Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af dels väckt motion om ändring af §§ 12 och 13 riksdagsordningen, dels ock motioner om ändrad lydelse af § 12 riksdagsordningen.

1895-03-12 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1895:5, Utlåtande, i anledning af dels väckt motion om ändring af §§ 12 och 13 riksdagsordningen, dels ock motioner om ändrad lydelse af § 12 riksdagsordningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

1

N:o 5.

Ank. till Eiksd. kansli den 12 mars 1895, kl. 2 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af dels väckt motion

om ändring af §§ 12 och 13 riksdagsordningen, dels

ock motioner om ändrad lydelse af § 12 riksdagsordningen.

I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 157, har herr A. V.

Ljungman föreslagit, bland annat, att Riksdagen måtte såsom hvilande för

vidare grundlagsenlig behandling antaga följande förslag till ändring af

§§72 och 73 riksdagsordningen:

§ 72.

r>

1. A hvarje lagtima riksdag förordnas revisorer till ett antal af

tjugofyra för hvart år, hvilka till halfva antalet af hvardera kammaren

utses, att enligt regeringsformen och särskild instruktion granska statsverkets,

riksbankens och riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och förvaltning.

Hvarje revision skall omfatta ett års afslutade räkenskaper. Revisionsförrättningen

tager sin början å dag, som i instruktionen bestämmes,

och skall inom två månaders tid vara fullbordad.

2. Revisorerne välja sjelfve inom sig ordförande. I afseende på omröstning

och rätt för revisor att till berättelsen foga sin skiljaktiga mening

lände till efterrättelse hvad uti 48 § stadgats för Riksdagens utskott; dock

att vid omröstning för beslut om anmärkning blott fordras, att hälften af

de närvarandes röster tillstyrkt anmärkningen.

Bih. till Riksd. Bröt. 189.1. 8 Sami. 4 11 afl. (N-.o .1).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

3. De anmärkningar, som revisorerne finna sig befogade att i sin

berättelse till Riksdagen framställa, skola, sedan förklaringar deröfver inkommit,

af näst följande lagtima Riksdag öfverlemnas till vederbörande

utskotts granskning och vidare behandling.

§ 73.

På samma gång och på lika sätt som fullmägtige och revisorer enligt

föregående två §§ utses, tillsättas jemväl suppleanter, att, vid inträffande

förfall för dem, träda i deras ställen, nemligen för fullmägtige i riksbanken

tre, för fullmägtige i riksgäldskontoret likaledes tre och för hvarje års

revisorer åtta.

Vidare har herr Cavalli i motion, n:o 5, inom Första Kammaren hemstält,

att § 72 riksdagsordningen måtte erhålla följande förändrade lydelse:

(Nuvarande lydelse):

A hvarje lagtima — — — —

— — fullbordad.

Revisorerna välja sjelfve inom sig

ordförande, hvilken eger afgörande

röst, derest, vid omröstning, rösterna

i något fall äro lika.

De anmärkningar — — — —

— — vidare behandling.

(Föreslagen lydelse):

o

A hvarje lagtima — — — —

— — fullbordad.

Revisorerna välja sjelfve inom sig

ordförande.

De anmärkningar — — — —

— — vidare behandling.

Uti afgifven berättelse om den år 188G af Riksdagens revisorer verkstad-

granskning af statsverkets styrelse och förvaltning under år 1885

anförde revisorerna, att de — som för fullgörande af berörda granskningsarbete,

i likhet med hvad under de senast föregående åren egt rum,

fördelat sig på tre afdelningar, hvardera afdelningen bestående af fyra ledamöter,

nemligen två bland de af Första Kammaren utsedde revisorerna och

två bland de af Andra Kammaren valde — i afseende å ärendenas fördelning

mellan de olika afdelningarna vidtagit den förändring i hvad som

i detta hänseende förut iakttagits, att den förberedande granskningen af

samtliga statsverkets räkenskaper öfverlemnats åt den första och den andra

af dessa afdelningar, under det att tredje afdelningen, som vid föregående

revisionsförrättningar fått till granskning mottaga, förutom banko- och

riksgäldsverkens räkenskaper, äfven viss del af redogörelserna angående

statsverket, erhållit uppdrag att uteslutande egna sitt arbete åt den förberedande

granskningen af räkenskaperna för Riksdagens verk, detta på den

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

3

grund, att sistnämnda afdelning ansetts icke kunna under den korta tid,

inom hvilken revisionsförrättningen borde vara afslutad, fullständigt granska

räkenskaperna för Riksdagens verk, om dess tid skulle tagas i anspråk äfven

för andra förberedande granskningsarbeten. Men att äfven under den sålunda

vidtagna förändrade anordningen den tid, som af Riksdagens revisorer

kunde egnas åt bedömandet af ifrågavarande penningverks styrelse

och förvaltning, vore allt för knappt tillmätt för att kunna medgifva eu

tillräckligt omfattande och genomgående granskning, framginge, enligt

revisorernas åsigt, bland annat deraf, att, medan riksbankens förvaltning

i dess helhet underkastades revision af fyra personer, hvilka under de två

månader, revisionsförrättningen påginge, derjemte skulle ej allenast egna

en förberedande granskning åt riksgäldskontorets förvaltning utan äfven

behandla de af statsrevisorernas öfriga afdelningar framstälda förslag i

anledning af granskningen af statsverkets förvaltning, så vore ett lika antal

revisorer tillsatta för en förberedande granskning af hvart och ett af riksbankens

afdelningskontor i orterna, hvilka sistnämnde revisorer egde att

för revisionsarbetet använda, vid afdelningskontoret i Göteborg en månad,

vid afdelningskontoret i Malmö tre veckor och vid hvart och ett af de

öfriga afdelningskontoren två veckor.

Den vid omförmälda revision sförrättning gjorda fördelning af ärendena

hade emellertid, yttrade revisorerna vidare, medfört den olägenhet,

att allt för många räkenskaper hopats på hvardera af de två afdelningar,

hvilka haft till uppdrag att förberedande granska statsverkets styrelse och

förvaltning. Oafsedt den fortgående tillökningen i verksamheten inom

Riksdagens verk, hade genom den utveckling, som oafbrutet egt ruin inom

administrationens olika grenar, och genom bildandet af nya institutioner

räkenskapernas omfång och antal allt jemt tilltagit och nått en sådan vidlyftighet,

att ej ens den ytligaste granskning kunde egnas dem alla. Särskilt

erinrade revisorerna om den under de senare årtiondena tillväxande

jern vägsförvaltningen, hvilken under flera år ansetts kräfva en särskild

förberedande revision.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt ifrågasatte revisorerna, huruvida

icke den ändring i gällande bestämmelser angående revisionen af

stats-, banko- och riksgäldsverken borde vidtagas, att två delegationer af

revisorer årligen af Riksdagen utsåges, den ena, med samma antal medlemmar

som Riksdagens nuvarande revisorer, för granskning af statsverkets

tillstånd, styrelse och förvaltning, och den andra, med något mindre

antal ledamöter, för granskning af riksbankens och riksgäldskontorets förvaltning.

Med hufvudsaklig anledning af denna revisorernas framställning hafva

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

sedermera under hvardera af åren 1890, 1891, 1892 och 1893 hos Riksdagen

väckts motioner i det af 1886 års revisorer ifrågasatta syfte. Då

utskottet hade att vid 1892 års lagtima riksdag behandla en af herr M.

Andersson i Stigen i ämnet väckt motion, yttrade utskottet, att det syntes

helt naturligt, om i betraktande toges den betydliga utveckling, såväl

statsförvaltningen som riksbankens och riksgäldskontorets verksamhet vunnit

under det fjerdedels sekel, som förflutit från gällande riksdagsordnings

tillkomst, att den af Riksdagen genom dess revisorer nu utöfvade granskning

af statsverkets samt riksbanks- och riksgäld sverkens styrelse och förvaltning

icke längre kunde gifva ett fullt tillfredsställande resultat. > Särskilt»,

anförde utskottet vidare, »torde det med revisionens nuvarande

sammansättning och den för granskningen tillmätta korta tid icke vara

möjligt för revisorerna att öfver förvaltningen af Riksdagens verk utöfva

en tillräckligt omfattande kontroll; och torde det derför vara nödigt att,

för så vidt icke revisorernas verksamhet skall blifva allt för ytlig, söka

tillföra revisionen större förmåga att behörigen fylla sitt ändamål, än den

nu eger. Härvid har utskottet icke kunnat undgå att i första hand fästa

sin uppmärksamhet vid det inom revisionen nu rådande arbetssättet. Till''

befordrande af revisionsförrättningarnas skyndsamma gång sammanträda

revisorerna på afdelningar, som hvar för sig åt ärendena egna en förberedande

behandling, men alla frågor om anmärkningar eller anmälanden

skola alltid slutligen in pleno föredragas och afgöras. Då det emellertid

för bedömandet af riksbankens och riksgäldsverkens förvaltning fordras i

någon man andra insigter, än som i allmänhet kräfvas för granskningen

af statsverkets tillstånd och förvaltning, kan ett sådant förfaringssätt icke

annat än framstå såsom en oegentlighet, ty, utom den onödiga omgång

och tidsutdrägt samt försvårande af revisionsarbetet i dess helhet, som

härigenom otvifvelaktigt alltid åstadkommes, måste det anmärkta arbetssättet

i de flesta fall hafva till följd, att vid ärendenas behandling in pleno

flertalet revisorer komma att deltaga i anmärkningar eller framställningar

om förhållanden, hvarmed de icke kunnat eller åtminstone icke haft tillfälle

att göra^ sig förtrogna. ^ Utskottet finner för den skull inrättandet,

pa sätt 1886 ars revisorer ifragasatt och herr Andersson i sin förevarande

motion föreslagit, af en särskild revision för granskning af riksbanks- och

riksgäldsverkens styrelse och förvaltning vara både högst nödigt och nyttigt.

Med afseende å sistnämnda gransknings vigt ocli omfattning synes antalet

af dessa revisorer icke kunna sättas lägre än till sex.»

Pa det att, i enlighet med hvad sålunda framhållits, en särskild revision

af Riksdagens verk skulle kunna anordnas och likväl tillräckliga

krafter förbehållas för granskning af statsverkets räkenskaper och förvalt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

b

ning, fann utskottet, att kela antalet af Riksdagens revisorer borde ökas.

I afseende å vidden af denna ökning ansåg utskottet, att ledamöternas

antal i den revision, som skulle kafva till föremål att granska statsverkets

räkenskaper och förvaltning, borde bestämmas till tolf, eller så stort antal,

att revisorerna lämpligen kunde fördela sig på tre afdelningar. Genoin^

en sådan tillökning i arbetskrafter skulle, enligt utskottets åsigt, revisionen

sättas i stånd att med större uppmärksamhet, än hittills kunnat ske, följa

förvaltningens gång äfvensom att inom dess olika grenar gifva uppslag

till förbättringar, allt till väsentligt gagn för det allmänna.

I afseende å antalet suppleanter för Riksdagens revisorer ansåg utskottet,

att detta lämpligen borde bestämmas till sex för revisorerna af

statsverket och till fyra för revisorerna af riksbanks- och riksgäldsverken.

Det af utskottet i enlighet härmed framstälda förslag blef emellertid

i Första Kammaren förkastadt utan votering, under det att i Andra Kammaren

utskottets förslag utan diskussion antogs.

Vid 1893 års riksdag framlades af herr Ljungman, i motion inom

Andra Kammaren, alldeles enahanda förslag som det af utskottet ar 1892

tillstyrkta och af Andra Kammaren antagna. Utskottet förordade a nyo

detta förslag, hvilket emellertid inom Riksdagens kamrar rönte samma

öde som 1892.

Då, enligt hvad utskottet funnit, en af de förnämsta orsakerna till

den utgång, förevarande fråga fått, åtminstone vid de tvenne sista riksdagar,

vid hvilka densamma förelegat till pröfning, torde hafva varit det

starka motstånd, som förslaget om inrättande af två från hvarandra skilda

revisioner städse mött inom Första Kammaren, föreställer sig utskottet, att

ett förslag af sådan beskaffenhet som det nu af herr Ljungman i ämnet

framstälda, hvilket afser att vinna det eftersträfvade målet att åstadkomma

en förstärkning af revisorernas granskningsförmåga uteslutande genom en

ökning af revisorernas antal, skall hafva större utsigt till framgång inom

Riksdagens båda kamrar än de förslag, som förut i frågan blifvit väckta;

och som utskottet finner det vara synnerligen önskvärd!, att Riksdagen

inom en snar framtid bereder sina revisorer möjlighet att kunna på ett

både för det allmänna och för dom sjelfva mera tillfredsställande, sätt, ån

som under nuvarande förhållanden kan ske, fullgöra sitt ansvarsfulla förtroendeuppdrag,

tvekar utskottet icke att uttala sig till förmån för ett förslag,

hvilket utskottet anser vara egnadt att i afsevärd grad för revisorerna

underlätta ett verksamt granskningsarbete.

Att, såsom herr Ljungman föreslagit, öka antalet af Riksdagens revisorer

till tjugofyra, hvilket antal, enligt hvad motionären inom utskottet

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

framhållit, af honom valts med hänsyn till förhållandet under ståndsrepresentationens

tid, synes dock icke vara behöflig!, utan har utskottet

ansett det vara för det afsedda ändamålet tillräckligt, att nämnda antal

bestämmes till aderton, eller så stort, att vid de förberedande gransknings|irbetena

statsverkets revisorer kunna fördela sig på tre afdelningar ined

fyra ledamöter i hvarje, samt de återstående sex revisorerna må kunna

egna sig åt den vigtiga och omfattande granskningen af riksbanks- och

riksgäldsverkens styrelse och förvaltning.

Antalet suppleanter för Riksdagens revisorer torde i enlighet härmed

jemväl böra ^ökas; och anser utskottet detta antal lämpligen kunna bestämmas

till åtta, såsom i herr Ljungmans motion föreslagits.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa:

_ Lo) att Riksdagen, i anledning af herr Ljungmans

motion, n:o 157, i hvad den afser ändrad lydelse af § 72,

första stycket, och § 73 riksdagsordningen, måtte antaga

följande förslag till ändring af nämnda grund lagsstadganden

att hvila till vidare grundlagsenlig behandling:

(Nuvarande lydelse:)

A hvarje lagtima riksdag förordnas

revisorer till ett antal af tolf

för hvart år, hvilka till halfva antalet

af hvardera Kammaren utses,

att enligt regeringsformen och särskild

instruktion granska statsverkets,

Riksbankens och Riksgäldskontorets

tillstånd, styrelse och förvaltning.

Hvarje revision skall omfatta

ett års afslutade räkenskaper. Revisionsförrättningen

tager sin början

å dag, som i instruktionen bestämmes,

och skall inom två månaders

tid vara fullbordad. .

(Föreslagen lydelse:)

A hvarje lagtima riksdag förordnas

revisorer till ett antal af aderton

för hvart år, hvilka till halfva antalet

af hvardera Kammaren utses,

att enligt regeringsformen och särskild

instruktion granska statsverkets,

Riksbankens och Riksgäldskontorets

tillstånd, styrelse och förvaltning.

Hvarje revision skall omfatta

ett års afslutade räkenskaper. Revisionsförrättningen

tager sin början

å dag, som i instruktionen bestämmes,

och skall inom två månaders

tid vara fullbordad.

§ 73.

Pa samma gång och pa lika sätt, På samma gång och på lika sätt,

som Fullmägtige och Revisorer en- som Fullmägtige och Revisorer en
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

7

(Nuvarande lydelse:)

ligt föregående två §§ utses, tillsättas

jemväl suppleanter, att, vid inträffande

förfall för dem, träda i deras

ställen, nemligen för Fullmägtige i

Riksbanken tre, för Fullmägtige i

Riksgäldskontoret likaledes tre och

för hvarje års revisorer sex.

(Föreslagen lydelse:)

ligt föregående två §§ utses, tillsättas

jemväl suppleanter, att, vid inträffande

förfall för dem, träda i deras

ställen, nemligen för Fullmägtige i

Riksbanken tre, för Fullmägtige i

Riksgäldskontoret likaledes tre och

för hvarje års revisorer åtta. •

Beträffande den uti båda de föreliggande motionerna väckta, frågan

om upphäfvande af den afgörande röst, som enligt § 72 riksdagsordningen

tillkommer ordföranden hos Riksdagens revisorer, derest vid omröstning

inom revisionen rösterna i något fall äro lika, anmärker herr Cavalli i sin

motion, att påföljden af nämnda stadgande måste, ifall någon meningsskiljaktighet

af betydelse kunde väntas uppstå mellan ledamöterna från de

olika kamrarne, blifva den, att valet af ordförande egde rum icke med

hufvudsakligen fästadt afseende på att välja den, som vore för uppdraget

skickligast och lämpligast, utan den, hvilken med sin utslagsröst kunde

föra fram den mening, som den ena eller andra sidan ville göra gällande.

Fn samvetsgrann man måste det i öfrigt, anser motionären, förefalla synnerligen

obehagligt, att många och vigtiga frågor afgjordes genom hans röst,

och att ansvaret för besluten drabbade snart sagdt endast honom.

Jemväl denna fråga har förut varit föremål för Riksdagens öfverläggning

och beslut. Då vid 1885 års riksdag en proposition med förslag

till ny gemensam instruktion för Riksdagens revisorer af stats-, banko- och

riksgäldsverken förekom till behandling inom Första Kammaren, franr

stäldes der åtskilliga anmärkningar mot den i förslagets 3 § intagna bestämmelsen,

att vid lika röstetal ordföranden skulle ega afgörande röst.

Förslaget i nämnda del blef väl af kammaren godkändt, men att så skedde,

berodde, enligt hvad af diskussionen synes framgå, uteslutande af den omständigheten,

att grundlagens utti-yckliga föreskrift lade hinder i vägen för

införande af det förfaringssätt, som vid omröstning inom Riksdagens utskott

tillämpas. Uti en vid 1893 års riksdag af herr J. H. G. Fredholm inom

Andra Kammaren väckt motion i ämnet framhölls äfven den af herr Cavalli

påpekade olägenhet, som ifrågavarande stadgande medförde i afseende

å valet af ordförande hos revisorerna. Denna olägenhet ansåg dock

motionären vara mindre betydande än den, som framstälde sig, då man

underkastade revisorernas afgilha berättelser en granskning. Deraf ville

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

det nemligen synas motionären, som om den ena kammarens revisorer allt

mera bildade ett parti för sig gent emot revisorerna från den andra kammaren.

I samma mån som detta förhållande blefve fullt utbildadt, skulle,

menade motionären, den likaberättigade ställning, båda kamrarnes revisorer

enligt grundlagen borde till hvarandra intaga, faktiskt komma att häfvas,

och detta skulle å sin sida hafva till följd en menlig inverkan på resultaten

af statsrevisionens arbeten. Mot en sådan den ena kammarens

befarade magtställning inom revisionen gåfves visserligen äfven med nu

gällande stadgande i 72 § riksdagsordningen det korrektiv, att man vid

val af ordförande alltid läte lotten blifva afgörande för hvilkendera

kammarens revisorer ordföranden skulle tillhöra, och genom ett konseqvent

vidhållande af detta tillvägagångssätt borde Andra Kammarens

ledamöter inom revisionen för framtiden försättas i ett mera gynsamt läge

än det, hvari de befunnit sig på grund af hittills följda förfaringssätt.

Men äfven om härigenom jemvigt skulle kunna åvägabringas i den likaberättigade

ställning, som begge kamrarnes revisorer enligt grundlagen

borde till hvarandra intaga, så undginge man, enligt motionärens förmenande,

ändock icke den för statsrevisionens betydelse betänkliga faran, att

den ena kammarens revisorer kunde, om de så ville, under hela revisionsförrättningen

ensamma bestämma, hvad som i revisionsberättelsen skulle

göras till föremål för anmärkning eller icke. Denna fara förebyggdes helt

och hållet genom en ändring af § 72 riksdagsordningen i den rigtning,

att, då inom statsrevisionen omröstning med slutna sedlar anstäldes, en

sedel alltid borde, i likhet med hvad i § 48 riksdagsordningen stadgades

rörande omröstning inom Riksdagens utskott, uttagas och förseglas samt endast

i det fall öppnas, att rösterna vid sammanräknandet befunnes lika delade.

Konstitutionsutskottet, som hade att öfver detta förslag afgifva yttrande,

förkläde sig finna hvad motionen i denna del innehölle klart och tydligt

ådagalägga behofvet af att i afseende å omröstningarna hos statsrevisorerna

infördes samma ordning, som gälde inom Riksdagens utskott, samt tillstyrkte

alltså på de af motionären anförda skäl en ändring af § 72 riksdagsordningen

i sådan rigtning.

Då vid denna frågas behandling inom kamrarne intet blifvit anfördt,

som kunnat rubba den sålunda af utskottet förut i ämnet uttalade uppfattning,

anser sig utskottet, i anledning af de nu förevarande motionerna,

böra ånyo tillstyrka upphäfvandet af ifrågavarande grundlagsstadgande.

I afseende å sättet, hvarpå denna grundlagsförändring bör ske, hafva

olika förslag blifvit af motionärerna framstälda. Under det nemligen herr

Cavalli, i likhet med konstitutionsutskottet vid 1898 års riksdag, ansett

förändringen enklast kunna ske genom eu uteslutning af stadgandet i

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

9

§72 riksdagsordningen om ordförandens afgörande röst, har deremot lierr

Ljungman upptagit det af herr Fredholm uti ofvan omförmälda motion

framstälda förslag i detta hänseende, enligt hvilket ett särskildt stadgande

skulle i förevarande paragraf införas derom, att vid revisionens förhandlingar

skulle, i afseende å omröstning, tillämpas enahanda ordning, som

iakttages inom Riksdagens utskott.

Enär obestridligen genom en sådan uttrycklig bestämmelses införande

i grundlagen hvarje tvekan i afseende å förfaringssättet vid omröstning

hos revisorerna efter borttagandet af ordförandens afgörande röst undanrödjes,

samt härtill kommer, att det af herr Ljungman framlagda förslaget

i detta hänseende vid förutnämnda riksdag blifvit af Andra Kammaren

utan votering antaget, anser sig utskottet hafva grundad anledning till att

nu ansluta sig till sistberörda förslag.

Enligt herr Ljungmans motion skulle emellertid tillika stadgas, att

vid omröstning för beslut om anmärkning blott skulle fordras, att hälften

af de närvarandes röster tillstyrkt anmärkningen. Då något giltigt

skäl för en dylik förändring icke blifvit af motionären anfördt-, kan utskottet

icke biträda hans förslag i denna del, särdeles som derigenom

otvifvelaktigt utsigterna inom Riksdagen för förslaget i öfrigt skulle betydligt

förminskas.

Herr Ljungmans motion innefattar slutligen äfven förslag derom, att

i § 72 riksdagsordningen måtte införas uttrycklig bestämmelse om rätt för

revisor att till revisionsberättelsen foga sin skiljaktiga mening, och att i

afseende derå skulle lända till efterrättelse hvad i § 48 riksdagsordningen

finnes stadgadt för Riksdagens utskott. Ett förslag i samma syfte framstäldes

af herr Fredholm uti hans förut omnämnda motion vid 1893 års

riksdag. Konstitutionsutskottet fann visserligen detta förslag värdt all

uppmärksamhet men afstyrkte likväl detsamma, enär utskottet ansåg, att,

om uttryckligt erkännande åt berörda rätt skulle gifvas, så vore det uti

den särskilda instruktion, hvilken innefattade närmare bestämmelser angående

revisorernas verksamhet, och ej i riksdagsordningen, som ett stadgande

härom skulle hafva sin plats. Första Kammaren biföll utskottets

hemställan, hvaremot Andra Kammaren utan votering antog ett i afgifven

reservation framlagdt förslag af samma innehåll som det nu af herr Ljungman

i förevarande hänseende framstälda.

Behofvet af en bestämmelse, hvarigenom den enskilde revisorn fullt

och otvetydigt tillerkännes rätt att reservera sig mot af revisionen fattade

beslut, torde icke af någon kunna bestridas; och då onekligen berörda

reservationsrätt säkrast varder betryggad genom en särskild grundlagsbestämmelse,

har utskottet, med fästadt afseende jemväl å den utgång,

Bill. till 1 liksd. Prat. 78,95, 3 Sami. 4 Iläft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

förevarande fråga vid ofvannämnda riksdag erhöll inom Andra Kammaren,

funnit skäl vara för handen att nu förorda bifall till hvad af motionären

uti ifrågavarande hänseende föreslagits.

I enlighet med hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa:

2:o) att Riksdagen, i anledning af herr Cavallis

motion n:o 5 samt herr Ljungmans motion n:o 157, i

hvad den afser ändrad lydelse af § 72, andra stycket,

riksdagsordningen, måtte antaga följande förslag till

ändring af nämnda grundlagsstadgande att hvila till

vidare grundlagsenlig behandling:

(Nuvarande lydelse:)

Revisorerne välja sjelfve inom

sig ordförande, hvilken eger afgörande

röst, derest, vid omröstning,

rösterne i något fall äro lika.

(Föreslagen lydelse:)

Revisorerne välja sjelfve inom

sig ordförande. I afseende på omröstning

och rätt för revisor att till

berättelsen foga sin skiljaktiga mening

lände till efterrättelse hvad uti 48 §

stadgas för Riksdagens utskott.

Stockholm den 12 mars 1895.

På utskottets vägnar:

O. BERGRIS.

Reservationer:

af herr Bergius, som anfört:

»I öfverensstämmelse med den mening, som vid lagtima riksdagarne

1890, 1891, 1892 och 1893 gjort sig gällande i Första Kammaren, håller

jag före, att de revisorer, som enligt § 72 riksdagsordningen skola utses

för att enligt regeringsformen och särskild instruktion granska statsverkets,

riksbankens och riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och förvaltning, icke

äro för få för att kunna på ett tillfredsställande sätt fullgöra den dem

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

11

åliggande granskning, under förutsättning att denna icke, mera än nödvändigt

är, utsträckes till en siffer- och detaljgranskning. Följaktligen

har jag icke kunnat biträda försla<jet om ökning af antalet revisorer och

deras suppleanter.

Beträffande derefter frågan om revisorernas reservationsrätt ber jag

att få åberopa ett, med anledning af herr Fredholms motion, af konstitutionsutskottet

vid 1893 års riksdag i utlåtande n:o 21 afgifvet yttrande,

så lydande:

»Utskottet finner väl hvad motionären anfört om reservationsrätten

vara värdt all uppmärksamhet, men till ändring af en rikets grundlag

torde de anmärkta omständigheterna dock icke föranleda. Väl är det sant,

att ledamöterna i Riksdagens utskott i riksdagsordningen uttryckligen tillförsäkrats

rätt att lemna kamrarne del af sina skiljaktiga meningar, men

hvar eljest skulle en dylik bestämmelse gifvas? 1 fråga om revisorerna

hänvisas deremot i § 72 riksdagsordningen till eu särskild instruktion, der

närmare bestämmelser angående revisorernas verksamhet sålunda skola

vara att finna. Att denna i motsats till instruktionen för Riksdagens revisorer

af riksbanken ingenting innehåller om reservationsrätten må vara

en brist, men om uttryckligt erkännande åt denna rätt skall gifvas, så är

det uppenbarligen i instruktionen och ej i riksdagsordningen, som stadgandet

skall hafva sin plats.»

Hvad slutligen angår det förslag, som dels af herr Ljungman och

dels af herr Cavalli blifvit väckt om upphäfvande af stadgandet i § 72

riksdagsordningen att revisionens ordförande eger afgörande röst, derest,

vid omröstning, rösterna i något fall äro lika, så erkänner jag gerna, att

rätt goda skäl blifvit anförda för denna grundlagsändring, men då jag är

tveksam, huruvida den skulle komma att innebära en verklig förbättring,

har jag ansett mig icke böra med min röst understödja densamma. Men

om en sådan förändring anses böra ega rum, torde flen, såsom herr Cavalli

föreslagit, lämpligast böra ske endast genom uteslutning af de i riksdagsordningen

§ 72 andra stycket förekommande orden: »hvilkén eger

afgörande röst, derest, vid omröstning, rösterna i något fall äro lika»; ett

särskilt stadgande härom i riksdagsordningen, såsom utskottet nu föreslagit,

är, så vidt jag förstår, icke erforderligt. I detta hänseende ber jag

äfven att få åberopa ett af konstitutionsutskottet i nyssnämnda utlåtande

afgifvet yttrande, hvilket synes mig vara fullt rigtigt. Detta yttrande

lyder sålunda:

»Beträffande det sätt, hvarpå denna grundlagsändring bör ske, har

herr Fredholm, enligt hvad af motionen framgår, ansett, att en bestämmelse

om huru vid omröstningen skall förfaras icke bör i grundlagen

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

saknas. Då det emellertid måste vara alldeles gifvet att, om i grundlagen

icke finnes någon bestämmelse, som tillägger revisorernas ordförande afgörande

röst, enahanda ordning, som vid omröstning inom Riksdagens utskott

iakttages, kommer att tillämpas vid revisorernas förhandlingar; och

då i allt fall, om eu uttrycklig bestämmelse i detta afseende skulle anses

nödig, denna rätteligen bör införas i instruktionen för revisorerna, torde

förändringen enklast och lämpligast ske genom en uteslutning af stadgandet

i § 7 2 riksdagsordningen att ordföranden egcr afgörande röst, derest

vid omröstning rösterna i något fall äro lika»;

af herr Gustaf Andersson, som instämt med herr Bergius;

af herr Gustaf Berg; samt

af herrar Helander, von Strokirch och Samzelius beträffande utskottets

hemställan i andra punkten.

Herrar Alin, Belial, friherre Wr angel von Brehmer och b Tiger hafva

velat tillkännagifva, att de icke deltagit i ärendets slutliga behandling

inom utskottet.

Stockholm, Ivar Haeggströms Boktryckeri, 1895.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.