Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 37

1895-04-19 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1895:37, Lagutskottets Utlåtande N:o 37

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 37.

5

t»,-}-**

(i

N:o 37.

Ank. till Riksd. kansli den 19 April 1895, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrade bestämmelser angående

flottled och kungsådrå.

..!* f: -i • • • j . Vi ■ , !f: JioHi-''- V ;f »;7 ! v,’

Uti eu inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottets behandling

hänvisad motion, n:o 72, hemställer herr E. A. Wijkander:

att Riksdagen ville i skrifvelse till Konungen hemställa, att han

täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke genom ändrade bestämmelser

om flottled och kungsådrå, särskild! uti landets forsar och vattenfall,

vattendragens stora energiförråd bättre kunde tillgodogöras för landets

industri, än nu är fallet, och till Riksdagen inkomma med de förslag,

som deraf kunna föranledas.

Till stöd för motionen anföres:

Förordningen om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund

af den 30 december 1880 föreskrefve i 8 §, att, »der kungsådrå af ålder

varit, skall den fortfarande lemnas öppen för allmän samfärdsel,

för flottning och för fiskens gång eller annat allmänt ändamål, så ock

till bevarande af enskild rätt, som af ådran är beroende» samt att

»kungsådrå skall, så framt den ej är annorledes bestämd, anses fram
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 37.

gå i djupaste vattnet och beräknas till eu tredjedel af vattendragets

bredd vid vanligast förekommande lågt vattenstånd».

På senare tider hade tillgodogörandet af de svenska vattenfallen

ådragit sig en allt större uppmärksamhet, och särskildt hade genom

elektroteknikens snabba framsteg denna fråga blifvit af långt större betydelse,

än man tidigare haft anledning förmoda skola blifva fallet. Som

bekant vore det icke blott enskilda industriidkare, som fått ögonen öppna

härför, utan äfven staten hade under de sista åren vidtagit åtgärder för

tillgodogörande af i dess ego varande vattenkraft. Motionären tänkte

bär närmast på regeringens prisvärda undersökning af Trollhätte-fallens

användbarhet för industriel verksamhet.

Till belysning af den stora betydelse för industrien, de svenska

vattenfallen kunde få, ville motionären anföra endast ett exempel.

Komiterade för undersökning af Trollhätte-fallens tillgodogörande både

försökt taga reda på huru många mekaniska hästkrafter som för närvarande

användes i Göteborg och dess omnejd, om man sammanlade

effekten hos samtliga ångmaskiner, gasmotorer m. m. I detta industridistrikt,

som torde vara ett af Sveriges idogaste och betydelsefullaste,

uppginge antalet hästkrafter till 6000 å 7000, under det att den arbetsmängd,

som på elektrisk väg kunde öfverföras till Göteborg ensamt

från det i Trollhättan till kronans förfogande stående energiförrådet,

uppginge till mer än det dubbla, och den uti enskild ego vid samma

fall varande vattenkraften vore än större. Sammanstälde man härmed,

att en arbetsmängd af 10,000 hästkrafter skulle motsvara eu

årlig import af ett eller annat hundratusental ton stenkol, torde betydelsen

af ett ekonomiskt tillgodogörande af våra vattenfall ligga i

öppen dag.

Helt naturligt vore, att under sådana förhållanden uppmärksamheten

rigtades på, huruvida nu gällande föreskrifter om kungsådras

öppenhållande och andra dermed i sammanhang stående omständigheter

vore förenliga med klok hushållning för landet eller tarfvade ändring.

Då kungsådra skulle upptaga en tredjedel af vattendragets bredd, der

detta vore djupast, toge den vanligtvis i anspråk omkring hälften af

vattenmängden, ibland mindre, men ofta äfven mycket mera, beroende

på elfvens bottenformation. Sammanstäldes härmed, att naturligtvis

de större vattenkrafterna samtliga vore att finna i de stora elfvarna,

der kungsådra af ålder funnits, vore påtagligt, att ett kolossalt slöseri

med vattenkraft egde rum på grund af gällande föreskrifter. Af vigt

vore, att åtgärder med det snaraste vidtoges för rättelses erhållande

häruti, och äfven om obestridligt vore, att svårigheterna vore synnerli
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 37.

gen stora, torde säkert vara, att dessa kunde och i betraktande af frågans

vigt borde af statsmagterna öfvervinnas.

För svenska rätten egendomligt vore det urgamla stadgandet, att

den alltid egde vatten, som egde strand, men sedan gammalt hade dock

denna regel i väsentlig mån måst inskränkas till förmån för den allmänna

samfärdseln. Då på 1600-talet kungsådra först omnämndes i

offentliga handlingar, skedde det visserligen endast i sammanhang med

frågor om fiskets skyddande, men den sattes snart derefter i förbindelse

med farleds och flottleds öppenhållande. Med landets stigande kultur

hade ock fiskets betydelse för vattenrätten i våra elfvar alltmera trädt

tillbaka, under det att de för industriella ändamål anlagda vattenverken

vunnit i betydelse och i större delar af vårt land trädt i förgrunden

till och med före anordningarne för far- och flottlederna. Särskilt

torde de sistnämnda eller flottlederna inom södra och mellersta Sverige

alltmera förlorat i vigt.

Enligt nu gällande bestämmelser vore kungsådrans ändamål att

möjliggöra den allmänna samfärdseln, flottningen och fiskens gång,

motsvara annat allmänt ändamål och bevara enskild rätt, som vore beroende

af ådra. För att tillse, huruvida den nu gällande lagstiftningens

kraf på kungsådrans storlek vore nödvändiga och billiga, vore lämpligt

att betrakta hvart och ett af dessa ändamål för sig med särskild! afseende

på vattenfallen, som ur de industriella vattenverkens synpunkt

vore af den största betydelse.

Hvad då först beträffade den allmänna samfärdseln, vore påtagligt,

att i sjelfva fallen sällan något tal om farled kunde vara på sin plats,

då samfärdseln med farkost der af naturliga skäl vore omöjliggjord.

Funnes åter kanal anlagd kring fallet, vore naturligt, att fallets strandegare

borde vara tvungna att tillsläppa det för kanalfarten erforderliga

vattnet, hvilket snarare skulle underlättas än försvåras genom mildare

föreskrifter om kungsådrans storlek.

Så mycket svårare vore att finna lämpligaste sättet för kungsådrans

inskränkande utan flottledens skadande. Vid vattenverkens uppförande

i våra stora elfvars fall vore det alltid strandegarnes och flottföreningarnas

intressen, som stälde sig mot hvarandra, och emellan

hvilka ett slags kompromiss skulle bringas till stånd. Båda intressenas

vårdande vore för landet af stor betydelse. Intetdera af dem kunde

sägas hafva någon absolut rätt till företräde. Strandegarens urgamla

rätt att ega vattnet hade af gammalt inskränkts för att bereda plats

åt timmerflottningens berättigade kraf. Do stridiga intressena inskränkto

sig ej till kungsådrans bredd och läge, utan berörde hela sättet för

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 37.

vattenverkens uppförande i fallen, då intagande i verken af för mycket

vatten äfven på sidan om den egentliga kungsådran bestredes.på grund

af § 7 i ofvan nämnda förordning, hvilken föreskrefve, att »i allmän

flottled må ej så byggas, att flottningen hindras».

Frågan stälde sig nu så: År det behöfligt och för landet fördelaktigt

att ''i enlighet med nu gällande föreskrifter anslå ungefär hälften

af de stora elfvarnas vattenkraft till timmerflottningens befordrande

med tillbakasättande af den industriella verksamhet, som kunnat uppstå

med begagnande af åtminstone en del af det nu i kungsådran

bortflytande vattnet? I och för sig behöfde ej timmerflottningen mycket

vatten vid forsarna, då den på sådana ställen nära nog alltid kunde

ske genom s. k. flottrännor eller andra anordningar, som fordrade föga

vatten. Det syntes derför, som hvarje billig fordan från de ofvanför

liggande skogsegarne skulle blifva fullt tillgodosedd, om dem tillförsäkrades

rättighet att utan afgift få sitt flottgods framsläppt, att erhålla

plats för de nödiga byggnaderna och att utan afgift få använda

det för flottningen nödiga vattnet. Hvilka byggnader som härvid skulle

af de flottande få uppföras och hvad för vattenmängd de skulle ega

att för flottningen disponera, finge naturligtvis i hvarje särskildt fall

blifva föremål för myndigheternas pröfning, liksom redan nu vid större

vattenverks uppförande i elfvarna ganska stora förberedande förhandlingar

inför vederbörande myndigheter erfordrades. Härvid borde dock,

i motsats till hvad hittills skett, i första rummet tillses, att minsta

möjliga vattenmängd beröfvades vattenfallets egare och derigenom den

industriella verksamhet, som i allt större måttstock hölle på att uppväxa

i fallens närhet. Föreskrift härom borde ingå i lagbestämmelserna.

Häremot komme att invändas, att flottningen hade häfd på sin

nuvarande rätt och med stöd af flottningssynernas beslut ordnat sig

derefter samt på många ställen nedlagt rätt stora kostnader på forsarnas

rensning, hvilket då skulle förlora i värde, allt invändningar, hvilka

förtjenade noggrant beaktande. Hvad först beträffade flottledernas

gamla bestånd, hade detta århundrade icke minst att uppvisa, huru

den ekonomiska lagstiftningen tvungits att lämpa sig efter förhållandena.

På många ställen, der kungsådra ej af ålder funnits, hade på

senare tider ganska djupt ingripande inskränkningar i de enskilde strandegarnes

rätt egt rum till förmån för flottningen, och en stor magt i

detta afseende lagts i länstyrelsernas händer. På andra ställen, der

farledernas betydelse trädt i förgrunden, hade å andra sidan ganska

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets Utlåtande N:o 37.

besvärliga ordningsföreskrifter pålagts de flottande. För ett antal år

sedan, då timret var nära nog den enda värdefulla egendom, som fans

efter elfvarna i våra skogsbygder, var det helt naturligt, att statsmagterna

hufvudsakligen tänkte på flottningen jemte fiskens framkomst i

vattendragen. Numera, då på många ställen flottningen krympt samman

till en försvinnande obetydlighet, ja, mångenstädes rent af upphört,

och då på andra ställen, der den ännu utgjorde en vigtig del af

vårt lands industri, bredvid densamma genom vattenverks uppförande

i fallen uppstått andra vigtiga industrigrenar, måste det ligga statsmagterna

lika nära om hjertat att lämpa lagstiftningen efter de nya

förhållandena och tillgodose äfven de nya industriella krafven. Lagstiftningen

måste söka möjliggöra en sådan tingens ordning, att utan flottningsintressenas

undertryckande eller oskäliga betungande vattenfallens

rika energiförråd kunde komma andra industrigrenar till större nytta

än nu vore fallet.

Hvad fiskens gång beträffade, vore naturligt, att äfven för den ett

fullständigt tillstängande af kungsådra skulle vara i allo förkastligt,

men det torde vara påtagligt, att fisken ej behöfde på långt när så

stor del af vattendraget, som lagen nu medgåfve. Nutidens fiskerivård

visade, att fiskens framkomst i elfvarna vid åtskilliga tillfällen bättre

befordrades genom särskilda, ganska litet vatten kräfvande anordningar

än genom öppen kungsådra. Månget vattenfall kunde numera af fisken

passeras, der detta tidigare varit omöjligt. Äfven ur denna synpunkt

skulle sålunda eu betydlig minskning i kungsådrans storlek kunna ske

utan fiskerinäringens skadande, om blott lämpliga, af myndigheterna

godkända anordningar träffades.

De (fuga med kungsådran afsedda ändamålen torde vara af mindre

och mera lokal betydelse och kunde af synerätten tillgodoses på lämpligt

sätt utan de drakoniska och med landets naturliga rikedomskällor slösande

bestämmelser, som nu gälde,

På anförda grunder syntes det motionären nödigt, att nu gällande

föreskrifter om flottleder och kungsådra toges i förnyadt öfvervägande

och mera lämpades efter vår tids förhållanden. Då motionären här företrädesvis

vändt sig mot paragraferna 7 och 8 i den kongl. förordningen

om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund, hade motionären ej varit

blind för att ändringar i dessa kunde komma att medföra ändringar i

äfven andra nu gällande förordningar och stadgar, men då motionären

ansett frågan vara af den omfattning och svåra natur, att endast genom

en af Kongl. Maj:t anordnad utredning ett nöjaktigt resultat vore att

Bill. till Jtilcsd. Frat. 1893. 7 Sami. 21 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 37.

vänta, både motionären trott sig endast i allmänhet böra rigta upp

märksamheten på frågan och framhålla dess stora betydelse.

Utskottet finner visserligen det i motionen afsedda syfte vara

förtjent af synnerligt beaktande; men utskottet kan det oaktadt ej anse

tillräckliga skäl föreligga för tillstyrkande af bifall till den af motionären

föreslagna åtgärd.

Uti den utredning, som motionären till stöd för sitt förslag verkstält

om den inverkan på de med kungsådra afsedda ändamål, som

den ifrågasatta minskningen af kungsådras storlek skulle komma att

medföra — hvilken utredning utmynnar i slutsatsen, att en betydlig

minskning i kungsådrans storlek skulle kunna såsom allmän regel

stadgas utan men för något af dessa ändamål — har nemligen motionären

lemnat opåaktad en af de, enligt utskottets förmenande, vigtigaste

uppgifter, som kungsådran har att fylla. Denna uppgift — att i jordbrukets

intresse möjliggöra ett tillräckligt skyndsamt aflopp af det

öfverflödiga vattnet från den odlade jorden — skulle svårligen blifva i

erforderlig grad tillgodosedd genom införande af en allmän minskning

i kungsådrans storlek.

Erfarenheten gifver nemligen vid handen, att i månget vattendrag

kungsådran till sin nuvarande i lag stadgade bredd är behöflig till förekommande

af skada vid häftigare vattenflöden å den jord, hvars vattenafledningssystem

är af vattendraget beroende. I alla händelser bör,

enligt utskottets tanke, följaktligen en inskränkning i kungsådras storlek

endast i särskilda fall kunna medgifvas, och detta först efter förutgången

noggrann pröfning af sakkunnig myndighet, att derigenom ej annans

enskilda rätt trädes för nära. Detta är ock den ståndpunkt, som intages

af den nu gällande lagstiftningen. I 10 § i förordningen om

jordegares rätt öfver vattnet å hans grund lemnas nemligen en möjlighet

öppen att i särskilda fall inskränka kungsådrans storlek. Såsom

vilkor härför erfordras emellertid en noggrann undersökning, om och

under hvilka vilkor en förändring i uppdämningsrätten till ett vattendrag

— en minskning af kungsådrans storlek innebär ju en sådan förändring

— må för ett vattenverk medgifvas. Redan enligt gällande

lagstiftning kan sålunda ett kraftigare tillgodogörande af vattendragens

energiförråd ega rum och detta, enligt utskottets åsigt, under lämpligare

form än den af motionären föreslagna.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lagutskottets Utlåtande N:o 37.

På grund af hvad sålunda anförts, föranlåtes utskottet hemställa,

att herr Wijkanders ifrågavarande motion icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 19 april 1895.

På lagutskottets vägnar:

L. Annerstedt.

Reservation

af herr Kardell, hvilken ansett, att motionen bort af utskottet

tillstyrkas.

Herrar rott Krusenstjerna, Bruzelius, Erickson och Näslund hafva

begärt få här antecknadt, att de icke deltagit i ärendets behandling

inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.