Sök i Ratio Lex

Lagutskottds Utlåtande N:o 43

1895-04-23 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1895:43, Lagutskottds Utlåtande N:o 43

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottds Utlåtande N:o 43.

1

N:r 43.

Ank. till Riksd. kansli den 26 april 1895, kl. 1 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad

lydelse af 9, 11 och 14 i förordningen om kommunalstyrelse

i Stockholm den 23 maj 1862.

Ofvan omförmälda paragrafer i förordningen om kommunalstyrelse i

Stockholm den 23 maj 1862 hafva följande lydelse:

$5 9. En hvar svensk undersåte, som är medlem af kommunen samt

enligt § 40 förbunden att till densamma erlägga skatt, är, med iakttagande

af de närmare bestämmelser och inskränkningar, som §§10 och 11 innehålla,

berättigad att i val af stadsfullmägtige deltaga.

Enahanda rättighet tillkommer bolag.

(j 11. Den, som ej råder öfver sig och sitt gods, som står under

annans husbondevälde, som sin egendom till borgenärer afträdt och ej visat

sig vara från deras kraf lagligen fri, som är för nesligt brott tilltalad, dömd

eller under framtiden stöld, eller som genom domstols beslut förklarats

medborgerligt förtroende förlustig eller ovärdig att inför rätta föra annans

talan, må ej valrätt utöfva; och ej heller må den, som för oguldna stadsutskylder

häftar, i valet deltaga.

jj 14. Stadsfullmägtig kan endast den vara, som uppnått 25 år och,

enligt hvad här ofvan finnes stadgadt, sjelf valberättigad är.

Bill. till Rilcsd. Prat. 1835. 7 Samt. 26 Höft. (N:o 43.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

Uti en vid sistlidet års riksdag inom Andra Kammaren afgifven motion

hemstälde herr O. Eklund, att §§11 och 14 i ofvan berörda förordning

måtte erhålla följande ändrade lydelse:

§ 11. Den, som är för. nesligt brott dömd eller under framtiden

stäld eller som genom domstols beslut förklarats medborgerligt förtroende

förlustig, må ej utöfva valrätt; och ej heller må den, som för oguldna

stadsutskylder häftar, i valet deltaga.

§ 14. Stadsfullmägtig kan ej den vara, som icke uppnått tjugufem

års ålder, som icke råder öfver sig och sitt gods, som sin egendom till

borgenärer afträdt och ej visat sig från deras kraf lagligen fri, som förklarats

ovärdig att inför rätta föra andras talan, och ej den, som sjelf icke

röstberättigad är.

Med ifrågavarande framställning afsåg motionären sålunda, dels att en

persons blotta tilltalande för nesligt brott eller den omständighet, att han

stode under annans husbonde välde, icke vidare skulle utgöra hinder för utöfvande

af rösträtt vid val af stadsfullmägtige, och dels att åtskilliga andra

i § 11 angifna disqvalifikationer väl fortfarande skulle verka såsom sådana

i fråga om valbarhet, men icke beträffande rätten att deltaga i val af stadsfullmägtige.

I det utlåtande, utskottet afgaf öfver ofvan omförmälda motion —

hvilken af utskottet behandlades gemensamt med eu annan, likaledes inom

Andra Kammaren väckt motion, afseende bland annat sådan ändring i samtliga

kommunalförfattningar, att en persons ställande under tilltal för trött,

som medförde förlust af medborgerligt förtroende, icke skulle förringa hans

valbarhet till kommunala befattningar — anförde utskottet, hurusom samma

skäl, som fÖranledt den af Riksdagen beslutade ändringen i 26 § riksdagsordningen,

jemväl borde föranleda den ändring i kommunallagarnas bestämmelser

angående behörighet att emottaga de kqmmunala uppdrag, som omförmäldes

i de af motionären anförda lagrum, att obehörighet inträdde icke

redan vid åtal för brott, som medförde förlust af medborgerligt förtroende,

utan först sedan af domstol förlust af sådant förtroende blifvit ådömd den

tilltalade, dervid likväl obehörighet inträdde, ändock att utslaget ej vUnnit

laga kraft.

Den i kommunallagarna använda beteckningen nesligt brott syntes utskottet

vidare böra utbytas mot den i strafflagen derför använda benämningen

»brott, som medför förlust af medborgerligt förtroende».

Beträffande motionen i öfrigt, delade utskottet motionärens åsigt om

olämpligheten af det — för öfrigt otydliga — särskildt för Stockholm upp
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

tågna stadgandet, att den, som stode under annans husbondevälde, saknade

valrätt, i följd hvaraf enligt utskottets åsigt detta stadgande borde uteslutas.

Ofriga ifrågasatta ändringar i förordningen om kommunalstyrelse i

Stockholm, i syfte att i fråga om valrätt bringa denna förordning i full

öfverensstämmelse med förordningen om kommunalstyrelse i öfriga rikets

städer, syntes deremot utskottet icke vara af behofvet påkallade, helst motionären

underlåtit att väcka förslag om ändring i 9 § af förstberörda förordning,

samt alltså, äfven om motionärens förslag bifölles, olikformighet

uti förevarande afseende i allt fall skulle qvarstå mellan nämnda förordningar.

På sålunda anförda skäl hemstälde utskottet, att 11 § i ofvan berörda

förordning mätte gifvas följande lydelse:

Den, som ej råder öfver sig och sitt gods, som sin egendom till borgenärer

afträdt och ej visat sig vara från deras kraf lagligen fri, som är

förlustig medborgerligt förtroende eller genom utslag, hvilket ännu icke

vunnit laga kraft, är dömd till förlust af sådant förtroende, som är stäld

under framtiden för brott, hvilket medför nämnda påföljd, eller som är förklarad

ovärdig att inför rätta föra andras talan, må ej valrätt utöfva; Och

ej heller må den, som för oguldna stadsutskylder häftar, i valet deltaga.

Denna hemställan blef af båda kamrarne bifallen; och anmälde Riksdagen

i skrifvelse den 10 maj 1894, att Riksdagen för sin de! antagit en

lag i ämnet af nyss angifna innehåll.

Vid anmälan af ärendet den 31 december sistlidet år fann emellertid

Kongl. Maj:t icke skäl att godkänna Riksdagens förslag.

Under erinran om hvad sålunda förekommit har herr Eklund vid

innevarande riksdag, i en inom Andra Kammaren afgifven, till lagutskottet

öfverlemnad motion, n:o 145, föreslagit:

att Riksdagen för sin del måtte besluta, att §§ 9, 11 och 14 i förordningen

om kommunalstyrelse i Stockholm af den 23 maj 1862 måtte

erhålla följande ändrade lydelse:

§ 9. En hvar välfräjdad svensk undersåte, som är medlem af kommunen

samt enligt § 40 förbunden att till densamma erlägga skatt, är, med

iakttagande af de närmare bestämmelser, som §§10 och 11 innehålla, berättigad

att i val af stadsfullmägtig deltaga.

Enahanda rättighet tillkommer bolag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

§ 11. Ej må den, som för oguldna stadsutskylder häftar, i valet

deltaga.

§ 14. Stadsfullmägtig kan ej den vara, som icke nppnått 25 års

ålder; ej den, som icke råder öfver sig och sitt gods; ej den, som all sin

egendom till borgenärer afträdt och icke, på sätt lag förmår, visa gitter, att

han från deras kraf fri är; ej den, som är för nesligt brott tilltalad eller

under framtiden stäld; ej heller den, som genom domstols beslut förklarats

medborgerligt förtroende förlustig eller ovärdig inför rätta föra annans talan,

och ej den, som icke sjelf röstberättigad är.

Till stöd för sin nu föreliggande framställning anför motionären —

efter att först hafva lemnat en jemförande redogörelse för gällande bestämmelser

om valrätt och valbarhet så väl i stadskommuner i allmänhet som i

hufvudstaden — hufvudsakligen följande.

Af de anförda §§ framginge, att i förordningen om kommunalstyrelse

i rikets städer i allmänhet uppdroges en bestämd skilnad emellan dem, som

egde valrätt, och dem, som vore till stadsfullmägtige valbara, medan i förordningen

om kommunalstyrelse i Stockholm valrättsvilkoren vore lika med

valbarhetsvilkoren.

Det kunde icke gerna vara annat än ett förbiseende, att så väsentliga

olikheter i bestämmelserna angående valrätt kommit att finnas i de olika

kommunalförfattningarna, olikheter, som kunde medföra, att af två personer

i precis lika omständigheter i öfrigt den ene, boende i Stockholm, saknade

rösträtt och den andre, boende i en landsortsstad, egde sådan, samt

att, om de båda bytte vistelseort, den rösträttslöse vunne valrätt, under det

att den andre förlorade sin.

Alldenstund den s. k. politiska rösträtten vore beroende af den kommunala,

blefve olikheten» än mera i ögonen fallande och orättvis; ty om

man också skulle anse tillåtlig^ att det funnes olika vilkor för kommunal

rösträtt i olika städer i samma land, kunde man väl aldrig anse det rätt

och billigt, att olika vilkor vore uppstälda för erhållande af politisk rösträtt

i olika städer. En sådan olikhet existerade faktiskt i Sverige, tack

vare den undantagslagstiftning, som i fråga om kommunal rösträtt gälde i

Stockholm.

Oafsedt dessa synpunkter funnos andra, som talade för en förändring

af de angifna §§ i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm, nemligen

svårigheten för vederbörande myndigheter att hålla reda på alla de

personer, som möjligen skulle hänföras under de olika kategorier, som §11

angåfve. Kändt vore också, i huru ringa grad det lyckats Stockholms

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

5

magistrat att åstadkomma korrekta vallängder. Det vore icke gerna möjligt

att i en så stor stad som Stockholm hålla reda på alla valmäns, särskilt

deras, som inflyttat från landsorten, föregående affärsställning. Derför inträffade

också, att personer, som i landsorten gjort konkurs, sedan de inflyttat

till Stockholm, deltoge i val och dertill ansåge sig vara i sin goda

rätt, under det att stockholmaren, som råkat ut för samma öde måhända för

många år sedan, icke, ehuruväl han ordentligt betalade sina kommunalutskylder,

finge deltaga i de kommunala valen.

Då förslaget om förändring jemväl i lydelsen af § 9 hade tillkommit

för att undgå den invändning, lagutskottet, på sätt ofvan är omförmäldt,

rigtat mot motionärens framställning vid nästlidet års riksdag, och för att

undvika rubbning i paragrafernas nummerföljd, hade i 11 § i motionärens

förslag bibehållits bestämmelser derom, att den, som häftade för oguldna

stadsutskylder, icke vore berättigad att deltaga i val af stadsfullmägtig.

Motionären har visserligen ur sitt förslag från förra riksdagen återupptagit

uteslutandet af nu gällande bestämmelse, att den, som står under

annans husbondevälde, icke är behörig att deltaga i val af stadsfullmägtige.

Men hvad angår den andra frågan, hvari förra Riksdagens lagutskott jemväl

tillstyrkt ändring i 11 § af förevarande författning, eller att en persons

blotta tilltalande för vanfräjdande — nesligt — brott icke vidare borde

betaga honom rätten att välja och sjelf väljas till stadsfullmägtig, har motionären

bibehållit detta stadgande oförändradt i fråga, om vilkoren för

valbarhet. Att Riksdagen nu skulle vidtaga . en lagändring, deri qvarstode

oförändrad en bestämmelse, hvars borttagande förra årets Riksdag beslöt,

har synts utskottet så mycket mindre vara lämpligt, som frågan om borttagande

af enahanda disqvalifikationsgrund i afseende å valbarhet till riksdagsman

utgör föremål för ett nu Infilande grundlagsändringsförslag.

Utskottet föranlåtes derför hemställa,

att herr Eklunds ifrågavarande motion icke må af

Riksdagen bifallas.

Stockholm den 23 april 1895.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.

Bill. till liihsd. Vrot. 1895. 7 Sami. 26 Höft.

2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

Reservation

af herr E. Svensson, hvilken ansett, att utskottet bort tillstyrka ifrågavarande

motion.

Herrar F. Andersson och Erickson hafva begärt få bär antecknadt, att

de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

STOCKHOLM, IDUNS TRYCKERI AKTIEBOLAG 1895.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.