Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af de uti gällande konkurslag stadgade bestämmelser rörande utöfvande af rösträtt i frågor som röra konkursförvaltning.

1895-04-02 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1895:28, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af de uti gällande konkurslag stadgade bestämmelser rörande utöfvande af rösträtt i frågor som röra konkursförvaltning.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 28.

5

N:o 28.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af de uti

gällande konkurslag stadgade bestämmelser rörande utöfvande

af rösträtt i frågor som röra konkursförvaltning.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottets behandling

hänvisad motion, n:o 110, hemställer herr E. G. H. Åkerlund:

att Kiksdagen för sin del ville besluta sådana ändringar och tillägg

i gällande konkurslag, som i möjligaste mån förekomma, det borgenär

genom uppgifvande och bevakande af giltig grund saknande fordringar

må kunna utöfva ett oberättigadt inflytande på val af gode män och

syssloman samt i andra mål, som röra förvaltning af gäldenärs bo.

Till stöd för motionen anföres:

Konkurslagen stadgade, såsom regel, att vid val till gode män eller

syssloman så ock uti alla andra mål, som röra förvaltning af gäldenärs bo,

gälde såsom beslut den mening, hvarom, bland närvarande borgenärer, de

sig förenade, hvilkas fordringar sammanräknade utgjorde största beloppet,

så framt dessa borgenärer derjemte utgjorde minst en fjerdedel af de

röstande; och utöfvades rösträtten före inställelsedagen enligt de fordringar,

en borgenär uppgifvits ega, samt, efter det borgenär på inställelsedagen

eller sedermera bevakat fordran, efter storleken af det belopp, han sålunda

bevakat.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 28.

Detta sätt för afgörande af frågor angående boets förvaltning och

öfriga angelägenheter vore emellertid mindre betryggande.

Hvad först beträffade de frågor, som erfordrade afgörande före inställelsedagen,

såsom godmansval m. fl., funnes, med nuvarande bestämmelser,

ej nödig garanti emot att personer obehörigen och till boets skada utöfvade

rösträtt med stöd af ogrundade fordringsanspåk, helst några

fordringsbevis endast »så vidt ske kan» behöfde företes. Ännu betänkligare

stälde sig saken med afseende å de konkursboets angelägenheter,

hvilka skulle af borgenärerna afgöras å och efter inställelsedagen.

Bevakandet af fordran vore det faktum, som från och med inställelsedagen

grundade rösträtt i en konkurs, och, med lagens nuvarande

bestämmelser, hade detta sin tillämpning, oafsedt om den fordran, som

bevakats, egde någon giltig grund eller icke. Härigenom blefve en mindre

samvetsgrann person, som ville för främjande af egennyttiga afsigter

förskaffa sig obehörig röstöfvervigt i en konkurs, satt i stånd att förverkliga

detta syfte blott genom att i konkursen bevaka en för ändamålet

tillräckligt stor fordran. Visserligen skulle han, enligt konkurslagens

stadgande, lägga de handlingar in, på hvilka han sin fordran grundade,

men ingenting hindrade honom från att för ernående af sitt ändamål,

t. ex. i fall han haft några affärer med gäldenären, skrifva räkningar å

huru höga belopp som helst eller uppgifva sig hafva lidit eller möjligen

komma att lida skada för huru högt belopp honom för godt syntes, så

mycket mindre som för dylikt förfarande ingen straffpåföljd torde finnas

stadgad, och ingen torde lagligen kunna hindra honom att i konkursen

rösta för de »fordringar», han sålunda bevakat. För åstadkommande af

den erforderliga personliga röstpluraliteten behöfde han endast förse sig

med fullmagter från en och annan mindre fordringsegare, hvilka fullmagter

synnerligen lätt brukade kunna anskaffas, hvarefter han sjelf, intill

dess hans ogrundade fordringsanspråk blifvit lagligen underkända, hvilket

kunde draga en ganska lång tid, gjorde sig till fullständig herre öfver

konkursen och särskildt i sitt intresse gäldenären och medborgenärer till

förfång dominerade valet till syssolomän, hvilka ju hade konkursboets

medel och hela förvaltning om händer. Att så allt för ofta tillginge, torde

vara så bekant, att motionären ville anföra blott ett enda exempel derpå.

Uti en konkurs inom det län, motionären tillhörde, hvilken ännu

icke vore afslutad och troligen icke förr än i en aflägsen framtid slutade,

bevakade en person omkring 70,000 kronor dels för förluster, som han

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 28.

trodde sig genom gäldenärens förvållande möjligen om fem ä sex år

eller längre tid härefter kunna få vidkännas, dels för andra fordringar,

hvarför inga som helst rimliga skäl förefunnos. Efter anmärkningar från

öfriga fordringsegare i konkursen hade allra största delen af bevakningen,

eller öfver e/7 deraf, ogillats af vederbörande domstol, och resten af bevakningen,

hvarom rättegång ännu påginge, blefve helt säkert äfven till

större delen slopad, men den förmente fordringsegaren nådde det mål han

åsyftade. Han valde sig sjelf jemte en god vän, som bevakat 100

kronor, till syssloman i massan. Dessa togo nu om händer alla konkursmassans

medel, och om redovisning någon gång kunde förväntas, så saknades

efter all sannolikhet, åtminstone hos den omförmälde sjelfvalde

sysslomannen, tillgångar. De verkliga fordringsegarnes utdelning blefve

då ungefär lika med noll.

Då dylikt kunde ega rum, syntes det motionären vara uppenbart, att

lagens stadganden i hithörande delar icke vore sådana de borde vara.

Ehuru utskottet, i likhet med motionären, anser den nuvarande

lagstiftningen angående utöfvande af rösträtt i frågor, som röra konkursförvaltning,

i så måtto otillfredsställande, att densamma icke lemnar tillräckliga

garantier mot obehöriga personers deltagande i borgenärsbesluten,

får utskottet, då motionären uti sin framställning icke lemnat ens en

antydan om den rigtning, hvari den af honom önskade lagförändringen

skulle vidtagas för undanrödjande af antydda missförhållande, hemställa,

att ifrågavarande motion icke må till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 2 april 1895.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.

Herr P. G. Petersson har begärt få här antecknadt, att han icke

deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.