Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändrade bestämmelser rörande utseende af rättens ombudsman i konkurs.

1895-02-25 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1895:18, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändrade bestämmelser rörande utseende af rättens ombudsman i konkurs.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 18.

ST:o 18.

Aiik. till Riksd. kansli den 25 febr. 1895, kl. 2 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner om

ändrade bestämmelser rörande utseende af rättens ombudsman

i konkurs.

I 41 § konkurslagen den 18 september 1862, första stycket, stadgas

för närvarande: Då gode män utses, förordne ock rätten eller domaren

en ärlig och förståndig man, inom eller utom rätten, att i konkurssaken

vara rättens ombudsman. Härtill må dock ej utses rättens ordförande.

Ombudsmannen åligger att öfver gode männens och sysslomännens förvaltning

hafva tillsyn: att vid de borgenärernas sammanträden utom rätten,

der han är tillstädes, föra ordet: att hos rätten eller domaren anmäla de

frågor, hvilka af konkurssaken uppstå och rättens pröfning påkalla: och

att i öfrigt vidtaga de åtgärder och beslut, hvilka enligt denna lag på

rättens ombudsman ankomma.

Vid innevarande riksdag har frågan om förändrade bestämmelser

rörande de personer, bland hvilka rättens ombudsman skall utses, blifvit

bragt å bane i två särskilda inom Andra Kammaren väckta motioner,

den ena, n:o 115, af herr Per Andreasson och den andra, n:o 107, af herr

A. Peterson i Hasselstad.

Den förstnämnde, herr Per Andreasson, föreslår upphäfvande af bestämmelsen

att rättens ombudsman må kunna utses jemväl inom rätten,

och hemställer, i enlighet härmed, att 41 § konkurslagen måtte erhålla

följande ändrade lydelse:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 18. 11

Då gode män utses, förordne ock rätten eller domaren en ärlig och

förståndig man, utom rätten, att i konkurssaker vara rättens ombudsman.

Ombudsmannen åligger — — — — — — — — —- 4-‘- — — — —

befattning tillträder.

Till stöd för berörda framställning anför herr Andreasson:

Genom lagen den 18 april 1890 vidtogs den förändring beträffande

67 § konkurslagen, att arfvode till rättens ombudsman skulle alltid blifva

bestämdt af domstolen, i stället för att, såsom förut varit förhållandet,

sådant bestämmande endast skedde i de ytterst sällsynta fall, att klagomål

fördes öfver det sätt, hvarpå vederbörande borgenärer begagnat sin

rätt att anslå arfvodet. Denna förändring återverkar på ett sätt, som

antagligen ej af lagstiftaren blifvit beaktadt, på 41 § konkurslagen, som

innehåller stadgandet, att till rättens ombudsman skall utses en ärlig och

förståndig man, inom eller utom rätten.

Uti de mindre städerna särskildt är vanligt, att rättens ledamöter sa

godt som uteslutande hugnas med rättens ombudsrnansbefattningar, och

understundom sker detta på ett sätt, att hela saken får ett sken af löneförbättring

för domstolens ledamöter. Exempelvis, efter hvad berättas,

kan jag nämna, att understundom rättens ombudsmansarfvodena skulle gå

till en kassa, som delas bland ledamöter i rådstufvurätt. Någon utom

rätten stående förordnas då begripligen ej.

Huru jäfsförhållanden vid pröfningen af arfvodenas storlek kunna

undvikas, är nästan svårt att förstå, men sker förmodligen genom inkallande

af extra rådmän, som sålunda oupphörligen få bestämma öfver de

ordinaries inkomster.

Att ett sådant sakernas tillstånd icke kan bibehållas utan men för

domstolens anseende, torde vara uppenbart, likasom att svårighet ej någonstädes

finnes att utom domstolarne erhålla ärlige och förståndige män,

lämplige till rättens ombudsmän.

Herr A. Peterson i Hasselstad anmärker, hurusom belåtenheten med

rättens ombudsmansinstitutionen icke varit så allmän, som man kunnat

hoppas och vänta, och att anledningen härtill i viss mån varit den, att

man trott sig finna, att vederbörande vid utseende af rättens ombudsman

icke alltid tagit tillbörlig hänsyn till den utseddes förmåga och personliga

egenskaper i (ifrigt, utan fast hellre afsett främjande af mer eller

mindre egna intressen. Särskildt vore detta förhållandet i de mindre stä
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets Utlåtande N:o 18.

derna, der, enligt hvad motionären erfarit, det blifvit ganska vanligt/att

inkomsterna af befattningen såsom rättens ombudsman tillfälle en eller

annan af rättens ledamöter eller efter vissa grunder dem emellan fördelades.

Detta vore uppenbarligen icke öfverensstämmande med god ordning.

Dels slappades nemligen kontrollen öfver befattningens handhafvande

och dels komrne, vid bestämmandet af arfvodet åt befattningens

innehafvare, rätten att döma i egen sak, hvarjemte för allmänheten mer

eller mindre obeqväma jäfsförhållanden lätteligen komine till stånd genom

en dylik anordning.

Motionären, som sålunda synes uteslutande fästa sig vid förhållandena

i stad, hemställer följaktligen, att 41 § 1 mom. af gällande konkurslag

måtte på det sättet ändras, att orden »inom eller utom rätten» må

utgå, samt efter orden »härtill må dock ej utses rättens ordförande» tillläggas

orden »eller ständig ledamot af rådstufvurätt i stad».

Att en bestämmelse, som lemnar rätten eller, på landet, domaren

öppet att vid utseende af rättens ombudsman göra sitt val inom rättens

egen krets, i tillämpningen lätteligen kan vålla betänkliga olägenheter,

lärer enligt utskottets åsigt icke kunna med fog förnekas. Motionärerne,

af hvilka herr Andreasson med sin framställning torde få anses åsyfta

förhållandena jemväl på landet, der utseendet af ifrågavarande funktionär

tillkommer domaren ensam, hafva båda företrädesvis fäst sig: vid den

vanskliga ställning, hvari frågan om arfvodesbeloppets bestämmande icke

kan undgå att försätta den samvetsgranne rättsledamoten, för hvilken

blotta skymten af misstanke att dervid vilja på ett eller annat sätt tillgodose

egna intressen måste vara förhatlig; och nekas kan icke, att det

är ur denna synpunkt, som stadgandet i fråga ter sig mest betänkligt.

Visserligen är det närmast förhållandena i städerna och, af lätt insedda

skäl, särskildt de mindre städerna, som härvid påkalla lagstiftarens

uppmärksamhet, men tydligt är, att arfvodesfrågans afgörande jemväl vid

underrätt på landet lätteligen kan verka menligt för rättens anseende och

vålla misstämning så väl inom rättens egen krets som bland borgenärerne,

derest rättens beslut i frågan icke skulle utfalla i enlighet med deras

förslag.

Jemväl ur andra synpunkter kunna emellertid erinringar göras mot

lämpligheten af ifrågavarande befattnings utöfvande af en rättens ledamot;

och må det i sådant afseende vara till fyllest att erinra, hurusom, på sätt

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 18.

13

motionärerne anmärkt, eu dylik anordning dels mången gång kan föranleda

jäfsförhållanden, som särskild! vid rådstufvurätterna i de mindre

städerna med deras sammansättning svårligen kunna undgå att vålla tidsutdrägt

med konkurssakens behandling och kostnader för borgenärerne,

och dels måste försvåra den kontroll öfver ombudsmannens verksamhet,

som rätten bör låta sig angeläget vara att utöfva.

Utskottet, som håller före, att erfarenheten flerstädes bekräftat här

ofvan anförda betänkligheter, finner jemväl en annan omständighet tala

för en förändring i den af motionärerne ifrågasatta rigtning. Såsom motiven

till gällande konkurslag gifva vid handen, innehöll det ursprungliga,

inom justitiedepartementet utarbetade förslaget i ämnet den bestämmelse,

att rättens ombudsman skulle utses inom rätten. Anledningen

härtill torde hafva varit en sträfvan att jemväl i formelt afseende likställa

innehafvaren af denna befattning med den franska handelsrättens

juge commissaire, hvilken tagits till förebild för förslagets rättens

ombudsman. I öfverensstämmelse härmed innehöll också berörda förslag

föreskrift derom, att rättens ombudsman skulle, i likhet med hvad som

gälde i fråga om »juge commissaire», inför rätten föredraga uppkomna

tvistefrågor. Den komité, som härefter afgaf betänkande och förslag i

ämnet, fann emellertid sammansättningen af våra underrätter på landet

lägga hinder i vägen för genomförandet af en motsvarande anordning af

rättens oinbudsmansinstitutionen, och vidtog af sådan anledning samt med

hänsyn tillika till de inom högsta domstolen gjorda anmärkningar mot

det äldre förslagets bestämmelser i förevarande ämne den förändring, som

sedermera vann lagstiftarens bifall, att rättens ombudsman lika väl skulle

kunna utses utom rätten, i sammanhang hvarmed komitén uttalade den

förvissning, att någon svårighet icke skulle möta att i hvarje landsort så

väl som i hvar stad finna personer, fullt kompetenta och i öfrigt lämpliga

för ifrågavarande befattning. Att förhållandena i vårt land, sedan

berörda uttalande gjordes, utvecklat sig derhän, att man nu med ännu

större fog än då kan instämma deri, lärer ingen vilja ifrågasätta.

Åt hvad ofvan anförts följer, att utskottet anser en förändring i den

af motionärerne angifna rigtning numera både böra och kunna vidtagas,

äfvensom att förändringen, då giltigt skäl icke synes förefinnas att i förevarande

afseende införa olikhet i stadganden för land och för stad, bör

afse jemväl rättens ombudsmansbefattningen på landet. Utskottet får sålunda

hemställa,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

samt

Lagutskottets Utlåtande N:o 18.

l:o att herr A. Petersons motion icke må af

Riksdagen bifallas

, : . '' . ■. 1 •> : -.tn.! : : : ■ ■

2:o att Riksdagen ville, med bifall till herr Andreassons

i ämnet väckta motion, för sin del antaga

följande

Lag

angående ändrad lydelse af 41 § konkurslagen den 18

september 1862, sådant detta lagrum lyder enligt förordningen

den 6 augusti 1881.

Härigenom förordnas, att 41 § konkurslagen den

18 september 1862, sådant detta lagrum lyder enligt

förordningen den 6 augusti 1881, skall hafva följande

ändrade lydelse:

41 §. Då gode män utses, förordne ock rätten

eller domaren en ärlig och förståndig man utom rätten

att i konkurssaken vara rättens ombudsman. Ombudsmannen

åligger att öfver gode männens och sysslomannens

förvaltning hafva tillsyn: att vid de borgenärernas

sammanträden utom rätten, der han är tillstädes,

föra ordet: att hos rätten eller domaren anmäla

de frågor, hvilka af konkurssaken uppstå och

rättens pröfning påkalla: och att i öfrigt vidtaga de

åtgärder och beslut, hvilka enligt denna lag på rättens

ombudsman ankomma.

Har den, som till ombudsman förordnas, ej förut

aflagt domareed, gånge sådan ed inför rätten eller

domaren, innan han nämnda befattning tillträder.

Stockholm den 25 februari 1895.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 18.

15

Reservation

af herrar Annerstedt, von Krusenstjerna, Fröberg, von Stapelmohr och

Bruzelius, hvilka anfört:

»Såsom motiv för det af motionären ifrågasatta förbiidet att inom

rätten utse rättens ombudsman har hufvudsakligen åberopats det förhållande,

att i vissa fall, då en domstolsledamot förordnades till rättens ombudsman,

bestämmandet af hans arfvode skulle hafva skett på ett sätt,

som lemnade utrymme för anmärkning. Det uppgifna missförhållandet,

derest det vore verkligt och så framt den borgenärerne tillkommande

rättighet att öfverklaga underrättens beslut angående ifrågavarande arfvode

ansåges icke innebära tillräckliga garantier deremot, skulle enligt

vår uppfattning böra föranleda allenast förändrade föreskrifter angående

sättet för bestämmande af detta arfvode, men icke borttagandet af det

med principerna i gällande konkurslag fullkomligt öfverensstämmande

stadgandet, att rättens ombudsman må kunna utses bland ledamöterne i

rätten. Blefve detta förbud infördt, skulle dessutom den sannolika påföljden

endast blifva den, att i de fall, der för närvarande en ledamot af

rätten anses böra förordnas till rättens ombudsman, i stället någon af de

vid rätten inskrifna extraordinarier erhålla förordnandet, hvilken förändring

icke kan anses såsom en förbättring.

På hufvudsakligen dessa skäl hafva vi ansett, att ifrågavarande motioner

bort af utskottet afstyrkas.»

Herrar Låss Olof Larsson, Näslund och F. G. Petersson hafva begärt

få här antecknadt, att de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.