Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrade bestämmelser rörande resekostnads■ och traktamentsersättning åt målsegare i brottmål.

1895-04-02 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1895:30, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrade bestämmelser rörande resekostnads■ och traktamentsersättning åt målsegare i brottmål.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lagutskottets Utlåtande N:o 30,

inteckningshandlingen i hufvudskrift uppvisas, men med

hvilka dylik åtgärd icke vidtagits.

Stockholm den 2 april 1895.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNEESTEDT.

N:o 30.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrade bestämmelser

rörande resekostnads■ och traktamentsersättning åt målsegare

i brottmål.

Uti eu, inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottets behandling

hänvisad motion, n:o 20, anför herr Zetterstrand:

Under lagskipningen, särskild! vid våra underdomstolar, yppades

mycket ofta ett missförhållande, hvilket, ehuru ej af någon synnerligen

stor betydelse, dock vore så pass beaktansvärdt, att motionären ansett sig

böra derpå fästa Kiksdagens uppmärksamhet och sålunda söka framkalla

en, efter motionärens förmenande, af rättvisa och billighet påkallad lagförändring.

Det förhölle sig nemligen, enligt hvad kändt vore, sålunda, att i

brottmål, hvilka hörde under allmänt åtal, målsegare vore skyldig att vid

laga äfventyr på kallelse inställa sig vid domstol, men deremot för de

kostnader och besvär, som derigenom tillskyndades honom, icke erhölle

någon som helst godtgörelse i de synnerligen ofta förekommande fall, att

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

den tilltalade antingen frikändes eller icke kunde till ansvar dömas eller

ock sakfäldes, men saknade tillgång till utgifvande af ersättning.

Förklaringsgrunderna till denna målsegarens ogynsamma ställning

finge väl sökas deri, att man ansett det vara en allmänt medborgerlig

förpligtelse att, der sådant för rättstillståndets vidmagthållande kräfdes,

uppträda såsom målsegare, äfvensom att några afsevärda uppoffringar icke

deraf kunde föranledas.

Häremot ville motionären dock framhålla, dels att, då det vore ett

allmänt statsintresse, att rättvisan ginge sin gilla gång, det syntes motionären

hårdt, att enskild man, som blifvit kränkt till person eller egendom

och som mången gång för sin egen del helst skulle se, att något åtal ej

komme till stånd, skulle vara nödsakad att derjemte i egenskap af målsegare

vidkännas förluster af både tid och penningar, samt dels att dessa

förluster emellanåt kunde uppgå till belopp, hvilka ej stode i rimligt förhållande

till målsegarnes ekonomiska ställning, exempelvis då en fattig

landtbo vid besök i en aflägsen stad blifvit utsatt för öfverfall på allmän

plats eller frånstulits några persedlar samt efter brottslingens upptäckande

till följd af dennes enständiga nekande och deraf påkallade vittnesförhör

nödgades vid flera rättegångstillfällen iakttaga personlig inställelse.

Den ifrågasatta ersättningen åt målsegare för resekostnad och tarflig

i ofvan antydda fall syntes motionären lämpligen kunna bestämmas

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med gällande lagstadganden rörande

ersättning till vittnen i likartade mål, men motionären tilltrodde sig icke

att framställa ett nöjaktigt lagförslag i ämnet.

Med stöd af hvad han sålunda anfört, hemställer motionären,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Konungen anhålla, det honom

täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till förändrade

lagbestämmelser rörande resekostnads- och traktamentsersättning åt målsegare.

I anledning af förevarande motion får utskottet till en början erinra,

att målseganden i allmänhet icke är förpligtad att iakttaga personlig

inställelse vid domstolen, utan att i det ojemförligt öfvervägande antalet

fall det gör till fyllest, om målseganden åt annan person utfärdar fullmagt

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

13

att haris talan utföra. Då, enligt hvad erfarenheten utvisar, åklagaren i

målet icke undandrager sig att mottaga en sådan fullmagt, är målseganden

ock i tillfälle att utan någon kostnad för sig iakttaga inställelse. För de

särskilda fall, då målsegandens personliga inställelse af rätten anses erforderlig,

och följaktligen målsegande, hvilken tillstädeskommit genom ombud,

blifver af rätten förpligtad att personligen sig inställa, är, enligt utskottets

uppfattning, målseganden redan enligt nu gällande lagstiftning

berättigad till ersättning. Enligt sista momentet af 1 § lagen angående

ersättning af allmänna medel till vittnen i brottmål den 4 juni

1886, är den, som enligt domstols förordnande inkallats för att upplysningsvis

böras, berättigad till enahanda ersättning som vittne, och det

synes utskottet icke böra råda något tvifvel derom, att målsegande, hvilken

under ofvan angifna förhållanden af domstol förpligtats att iakttaga

personlig inställelse, inbegripes under dem, som enligt domstols beslut

inkallats för att höras upplysningsvis.

På grund af hvad sålunda anförts, föranlåtes utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 2 april 1895.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.

Herr von Krusenstjerna har begärt få här antecknadt, att han icke

deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Bill. till RiJcsd. Prof. 1805. 7 Sami. 16 Käft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.