Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af vackt motion om ändring af 58 § i förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862.

1895-03-14 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1895:23, Utlåtande, i anledning af vackt motion om ändring af 58 § i förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 23.

n

iiuVufh ''di*.df\j;vt -iffiii

V!''H>1 tf • • .i■. ''Ilo* d •[*! ^{Uöiu • ■* ''■•ifiab-r; m; i. iwi;•!.••

»»''.JijiV.n "''<h Uf. jiuvinl- *it v. -»biiiff luflj,•'',(.[ (ii) .(iji; • i ’ t'' ti.: , v J!

N:o 23.

■■T.*> i ''-‘f i >:(?;* 4 : >»< ./: b;n- . mr»*.f a é.m- . 11 * * '' «*’ It;! ;*!<« « r,; : ; ■; ,>■,

Ant. till Riksd. kansli den 14 mars 1895, kl. 6 e. m.

Utlåtande, i anledning af vackt motion om ändring af 58 § i

förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21

mars 1862.

I en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottets behandling hänvisad

motion, n:o 69, erinrar herr C. A. Kumlin, att han vid nästlidet

års riksdag gjort framställning i‘syfte, att staten skulle åläggas skyldighet

att till vederbörande kommun erlägga kommunalutskylder för sådana

fastigheter, som af staten innehades för bedrifvande af bruks- eller fabriksrörelse.

Oaktadt denna motion blifvit af lagutskottet afstyrka ville

motionären fästa Riksdagens uppmärksamhet på ett fall, der befrielse för

staten från erläggande af kommunalutskylder vore allt annat än billigt

och rättvist. Motionären åsyftade det i den vid sistlidne riksdag afgifna

motionen såsom exempel anförda Åkers krutbruk, beläget inom Åkers

socken af Södermanlands län. Enligt de af pastorsembetet lemnade uppgifterna

vore vid detta bruk mantalsskrifna icke mindre än 100 personer,

deraf 16 öfver 60 år gamla och 38 minderåriga barn. Faran för kommunen,

som vore jemförelsevis liten, att betungas af en dryg fattigvård vore

således redan för närvarande stor; och då kommunens inkomster minskades

derigenom att bruket inköpte énskilda fastigheter, blefve denna fara

ännu större. Att bruket skulle vara befriadt från kommunalutskylder vore

så mycket obilligare, som derstädes tillverkades krut icke allenast till allmänt

behof, utan jemväl till försäljning åt enskilde.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 23. 7

Särskildt ville motionären fästa uppmärksamheten på den utvidgning

af krutbruket, som sedan någon tid egde rum i och för tillverkning af

röksvagt krut. Då denna krutfabrikation vore långt farligare än den af

vanligt krut, och då i händelse af olycksfall — och sådana torde nog ej

komma att uteblifva — kommunen hade att draga försorg om dem, som

i brukets tjenst blifvit oförmögna att sig försörja, finge man ej förundra

sig, om kommunen i rättvisans och billighetens namn fordrade, att staten

måtte erlägga kommunalutskylder för denna sin fastighet.

De fördelar, som kommunen kunde draga af en dylik inrättning

genom de kommunalutskylder, som personalen hade att erlägga, äfvensom

den ökade omsättning, som genom anläggningarna måste blifva en följd,

kunde ingalunda uppväga de bördor, som bruksrörelsen ådroge kommunen.

Ty icke nog med att bruksrörelsen kunde verka ökning i fattigvårdstungan,

det kunde ock hända, att — då nu barnantalet i följd af brukspersonalens

ökning komme att stiga — kommunen ålades att upprätta

ännu en folkskola samt att vid densamma underhålla nödig lärarepersonal

För närvarande tillverkades för statens behof projektiler vid det inom

samma kommun belägna Åkers styckebruk. Om nu detta bruk öfverginge

i statens ego — och det läte ju tänka sig — skulle kommunen beröfvas

kommunalskatten jemväl för denna fastighet.

Då staten på landet egde bruks- och fabriksrörelse, vid hvars bedrifvande

faran för olyckshändelser vore mycket stor, och då, i fall olyckshändelse

inträffade, kommunen måste underhålla de skadade, vore det

billigt och rättvist, att kommunalskatt påfördes fastigheterna vid sådana

statens anläggningar. !■>•:'' , i ; .

På grund häraf hemställer motionären, att Riksdagen måtte i skrifvelse

anhålla, att Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag till sådan ändring af § 58 i förordningen om kommunalstyrelse

på landet den 21 mars 1862, att för fastigheter vid staten tillhöriga,

lifsfarliga industriella anläggningar fyrktal skall med hänsyn till

kommunalutskylders utgörande påföras efter det belopp, som, derest bevillning

för nämnda fastigheter skulle enligt gällande bevillningsförordning

utgå, på grund af taxeringsvärdet svarar mot sådan bevillning.

I afseende å annan fastighet å landet, än jordbruksfastighet, gäller

regeln, att kommunalutskylder, enligt 57 § i förordningen om kommunal
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 23.

styrelse på landet den 21 mars 1862, derför utgöras endast om den är

taxerad till allmän bevillning. Hvad åter jordbruksfastighet å landet

angår, skola, jemlikt 58 § i nämnda förordning, kommunalutskylder erläggas

äfven för jordbruksfastighet, från hvilken allmän bevillning icke

utgår. <

I tredje stycket af sistnämnda paragraf stadgas nemligen: »För sådan

jordbruksfastighet, för hvilken bevillning ej erlägges, påföres fyrktal efter

det belopp, som, derest bevillning för densamma enligt Art. II i bevillningsstadgan

utgå skulle, på grund af taxeringsvärdet mot sådan bevillning

svarar.»

I det utlåtande, n:o 24, som lagutskottet vid 1894 års riksdag afgaf

i anledning af den af herr Kumlin vid nämnda riksdag väckta framställning,

yttrade utskottet bland annat följande: Den skilnad, som i fråga

om skyldighet för staten att erlägga utskylder till vederbörande kommun

gjorts mellan jordbruksfastighet och annan fastighet, finner utskottet vara

i princip rigtig. Af sådana industriella anläggningar, som i motionen

afses, draga nemligen kommunerna på mångahanda andra sätt än genom

direkta utskylder inkomst och fördel i öfrigt, hvilket ej i samma grad är

fallet i fråga om jordbruksfastigheter. Till bestyrkande häraf torde det

vara till fyllest att erinra om de utskylder, som den vid dylika anläggningar

anstälda personalen erlägger till kommunen, äfvensom den derstädes

ökade omsättning, som genom anläggningarna måste blifva en följd.

Motionens bifallande skulle för öfrigt, enligt hvad utskottet föreställer

sig, medföra följder af särdeles omfattande beskaffenhet. Om statens skyldighet

uti förevarande afseende utsträcktes till sådana å landet belägna

statens fastigheter, der för dess räkning bedrifves bruks- eller fabriksrörelse,

skulle nemligen med all säkerhet anspråk — grundade på lika

goda skäl som de af motionären anförda — komma att framställas om

dylik bestämmelse ej mindre från städernas sida, rörande de mångahanda

för statens räkning i dem bedrifna företag af industriel art, än äfven beträffande

den jernvägsdrift, som af staten utöfvas.

Utskottets i enlighet härmed affattade afstyrkande hemställan blef af

båda kamrarne bifallen.

I förevarande motion har det vid 1894 års riksdag af motionären

framstälda förslaget i ämnet blifvit inskränkt, så att fyrktal skulle komma

att påföras allenast sådana staten tillhöriga industriella anläggningar, hvilka

kunde betraktas såsom lifsfarliga. Genom en dylik inskränkning förringas

emellertid icke i någon mån giltigheten af de skäl, som af sistlidet ars

lagutskott blifvit anförda för afstyrkande af motionen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 23. 9

Utskottet finner derför icke skäl att frånträda den ståndpunkt i

ämnet, som 1894 års lagutskott intagit, och hemställer följaktligen,

att herr Kumlins motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 14 mars 1895.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.

liih. till Rikstl. Vrot. 1895. 7 Samt. 12 Höft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.