Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 19

1895-03-05 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1895:19, Lagutskottets Utlåtande N:o 19

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

1

N:o 19.

Ank. till Riksd. kansli den 5 mars 1895, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till

lag angående hvad till fast egendom är att hänföra samt

lag om ändrad lydelse af 1 § i förordningen angående

lagfart å fång till fast egendom.

Kongl. Maj:t har den 29 sistlidne januari till Riksdagen aflåtit en

till lagutskottet hänvisad, så lydande proposition, n:o 27:

Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen förda

protokoll, vill Kongl. Maj:t härmed, jemlikt 87 § regeringsformen, föreslå

Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

lag angående hvad till fast egendom är att hänföra, samt

lag om ändrad lydelse af 1 § i förordningen angående lagfart å fång

till fast egendom den 16 juni 1875.

Ofvan omförmälda, propositionen vidfogade förslag äro af följande

lydelse:

Förslag

till

lag angående hvad till fast egendom år att hänföra.

1 §■

Fast egendom är jord å landet och i stad.

Bih till Riksd. Prot. 1895. 7 Samt. 10 Raft. (N:is 19, 20.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

2 §.

Till jorden höra: derå uppförda hus, vattenverk och andra byggnader,

för stadigvarande bruk i jorden anbragta ledningar och andra anläggningar,

stängsel, å rot stående träd och andra växter tillika med frukt derå, samt

gödsel.

3 §•

Till byggnad höra: fast inredning, såsom afbalkningar, ledstänger,

spiltor, krubbor och annat dylikt, ledningar för uppvärmning, belysning,

luftvexling samt vattens eller andra ämnens inledande eller bortförande,

annat, som i vägg, tak eller golf är inmuradt eller intimradt, samt hvad

till stadigvarande bruk för byggnaden blifvit anskaffadt, såsom dubbeldörrar,

innanfönster, nycklar, jernspislar, jernugnar, kaminer, brandredskap

med mera.

Till fabrik eller annan för industriel verksamhet inrättad byggnad

hör dessutom hvarje motor, maskin, kärl eller dermed jemförligt redskap,

som för sin användning kräfver och jemväl hvilar på fast, från grunden

beredt underlag, så ock kraftledningar med dertill hörande inrättningar,

dock med undantag af sådana ledningar, som från det allmänna ledningssystemet

öfverföra kraft till särskild maskin, som ej är att hänföra till fast

egendom.

Finnes till något, som, efter ty i denna paragraf sägs, till byggnad

hörer, reservdel eller duplett, då må den ej till den fasta egendomen

hänföras.

4 §•

Har någon efter särskildt stadgande eller på annan emot en hvar

gällande grund eganderätt till byggnad eller annat, som, efter ty i 2 eller

3 § sägs, skulle till annans fasta egendom höra, då må det ej till den fasta

egendomen räknas.

För grufdrift afsedd byggnad, stängsel, ledning eller annan anläggning,

hvarom i 2 § är sagdt, må ej, ändå att den tillhör egaren af den jord,

hvarå grufvan är belägen, till den jord hänföras.

5 §•

Såsom fast egendom anses:

byggnad å ofri tomt i stad i förening med sådan rätt till tomten, att

den ej må af egaren återtagas, så länge tomtören erläggas eller utan att

lösen för byggnaden gifves;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

3

vattenverk å annans grund i förening med sådan rätt till grunden,

att den ej må af egaren återtagas, så länge verket uppehälles;

i jordeboken upptaget fiskeri, hvarmed eganderätt till grunden ej är

förenad; samt

frälseränta.

6 §•

Genom denna lag göres ej ändring i hvad förordningen, innefattande

särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning af jernväg,

så ock i fråga om förvaltning af jernväg under konkurs den 15 oktober

1880, stadgar rörande hvad i vissa fall är att till jernväg hänföra.

Förslag

till

lag om ändrad lydelse af 1 § i förordningen angående lagfart å fång till

fäst egendom den 16 juni 1875.

Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen angående lagfart å fång

till fast egendom den 16 juni 1875 skall erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

Hvar, som genom köp, byte, gåfva, testamente, arf, giftorätt, skattelösen

af kronojord eller annorledes med eganderätt åtkommer fast egendom,

söke lagfart å fånget vid den rätt, hvarunder egendomen lyder. Hörer

egendomen under flera rätter, skall med hvarje del lagfaras vid den rätt,

hvarunder den del lyder.

Hvad sålunda är stadgadt afser jemväl fast egendom, som innehafves

såsom fideikommiss.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 19

I yår lag har saknats bestämda föreskrifter rörande hvad till fast

egendom är att hänföra.

De förvecklingar, hvilka ej sällan uppstått till följd af bristen på allmänna

bestämmelser i detta hänseende, gåfvo Riksdagen anledning att i

skrifvelse den 12 maj 1885 hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t

ville låta utreda hvad som borde vara att till fäst eller lös egendom hänföra

och för Riksdagen framlägga de förslag till tillägg i allmänna lagen, som

deraf kunde föranledas.

Sedan i följd af denna framställning landtbruksakademiens förvaltningskomité

och kommerskollegium, enligt remiss, hvar för sig inkommit med

underdånigt utlåtande öfver äldre lagberedningens förslag till jordabalk

1 kap. 1—5 §§, fann Kongl. Maj:t nämnda förslag numera icke kunna

såsom lag antagas; och vid sådant förhållande uppdrog Kongl. Maj:t åt nya

lagberedningen att utarbeta de lagbestämmelser uti detta ämne, som kunde

finnas vara af behofvet påkallade.

Med anledning af de tekniska frågor, som förekommo till besvarande

rörande hvad vid en fabriksbyggnad bör vara att hänföra till fast egendom,

blefvo sakkunniga yrkesidkare tillkallade vid behandlingen inom lagberedningen

af denna fråga, hvarjemte ett stort antal framstående yrkesidkare

meddelat lagberedningen skriftliga yttranden och upplysningar i denna del

af ämnet.

Efter det lagberedningen den 4 juli 1892 afgifvit förslag till lag angående

hvad till fast egendom är att hänföra, och kommerskollegium äfvensom

landtbruksstyrelsen inkommit med infordrade utlåtanden, samt högsta domstolen

öfver lagberedningens förslag afgifvit grundlagsenligt yttrande, har

Kongl. Maj:t till Riksdagen aflåtit nu föreliggande proposition med förslag

till lag i förevarande ämne, i allt hufvudsakligt öfverensstämmande med det

af lagberedningen afgifna förslaget.

Frågan om hvad skall räknas såsom tillbehör till en fabriksbyggnad

eller annan byggnad, afsedd för industriel verksamhet är, såsom föredragande

departementschefen framhållit, den, hvilken bland förslagets bestämmelser är

mest omtvistad. En del af de sakkunnige, hvilka under ärendets föregående

behandling blifvit hörda, hafva uttalat sig i den rigtning, att vid denna

frågas afgörande den hufvudsakliga vigten borde fästas vid det inre organiska

sambandet mellan byggnaden och de föremål — maskiner och redskap —

som kunna såsom tillbehör betraktas eller, med andra ord, att i allmänhet

sådana för handen varande inventarier, som användas vid fabriksrörelsen och

vore för dennas uppehållande erforderliga, borde betraktas såsom tillbehör

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 19. 5

till byggnaden, och denna uppfattning har jemväl biträdts af två ledamöter

i högsta domstolen.

Utskottet kan dock ej dela denna åsigt, utan anser utskottet i likhet

med flertalet af dem, som i frågan yttrat sig, att lagstiftningen i detta

hänseende bör, såsom lagförslaget innehåller, utgå från det mekaniska sambandet

mellan byggnaden och det föremål, om hvars förhållande till byggnaden

är fråga.

Skälen härför hafva redan blifvit anförda dels af nya lagberedningen

i dess motiv, dels vid förslagets granskning i högsta domstolen af ledamöter

deri, dels ock af föredragande departementschefen vid hans hemställan om

aflåtande af förevarande proposition, och hänvisar utskottet till hvad sålunda

förut i detta ämne blifvit anfördt. Utskottet anser sig endast böra tillägga,

att enligt dess uppfattning kreditförhållandena i vårt land äfven framdeles

komma att kräfva, att förlagsinteckningarnas värde såsom säkerhetshandlingar

icke blifver i väsentlig mån förminskadt genom lagstiftningen i fråga om

hvad till fast egendom skall hänföras, då genom samma lagstiftning eu motsvarande

tillökning i värdet af den säkerhet, som fastighetsinteckningarna i

fabriksbyggnaderna skulle komma att erbjuda, uppenbarligen icke kan åvägabringas.

Vid sådant förhållande synes det icke böra ifrågakomma att grunda

lagstiftningen i detta ämne på principen af det inre organiska sambandet

emellan byggnaden och fabriksinventantarier och redskap, hvarigenom förslagsinteckningen

skulle komma att förlora sitt väsentligaste underlag.

Vid granskning af bestämmelserna i 2 § i förslaget till lag om hvad

till fast egendom är att hänföra har inom utskottet blifvit ifrågasatt, huru

vida affattningen af bestämmelsen, att »gödsel» skulle höra till jorden, icke

kunde gifva anledning till en sådan tolkning, att derunder innefattades

jemväl konstgjorda gödningsämnen, hvilka till äfventyrs funnes bland jordegarens

förråd. Men då utskottet, på grund af hvad blifvit yttradt af ledamöter

från skilda orter inom landet, biträder den uppfattning, som blifvit uttalad

af föredragande departementschefen, att konstgjorda gödningsämnen

enligt allmänna språkbruket ej benämnas gödsel, har utskottet icke funnit

behöfligt att hemställa om ett förtydligande af nämnda bestämmelse.

öfriga bestämmelser i förslaget till lag angående hvad till fast egendom

är att hänföra samt förslaget till lag om ändrad lydelse af 1 § i förordningen

angående lagfart å fång till fast egendom den 16 juni 1875 hafva

icke gifvit utskottet anledning till någon erinran; och hemställer utskottet

följaktligen:

l:o) att förslaget till lag angående hvad till fast egenär

att hänföra må af Riksdagen bifallas;

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

2:o) att förslaget till lag om ändrad lydelse af 1 § i

förordningen angående lagfart å fång till fast egendom

den 16 juni 1875 må af Riksdagen godkännas.

Stockholm den 5 mars 1895.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1895:40 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående hvad till fast egendom är att hänföra samt lag om ändrad lydels a1 i texten