Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af § 102 regeringsformen.

1895-03-04 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1895:3, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af § 102 regeringsformen.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

5

N:o 3.

Ank. till Riksd. kansli den 9 mars 1895, kl. 1 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om

ändrad lydelse af § 102 regeringsformen.

I en inom Andra Kammaren väckt, till utskottets behandling hänvisad

motion, n:o 157, har herr A. V. Ljungman föreslagit, bland annat,

att Riksdagen måtte antaga följande förslag till ändrad lydelse af § 102

regeringsformen att hvila till vidare grundlagsenlig behandling:

§ 102.

Denna domstol, som riksrätt kallas, skall i sådant fall bestå af

presidenten uti Konungens och rikets Svea hofrätt, hvilken deruti före

ordet, presidenterne uti rikets öfriga hofrätter och uti kammarrätten samt

fyra de äldsta statsråd. Då antingen justitiekansleren eller justitieombudsmannen

finner sig befogad att högsta domstolen samfäldt eller särskilde

dess ledamöter inför riksrätten tilltala, äske han hos presidenten i Konungens

och rikets Svea hofrätt, såsom riksrättens ordförande, laglig kallelse å den

eller dem, som skola tilltalas. Presidenten i nämnda hofrätt foge derefter

anstalt om riksrättens sammanträde för att kallelsen utfärda och målet

vidare i laglig ordning behandla. Skulle emot förmodan han detta underlåta

eller någon af de öfrige förenämnde embetsman undandraga sig att

uti riksrätten deltaga, stånde de för en sådan uppsåtlig försummelse af

deras embetspligt till lagligt ansvar. Rätten vare domför, om sju deruti

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

sitta. År presidenten i Svea hofrätt af laga förfall eller jäf hindrad,

företräde i hans ställe den äldste i tjenst varande presidenten såsom ordförande

och äldsta rådet i nämnda hofrätt såsom ledamot; är annan af

presidenterne hindrad, inträde det äldsta råd i det embetsverk, han tillhör,

i hans ställe; är statsråd hindradt, inträde i dess ställe närmast i ålder

varande statsråd. Denna domstol ege, sedan ransakningen fulländad är,

och domen efter lag fäld, att densamma för öppna dörrar afkunna. Ingen

hafve magt att sådan dom ändra, Konungen dock obetaget att göra nåd,

hvilken likväl icke må sträcka sig till . den dömdes återinsättande i

rikets tjenst.

Enligt hvad inom utskottet af motionären framhållits, afser hans

ifrågavarande förslag att åstadkomma tydligare och tidsenligare bestämmelser

angående riksrättens sammansättning än de nu gällande, hvilka,

enligt motionärens förmenande, kunde vålla svårigheter vid tillämpningen

i följd af den stora förändring, åtskilliga af de embetsverk, som nu

hade att till nämnda domstol bidraga med ledamöter, undergått sedan

den tid, regeringsformen tillkom. En domstol med de utomordentliga

åligganden som riksrätten syntes motionären, åtminstone då fråga vore

om statsråds dömande af sådan rätt, böra bestå endast af fullt sjelfständige,

lagfarne domare, och hade motionären derför i sitt förslag

uteslutit icke blott högste befälhafvaren öfver de i hufvudstaden tjenstgörande

trupper och högste närvarande befälhafvaren för den vid hufvudstaden

förlagda eskadern af arméns flotta utan äfven samtliga ledamöter

från sådana embetsverk, som icke bibehållit sin egenskap af hufvudsakligen

dömande myndigheter. De två äldsta råden i Svea hofrätt och äldsta

rådet i kammarrätten, som vore det enda af rikskollegierna, hvilket numera

hade förutnämnda egenskap, torde emellertid lämpligen böra utgå

såsom ordinarie ledamöter i rätten och ersättas med presidenterne uti

rikets öfriga hofrätter. Vidare ansåge motionären det vara nödigt att införa

bestämmelse rörande sättet att komplettera riksrätten för den händelse, att

så många af dess ledamöter hade förfall eller vore jäfvige, att rätten med

återstående antalet icke vore domför, hvarom grundlagen för närvarande

icke innehölle någon föreskrift. Det antal ledamöter, som borde erfordras

för att riksrätten skulle vara domför, syntes dessutom motionären utan

olägenhet kunna nedsättas till sju.

Enär förändring af stadgandena angående riksrättens sammansättning,

enligt utskottets uppfattning, för närvarande icke kan anses vara högst

nödig eller nyttig, får utskottet, som vid sådant förhållande saknar an
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

7

ledning att ingå i granskning af hvad motionären derom föreslagit,

hemställa:

att herr Ljungmans förevarande motion, i hvad

den afser ändrad lydelse af § 102 regeringsformen, icke

måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 4 mars 1895.

På utskottets vägnar:

O. BERGIUS.

Reservationer:

af herr Gustaf Berg som yttrat:

»Uti 102 § regeringsformen stadgas, att riksrätten skall, då inför densamma

Konungens högsta domstol eller en eller flere af dess ledamöter

ställas under åtal, bestå af presidenten uti Konungens och rikets Svea hofrätt,

hvilken förer ordet, presidenterna uti alla rikets kollegier, fyra de

äldsta statsråd, högste befälhafvare!! öfver de i hufvudstaden tjenstgörande

trupper, högste närvarande befälhafvaren för den vid hufvudstaden förlagda

eskadern af arméens flotta, tvenne de äldsta råd i Svea hofrätt och

det äldsta råd i hvarje af rikets kollegier; hvarjemte uti 106 § regeringsformen

föreskrifves, att, då någon statsrådsledamot, eller någon för tillfället

förordnad föredragande, eller den embetsman, som i kommandomål

konungen råd gifvit, åtalas inför riksrätten, skola deruti taga säte fyra

de äldsta justitieråden i stället för de fyra statsråden.

Vid den tid, då regeringsformen antogs och faststäldes, utgjordes

rikets kollegier af krigskollegium, förvaltningen af sjöärendena, kommerskollegium,

kammarkollegium, statskontoret och kammarrätten.

Af dessa kollegier bestå fortfarande, likasom vid regeringsformens

fastställande, kammarkollegium af president och kammarråd samt kammarrätten

af president och kammarrättsråd. De öfriga kollegierna hafva deremot

i fråga om namn eller sammansättning eller bådadera undergått förändring.

Krigskollegium förvandlades 1865 till Kongl. arméförvaltningen,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

som utgöres af fyra departement: artilleridepartementet, hvars chef är

generalfälttygmästaren, fortifikationsdepartementet med fortifikationsgeneralen

såsom chef, intendentsdepartementet med generalintendenten såsom

chef och civila departementet med generalkrigskommissarien såsom chef;

och stå under hvartdera af dessa departement en eller flere byråar med

dels militära och dels civila byråchefer. Förvaltningen af sjöärendena förändrades

1877 till Kongl. marinförvaltningen, som består af en chef samt

fem ledamöter, deraf två af kommendörs eller kommendörkaptens grad,

chefen för fasta minförsvaret, öfverdirektören och chefen för mariningeniörsstaten

samt ett amiralitetsråd. Kommerskollegium utgöres sedan 1891 af

en generaldirektör såsom chef samt tre kommerseråd såsom ledamöter.

Och statskontorets styrelse slutligen, hvars chef likasom chefen för kommerskollegium

förut kallades för president, utgöres sedan 1876 af en

generaldirektör såsom chef och tre statskommissarier såsom ledamöter. —

I detta sammanhang torde vidare böra påpekas, att »arméens flotta» 1823

förenades med örlogsflottan till Kongl. Maj:ts flotta.

Med hänsyn till de förändrade förhållanden, som sålunda uppstått

och genom hvilka en del af de forna rikskollegierna numera förlorat icke

allenast namnet kollegium utan äfven den för ett sådant verk karakteristiska

form, att besluten fattas af ordförande och ledamöter gemensamt,

måtte uppstå tvekan och osäkerhet, huru en riksrätt nu skulle sammansättas

beträffande en del af de ledamöter i domstolen, som böra ingå från

alla rikets kollegier. Denna tvekan rörer väl icke kammarkollegium och

kammarrätten, hvars presidenter och äldsta råd gifvetvis åro ledamöter i

riksrätten. 1 fråga om kommerskollegium och statskontoret torde böra

ingå, i stället för de forna presidenterna, de båda verkens generaldirektörer,

äfvensom det äldsta kommerserådet och den äldste statskommissarien.

Ifrån marinförvaltningen åter torde böra taga säte verkets chef

samt äldste civila ledamot (ty begreppet »råd» torde icke böra utsträckas

till de militära ledamöterna). Hvad slutligen angår arméförvaltningen,

möta här de största svårigheterna att bestämma, hvilka personer, som böra

i riksrätten ingå. I stället för den forna enda chefen — presidenten —

stå nu, såsom ofvan är sagdt, fyra likstälda chefer, generalfälttygmästaren,

fortifikationsgeneralen, generalintendenten och generalkrigskommissarien.

Alldeles omöjligt är det att med ledning af grundlagens stadganden kunna

bestämma, hvilkendera af dessa chefer bör i riksrätten inträda. Emellertid

har man i detta hänseende trott sig kunna taga till hjelp ett stadgande

uti den för arméförvaltningen gällande instruktion af den 27 maj 1881,

som uti § 17 föreskrifver, att vid alla »gemensamma sammanträden» inom

verket ordet föres af den äldste närvarande departementschefen eller, om

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

9

sådan ej i sammanträdet deltager, af äldste närvarande byråchefen; och

har man sålunda ansett, att uti riksrätten borde uti den forne presidentens

ställe ingå den af departementscheferna, som är den äldste till lefnadsåren.

Beträffande åter den ledamot af arméförvaltningen, som bör inträda

i riksrätten i stället för det äldsta rådet uti krigskollegium, har man ansett,

att generalkrigskommissarien eller, vid förfall för denne, äldste civile byråchefen

vore den härtill berättigade.

Ehuru en sådan uppfattning af bestämmelserna om riksrättens sammansättning

som den nu antydda torde vara den mera allmänt gängse —

och jag föreställer mig, att utskottet slutit sig till densamma, ehuru utskottet

noggrant undvikit hvarje uttalande i den vägen — har dock af

motionären och af flere med honom framhållits, att, då af de vid regerino-sformens

antagande befintliga kollegierna numera endast kammarkollegium

och kammarrätten fortfarande arbeta under sådana former, att de kunna

hänföras till hvad 102 § regeringsformen kallar rikets kollegier, riksrätten

numera skulle komma att bestå endast af presidenterna i Svea hofrätt,

kammarkollegium och kammarrätten, fyra statsråd (eller fyra justitieråd)

högste befäl häfvare n öfver de i hufvudstaden tjenstgörande trupper, högste

befä l häfvaren för den vid hufvudstaden förlagda eskadern af Kong], flottan,

två råd i Svea hofrätt, ett kammarråd och ett kammarrättsråd. — Genom

en sådan sammansättning skulle riksrätten komma att utgöras af endast 13

personer, under det att 102 § regeringsformen förutsätter 21.

Äfven om man nu icke kan dela en sådan uppfattning af bestämmelserna

angående riksrättens sammansättning, som den senast angifna,

och äfven om man icke vill i allo godkänna motionärens ändringsförslag!

synes det dock såsom om, då utskottets uppmärksamhet genom den föreliggande

motionen blifvit å saken fästad, utskottet hade bort uppgöra ett

sådant förslag till förändrad lydelse af 102 § regeringsformen, att dels

deraf med ovedersäglig tydlighet framginge, af hvilka personer riksrätten

numera borde bestå, dels ock den ej obefogade anmärkningen, att riksrätten

till betydlig del utgöres af förtroendeembetsmän, komme att uridanrödjas.

Det måste nemligen erkännas, att nu gällande föreskrifter om

riksrättens sammansättning ej stå uti tillbörlig öfverensstämmmelse med

den nuvarande organisationen af de verk, som grundlagen benämner »rikets

. ° . e^ler>> oc^ kan ej förnekas, att förtroendeembetsmäns deltagande

i riksrätten kan leda till betänkliga missförhållanden. Af dessa anledningar,

och då man minst i ett sådant fall som detta bör uppskjuta en grundlagsändring,

till dess gällande bestämmelser fått äfven i tillämpningen ådagalägga

sin bristfälliga och otjerdiga beskaffenhet, har jag inom utskottet

Bih. till Riksd. Prof. 1835. 3 Sand. 2 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

framstäf yrkande derom, att utskottet måtte företaga omarbetning af 102 §

regeringsformen»;

af herrar Alin, Behm, Nyström och friherre Wrangel von Brehmer,

som instämt med herr Berg;

af herr Ljungman, som ansett, att utskottet med anledning af ifrågavarande

del af motionen i Andra Kammaren n:o 157 bort hemställa,

»det Riksdagen måtte antaga nedanstående förslag

till ändrad lydelse af §§ 102 och 106 regeringsformen

att hvila till vidare grundlagsenlig behandling:

Regeringsformen.

§ 102.

Denna domstol, som riksrätt kallas, skall i sådant.

fall bestå af presidenten uti Konungens och rikets Svea

hofrätt, hvilken deruti före ordet, presidenterna uti rikets

öfriga hofrätter och uti kamin ärra,tten samt tvä de äldste

professorer vid hvartdera universitetets juridiska fakultet.

Då antingen justitiekansleren eller justitieombudsmannen

finner sig befogad att högsta domstolen samfäldt eller

särskilde dess ledamöter inför riksrätten tilltala., äske

han hos presidenten i Konungens och rikets Svea hofrätt,

såsom riksrättens ordförande, laglig kallelse å den

eller dem, som skola tilltalas. Presidenten i nämnda

hofrätt foge derefter anstalt om riksrättens sammanträde

för att kallelsen utfärda och målet vidare i laglig ordning

behandla. Skulle mot förmodan han detta underlåta

eller någon af de öfrige förenämnde embetsman

undandraga sig att uti riksrätten deltaga, stånde de för

en sådan uppsåtlig försummelse af deras embetspligt till

lagligt ansvar. Rätten vare domför, om sju deruti sitta.

År presidenten i Svea hofrätt af laga förfall eller jäf

hindrad, inträde i hans ställe den äldste i tjenst varande

af nämnda presidenter såsom ordförande och äldsta rådet

i sagda hofrätt såsom ledamot; är annan af presidenterna

hindrad, inträde det äldsta rådet i det embetsverk, han

tillhör, i hans ställe; är professor vid någotdera uni
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

11

versitetets juridiska fakultet hindrad, inträde i hans ställe

närmast i ålder varande, riksrätten icke redan tillhörande

professor i samma fakultet. Denna domstol ege, sedan

ransakningen fulländad är och domen efter lag fäld, att

densamma för öppna dörrar atkunna. Ingen hafve magt

att sådan dom ändra, Konungen dock obetaget att göra

nåd, hvilken likväl icke må sträcka sig till den dömdes

återinsättande i rikets tjenst.

§ 106.

Finner utskottet af dessa protokoll, att någon statsrådets

ledamot eller embetsman, som i kommandomål

Konungen råd gifvit, uppenbarligen handlat emot rikets

grundlag eller allmän lag, eller tillstyrkt någon öfverträdelse

deraf, eller underlåtit att göra föreställningar

emot sådan öfverträdelse, eller den vållat och befrämjat

genom uppsåtligt fördöljande af någon upplysning, eller

att den föredragande underlåtit att i de fall, som 38 §

af denna regeringsform förutsätter, sin kontrasignation

å ett Konungens beslut vägra, då skall konstitutionsutskottet

ställa en sådan under tilltal af justitieombudsmannen

inför riksrätten, hvaruti, i stället för professorer

vid universitetens juridiska fakulteter, fyra de äldsta justitieråd

i dessa fall komma att säte taga, och gånge

härmed, som i 101 och 102 §§ om tilltal emot högsta

domstolen föreskrifves. År justitieråd af laga förfall

eller jäf hindradt, inträde i dess ställe det äldsta i tjenst

varande justitieråd, som icke redan tillhör riksrätten. Då

statsrådets ledamöter eller Konungens rådgifvare i kommandomål

finnas hafva, på sätt ofvan berördt är, gjort

sig till ansvar skyldige, döme dem riksrätten efter allmän

lag och den särskilda författning, som till bestämmande

af sådant ansvar utaf Konungen och Riksdagen

faststäld varder»;

samt af herr Johnsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.