Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af den uti förordningen angående kommunalstyrelse i stad stadgade beräkning af kommunalbeskattning å jordbruksfastighet.

1895-04-18 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1895:35, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af den uti förordningen angående kommunalstyrelse i stad stadgade beräkning af kommunalbeskattning å jordbruksfastighet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 35.

1

N:o 35.

Ank. till Riksd. kansli den 19 april 1895, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af den uti förordningen

angående kommunalstyrelse i stad stadgade beräkning

af kommunalbeskattning å jordbruksfastighet.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottets behandling

hänvisad motion, n:o 59, anför herr A. Petri:

Genom kongl. förordningen af den 2 december 1892 ändrades bevillning^

af jordbruksfastighet från tre till sex öre, och samma dag utfärdades

förordning, genom hvilken 58 § i förordningen af den 21 mars 1862 om

kommunalstyrelse på landet erhöll ändrad lydelse, hvarigenom fyrktalet, som

vore bestämmande för den kommunala beskattningen, nedsatt^ till hälften

mot förut.

Genom sistnämnda ändring förebyggdes, att jordbruksfastigheterna å

landet, oaktadt den höjda bevillningen till kronan, erhöllo högre kommunalskatt

än förut, men då kommunalbeskattningen i stad utginge efter summan

af, vare sig för fastighet eller inkomst, åsatt bevillning, utan något undantag,

så måste jordbruksfastighet i stad från och med år 1893 äfven betala dubbel

kommunalskatt, enär 57 § i förordningen den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse

i stad icke blifvit ändrad, utan fortfarande vore gällande. Att

stadsjorden skulle komma i ett så ogynsamt läge beträffande kommunalbeskattningen,

kunde väl ej hafva varit lagstiftarnes mening, utan torde förhållandet

snarare bero på något förbiseende.

Då nu påpekade olägenhet icke torde kunna afhjelpas annat än genom *

ändring i förordningen om kommunalstyrelse i stad i samma syfte som här

Bih. till Riksd. Prof. 1835. 7 Sami. 20 Höft. (N:o 35).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 35.

ofvan åberopade förordningen om kommunalstyrelse på landet, men det torde

vara olämpligt att nu uttala sig angående ordalydelsen af förändringen, så

hemstälde motionären, att Riksdagen behagade i skrifvelse till Kongl. Maj:t.

anhålla om sådan ändring i förordningen om kommunalstyrelse i stad af den

21 mars 1862, att jordbruksfastighet i stad måtte blifva likstäld med jordbruksfastighet

på landet i det hänseende, att den kommunala beskattningen

beräknas i förhållande till den bevillningsgrund, som gälde före år 1893.

Då den ändring uti förordningen angående kommunalstyrelse i stad,

som uti motionen åsyftas, synes utskottet betingad af billighet och rättvisa,

föranlåtes utskottet, under åberopande af motionärens i ämnet afgifna framställning,

föreslå,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla

om utarbetande och framläggande af förslag till sådan

ändring uti förordningen angående kommunalstyrelse i stad

den 21 mars 1862, att den kommunala beskattningen af

jordbruksfastighet i stad beräknas efter den bevillningsgrund,

som gälde före år 1893.

Stockholm den 18 april 1895.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.

Reservation

dels af herrar Annerstedt, Fröberg, C. E. Lundström, C. F. Pettersson

och Trägårdh, hvilka ansett, att utskottets utlåtande bort affattas sålunda:

Då vid 1892 års urtima riksdag propositionen angående förändrad

lydelse af förevarande § 58 i förordningen om kommunalstyrelse på landet

framlades, yttrade föredragande departementschefen, efter att hafva uttalat

*''sig om de öfriga ändringar i nämnda förordning, som på grund af den i

58 § föreslagna förändring kunde ifrågasättas:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 35. 3

»Vidkommande härefter öfriga kommunalförfattningar torde vara uppenbart,

att, derest den af mig förordade ändring i fyrktalssättningsmetoden

vidtages, det ifrågastälda höjandet af jordbruksfastighetens bevillning icke

utöfvar någon inverkan på den beskattning, hvarom det tillkommer kyrkostämma

a landet att besluta. Deremot måste, då enligt förordningarne om

kommunalstyrelse i stad och om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd

de allmänna stadsutskylderna och de kyrkliga afgifterna i stad, för hvilka

annan grund ej finnes föreskrifven, utgå efter bevillningen, fördubblingen af

jordbruksfastighetens bevillning medföra, att, derest icke med afseende härå

dessa förordningar undergå jemkning, den till stad hörande jordbruksfastighet,

derför bevillning erlägges, äfven får sin bidragsskyldighet till ifrågavarande

kommunalutgifter i lika män ökad. Det lärer dock icke finnas någon anledning

att för ifrågavarande jemförelsevis obetydliga fastighetskategori bibehålla

den undantagsställning i afseende å kommunalbeskattningen, som härrört

af jordbruksfastighetens lägre bevillning, och sådant ifrågasattes icke

heller uti den ar 1883 framlagda proposition. Jag har derför icke ansett

mig böra härutinnan föreslå någon ändring uti ifrågavarande författningar».

Det särskilda utskottet vid nämnda riksdag hänvisade i fråga om den

inverkan, som den föreslagna ändringen i bevillningsförordningen borde medföra

å kommunalbeskattningen, till departementschefens redogörelse derför,

och propositionen, af utskottet tillstyrkt, blef af Riksdagen godkänd.

Sålunda är det icke beroende på något förbiseende eller misstag, att

genom den vid 1892 ars riksdag vidtagna ändring i bevillningsförordningen

kommunalbeskattningen för jordbruksfastighet i stad blifvit fördubblad, så att

den derefter utgår efter enahanda grunder, som gälla i fråga om jordbruksfastighet

å landet, utan det uttalades vid denna förändring uttryckligen, att

det icke funnes någon anledning att för ifrågavarande fastighetskategori

bibehålla dess äldre undantagsställning i fråga om den kommunala beskattningen.

Vid sådant förhållande och då enligt utskottets uppfattning i öfrigt

icke blifvit anförda tillräckliga skäl för ändring af den uppfattning i förevarande

fråga, som vid 1892 års riksdag gjort sig gällande, hemställer

utskottet,

att herr Petris motion icke må af Riksdagen bifallas;

dels af herr von Stapelmohr, med hvilken herr KardeU instämt:

»Stadgandet, att medlem af stadskommun skall till kommunens gemensamma

behof lemna bidrag efter sammanlagda beloppet af bevillningen för

honom tillhörig fast egendom och för honom påförd inkomst af kapital eller

arbete, satte före år 1893, utan giltig rättsgrund, jordbruksfastighet i stad

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lagutskottets Utlåtande N:o 35.

i ett gynsamt läge gent emot andra beskattningsföremål, ity att bidrag till

stadsutgifterna utgick efter tre öre för hvarje hundratal af taxeringsvärdet

å jordbruksfastighet, men efter fem öre för hvarje hundratal af taxeringsvärdet

å annan fastighet och efter en procent af beskattningsbara inkomsten

af kapital eller arbete. Höjningen af bevillningen för jordbruksfastighet från

tre öre till sex öre hade väl till följd, att för jordbruksfastighet i stad får

erläggas kommunalskatt efter dubbelt högre beräkningsgrund än förut, men

derigenom har icke någon orättvisa skett, utan har jordbruksfastigheten

endast ryckts ur den gynnade ställning, den förut intagit, och likstälts i

fråga om kommunalutskylder med andra beskattningsföremål. Tillskottspligten

för jordbruksfastighet i stad och för jordbruksfastighet å landet hvilar nu på

samma grund.

Motionären har föreslagit, att kongl. förordningen om kommunalstyrelse

i stad af den 21 mars 1862 måtte ändras så till vida, att kommunalskatten

för jordbruksfastighet skall beräknas efter en bevillning af tre öre för etthundra

kronor af taxeringsvärdet, men då afgifterna till kyrka och skola,

allmänna utskylder till Stockholms stad äfvensom landstingsskatt, i fall icke

annan grund för sådan finnes bestämd eller af landstinget beslutats, skall,

utgå efter den fördubblade bevillningen, eller sex öre, skulle den af motionären

åsyftade ändringen, utan motsvarande förändringar i kongl. förordningarna

om kyrkostämma m. m. samt om landsting och om kommunalstyrelse i Stockholm,

åstadkomma en betänklig olikformighet och ojemnhet i beskattningen.

Af dessa skäl anser jag det utskottet bort afstyrka motionen.»

Herrar von Krusenstjerna, L. O. Larsson, Pehrsson och Näslund hafva

begärt få här antecknadt, att de icke deltagit i ärendets behandling inom

utskottet.

Stockholm, AssociationsBoklryokeriet, 1895.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.