Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner dels om upphörande af allmänna hypoteksbanken och inrättande af en ny liypoteksinstitution under statens förvaltning och garanti, dels om skrifvelse till Kongl. Maj:t omgående utredning af möjligheten och sättet för inbetalning i förtid af äldre län från hypoteksförening eller nedsättning af räntan derå, utan betungande vilkor för låntagaren.

1895-03-19 · 35 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 29 av 35 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SBU 1895:3, Utlåtande, i anledning af väckta motioner dels om upphörande af allmänna hypoteksbanken och inrättande af en ny liypoteksinstitution under statens förvaltning och garanti, dels om skrifvelse till Kongl. Maj:t omgående utredning af möjligheten och sättet för inbetalning i förtid af äldre län från hypoteksförening eller nedsättning af räntan derå, utan betungande vilkor för låntagaren.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

1

• • •« f I

•i ‘ >i''.r 1 l"t i M Jifl K i .{;* il

N:o 3.

Ank. till Riksd. kansli den 19 mars 1895, kl. 8 e. m.

i. . . !■!- '' ■) ; .''•.ii i’.'', u^-1 i."'' •: '' ung'')»’

Utlåtande, i anledning af väckta motioner dels om upphörande af

allmänna hypoteksbanken och inrättande af en ny liypoteksinstitution

under statens förvaltning och garanti, dels om

skrifvelse till Kongl. Maj:t omgående utredning af möjligheten

och sättet för inbetalning i förtid af äldre län

från hypoteksförening eller nedsättning af räntan derå,

utan betungande vilkor för låntagaren.

I en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 30) har herr C. P.

af Buren föreslagit,

att Riksdagen för sin del ville besluta, att vår nuvarande hypoteksinstitution

skall upphöra och ställas på utredning, samt att en ny hypoteksbank

skall inrättas, som grundar sin rörelse på inhemska obligationer,

garanterade af staten, hvilka belånas inom landet.

Till stöd för detta förslag har motionären, med framhållande af angelägenheten

utaf en nedsättning i räntan å jordbrukshypotekslånen, anfört,

att enligt hans mening detta stora mål kunde uppnås derigenom, att

svenska staten öfvertoge hypoteksinstitutionerna under sin omedelbara förvaltning,

ty det vore alldeles säkert, att svenska staten med sin kredit och

sin större solidaritet samt med det tjenstemannaansvar, som staten ålade

sina embets- och tjensteman, vore i stånd att vida lättare kunna åstadkomma

utredning och en räntenedsättning än en enskild korporation, och

Bill. till Riksd. Prof. 1835. 4 Sami. 2 Afd. 2 Iläft. (N:o It). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3-

detta utan att statskassan eller den enskilde, som af hypoteksväsendet i vårt

land ej berördes, dertill behof de bidraga, emedan det naturligtvis icke kunde

begäras, att staten på detta sätt skulle träda emellan och offra ett stort

antal millioner för att hjelpa i utlandet skuldsatte jordbrukare.

Derför borde, för det första, hypoteksbankens verksamhet afslutas,

och vår nuvarande hypoteksinstitution ställas på utredning under statens

omedelbara förvaltning och med det tjenstemannaansvar, som staten ålade

sina ernbets- och tjensteman, emedan en så stark magt som denna hypoteksinstitution

måste utredas af en ännu starkare magt, staten, och

för det andra, eu ny hypoteksbank inrättas under samma förvaltning

och tjenstemannaansvar, som grundade sin rörelse på inhemska obligationer,

garanterade af staten, Indika belånades inom landet. Dessa obligationer

skulle löpa med 3 procent, emedan den svenska jorden ej kunde

med sina stegrade skatter betala en högre ränta, och då obligationernas

säkerhet grundade sig icke allenast på jordens halfva taxeringsvärde, utan

äfven på statens garanti, eller den bästa säkerhet man kunde få, måste de

framlocka och lösa 100-tals millioner kronor ur sin onyttiga depositionshvila

och blifva begärliga till en kurs, hvarå man säkerligen, då tiden nu

vore gynsam, icke behöfde förlora.

Omförmälda motion har öfverlemnats till förberedande behandling af

sammansatta stats- och bankoutskottet, som jemväl fått emottaga en af

herr P. O. Lundell m. fl. inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 80),

hvari föreslås,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl.

Maj:t måtte låta utreda om och på hvad sätt lämpligen tillfälle kan beredas

för låntagare i hypoteksförening, som förmedlar lån från allmänna

hypoteksbanken, att utan betungande vilkor få antingen sina äldre lån inbetala

eller få dessas räntefot nedsatt till 4 procent i likhet med räntan

å nyare lån, som äro från hypoteksföreningarna utlemnade, samt att

Kongl. Maj:t måtte till nästa lagtima Riksdag inkomma med förslag i angifna

syfte.

Motionärerna, hvilka i motionen anfört åtskilligt, som enligt deras

uppfattning skulle föranleda skyldighet för staten att bidraga till lättandet

af de bördor, som hvilade å låntagare i hypoteksföreningarna för jordegare,

hafva i fråga om sättet för statens mellankomst i detta fall yttrat

följande.

Enligt kongl. förordningen den 26 april 1861 om allmänna hypoteksbanken

öfverlemnades till nämnda bank, såsom garanti för dess obligationer,

statsobligationer till belopp af åtta millioner riksdaler riksmynt.

Af den kännedom, motionärerna inhemtat öfver allmänna hypoteksbankens

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och liankoutskottets Utlåtande N:o 3. 3

ställning, syntes framgå, att något lämpligare medel att bereda låntagare

tillfälle att få utan hårdare vilkor inbetala sina äldre lån eller få räntefoten

nedsatt, än att för bidrag till godtgörande af förut nämnda kapitalrabatter

å hypoteksbankens lån, som löpte med 4 procent ränta eller derutöfver

och vore upptagna före kong!, förordningen angående allmänna

liypoteksbanken den 16 maj 1860, måtte få användas till större eller mindre

belopp af de sålunda till liypoteksbanken öfverlemnade statsobligationer,

och alltså det belopp om trettio millioner krono;- i statsobligationer,

som enligt kongl. förordningen den 16 maj 1890 afsatts till grundfond för

hypoteksbanken, måtte få minskas med angifna åtta millioner. Detta belopp

af åtta millioner i obligationer hade staten under vissa eventualiteter

förbundit sig att afstå för gäldande af de lån, som hypoteksbanken före

1890 upptagit. Visserligen förelåge icke nu sådana omständigheter, som

angåfves i 13 § kongl. förordningen den 26 april 1861, men de omständigheter,

som nu gjorde sig gällande, torde vara lika behjertansvärda, som

de i förenämnda paragraf angifna. Skäligen kunde dock icke ifrågasättas,

att hela det belopp, som erfordi-ades för kapitalrabatternas gäldande, skulle

tagas ur obligationsfonden; ett bidrag af fyra procent å vid konvertering

återstående kapitalbelopp skulle låntagare utan vidare svårigheter kunna

gälda, om de mot ett sådant bidrag kunde få sina lån inbetalda eller

räntefoten nedsatt till fyra procent. En synnerligen lämplig tid att taga

dessa frågor i allvarligt öfvervägande förelåge just nu, enär enligt hypoteksbankens

senast utgifna revisionsberättelse omkring 120 millioner kronor

af hypoteksbankens obligationsskuld vore inbetalbar under åren 1895

och 1897, till följd hvaraf efter dessa år en betydande del af dem, som

innehade lån i hypoteksföreningarna, äfven skulle kunna få sina lån inbetala,

blott anordningar vidtoges, så att ej allt, för hårda vilkor låntagare

ålades för kapitalrabatternas gäldande. De bidrag, som för närvarande

vore bestämda vid låns inbetalande, vore otvifvelaktigt för högt beräknade,

enär ränteskilnad efter 5 procent påfördes för hela lånens återstående tid.

För att utan statsbudgetens direkta betungande bereda tillfälle till de

ifrågasatta räntenedsättningarna för låntagare i hypoteksföreningarna, hade

motionärerna tänkt sig, att Kongl. Maj:t kunde, såsom antyddes i förlidet

års skrifvelse, med indragande af större delen af de enskilda bankernas

sedelutgifningsrätt öfverföra samma rätt till riksbanken. Genom en sådan

anordning skulle riksbanken blifva i tillfälle att till belåning öfvertaga

omkring 50 millioner från hypoteksföreningarna frigjorda inteckningar,

Indika kunde läggas såsom garanti för eu ökad sedelutgifning, och då de

enskilda bankernas sedelutgifning efter hand minskades, skulle riksbankens

ökade sedelstock blifva nödig för den inhemska rörelsen och sålunda i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatta Sluta- och Bankoutskotteta Utlåtande N:o S.

ringa grad utöfva tryck på bankens guldförråd. Af den ökade vinst, soin

genom en dylik sakernas ordning skulle tillskyndas riksbanken, hade motionärerna

tänkt sig. att något belopp, t. ex. en million kronor årligen,

under några år kunde anslås till återlösande af de statsobligationer, som

blifvit använda för inbetalning af hypoteksbankens kapitalrabatter. Sålunda

skulle den vigtiga frågan om räntornas nedsättning å äldre hypotekslån

kunna regleras utan statsbudgetens direkta betungande och utan ifrågasättande

af nya kveditanstalter för jordbruket, men med den vinst för

allmänheten att få anspråken på höga jordbrukstullar betydligt nedstämda.

De enda olägenheter, som kunde uppstå, vore en möjligen något minskad

utdelning för aktieegare i enskilda banker, men dessa inrättningar skulle

nog ordna sin rörelse så, att den äfven utan betydande sedelutgifning

komme att lemna nöjaktig vinst.

Utskottet, som inhemtat, att styrelsen öfver allmänna hypoteksbanken

den 18 sistlidne januari till Kong! Maj:t afgifvit underdånigt utlåtande

öfver åtskilliga till styrelsens yttrande remitterade framställningar angående

vidtagande af åtgärder för nedsättning af räntan å hypotekslån m. m.,

har förskaffat sig en afskrift af berörda utlåtande. Härjemte har till utskottet

öfverlemnats afskrift af en utaf bankinspektören den 31 december

1894 till chefen för kongl. finansdepartementet stäld berättelse, med bilagor,

om verkstäld inspektion i allmänna hypoteksbanken; och har utskottet

erhållit vederbörligt tillstånd att, om utskottet skulle finna sådant

lämpligt, offentliggöra denna berättelse.

Med anledning häraf, och då omförmälda utlåtande och berättelse äro

synnerligen upplysande för de i ofvan nämnda motioner behandlade frågor,

har utskottet ansett sig böra i sammanhang med detta utlåtande till trycket

befordra såväl hypoteksbankens styrelses utlåtande som bankinspektörens

berättelse jemte de till denna hörande bilagor.

Ifrågavarande motioner, båda åsyftande att åt innehafvande af lån

från hypoteksförening, bereda lindring i lånevilkoren, skilja sig från hvarandra

i det väsentliga stycket, att, medan herr Lundell m. fl. vill vinna

berörda mål med bibehållande af jordbrukskreditanstalterna i deras nuvarande

organisation, herr af Burén åter såsom den enda utvägen betecknar

en genomgripande förändring i nämnda organisation. Enligt herr

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammamada Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

af Burens åsigt hafva hypoteksföreningamas delegare ingen hjelp att vänta,

så länge allmänna hypoteksbanken fortfarande ombesörjer upplåningen.

Denna bank bör derför »ställas på utredning», och dess uppgift fyllas af

en ny centralanstalt, stäld under statens omedelbara förvaltning och garanti.

Herr af Burén förmenar nemligen, att statens kredit skulle vara så mycket

större än allmänna hypoteksbankens, att låntagarne i en dylik statsanstalt

kunna erhålla väsentligt förmånligare lånevilkor än dem, som hypoteksbanken

är eller kan blifva i stånd att bjuda sina låntagare, och bemälde

motionär, hvilken anser 3 procent vara den högsta ränta, den svenska

jorden numera förmår bära å den intecknade skulden, förordar med hänsyn

härtill, att det för den nya hypoteksinstitutionens utlåningsrörelse

erforderliga kapital skulle anskaffas genom försäljning inom landet åt

statsgaranterade 3 procent-obligationer.

I afseende härå får utskottet till en början erinra, att ett beslut om

upphörande af nuvarande hypoteksbank ingalunda skulle upphäfva den

betalningsskyldighet, som innefattas i bankens utgifna obligationer eller

träffade låneaftal, hvilka tydligen icke kunna rubbas genom någon bankens

ensidiga åtgärd, utan måste efter ordalydelsen fullgöras. År detta å ena

sidan visst, är det å andra sidan lika obestridligt, att för infriandet af

bankens skuld måste finnas motsvarande tillgångar; och då dessa tillgångar

icke, med obetydliga undantag, bestå i annat än fordringar hos

bankens delegare — jordegare genom hypoteksföreningarna — hvilka

fordringar vid sin uppkomst noga rättats, så till kapital som ränta, efter

den skuld, de skola betacka, ligger i öppen dag, att samma fordringar

icke kunna nedsättas i annan män, än bankens deremot svarande skuld

genom konvertering minskas. Men af det sålunda sagda följer, att bankens

nuvarande delegare icke skulle erfara den minsta förbättring i sina vilkor

derigenom att hypoteksbanken ersattes med en statsinstitution, för så vidt

nemligen man ej finge antaga, att en sådan, efter öfvertagande af bankens

skuld, lyckades att konvertera denna skuld fördelaktigare, än banken sjelf

kunde åstadkomma. Detta spörsmål, som sammanfaller med det huruvida

en ny statshypoteksbank genom upplåning mot lägre ränta än den,

allmänna hypoteksbanken måste vidkännas, skulle blifva i tillfälle att utlemna

lån på billigare vilkor än sistnämnda bank, berör just förutsättningen

för herr af Buréns motion, eller statens förmenta betydligt

större kredit, och det torde derför vara skäl att egna någon uppmärksamhet

åt denna fråga.

Om statens kredit vore så mycket större än allmänna hypoteksbankens,

att staten skulle kunna på afsevärdt bättre vilkor skaffa förlagskapital åt

jordbruket, skulle detta förhållande otvifvelaktigt finna uttryck i kurserna

opaginerad Kontrollera mot PDF

*'' Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:a H.

för statens och hypoteksbankens obligationer, hvilka sistnämnda i dylikt

tall borde noteras icke så få procent under statens med samma räntefot,

liksom äfven hypoteksbanken vid upptagandet af lån skulle hafva måst

underkasta sig åtskilligt högre effektiv ränta än staten. Nu är detta

emellertid alldeles icke händelsen. Vid uppläggandet af nya lån hafva

hypoteksbankens obligationer, under motsvariga penningetider, uppnått

enahanda eller i det allra närmaste samma kurser som statens obligationer,

förskrifna med lika ränta, och skilnaden i börsnoteringarna å statens och

hypoteksbankens med hvarandra jemförliga obligationer har varit och är

så obetydlig, att hypoteksbankens kredit kan anses vara nästan lika god

som statens.

Vid sådant förhållande synes det uppenbart, att för hypoteksföreningarnas

låntagare intet skulle stå att vinna genom ett statens öfvertagande af uppdraget

åt t anskaffa lånemedel åt jordbruket, åtminstone ej, om den af herr

af Burén skarpt framhållna grundsats skall upprätthållas, att statskassan

eller den enskilde, som ej beröres af hypoteksväsendet, icke får drabbas

af någon uppoffring för detta ändamål, en grundsats, som bemälde

motionär sjelf ej kunnat fasthålla. Å den svenska penningemarknaden,

hvilken enligt hans åsigt uteslutande borde anlitas för uppbringandet af

erforderliga medel, råder nemligen ännu icke sådan tillgång på ledigt

kapital, att statsobligationer, löpande med 3 procent ränta, för närvarande

ega någon utsigt till afsättning inom landet till pari kurs, allra minst i

den omfattning, som skulle erfordras för anskaffande af ifrågavarande

medel. En försäljning af 3 procent-obligationer kan icke ske utan betydlig

kapitalrabatt, men då denna jemväl måste af låntagarne godtgöras,

derest ej staten skall ikläda sig förlusten, skulle låntagarne icke komma

i åtnjutande af de i herr af Buréns motion afsedda fördelar.

I herr Lundells m. fl. motion utsäges deremot öppet, att en statens

mellankomst är nödvändig. Utskottet har dock icke kunnat finna tillfyllestgörande

skäl vara förebragta för rättmätigheten i att pålägga staten

direkta utgifter för bispringandet af hypoteksföreningarnas låntagare. För

öfrigt tillåter sig utskottet anmärka att, om räntan å alla hypotekslån

skulle nedsättas till 4 procent, det derför behöfliga statsbidraget ej skulle

kunna begränsas till det, af motionärerna omförmälda belopp, 8,000,000

kronor, utan med all sannolikhet skulle medtaga minst hela grundfonden,

30,000,000 kronor.

Den af motionärerna anvisade utvägen, att låta riksbanken genom

öfvertagande af en större del af de enskilda bankernas sedelutgifning anskaffa

medel till jordbruksfastighetslån, synes på intet sätt vara att tillråda,

särskildt ur den synpunkten, att en betydlig sedelutgifnings hyllande på

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

så fastlåsta tillgångar som fordringar, intecknade i jordegendom, skulle

strida mot alla godkända grunder för en sund sedelutgifningspolitik.

Med denna utskottets uppfattning är det klart, att utskottet icke kan

tillstyrka aflåtande af skrifvelse till Kongl. Maj:t i det syfte, motionärerna

föreslagit. På delegarnes i hypoteksbanken beslut är bankens ledning och

verksamhet hufvudsakligen beroende, och det torde derför böra åt dem

öfverlemnas att så ordna denna verksamhet, att de lättnader, som äro förenliga

med bankens trygghet och kredit, jemväl beredas. På sätt ofvan

blifvit anfördt äro dessa lättnader beroende på möjligheten att efter hand

nedsätta räntan å bankens obligationslån genom konverteringar, hvilkas

fördelar naturligen skola tillfalla de förutvarande låntagarne. Om lämpligaste

formen härför tillkommer det delegarne att fatta beslut med fästad!

afseende å samtliga på denna fråga inverkande omständigheter.

Ehuru utskottet sålunda ansett föreliggande motioner icke böra föranleda

någon åtgärd från Riksdagens sida, har utskottet likväl ej velat

underlåta att fästa uppmärksamheten på ett förhållande, som utan gensägelse

kan innebära en viss fara för att delegare i hypoteksföreningar

kunna nödgas till ganska känbara utgifter utöfver dem, som betingas af

ränta och amortering å deras lån. Utskottet syftar härmed på det allmänt

kända, af bankinspektören i hans berättelse påpekade och närmai''e utvecklade

sakförhållandet, att gällande lagstiftning lemnar delegare i hypoteksförening

tillfälle att frigöra sin egendom från hypotekslån, hvilket frigörande

emellertid sker på öfriga låntagares i föreningen bekostnad, i det

att ansvaret för derigenom för föreningen uppkommande ränteförlust lägges

på dessa. Denna fara har visserligen hittills icke uppträdt synnerligen

hotande, men då den onekligen förefinnes, har utskottet här velat uttala

önskvärdheten af en sådan ändring i lag, att densamma för framtiden

varder undanröjd.

Utskottet hemställer,

att ofvan omförmälda af herr af Buren samt af

herr Lundell m. fl. väckta motioner icke må till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 19 mars 1895.

På det sammansatta utskottets vägnar:

HUGO TAMM.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Sammansätta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

Reservation

:U:''Å 1 i <. .)>'')] > v. «t;éj !•''«''*;’ >i :■ i;lii -,?/} i

af herr J. A. Sjö.

uf >;> ft- re.-.* Ki> ;»■ ■ " v /1. > i-.utin;r . 7

!.'') i;, IIU''-'' ili:! i- liv, . T*'' j i i ii/;-. >il \>7 r.tii;--i • /!..

Herr 0. R. Themptandev har anhållit att få antecknadt, att han inom

utskottet icke deltagit i behandlingen af det i detta utlåtande omförmälda

ärende.

I!

T O ;

/

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

9

Styrelsens öfver Sveriges allmänna hypoteksbank underdåniga

utlåtande den 18 januari 1895.

lerJ Uur / ji <. jwijiVj. Jh, lvu ‘löhnu /! humi

Till Konungen.

Genom nådiga remisser å särskilda hos Eders Kong! Maj:t gjorda

underdåniga framställningar dels af Östergötlands läns hushållningssällskap

om vidtagande af erforderliga åtgärder för sänkning af räntan å hypotekslån

till 3 eller högst 3 Va %, dels af Vermlands läns hushållningssällskap

om verkställande af utredning rörande möjligheten af och sättet för nedsättning

af räntan å dylika lån, dels ock af Kalmar läns södra hushållningssällskap

om vidtagande af åtgärder i antydd rigtning till jordbruksfastighetskreditens

förbättrande, har Eders Kongl. Maj:t anbefalt allmänna

hypoteksbankens styrelse att öfver berörda framställningar afgifva underdånigt

utlåtande.

Till åtlydnad deraf får bankstyrelsen i underdånighet anföra följande:

Sedan frågan om inrättande af en allmän hypoteksbank för riket

funnit sin lösning genom Rikets Ständers vid 1860 års riksdag i ämnet

fattade beslut, hvilket föranledde utfärdandet af nådiga kungörelsen den 26

april 1861 angående Sveriges allmänna hypoteksbank, blef det denna inrättnings

uppgift att ombesörja all den upplåning, som vore nödig för att

åt hypoteksföreningarna bereda medel till de på årlig afbetalning stälda

lån, som af föreningarna enligt faststälda grunder skulle deras delegare tillhandahållas.

Bih. till Riksd. Prat. 1895, d Sand. 2 Afd. 2 Haft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

För fullgörande af den hypoteksbanken sålunda förelagda uppgift har

banken tid efter annan upptagit flere särskilda obligationslån, hvilket, på

tillskyndelse af hypoteksföreningarnas delegare, stundom måst ske under

för dylika operationer ogynsamma förhållanden. Af lånen hafva de, som

upptagits under tiden från och med år 1861 till och med år 1885, varit

förskrifna med ränta af 5, 4 Va eller 4 %„ men den effektiva räntan har å

dem alla utgjort omkring 5 %. Under åren 1886 och 1889 upplade hypoteksbanken

två särskilda 3 V2 % lån, hvilka betingade ett pris af 92,50 %

å 95,50 % och begge till största delen blefvo använda till konvertering af

äldre lån.

Då nu hypoteksbankens inlåningsränta, hvilken under berörda tid icke

varit nämnvärdt högre än den, som svenska staten för samtidigt upptagna

lån fått vidkännas, stält sig på ofvan angifna sätt, och banken på de upptagna

lånen har att erlägga ränta. halfårsvis samt måste vidkännas provisioner

och andra kostnader, under det att ränta å hypotekslånen betalas

för helt år, har hypoteksbanken naturligen ej varit i tillfälle att utlemna

lån annat än mot 5 0j0 ränta eller ock, der räntan blifvit satt lägre, mot

viss kapitalrabatt, hvars belopp för hvarje år blifvit af bankdelegarne

sjelfva bestämdt; och då vidare, enligt hvad som framgår af den öfversigt

af hypoteksbankens ställning efter 1893 års bokslut, hvilken finnes bilagd

stybelsens härvid fogade berättelse för samma år, banken icke eger andra

tillgångar till fullgörande af sina förbindelser till bankens långifvare än

dem, som enligt frivilligt ingångna, lagligen gällande förbindelser böra

genom hypoteksföreningarna af deras låntagare gäldas såsom ränta och

amortering å utlemnade hypotekslån, så är styrelsen, ehuru lifligt behjertande

den betryckta ställning, hvari ej mindre jordbruket än andra näringar

inom vårt likasom i andra land för närvarande befinner sig, likväl icke i

tillfälle att tillråda och förorda nedsättning af den å redan utlemnade

hypotekslån förskrifna ränta annorlunda, än i den mån hypoteksbanken

genom nu pågående och framdeles möjligen blifvande konverteringar kan

bereda sig räntenedsättning å de af banken upptagna lån, hvilket, hvad

angår blifvande konverteringar, kommer att bero af räntan å den allmänna

penningemarknaden vid den tid, då konverteringar kunna af banken företagas.

Hvad vidare angår den jemväl framkastade frågan om hos hypoteksföreningarna

belånade inteckningars »frigörande», så är redan nu medgifvet

hypoteksföreningarnas låntagare att före den stadgade amorteringstidens

utgång inbetala erhållna lån med hypoteksbankens 5 % obligationer till

parikurs och med andra bankens obligationer till den kurs, som för hvarje

särskildt fall bestämmes så, att förlust ej varder banken tillskyndad, hvilket

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

11

uppenbarligen skulle blifva fallet, derest banken nödgades att utan ränteskilnadsersättning

emottaga till betalning ej förfallna lånemedel, för hvilka

banken, som ej eget'' att godtyckligt öka amorteringen å egna lån, icke kunde

finna placering till samma ränta, som bort erläggas å det i förtid inbetalda

hypotekslånet; och är härvid att märka, att hvarje förlust, som drabbar

hypoteksbanken, återfaller på hypoteksföreningarnas delegare.

Uti den af bruksegaren C. P. af Burén till Östergötlands läns hushållningssällskap

ingifna motion, som ligger till grund för samma hushållningssällskaps

hos Eders Ivongl. Maj:t gjorda underdåniga framställning,

anföres, bland annat, att på frågan, huruvida hypoteksföreningarnas låntagare

vunnit de fördelaktigare vilkor i afseende å ränta m. m., som Eders

Kongl. Maj:ts förnyade nådiga förordning angående allmänna hypoteksbanken

den 16 maj 1890 afsett att bereda, svaret i allmänhet torde blifva, att

sedan dess icke någon lindring kommit låntagarne till del.

I anledning häraf anser sig styrelsen böra i underdånighet erinra, att

hypoteksbanken, som redan före nämnda tidpunkt varit i tillfälle medgifva

hypoteksföreningarna befrielse från utgifvande af bidrag till bestridande af

bankens förvaltningsomkostnader, under tiden efter utfärdandet af den

nådiga förordningen utlemnat 4 ej0 lån till belopp af omkring 20 millioner

kronor och medgifvit, att med 5 % ränta löpande lån till belopp af något

öfver 47 millioner kronor fått omsättas till en räntefot af 43/« %.

Slutligen kan styrelsen icke underlåta att i underdånighet framhålla,

dels att en hvar låntagare i hypoteksförening antingen sjelf upptagit sitt

lån och dervid frivilligt iklädt sig de förbindelser, som dermed följa, eller

ock köpt sin innehafvande fastighet med vetskap om att den vore behäftad

med ett sådant lån; dels att räntan å de utlemnade hypotekslånen

under en lång följd af år varit lägre än den i landet allmänt gällande,

hvilken först under det senaste årtiondet nedgått under 5 %, och att å

ömse sidor ouppsägbara lån, upptagna på 40 års amortering, naturligtvis

ej kunna följa med fluktuationerna inom penningeinarknaden, så att

räntan sänkes vid ett tillfälligt öfverflöd på penningar och höjes, då detta

upphör; dels ock att, då bruksegaren af Burén i motiveringen till sin berörda

motion söker göra gällande, att jordbruket med sitt för närvarande

förminskade utbyte icke längre förmår bära den ränta af ända till 5 %,

som ett stort antal jordegare hafva att erlägga å erhållna hypotekslån,

detta icke synes stå väl tillsammans med hvad han yttrar om den säkerhet,

hypoteksinstitutionen har i den belånade jorden, nemligen att denna är

den allra bästa*; ty vore förhållandet verkligen sådant, att jorden ej

vidare förmådde bära den skuldbörda, som för upptagna hypotekslån hvilar

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

å densamma, så skulle den säkerhet för lånen, hypoteksföreningarna innehafva,

ingalunda kunna sägas vara god och ännu mindre den bästa

möjliga.

De remitterade handlingarna varda härmed återstälda.

Underdånigst

G. S. Akekhielm.

Alb. Anderson. H. P. W. Gahn.

C. J. Kuylenstjernci. Nils von Hofsten.

Stockholm den 18 januari 1895.

./. W. Bergman.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

13

Bankinspektörens berättelse den 31 december 1894.

Till hans excellens herr statsministern och chefen för kong! finansdepartementet.

Jemlikt ers excellens’ förordnande har jag, med biträde af assistenten

å bankbyrån, under den 10—17 innevarande december anstalt granskning

af Sveriges allmänna hypoteksbanks förvaltning och räkenskaper; och får

jag öfver denna förrättning härmed afgifva vördsam berättelse.

Hypoteksbankens ställning den 30 sistlidne november framgår af bilagda

öfversigt (Bil. l), som af byråassistenten upprättades med ledning

af ett balansextrakt ur hypoteksbankens hufvudbok. Angående vissa deri

upptagna poster ber jag få anföra följande.

Amorteringslån, förskottslån och stående lån till hy
poteksföreningarna

................................................ kr. 337,664,371: 35.

Beloppet utgör brutto af till föreningarna utlemnade

medel. Det härå amorterade beloppet återfinnes

i öfversigtens kreditsida och uppgår till................. ;> 54,999,162: 22,

hvadan nettobeloppet af hypoteksbankens utlåning till

föreningarna uppgår till .................................... kr. 282,665,209: 13.

Vid låns utlemnande afgifvas af föreningarna förbindelser till hypoteksbanken

eldigt bilagda formulär (Bil. 2), hvarå tecknas intyg af hypoteksbankens

ombud angående hypotekens inläggande och förvarande.

Kapitalrabatter ............................................................... kr. 23,834,160: —.

Beloppet utgör beräknadt kapitalvärde af ränteskilnaden mellan bankens

in- och utlåning. Till denna post, den för hypoteksbankens ställ
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

ning mest betydelsefulla och mest omtvistade, skall jag här nedan återkomma.

A räkningar med utländska korrespondenter

..................................... kr. 3,823,735: 70

och å dito mot 4 % ränta .................... » 2,666,666: 67 kr. 6,490,402: 37.

Det förstnämnda heloppet består hufvudsakligen af fordran i konverteringsräkning

med hTorddeutsche Bank in Hamburg, utgörande kronor

3,812,533: 33, hvilket belopp, afsedt till konvertering af hypoteksbankens

1879 ars tyska 4V2 % lån, lämpligen torde kunna afdragas från bankens

obligationsskuld.

o

A räkningar med inhemska banker.................................. kr. 184,000: —

Beloppet utgöres af hypoteksbankens fordringar i uppoch

afskrifningsräkning med skandinaviska kredit
aktiebolaget

...................................... kr. 60,000: —

Skånes enskilda bank............................... » 71,000: —

Aktiebolaget Stockholms handelsbank » 53,000: — » 184,000:

Tillfälliga lån ........................................................................... » 6,220,500: —

Redovisas sålunda:

Enskilda bankers och aktiebankers depositionsbevis.

..................................... kr. 5,550,000: —

Belånade inteckningar i fast egendom

å landet............................................■ > 670,500: — , 6,220,500: —

Såväl depositionsbevis som inteckningar inventerades efter en öfver

dem upprättad förteckning. Depositionsbevisen voro förskrifna med 31/2

eller 3% % ränta och några å mindre belopp med 4 %. Inteckningslånen

löpte med en ränta af 4Vs å 5V< % och inteckningarna syntes i allmänhet

hafva ett godt läge i förhållande till intecknade fastigheternas taxeringsvärden,

då de i regel ligga inom hälften af detta värde.

Den tillfälliga utlåningen lemnar för närvarande en medelränta af i

det närmaste 4 %.

Inköpta egna obligationer ................... kr. 2,776,777: 82

D:° främmande d:o.................................. > 358,745: - kr. 3,135,522: 82.

Inventerades efter bankens hufvudbok och antecknades

sålunda:

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

15

Allmänna hypoteksbankens af 1879 års 4 % lån

Fr 6,000 = kr. 4,320 al pari ...... kr. 4,320: —

D:o af 1880 års 4''/t %, konverterade

till 4 %, kr. 1,800 al pari ............ » 1,800: —

D:o af 1880 års 4 Va % ej konverterade,

kr. 468,400 al pari.............. » 468,400: —

D:o af 1883 års 4''/t 0/0, ej konverterade,

kr. 158,000 al pari..... » 158,000: —

D:o af 1877 års 5 % lån, mars-serien,

kr. 219,500 al pari......................... » 219,500: —

D:o af 1877 års 5 % lån, sept.-serien,

kr. 159,000 al pari......................... » 159,000: —

D:o af 1878 års 4 % lån M. 118,200

= kr. 105,066: 67, bokförda till.. » 98,066: 67

D:o af 1879 års tyska 4Va °/o lån

M. 1,854,000 = kr. 1,648,000

å 101,2 ............................................. » 1,667,691: 15

kr. 2,776,777: 82.

Af sistnämnda obligationer förvarades M. 467,700

hos Deutsche Bank in Berlin enligt företedda intyg.

Söderfors bruks aktiebolags 6 % af år 1878

kr. 270,000: —, bokförda till ........ kr. 266,861: —

Hedemora landsförsamlings 5 % af år

1878 kr. 98,800 å 93 % ................ * 91,884: — » 358,745: —

Summa kr. 3,135,522: 82.

Utländska valutor ................................................................... kr. 994,271: 19

Utgjordes af 5 st. förbindelser af aktiebolaget Stockholms

handelsbank att den 17 d:s till herrar von

Erlanger & Söhne Frankfurt a M. för hypoteksbankens

räkning inbetala M. 1,125,000 å 88,80 kr. 999,000: —

hvarifrån afgår kursskilnad å tidigare

köpta valutor........................................... » 4,728:81 » 994,271: 19

Ersatt kapitalrabatt ....................................... kr. 69,984: 70

Ränteskilnadsersättning.................................... » 8,723: 74 kr. 78,708: 44

Den förra posten utgör under året afdragna kapitalrabatter vid utlemnande

af lån, löpande med 4 % ränta, och den senare den behållning,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

som uppkommit derigenom, att vid inbetalningar under året af äldre

5 % lån de såsom liqvid till en af styrelsen för hvarje gång bestämd

kurs aflemnade hypoteksbankens 4l/s, 4 eller 3Va % obligationer i bankens

räkenskaper upptagits till deras nominella belopp.

Garantifonden................................................................................ kr. 3,123,140: 64.

Denna så kallade fond har icke, som man skulle kunna förmoda, bildats

genom afsättning af besparade vinstmedel, utan är hufvudsakligen en

bokföringspost, som framvisar skilnaden emellan det beräknade kapitalvärdet

af ränteskilnaden mellan hypoteksbankens in- och utlåning å ena

och de återstående oguldna kapitalrabatterna å andra sidan. Till denna

post skall jag återkomma här nedan.

Den 10 december efter banktimmens slut skulle kassabehållningen i

enlighet med den afslutade kassaboken utgöra kr. 47,044: 05, som af

byråassistenten då uppräknades utan anmärkning.

En post i hypoteksbankens bokslut har ofta betraktats med misstänksamma

blickar, ja till och med gifvit anledning till så närgångna anmärkningar,

att man på grund af densamma velat ifrågasätta hypoteksbankens

solvens. Det är den bland tillgångarna upptagna posten »Kapitalrabatter^,

hvilken i senaste bokslut utförts med ett belopp af 23,834,160 kronor.

Man har sagt, att då kapitalrabatterna intet annat äro än en del af

hypoteksbankens utgifna obligationer, för hvilka valuta icke erhållits, den

omnämnda posten utgör en helt och hållet fingerad tillgång.

Nu är emellertid alldeles uppenbart, att då hypoteksbanken fått vidkännas

kapitalrabatt vid sin upplåning och således genom sina utgifna

obligationer förskrifvit högre belopp än som influtit till utlåning, kapitalrabatten,

för så vidt den icke afdrogs vid låns utlemnande, måste lika väl

som de utlemnade lånebeloppen upptagas såsom tillgång, för att få debet

och kredit att gå i hop, derest man icke vill förfara så, att bland skulderna

upptages endast nettoinkomsten af sålda obligationer och icke deras nominella

belopp. Detta förfaringssätt, som användes vid verldens största hypoteksinrättning,

Credit fonder de France, synes dock knappast förenligt med

en fullt ärlig bokföring, då ju utelöpande obligationer till sitt nominalbelopp

utgöra en obestridlig skuld.

Men om man således är nödsakad att upptaga kapitalrabatterna bland

aktiva, för att få dessa att balansera mot passiva, så utgör detta tydligen

endast ett motiv, men icke ett försvar för en sådan åtgärd. Försvaret

ligger deri, att utlåningen verkställes mot så mycket högre ränta än upplåningen,

att utlåningsräirtan hetäcker icke allenast räntan å det upplånade

kapitalet, utan ock lemnar tillgång till liqviderande af kapitalrabatterna.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

17

I sådant fall uppgår ju kapitalvärdet af ränteskilnaden minst till kapitalrabatternas

belopp. Om det förhåller sig så — och detta är ju vilkoret

för att rörelsen icke skall gå med förlust — lärer det väl låta försvara

sig att såsom tillgång bokföra kapitalrabatterna, eller, rättare uttryckt, ett

belopp, motsvarande kapitalrabatterna, då ju sjelfva kapitalrabatterna, som

utgöra en utan valuta reserverad skuld, aldrig kunna blifva en tillgång.

Men om sålunda kapitalrabatterna kunna och måste bokföras bland

aktiva, så kan man äfven härvid tillvägagå på flera sätt. I Stockholms

inteckningsgarantiaktiebolags årsbalans ser man inga kapitalrabatter bland

tillgångarne, ehuru kändt är, att bolaget i stor omfattning sålt sina obligationer

under pari. Detta beror derpå, att man i beloppet af utgifna lån

upptagit ej blott dessa låns återstående kapitalbelopp, utan derjemte den

kapitaliserade ränteskilnaden mellan upp- och utlåningen, så att den balanserade

kapitalrabatten innefattas under rubriken af utlemnade lån. Om

ock en sådan bokföringsåtgärd, för hvilken inteckningsbolaget finner stöd

i en bestämmelse i sitt reglemente, må kunna försvaras, synes det vara

vida att föredraga att kapitalrabatten bokföres såsom en särskild post, så

att dess belopp blir vid hvarje bokslut synligt. Men äfven om man så

förfar, kan kapitalrabatten bokföras på två sätt. Antingen kan, såsom t. ex.

allmänna hypotekskassan för Sveriges städer tillvägagår, bland tillgångarne

upptagas den effektiva kapitalrabattens återstående belopp, eller ock kan

man, såsom hypoteksbanken numera förfar, såsom tillgång bokföra det

kapitaliserade ränteskilnadsvärdet. Då detta värde är högre än återstående

beloppet af den verkliga kapitalrabatten, måste öfverskottet bokföras bland

passiva. Detta sker under rubrik »garantifond för kapitalrabatternas amortering»;

och återstoden af de verkliga kapitalrabatterna finner man således

genom att subtrahera garantifonden från de såsom tillgång bokförda kapitalrabatterna

(kronor 23,834,160 — 3,123,140: 64 — 20,711,019: 36). Garantifonden,

hvilken, jemte den genom afsättning af vinstmedel uppkomna reservfonden,

upptages under rubriken »egna fonder», är således endast en genom

en bokföringsåtgärd framkonstruerad tillgång.

Det var i bokslutet för 1881, som denna, »garantifond» första gången

förekom. Förut hade bokföringen af kapitalrabatterna och afskrifningarna

å kapitalrabatträkningarna verkstälts efter olika grunder. Stundom hade

det för amortering af kapitalrabatterna afsedda belopp direkt afskrifvits,

stundom hade det afsatts till särskilda fonder. Utaf den utredning, som

föregick styrelsens den 17 januari 1882 fattade beslut om bildande af en

garantifond, liksom af styrelsens till delegarne den 13 mars samma år

aflåtna skrifvelse i frågan inhemtas, att i de tabeller, som då voro uppgjorda

för att visa, »huru mycket hvarje år borde å kapitalrabatterna af
Bih.

till Itikicl. Frat. 1895. 4 Samt. 2 Afd. 2 lliift. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Sammansatta Stats- och Bankoutskott ds Utlåtande N:o 3.

skrifva^, på det att, när lånen blifvit slntbetalda, de respektive kapitalrabatterna

jemväl må ur räkenskaperna hafva försvunnit», en utlåningsränta

af 5 % lagts till grund vid beräkningen af det ränteöfverskott, medelst

hvilket afskrifningarna skulle ske. Af de ofvan citerade uttrycken vill det

synas, som om dessa tabeller gingo ut på att kapitalrabattafskrifningen

utsträcktes till det upptagna lånets hela löpetid, men i sjelfva verket lära

afskrifningstiderna, som faststäldes särskildt för hvarje lån, hafva bestämts

temligen godtyckligt; så omfattade t. ex. afskrifningsplanen för ett år 1878

påf81 år upptaget tyskt lån en tid af 66 år. Emellertid hyste man en,

för öfrigt ingalunda ogrundad farhåga, att en medelränta af 5 % icke skulle

kunna erhållas under den beräknade tiden; dels voro nemligen föreningarnas

med 5 % förskrift^ lån af banken stälda på vida kortare återbetalningstid

än den för hypoteksbankens egna lån bestämda, och dels kunde icke 5 °lo

ränta erhållas för bankens tillfälligt placerade medel, som tidtals uppgingo

till ganska betydande belopp. För att utjemna denna befarade brist i

utlåningsräntan fordrades, menade man, en fond, och de lyckliga lånetransaktionerna

under 1881 lemnade tillfälle att bilda en sådan. De under

nämnda år verkstälda försäljningar af 1878 års tyska 4 % och 1880 års

svenska 4 y2 % lån hade nemligen egt rum till så fördelaktiga kurser, att

dessa låns kapitalrabatträkningar upptogo betydligt lägre belopp än de

kapitalrabatter, som kunnat beviljas. Man höjde derför de bokförda kapitalrabatterna

för dessa två lån till de belopp, som efter beräkning af 5 % årlig

ränta kunde under lånens amorteringstid utjemnas, och för de belopp, hvarmed

dessa kapitalrabatter blefvo höjda, krediterades den nybildade garantifonden,

en fond, som, efter hvad styrelsen sjelf erkänner, »strängt taget

skulle, för att motsvaras af verkliga tillgångar, hafva bildats successivt»,

nemligen genom ränteöfverskott. Emellertid kom fonden till omedelbar

användning, då redan vid 1881 års bokslut af densamma »till afskrifning

å kapitalrabatten för 1879 års franska lån användts så stor del, som erfordrades

för att bringa detta konto i öfverensstämmelse med den kapitalrabatt,

som enligt antagna grunder kunde medelst de under lånets återbetalningstid

uppkommande ränteöfverskott afskrifvas». Att kapitalrabatten

på det olyckliga 1879 års franska 4% lån var så stor, att den icke kunde

blifva betald ens om banken under lånets hela sextioåriga återbetalningstid

kunde påräkna 5 % ränta på de penningar, som verkligen uppburos, kan

icke förvåna, då man vet, att banken vid försäljning af åtminstone de första

20 millioner francs fick vidkännas 17 % kapitalrabatt jemte en eller annan

procent i låneomkostnader; och styrelsens önskan att slippa i böckerna

figurera med denna öfver höfvan stora kapitalrabatt var nog en mägtigt

bidragande orsak till garantifondens bildande.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

19

Styrelse!! förklarar i sitt protokoll för den 17 januari 1882 »bankens

fördel och trygghet fordra», att en dylik fond bildades. Men jag är ingalunda

lika förvissad om åtgärdens förträfflighet. Till en början förefaller

det anmärkningsvärd^ att, då såsom skäl för fondens tillkomst uppgifves,

att 5 % medelränta icke kan påräknas å utlånade medel, fonden baseras

just på beräkning af en sådan utlånings ränta, Men äfven om man bortser

derifrån, att fonden sålunda framkonstruerats med tillhjelp af en faktor,

som man sjelf erkänt ohållbar, så synes åtgärden mindre lycklig, såsom

stridande mot den grundsats, att vid bokföring bör undvikas hvarje siffra,

som icke står på verklighetens mark.

Om man 1881 med rätta fann det betänkligt, att kapitalrabattsafskrifningsplanerna

utsträcktes vida öfver den tid, för hvilken utlåningskontrakten

voro afslutade, så hade tydligen den enda bot för detta missförhållande

varit en förkortning af tiden i afskrifningsplanerna; och då man,

såsom jag här nedan skall visa, numera välbetänkt vidtagit denna åtgärd,

torde med fog kunna ifrågasättas, om icke den så kallade garantifonden

lämpligen kunde aflägsnas ur räkenskapen samt den såsom tillgång upptagna

kapitalrabattsposten med motsvarande belopp minskas, så att den

framter återstoden af den verkliga kapitalrabatten. Den nu upptagna

posten kapitalrabatter säges väl motsvara »beräknadt kapitalvärde af ränteskilnaden

mellan upp- och utlåningen», men, såsom framdeles skall visas,

är detta kapitalvärde, noga räknadt, högre. Det är ju visst sant, att ingen

fara ligger deri, att en beräknad tillgång upptages lägre än som kunnat

ske; men häraf blir emellertid en följd, att den ifrågavarande debetposten

betecknar hvarken de effektiva kapitalrabatterna eller kapitalvärdet af ränteskilnaden,

utan någonting som ligger emellan dessa begge värden och som

synes utfördt till ett temligen godtyckligt belopp. Men sådana belopp äro

icke lämpliga i eu bokföring, enär de lätt kunna uppväcka misstro.

Tillvaron af denna garantifond har ock vållat några sins emellan

stridiga beslut af styrelsen under de senaste åren. De belopp, som under

1890 och 1891 af föreningarna erlades såsom kapitalrabatt å utlemnade

4 % lån, omkring 160,000 kronor hvardera året, blefvo nemligen enligt

styrelsens beslut den 24 januari 1891 och den 19 januari 1892 öfverförda

till garantifonden, hvarigenom denna fond, som framkommit genom en

ren bokföringsåtgärd, fick inrymma ett par verkliga inkomstposter. De

motsvarande poster, som influtit under 1892 och 1893, hafva åter anVändts

till afskrifning å kapitalrabattsposten, hvilket synes mig vara det rätta.

Ett skäl för garantifondens bibehållande har styrelsen i sammanhang

med sitt den 18 februari 1885 fattade beslut om nya tabeller för kapitalrabatternas

afskrifvande uttalat, i det den erinrar, att, om något år rånte
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

öfverskottet ej vore tillräckligt för stadgade afskrifningar, bristen borde

fyllas af garantifonden. Men om denna brist är blott tillfällig eller jemförelsevis

obetydlig, synes den kunna betäckas från reservfonden. I annat

fall böra afskrifningstabellerna ändras; ty att framkonstruera större kapitalrabatter

än de verkliga, för att derigenom hålla i beredskap ett slags reserv,

garantifonden, med tillhjelp af hvilken större afskrifning, än den uppkomna

årsvinsten medgifver, kan verkställas å dessa beräknade kapitalrabatter,

detta förfaringssätt synes onödigt inveckladt och utan praktisk nytta. Att

få ned beloppet af de bokförda kapitalrabatterna till omkring 20 millioner

kronor med uppoffrande af garantifonden, kunde deremot vara gagneligt,

då mången nu lärer föreställa sig, att bankens återstående kapitalrabattskuld

uppgår till de bokförda kapitalrabatternas belopp.

Frågan om sättet för bokföring af kapitalrabatterna är emellertid tydligen

af underordnad vigt mot den frågan, huruvida tillgäng verkligen finnes

bakom kapitalrabattskulden, så att banken kan med visshet antagas blifva

i tillfälle att gälda densamma.

Att denna tillgång, om man frånser den genom sparade vinster bildade

reservfonden, icke är och icke kan vara annat än värdet af ränteskilnaden

mellan in- och utlåningen, framgår af hvad här ofvan blifvit

yttradt. -Jag_ öfvergår derför nu till eu kortfattad framställning af beräkningen

utaf detta värde och dess förhållande till kapitalrabattskulden, dervid

jag knappast lärer behöfva förutskicka den erinran, att, då man här

måste räkna med faktorer, som peka långt in i framtiden och sålunda

måste vara i viss mån osäkra, man icke kan komma till ett positivt bestämd^

resultat.

År 1885 godkändes nya beräkningar och tabeller öfver kapitalrabatternas

afskrifning i syfte att bereda afskrifningens verkställande inom de

utlemnade lånens löpetid, 41*U är, räknade från och med andra året från

lånets upptagande. Dessa beräkningar afsågo icke afskrifning af den verkliga

kapitalrabatten, utan, i öfverensstämmelse med det begagnade bokföringssättet,

af den kapitalrabatt, som kunnat Finnas å ett på aftalade vilkor

upptaget lån (t. ex. 1880 års svenska lån: 75 millioner kronor, 4''A % ränta,

amortisabelt på 75 år, med halfarsränteliqvider och amortering en gång

årligen) under antagande att nettobeloppet är utlånadt mot en annuitet af

5 *U °/o, deraf 5 % ränta och */« °j0 kapitalafbetalning samt att det årliga

öfverskottet af kapital- och ränteinbetalning anses växa med ränta å 4 V2 °jo
Dessa

beräkningar äro, med några siffror från ofvannämnda 1880 års

lån, uppstälda sålunda:

s. 21 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

21

1

2

3

4

5

6

7

År

Upptagna

41/a °/o lånet.

Nettobelopp

utlånadt

a 5 %.

Skilnaden

mellan in-

Beräknade

Årliga

öfverskott.

År efter år

samlad fond

och utgående

kapital- afbetalning.

ränte-

inkomster.

ränteutgifter.

för kapital- rabatternas

amortering.

1881

75,000,000

70,450,000

(Här upptages

nemligen ej det

belopp, som

verkligen var

att utlåna,

utan man af- drager de be- räknade kapi- talrabatterna.)

(Här^iugår

ock ränta å

beloppet i

kol. 3.)

(Beloppet i

kol. 4 efter

afdrag af det

i kol. 6.)

(Det är be- loppet i denna

kol. som är- ligen af- skrida.)

1922

60,822,350

00

56,272,350

—

—

—

4,550,000

Proba: Mot qvarstående beloppet af det upptagna lånet 60,822,350

gäller det enligt 3 kol. samlade belopp................... 56,272,350

samt det i kol. 7 befintliga belopp.......................... 4,550,000 60,822,350.

gäller det enligt 3 kol. samlade belopp................... 56,272,350

samt det i kol. 7 befintliga belopp.......................... 4,550,000 60,822,350.

I öfverensstämmelse med beräkningar enligt ofvanstående schema äro

upprättade tabeller, utvisande kapitalrabatternas afskrifning för hvarje år.

Dessa beräkningar och tabeller gälla emellertid endast hypoteksbankens

sex äldsta lån. För afskrifning af kapitalrabatten å 1886 och 1889 års

3Vs °j0 lån faststäldes af styrelsen den 15 januari 1890 särskild tabell, som

tillämpades vid bokslutet för år 1889 och följande år. Denna tabell går

ut på afskrifning under 30 dr af den kapitalrabatt, som kunnat lemnas å

ett upptaget, på 75 år amortisabelt, amorteringslån, under antagande att

nettobeloppet är utlånadt mot en annuitet af 6,5051 %, hvaraf ränta 5 %,

samt att det årliga öfverskottet af kapital- och ränteinbetalning anses växa

med ränta å 3V2 °jo.

Den kapitalrabatt, som under nämnda förutsättningar kunnat beviljas,

uppgår till 16,4 °/0, men är upptagen för 1886 års lån blott till 14,G %

och för 1889 års lån endast till 14,37 %, hvarför afskrifningen sker blott

, . 1,460 och 1,437 , , , .

i denna proportion, d. v. s. till respektive--ilhlÖ at 116 beloPP>

som i tabellen äro uppstäda.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

Här föreligga således de förut antydda fall, då kapitalrabatter bokföras

hvarken till sina effektiva belopp eller till det beräknade kapitalvärdet

af ränteskilnaden.

Då det kan vara af intresse att se, huru banken kommer till ett sådant,

som det vill synas temligen godtyckligt funnet kapitalrabattbelopp,

bifogas här en afskrift (Bil. 3) af kapitalrabattsräkningen för ett af de sistnämnda

begge lånen, nemligen det af år 1886. Man finner deraf, att den

kapitalrabatt, banken verkligen fått vidkännas för hvad den sålt af detta

lån, vexlar mellan 5 och 7Vz 0/0, men att räkningen derutöfver debiterats

ej blott för diverse lånekostnader, såsom räntedifferenser, stämpel in. in.,

utan ock för dels qvarstående kapitalrabatt för det konverterade lånet af

1874, något öfver en million kronor, och dels till garantifonden förda IV2

million kronor. Någon anledning, hvarför just sistnämnda siffra hitförts,

kan ej uppgifvas. Den är emellertid, som förut sagts, lägre än beräkningen

af ränteskilnadsvärdet medgifvit.

En afskrifningstid af 30 år bestämdes i fråga om sistnämnda två lån

derför att detta, då tabellen faststäldes, utgjorde 5 %-amorteringslånens

återstående medellöpetid. En annuitet af 6,5051 % måste inflyta för att

lån, som löper med 5 % ränta, skall på 30 år kunna amortera kapitalrabatten;

och ehuru den faktiskt ingående annuiteten utgör endast 5,75 %,

har afskrifningsplanen hittills kunnat följas.

Vid jemförelse af räkenskapen med samtliga de nu omförmälda afskrifningsplanerna

befans, att dessa hittills äro behörigen iakttagna. I fråga

om 1880 års lån, 1879 års tyska lån och 1878 års lån, lista serien, visade

afskrifningstabellerna alldeles samma siffror för den år 1893 balanserade

kapitalrabatten som samma års bokslut; alla dessa tre lån äro nemligen

slutsålda och skola således till siffran stämma med tabellerna, som äro

upprättade för de upptagna lånens hela nominalbelopp. För de öfriga

lånen, hvilka icke äro slutsålda, uträknades approximativt och med ledning

af tabellerna den kapitalrabatt, som för de sålda lånebeloppen fick

qvarstå, med beräkning jemväl af den extra afskrifning, som vid 1892

och 1893 års bokslut egt rum, med den från hypoteksföreningarna influtna

kapitalrabatten; och kom man äfven här till samma resultat som 1893 års

bokslut visar.

Då intet tvifvel finnes derom, att dessa tabeller äro matematiskt rigtiga,

blir frågan om bankens förmåga att gälda kapitalrabatterna och detta

på de i afskrifningsplanerna beräknade tider, inskränkt till spörsmålet,

huruvida de uppställa förutsättningarna för dessa afskrifningsplaner äro

fullt hållbara.

Dervid är klart, att den ena faktorn, med hvilken man har att räkna,

s. 23 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande, N:o 3.

23

nemligen bankens upplåningsvilkor, icke kan ändras annorledes än med

bankens begifvande, genom konverteringar, och då till det bättre.

I fråga om de förutsatta utlåningsvilkoren står man deremot icke på

så säker mark. Om man då först rigtar sin uppmärksamhet på de förutsättningar,

som ligga till grund för de år 1885 af styrelsen godkända

beräkningar, stannar man till en början vid den beräknade afskrifningstiden

af 413A år, under hvilken tid de utlånade penningarne förutsättas

lemna en ränta af 5 %. Denna afskrifningstid motsvarar de utlemnade

5 % lånens hela löpetid, och ehuru häri ligger eu förbättring vid jemförelse

med de förut tillämpade tabellerna, kan man icke underlåta att

anmärka, det afskrifningstiden rätteligen för hvarje lån bort beräknas till

den tid, som i medeltal återstod för de utgifna lånen, vid den tidpunkt,

från hvilken 1885 års afskrifningsplaner börjat tillämpas, t. ex. i fråga om

förenämnda 1880 års lån, år 1881. Betydelsen af denna anmärkning förringas

dock af det kända förhållande, att de utgifna amorteringslånen i

regeln omsättas. Men här möter åter den betänkligheten, att 5 °j0 lånen

numera i stor utsträckning omsättas till lån med 43/4 % ränta. Redan vid

1893 års bokslut representerade denna lånetyp ett belopp af mera än 41

millioner, allt omsatta 5 % lån. Nu är väl sant, att löpetiden för dessa

43/, °lo lån är omkring 61 år och att till följd deraf kapitalvärdet af ränteskilnaden,

långt ifrån att minskas, stiger genom en sådan omsättning. Men

om således bankens förmåga att omsider gälda kapitalrabatten ingalunda

minskas genom omsättningen af 5 % lånen, synes dock uppenbart, att, om

dessa omsättningar fortgå i samma utsträckning som hittills och icke kompenseras

genom konverteringsåtgärder, som bereda ökadt ränteöfverskott

till kapitalrabattsafskrifning, man inom en icke aflägsen framtid kan befinna

sig i det läge, att årsvinsterna icke medgifva afskrifning enligt nu

gällande planer. Men en utsträckning af tiden för kapitalrabattsafskrifningen

bör, så vidt ske kan, undvikas.

Vidare ligger en svaghet uti 1885 års tabeller deri, att det årliga

öfverskottet af kapital- och ränteinbetalning antages växa efter en räntefot

af 4 V 2 A* Rn sa hög genomsmttsränta a bankens disponibla penningar

kan numera icke betingas.

T afseende å 1890 års afskrifningstabeller för 3''A % lånen, hvilka tabeller

afse en afskrifning under nöjaktigt kort tid och förutsätta öfverskottsmedlens

rentabilitet efter endast 3 Va %, ställer man sig tveksam blott

för den frågan, om de allt framgent kunna följas, då de förutsätta en ingående

annuitet af 6,5 % och således betydligt högre än den effektiva.

Emellertid har man vid boksluten för 1892 och 1893 välbetänkt verkstält

eu extra afskrifning å kapitalrabatterna för 1886 års lån af tillsammans

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Sammansatta Stats- och Bankoulskottcts Utlåtande N:o 3.

omkring 377,000 kronor, med hvilket belopp jemte det belopp af omkring

320,000 kronor under enahanda förhållanden åren 1890 och 1891 influtna

medel, hvilka man, såsom förut nämnts, lagt till garantifonden, kapitalrabattsafskrifningen

under följande år nödfallsvis kan minskas för detta

lån, utan att planen förryckes.

Då således en beräkning af ränteskilnadsvärdet är och måste vara beroende

på flera, mer och mindre obestämbara faktorer, har hypoteksbankens

kamrerare uppgjort och byråassistenten granskat ett slags kontrollkalkyl,

som synes vara af intresse och derför här bifogas (Bil. 4.) Uttrycket

»motsvaras af» är liktydigt med »har samma värde som» och bör,

t. ex. beträffande 4''A % obligationerna, så förstås, att 122,615,000 kronor

4V2 °!o obligationer amorteras under 25 år genom en lika stor annuitet,

som ett 5 % amorteringslån å 116,545,000 kronor under samma tid lemnar.

Tiden af 25 år är upptagen derför, att detta nu är den återstående medellöpetiden

för 5 % lånen. Denna kalkyl visar ett ränteskilnadsvärde, som

med 622,000 kronor öfverstiger det bokförda.

Men tydligen äro icke heller grunderna för denna kalkyl odisputabla.

Så beräknas både 4 % lånen och diverse tillfälliga tillgångar å 4 % för

eu tid af 25 år, ehuru de förra äro uppsägbara efter 10 år och de senare,

om ock för närvarande i medeltal förräntade efter 4 %, äro när som helst

eller inom kort tid rörliga. Det kan således icke för visst antagas, att

dessa placeringar under 25 år lemna 4 % ränta. Men denna omständighet

synes mer än uppvägas deraf, att alla »diverse tillgångar» icke äro medtagna

i beräkningen samt att 43A % lånen äro beräknade endast till omkring

‘U af deras löpetid. Beräknades dessa lån för hela sin löpetid, skulle

ränteskilnadsvärdet ökas med mer än 1 Va million kronor.

Min uppfattning är, att intet tvifvel kan råda derom, att bankens tillgångar

väl förslå till betäckande af kapitalrabatterna, helst om man tager

i beräkning den samlade reservfonden och den bokförda garantifonden.

Äfven om man låter den sistnämnda fonden qvarstå i stället för att med

densamma minska de bokförda kapitalrabatterna, är det ju klart, att dessa

aldrig behöfva amorteras ned till lägre belopp än garantifonden, ty när

kapitalrabatterna och garantifonden mötas på samma siffra, återstår intet

annat än att qvitta dem mot hvarandra.

Den enda grundade anledningen till farhåga för kapitalrabatternas

betäckande torde ligga deri, att hypoteksföreningarna kunna blifva, urståndsätta

att fullgöra sina förbindelser till banken derigenom att de aftal, de

träffat med sina låntagare, brytas, innan de gått till ända. Detta kan,

såsom bekant, enligt gällande lagstiftning ske genom exekutiva försäljningar.

Så länge dessa försäljningar inskränkas till dem, som orsakas af verkligt

s. 25 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

25

obestånd, kunna icke förlusterna antagas blifva så stora, att de hota vederbörande

hypoteksföreningars solvens. Betänkligare blir saken, då man vet,

huruledes fullt solvente gäldenärer ofta icke draga i betänkande att genom

svekliga tillställningar, såsom fingerade lagsökningar m. in., framkalla

exekutiva försäljningar, för att sålunda blifva qvitt obeqväma lånekontrakt.

I vissa landsändar lära sådana knep öppet omtalas, utan att den fintlige

arrangörens anseende derigenom lider men. Emellertid kan man väl antaga,

att rättsmedvetandet ännu i regeln är så vaket, att slikt tillvägagående

icke vinner allt för stor utsträckning. Men på senaste tiden lärer man

ha börjat begagna en annan metod, som tillåter gäldenären att helt passivt

afvakta den önskade katastrofen, exekutiv auktion. Han underlåter helt

enkelt att betala förfallna annuiteter. Slutligen måste naturligtvis hypoteksföreningen

lagsöka, fastigheten säljes exekutivt, hypotekslånet inbetalas

med det så kallade återstående kapitalbeloppet, och, så vidt jag kan

finna, går detta lika väl för sig, om egaren sjelf återropar sin fastighet.

En sådan affär skall i många fall löna sig och synes utan svårighet kunna

bringas till stånd, åtminstone i de talrika fall, der egaren icke står i personligt

betalningsansvar för hypotekslån. Särskildt i dessa billiga penningtider,

då frestelsen för våra af ekonomiska bekymmer tryckta landtbrukare

att göra sig qvitt de dyra hypotekslånen onekligen är stor, finnes i nämnda

hänseende en fara, som icke bör ringaktas, för våra hypoteksföreningar

och dermed ock för hypoteksbanken. Det vore synnerligen önskvärdt, om

denna fara kunde genom förändrad lagstiftning undanrödjas.

Af skäl, jag vid omförmälände af de olika kapitalrabattsafskrifningsplanerna

antydt, kan det emellertid ifrågasättas, om kapitalrabatterna allt

framgent kunna afskrifvas i den ordning, dessa planer innehålla. Då man

känner den starka misstro och ovilja, hvarmed de bokförda kapitalrabatterna,

som alltid blifva i viss mån till värdet obestämbara, betraktas såväl

inom som utom landet, vore det dock mycket att önska, om de kunde

inom eu icke alltför aflägsen framtid bringas ur verlden. En möjlighet

till en kraftig kapitalrabattsafskrifning torde också genom de senaste konverteringsåtgärderna

vara beredd, ehuru resultatet af desamma först om

ett par år blir fullt synligt. Jag syftar på de kända operationerna med

1879 års tyska lån samt 1880 och 1883 års svenska lån. Af det tyska

lånet, som är uppsagdt att återbetalas den 1 april 1895 och hvarå vid

1893 års slut återstod omkring 31 millioner kronor, blef under 1894 ett

belopp af omkring 23 millioner konverteradt mot 1878 års tyska 4 % lån;

återstoden af lånet är och blir under hand infriad af disponibla medel.

Af 1880 och 1883 års svenska 4‘A % lån, som voro konvertibla 1897 och

å hvilka vid 1893 års slut återstod omkring 91 millioner, är ett belopp

Bill. till Riksd. Prof. 1895. 4 Samt. 2 Afd. 2 Haft. i

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

af omkring 50 millioner genom påstämpling konverteradt till 4 °/0. Räntevinsten

å det tyska lånet, omkring 150,000 kronor årligen, börjar redan

att göra sig gällande 1895, men för de afstämplade svenska obligationerna,

omkring 250,000 kronor årligen, först 1897, emedan den af hypoteksbanken

förskottsvis utbetalade ränteskilnaden kommer att belasta hvarje års bokslut

till lånens förfallotid. Om återstoden af 1880 och 1883 års lån konverteras

lika gynsamt, uppstår 1897 en ytterligare räntevinst af omkring

200,000 kronor, så att banken inom en icke aflägsen framtid bör kunna

påräkna en med omkring 600,000 kronor ökad årsvinst. Det är denna

vinsts användande till kapitalrabattsafskrifning jag anser vara att tillråda.

Bilagda, af byråassistenten upprättade tabell öfver obligationsstocken

(Bil. 5), utbetalda obligationsräntan samt kapitalrabattsbeloppet för åren

1884—1893 utvisar, bland annat, att kapitalrabatternas förhållande till

obligationsskulden under nämnda tioårsperiod sjunkit från 7,6 % till 6,4 %,

hvilket ju innebär en icke oväsentlig förbättring.

Delegarnes och styrelsens under de senare åren fattade beslut, af

hvilka jag tagit del, gifva icke anledning till många uttalanden utöfver

hvad jag här ofvan yttrat. Delegarnes den 15 augusti 1890 i anledning

af den nya hypoteksbanksförordningen fattade beslut angående förändrade

bestämmelser för utlemnande och inbetalning af lån kan jag dock icke

alldeles förbigå. Detta beslut innehöll bland annat,

att hypoteksföreningarna egde tillåta sina låntagare att mot 4% °/o

ränta och V* % amortering omsätta redan erhållna lån för återstående skulder

eller, om amorteringen icke uppgått till 500 kronor, för lånets ursprungliga

belopp;

samt att till föreningarna skulle, mot erläggande af 4 % kapitalrabatt,

utlemnas nya, med 4 % ränta löpande lån, antingen såsom amorteringslån

eller stående lån.

Af skäl, jag förut anfört, är det antagligt, att omsättningen från 5 °j0

till 4% °!o lån förlänger tiden för kapitalrabatternas afskrifning, och i det

utlåtande, som den af särskilda komiterade förstärkta styrelsen i saken afgaf,

ställes detta uttryckligen i utsigt. Nu är det väl sant, att, då vid

dessa omsättningar icke är fråga om penningars utlemnande till hypoteksföreningarna,

den i 8 § af förordningen intagna bestämmelsen om sättet för

kapitalrabattens gäldande icke synes här vara direkt tillämplig, men knappast

lärer det kunna med fog bestridas, att hvarje åtgärd, som medför en

förlängning af tiden för kapitalrabattens utlemnande, går i motsatt retning

mot förordningen. Det kan derför visserligen sägas, att beslutet i

denna del strider mot författningens anda. Men äfven mot dess bokstaf

strider, såsom mig synes, att medgifva sådan omsättning äfven för den

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

af-amorterade delen af lånet, om denna ej uppgår till 500 kronor, ty här

utlemnas ju nya penningar utan gäldande af kapitalrabatt. Medgifvandet

kan synas vara af ringa betydelse, men lärer väl dock kunna spela en

viss roll, då hypoteksföreningarnas låntagare uppgå till ett antal af ölver

70,000. , . . . .

Hvad slutligen beträffar utlemnande!. af nya lån till liypoteksförenmgarna

mot 4 % ränta och 4 % kapitalrabatt, hvilket motsvarar en effektiv

ränta af 4få % under lånens löpetid, 47 år, så kan det ifrågasättas, om

detta är förenligt med författningens föreskrift derom, att den kapitalrabatt

och öfriga omkostnader, hypoteksbanken vid sin upplåning fått vidkännas,

skola vid låns utlemnande till hypoteksföreningarna af dem gäldas

efter den beräkning af dessa omkostnader, delegarne fastställa. Någon af

delegarne faststäld »beräkning» af kapitalrabatten har jag ej sett, men af

förenämnda tabell synes, att kapitalrabatten uppgår till öfver 6 % af obligationsskulden;

och derför ligger ju den tanken nära, att lån icke borde

utlemnas med mindre än 6 % kapitalrabatt. Man ville emellertid^ gorå

gällande, att, enär de penningar, som användas till dessa lån, icke åstadkommits

genom ny upplåning, utan tagits af de belopp, hvarmed ingående

annuiteter öfverskjuta de utgående, dessa penningar redan »aftjenat sin

kapitalrabatt» och derför kunnat utlemnas utan allt afdrag af någon sådan.

En sådan uppfattning kan ju synas hafva skäl för sig, men jag är

ej öfvertygad att den är rigtig. Den grundas nemligen ytterst pa den

förutsättning, att den nu befintliga kapitalrabattskulden hvilar blott pa

5 % lånen och de lån, hvari dessa blifvit omsatta, eller 43/y °j0 lånen; men

att dessa lån icke förmå uppbära kapitalrabattskulden framgar bland annat

af kamrerarens förut omnämnda kalkyl, der såsom asqvivalent för de mot

kapitalrabatt inlånade penningar måst upptagas icke blott de sistnämnda

lånen, utan ock just de ifrågavarande 4 0j0 lånen jemte diverse tillfälligt

placerade medel. Det synes mig derför, som om hypoteksbankens alla

tillgångar få antagas häfta för kapitalrabatten och att derför nya lan till

hypoteksföreningarna icke borde utlemnas mot lägre kapitalrabatt än den

som kan beräknas i medeltal belasta hypoteksbankens tillgångar. Nu kan

ju häremot invändas, att hypoteksbanken under nuvarande penningmarknad

icke kan betinga sig fördelaktigare utlaningsvilkor, än som innefattas

i dessa 4 % kapitalrabatt och 4 % ränta, och detta är nog sant. Men

vilkoren blefve icke drygare, om räntan sänktes t. ex. till 3 U °io och kapitalrabatten

höjdes i motsvarande proportion; och om, såsom författningen medgifver,

denna kapitalrabatt fick befalas under loppet af tio ar, skulle antagligen

sådana lån blifva lika begärliga som de af den nu faststälda typen.

Af hvad jag i denna berättelse haft äran anföra lärer framgå, att

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

efter min uppfattning hypoteksbankens ställning är god; men den är ingalunda

sådan, att man kan tillmötesgå de från flera landsändar framstälda

fordringar på nedsättning af hypotekslåneräntan. En blick på de sista 10

arens bokslut gifver redan detta vid handen. Sedan afskrifning af kapitalrabatten

enligt faststälda planer egt rum, visade boksluten för åren 1884

—1893 följande öfverskott i jemna tusental: 1884 kronor 141,000, 1885

kronor 133,000, 1886 kronor 314,000, 1887 kronor 266,000, 1888 kronor

39,000, 1889 kronor 47,000, 1890 kronor 125,000, 1891 kronor 120,000,

1892 kronor 114,000 och 1893 kronor 46,000, eller i medeltal kronor

134,000; beroende detta resultat delvis derpå, att förvaltningsbidrag till

hypoteksbanken upphört att utgå med år 1887. Under denna tidsperiod

har banken således icke tålt någon minskning i inkomsterna, lika litet som

den kan bära någon sådan under de närmaste åren. Att förhållandena

till följd af konverteringsvinster antagligen ställa sig något gynsammare

med ar 1897, är förut visadt; men, såsom jag ock redan yttrat, vore det

synnerligen önskvärdt, om bankens delegare ville medgifva, att den ökade

ränteskilnaden användes till afskrifning af kapitalrabatten, till dess denna

försvunnit eller väsentligt reducerats.

Men. det synes heller icke vara af hypoteksbanken, låntagarne vänta

lindring i sina onekligen mycket betungande hypotekslåneaftal. Framstälda

förslag gå tvärt om ut på hypoteksbankens upphäfvande. Staten skall

öfvertaga hypoteksinstitutionen under sin förvaltning, hvarigenom hypoteksräntan

skall till följd af svenska statens kredit, men utan att statskassan

behöfver dertill bidraga, nedbringas till 3 eller högst 3''A %.

Räntan å hypoteksbankens utelöpande obligationer skall betalas a) med de

intecknade länens 3 å 3''A °j0 ränta, b) med hypoteksbankens och hypoteksföreningarnas

tillgångar, som realiseras, och c) genom tillskott af

lantagarne. Riksbanken skall öfvertaga alla hos hypoteksverket belånade

inteckningar, hvarigenom riksbanken konsolideras, så att den kan öfvertaga

all sedelutgifning.

Nu är det emellertid tydligt, att svenska statens goda kredit icke kan

förbättra vilkoren för hypoteksbankens redan upptagna lån, på hvilka lånevilkor

det ju beror, att den kontraherade utlåningsräntan icke kan sänkas;

att ;>hypoteksbankens och hypoteksföreningarnas tillgångar» just bestå i

fordringarna hos deras låntagare och således icke kunna lemna något extra

bidrag till räntan å hypoteksbankens obligationsskuld; och att riksbankens

ställning ingalunda konsolideras derigenom att den finge förvara hypotekslånetagarnes

inteckningar.

Den ifrågasatta anordningen skulle således hufvudsakligen få till följd,

att statens kredit skadades derigenom, att den gäld för hvilken staten an
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

29

svarar, betydligt förökades, att riksbankens verksamhet förrycktes genom

att på banken inympades en rörelsegren, som är för dess ändamål alldeles

främmande, samt att hypotekslånetagavne finge erlägga lika hög ränta som

nu, men i två poster, ordinarie ränta och tillskottsränta.

Stockholm och kongl. finansdepartementets bankbyrå den 31 december

1894.

Rob. Benckert.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o

Bil. 1,

Öfversigt af Allmänna Hypoteksbankens ställning den 30 november 1894.

Kronor

öre

Kronor

öre

Kronor

öre

Kronor

öre

Hypoteksföreningarna:

Amorteringslån, förskottslån

och stående lån ...............

Kapitalrabatter ......................

Å räkningar med utländska kor- respondenter ....................

3,823,735

2,666,666

70

337,664,371

23,834,160

35

Utelöpande obligationer ...........

Saldo af annuitetsräkningar.....

Hypoteksföreningarna:

Amorterade belopp ...........

Saldo af annuitetsräkningar

54,999,162

539,653

22

43

321,364,006

356,778

55,538,815

67

52

65

D:o mot 4 % ränta.................

67

6,490,402

37

Ersatt kapitalrabatt............

69,984

70

D:o med inhemska banker.........

184,000

6,220,500

Ränteskilnadsersättning ......

8,723

74

78,708

44

Tillfälliga lån ....................

—

Egna fonder:

Inköpta egna obligationer.........

2,776,777

82

Garantifonden för kapital-

D:o främmande d:o.................

358,745

—

3,135,522

82

rabatternas amortering......

3,123,140

64

Bankhuset..............................

393,395

994,271

03

Reservfonden.....................

2,510,870

59

5,634,011

23

Utländska valutor ..................

19

Kassakonto............................

Saldo af utgifna och influtna

36,463

32

räntor .................................

384,720

37

Upplupna, ej förfallna räntor ...

Annuitets- och förvaltningsom-

2,624,896

92

kostnader ..........................

153,793

93

Konverteringsutgifter för 1880

och 1883 årens lån............

855,823

21

Summa

382,972,320

51

Summa

... | 382,972,320

51

o

co

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil. 2.

...................................-.............. Hypoteksförening

Rapport öfver Y^f^sta Amorteringslån vid qyartalssammanträdet den

| |

N:ol Län j Härad

Socken

Egendomens

Namn

N:o

Hemman
tal
-

Egare

Äldre

amor
terings
lån
-

Värde enligt

Upp;

skattning

Taxering

Beviljad

delaktig
het
Kronor
-

Ut
lemnadt
lån
Kronor
-

Anmärk
ningar
-

Sammansatta Stats- oeh Bankoutskottets Utlåtande N.-o 3.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Sammansätta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

Bil. 3.

Kapitalrabatt å 1886 års 8y2 %-lån.

Kronor

öre

1886

Maj

4

7Va °!o rabatt å M. 15,000,000 .........................

1,000,000

Juni

20

tysk stämpel ...........

71/2 °jo rabatt å M. 151,500 ...........................

26,666

67

Dec.

31

10,100

—

»

»

Diverse omkostnader .........

19,119

01

»

»

räntedifferens ...............

83,344

92

»

»

garantifonden........................

1,500,000

2,639,230

60

1887

Febr.

1

tysk stämpel ..............................

269

51

Dec.

31

obligation stryck.......................

20,990

50

»

»

räntedifferens........................

49,479

19

2,709,969

80

1888

Febr.

20

71/2 °!o rabatt å M. 337,500 + tysk stämpel ...

23,100

—

»

23

» » » 732,300 » »

48,494

53

Mars

5

7 % » » 1,000,200.................................

62,234

66

»

10

» » » 500,100 .................................

31,117

33

»

28

» » » 250,200....................................

15,568

—

»

»

tysk stämpel ................

3,556

27

April

7

7 0,''0 rabatt å M. 250,200 ..........................

15,568

—

»

14

» » » 500,100 .....................................

31,117

33

»

17

tysk stämpel ..................................

355

73

»

19

» »

533

87

Maj

6

7 % rabatt å M. 2,499,300 + tysk stämpel..

159,955

20

12

53/4 °io » » 3,000,000

158,666

66

Juni

9

» » » 500,100 » »

26,449

73

»

11

» » » 500,100 » »

26,449

73

s. 33 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3. 33

Kronor

öre

1888

.

Juli

2

5s/4 % rabatt å M. 500,100 + tysk stämpel ..

26,449

73

»

12

» » » 500,100 » »

26,449

73

»

15

» » » 2,999,700 » »

158,650

80

»

28

5 % » » 13,000,200

577,786

66

Dec.

31

räntedifferens .......................................

177,597

22

»

31

kvarstående kapitalrabatt å 1874 års lån......

1,074,760

1889

Jan.

15

inlösningsprovision vid konverteringen af 1874

års 4% % lån.......................................

138,720

66

5,493,551

64

Dec.

31

afskrifning enligt plan................................

227,781

64

1890

5,265,770

—

Dec.

31

» » »

229,460

—

1891

5,036,310

—

Dec.

31

» » »

231,030

—

1892

4,805,280

Dec.

31

» » » ............... kr. 231,981: 16

»

»

» extra .......................... » 182,678: 84

414,660

1893

4,390,620

Dec.

31

» enligt plan .............. kr. 232,107: 08

»

»

» extra ........................... » 194,352: 92

426,460

—

3,964,160

—

Bill. titt Riksd. Prot. 18.93. 4 Sami. 2 Afd. 2 Hiift.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

Bil. 4.

Obligationslån Amorteringslån

Kronor Kronor

5 °!o 16,089,000: — motsvaras af 5 % ................................. 16,089,000: —

41/2 » 122,615,000:— » » » på 25 år............... 116,545,000: —

4 » 100,472,000: — » » » » ............... 90,646,000: —

» » 15,987,000: — » »4 % » ............... 15,987,000: —

» » 6,903,000: — * » 43/4 % på 40 år............ 6,195,000: —

3V2 » 42,477,000: — » » » » » ............ 35,332,000: —

» » 14,333,000: — » » div. tillgå 4 % på 25 år 13,586,000: —

318,876,000:— 294,380,000: —

Ränteskilnadsvärde 24,496,000: —

318,876,000: —

Bokförda värdet kr. 23,834,000: —

»Diverse tillgångar»:

Förlag till amorteringslån.......................................................Kr. 2,480,000: —

Föreningarnas äldre afdelning................................................ » 2,411,000: —

Depositioner här och i utlandet.................................... » 9,266,000: —

Inteckningslån ............................................................................. » 790,000: —-

Inköpta obligationer .................................................................. » 1,309,000: —

Utländska valutor........................................................................ » 648,000: —

Bankräkningar............................................................................. » 205,000: —

Kassa..............................................:................................................ » 123,000: —

Bankhuset ........................... » 400,000: •

Kr. 17,632,000: —

Afgår för diverse skulder........................................................._»_281,000: —

Kr. 17,351,000: —

När derifrån afgår ofvan beräknade................................... » 13,586,000: —

återstår kr. 3,765,000: —

jemte saldo af upplupna räntor........................................... » 2,624,000: —

tillsammans kr. 6,389,000: —

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil. 5

Tabell,

utvisande Allmänna Hypoteksbankens utelöpande obligationer, utbetalda obligationsräntor, af

vinstmedel verkstälda afskrifningar å kapitalrabatters konto och kapitalrabatternas belopp

efter afdrag af garantifonden för tioårsperioden 1884—1893.

År

Utelöpande obliga- tioner vid hvarje års

slut

Utbetalda räntor å

obligationsskulden

D:o i

procent

Af vinstmedlen

disponeradt be- lopp till amorte- ring af kapital- rabatten.

D:o i

förhål- lande till

obliga- tions- skulden

Kapitalrabatternas

belopp vid hvarje

års slut efter afdrag

af garantifonden

D:o i

procent

af ute- löpande

obliga- tioner

1884 ................

309,958,400

—

14,007,551

67

4,519

565,380

97

0,182

23,815,511

55

7,683

1885 .................

319,398,700

—

13,977,153

75

4,376

628,791

38

0,196

24,458,786

—

7,657

1886 ...............

333,066,233

33

13,986,448

16

4,199

668,286

16

0,200

24,936,441

60

7,486

1887..................

331,926,700

—

14,184,479

92

4,273

681,300

—

0,205

24,325,880

80

7,328

1888.................

342,687,000

—

14,626,505

84

4,268

694,400

—

0,202

25,201,581

98

7,354

1889................

323,608,466

66

14,196,277

49

4,386

916,174

67

0,283

25,207,921

04

7,789

1990 ................

322,545,600

—

13,432,171

25

4,164

929,920

—

0,288

24,116,259

57

7,476

1891................

321,364,486

67

13,441,340

51

4,182

943,810

—

0,293

23,010,269

36

7,160

1892..................

320,159,433

33

13,341,231

77

4,167

955,581

16

0,298

21,872,009

36

6,831

1893 .................

318,876,500

—

13,284,723

36

4,166

966,637

08

0,303

20,711,019

36

6,494

CO

Or

Sammansätta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.