionen framhållits, afses med de föreslagna förändringarna,

att gifva de gemensamma voteringarna en något större

användning, än de för närvarande ega, »så att de kunna fälla utslag i

alla frågor, i hvilka Riksdagen ensam eger beslutanderätt».

En sådan utvidgning af de gemensamma voteringarnas användning

kan utskottet ingalunda finna lämplig, enär derigenom den natur,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N o 17.

o

nämnda voteringar enligt tvåkammarsystemets grundsatser bör hafva,

fullständigt skulle förändras. De äro nemligen afsedda att åstadkomma

lösning endast af sådana spörsmål, som icke kunna eller få förfalla

utan måste afgöras under samma riksdag, vid hvilken de blifvit framstälda.

De frågor, som motionären nu vill ytterligare hänskjuta under

de samfälda omröstningarnas afgörande, äro af en helt annan beskaffenhet.

Om förslag till nya eller förändrade bestämmelser rörande sådana

frågor, som gälla kronans fasta egendom, bortförpaktande af kronans

inkomster eller stadganden om markegångsdeputerade, skulle till följd

af kamrarnes skiljaktiga beslut förfalla, blefve följden endast den, att

de gällande bestämmelserna komme att fortfarande en tid blifva oförändrade,

hvaraf någon afsevärd olägenhet icke torde kunna uppkomma.

Då emellertid grundlagarnes föreskrifter om, i hvilka frågor gemensam

omröstning skall ega rum, ofta varit föremål för olika tolkningar

inom Riksdagen, har utskottet ansett sig böra taga i öfvervägande,

huru vida skäl kunde förefinnas att i anledning af motionen föreslå

någon förändring till förtydligande af ifrågavarande stadganden. Af

utredning, som inom utskottet blifvit verkstäld rörande tillämpningen

under tiden efter det nya representationsskickets införande af berörda

stadganden, har utskottet funnit, att, ehuru desamma vid åtskilliga

tillfällen gifvit anledning till meningsskiljaktigheter inom kamrarne,

det likväl under hela nämnda tid icke inträffat mera än i elfva fall,

att en till behandling föreliggande fråga förfallit af den anledning, att

kamrarne fattat olika beslut vid afgörandet, huru vida gemensam votering

borde ske eller ej. Det torde derför vara lämpligast att åt den

konstitutionella praxis öfverlemna att utveckla de rättsgrundsatser, som

vid afgörande af uppkomna tvistefrågor af här ofvan omförmälda art

böra följas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att herr Ljungmans motion n:o 166, i hvad den

afser ändring af §§ 62 och 69 regeringsformen samt

§ 65 riksdagsordningen, icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 25 april 1895.

På utskottets vägnar:

O. BERGIUS.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 17.

Reservationer:

af herr Ljungman; samt

af herrar Alin och Nyström, som ansett, att motiveringen till

utskottets utlåtande bort hafva följande lydelse:

»Såsom af motiveringen till motionen synes, äro dessa grundlagsändringsförslag

delvis föranledda af de förslag till ändring af §§ 60 och

77 regeringsformen, rörande hvilka utskottet redan i utlåtandet n:o

16 afgifvit. yttrande. Hvad angår de nu föreliggande förslagen för

öfrigt, så synas de hufvudsakligen afse dels att gifva användningen

af de gemensamma voteringarne eu sådan utsträckning, att de skulle

omfatta alla de frågor, i hvilka Riksdagen ensam egde beslutande rätt,

dels att närmare bestämma arten af de vilkor, som kunna fästas vid beviljandet

af anslag och sålunda kunna blifva föremål för gemensam votering.

Hvad nu angår det förra af dessa syftemål, så kan utskottet alldeles

icke finna det vara af beskaffenhet att böra främjas. De gemensamma

voteringarne utgöra ett undantag från det sätt hvarpå ärendena

skola afgöras inom en representation, som är byggd på tvåkammarsystemet.

De utgöra en nödfallsutväg till en lösning af sådana spörsmål,

som icke kunna eller få förfalla, utan måste afgöras under samma

riksdag, vid hvilken de blifvit framstälda. Att gifva deras användning

eu sådan utsträckning, att de såsom motionären uttrycker sig, »kunna

fälla utslag i alla frågor, i hvilka Riksdagen ensam eger beslutande

rätt», skulle i grundlagarne införa en princip, som enligt utskottets

mening icke är af beskaffenhet att böra stadgas.

Deremot delar utskottet motionärens åsigt om önskvärdheten af

närmare bestämmelser om hvilka vilkor må kunna grundlagsenligt fästas

vid anslag och således blifva föremål för gemensam votering. Motionärens

förslag till dylika bestämmelser är emellertid enligt utskottets

mening icke sådant, att man genom dess antagande skulle vinna det

mål, som med förslaget afses. I sjelfva verket torde det vara omöjligt

att framställa något nöjaktigt förslag till bestämmelser af nu ifrågavarande

art, innan utredning af det sätt, hvarpå nu gällande stadganden

blifvit i särskilda fall tillämpade, har blifvit verkstäld. Materialet till

eu dylik utredning har på utskottets uppdrag blifvit samladt, men det

har ännu icke undergått nödig bearbetning; och då den utredning, som

måste ligga till grund för hvarje försök att lösa denna lika tvistiga som

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 17.

7

vigtiga fråga således ännu icke blifvit afslutad, så är utskottet för sin

del icke i tillfälle att nu framlägga något tillfredsställande förslag till

ändrade bestämmelser i förevarande fall.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt etc.------.»

Herrar Gustaf Berg och Dahn hafva anhållit att här få antecknadt,

att de icke deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet.

Herrar Vahlin och Restadius hafva äfven begärt att få antecknadt,

den förre, att han inom utskottet icke öfvervarit ärendets slutliga

handläggning, och den senare, att han endast delvis närvarit vid betänkandets

justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.