Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändring af 27 kap. 10 § byggningabalken.

1895-02-22 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1895:14, Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändring af 27 kap. 10 § byggningabalken.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 14.

N:o 14.

Ank. till Riksd. kansli den 22 febr. 1895, kl. 3 e. in.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändring af

27 kap. 10 § byggningabalken.

I 27 kap. 10 § byggningabalken stadgas:

Då bonde från hemman flytta skall, må han ej af bole föra näfver,

gärdsel, torf, ved, timmer, eller hvad det helst är, som han af gårdens

egor tagit, ej eller gödsel. Gör han det; böte som i 10 kap. sägs,

och före det åter. Ej eller må han före fardag fä eller foder af bole

föra, vid tio dalers hot. Häfver han, då fardag inne är, foder öfver,

och vill det sälja; bjude det jordegaren, eller honom, som efterkommer.

Vare ock bonde skyldig, att qvar vid gården lemna de lås, som vid

dörr eller vägg fäste äro, så ock spjäll, fönster, långbord och säte,

väggfasta bänkar och sängar, och annat fast innanrede, som till bod,

kölna, lada, stall och fähus hörer. Förer han något deraf bort; böte

för hvardera två mark, och skaffe det åter.

I en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottets behandling

hänvisad motion, n:o 4, föreslår herr O. G. Erikson i Öfra Odensvi: att

Riksdagen för sin dei må besluta, att 27 kap. 10 § byggningabalken

må erhålla följande förändrade lydelse:

Då bonde från hemman flytta skall, — — — — — —---

Häfver han, då fardag inne är, foder öfver och vill det sälja:

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 14.

vare jordegaren eller den, som efterkommer, skyldig att detsamma lösa

för ett pris, motsvarande två tredjedelar af årets markegångspris: —

Till stöd härför anför motionären: att ifrågavarande stadgande

icke vore nog tydligt, torde framgå af nedan anförda Kongl. Maj:ts

domar och utslag.

Genom Kongl. Maj:ts utslag den 1 februari 1878 med anledning

af tvist emellan kyrkoherden M. Kolmodin, i egenskap af tillträdare af

Alskogs kyrkoherdeboställe, å ena sidan, samt Lars Wiman och Frans

Nyström, å andra sidan, hafva de senare förpligtats att utan ersättningtill

kyrkoherdebostället återföra derifrån afförd råghalm, ehuru densamma

förut varit hembjuden tillträdaren, hvilken nekat erlägga den

fordrade betalningen.

Genom Kongl. Maj:ts utslag den 22 februari 1877, i tvistemål

mellan ryttmästare A. Löthmau, i egenskap af innehafvare af ryttmästarebostället

Åberg, å ena sidan, samt arrendator!! Hans Jonsson i

Vången, å andra sidan, har den senare, som från bostället bortfört 800

lispund (16 parlass) hö, förpligtats att till bostället återförskaffa dubbelt

så många parlass hö, som häri derifrån obehörigen affört.

Enligt ett af Kongl. Maj:t den 30 oktober 1879 meddeladt utslag,

i tvistemål mellan kyrkoherden i Blacksta församling, å ena sidan, och

afträdande arrendatorn af kyrkoherdebostället Erik Eriksson i Fyrby, å

andra sidan, har den senare, som från kyrkoherdebostället affört halm,

sedan kyrkoherden nekat att lösa densamma, ålagts att till bostället

återföra 560 lispund halm.

Genom dom den 29 september 1881, i rättegång mellan aflidue

kronofogden C. G. Cederlöfs sterbhusdelegare, å ena sidan, och arrendatorn

af emellertid till statsverket indragna kronobostället Gällqvist, har

Kongl. Maj:t dömt den senare, som användt det vid hans tillträde af

bostället der befintliga foder, att till sterbhusdelegarne betala fodrets

värde jemte ränta, efter bedömande af tre gode män, valda på sätt

härdasrätten förut bestämt.

Genom Kongl. Maj:ts dom den 10 april 1883, i rättegång mellan

afträdande arrendatorn af Eskilstorps gård P. Olsson å ena sidan, och

egaren af nämnda gård G. G. Stjernsvärd, å andra sidan, har den sistnämnde

iörpligtats att betala af den förre vid egendomen qvarlemnadt

foder, efter uppskattadt värde, med 1,000 kronor. >

Genom Kongl. Maj:ts utslag den 4 oktober 1883, i tvistemål

mellan arrendatorn af indragna underofficersbostället Tima vid Uplands

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o lå.

regemente, å ena sidan, och förre arrendatorn af sagda boställe N.

Lindman, å andra sidan, har den senare, som från bostället affört 12

parlass hö och 35 parlass halm, förpligtats att till bostället återföra

dubbelt så mycket, eller 24 parlass hö och 70 parlass halm.

Enligt Kongl. Maj:ts dom den 10 augusti 1886, i rättegång mellan

kyrkoherden J. Lindman i Gagnef, å ena sidan, och arrendatorn af

kyrkoherdebostället, handlanden C. J. Söderlund i Leksand, å andra

sidan, har den sistnämnde frikänts från att utgifva fordrad bergningslön

för 1,533 lispund hö och 1,978 lispund halm, som vid tillträdet

fans vid bostället och sedermera användts af arrendatorn för utfodring

af hans kreatur.

Genom Kongl. Maj:ts dom den 19 juli 1888, i rättegång mellan

förre arrendatorn af Vollsjö gård P. Persson, å ena sidan, och C. J.

Ekstéens enka C. Ekstéen samt J. Areskoug, såsom jemte enkan Ekstéen

förmyndare för bemälda makars omyndiga söner, å andra sidan,

hafva de sistnämnde förpligtats att betala det foder, P. Persson vid

afträdet qvarlemnat vid gården, efter uppskattadt värde med 2,405

kronor.

Kongl. Maj:t har vidare genom utslag den 5 december 1890,

i tvistemål mellan länsmannen C. Wennströms å tjenstens vägnar, å

ena sidan, och arrendatorn af indragna löjtnantsbostället Säby vid Uplands

regemente F. J. Hansson, å andra sidan, dömt den senare, som

under åren 1887, 1888 och 1889 försålt 20 parlass hö och 11 parlass

halm, att bota 46 kronor 50 öre samt att till bostället återförskaffa

dubbelt så många lass hö och halm, som han derifrån affört.

Af dessa Kongl. Majrts domar och utslag framginge, att den mindre

tydliga lagbestämmelsen i 27 kap. 10 § byggningabalk^! kunde gifva

anledning till rätt afsevärda förluster å ena eller andra sidan.

Då uppgörelse i förevarande hänseende genom ömsesidigt tillmötesgående

träffades i godo, vore det ganska vanligt, att afträdaren

erhölle betalning med två tredjedelar af värdet och tillträdaren. finge

en tredjedel som ersättning för gödselvärdet.

Då å ena sidan afträdande arrendator icke egde att från hemman

afföra foder, syntes det motionären ock böra, å andra sidan, stadgas

bestämd skyldighet för tillträdare att lösa det foder, som funnes öfver

vid fardag, mot ett pris, motsvarande två tredjedelar af årets markegångspris;

med eu sådan lagbestämmelse torde såväl af- som tillträdare

blifva bäst skyddade för förluster och onödiga rättegångar.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets Utlåtande N:o 14.

Beträffande de af motionären åberopade Kongl. Maj:ts domar och

utslag torde till en början böra erinras.

I det mål, deri Kongl. Maj:t den 1 februari 1878 meddelat utslag,

angick tvisten icke foder, som vid fardag å bostället var öfver, utan

halm efter en råggröda, som en arrendator, antagen af en föregående

boställsinnehafvare, skördat å bostället under sommaren efter den nye

boställsinnehafvarens tillträde.

De tre Kongl. Maj:ts utslag, den 22 februari 1877, den 4 oktober

1883 och den 5 december 1890 angå alla bortförande af foder från

militieboställen, hvilken fråga bedömts icke efter 27 kapitlet 10 §

byggningabalken utan enligt 42 § i militieboställsordningen, hvars föreskrifter

i fråga om rättighet att vid afträde bortföra foder afvika från

stadgandet i 27 kapitlet 10 § byggningabalken.

I det mål, som afgjordes genom Kongl. Maj:ts utslag den 30

oktober 1879, var fråga, huru vida en arrendator af ett kyrkoherdeboställe,

hvilkens arrendeafiräde inföll under boställshafvarens fortfarande

besittningstid, var berättigad att bortföra vid afträdet qvarvarande foder,

och af Kongl. Maj:t förklarades, att, då kyrkoherden ej varit såsom boställsinnehafvare

berättigad att från bostället under sin besittningstid

bortföra foder, och afträdande arrendatorn ej haft bättre rätt än den,

som till honom utarrenderat bostället, arrendatorn frånkändes rätt till

bortförande af foder eller till lösen derför.

Kongl. Maj:ts dom den 20 juli 1886 afser åter yrkande, att en

tillträdande arrendator skulle förpligtas att till innehafvaren af ett boställe

erlägga lösen för foder, som vid arrendatorns tillträde funnits å

bostället och tillhört boställsinnehafvaren.

Den af Kongl. Maj:t den 19 juli 1888 gifna dom har af motionären

blifvit origtigt återgifven, i det att Kongl. Maj:t, i likhet med vederbörande

underrätt och hofrätt, ogillat den afträdande arrendatorns anspråk

att erhålla godtgörelse för det foder, han vid afträdestiden innehade. I

sistnämnda dom, såväl som i den af Kongl. Maj:t den 10 april 1883

gifna, grunda sig Kongl. Maj:ts beslut icke på en tolkning af stadgandet

i 27 kapitlet 10 § byggningabalken, utan på tolkningen af bestämmelserna

i förevarande afseende uti det emellan parterna afslutade

arrendekontrakt.

Vid anmärkta förhållande kunna de utaf motionären åberopade

rättsfall icke berättiga till den slutsats, som motionären af dem velat

draga, eller att ifrågavarande lagrum skulle vara otydligt och derigenom

gifva anledning till olika rättstillämpning från domstolarnes sida, hvadan

Bill. till Riksd. Prof- 1895. 7 Sami. 8 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Lagutskottets Utlåtande N:o 14.

det af motionären anförda skäl för ändring deraf icke kan tillerkännas

någon giltighet.

Den af motionären föreslagna förändring i samma lagrum, åsyftande

att jordegare eller tillträdande arrendator skulle vara ovilkorligt förpligtad

att lösa det foder, som den afträdande arrendatorn vid fardagen

hade öfver och ville försälja, synes deremot utskottet kunna komma att

medföra afsevärda olägenheter. Det torde nemligen kunna befaras, att

med ett dylikt lagstadgande arrendatorer skulle finna det vara med sin

fördel förenligt att långt före arrendetidens slut afyttra större delen af

sina å den arrenderade jorden befintliga kreatur för att dymedelst öka

den myckenhet foder, som vid afträdet. jordegaren skulle vara förpligtad

att till sig lösa. Att ett sådant tillvägagående icke skulle lända till

jordbrukets fördel, torde ligga i öppen dag. Icke heller synes det vara

förenligt med rättvist ordnande af rättsförhållandet emellan jordegaren

och den afträdande arrendatorn att förpligta den förstnämnde att utan

hänsyn till hans eget behof lösa allt det foder, som den senare vid sitt

afträde kan vilja aflemna.

På grund af hvad sålunda anförts, föranlåtes utskottet hemställa,

att herr O. G. Eriksons motion icke må till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 22 februari 1895.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.

Herr P. G. Petersson har begärt få här antecknadt, att han icke deltagit

i ärendets behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.