Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Riksdagens är 1894 församlade revisorers berättelse angående verjcstäld granskning af statsverkets jemte dertill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1893.

1895-04-04 · 47 sidor, varav 45 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,4 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 45 av 47 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1895:52, Utlåtande, i anledning af Riksdagens är 1894 församlade revisorers berättelse angående verjcstäld granskning af statsverkets jemte dertill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1893.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

1

i r j i t !■ n *./! > (i ii t lYRrj- IhJ .r

• #!-:iVi5R '' U- U 1-’50i t»[; "u

: -0il L Miloi *<nn ri‘jji •• i ! WR*Yjjrrq^

N:o 52.''

Ätik. till Riksd. kansli flen 4 april 1895, kl. 4 e ni.

; ■■! . ; O:,: "Öl ■ o- ■ ■ t: ''■ ■/'' , ; ; . 4 ■ v. i .

Utlåtande, i anledning af Riksdagens är 1894 församlade revisorers

berättelse angående verjcstäld granskning af statsverkets

jemte dertill hörande fonders tillstånd, styrelse

och förvaltning under år 1893.

(I. A.)

ii- r-.-.lr1. !• i r. t -J -,i. i ri i ;,|j*r '' r! r wj>->k. ■ ,

Statsutskottet, till hvars behandling ofvannämnda revisionsberättelse

jemte de i anledning deraf från vederbörande embetsverk och myndigheter

till Kongl. Maj:t afgifna utlåtanden och förklaringar blifvit hänvisad,

får nu, efter tagen kännedom af dessa handlingar och inhemtande

af de för ärendenas utredning i öfrigt erforderliga upplysningar, underställa

Riksdagens pröfning de af revisorer^ gjorda framställningar, som

ansetts från utskottets sida påkalla yttrande; kommande utskottet att

härvid följa den ordning, som i revisionsberättelsen blifvit iakttagen.

Statsanslaget till reparationer å Stockholms slott m. fl. för de kongl. hofven

upplåtna byggnader.

§ 1.

(Rev. ber. pag. 7; uti. pag. 434—435.)

Med förmälan att under revisionsåret från förestående anslag

utbetalts under titeln »anslaget till kongl. hofstallets underhåll» åtskilliga

lHh. till Riksd. Vrot. 1895. 4 Sami. 1 Afd. öfi Höft. (N:o 52.) 1

Ang. utgifter

för nya

hofstallbyggnaden.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

belopp å tillsammans 3,673 kronor 35 öre, hvilka utgått för bekostande

af vissa med den nya hofstallbyggnaden å Artilleriplanen förenade arbeten,

såsom anbringande af gas-, vatten- och elektriska ledningar,

stensättning, inhägnad o. d., hafva revisorerne, då dessa anordningar

syntes hafva bort bekostas af de medel, som Riksdagen särskild! anvisat

för de nya hofstallbyggnadernas uppförande, men deremot icke kunde

hänföras till sådana reparations- och underhållsarbeten, hvartill nu ifrågavarande

anslag vore afsedt, å förhållandet fäst uppmärksamheten.

I ett af riksmarskalksembetet i skrifvelse den 22 januari innevarande

år åberopadt utlåtande med anledning af revisorernes omförmälda framställning

har chefen för kongl. hofstallet anfört, att den nya hofstallbyggnaden

vore uppförd i ötverensstämmelse med den af byggnadschefen,

professorn m. m. E. Jacobsson upprättade arbetsbeskrifning jemte

kostnadsförslag, med de modifikationer och ändringar, som vid ett så

omfattande företag gifvetvis måst ifrågakomma, men att under arbetets

gång det emellertid visat sig, att med användning af delvis andra

materialier och konstruktionssätt större soliditet kunde erhållas och dermed

större trygghet vinnas för arbetets framtida bestånd, och att på

grund deraf chefen för hofstallet med stöd af bestämmelsen i kongl.

brefvet den 13 december 1889, i samråd med byggnadschefen och efter

anmälan, der så erfordrats, till riksmarskalksembetet, vid upprättande af

vissa kontraktsbeskrifningar vidtagit åtskilliga på kostnaden inverkande

ändringar. I följd deraf hade icke obetydliga belopp åtgått till bättre

taktäckningsämnen, hållbarare materiel för såväl yttre tegelbeklädnad af

alla murarna som golfläggning i de lokaler, der den största slitning vore

att befara, vidare till jernstöd, af beton gjutna mellanbottnar äfvensom

cementväggar till skydd mot eldfara m. m., allt afsedt för besparande

af framtida underhållskostnader.

I ett den 24 januari 1893 till Kongl. Maj:t afgifvet förslag för

användande af samma års anslag för kongl. hofstallets underhåll hade

bemälde chef anfört, bland annat, att »den besparing af anslagsmedlen,

hvilken sålunda borde kunna uppstå, vore afsedd att framdeles i mån

af behof vid nya hofstalletablissem entet användas till bestridande af

utgifter för sådana derstädes förefallande arbeten, hvilka dels kunde anses

nödvändiga för hofstallets underhåll, dels ock erforderliga till dess nytta,

men hvilkas utförande icke kunnat af byggnadsanslaget bestridas»; och

hade Kongl. Maj: t den 7 i samma månad, med godkännande af de vid

kongl. hofstallet under år 1892 verkstälda arbeten, gillat och godkänt

äfven det åt chefen för hofstallet upprättade, af riksmarskalksembetet

insända och understödda förslag till användande af 1893 års anslag för

kongl. hofstallets underhåll.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

3

De arbeten, som sålunda uti statsrevisoremes anmärkningar påpekades,

hade omfattat:

1) anskaffandet rf 40 st. besparingsbrännare vid gasarmar, ''

2) dito af 4 st. messingstakhängare för elektrisk belysning, 1 väggarm

och 1 kupa,

3) anordnandet af inhägnad å ridgården för motionering af sjuka hästar

samt anbringandet af så kallade pilarer i kolikstallet,

4) dito af brandskåp,

5) anbringandet af afvisare vid vagnshusportarne för deras skyddande,

stensättning vid hövågen och anskaffandet af gånggrus,

6) d:o af signalledning från vattencisternen till maskinrummet, till före
kommande

af olycka genom öfversvämning, ringledning hos portvakt

m. m.

7) anordnandet af gasledning i boställshusets trappor, förstugor och korri
dorer,

vattenledning för spolning vid ångpannan, gasledning till

portvakten, zinkbeslagning af väggfasta diskbänkar, vatten- och

afloppsledning till pissoir, fömickling af tappkranar m. m., blybeslag

å fönster, vattenrännor med spillkoppar vid stallfönstren, 1

brandpostpump och hängare för nycklar till vattenledningskranarne,

8) anbringandet af gasledning i boställshusets 5 större våningar (uti kök

och serveringsrum),

9) anordnandet af diverse ringledningar,

10) dito af telefon- och talrörsledningar samt elektrisk ringledning,

11) anskaffandet af nödigt antal klosettkärl samt

12) dito af rundjemstenar till skydd för skjutdörrar, hängare af jern

samt behöflig!; antal reservnycklar till portar och dörrar, m. m.

Angående dessa arbetens nytta och nödvändighet kunde så mycket

mindre uppstå tvifvel, som statsrevisorerne uttalat den åsigt, att ifrågavarande

arbeten bort bekostas af byggnadsanslaget, men då byggnadsanslaget

icke lemnat tillgång till bestridande af förevarande utgifter,

hade med stöd af kongl. brefvet den 7 april 1893 meranämnda arbeten

liqviderats af de för kongl. hofstallet anvisade underhållsmedel, som

alltsedan år 1890 kunnat år efter år inbesparas å ifrågavarande anslag,

sedan det blifvit bestämdt, att kongl. hofstallet skulle flyttas från

Helgeandsholmen till dess nuvarande plats å Artilleriplanen.

Enär af den afgifna förklaringen otvetydigt framgår, att ifrågavarande,

af revisorerne anmärkta utbetalningar afsett sådana anordningar

inom de nya hofstallbyggnaderna, som stått i omedelbart sammanhang

med byggnadens fullbordande och inledning samt således icke kunna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

Ang. förändrad

uppställning

af riksstatens

fjerde

hufvudtitel

m. in.

hänföras till underhållsarbeten, har utskottet, i likhet med revisoreme,

ansett dessa utbetalningar hafva bort bestridas med de till berörda byggnaders

uppförande beviljade medel, helst endast på sådant sätt fullständig

kännedom kunnat vinnas om de kostnader, ifrågavarande byggnadsarbete

medfört, och i öfrigt det naturligtvis är af vigt, att utbetalningarna från •

statsanslagen strängt begränsas till de med dem afsedda ändamål.

Då emellertid de i förevarande afseende bekostade arbeten synas

hafva varit af behofvet påkallade och i många fall torde för framtiden

minska utgifterna för byggnadernas underhåll, har utskottet endast velat

hvad i förenämnda hänseenden förekommit för Riksdagen

omförmäla.

Arméförvaltningen.

§ 2-

3 . .rm. • :

(Rev. ber. pag. 71—75; uti. pag. 446.)

Under erinran att Riksdagens revisorer upprepade gånger, såväl

direkt som indirekt, fäst Riksdagens uppmärksamhet på att förvaltningen

och redovisningen af de för landtförsvaret anvisade medel saknade

önskvärd enkelhet, hafva revisorerne, då anledning till dylika anmärkningar

vid arméförvaltningens räkenskaper fortfarande förefunnes, antagit,

att den grund, på hvilken räkenskapssystemet hvilade, vore olämplig och

utgjorde hinder för genomförande af en enkel och öfverskådlig redovisning.

Med afseende å en sådan bristande öfverskådlighet hade exempelvis anförts,

hurusom den mångfald mer eller mindre omfattande redogörelser,

som för ett och samma regemente under ett räkenskapsår afgåfvos, vore

spridd på vidt skilda ställen bland de till ett antal af omkring 250 uppgående

verifikationsbanden. För den, som med dessa räkenskaper ej

vore fullt förtrogen, mötte i anledning häraf nästan oöfvervinneliga

svårigheter att med säkerhet utreda det belopp, hvartill samtliga kostnaderna

för ett regemente under ett räkenskapsår uppgått, i synnerhet

som någon för arméförvaltningens olika departement gemensam princip

icke syntes vara vid verifikationernas ordnande följd.

Det nu använda systemet att såsom förskott behandla en väsentlig

del af de från arméförvaltningen — eller för dess räkning genom landtränterierna

— gjorda utbetalningar till underlydande myndigheter gjorde

äfven redovisningen i hög grad invecklad och osäker. Ett tillräckligt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

5

talande bevis i detta hänseende förelåge för närvarande i det förhållande,

att, på sätt å annat ställe i revisionsberättelsen omförmälts, utredning

angående de .oredovisade förskotten, i anledning af den vid 1893 års

statsrevision i detta afseende gjorda anmärkning, ännu icke kunnat inom

arméförvaltningen åstadkommas. Hvad arméförvaltningens hufvudbok

beträffade, tillfredsstälde den ej de anspråk, som med rätta kunde ställas

på densamma, enär den ej kunde sägas vara en efter en ur räkenskapssynpunkt

fullständigt genomförd metod affattad redovisning, utan snarare

— till följd af riksstatens nuvarande uppställning — vore att beteckna

såsom en statistisk utredning. Såsom ett exempel på en ganska

väsentlig brist i nyss nämnda hänseende anfördes, att hufvudboken ej

lemnade upplysning om de hos förvaltningsmyndigheterna förefintliga

behållningar vid årsskiftena.

Möjligt vore, att den nuvarande räkenskapsmetoden betingade ett

så utveckladt förskottsväsende som det nu använda, samt att den icke

medgåfve verifikationernas ordnande på ett mera tillfredsställande sätt,

men revisorerne hyste dock den öfvertygelsen, att eu förändrad uppställning

af riksstatens fjerde hufvud titel'' skulle kunna medföra en önskvärd

förenkling i räkenskaperna och bidraga till undanrödjande af många

bristfälligheter härutinnan.

I sådant syfte hade revisorerne tänkt sig, att hufvudtitelns anslag

lämpligen kunde indelas i tre grupper, nemligen egna anslag, gemensamma

anslag, och skattelind''ringar. Hvarje regemente, fästning, undervisningsanstalt

eller annan inrättning skulle hafva sitt särskilda anslag,

omfattande alla kostnader, för hvilkas bestridande särskildt medgifvande

af arméförvaltningen icke vore erforderligt. Dessa anslag skulle bilda

den förstnämnda gruppen. Till andra gruppen skulle hänföras de anslag,

som afsåge arméns gemensamma behof, och som disponerades ensamt

af arméförvaltningen, och tredje gruppen skulle utgöras af anslag till

lindring i rustnings- och roteringsbesvären, roteringsunderstöd samt indelningsersättningar

till rust- och rotehållare.

För hvarje regemente, fästning, undervisningsanstalt eller annan

inrättning med eget anslag skulle särskild stat utfärdas vare sig årligen

eller, om så finnes lämpligare, hvart annat eller hvart tredje år. Anvisningarne

i dessa stater borde upptagas under hufvudrubriker, såsom

t. ex. aflöning, beklädnad, vapenöfning, mathållning o. s. v., och under

dessa hufvudrubriker skulle redogörelsernas utgifts- och inkomstposter

vara ordnade. I enlighet med dessa stater borde de militära myndigheterna

i landsorterna ega att, på reqvisition, i vederbörande landtränteri

lyfta erforderliga medel, hvilka, liksom arméförvaltningens utbetalningar

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

till de militära myndigheterna inom hufvndstaden, skulle bokföras, icke

under för skottstitel, utan såsom remisser, h vilket bokföringssätt möjliggjordes

derigenom, att i arméförvaltningens hufvudbok upplades särskildt

konto för hvarje med eget anslag försedt truppförband, undervisningsanstalt,

m. m. Derigenom komme penningetransaktionerna mellan dem

och arméförvaltningen att omedelbart uppföras å berörda konton, i stället

för att, såsom nu är förhållandet, i förskottsräkningar genomgå en tung

och i många fall osäker procedur.

En sådan anordning, som redan vore genomförd i afseende å statskontorets

utbetalningar, kunde, enligt revisorernes förmenande, lika väl

åstadkommas i fråga om penningeförvaltningen hos arméförvaltningen,

som intoge en med statskontoret jemförlig central ställning.

En följd af här ifrågasatta anordningar skulle blifva, att hvarje

redovisande myndighets verifikationer, hvilka under nuvarande förhållanden

spriddes på olika ställen i en mängd skilda band, kunde i tidsföljd

eller annan lämplig ordning samlas i ett eller flere fortlöpande sådana.

Arméförvaltningen blefve derjemte befriad från att besluta såväl om bokföringstitlar

för bestridda utgifter, som om talrika omföringar mellan

olika anslag, emedan det borde åligga myndigheterna att i sina redogörelser

upptaga hvarje post under den för densamma i staten föreskrift^

hufvud rubriken.

Den öfversigt öfver de speciella förvaltningarne, som härigenom möjliggjordes,

skulle säkerligen väsentligt underlätta statsrevisornes granskningsarbete.

Utan tvifvel skulle det här antydda system för uppställning, anordning

och redovisning af anslagen under riksstatens fjerde hufvudtitel

äfven bättre än det hittills följda motsvara förhållandena under krig.

I fredstid vore det möjligt att begränsa dispositionsrätten af vissa anslag

genom att efter omständigheterna tillägga dem naturen af bestämda eller

reservationsanslag. En sådan begränsning befordrade i någon män sparsamhet,

men kunde vid inträffande mobilisering knappast upprätthållas,

enär förhållandena då i allmänhet icke medgåfve att taga hänsyn till

vare sig anslagens natur eller de i riksstaten förekommande speciella

anslagsbehof, utan blott till de totalbelopp, som vore nödvändiga för att

hålla ett truppförband krigsdugligt. Ej heller komme förhållandena under

krigstillstånd att möjliggöra anskaffandet af så specifika verifikationer,

som en redovisning med nu brukliga anslagstitlar kräfde.

Slutligen hade revisorerne velat påpeka, att det mål, som ofvan

uppstälts, icke kunde fullständigt vinnas med mindre, än att samtliga

förvaltningsmyndigheters redovisningar, som anginge de under fjerde

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

7

hufvudtiteln uppförda anslag, med undantag blott för dem, som rörde

skattelindringar, inginge till ett enda af arméförvaltningens departement,

bland Indika det civila departementet syntes vara härför lämpligast. En

följd häraf blefve visserligen, att, förutom det ökade arbetet med bokföringen,

all revision af redogörelsehandlingarna måste förrättas inom

detta departement; men den tillökning i departementets arbetskrafter,

som härigenom blefve nödvändig, borde kunna vinnas genom öfverflyttande

af tjensteman från andra departement, hvilka komme att beredas

motsvarande lindring i göromål.

I häröfver afgifvet utlåtande bär arméförvaltningen å civila departementet

anfört, att den korta tid, i sjelfva verket föga mer än en månad,

som vore de förvaltande verken tilldelad för besvarande af Riksdagens

revisorers anmärkningar och framställningar, naturligtvis vore alldeles

otillräcklig för afgifvande af ett uttömmande utlåtande rörande mera

vidtomfattande och i förvaltningens organisation djupare ingripande förslag.

Arméförvaltningen måste derför i fråga om de af revisorer^ i förevarande

ämne framkastade tankar angående ej mindre en förändrad uppställning

af fjerde hufvudtiteln, än äfven en ändring i viss mån af sättet för

arméns medelsförvaltning i orterna inskränka sig att för närvarande uttala,

att arméförvaltningen väl hyste tvekan om lämpligheten i den föreslagna

uppställningen af fjerde hufvudtiteln, enligt hvilken anslagen å

denna liufvudtitel skulle, i motsats till hvad i riksstaten för öfrigt egde

rum, ordnas efter förvaltningsmyndigheterna och ej efter beskaffenheten

af de behof anslagen afsåge att fylla; att deremot förslaget om medelsförvaltningen

i orterna syntes arméförvaltningen å civila departementet

synnerligen beaktansvärdt; anseende arméförvaltningen detta kunna

utan riksstatsanslagens förändring genomföras medelst upprättande af

stater, på sätt revisorerne an ty dt; att visserligen någon betänklighet

kunde uppstå om möjligheten att uppdraga åt de arméförvaltningen underlydande

förvaltningsorganen samma myndighet i förevarande hänseende,

som kunnat de med personal för sådan verksamhet så mycket bättre

utrustade länsstyrelserna anförtros, samt att, då den antydda anordningen

syntes förutsätta, att redovisningen från arméns lokalförvaltningar

skulle komma att ske medelst af hvar och en uppgjord hufvudbok för

dess hela medelsförvaltning under året, det kundo synas tvifvelaktigt,

om den nu åt arméförvaltningen medgifna bokslutstiden kunde räcka

till för uppgörande af den för hela hufvudtiteln gemensamma hufvudboken,

hvilken i sådant fall måste sammandragas ur öfver ett hälft

hundrade mindre hufvudböcker, som knappast kunde förväntas till armé
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

Ang. vissa

sqvadron*- chefer tillkommande

af skr ifning sprocent

ä

jour agering supphörd.

förvaltningen inkomma före midten af februari; men att, derest, såsom

verkligen syntes antagligt,, lokalförvaltningens utöfvande i förevarande

hänseende på nu af revisorerne antydda sätt skulle visa sig vara närmare

öfverensstämmande med det tillvägagående, som måste vid mobila

förhållanden iakttagas, betänkligheterna mot förslaget borde skjutas i

bakgrunden och svårigheterna söka undanrödjas, såvidt detta på något

vis läte sig verkställas.

Slutligen har arméförvaltningen å civila departementet tillagt, att

departementet fullständigt delade revisoremes åsigt om nödvändigheten,

att, alla de arméförvaltningen underlydande förvaltningsmyndigheternas

redovisningar inginge till ett af arméförvaltningens departement för att

der bokföras och granskas, och att detta departement lämpligast borde

blifva det civila, hvars derigenom uppkommande behof af ökade arbetskrafter

lätteligen kunde tillgodoses genom öfverflyttning af den vid sådan

anordning öfverflödiga personal å de öfriga departementen.

Utskottet delar den af revisorerne uttalade uppfattning om önskvärdheten

af1 störte enkelhet och reda i afseende å redovisningen af de

för landtförsvaret anvisade medel; och torde, på sätt revisorerne erinrat,

ett sådant mål kunna i väsentlig grad främjas genom en förändrad uppställning

af riksstatens fjerde hufvudtitel. Då emellertid ett på Kongl.

Maj:ts förordnande uppgjordt förslag i berörda hänseende blifvit till

Kongl. Maj:t öfverlemnadt och förändringar i denna hufvudtitels uppställning

torde komma att nästa Riksdags pröfning underställas, synes

den af revisorerne upptagna frågan för närvarande icke böra göras

till föremål för något särskildt uttalande från Riksdagens sida; och vid

sådant förhållande har utskottet endast velat hvad i detta ämne förekommit

för Riksdagen

omförmäla.

(Rev. ber. pag. 75 — 77; uti. pag. 452.)

Såsom lösen för behållen afskrifningsprocent å fourageringsuppbörd

hafva, enligt hvad revisorerne erinrat, sqvadronscheferna vid nedannämnda,

till det värfvade kavalleriet hörande regementen, på grund af bestämmelserna

i kongl. reglementet den 11 augusti 1812, under revisionsåret

uppburit följande belopp:

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutslcottets Utlåtande N:o 52.

9

: ■ ,''i''iiin,; <■! • m .--i s: t!:! ■ i

- Lifgardet till häst: j,,

vid lifsqvadronen ................................................................... kronor 856: 8 7

5) 2:a d:o ................................................................. ,, 888: 24

„ 3:dje d:o .......!.I................................ „ 773:18

„ 4:de d:o ............A...............................„ 686:93

Summa kronor 3,205: 2 2

eller i medeltal för hvarje sqvadronschef 801 kronor 30 öre.

t. .• ir;

vid lifsqvadronen

„ 2:a d:o

„ 3:dje d:Oi :

„ 4:de d:o

„ öde d:o

„ C:te d:o

Kronprinsens husarregemente

r

895: 35

960- 41

918- 12

1,066: 7 s

986‘ 7n

781: 25

Summa kronor 5,608: 5 9

eller i medeltal för hvarje sqvadronschef 934 kronor 76 öre.

Såsom af ofvan meddelade uppgifter framginge, hade deri inkomst,

som under berörda form tillgodokommit sqvadronscheferna vid det värfvade

kavalleriet — i olikhet med sqvadronscheferna vid det indelta kavalleriet,

hvilka icke åtnjöte dylik extra inkomst — utgjort en ganska

afsevärd tillökning till deras i stat upptagna aflöning. Ått denna extra

inkomst ingalunda vore af tillfällig natur, framginge af den utredning,

som lemnats vid ett af arméförvaltningen med skrifvelse den 22 juli

1885 till Kongl. Maj:t öfverlemnadt förslag till nytt afskrifningsreglemente

för armén. I arméförvaltningens motivering till detta förslag hade

anförts, hurusom en räkenskapsundersökning, sträckande sig öfver en

tidrymd af 8 å 10 år, blifvit företagen i syfte att utröna skilnaden emellan

den i magasinsräkenskaperna årligen reglementsenligt verkstälda afskrifningen

å de utlevererade varorna samt hvad som deraf varit i behåll

och mot lösen hembjudits kronan. Af denna undersökning hade framgått,

att, sedan den bestådda afskrifningen blifvit vederbörande uppbördsmän

till godo beräknad, deras redogörelser utan undantag utfallit med

öfverskott, i ett och annat fall till och med utöfver afskrifningen, men

i allmänhet till enahanda eller nära enahanda belopp som alskrifningsproeenten.

Bih. till liiksd. Prof. 1895. 4 Sami. 1 Afd. 36 Käft.

o

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 52:

Det förslag till nytt afskrifningsreglemente för armén, som, enligt

hvad ofvan nämnts, under år 1885 af arméförvaltningen upprättats, hade

ännu icke blifvit slutligen pröfvadt, utan, tillika med ett af marinförvaltningen

samtidigt afgifvet förslag till dylikt reglemente för flottan, enligt

Kong!. Maj:ts beslut den 22 september 1893 öfverlemnats för ytterligare

granskning åt den under den 7 april samma år tillsatta komité för utarbetande

af förslag till sådana ändringar i de rörande arméns förvaltning

gällande reglementen och stadganden, som af intendentureorpsens

förändrade organisation och förändringar i öfrigt uti härorganisationen

påkallades. Denna komité hade ännu icke i förevarande fråga afgifvit

yttranden; och de föråldrade bestämmelserna i 1812 års afskrifningsreglemente

vore alltså fortfarande för armén gällande.

Att en förändring i dessa bestämmelser vore i hög grad af behofvet

påkallad, vore allmänt erkändt; och med afseende å den hufvudprincip,

som härvid borde göras gällande, hade revisorerna uttalat, att för uppbördsmännéns

betryggande mot förlust genom afgång å de utlevererade varorna

en lämpligt afpassad afskrifningsprocent visserligen borde såsom hittills

vara bestämd, men att denna procent borde beräknas endast till godtgörelse

af den brist, som vid utlevereringen verkligen uppstått, och icke till

någon del, in natura eller efter lösen, af uppbördsmannen tillgodonjutas,

i händelse brist ej förefunnes eller understege den stadgade afskrifningsprocenten.

Revisorerna ansåge icke giltiga skäl förefinnas för bibehållande

i detta fall af sportelinkomster åt fast aflönade tjenstemän, Deist

det icke kunde förnekas, att detta system kunde innebära en frestelse

till missbruk. Hvad särskilt anginge den ofvan omförmälda fourageringsuppbörden,

syntes det vara i alla afseende!! olämpligt, att de tjenstemän,

som i första rummet borde utöfva kontroll deröfver, att utfodringen

skedde i öfverensstämmelse med gällande rationsbestämmelser, skulle

hafva personlig fördel af eu knapp utmätning af rationerna.

Med anledning af revisorernas anförda framställning har arméförvaltningen

å intendentsdepartementet anfört, att, enär inlösen af behållen

afskrifningsprocent egt rum med stöd af det den 11 augusti 1892 utfärdade,

ännu gällande reglemente, »hvarefter uppbördsmän och redogörare

vid alla kronans magasin» m. m. »må sig tillgodoräkna, afgången

å de under händer hafvande uppbörder af spanna ål, proviant- och fouragepersedlar»,

och då härförutom, på sätt i anmärkningen framhållits, förslag

till nytt afskrifningsreglemente af Kong!. Maj:t, öfverlemnats till

granskning af den genom Kongl. Maj:ts beslut den 7 april 1893 tillsätta

komité, någon åtgärd från arméförvaltningens sida med anledning af

den gjorda anmärkningen icke påkallades.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

11

På sätt revisorerna meddelat och arméförvaltningen jemväl framhållit,

är det reglemente, på grund hvaraf den af revisorerna omförmälda

afskrifningsprocenten uppburits, under omarbetning; och med afseende

härå får utskottet, som visserligen anser, att de nu gällande bestämmelserna

angående uppbordsprovision äro olämpliga och böra förändras,

hemställa, ''■ •''

’ • ii--i» o'';.i h j ö; ir.x.-t o ■ • ■ ! -,dli^''

i att, revisorernas förevarande framställning för när
varande

icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

tia .-ni :: : un!- i boj •ilinu'' i>>\'' •1''ftiiTöi ••• • • b

:il '' S 4.

t t • .''in ■ • ‘ >■i! ■ i; . <■ ''•

(Rev. ber. pag: 77—-79; uti. pag. 447—451.) *

i »11:"? •: * i. »bilqi •; ■ ; . ;:(■''!<) .• om- .min. ; rrnd :’/''•■■■ -bn* b

Enligt det för militärläkarekursen vid allmänna garnisonssjukhuset

i Stockholm den 10 november 1876 utfärdade reglemente skulle, enligt,

hvad revisorerna meddelat, undervisningskursen årligen eg a rum under

januari, - februari, mars och april månader, och bestämdes fördelningen

af de för kursen årligen anslagna medlen på följande sätt:

»Dagaflöning för , 5 bataljonsläkare efter sju ,>;•

kronor i sammanräknadt 120 dagar under januari,

februari, mars och.,april månader .....,......r.......................i. kronor 4,200: —

1,000: —

1,000: —

400: —

400: —

__1,500: —

Summa kronor 8,500: —».

arfvode för undervisning i militär helsovårdslära ....... „

,, „ jf7 ......i kirurgisk operationslära ... „

„ ■ i militära medicinalförfatt
,

’ • ‘''4,: ningar....................................... „

ridkurs...,......p...„,u,,............................................................. ,,

Diverse utgifter, undervisningsmateriel, kadaver

för .operationskursenj yed och ljus m, m. .. .............. „

T dessa stadganden hade genom kong!. kungörelsen den 12 no*

vember 1886 vidtagits den förändring, att, kursen skulle ega rum under

september, oktober, november och december månader, i sammanhang

hvarmed den i 1876 års reglemente meddelade bestämmelsen om anslagets

fördelning, som i öfrig! bibehållits oförändrad, fått följande affattning

med afseende å elevernas dagaflöning:

»Dagaflöning för 5 bataljonsläkare efter sju

kronor under fyra månader ............................................... kronor 4,200:—».

A ng. anslaget

till militärlä

kar et undervisning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N.-o 52.

Denna förändring hade, enligt revisorernas förmenande, icke afsett

någon minskning af den tid, under hvilken kursen borde ega rum, enär

dagaflöningen för eleverna fortfarande beräknats för fyra månader och

till oförändrad! belopp. Af redogörelsen för 1893 års militärläkarekurs

hade emellertid inhemtats, att kursen — såsom jemväl under liera föregående

år varit förhållandet — pågått under föga mer än tre månader,

nemligen från och med den 18 september till och med den 20 december.

Lärarnes arfvoden hade dock icke minskats i samma mån. De härför

i staten uppförda belopp hade fortfarande helt och hållet tagits i anspråk

och blott med afseende å fördelningen undergått den förändring, att

läraren i kirurgisk operationslära, för hvilken staten upptoge ett arfvode

af 1,000 kronor, häraf åtnjutit endast 800 kronor, under det att återstående

200 kronor tilldelats läraren i ett nytt ämne, ögonundersökningar.

De ordinarie lärarnes antal, som enligt ofvan åberopade författningar

bort utgöra fyra, hade sålunda ökats till fem. Genom inskränkning i

tiden för kursen hade afsevärda besparingar kunnat göras å det för elevernas

dagaflöning anvisade belopp, i följd hvaraf behållningen vid 1892

års slut uppgått till 1,323 kronor 50 öre. Af dessa medel hade, enligt

kongl. brefvet den 8 september 1893, arfvoden till i ytterligare tre lärare

utgått, nemligen för undervisning i bakteriologi 400 kronor, i militära

ämnen 300 kronor och i otiatrik 100 kronör. Dessutom hade af de för

diverse utgifter in. m. afsedda medlen utbetalts arfvoden till eu lärare i

värmnings- och luftvexlingsanordningar med 50 kronor, till en lärare i

vatten- och luftundersökningar, födoämneshygien samt desinfektionslära

med 200 kronor och till en lärare i kartläsning med 50 kronor. Hela

antalet lärare vid militärläkarekursen hade sålunda utgjort elfva, under

det att eleverna, förutom en och annan frivillig deltagare i kursen, fortfarande

varit blott fem, eller, i händelse endera eller begge af de vid

gamisonssjukhuset tjenstgörande sjukhusläkare i kursen deltagit, 0 å 7.

Enligt skrifvelse den 26 november 1892 hade Riksdagen medgifvit,

dels att undervisningen vid militärläkarekursen för framtiden Unge, der

ijå pröfvades lämpligt, ega rum endast hvart annat år, dels ock att för

inrättande af en ny sjukvårdsbyrå å arméförvaltningens intendentsdepartement

Unge användas, bland annat, af anslaget till »militärläkares undervisning»

2,150 kronor, i den män dessa tillgångar i vederbörlig ordning

blefve för ändamålet disponibla. Ehuruväl den beslutade sjukvårdsbyrån

under revisionsåret brådt i verksamhet, hade dock, såvidt af räkenskaperna

kunnat utrönas, för dess organisation icke någon del af anslaget

till militärläkares undervisning blifvit använd; och då äfven under år

1894 en kurs för militärläkare vore anordnad, syntes deraf framgå, att

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

13

tiden för inskränkning af kurseu till hvart annat år ännu icke ansetts

vara inne.

I häröfver afgifvet utlåtande har medicinalstyrelsen, med vitsordande

af gagnet af den för militärläkares utbildning anordnade kurs

samt af sättet hvarpå undervisningen dervid försiggått, åberopat ett

från direktor vid militärläkarkursen infordradt yttrande, deri till eu

början i afseende å det anmärkta förhållandet, att kursen år 1893, liksom

under flera föregående år varit förhållandet, pågått under kortare tid

än den ursprungligen afsedda och under sistnämnda år från den 18

september till och med den 20 december, ehuru dagaflöningen för

eleverna enligt staten beräknats för 4 månader, samt att lärarnes arfvoden

dock icke i samma mån minskats, anförts, att orsaken till kursens

framskjutande till efter medlet af september under de senare åren liksom

under år 1893 vore att söka deruti, att rekrytmötenas andra omgång

vid flera regementen ej afslutats förr än i medlet af september,

så att läkare från dessa regementen ej förr kunde infinna sig vid kursen.

Hvad åter de 10 inbesparade dagarna i slutet af december anginge,

föranleddes de deraf, att, då under julen i alla händelser de i kursen

deltagande skulle hemförlofvas, undervisningen afslutats den 20 december,

hvarigenom, för några helt få dagars undervisning, långväga och

kostsamma resor till och från hemorterna kunnat undvikas. Genom

att använda långt flera undervisningstimmar än de i studieplanen upptagna,

stundom ända till 3 å 4 timmar om dagen för en och samme

lärare, har undervisningen kunnat påskyndas och koncentreras, så att

samtliga de bestämda kurserna kunnat fullständigt afslutas, vid hvilket

förhållande, med hänsyn till lärarnes forcerade arbete öfver hvad studieplanen

angåfve, ej heller ifrågakomma; någon minskning i de för dem

afsedda arfvoden. Tiden för kurserna hade för öfrigt årligen på medicinalstyrelsens

framställning blifvit af Kongl. Maj:t faststäld.

Med hänsyn till den anmärkta förändring i läroämnen, att läraren

i kirurgisk operationslära, för hvilken staten upptoge ett arfvode af

1,000 kronor, häraf åtnjutit endast 800, under det att återstående 200

kronor tilldelats läraren i ett nytt ämne, ögonundersökningar, har

direktor upplyst, att enligt kongl. reglementet för militärläkarekursen

den 10 november 1876, som närmare angåfve de läroämnen, hvari unvisning

skulle meddelas, kirurgisk operationslära äfven infattade undervisning

i ögonundersökningar. Under flera år undervisades också i

dessa ämnen af samme lärare, men då denne afgick och den nya läraren

förklarade sig önska undervisa ondast i kirurgisk operationslära

mot arfvode af 800 kronor, samt tillfälle till undervisning i ögonunder
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

11

Statsutlcottcts Utlåtatndc N:o 52.

sökningar af en deri särdeles förfaren militärläkare, anstäld vid stadens

poliklinik för ögonsjukdomar, dit undervisningen förlagts, och ett utmärkt

materiel funnes att tillgå, kunde erhållas med en ersättning af

endast 200 kronor till läkaren, hade härigenom en väsentlig förbättring

i undervisningen skett, dervid anslaget ej heller i någon mån öfverskridits,

hvarför medicinalstyrelsen också fortfarande hos Kongl. Maj:t

föreslagit denna fördelning.

I fråga om anmärkningen rörande de afsevärda besparingar, som

kunnat göras å det för elevernas dagaflöning afsedda belopp och dessa

besparingars användande till arfvoden åt lärare i militära ämnen, baktcriologi

och otiatrik, har direktor vidare anfört, att undervisning i

militära ämnen är för militärläkarne af stor betydelse, enär de derigenom

förbereddes för deltagande i generalstabsöfningarna och andra

öfningar med trupp, hvartill de årligen kommenderades, samt derförutan

svårligen kunde i fält öfvertaga de uppdrag, dem ålåge vid förbaudsplatser

och annan fälttjenstgöring. Bakteriologien hade under

senarg åren erhållit allt större betydelse äfven för militärläkarne, och

undervisningen i ögonsjukdomar försigginge med särskildt afseende fäst

vid nyare undersökningsmetoders tillämpning vid approbation af värnpligtige

och rekryter. Med de allt större anspråk, som stäldes på

militärläkarnes tjenstutöfning och för att bringa utbildningen vid vår

militärläkareskola i hufvudsaklig öfverensstämmelse med utlandets hade

nyssnämnda undervisningsämnen sedan flera år tillbaka bibringats, då

anslagsmedlen på grund af gjorda besparingar det medgifvit, och hade

medicinalstyrelsen enligt reglementets föreskrift i dess § 10 mom. 1

derom väckt förslag till Kongl. Maj:t, som derom fattat beslut.

Att extra lärare, då tillgångarne det medgifvit, under kortare tider

och med relativt låga arfvoden, bestridt undervisning i hygienisk kemi

och teknik samt i kartläsning, hade, enligt hvad direktor uppgifvit, sin

anledning deruti, att dessa specialämnen vore af stor betydelse för

militärläkarnes behöriga utbildning. De båda första hade alltsedan

kursens början år 1877 tillhört undervisningen, det sistnämnda, kartläsning,

som delvis inöfvades under ridöfningarne, hade under senare

åren tillkommit på grund af ökade fordringar på militärläkarnes duglighet

till fälttjenst. Arfvodena, sammanräknadt 300 kronor för alla 3

ämnena, hade utgått af det konto, som af direktor för undervisningen

disponerades.

I afseende på uppgiften att elevernas antal, förutom eu-och annan

frivillig deltagare i kursen, utgjort 5, 6 å 7, har anförts, att under

revisionsåret 1893 lemnats undervisning åt 7 bataljonsläkare, hvaraf 2

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

15

utan kostnad för statsverket, åt 2 sjukhusläkare i vissa delar af kursen,

åt 6 underläkare, deltagande i undervisningen i militär hygien, hygienisk

kemi och teknik, reglementen, militära ämnen samt i sjukvårdselevernas

undervisning och öfningar, åt 1 officer samt åt en finsk och

en dansk militärläkare, eller sammanräknad! 18 personer, hvarjemte

åtskillige militärläkare för kortare tid tillfälligt deltagit i undervisningen.

Hvad slutligen anginge anmärkningen, att enligt Riksdagens

skrifvelse den 26 november 1892 undervisningen vid militärläkarekursen

för framtiden skulle, der så pröfvades lämpligt, ega rum endast hvart

annat år samt att af den derigenom uppkomna besparfingen eu del

skulle användas som bidrag till arméförvaltningens intendentsdepartements

sjukvårdsbyrå, har direktor meddelat, att, då genomgående af

militärläkarekursen utgjorde enligt gällande reglemente för densamma

kompetensvilkor för erhållande af regementsläkarebefattning, och genom

dén nya arméorganisationen antalet af sådana befattningar ökats, det

ej ansetts lämpligt att vid sådant förhållande år 1893 indraga kursen,

enär derigenom tillfälle till vinnande af ifrågavarande kompetens skulle

militärläkarne betagas, hvarför ock Kongl. Maj:t genom generalorder

den 26 augusti 1893 utfärdat bestämmelser för detta års kurs.

Med anledning af revisorernas ifrågavarande framställning har

arméförvaltningen å civila departementet, efter tagen kännedom om

medicinalstyrelsens och direktors vid militärläkarekursen ofvan omförmälda

yttranden, förklarat, att arméförvaltningen, som instämde i berörda

yttranden, icke hade något annat att derutöfver i frågan tillägga,

än att väl 1892 års urtima Riksdag uppå Kongl. Maj:ts förslag medgifvit,

att för upprättande af en sjukvårdsbyrå inom arméförvaltningen

finge bland andra tillgångar användas af anslaget »till militärläkares

undervisning» 2,150 kronor, men att i chefens för landtförsvarsdepartementet

af Kongl. Maj:t gillade betänkande till statsrådsprotokollet den

14 oktober 1892, hvilket tillsammans med den kongl. propositioueu

delgafs urtima Riksdagen, uttryckligen uttalats, att medel från bemälda

statsanslag icke skulle behöfva för sjukvårdsbyråns ordnande tagas i

anspråk och således den af medicinalstyrelsen afstyrka inskränkning

af militärläkarekursen till hvartannatårig icke behöfva vidtagas.

Under uttalande af önskvärdheten af att militärläkarekurserna

taga sin början den 1 september, samt att kurserna inskränkas till hvart

annat år, får utskottet hvad i detta ärende förekommit för Riksdagen

omförmäla.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlutande N:o 52.

§ 5-

(Rev. ber. pag. 79 och 80; uti. pag. 453.)

Ang. vtspisningen

vid

armén.

I sammanhang med redogörelse för ett besök vid volontärskolan

i ITernösand hafva revisorerna uttalat den mening, att den för skolan

gällande utspisningsstat vore väl knappt tillmätt.

Enligt hvad revisorerna meddela, hade genom kongl. brefvet den

22 oktober 1892 för åren 1893 och 1894 gjorts ändring i den af Kongl.

Maj:t den 19 oktober 1888 faststälda normalportionsstat å kokföda för

armén; och ehuru en fullt exakt jemförelse mellan de olika portionsstaterna

svårligen kunde göras, ansåge revisorerna dock kunna med

visshet påstås, att genom berörda ändring ej obetydlig nedsättning i

manskapets föda egt rum. Exempelvis omförmäla revisorerna, att då

den före år 1893 för volontärskolan tillämpade utspisningsstat upptagit

750 gram bröd, 225 gram färskt kött och 64,5 gram fläsk om dagen,

upptoge den för volontärskolan i enlighet med bestämmelserna i ofvannämnda

kong], bref den 22 oktober 1892 och arméförvaltningens kungörelse

den 11 november samma år tillämpade utspisningsstat blott

650 gram bröd, 165 gram kött och 60 gram fläsk. För anskaffande

af öfriga för utspisningen nödvändiga, i förstnämnda stat ingående

artiklar, såsom kaffe, socker, mjölk, ärter, gryn, smör m. m., bestodes

för hvarje man 25 öre om dagen, men det kunde blott vara under

mycket gynsamma förhållanden, som det läte sig göra att för nämnda

summa anskaffa ifrågavarande artiklar i så tillräcklig mängd, att ej allenast

de i förut gällande stat upptagna tilläggsartiklar, utan äfven minskningen

i bröd-, kött- och fläskqvantiteten derigenom uppvägdes.

Slutligen hafva revisorerna omförmält, att enligt uppgift från

vederbörande intendent portionspriset vid volontärskolan i Hernösand,

hvilket utgjort under kursen

åren 1891—1892

„ 1892—1893

„ 1893—1894

84,5 öre

75 „

51,8 „

för kursen åren 1894—1895 ytterligare nedgått till 42,9 öre.

Arméförvaltningen å intendentsdepartementet har i sitt ofvan anförda

utlåtande öfver revisorernas anmärkningar anfört i fråga om den

förevarande framställningen, att den i anmärkningspunkten omförmälda

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

17

portionsstat endast vore en försöksstat, och att arméförvaltningen, enligt

kongl brefvet den, 22 oktober 1892, skulle efter vederbörandes hörande

till Kongl. Magt inkomma med yttrande i fråga om lämpligheten

af det i åberopade kongl. bref anbefalda sättet för utspisningens

ordnande vid armén, hvilket yttrande för närvarande vore under utarbetning.

Jemte framhållande af de i ekonomiskt hänseende fördelaktiga

resultat, som, på sätt äfven af anmärkningens innehåll framginge,

vunnits genom användandet af nu försökta utspisningssätt, har

arméförvaltningen vidare anmält, att, enligt fråu truppförbanden inkomna

rapporter, detta utspisningssätt vid den icke garnisonerade armén

i allmänhet ähsetts ganska tillfredsställande och lämpligt, och

derest vissa modifikationer komme att finnas nödiga, skulle sådana i

den snart ingående utredningen. i frågan blifva af arméförvaltningen

föreslagna. ... ,, ,

Då, enligt hvad utskottet har sig bekant, klagan från åtskilliga

orter af riket under de senare åren försports öfver otillräckligheten af

den föda, som vid öfningar och kommenderingar bestås den indelta och

värfvade armén samt beväringsmanskapet, har utskottet ansett sig böra

framhålla, att rättelse ti; nämnda hänseende synes böra åvägabringas;

och har arméförvaltningens ofvanberörda yttrande, deri anförts, att det

under åren 1893 och 1894 försökta utspisningssättet ansetts tillfredsställande

och lämpligt, särskild! gifvit utskottet anledning att uttala

sig i ämnet. Då emellertid, på sätt arméförvaltningen meddelat, frågan

om utspisningens ordnande inom armén är under utredning, har utskottet,

som antager, att vid denna frågas slutliga afgörande behofvet af förbättring

i de om förmälda försöksstaterna kommer att göra sig i vederbörlig

mån gällande, endast velat förhållandet för Riksdagen

omförmäla.

Allmänna garnisonssjukhuset.

§ 6.

(Rev. ber. pag. 86—88; uti. pag. 458—464).

Beträffande anordningarne vid allmänna garnisonssjukhuset i

Stockholm hafva revisoijerne med anledning af derstädes aflagdt besök

meddelat, att revisorerne funnit luften i sjukhuset, särskild! i öfverstå

tiih. till Riksd. Prat. 1895. 4 Sand. 1 Afd. Hd lläft. 3

Ang. anordningarne

vid

sjukhuset.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

våningens sjuksalar och korridorer, men äfven i öfriga delar af sjukhusbyggnaden

vara till följd af otillfredsställande anordning af ventilationen

mindre god.

Vidare hafva revisorerne meddelat, att enligt hvad revisorerne

inhemtat, sjukhusläkarne, hvilka enligt staten skulle åtnjuta fri bostad

med lyse och vedbrand, förr innehaft tillsammans sju röra i den s. k.

öfverfältläkarebyggnaden, deraf fem rum belägna två trappor upp och

två rum i vindsvåningen; men att förstnämnda fem rum för närvarande

vore upptagna af sjukhusets öfverläkare, hvilken derjemte, och förutom

sin egentliga boställsvåning af sju rum en trappa upp samt den till

köks- och ekonomilägenheter inredda bottenvåningen, äfven disponerade

de återstående två rummen i våningen två trappor tipp, hvilka rum

varit afsedda för sjukhusets prest, som numera boddé utom sjukhuset

och af dess medel åtnjöte en hyresersättning af 200 kronor årligen.

Hela vindsvåningen, bestående af sex rum, vore förbehållen för militärläkarekursens

elever, åt hvilka dessutom vore upplåtna tre rum i den

s. k. kommissariebyggnaden. För denna kurs, som påginge föga mer

än tre månader om året och som, enligt 1892 års urtima Riksdags

beslut, framdeles skulle komma att ega rum blott hvart annat år, vore

sålunda ej mindre än nio rum upptagna. Genom anlitande af en del

af det öfverflödiga utrymme, som sålunda disponerades af militärläkarekursen

och genom någon inskränkning i det anmärkningsvärdt stora

utrymme, hvaröfver öfverläkaren förfogade, ansåge revisorerne, att sjukhuset

skulle kunna tillhandahålla lämpliga bostäder åt sjukhusläkarne,

hvarjemte de vid sjukhuset tjenstgörande underläkarne kunde beredas

eu bättre inqvartering än den, som nu komme dem till del. Dessa

underläkare, hvilkas antal efter staten skulle utgöra åtta, men enligt

medgifvande i kongl. brefvet den 18 augusti 1876 nedsatts till sex,

vore nemligen för närvarande inlogerade i sex obeqväma och i allmänhet

trånga och osunda rum, belägna dels i botten- och dels i vindsvåningen

af kommissariebyggnaden.

Garnisonssjukhuset vore, enligt hvad revisorerne vidare meddelat,

upplyst med elektriskt ljus, som framstäldes genom eget elektricitetsverk;

och stälde sig denna belysning jemförelsevis billig. För belysningen

användes sammanlagdt 169 glödlampor på följande sätt fördelade:

i sjukhuset .......................... 71 lampor, eller 42 procent af hela antalet

,, n 28,4 ,, ,, ,,

„ öfverfältläkarebyggnaden 48

„ kommissariebyggnaden .. 18

,, medicinska flygeln............ 14

,, köksbyggnaden.................. 18

u

ii

10,7

8,2

10,7

ii

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N;o 52.

19

I hvarje sjuksal funnes blott en glödlampa, och för belysningen

af de långa korridorerna vore endast en lampa i hvardera ändan af

desamma anbringad. Belysningen af sjuksalar och korridorer vore

således synnerligen sparsam, hvilket deremot icke kunde sägas i allmänhet

vara förhållandet med boningsrummen, bland hvilka särskildt

de af öfverläkaren bebodda vore synnerligen rikligt försedda med glödlampor,

nemligen. 41 stycken eller 24,3 procent af hela antalet. Enligt

hvad revisorerne inhemtat, hade dock anskaffandet och uppsättningen

af dessa lampor delvis bekostats af öfverläkaren sjelf.

Med anledning af hvad revisorerne sålunda meddelat har arméförvaltningen

å civila departementet i,afgifvet utlåtande, jemte bifogande

af en utaf öfverfältläkaren i ärendet afgifvet yttrande, förklarat sig instämma

i detta yttrande samt hvad särskildt angiuge införandet af

elektrisk belysning i garnisonssjukhusets byggnader, vitsordat, att

detta utgjorde ett led i den långa kedja af de med klokhet och sparsamhet

vidtagna förbättrade anordningar vid sjukhuset, hvilka hade att

för sin tillkomst tacka den nuvarande öfvertältläkarens initiativ och

hvilka haft till verkan, att sjukhuset med dess hela område kunde

anses i alla hänseenden, der ej sjelfva byggnadernas gammaldags

skick lagt ekonomiskt oöfvervinneliga hinder i vägen, motsvara nutidens

fordringar, hvarför ock den, som ihågkom sjukhusområdets

utseende före den nuvarande öfverfältläkarens tillträde till befattningen,

skulle finna motsatsen mellan förr och nu slående.

I förenämnda yttrande har öfverfältläkaren i afseende å den anmärkta

otillfredsställande anordningen af ventilationen inom sjukhuset

anfört, att sjukhuset, som öppnats 1834 eller för mer än 60 år tillbaka,

utgjorde ett korridorssjukhus af gamla slaget enligt den tidens

bästa förebilder. Alla 3 våningarna genomlöptes af korridorer af 9

fots bredd med sjukrum på båda sidor, ett byggnadssätt, som numera

af sanitär hänsyn bli ( vit afskaffadt. I första och andra våningen, hvardera

af 14,5 fots höjd, utgjorde luftkuben vid full beläggning 857—1,240

kubfot per säng. Tredje våningen eller snarare halfvåningen, 7,7 fot

hög, egde deremot med fullständig beläggning endast hälften af denna

luftkub per säng samt användes företrädesvis för veneriska sjuke. Att

luften i dessa senare rum vintertiden, ifall samtliga platser vore belagda,

hvilket dock då sällan om ens någonsin vore förhållandet, stundom

vore mindre god till följd af det ringa utrymmet, kunde knappast undvikas.

Till följd af det relativt betydliga utrymmet inom sjukhuset i

dess helhet i förhållande till antalet vårdade, kunde dock sjukrummen

glest beläggas samt eu fortfarande omsättning i rummens användning

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

ega rum, så att hittills kunnat undvikas, att svårare sjukdomsformer

inrotat sig inom sjukhuset. Tvärtom hade sjukdomsfallen haft ett i

allmänhet särdeles godt förlopp och relativt hastigt återställs till helsan,

samt mortaliteten under senare tider relativt allt mera förminskats.

Genom apterande af särskilda ventilationsfönster i sjukrummen hade

under den senaste tiden luften förbättrats, och borde i de rum, som

ännu ej hade sådana, ventilationsfönster insättas, så snart tillgångarne

det medgåfve. Anbringandet af tidsenlig centralventilatiou i förening

med central värmeledning vore likväl önskligt, och borde derför, sä

snart omständigheterna det medgåfve, en af kostnadsförslag åtföljd

framställning härom till Kongl. Maj:t afgifvas.

Att sjukhusläkarne under de senaste åren på deras upprepade,

enträgna framställningar medgifvits att icke vara boende inom sjukhusets

område, egde, enligt hvad öfverfältläkaren vidare yttrat, flere

anledningar, dels att större insigter i sjukvården numera kunde påräknas

af underläkarne, dels att under militärläkarekurserna flere bataljonsläkare

af armén vore boende inom sjukhuset och skyldige att i sjukvården

biträda, dels att sjukhusläkarnes versamhet som praktiserande läkare,

hvaraf deras ekonomiska ställning för framtiden vore väsentligt beroende,

svårligen läte förena sig med deras fortsatta boende å så aflägsen plats

som vid garnisonssjukhuset. Vid behof tillkallades nemligen sjukhusläkarne

ögonblickligen per telefon, om de ej funnes på stället, och hade

i öfrigt det ifrågavarande medgifvandet endast lemnats under det uttryckliga

vilkor, att sjukhusläkarne, ifall omständigheterna det påkallade,

såsom äfven inträffat, omedelbart inflytta i de åt dem anvisade boställsrum,

hvilka till följd häraf endast delvis och efter deras begäran eller

medgifvande användts för andra ändamål, hvaraf årligen för inlogerande

af de läkare, som frivilligt genomgå militärläkarekursen och om hvilka

funnes reglementeradt, att de kunde i mån af utrymme tilldelas bostad

vid allmänna garnisonssjukhuset. Ehuru under den tid sjukhusläkarne

tillåtits vara boende utom sjukhusets område hittills ingen olägenhet

derigenom inträffat, vore likväl för framtiden lämpligt, att sjukhusläkarne

eller åtminstone en af dem ålades att vara vid sjukhuset boende. Dock

kunde ej förnekas, att detta vilkor komme att ej obetydligt försvåra

besättandet af de hittills eftersökta sjukhusläkarebefattuingarne med

erfarne, praktiserande läkare, hvilka alltid för sin ekonomiska existens

vore beroende af sin praktiska verksamhet bland allmänheten och ej

kunde förväntas derifrån afstå för eu relativt obetydlig inkomst som

sjukhusläkare vid allmänna garnisonssjukhuset. För beredande åt dem

af lämpliga bostadslägenheter mötte intet hinder, på sätt af revisorerne

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

21

föreslagits, genom anlitande af det utrymme, som af militärläkarekursen

hittills disponerats, samt af 2 rum i andra våningen af öfverfältläkarens

boställshus, hvarigenom sjukhusläkarnes boställslokaler skulle komma

att bestå af 5 rum med tillhörande kök och domestikrum.

Hvad underläkarnes lokaler i kommissariebyggnaden anginge, vore

dessa hufvudsakligen desamma, som alltsedan sjukhusets upplåtande år

1834 för detta ändamål användts. Då emellertid ett af rummen något

förminskats genom anläggande af en trappa och det å vinden belägna

rummet vore temligen obeqvämt, skulle, under de tider militärläkarekursen

ej egde rum, 2 af de till densamma hörande rummen, för erhållande

af bättre inqvartering, kunna af underläkarne användas.

V afseende på den elektriska belysningen å allmänna garnisonssjukhuset

har öfverfältläkaren slutligen, med förmälan att enligt kongl.

brefvet den 15 mars 1889 införts belysning medelst eget elektricitetsverk,

anfört, att hvad belysningen i öfverfältläkarens boställsrum beträffade,

så vore anskaffningen och uppsättningen af samtliga glödlamporna,

i boställsvåningen 22 till antalet, bekostade af boställsinnehafvaren,

under det att de öfriga lamporna, i sjukhusets bibliotek och

öfverfältläkarens expeditionsrum, belägna 2 trappor uppi samma byggnad,

bekostats af sjukhuset.

I hvarje sjuksal funnes en glödlampa och i korridorerna, i öfverstå

våningen (delad på midten) 2, 2 tr. upp 6, 1 tr. upp 3 och i bottenvåningens

korridor 6 lampor. Skulle förökad belysning erfordras i

korridorerna, kunde sådan utan .svårighet åvägabringas medelst den der

befintliga gasledningen med 3 lågor i hvarje korridor. Att från början

endast en elektrisk glödlampa funnes anbragt i hvarje rum, hade sin

anledning deri, att sjukrum, der svårare sjuke vore förlagda, endast

fordrade en mycket måttlig belysning, då det skarpa ljusskenet på sådana

sjuke naturligen egde ett skadligt och oroande inflytande. Vid de bord,

som stäldes i rummens midt under lamporna, vore belysningen fullt

tillräcklig för att de konvalescenter, som sådant önskade, kunde sysselsätta

sig med läsning eller andra göromål. I salarnes aflägsnare delar

vore belysningen deremot naturligtvis svagare. Sedan ledningen eu

gång införts, mötte för öfrigt ingen svårighet och ringa kostnad för

uppsättandet af nya lampor genom ytterligare tillkoppling af elektriska

trådar. Under de 5 år, som förflutit sedan den elektriska belysningens

införande vid allmänna garnisonssjukhuset, hade veterligen inga klagomål

öfver beskaffenheten af denna belysning i sjukrummen afhörts, dock

borde i de större sjuksalarne för trefnadens skull en starkare belysning

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

beredas genom insättande af ytterligare en lampa i hvarje sal, hvarvid,

som ofvan nämnts, svårigheterna och kostnaderna vore obetydliga,

Utskottet har till en början velat meddela, att den af revisorerne

omförmälda, till allmänna garnisonssjukhusets prest utgående hyresersättning

af 200 kronor blifvit honom tillagd genom kongl. brefvet

den 7 december 1877, enligt hvilket, sedan jemlikt kongl. brefvet den

18 augusti 1876 åtskilliga inredningsarbeten inom sjukhuset blifvit verkstälda

för beredande af lokaler åt den nya undervisningskursen för

militärläkare, och för berörda ändamål tagits i anspråk, bland andra,

två af sjukhusets prest förut disponerade rum, Kongl. Maj:t, på hemställan

af direktionen öfver allmänna garnisonssjukhuset, medgifvit, att,

såsom godtgörelse för den sålunda indragna bostaden, finge till den

prest, som, efter förre innehafvarens af befattningen nyligen derförut

timade frånfälle, komme att vid sjukhuset anställas, årligen utbetalas

200 kronor af sjukhusets reserverade medel.

I afseende å auordningarne inom ifrågavarande sjukhus har utskottet

vidare inhemtat, att dess direktion, med anledning af revisorernes ofvannämnda

framställningar och på förslag af öfverfältläkaren deu 16 februari

innevarande år beslutit,

att i skrifvelse till kongl. öfverintendentsembetet anhålla, att

embetet, måtte låta anbringa erforderliga veutilationsfönster i de rum

inom sjukhusbyggningen, der sådana ännu ej finnas;

att i förberörda skrifvelse jemväl anhålla, det kongl. öfverintendentsembetet

måtte låta uppgöra och till kongl. direktionen insända

kostnadsförslag öfver den föreslagna centralventilationen i förening

med centralvärmeledning, hvarefter framställning borde göras hos Kongl.

Maj:t om anvisande af de för ändamålet erforderliga medlen;

att de i kommissariebyggningen belägna två rum, som höra till

militärläkarekursen och som under den tid af året, då kursen ej fortgår,

må begagnas af underläkare, skulle genom kommissariens försorg

iordningställas till den 1 april innevarande år, då nya underläkare

skulle inträda i tjenstgöring;

att sedan meddelande leranats, det eu elektrisk lampa betingade

ett pris af omkring 5 kronor, ytterligare en dylik lampa skulle snarast

möjligt genom kommissariens försorg och på sjukhusets bekostnad anbringas

i en hvar af de större sjuksalarne; samt

att kommissarien skulle, så fort ske kunde, låta på sjukhusets

bekostnad komplettera gasledningen i sjukhusets korridorer, insätta

gasarmar och anskaffa gasmätare, hvarjemte bestämdes att under den

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

23

mörka årstiden skulle nattetid efter det elektriska ljusets upphörande

två gaslågor i hvarje korridor inom sjukhuset hållas brinnande med

half låga.

Enligt hvad i direktionens protokoll för sistnämnda dag vidare

upplyses, har den vid sjukhuset sedan den 1 sistlidne februari anstälde

sjukhusläkaren på tillsägelse varit från samma dag boende i de

för honom afsedda rum.

Då häraf framgår, att hvad revisorerne i förevarande hänseende

aumärkt. i väsentligaste delar framkallat anordningar och beslut för

rättelsers vinnande, får utskottet hemställa,

.:A-,U . : !-• ''i,l -i a IV ... :- ..ö-,

• • ■/. . - ''t ■ / i J j : ; . . . • ji'' '' t '' • • V» ! '' <

att revisorernes ifrågavarande framställning icke

må till någon utgärd från Riksdagens sida föranleda.

Lotsstyrelswi,

. .bVnOiuj; • i. ■ ■ 11 ; i r it >;

§ 7.

. ■ {/. i'' A -it : j»; i r; f i? • i:il‘*''*1:-i •.il.''.;: ; : j

(Rev. ber. pag. 114—118; uti. pag. 477—496).

Med anledning af granskningen utaf lotsverkets räkenskaper för "$> ha»{,e’''

år 1893 hafva revisorerne dels framstält anmärkningar i fråga om kaptensexpediåtskilliga

uppgifna utbetalningar för skrifbiträde i lotskaptensexpedi- r^Hngaf

tionerna, hyra och städning m. m. samt till extra arfvoden i vissa fall, aflöningariui

der revisorerne ansett göromålen hafva varit af beskaffenhet att kunna Vl h‘t!vcrh:l

vederbörande tjensteman utan ersättning åläggas, dels ock på anförda

skal uttalat önskvärdheten af, att lotsverkets aflöningsstater med dithörande

bestämmelser måtte ställas i närmare öfverensstämmelse med

lönerna vid öfriga till femte hufvudtiteln hörande stater och corpser

samt särskildt att lotsarnes afföningsförhållanden måtte regleras.

Öfver hvad revisorerne i dessa ämnen anfört bär lotsstyrelsen

don 15 sistlidne januari afgifvit infordradt utlåtande.

Hvad först beträffar revisorernes ofvan omförmälda anmärkningar

angående vissa utbetalningar, synas desamma efter de upplysningar,

som i ämnet erhållits, icke böra föranleda till särskild åtgärd från

Riksdagens sida.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

Vidkommande åter den af revisorerne ifrågasatta regleringen af

lotsverkets aflöningslörkållanden får utskottet erinra, hurusom Riksdagen

upprepade gånger, då Kongl. Maj:t framlagt förslag om fastställelse

af stater för lotsverket, undandragit sig att ingå i pröfningen

af desamma; och då fråga i detta ämne senast väcktes af Kongl.

Maj:t, yttrade Riksdagen i skrifvelse den 11 maj 1888, bland annat,

att liksom Riksdagen alltid ansett, att fyr- och båkafgifterna icke vore

att betrakta såsom en inkomstkälla, för tillgodoseende af statens allmänna

behof, utan såsom en särskild, af en viss rörelse utgående afgift,

uteslutande afsedd för underhåll och förbättrande af de för denna

rörelses underlättande inrättade anstalter, så hade Riksdagen också

synts vara af den mening, att dessa afgifter städse skulle afvägas så,

att de, utan något statens bidrag, blefve för detta ändamål tillräckliga.

Riksdagen ansåge det derför vara bä*t, att Kongl. Haj:t, med bibehållande

af sin konstitutionella rätt att bestämma fyr- och båkafgiften,

också sjelf, utan Riksdagens inblandande, tillsåge, att med dessa medel

icke blott säkerhetsanstalterna pnderhölles och utvecklades, utan jemväl

för personalen de aflösnings- och pensionsförmåner bereddes, på hvilka

den kunde hafva skäligt anspråk.

Med afseende å hvad Riksdagen sålunda anfört och då, enligt

hvad i lotsstyrelsens förenämnda utlåtande meddelas, Kongl. Maj:t

beslutit, att lotstaxor, uppstälda efter ny grund, skola utarbetas, och

arbetet dermed för närvarande pågår, har utskottet icke trott sig

nu böra tillstyrka någon framställning från Riksdagens sida i förevarande

ämne.

Ehuruväl hvad revisorerne anfört i fråga om lotsverket sålunda

icke gifvit utskottet anledning till någon hemställan om åtgärders

vidtagande, har dock hvad i detta ärende förekommit varit af beskaffenhet

att ådraga sig utskottets särskilda uppmärksamhet. Den form,

lotsstyrelsen i den ofvannämuda skrifvelsen tillåtit sig gifva sina bemötanden

af revisorernes olika framställningar, har nemligep synts

utskottet icke bära vittne om den aktning, som statens embetsverk

böra visa Riksdagens delegerade, då de fullgöra de dem af Riksdagen

lemuade uppdrag.

Under uttalande häraf får utskottet hemställa,

att revisorernes ifrågavarande framställningar

icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

in*

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

25

Civildepartementet.

§ 8.

(Rev. ber. pag. 125; uti. pag. 496—498.)

Vid granskning af civildepartementets räkenskaper hade, enligt

hvad revisorerna vidare meddelat, uppmärksamheten fästs derpå, att en

tillförordnad kanslisekreterare, som uppburit den för sådan befattning

faststälda aflöning med 2,500 kronor i lön och 1,500 kronor i tjenstgöringspenningar,

derjemte tillerkänts ett arfvode af 1,000 kronor för

år för att till föredragning bereda ärenden rörande ordningar för aktiebolag

och i expeditionschefens ställe granska koncepten till utgående

expeditioner i dylika ärenden. Det ville nemligen synas revisorerna,

som om ifrågavarande göromål vore af beskaffenhet att kunna inbegripas

under de åligganden, som tillkomme kanslisekreterare, till

hvilkas skyldigheter enligt gällande instruktion hörde att biträda vid

beredning af mål och ärenden och att uppsätta konceptexpeditioner i

förekommande mål.

I häröfver afgifvet utlåtande har registratorn i civildepartementet,

jemte bifogande af transsumt af Kongl. Majrts instruktion för embetsoch

tjenstemän i Kongl. Maj:ts kansli den 7 juni 1878, åberopat, att

den ifrågavarande utbetalningen grundat sig på kongl. brefvet den

14 april 1893.

'' Utskottet delar den af revisorerna i förevarande fråga uttalade

mening och har velat framhålla, att det synes oegentligt, att särskildt

arfvode utöfver stadgad aflöning tilldelas tjensteman för bestyr, som

kunna anses ligga inom eller beröra gränserna för hans tjensteåligganden.

Då, emellertid, derest det nu för Riksdagen framlagda förslaget

till lag om aktiebolag vinner Riksdagens bifall, någon Kongl. Maj:ts

sanktion af aktiebolagsordningar icke vidare kommer att ske, skulle

följaktligen den granskning af bolagsordningar, hvarom nu är fråga,

icke heller komma att för framtiden ega rum; och i händelse af förenämnda

lagförslags förkastande, torde det kunna antagas, att i allt

fall, sedan uppmärksamheten å förevarande ämne blifvit väckt, det

af revisorerna omförmälda förhållandet kommer att upphöra. Med afseende

härå hemställer utskottet,

Bill. till Riksd. Prat. 1895. 4 Sand. 1 Afd. ,16 Haft.

Ang. särskildt

arfvode till

tjensteman

inom, civildepartementet.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

Ang. anordnandet

aj

kollegiets

räkenskaper.

att revisorernas förevarande framställning icke

må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Kommerskollegium.

;.(■''! : .. : ''

§ 9.

(Rev. ber. pag. 133; uti. pag. 501—503.)

Enligt hvad revisorerna omförmält, hade för biträde å kommerskollegiets

kassakontor med upprättande af bokslut för år 1892 och

uppgörande enligt lämpligt system af fullständiga formulär för förandet

af kollegiets räkenskaper under revisionsåret till föreståndaren för

Stockholms praktiska kontorsskola, grosshandlaren O. Murray, utbetalats

ett belopp af 800 kronor från anslaget å kollegiets stat till extra

biträden m. m ; och med anledning af kollegiets framställning om ersättning

för berörda utgift hade sedermera Kongl. Maj:t enligt bref

den 22 december 1893 i sådant hänseende till kollegiet anvisat ett

belopp af 800 kronor från sjette hufvudtitelns anslag till extra utgifter.

Då emellertid, enligt § 22 i den för kommerskollegium gällande

instruktion den $0 oktober 1891, det ålåge kassören och sjöpassnotarien,

, hvilken i förstnämnda egenskap vore redogörare för de under

kollegiets förvaltning eller till dess förfogande stälda medel, att föra

alla med afseende å ifrågavarande medels disposition och redovisning

erforderliga anteckningar och räkenskaper, samt i öfrigt de hos kollegiet

anstälde amanuenser och extra ordinarie tjensteman, enligt ofvan berörda

instruktion, skulle efter vederbörande förmäns föreskrifter deltaga

i förefallande göromål, hade det synts revisorerna, som skulle biträde

af utom kollegiet stående person för ofvan omförmälda ändamål icke

vara erforderligt, helst vederbörande tjenstemans förmåga såväl att

afsluta de af honom förda räkenskaperna, som ock att upprätta erforderliga

räkenskapsformulär icke borde ifrågasättas inom detta verk.

Kopimerskollegium har i häröfver afgifvet utlåtande anfört, att

i den skrifvelse af den 4 december 1893, genom hvilken kollegium

hos Kong], Maj:t gjorde anmälan om förberörda, Murray lemnade uppdrag

samt anhöll att, då omförmälda anslag till extra biträden m. m.

behöfde tagas i anspråk för andra ändamål, hvilka företrädesvis borde

med detsamma tillgodoses, godtgörelse för sagda, för särkildt och tillfälligt

ändamål bestridda utgift måtte kollegium beredas, både kollegium

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:0 52. 27

anfört, hurusom den ifrågavarande anordningen, hvarmed afsågs att

genom en fullt kompetent och erfaren persons biträde få till stånd ett

i möjligaste måtto praktiskt och enkelt system för bokföring af alla

de särskilda slags medel och kassor, som vore stälda under kollegii

förvaltning eller till kollegii förfogande, varit af behofvet synnerligen

påkallad såväl för vinnande af likformighet och öfverskådlighet i afseende

å räkenskapsföringen, som ock för underlättande af kassörens

befattning med densamma, hvilket befunnits desto mera erforderligt,

som han i egenskap af tillika sjöpassnotarie borde, för att de göromål,

som tillhöra sjöpassnotarietjensten, skulle kunna blifva behörigen

fullgjorda, deråt egna en hufvudsaklig del af sin verksamhet.

På sätt revisorerna omförmält, hade jemväl enligt kongl. brefvet.

den 22 december 1893 godtgörelse för sagda utgift blifvit kollegium

anvisad, hvarigenom den af kollegium vidtagna, af revisorerna nu anmärkta

åtgärden borde få anses hafva blifvit vederbörligen godkänd.

Till ytterligare utredande af det oafvisliga behofvet af sagda

åtgärd hade kollegium emellertid vidare anfört, att i den nyinrättade

kassörs- och sjöpassnotarietjensten förenades två i anseende till göromålens

art alldeles skilda befattningar, af hvilka den ena — befattningen

såsom sjöpassnotarie — motsvarade den befattning såsom kanslist

och föreståndare för kollegii sjöpassexpedition, nuvarande kassören och

sjöpassnotarien förut innehade, och den andra — befattningen såsom

kassör — svarade mot den gren af den förutvarande kamrerarens å

kollegii kammarkontor verksamhet, som hänförde sig till räkenskapsväsendet;

att, till följd af nya sjölagens stadgande om registrering af

fartyg och deraf föranledda närmare bestämmelser i kong], förordningen

angående registrering af svenska fartyg den 27 november 1891

samt i den för kollegium utfärdade förnyade instruktion, de sjöpassnotarien

tillhörande göromål från och med år 1892 varit högst betydligt

ökade; samt att det vore för kollegium synnerligen angeläget,

att för räkenskapsföringen och medelredovisuingen uppgjordes ett

annat, enklare och mera praktiskt system än det förut använda, på

det att handhafvandet af kassörsgöromålen skulle låta sig utan allt för

stora olägenheter förena med verksamheten såsom sjöpassnotarie.

I sammanhang härmed har utskottet velat meddela, att revisorerna

med anledning af granskningen af kommerskollegiets räkenskaper framstält

åtskilliga anmärkningar mot dessa räkenskapers anordnande och

uppställning, men att, då dessa anmärkningar enligt vederbörande

embetsverks deröfver afgifna förklaring komme att lända till åsyftad

rättelse, utskottet icke ansett erforderligt att särskilt redogöra för hvad

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

i sådant afseende förekommit. Men då, på grund af revisorernas sistnämnda

anmärkningar och enligt hvad af berörda förklaring framgår,

en förändrad anordning af kommerskollegiets räkenskaper kommer att

för framtiden vidtagas, har utskottet, med anledning af hvad kommerskollegium

i nu föreliggande fråga anfört, velat uttala önskvärdheten

deraf, att, derest en sådan förändring af räkenskaperna icke kan vidtagas

utan biträde af utom verket stående person, kollegium må för

räkenskapsformulärs upprättande eller annat dylikt arbetes utförande

anlita person med erfarenhet om uppställningen af statsverkets räkenskaper

och desammas särskilda redovisningsändamål.

Då emellertid revisorernas nu ifrågavarande framställning icke

synes böra till någon vidare åtgärd föranleda, har utskottet, jemte

ofvannämnda uttalande, endast velat hvad i förevarande afseende förekommit

för Riksdagen

omförmäla.

Landtbruksakademien.

§ 10.

(Rev. ber. pag. 175; uti. pag. 510—512.)

aZiaqct^m Jemte erinran att 1889 års Riksdag i sammanhang med de af

akademien till Riksdagen beslutade förändringar i afseende å anslaget till befrämjande

ersättning af i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar å berörda anslaerstitel

kostnader för . , V r A A , .9 p

anbe/aida ut- anvisat ett belopp åt 1,000 kronor, att årligen utgå till landtbruksre<utiäZndcnh

akademien såsom ersättning för de kostnader, hvilka kunde tillskyndas

akademien för afgifvande af anbefalda utredningar och utlåtanden, hafva

revisorerna meddelat, att berörda anslagsbelopp blifvit under revisionsåret,

likasom föregående år, till fullo uppburet, utan att räkenskaperna

lemnade någon upplysning om detsammas användning; men då anslaget

enligt revisorernas mening vore beviljadt, icke såsom ersättning för det

ökade arbete, dylika utredningar kunde komma att bereda de vid

akademien anstälde, till eu del med statsmedel aflönade vetenskapsmän,

utan till bestridande af de direkta utgifter, som deraf kunde föranledas,

hade revisorerna ansett, att anslaget borde i särskilt konto i akademiens

räkenskaper redovisas.

Oafsedt den omständighet, att för närvarande icke kunde af räken
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutslcotlcts Utlåtande N:o 5.2.

29

skapen inhemtas, i hvad mån — derest dylika särskild!, anbefalda utredningar

verkligen afgifvits — akademien derigenom tillskyndats några

kostnader, borde den anordning, revisorerna härmed velat förorda, finnas

så mycket mera befogad, som Riksdagen i skrifvelse den 15 maj 1889

framhållit, att, sedan landtbruksstyrelsen kommit till stånd och såsom

följd deraf antalet af de ärenden, i hvilka utlåtande komme att från

akademien eller dess förvaltningskomité infordras, sannolikt blefve ej

oväsentligen förminskadt, beloppet af ifrågavarande anslag skulle kunna

minskas, men att Riksdagen för det dåvarande och innan erfarenheten

visat, i hvilken utsträckning yttranden komme att infordras, ansett sig

sakna erforderlig grund för bestämmande af nedsättningens storlek.

I anledning af revisorernas anförda framställning har landtbruksakademiens

förvaltningskomité i afgifvet utlåtande till eu början erinrat,

att genom kongl. brefvet, den 12 januari 1849 åt landtbruksakademiens

förvaltningskomité anförtrotts det statsadministrativa uppdrag, hvilket,

till en början af jemförelsevis ringa omfattning, under tidens lopp utvecklat

sig till en fullständig central förvaltning af alla med jordbruket

och dertill hörande binäringar sammanhängande statsinrättningar. Då

sedermera, till följd af 1889 års Riksdags beslut, landtbruksstyrelsen

inrättades, hade genom kongl. bref den 13 december 1889 förordnats,

bland annat, att bemälda styrelse från och med år 1890 skulle öfvertaga

komiténs befattning med dessa särskildt uppräknade inrättningar

utom förvaltningen af de medel, som tillhörde fonden för svenska hornboskaps-

och fårafvelns förädling, hvilken förvaltning skulle åligga

statskontoret. Men jemte berörda statsadministrativa uppdrag hade

komitén genom brefvet den 12 januari 1849 erhållit äfven ett annat

af konsultativ natur, i det att under punkten d) i samma bref stadgats:

»att komitén i öfrigt, när den derom anmodas, skall gå departementschefen

till banda med upplysningar och yttranden i förekommande

ärenden, som röra landtbruket eller dess binäringar eller eljest med

föremålen för komiténs verksamhet ega gemenskap, —--». Då det

kongl. brefvets förordnande i denna del icke kunde anses hafva blifvit

genom något senare tillkommet stadgande upphäfdt, hade komitén fortfarande

måst finna sig förpligtad att tillse, det komitén ständigt skulle

vara så utrustad, att den vore i stånd att utan alltför stor tidsutdrägt

på ett nöjaktigt sätt tillhandahålla Kongl. Maj:t eller chefen för civildepartementet

de utredningar och utlåtanden i landtbruket och dess

binäringar rörande frågor, komitén blefve anmodad att afgifva. Härjemte

borde ej förbises, att komitén i sin egenskap af förvaltningsmyndighet

för landtbruksakademiens experimentalfält fortfarande måste

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande iV.-o 52.

anses utöfva eu statsadministrativ verksamhet beträffande de å experimentalfältet

förlagda statsinstitutioner, till hvilken kategori med allt

skäl vore att hänföra åtminstone den agrikulturkemiska och den växtfysiologiska

anstalten, samt äfven i väsentlig mån experimentalfältets

landtbruksafdelning.

Komitén kunde icke annat än anse sig hafva haft så mycket större

skäl till en sådan uppfattning, som densamma syntes fullkomligt öfverensstämma

med den mening, dåvarande statsrådet och chefen för civildepartementet

uttalade, då han i sitt anförande till statsrådsprotokollet

den 12 januari 1889 motiverade sin hemställan om framställning till

Riksdagen om anvisande till landtbruksakademien af det nu ifrågavarande

anslaget med följande ord: »Jag föreställer mig nemligen, att

akademien eller komitén allt fortfarande behöfver af Kongl. Maj:t anlitas

såsom en rådgifvande korporation i frågor af mera omfattande

betydelse rörande jordbruket eller dess binäringar, likasom akademien

äfvenledes fortfarande skall omhänderhafva vården och förvaltningen

af experimentalfältet.»

Det syntes komitén vara obestridligt, att till de åtgärder, som

måste anses nödiga, för att komitén skulle kunna på ett tillfredsställande

sätt motsvara de kraf, hvilka i nämnda hänseenden kunde komma

att ställas, och hvilkas omfattning icke kunde på förhand beräknas,

hörde bland annat upprätthållandet af ett något mera effektivt kansli

än det, som vore oundgängligen behöfligt allenast för behandlingen af

akademiens enskilda angelägenheter, hvarförutom förvaltningen af institutionerna

å experimentalfältet med hänsyn till redovisning af härtill

anvisade statsanslag och dylikt kräfde åtskilligt extra arbete utöfver

det, som ålåge akademiens kamrerare i hans egenskap af redogörare

för akademiens enskilda medel och de under dess vård stälda donationsfonder.

För att visa, i hvilken mån akademiens tillgångar för nyssberörda

ändamål tagits i anspråk till följd af den från och med år 1890 6kedda

indragningen af åtskilliga till förvaltningskomitén förut anvisade anslag,

har komitén erinrat derom, att de hithörande belopp, som före år 1890

enligt kongl. brefven den 13 november 1863 och den 16 november

1877 af statsmedel utgingo till komitén, uppgått till en summa af

4,350 kronor, hvaraf såsom bidrag till aflöning åt kamreraren 1,050

kronor, åt notarien 1,700 kronor, åt bibliotekarien och kanslisten 1,300

kronor samt till renskrifning och vaktbetjening 300 kronor, under det

att akademiens egna bidrag till förenämnda aflöningskostnader då utgjorde:

till kamreraren 450 kronor, till notarien 300 kronor samt till

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

bibliotekarien och kanslisten likaledes 300 kronor. Vid den år 1890

inträdda förändringen hade dessa sistnämnda belopp ansetts böra höjas

med respektive 550, 450 och 450 kronor, i följd hvaraf sagda aflöningar

sedan dess utgått med 1,000 kronor till kamreraren, 750 kronor till

notarien samt 750 kronor till bibliotekarien. Förhöjningen i dessa tre

poster uppginge således sammanräknadt till ett belopp af 1,450 kronor

eller till 450 kronor mera än det nu ifrågavarande statsanslaget, och

härtill komme ytterligare de utgifter, som kunnat ifrågakomma för

renskrifning och nödigt biträde af vaktbetjening.

Förestående redogörelse ansåge komité n tydligen ådagalägga, att

hela det anslag, hvarom nu vore fråga, blifvit i öfverensstämmelse med

komiténs ofvan angifna uppfattning af dess syfte användt till upprätthållande

af akademiens och dess förvaltningskomités kansli i effektivt skick.

Af hvad landtbruksakademiens förvaltningskomité sålunda anfört

framgår, att ifrågavarande anslag blifvit användt till aflöningar inom

akademiens och komiténs kansli, ehuruväl, enligt hvad utskottet inhemtat,

akademiens räkenskaper icke gifva bestämdt stöd för ett sådant

antagande. Utan att inlåta sig i bedömandet af huruvida ett anslag,

som anvisats såsom ersättning för de kostnader, hvilka kunna tillskyndas

landtbruksakademien för afgifvande till Kongl. Maj:t af anbefalda

utredningar och utlåtanden och vid hvars beviljande Riksdagen

förutsatt, att det skulle kunna minskas, rätteligen bör användas till

stadigvarande lönebidrag åt akademiens tjenstemän, har utskottet velat

uttala den mening, att då Riksdagen, såsom nämnts, vid anslagets beviljande

förklarat, att en nedsättning deri ansåges kunna ega rum,

ehuruväl nedsättningens storlek då ej kunde bestämmas, häraf otvifvelaktigt

torde följa, att detta anslag bör, på sätt revisorerna framhållit,

i särskildt konto redovisas.

Då emellertid med visshet kan antagas, att, sedan uppmärksamheten

å omförmälda förhållande blifvit fäst, den afsedda bokföringsåtgärden

kommer att vederbörligen vidtagas, anser utskottet någon

särskild framställning i ämnet från Riksdagens sida icke erforderlig,

helst blifvande revisorer icke torde underlåta att vid granskningen af

landtbruksakademiens räkenskaper göra sig förvissade om, att det åsyftade

fullständigandet af desamma varder genomfördt.

Utskottet hemställer alltså,

att revisorernas ifrågavarande framställning för

närvarande icke må till någon Riksdagens åtgärd

föranleda.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

Ang. kostnaderna

för vid

institutet verkstiilda

arbeten.

Ultima landtbruksinstitut.

I ;

§ 11.

(Rev. ber. pag. 182; uti. pag. 514—516).

. ; i , ■. .; ; i’"’l

Till uppförande vid Ultuna landtbruksinstitut af en ny lärarebostad

med källare och uthus, inköp och reparation af den s. k. fjellstugan

samt reparation af gamla laboratoriebyggnaden och åtskilliga

äldre, till lärarebostäder likaledes afsedda byggnader hade, enligt hvad

revisorerna erinrat, 1891 års Riksdag beviljat ett anslag af 24,475 kronor,

deraf under år 1892 uppbars ett belopp af 16,600 kronor.

Samtliga dessa arbeten, hvilka, med undantag af reparationsarbetet

å gamla laboratoriebyggnaden, redovisats i institutets räkenskaper, hade

under revisionsåret blifvit afslutade. Kostnaderna härför, å särskilda

konti i 1892 och 1893 årens räkenskaper redovisade, hade uppgått till

sammanlagdt 24,689 kronor 35 öre, deraf belöpt, å sistberörda arbete,

hvilket origtigt blifvit i egendomens, i stället för i institutets, räkenskaper

redovisadt, 4,875 kronor, samt å öfriga arbeten återstående

19,814 kronor 35 öre.

Vid granskning af det i institutets räkenskaper befintliga konto

för byggnaders underhåll hade emellertid befunnits, att för åtskilliga

å institutets lärarebostäder verkstälda reparationsarbeten under år 1893

utgifvits minst 6,068 kronor 53 öre, hvilken utgift likaledes tagits i

anspråk för de arbeten, hvarför ofvan omförmälda anslag å 24,475 kronor

beviljats.

Då vid sådant förhållande verkliga kostnaden för ifrågavarande

arbeten utgjort sammanlagdt 30,757 kronor 88 öre, hade följaktligen

den beräknade kostnaden öfverskridits med 6,282 kronor 88 Öre.

Vidare hafva revisorerna meddelat, att till uppförande af en ny

museibyggnad blifvit — förutom 4,764 kronor 60 öre, utgörande behållning

år 1891 å rörelsen vid Ultuna egendom, hvilken behållning

enligt särskilt medgifvande fått för nyssnämnda ändamål användas —

ytterligare 2,299 kronor 80 öre tagits i anspråk.

I häröfver afgifvet utlåtande har styrelsen för Ultuna landtbruksinstitut

anfört, att de byggnader, för hvilkas reparation det år 1891 af

Riksdagen beviljade anslag delvis varit afsedt, hade förut ej varit för
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

83

delade mellan läroverket och egendomen, utan en del af dem hade användts

för båda gemensamt; sedan emellertid Riksdagen bifallit Kongl.

Maj:ts proposition om ny organisation af Ultima landtbruksinstitut och

dervid bestämt, att läroverkets och egendomens ekonomi skulle hållas

fullständigt skilda, hade blifvit nödvändigt att mellan dem fördela de

å Ultima befintliga byggnaderna, o.ch vid denna fördelning hade den

»gamla laboratoriebyggnaden» öfverlåtits till egendomen för att användas

till kontorslokal och bostadslägenheter åt egendomens förvaltare och

bokhållare; hvaraf blifvit en naturlig följd, att kostnaderna för denna

byggnads reparation redovisats i egendomens räkenskaper.

Att kostnader för nybyggnader och reparationer öfverskridit det

af Riksdagen för ändamålet beviljade anslag, hade hufvudsakligen berott

derpå, att reparationen af gamla byggnader i och för deras inredning

till lärarebostäder medfört en kostnad betydligt större än från början

beräknats. Härvid vore dock att märka, att det år 1888 af dåvarande

Ultunastyrelsen ingifna och af nuvarande Ultunastyrelsen utan förnyad

granskning adopterade kostnadsförslaget för äldre byggnaders omändring

till lärarebostäder, uppgående till 3,000 kronor, varit beräknadt under

antagande, att i enlighet med då af styrelsen framstäldt förslag ej

mindre än 5 nya lärarebostäder skulle uppföras. Sedan emellertid medel

anslagits till blott en ny lärarebostad, under det att å andra sidan lärarnes

antal icke nedsatts under det år 1888 föreslagna, hade naturligtvis

andra och kostbarare anordningar än de förut beräknade måst vidtagas

för lärarnes inhysande i de befintliga gamla byggnaderna, hvarför ock

dels den nedre våningen i den s. k. direktörsbyggnaden måst underkastas

en grundlig reparation och omändring, dels utöfver den ursprungliga

planen en förut för lärlingarnes mathållning använd gammal, i hög

grad förfallen byggnad måst undergå en genomgående ombyggnad för

att inredas till lärarebostad. Dertill komme ytterligare, att de gamla

husen, när reparationen började, visade sig till alla delar vara i ett

mycket sämre skick än vid föregående besigtning kunnat antagas; flertalet

kakelugnar hade måst utdömas och ej kunnat omsättas, och ehuru

med blott ett undantag endast sekunda kakel inköpts, hade blott eldstädernas

reparation gått till öfver 1,500 kronor, d. v. s. mer än hälften

af den från början beräknade reparationskostnaden; de flesta golf

hade måst läggas nya, och de båda flygelbyggnaderna hade varit så

förfallna, att ej blott alla bjelklag utan ock eu del af de brädfordrade

ytterväggarne varit uppruttna och måst ersättas med nytt virke. Att

ej det af Riksdagen för lärarebostäders reparation beviljade anslaget

Bih. till tiilcsd. Prot. 1895. 4 Sami. 1 Afd. 36 ljuft. 5

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

Ang. kostnaderna

för vid

institutet utförda

arbeten.

skulle räcka till för ändamålet, hade också klart framstått för rektor

och lärarråd vid den ytterst ytliga undersökning, de anstält, då de

omedelbart efter sin ankomst till Ultuna midt under sin egen inflyttning

och brådskande organisationsarbete haft att upprätta förslag till

institutets inkomst- och utgiftsstat för år 1893, hvarföre de ock i detta

förslag af för institutets ordinarie .utgifter anslagna medel till byggnaders

reparationer upptagit ytterligare en summa af 2,050 kronor, hvilken

summa äfven ingått i den af Kongl. Maj:t faststälda inkomst- och

utgiftsstaten. Reparationerna hade ju, sedan de påbörjats, måst fullföljas,

trots det att kostnaden steg öfver äfven den sålunda ökade summan,

och styrelsen hade ansett sig dess mindre böra tveka, att på en

gång bringa de gamla bostadshusens reparation till slut, som deras bestånd

uppenbarligen äfventyrats, om reparationen längre uppskjutits, och

dessutom den utöfver för detta ändamål anslagna medel Överskjutande

reparationskostnaden dock ingalunda fullt medtagit det »till disposition

för institutets öfriga utgifter» i den af Kongl. Maj:t faststälda utgiftsstaten

upptagna belopp.

Hvad slutligen anginge det omnämnda förhållandet, att uppförandet

af museibyggnaden kräft större kostnad än den del af 1891 års behållning

å rörelsen vid Ultuna gård, som dertill anslagits, hade styrelsen

i underdånighet erinrat, att sagda belopp begärts och beviljats såsom

bidrag för uppförande af nämnda byggnad, och att den del af densamma,

som uppförts under år 1893, kostat endast 7,064 kronor 40 öre,

eller något mindre än den summa, 7,170 kronor, som upptagits i den

af Kongl. Maj:t. faststälda utgiftsstaten för år 1893.

Under antagande, att sådant öfverskridande af beräknade kostnader

för arbeten vid ifrågavarande landtbruksinstitut, som nu af revisorerne

påpekats, må för framtiden undvikas, har utskottet endast velat

hvad i detta ärende förekommit för Riksdagen

omförmäla.

Alnarps landtbruksinstitut.

§ 12-

(Rev. ber. pag. 186, uti. pag. 516—519.)

Såsom en fortsättning af den i 1893 års revisionsberättelse meddelade

redogörelse för byggnadsanslagets användning hafva revisorerne

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

35

meddelat, att, enligt hvad af räkenskaperna för år 1893 framginge, till

samma års slut utgifvits

för nya mejeribyggnaden ............................................................... 37,154: 39,

„ ändringen af gamla mejeriet till restaurationsbyggnad ... 14,866: 06,

„ uppförandet af en ny lärarebostad ................................... 18,846: 9o,

och för uppvärmningsinrättningen .......................................... 17,367: 94,

eller tillsammans ............................................................................ 88,235: 2 9.

Då kostnaderna för dessa arbeten jemte ändringar i gamla slottet

äfvensom för anskaffande af nya inventarier och möbler år 1891 beräknats

till allenast 67,425 kronor, hvartill borde läggas den år 1893

beräknade kostnaden för anordning af ritsal och bostadsrum i nya

mejeriet med 6,000 kronor, men af dessa arbeten med säkerhet återstode

de beslutade ändringarne i gamla slottet samt anskaffning af nya

inventarier och möbler, derför kostnaden beräknats till 5,775 kronor,

hade alltså, under förutsättning att hvad som ännu återstode kunde

utföras för derför beräknad kostnad, det af Riksdagen faststälda anslaget,

73,425 kronor, redan öfverskridits med 20,585 kronor 29 öre.

Att en så stor skilnad kunnat uppstå mellan, å ena sidan, beloppet

af de till vissa ändamål anvisade och på vederbörandes kostnadsberäkningar

grundade anslag och, å andra sidan, de utgifter, som för

samma ändamål i verkligheten utgått, hade revisorerne funnit anmärkningsvärd!,

hvadan de velat bringa förhållandet till Riksdagens kännedom.

I häröfver afgifvet. utlåtande af den 12 nästlidne januari har

styrelsen för Alnarps landtbruksinstitut till en början erinrat, att för

de arbeten, hvarom fråga vore, beräknats:

till ändringar i gamla slottet....................... kronor 3,075: —

,, inventarier och möbler ....................... „ 2,700: —

„ förändring af gamla mejeriet ............... „ 7,150: —

„ ny mejeribyggnad ................................... „ 17,677: or,

„ lärarebostad ............................................... „ 12,818: 4 8

„ uppvärmningsinrättning ........................... ,, 20,750: —

,, oförutsedda utgifter såsom arkitekt
arfvode,

körslor m. m............................... ,, 3,254: 4 7

tillsammans kronor 67,425: —

hvilket belopp äfven på Kongl. Maj:ts proposition till 1891 års Riksdag

beviljats.

Derjemte hade, sedan beslut fattats om förläggande till Alnarp

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

af hela den högre mejeriundervisningen, 1893 års Riksdag medgifvit,

att den besparing, som komme att uppstå å det för anordnande af

högre undervisning i mejerihushållning vid Alnarps landtbruksinstitut

å extra stat för år 1893 anvisade anslag, 10,000 kronor, finge användas

bland annat för förändrade anordningar i den nya mejeribyggnaden

vid Alnarp, hvilka beräknats kosta 4,875 kronor. Kostnaderna för

arbetena hade åter vid 1894 års slut uppgått

till förändringar af gamla mejeriet ......... kronor 16,238: 06

„ nya mejeribyggnaden .......................... ,, 37,154: 39

,, lärarebostaden ........................................... „ 18,846: 9o

„ uppvärmningsinrättningen....................... ,, 17,367: 94

eller tillsammans kronor 89,607: 29.

Hvad anginge, ändringar i gamla slottet och anskaffande af inventarier

och möbler, hade dessa arbeten ännu icke fullständigt afslutats;

men styrelsen hyste förhoppning, att kostnaderna icke skulle öfverstiga

de derför beräknade.

Det visade sig således, att en betydande skilnad uppstått mellan,

å ena sidan, beloppet af de till vissa ändamål anvisade och på kostnadsberäkningar

grundade anslag och, å andra sidan, de utgifter, som för

samma ändamål verkligen utgått.

Den anmärkta skilnaden vore dock till en de! endast skenbar.

I kostnadsberäkningarne, hvilka afsåge att angifva de belopp, som skulle

af Riksdagen äskas, hade nemligen vissa kostnader för väganläggning,

planering, vatten-, vassle- och kloakledning, plantering m. m.,

de der afsågos attj bestridas af af kastningen från Alnarps gård och

delvis utgöras med gårdens arbetare och dragåre, icke upptagits, men

vid utgifternas bokförande hade det emellertid varit nödigt upptaga

dessa gårdens utgifter under de olika byggnadernas särskilda konti,

hvilka således icke erbjöde någon lämplig jemförelse med kostnadsberäkningarne.

Dessa i kostnadsberäkningarne ej ingående utgifter

hade uppgått till 7,199 kronor 90 öre. Vidare hade dels beslutet om

förläggande vid Alnarp af hela den högre mejeriundervisningen och

dels erfarenheter om nya framsteg inom mejerirörelsen föranledt en

utvidgning af mejeribyggnaden och vissa förändrade anordningar inom

densamma, hvartill förslag jemväl gillats genom särskilda kongl. bref.

Om således den ofvan uppgifna kostnadssumman, 89,607 kronor 29 öre,

minskades med dels kostnaden, 7,199 kronor 90 öre, för de arbeten,

som gården antagits skola bekosta, och dels ett belopp, 494 kronor

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

37

82 öre, som boställsinnehafvare!! ersatt, samt om man betänkte, att,

efter afdrag af de för arbeten i slottet, inventarier och möbler afsedda

belopp, 5,775 kronor, för nu afslutade arbeten afsetts dels 61,650 kronor

och dels 4,875 kronor, befunnes, att kostnadsförslagen öfverskridits

med 15,387 kronor 57 öre.

I anledning häraf har styrelsen öfver Alnarps landtbruksinstitut

anfört, att arbetena vore utförda i enlighet med faststälda ritningar,

men att vid utförandet visat sig, att kostnaderna varit för lågt beräknade.

Sådant kunde i viss mån haft sin anledning i en sträfvan att

till det minsta möjliga begränsa det belopp, som skulle af Riksdagen

äskas. Svårigheten att beräkna kostnaden för ändringar af äldre byggnader,

dervid det icke läte sig göra att på förhand förutse, i hvad mån

ändringar, som vidtoges, åter skulle betinga andra, torde endast behöfva

antydas. Särskildt ville styrelsen omförmäla, att arkitekten beräknat,

att gråsten till grundläggning kunnat erhållas å egendomen, men att,

då sådan ej funnits, den måst ersättas af tegel, som skulle köpas.

Kostnadsberäkningarne hade vidare uppgjorts år 1888, men framställning

om anslag framlagts först vid 1891 års riksdag, och arbetena hade först

år 1892 tagit sin början. Under tiden hade arbetslönerna ej obetydligt

stigit, och häri borde sökas en väsentlig anledning till den anmärkta

skiluaden mellan den beräknade och den verkliga kostnaden.

Arbetena vore emellertid, med undantag af några mindre omfattande

inredningsarbeten i slottet, utförda, såsom styrelsen trodde,

omsorgsfullt och väl, dervid bristen i anslag vore afsedd att betäckas

af de medel, som från landtbruket vid Alnarp kunde dertill afses.

Då styrelsen sålunda vid uppgörande af ritningarne och arbetets utförande

ansett sig ega att för ändamålet använda af Alnarps gårds

medel, hade styrelsen icke öfverskridit sin befogenhet. 1857 års Riksdag

öfverlemnade Alnarps kungsgård till användande för landtbruksinstitutet,

utan andra vilkor än att ett visst årligt arrende skulle erläggas samt

att institutets organisation och inseendet öfver detsamma skulle ombesörjas

af en styrelse, som af Kongl. Maj:t skulle tillsättas, och

enligt de föreskrifter, som af Kongl. Maj:t bestämdes. De af Kongl.

Maj:t den 25 februari 1859 faststälda stadgar för institutet uppdroge

i § 2 åt dess styrelse att handhafva och använda institutets statsanslag

och öfriga inkomster samt bestämde i § 22, att landthushållningen å

Alnarp borde så ordnas och handhafvas, att densamma, jemte det den

beredde institutet ökade inkomster, kunde tjena till undervisningsmedel

för lärjungarne och föredöme för landtbrukets idkare i allmänhet. I

öfverensstämmelse härmed hade styrelsen äfven varit i tillfälle att till

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

Ang. ett arfvode

till proJef-soren

E. A.

Jacobsson.

båtnad för inrättningen, utöfver beviljade anslag, för läroanstaltens

räkning verkställa byggnadsarbeten för en kostnad, som sedan institutets

tillkomst uppgått till omkring 80,000 kronor.

Hvad i detta ärende sålunda förekommit har utskottet velat för

Riksdagen

omförmäla.

Kongl. hofstallets nybyggnad.

§ 13-

(Rev. ber. pag. 256 och 257; uti. pag. 536—538.)

Med anmälan att jemlikt Kongl. Maj:ts bref den 13 december 1889,

angående några i samband med utförande af ny hofstallbyggnad stående

förhållanden, Kongl. Maj:t tillagt professoren Ernst Abraham

Jacobsson, i egenskap af byggnadschef för nämnda byggnadsarbete,

ett årligt arfvode af 5,000 kronor, med rätt för Jacobsson att till arfvoden

åt tillfälliga biträden under byggnadstiden årligen disponera ett

belopp af 1,000 kronor, hade, enligt hvad revisorerne erinrat, 1893 års

statsrevisorer, som af räkenskaperna för ifrågavarande nybj^ggnad inhemtat,

att sistnämnda belopp blifvit qvartalsvis under år 1892 af

öfverintendentsembetet utanordnadt och af professoren Jacobsson utqvitteradt,

framhållit, att det syntes hafva bort af räkenskaperna framgå,

att dessa medel blifvit af tillfälliga biträden såsom ersättning för deras

arbete uppburna; och hade öfverintendentsembetet i utlåtande öfver

revisorernes omförmälda framställning såsom eget yttrande åberopat en

från professoren Jacobsson infordrad, utlåtandet bilagd förklaring, deri

professoren Jacobsson, under erinran att i Kongl. Maj:ts ofvanberörda

bref af den 13 december 1889 någon redovisningsskyldighet icke funnes

föreskrifven, anfört, hurusom det af den omständigheten, att genom

sagda kongl. bref ett visst, för hvarje år bestämdt belopp anvisats,

obestridligen syntes framgå, att ett årligt anslag af 1,000 kronor verkligen

blifvit under byggnadstiden stäldt till professoren Jacobssons

disposition utan redovisningsskyldighet, helst, derest en större eller

mindre besparing å förevarande medel ifrågasatts och redovisning förty

af honom bort för dem lemnas, vid anvisandet af detsamma otvifvel
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

39

aktigt skulle hafva tillika föreskrifvits, att anslagssumman skulle utgå

med »högst» 1,000 kronor.

Vidare hafva revisorerne i minnet återkallat, hurusom 1894 års

Riksdag, som i enlighet med den af revisorerne uttalade uppfattning,

ansett uppenbart, att Jacobsson varit skyldig redovisa för de medel,

som förutom honom tillerkändt arfvode blifvit genom Kongl. Maj:ts

ofvan åberopade bref stälda till hans disposition för arfvoden åt tillfälliga

biträden, enligt skrifvelse den 7 sistlidne maj funnit den af

Jacobsson afgifna förklaringen i hög grad otillfredsställande, med afseende

hvarå Riksdagen, ehuru saken synts vara af jemförelsevis ringa

vigt, ansett densamma böra bringas till Kongl. Maj:ts kännedom för

vinnande af den rättelse, som kunde befinnas af omständigheterna

föranledd, hvadan Riksdagen fäst Kongl Maj:ts uppmärksamhet på hvad

revisorerne i förenämnda afseende anmärkt för den åtgärd, Kongl. Maj:t

kunde finna förhållandena påkalla.

Revisorerne, som inhemtat, att detta ärende fortfarande vore på

Kongl. Maj:ts pröfning beroende, hade velat meddela, att, enligt hvad

1893 års räkenskaper för nya hofstallbyggnaden utvisade, jemväl under

detta år det för tillfälliga biträden under byggnadstiden beviljade belopp

blifvit af professoren Jacobsson på enahanda sätt qvartalsvis utqvitteradt

och uppburits för årets tre första qvartal med tillsammans

750 kronor.

Öfverintendentsembetet, hvars yttrande med anledning af omförmälda

framställning infordrats, har åberopat ett af byggnadschefen för

nya hofstallet, professoren Ernst Abraham Jacobsson i ämnet afgifvte

utlåtande och förklarat sig för egen del icke hafva något att utöfver

hvad detta utlåtande innehåller i ärendet anföra.

I berörda utlåtande meddelas, hurusom professor Jacobson, af dåvarande

chefen för kongl. finansdepartementet tillfrågad, huruvida och

på hvilka vilkor han skulle vilja åtaga sig att vara byggnadschef vid

ofvannämnda byggnad, uppgifvit ett årligt arfvode af 6,000 kronor och

dessutom 1,200 kronor årligen till biträden, hvarmed afsetts att, bestrida

kostnaderna för diverse mätningar och ritningar samt kontors- och renskrifningsgöromål

äfvensom för de fullständiga räkenskaper, som nödvändigt

måst å byggnadskontoret, finnas, för att byggnadschefen ständigt

skulle vara i tillfälle att se penningest äl 1 ningen och de många leverantörernes

särskilda konton. Då dessa vilkor befunnits oantagliga, hade

Jacobsson förbundit sig att sjelf öfvertaga och bekosta göromålen för

biträdena, och hade dessa förslagsvis beräknats till 1,000 kronor. För

att denna öfverenskommelse skulle i Jacobssons förordnande få ett sär
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

skridt uttryck, hade den formulerats sålunda, att han egde uppbära i

lön 5,000 kronor och dessutom 1,000 kronor årligen till biträden, d. v. s.

i ersättning för de göromål, som först antagits skola af särskild! aflönade

biträden utföras. Dermed hade denna del af administrationskostnaden

begränsats till 6,000 kronor, hvilket belopp icke skulle få

öfverskridas. Detta sistnämnda belopp hade varit grunden för aftalet,

och på de vilkor, som enligt revisorernes tolkning af bestämmelsen angående

arfvodet skulle honom tillkomma, hade Jacobsson med känslan

af det stora ansvaret och det magtpåliggande arbetet, säkert icke åtagit

sig uppdraget. I öfverintendentsembetet vore hans anspråk och den

derpå baserade öfverenskommelse bekanta, hvarför också qvartalsvis ett

särskild! belopp af 250 kronor till honom utanordnats. I riksmarskalksembetet,

som genom hvarje qvartals kassarapport fått del af det utbetalade

arfvodet, liksom äfven vid den årliga revisionen i kammarrätten

hade emot detsamma intet varit att erinra.

Under dessa förhållanden vore det, enligt Jacobssons förmenande,

ingalunda underligt att han ansett redovisning af det särskilda beloppet

icke behöfva ifrågakomma, och numera kunde en sådan redovisningomöjligt

åstadkommas. Dels hade han för göromål vid liofstallet anlitat

biträden, som derjemte varit sysselsatta med andra arbeten för hans

räkning, utan att särskilt timantal för det ena eller andra antecknats,

dels hade ock i en mycket stor utsträckning arbetet utförts af Jacobssons

anhöriga. För att gifva en föreställning om de synnerligen besvärliga

skrifgöromålen har Jacobsson vidare meddelat, att ej mindre än 54

leverans- och arbetskontrakt upprättats, hvaraf det angående stommen upptoge

66 sidor och det om snickeriet 65 sidor, hvarjemte ett flertal innehölle

30 å 40 sidor hvardera; att af hvarje kontrakt skulle renskrifvas tre

exemplar, ett för chefen för kongl. liofstallet, ett för entreprenören och

ett för Jacobsson, samt att dessutom till öfverintendentsembetet skulle

öfverlemnas ett transsumt af hvarje kontrakt, angifvande hufvudinnehållet

deraf; att alla aftal med entreprenörer likaledes skulle skrifvas i tre

exemplar; att antalet expedierade skrivelser vore 512, deraf till chefen

för kongl. liofstallet 339; att hvarje månad till öfverintendentsembetet

skulle inlemnas uppgift å den nästföljande månadens utgiftsbelopp, och

vid hvarje qvartals början hade aflemnats till riksmarskälksembetet berättelse

och kassarapport öfver det senaste qvartalet; samt att räkenskaperna

omfattat kassajournaler, hufvudbok och journal för öfverarbeten

och afdrag.

Härtill komme en vigtig omständighet, den nemligen, att, när

Jacobsson åtog sig tillsynen öfver byggnaden, antagits, att till dess ut
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

41

förande skulle erfordras fyra år, räknade till den 1 oktober 1894, för

hvilken tid lian egde uppbära arfvode; men genom högst betydliga ansträngningar

och afsägning af alla andra uppdrag hade det lyckats Jacobsson

att så påskynda arbetet, att etablissementet kunde för sitt ändamål

upplåtas redan den 1 oktober 1893. På samma gång Jacobsson

härigenom gått miste om ett års arfvode, hade han fått vidkännas ökade

utgifter och öfriga olägenheter, som varit en nödvändig följd af ett forceradt

arbete.

Den i ofvannämnda kongl. bref den 13 december 1889 intagna

bestämmelse angående arfvode åt professoren Jacobsson är af följande

lydelse:

»Vid föredragning häraf hafve Vi funnit godt

dels — — — — — — — — — — — — —- — — —- —- —

dels af de för hofstallbyggnadens utförande anvisade medel tillägga

Jacobsson ett arfvode af femtusen kronor om året, att utgå från den

dag, då förordnande honom meddelas, och intill dess arbetet blifvit slutligen

afsynadt, dock att detta arfvode icke får af honom åtnjutas längre,

än till dess slutbesigtning enligt den faststälda arbetsplanen skall ega

rum, med rätt för Jacobsson att till arfvoden åt tillfälliga biträden under

nyssnämnda tid årligen disponera ett belopp af ett tusen kronor;

Enligt hvad utskottet inhemtat, har vid föredragning inför Kongl.

Maj:t den 18 januari innevarande år, af nästlidet års Riksdags ofvannämnda

skrifvelse i förevarande ämne, jemte deröfver af Jacobsson afgifven

förklaring, vid hvilken föredragning tillika för Kongl. Maj:t anmälts,

att i en till herr statsministern och chefen för finansdepartementet

öfverlemnad skrift herr riksmarskalken friherre von Essen meddelat, att,

då han i egenskap af statsråd och chef för nämnda departement uppgjort

förberedande aftal med professoren Jacobsson rörande anställningen i

fråga, hans afsigt varit, att Jacobsson skulle åtnjuta 5,000 kronor för

år såsom personligt arfvode samt att derutöfver 1,000 kronor årligen

skulle ställas till Jacobssons disposition för bestridande af kostnader för

skrifgöromål, räkenskapsföring m. in. utan redovisningsskyldighet, Kong].

Magt låtit vid den af Jacobsson atgifna förklaringen bero.

Hvad i detta ärende förekommit har utskottet velat för Riksdagen

anmäla.

Bih. till Riksd. Prof. 1805. 4 Sami. 1 Afd -10 Höft.

(i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

Ang. olika

tolkning af

vissa bestämmelser

i rese■

regleme\itet.

4 ''1

Medicinalstyrelsen.

§ 14-

(Rev. ber. pag. 320; uti. pag. 570—572.)

Med förmälan att, enligt hvad medicinalstyrelsens räkenskaper för

år 1893 utvisade, för eu tjensteresa å jernväg från Stockholm till Vännäs

och åter en ledamot af styrelsen beräknat och blifvit. tillerkänd ersättning

efter biljett i första klass, hafva revisorerne ifrågasatt, huruvida, då å

denna linie icke framfördes första klassens vagnar, berörda ersättningbort

utgå efter omförmälda beräkning. Att gällande resereglemente uti

ifrågavarande afseende icke innehölle fullt tydliga föreskrifter, framginge

deraf, att, efter hvad revisorerne erfarit, i andra fall tjensteman, som

varit berättigade till ersättning för resa i första klass, vid befarande af

jernväg, der ej första klassens vagnar funnits, tillgodoräknat sig ersättning

efter kostnaden för andra klassens biljett; och hafva revisorerne

med anledning häraf uttalat önskvärdheten af, att i resereglementet måtte

införas fullt tydliga bestämmelser i förevarande afseende.

I infordradt utlåtande öfver de af revisorerne gjorda framställningar

med anledning af granskningen af medicinalstyrelsens räkenskaper

har bemälda styrelse i förevarande fråga anfört, att skälen till den tolkning,

styrelsen i det af revisorerne framdragna fallet gifvit gällande

resereglemente, vore, att reglementet, som skarpt skilde på de olika

sätten att lärdas (med skjuts, på ångbåt och på jernväg) samt uttryckligen

förklarade, att ersättningen skulle utgå efter det af nämnda befordringssätt,

som för resan verkligen begagnats (§ 6 mom. 1), deremot

ingenstädes innehölle någon föreskrift derom, att ersättning skulle åtnjutas

endast för det antal hästar eller hyttplatser eller den klassens

jernvägsvagn, som den resande verkligen använda Den, som på grund

af den egenskap, hvari han reste, egde enligt ifrågavarande reglemente

att såsom reseersättning åtnjuta »afgift för plats i l:a klassens vagu»

och i enlighet dermed äfven uppgjorde sin reseräkning, borde sålunda

ej vara författningsenligt hindrad att begagna jernvägsvagn af 2:a eller

3:e klass, ehuru l:a klassens vagn funnes på den linie, der har färdades.

Det syntes då orimligt, om han, derför att å vissa jernvägslinier l:a

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

43

klassens vagnar ej framfördes, skulle, inkommen på en sådan linie, få

sin reseersättning nedsatt. På sådant sätt skulle en tjensteresa per jernväg

blifva norr om Upsala lägre betalad än söder om denna ort. Den

tvekan om resereglementets mening i förevarande fall, som emellertid,

på sätt revisorerne omnämnt, föranledt resande till olika tolkningar, borde

hafva försvunnit, sedan flerfaldiga gånger för tjensteresor, som företagits

under enahanda förhållanden som den nu ifrågavarande, ersättningen

debiterats på samma sätt som här skett och räkningen derpå äfven blifva

efter vederbörlig granskning utan afdrag liqviderad.

Då under innevarande riksdag väckts motion i fråga om förändring

i vissa delar af resereglementet, och deribland äfven de bestämmelser,

som afse rätt till ersättning för resa å jernväg i första klassens vagn,

samt följaktligen genom denna motion, som ännu icke blifvit till afgörande

företagen, Riksdagens uppmärksamhet blifvit last å det af revisorerne

omförmälda förhållande, har utskottet endast velat hvad i förevarande

hänseende förekommit för Riksdagen

anmäla.

Medicinalstyrelsens redovisning öfver de till hospitalsvåsendet anslagna medel.

§ 15.

(Rev. ber. pag. 328; uti pag. 574—580.)

Enligt hvad revisorerne af den vid Vadstena hospitals räkenskaper

för År 1893 fogade afräkning med patienterna vid hospitalet för årets

fjerde qvartal inhemtat, hade hospitalets fordran för patientens n:o 2,037

vård m. m , utgörande med upplupen ränta 1,544 kronor 83 öre, blifvit

den 21 oktober 1893 inbetald med 425 kronor 3 öre samt återstoden

deraf, 1,119 kronor 80 öre, afskrifvits, varande vid räkenskapen lagd!

ett utdrag af direktionens öfver hospitalet '' protokoll den 2 november

1893, utvisande att berörda afskrifning då blifvit af direktionen beslutad.

Af kammarrättens den 30 oktober 1891 meddelade, af Kongl. Maj:t

den 11 augusti 1893 faststälda utslag i mål mellan Värnhems sockens

Ang. resterande

afgift

för en patient

vid Vadstena

hospital.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

fångvårdsstyrelse och direktionen öfver Vadstena hospital hade revisorerne

funnit, att ifrågavarande patient varit å hospitalet intagen från

och med den 1 januari 1884 till och med slutet af år 1889, men att

ersättning för patienten icke kunnat tillerkännas hospitalet för längre

tid än under januari månad år 1884 samt från och med den 3 augusti

1889, eller den dag då hospitalsdirektionen hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Skaraborgs läii framstält yrkande om ersättningens utbekommande.

Häraf framginge, att hospitalsdirektionen icke iakttagit föreskrifterna

i kongl. stadgan angående sinnessjuka den 2 november 1883 derom, att,

ansökan om sinnessjuks intagande å hospital skall vara åtföljd af vederbörandes

förbindelse å afgiften till anstalten (§ 2.5) samt att afgiften

skall förskottsvis betalas halfårsvis under första månaden af ingångna

halfåret (§ 33). Vid sådant förhållande ville revisorerne ifrågasätta befogenheten

af ofvan omförmälda, af hospitalsdirektionen beslutade afskrifning.

I häröfver afgifvet, utlåtande har medicinalstyrelsen meddelat, att

den afskrifningsåtgärd, hvars befogenhet revisorerne ifrågasatt, redan

varit föremål för anmärkning från styrelsens revisor; och vid pröfning

deraf hade styrelsen med upphäfvande af samma åtgärd såsom stridande

mot kongl. förordningen den 11 december 1830 angående behandlingen

af extra ordinarie afskrifning^'', anmodat direktionen ioranstalta om det

afskrifna beloppets uppdebitering. Enligt hvad direktionen i sin förklaring

upplyst, hade sagda debitering egt rum i sista qvartalsredogörelsen

för 1894.

Då den af revisorerne anmärkta afskrifningsåtgärden således blifvit

undanröjd, får utskottet, som föreställer sig, att, sedan beloppet åter

blifvit uppdebiteradt, frågan om hvem som bör ersätta den förlust,

kronan i förevarande fall fått vidkännas, kommer att hållas öppen,

hemställa,

att Riksdagen må vid hvad i detta ärende förekommit

låta bero.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Jiko 52.

45

.iplupaä -uUvwMS

Allmänna institutet för döfstumma

. ... In § 16. :;--M ”

(Rev. ber. pag. 358; uti. pag. 582.)

. f-ffö.fck , i: i K e.i-rui ii- -^f ri ..rimm».;.: ! ■ »It;; ■ ’h; :te, .tr.bu"»ibr»

Med anledning deraf att i allmänna institutets för döfstumma kassaräkning

för år 1893 upptagits en utgiftspost å 50 kronor för en krans

å en afliden f. d. direktionsledamots kista, hafva revisororne, i öfverensstämmelse

med hvad vid föregående tillfällen i liknande fall erinrats,:

framhållit, att dylika utgifter icke syntes böra med allmänna medel bestridas.

^

Döfstummeinstitutets direktion har i härötver afgifvet yttrande

anfört, att det af staten för sagda år beviljade anslag fullt tagits i anspråk

för der intagna elevers underhåll, hvarför ofvan anmärkta utgift

måste anses hafva utgått af de under direktionens förvaltning stälda

fonder, äfvensom att den ifrågavarande kransen inköpts för att dermed

hedra minnet af aflidne förre bankokommissarien C. P. Dahlgren, hvilken

såsom direktionsledamot, under en lång följd af år med uppoffrande nit

öfvervakat institutets penningeförvaltning och derunder beredt institutet

betydande ekonomiska fördelar; hvarjemte direktionen fäst uppmärksamheten

på den under sådana förhållanden mycket olika betydelsen åt en

krans, inköpt af institutets medel, och en sådan, bekostad af enskilde

direktionsledamöter.

Den af döfstummeinstitutets direktion afgifna förklaringen synes

visserligen icke tillfredsställande, enär, på sätt revisorerne framhållit,

utgifter af förevarande slag under inga vilkor böra drabba statsverket.

Åsigterna i detta afseende torde emellertid numera vunnit den stadga,

att ett förfarande såsom det af revisorerne anmärkta icke synes böra

vidare befaras, helst sedan uppmärksamheten ånyo blifvit väckt å detta

ämne; och vid sådant förhållande har utskottet ansett sig böra hemställa,

att Riksdagen må vid hvad i ärendet förekommit

låta bero.

Ang. kostnaden

för en

begrafningskrans.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

Ang. placering

nf hospital*! g

kontanta

medel.

Danviks hospital.

§ 17.

(Rev. ber. pa g. 374; uti. pag. 584.)

Af Danviks hospitals räkenskaper för revisionsåret hade revisorerne

inhemtat, att af hospitalets kontanta tillgång vid årets slut, 24,634

kronor 80 öre, varit å upp- och afskrifningsräkning insatte i riksbanken

1,789 kronor 24 öre, deraf 19 kronor 24 öre under året upplupen ränta,

och i Stockholms handelsbank 22,845 kronor 56 öre, deraf 708 kronor

9 öre upplupen ränta ; och hade enligt upp- och afskrifningsbesked från

handelsbanken för hospitalets räkning i denna bank under året insatts

102,997 kronor 21 öre och uttagits 80,859 kronor 74 öre.

Då instruktionen för direktionen öfver Danviks hospital af den 19

augusti 1845, § 5, föreskrefve, att alla i kontanta medel inflytande inkomster

genast skulle insättas på hospitalets depositionsräkning i Rikets

Ständers bank, hade det synts revisorerne anmärkningsvärd!, att hospitalets

kontanta medel hufvudsakligen varit i enskild bankinrättning insatte.

I häröfver afgifven förklaring har direktionen för Danviks hospital

anfört, att anledningen till att hospitalets kontanta medel •hufvudsakligen

varit insatta i enskild bankinrättning vore den, att den enskilda

bankinrättningen betalat högre ränta än Sveriges riksbank; och då sålunda

uppenbar fördel tillskyndats hospitalet, syptes anmärkningen från

direktionens sida icke påkalla vidare yttrande.

Då på grund af direktionens förklaring kan antagas, att, oaktadt

den af revisorerne i förevarande hänseende gjorda erinran, den i instruktionen

för direktionen öfver Danviks hospital intagna föreskriften om att

inrättningens kontanta medel skola insättas i riksbanken, ej kommer att

af direktionen för framtiden efterlefvas, men det synes utskottet af vigt,

att gällande bestämmelser angående offentliga myndigheters förvaltning

varda noggrant iakttagna, intill dess de, derest de befinnas olämpliga,

blifva i vederbörlig ordning ändrade, har utskottet ansett sig böra hemställa,

att Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes förständiga direktionen

för Danviks hospital, att ställa sig till efterrättelse

den uti den för direktionen den 19 augusti 1845 ut
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

47

färdade instruktion intagna bestämmelsen om inflytande

kontanta medels insättning i riksbanken.

§ 18-

Hvad för öfrig! blifvit af revisorerne anmäldt och erinradt har utskottet

funnit dels vara af beskaffenhet att lämpligen böra tagas i öfvervägande

vid behandling af de utgiftsanslag, revisoremes framställning

berör, dels hafva medfört åsyftad rättelse, dels vara genom vederbörandes

utlåtanden nöjaktigt förklaradt, dels ej vara af den vigt, att, oaktadt

förklaringen icke varit fullt tillfredsställande, någon Riksdagens åtgärd

bort af förhållandena påkallas, dels slutligen icke hafva varit af beskaffenhet

att från utskottets sida påkalla något yttrande.

Stockholm den 4 april 1895.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservation

vid § 7 (ang. utgifter för lotskaptensexpeditionerna, regleilng af

aflöningama vid lotsverket in. m.)

af herr L. Jönsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1895:61 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Riksdagens år 1894 församlade revisorers berättelse angående verkstad granskning af statsverkets jemte dertill hörande s. 6 i texten