Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om fördelning på vissa är af utgifter, som boställshafvare fått vidkännas för indelning af boställsskog m. m.

1895-04-19 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1895:40, Utlåtande, i anledning af väckt motion om fördelning på vissa är af utgifter, som boställshafvare fått vidkännas för indelning af boställsskog m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

1

W:o 40.

Ank. till Riksd. kansli den 20 april 1895, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om fördelning på vissa

är af utgifter, som boställshafvare fått vidkännas för indelning

af boställsskog m. m.

Uti en inom Första Kammaren väckt, till lagutskottets behandling

nanvisad motion, n:o 20, hemställer herr C. F. Pettersson:

. att Riksdagen måtte för sin del besluta, att till § 32 i kong! förordningen

af den 29 juni 1866 angående hushållningen med de allmänna

skogarne i riket fogas ett nytt moment af följande lydelse: Har boställshafvare

haft särdeles stor utgift för skogens indelning eller lidit betydande

förlust genom dess användning för boställets byggnader, fördelas den skada,

som derigenom drabbat honom, på 20 år, kommande alltså den boställsinnehafvaresom

afträder bostället innan dessa år till ända gått, att för de

återstående af efterträdaren njuta ersättning, som i liqvid dem emellan vid

af- och tillträdessynen upptages.

Till stöd för motionen anföres:

Den af motionären vid sistförflutna riksdag väckta motion om utarbetande

af förslag till ändrade bestämmelser i fråga om boställsliafvares

andel i boställes behallna skogsafkastning, hade icke lyckan att vinna bi
Bih.

till Riksd. Prot. 189-5. 7 Sami. 28 Raft. (N:o 40.) !

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

fall af lagutskottet, ej heller af Riksdagen. Då denna motgång torde hafva

haft sin grund mindre i sakförhållandet än i formen, nödgades motionären

återkomma till ämnet äfven i år och ville då till en början upprepa, hvad han

skref i inledningen till omnämnda motion: Kong! Maj:ts nådiga förordning

af den 29 juni 1866 angående hushållningen med de allmänna skogarne

i riket föreskrefve i § 32 följande: »Der Vi uppå gjord underdånig

framställning pröfvat nödigt, att kostnad för indelning af sådana allmänna

skogar, som ej befinna sig under Vår och kronans omedelbara disposition,

må förskottsvis bestridas af allmänna medel, skall sådant förskott sedermera

af den indelade skogens afkastning återgäldas på det sätt, att dertill

i första rummet användes försäljningsmedel för det virke, som vid skogsindelningen

fälles i mätnings- och skifteslinierna, men, om dessa medel ej

förslå, bristen fylles efter hand genom skogens årliga afkastning utöfver

kostnaderna för dess bevakning och skötsel samt, i fråga om boställen,

boställshafvarens husbehof.»

Under vanliga förhållanden kunde ingen befogad anmärkning göras

mot dessa bestämmelser, men särskilda omständigheter kunde inträffa,

som gjorde tillämpningen deraf obillig, om ej ett nytt stadgande tillkomme.

En sådan omständighet vore t. ex. uppmätning och kartläggning

af en boställsskog. Vore denna vidsträckt och belägen på flera ställen,

kunde kostnaden uppgå till 1,000 kronor, ja, må hända ännu mer. . Det

kunde ej bestridas, att sådan kartläggning vore både nödig och nyttig, ej

heller att kostnaderna derför skulle utgå af medel, som inflöte genom

försäljning af timmer från den ifrågavarande skogen. Men det kunde

vara tvifvel underkastadt, om det vore så rättvist, att den boställsinnehafvare,

på hvilkens tid kartläggningen verkstäldes, eller af hvilken annan

extra ordinarie kostnad erfordrades, skulle ensam bära bördan deraf.

Motionären tänkte sig en boställshafvare, hvilken tillträdt sin plats 1890,

samma år som en försäljning skett från hans boställsskog. Året derpå

kartlades skogsmarken för en kostnad af 1,000 kronor; 1895 skedde utstämpling

af timmer från nämnda skog och kostnaden derför antoges

uppgå till 100 kronor; hösten samma år hölles auktion och timret inropades

för 1,500 kronor. Boställshafvaren vore berättigad att deraf erhålla

hälften, men finge i sjelfva verket ingenting, ja, mindre än ingenting;

ty först skulle från hans andel dragas hälften af kostnaden för utstämplingen,

50 kronor, sedan halfva kartläggningsarfvodet, 500 kronor, och

slutligen aflöningen till en skogvaktare, 40 kronor per år, in allés 200

kronor, som han till på köpet fått förskottera. Detta skulle dock jemka

sig i längden, om denne boställshafvare innehade sin plats t. ex. 20 Jir

eller 4 femårsperioder; men han doge må hända strax efter 1895 ars

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

auktion. Och så finge han ensam lida och umgälla för såväl företrädare

som alla sina efterträdare denna extra ordinarie omkostnad, som möjligen

aldrig mer pafordrades, åtminstone icke till sådan omfattning. Detta

kunde ju icke stämma öfverens med billighet och rättvisa. Lika obilligt

lede den boställsinnehafvare, på hvilkens tid nybyggnad eller större reparation

af boställshusen verkstäldes, så vida virket dertill toges af boställsskogen,

emedan det förminskade hans andel i försäljningssumman till favör

för hans företrädare och efterträdare, hvilka utbekomme sin fulla andel.

De fall, motionären nu anfört, egde mycken likhet med dem, som nämndes

i kongl. kungörelsen den 4 maj 1827 och kongl. förordningen den 6 juli

1849, hvaraf den förra handlade om beräkning och fördelning af den

ersättning, som boställsinnehafvare, i anledning af verkstälda egoskiften,

för husflyttning, odling m. m. kunde erhålla eller få vidkännas, den senare

om deltagande i vattenafledningsföretag för boställen och annan staten tillhörig

jord. Begge dessa författningar innehölle den bestämmelsen, att

boställshafvarens kostnader i båda fallen skulle fördelas på 20 år. Enligt

motionärens uppfattning borde samma regel tillämpas på de omständigheter,

motionären ofvan berört.

Den förordning, hvari motionären föreslår ändring — kongl. förordningen.

den 26 juni 1866 angående hushållningen med de allmänna skogarne

i riket har visserligen blifvit ersatt genom förordningen den 26

januari 1894; men da denna sistnämnda förordning stadgar samma regler

som den förstnämnda angående gäldande af indelningskostnad å boställsskog

samt boställshafvares rätt till andel uti boställsskogens afkastning,

anser utskottet sig böra ingå i saklig pröfning af det utaf motionären

väckta förslaget.

Motionen åsyftar fördelning på tjugu år af den minskning i boställshafvares

inkomst af boställsskogen, som föranledes antingen deraf, att skogsindelning

egt rum — 67 § i förordningen den 26 januari 1894 innehåller

nemligen enahanda bestämmelser i detta ämne, som den af motionären

åberopade § 62 i förordningen den 29 juni 1866 — eller deraf, att skogen

användts till nybyggnad eller större reparation å bostället.

Hvad angår den af sistberörda anledning förorsakade minskning i inkomst

för boställshafvaren, anser sig utskottet böra anmärka, att den af

motionären anförda analogi med de i kongl. kungörelsen den 4 maj 1827

och förordningen den 6 juni 1849 afsedda förhållanden icke kan anses

vara verklig. Omförmälda författningar afse nemligen fördelning på flera

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:ö 40.

äi'' af en utgift för boställsh af va r e n, under det att det af motionären föreslagna

stadgandet afser en sådan fördelning af en minskning i inkomst,

förorsakad deraf, att större eller mindre del af skogens afkastning blifvit

för boställets behof använd.

Den omständighet, att i dylika fall boställsinnehafvarens kontanta inkomst

af skogens afkastning förminskas, synes så mycket mindre utgöra

tillräcklig grund för någon framtida ersättning derför af efterträdaren, som

af ålder och ända in i senare tider skogens användning för boställets behof

varit det uteslutande ändamål, hvartill densamma enligt lag fått användas.

Och då staten i vår tid på grund af ökad insigt om skogens betydelse för

samhället i dess helhet ansåg nödigt införa en rationel hushållning å boställsskogarne,

innebar detta ingalunda ett uppgifvande af den gamla

regeln, att boställsskogen skulle i främsta rummet användas för boställets

behof. Ej heller skedde antydda förändring i det hufvudsakliga syfte att

åt boställshafvare bereda inkomst af boställsskogen; då boställshafvare tillerkändes

rätt till andel i boställsskogens afkastning, var helt visst ändamålet

dermed att underlätta en rationel skogshushållning å sådan skog.

Af dessa anledningar anser sig utskottet ej kunna förorda den af motionären

föreslagna fördelning af sådan minskning i boställshafvares inkomst

af boställsskog, som har sin anledning uti skogens användning för boställets

behof.

Hvad beträffar fördelning af indelningskostnad å boställsskog, är förhållandet

delvis annorlunda. I likhet med 1894 årslagutskott —som till

behandling förehade den af motionären omnämnda motionen om utarbetande

af förslag till ändrade bestämmelser i fråga om boställshafvares andel

i boställets behållna skogsafkastning — anser utskottet den af motionären

anförda omständighet, att i detta fall med tillämpning af nu gällande lagstiftning

en boställshafvare kan af de påräknade inkomsterna af skogen

lida en minskning, som icke drabbat eller komme att drabba annan innehafvare

af bostället, innebära ett missförhållande, som, så vidt ske kan, bör

afhjelpas genom ändrade lagbestämmelser. Men då det af motionären i

sådant syfte föreslagna stadgandet, att kostnaden för skedd indelning af

boställsskog skulle fördelas på 20 år och alltså den boställshafvare, som

afträdde bostället, innan dessa år tilländagått, skulle för de återstående af

efterträdaren njuta ersättning, som i liqvid dem emellan vid af- och tillträdessynen

borde upptagas, ej är af natur att kunna införas i förordningen

om hushållningen med de allmänna skogarne i riket, utan har sin

plats uti någon af de förordningar, som reglera förhållandet emellan afoch

tillträdande boställshafvare, kan motionärens hemställan ej heller härutinnan

af utskottet tillstyrkas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 40. 5

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 19 april 1895.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.

Bill. till Riksd. Prot. 1893. 7 Sami. 23 Haft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.