Sök i Ratio Lex

Utlåtande angående skatteförkållandena i riket föreslog, att den personliga afgiften för folkskolans ändamål måtte förbjudas.

1895-03-22 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1895:25, Utlåtande angående skatteförkållandena i riket föreslog, att den personliga afgiften för folkskolans ändamål måtte förbjudas.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

1

N:o 25.

Ank. till Biksd. kansli den 23 mars 1895, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående upphäfvande af

den personliga folkskoleafgiften.

_ I en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottets behandling

hänvisad motion, n:o 27, har herr O. H. Ström hemstält, att Riksdagen

måtte besluta, att den personliga folkskoleafgiften skall upphöra från

och med 1896.

Motionären har, under erinran att han vid 1888 års riksdag afgifvit

motion i enahanda syfte, till stöd för sin nu förevarande framställning

åberopat, hvad han i nämnda motion och vid frågans behandling

i Andra Kammaren anfört.

I den af motionären vid 1888 års riksdag afgifna motion anfördes:

»Det kunde väl ej bestridas, att personella utskvlder icke drabbade

den skattdragande i mån af hans skatteförmåga, utan att de

tvärt om stälde samma kraf på den mindre bemedlade som på den

förmögnare medborgaren. Bland sådana utskylder borde den personliga

folkskoleafgiften afskaffa, såsom utgående efter en orättvis grund

och i all synnerhet om genom lifsmedelstullars införande af de obemedlade

bidrag komme att indirekt utkräfvas till förbättrande af den

jordbruks- och industriidkande befolkningens ställning.

Bih. till Biksd. Prot. 1895. 7 Sami. 14 Höft. (N:o 25.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

I det utlåtande, n:o 28, som lagutskottet med anledning af denna

framställning afgaf vid 1888 års riksdag, yttrade utskottet:

I afseende å det af herr Ström framstälda förslaget vill lagutskottet

erinra, att skatteregleringskomitén i sitt den 13 september 1882

afgifna utlåtande angående skatteförkållandena i riket föreslog, att den

personliga afgiften för folkskolans ändamål måtte förbjudas. I det yttrande

till statsrådsprotokollet, hvarmed statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet

anmälde skatteregleringskomiténs berörda förslag

och h vilket sedermera åtföljde propositionen till 1883 års Riksdag angående

ändringar i folkskolestadgan, anmärkte statsrådet, att ett sådant

förbud syntes betänkligt. Ifrågavarande afgift syntes visserligen i mera

välmående kommuner kunna utan svårighet borttagas. Den förhöjning

i den efter förmögenhet och inkomst utgående vanliga kommunalskatten,

som deraf skulle blifva en följd, skulle der icke kännas betungande

eller medföra större orättvisor. Men kommuner funnes, der den beskattningsbara

förmögenheten och inkomsten vore så obetydlig och

skilnaden i ekonomisk ställning emellan de från bevillning efter andra

artikeln fria och de sådan bevillning betalande i allmänhet så ringa, att

betänkliga svårigheter och orättvisor skulle uppstå, om all personlig

skatt upphäfdes och bristen i kommunens inkomster ersattes af en förhöjning

i afgiften efter förmögenhet och inkomst. Den kyrkliga kommunen

egde, för att bereda tillgångar till sina behof, icke använda

andra beskattningsformer än de direkta. Skälen emot ett fullständigt

borttagande af möjligheten att i de mindre kommunerna pålägga personlig

skatt vunne derigenom inom den kyrkliga kommunen ökad

styrka. Dertill komme, att väl ingen afgift lättare än folkskoleafgiften

af de mindre bemedlade insåges utgå till ett för dem gagnande ändamål,

hvarför denna afgift minst af alla kunde antagas gifva anledning

till missnöje.

Den'' till 1883 års Riksdag aflåtna propositionen i ämnet, hvilken

hufvudsakligen afsåg att åt § 58 i folkskolestadgan gifva en sådan lydelse,

att deraf klart framginge, att en personlig afgift till folkskolan

alls icke vore anbefald, utan endast medgifven, der vederbörande kommun

funne den behöflig och rättvis, blef, med en af lagutskottet föreslagen

redaktionsändring, af båda kamrarna utan diskussion eller votering

godkänd; och utfärdades i enlighet med Riksdagens beslut kungörelsen

den 1 juni 1883.

Då enligt utskottets tanke icke sedan 1883 inträdt sådana förändrade

förhållanden, som kunna förringa giltigheten af de andragna

skälen för bibehållande af den personliga folkskoleafgiften, der den
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

sammas utgående af omständigheterna betingas, hemstälde utskottet, att

motionen icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Båda kamrarne biföllo lagutskottets hemställan.

Utskottet, som delar de betänkligheter mot ett fullständigt upphäfvande

af den personliga folkskoleafgiften, som af utskottet vid 1888

års riksdag blifvit uttalade, anser följaktligen, att kommunens rätt att

besluta en dylik afgift till begränsadt belopp bör bibehållas.

Utskottet vill särskildt, erinra derom, att den, hvilken såsom egare

till en mindre jordbruksfastighet är uppförd till bevillning och sålunda

äfven är skyldig att betala utskylder till kommunen, ej sällan kan i

ekonomiskt afseende vara i en ingalunda fördelaktigare ställning än

en arbetare, hvilken är från bevillning och deraf beroende kommunalutskylder

befriad. Derest nu den personliga folkskoleafgiften borttoges

och i stället den efter förmögenhet och inkomst utgående kommunalskatten

höjdes, skulle de små jordegarne betungas af ytterligare .utskylder,

under det att personer, h vilka vore fria från hvarje efter sådan

grund utgående skatt, men hvilkas skatteförmåga vore lika stor eller

kanske större än de förstnämndes, skulle befrias äfven från hvarje afgift

till folkskolans behof.

Då ifrågavarande afgift icke får sättas till högre belopp än 50

öre för man och 25 öre för qvinna, synes densamma för de mindre

bemedlade icke kunna blifva synnerligen betungande, helst kommunerna

pläga i stor utsträckning för medellöse medgifva afskrifning af de

personella utskylderna.

På grund häraf föranlåtes utskottet hemställa:

att herr Ströms förevarande motion icke må till

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 22 mars 1895.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Reservation:

af herrar Kardell och P. G. Petersson, hvilka ansett, att utskottet bort

tillstyrka bifall till ifrågavarande motion.

Herr von Krusenstjerna har begärt få här antecknadt, att han icke

deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

STOCKHOLM, P A. SYMANS EFTERTRÄDARES TRYCKERI. 1895.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.