Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af såväl Kongl. Maj:ts ''proposition angående vissa ändringar i och tillägg till de för erhållande af lån från odling slånefonden stadgade vilkor och bestämmelser som åtskilliga inom Riksdagen väckta motioner om ändrade föreskrifter rörande samma fond.

1895-04-23 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1895:56, Utlåtande, i anledning af såväl Kongl. Maj:ts ''proposition angående vissa ändringar i och tillägg till de för erhållande af lån från odling slånefonden stadgade vilkor och bestämmelser som åtskilliga inom Riksdagen väckta motioner om ändrade föreskrifter rörande samma fond.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottet» Utlåtande N:o 56.

1

N:o 56.

Ank. till Riksd. kansli den 23 april kl. 3 e. ra.

• ’ '' ’ ''i” '' '' '' '' '' * ’

Utlåtande, i anledning af såväl Kongl. Maj:ts ''proposition angående

vissa ändringar i och tillägg till de för erhållande

af lån från odling slånefonden stadgade vilkor och bestämmelser

som åtskilliga inom Riksdagen väckta motioner

om ändrade föreskrifter rörande samma fond.

(R. A.)

I en den 26 sistlidne mars till Riksdagen aflåten proposition (n:o 51)

har Kongl. Maj:t, under åberopande af ett propositionen bifogadt utdrag

af protokollet öfver civilärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen medgifva

sådana, ändringar i och tillägg till de vilkor och bestämmelser, som

jemlikt kungörelsen den 27 april 1888 äro för erhållande af lån från

odlingslånefonden stadgade, att

dels lån från odlingslånefonden må kunna beviljas, förutom till de

i nämnda kungörelse angifna företag, jemväl till utförande af sådana

vattenafledningsföretag, hvilka afse förbättring af förut odlad åker eller

äng eller vinnande af ny äng, dock, hvad dessa företag beträffar, icke till

större belopp än två tredjedelar af kostnaden för vattenafledningen, afdikningen

deri inbegripen, der sådan ifrågakomruer, och endast under förutsättning

att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen

vitsorda, att jordförbättringens värde bör antagas minst motsvara låneunderstödets

belopp, ökadt. med hälften deraf,

Bill. till Riksd. Prot. 1895. 4 Sami. I Afd. 40 Höft. (N:o 56.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

dels lån från odlingslånefonden ej må beviljas, med mindre väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen vitsorda att, så vidt de

kunna finna, laga hinder mot företagets utförande ej förefinnes,

dels ock räntan å lån, som från odlingslånefonden hädanefter beviljas,

äfvensom å derifrån förut beviljade lån, angående hvilkas fördelning å

vederbörande hemman och anteckning i jordeboken utslag icke meddelats,

må nedsättas till fyra procent, dock utan att rubbning derigenom sker i

den för lånen bestämda annuiteten.

Denna proposition har blifvit remitterad till statsutskottet, till hvars

förberedande behandling förut af Andra kammaren öfverlemnats följande

inom densamma väckta motioner, nemligen:

n:o 6 af herr C. G. A. Bergendahl med hemställan, att Riksdagen

måtte för sin del besluta, att annuiteten. för lån ur den s. k. odlingslånefonden

bestämmes att härefter utgöra åtta procent, deraf som ränta fyra

procent å oguldna kapitalet;

n:o 11 af herr b’, Nordström med förslag, att Riksdagen för sin del

måtte besluta följande ändrade lydelse i förordningen angående odlingslån:

— — — — — kungörelse angående bildandet af en fond, med

ändamål att genom lån understödja aftappning, torrläggning och odling af

sjöar) mossar eller andra sänka trakter.

F. T den mån, fondens kapital och sedermera inflytande låneafbetalningar

och räntebehållningar dertill lemna tillgång, anvisas å fonden, efter

Kongl. Maj:ts bestämmande, lån för aftappning, torrläggning och odling af

sjöar, mossar eller andra sänka trakter, att utgå med högst en million

fem hundra tusen kronor årligen enligt följande allmänna vilkor och bestämmelser.

Mom. 12. Ä den af Kongl. Maj:t bestämda lånesumman erlägges de

första fem åren från lyftningsdagen icke någon ränta eller kapitalafbetalning.

Från och med sjette året och till dess lånet blifvit slutbetåldt

erlägges en annuitet af sju procent, deraf såsom ränta räknas fyra procent

å det oguldna kapitalbeloppet.

Sedan aftappnings-, torrläggnings- och odlingslån blifvit på vederbörande

hemman fördeladt och i jordebok antecknadt, eger jordegare, som

sådant önskar, att, oberoende af det här ofvan stadgade återbetalningssätt,

när som helst under lånetiden, sex månader efter bos statskontoret gjord

uppsägning inbetala hela eller delar af det på hans hemman belöpande skuldsbeloppet,

jemte all derå upplupen ogulden ränta.

!

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

3

samt slutligen, att dessa förändrade bestämmelser i tillämpliga delar

jemväl måtte få retroaktiv verkan på redan förut beviljade odlingslån;

och i n:o 13 af herr T. V. Forsell, med hvilken tretton andre af

kammarens ledamöter instämt, angående skrifvelse till Kongl. Maj:t med

förklaring att lån ur odlingslånefonden må beviljas ieke allenast för odling

af sänka trakter, utan äfven till torrläggning af redan odlad men vattensjuk

mark.

Med anledning af ifrågavarande kongl. proposition och ofvan berörda

ijiotioner får utskottet till eu början erinra om följande förhållanden.

År 1883 beslöt Riksdagen att en särskild fond skulle bildas med

ändamål att genom lån understödja odling af sänka trakter. A denna

fond, till hvilken under åren 1884—1888 skulle ingå de till statskontoret

inflytande annuiteter å odlingslån och till hvilken riksgäldskontoret skulle

under samma tid, i mån af behof och uppå reqvisition af Kongl. Maj:t,

öfverlemna medel till så stort belopp, som jemte nyssnämnda till fonden

ingående annuiteter erfordrades till fyllande af högst 1,000,000 kronor,

skulle Kongl. Maj:t ega att, i den mån fondens kapital och sedermera inflytande

låneafbetalningar och räntebehållningar dertill lemnade tillgång,

anvisa lån för odling af sänka trakter att utgå med högst ofyanberörda

belopp enligt vissa af Riksdagen antagna och af Kongl. Maj:t enligt kungörelse

den 23 september 1883 till efterrättelse utfärdade allmänna vilkor

och bestämmelser. Sedermera har Riksdagen dels år 1888 och dels år

1893, hvardera gången för en tid af fem år, medgifvit ej mindre att omfönnälda

annuiteter fortfarande finge till berörda fond ingå, än äfven att

riksgäldskontoret skulle tillhandahålla fonden derutöfver erforderliga medel,

för att ur densamma måtte kunna beviljas lån till sammardagdt ofvan angifna

belopp af högst 1,000,000 kronor för år. I fråga om de för låns

erhållande ur fonden bestämda vilkor hafva vissa ändringar och tillägg

blifvit, uppå derom gjorda framställningar, af Kongl. Maj:t godkända enligt

kungörelser den 19 maj 1885 och den 27 april 1888. Bland dessa vilkor,

sådana de för närvarande äro gällande, torde här böra framhållas, att för

hvarje odlingsföretag skall fullständig, af utredning angående jordens naturliga

beskaffenhet och större eller mindre lämplighet för odling åtföljd plan

för arbetets utförande jemte beräkning öfver de med så väl vattenafledningen

och afdikningen som odlingen förenade kostnader vara af sakkunnig

person uppgjord och underställas Kongl. Maj:ts pröfning; att lån ur fonden

kan bestämmas till hela det belopp, hvartill enligt den faststälda arbetsplanen

kostnaden för vattenafledningen och afdikningen beräknas uppgå,

men att låntagare skall genom kontant tillskott, materialier, arbete eller

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

annat bidrag bestrida hvad till hela odlingsföretagets fullbordande kan

erfordras utöfver lånebidraget; att det kontrakt angående ett tillämnadt

arbetes utförande, som bör med låntagare afslutas, skall innefatta förbindelse

för denne, bland annat, att, i noggrann öfverensstämmelse med faststälda

arbetsplanen och under skyldighet att dervid vara underkastad vederbörandes

kontroll, påbörja och fullborda såväl vattenafledningen och afdikningen,

som äfven odlingsarbetet inom viss bestämd tid; att å den af

Kong!. Maj:t bestämda lånesumman skall de första lem åren från första

lyftningsdagen icke erläggas någon ränta eller kapitala!betalning, men å

de under tiden lyftade belopp beräknas fyra och eu half procent årlig

ränta, hvilken vid de fem årens slut skall läggas till den beviljade lånesumman,

och derefter å det sålunda uppkommande beloppet erläggas, från

och med sjette året till dess lånet blifvit slutbetaldt, eu annuitet af åtta

procent, deraf såsom ränta skall räknas fyra och eu halt procent å det

oguldna kapitalbeloppet; samt att, sedan odlingslån blifvit på vederbörande

hemman fördeladt och i jordebok antecknadt, jordegare, som sådant önskar,

eger att, oberoende af det stadgade återbetalningssåttet, när som helst under

lånetiden, sex månader efter hos statskontoret gjord uppsägning inbetala

hela det på hans hemman belöpande skuldbelopp, jemte all derå upplupen

ogulden ränta.

Af det i propositionen åberopade statsrådsprotokollet inhemtas, att

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen i underdånig

skrifvelse den 6 oktober 1894 hemstält, att Kong]. Maj:ts täcktes till innevarande

riksdag aflåta proposition derom, att Riksdagen måtte medgifva

sådana ändringar i de för odlingslånefonden gällande bestämmelser, att

dels understöd från densamma måtte kunna beviljas till utförande jemväl

af sådana vattenafledningsföretag, som, utan att derigenom skulle vinnas

ny åkerjord, afsåge förbättring af förut odlad jord eller äng eller vinnande

af ny ängs- eller betesmark, dock icke till större belopp än som motsvarade

två tredjedelar af vattenafledningskostnaden, dels ock räntan å såväl

blifvande som redan beviljade lån från ifrågavarande fond måtte bestämmas

till fyra procent å oguldet kapitalbelopp, dock att, i den händelse svårighet

skulle anses möta för utverkandet af denna förmån för redan beviljade

lån, framställningen i denna del måtte komma att afse endast sådana lån,

som framdeles komme att beviljas.

Hvad den förra hälften af denna hemställan angår, hade styrelserna

hufvudsakligen anfört följande.

Under första tiden, odlingslånefonden anlitades, hade man icke ansett

den omständigheten att särskild odling i företaget icke ingått och således

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o .56’.

5

ej heller odlingsplan förekommit böra lägga hinder i vägen för odlingslåns

beviljande, endast företaget, till hvars utförande odlingslån sökts, ansåges

bereda odlingsbar mark eller öfver hufvud leda till fullständigare afdikning

oeh förbättrande i ekonomiskt afseende af den jord, som af företaget berördes.

Emellertid både, på grund deraf att bestämmelserna angående odlingslånefonden,

om de strängt efter ordalagen tolkades, ej medgåfve beviljandet

af lån till andra företag än sådana, som afsåge omedelbar odling

af mark och för hvilka odlingsplan blifvit uppgjord, från erhållande af

dylika lån efter hand uteslutits alla sådana företag, hvilka dels afsett torrläggning

eller förbättring af allenast sådan vattenskadad mark, som förut

blifvit odlad, men som icke kunnat bibehållas under bruk i följd af ofullständig

afdikning, dels jemväl omfattat till någon del sådan mark. Härigenom

hade emellertid odlingslånefonden erhållit eu mindre omfattande

användning än som vid dess stiftande varit afsedd och sålunda nyttan af

densamma i väsentlig mån minskats. Vårt land egde ännu rika tillfällen

till sådana företag, som afsåge vare sig sjöars sänkning eller utdikningar

oeh aftappningar af sänka trakter och genom hvilkas utförande visserligen

icke genast skulle vinnas någon ny åkerjord, men deremot åstadkommas

att den omkringliggande, förut odlade, men vattendränkta marken blefve

förbättrad, på samma gång ny ängsmark vunnes, företag, hvilka ofta egde

långt större ekonomiskt värde än andra dylika, hvarigenom ny åker skulle

komma att erhållas. Dylika aftappningar för vinnande af ängs-och betesmark

voro af en för odlingens uppkomst och fortgång alldeles afgörande

betydelse i de delar af landet, hvarest rika odlingstillfällen ännu funnes,

men der odlingen icke kunde påskyndas utan att stödet af naturliga ängar

bereddes. Att underlätta tillvaratagandet och förbättrandet af dylika lägenheter

vore, enligt styrelsernas åsigt, ett statsintresse af den stora vigt, att

ett underlåtande deraf skulle i vissa landsdelar bidraga till att fördröja

odlingens framsteg. Det syntes under sådana förhållanden icke förefinnas

något giltigt skål, hvarför icke sådana företag skulle kunna med lån ur

odlingslånefonden understödjas, ty om man äfven tillerkände ofvan åberopade

grund, hvarför icke lån från sagda fond skulle kunna beviljas till

högre belopp än det, som motsvarade vattenafiedningskostnaden, eller att

staten icke borde genom beredande af allt för stor lätthet till erhållande af

odlingslån inleda egare af vattenskadad mark uti vanskliga företag, all den

betydelse uti förevarande afseende, som densamma verkligen egde, syntes

i allt fall detta skäl icke vara tillräckligt för att med stöd af detsamma

företag, der odling icke förekomma, skulle uteslutas från möjligheten att

erhålla understöd från ifrågavarande fond, helst genom införande af bestämmelse

derom, att dylika företag endast skulle kunna understödjas med

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

lån motsvarande en del, t. ex. två tredjedelar af vattenafiedningskostnaden,

den befarade olägenheten skalle kunna undanrödja^.

Statskontoret, som på befallning den 5 sistlidne februari afgifvit underdånigt

utlåtande öfver väg- och vattenbyggnadsstyrelsens samt landtbruksstyrelsens

ofvan omförmälda hemställan, hade dervid om densamma,

i hvad den afsåge att odlingslån skulle kunna beviljas jemväl till sådana

företag, genom hvilka icke direkt skulle vinnas ny åkerjord, yttrat, att det,

såvidt statskontoret vore i tillfälle att bedöma denna fråga, syntes, som om

styrelserna anfört goda skäl för sitt förslag till sådan förändring i de nu

gällande vilkoren för erhållande af lån från odlingslånefonden, att denna

komme till en vidsträcktare användning än bestämmelserna för närvarande

syntes medgifva; men då hvarje förändring, som i sådant syfte vidtoges,

jemväl medförde utsträckning af den förmånsrätt, som jemlikt förordningen

den 20 juli 1855 tillkomme staten för lån af ifrågavarande slag,

måste det anses såsom eu pligt gent emot tredje man att staten, som i

detta fall vore på samma gång långifvare och lagstiftare, icke för sin fordran

tilläde sig förmånsrätt framför alla andra fordringsegare, med mindre

den jemväl tillsåge att ett sådant företräde egde sin förutsättning och sitt

berättigande uti grundförbättringar, hvilka ovedersägligen gifvit den af

statens fordran graverade egendomen ett så förökadt värde, att detta fullt

motsvarade gravationen. Vid bestämmande af lånebeloppet borde alltså

synnerlig uppmärksamhet egnas deråt att lånesumman, hvilken icke i något

fall syntes böra ''bestämmas till mer än två tredjedelar af hela vattenafiedningskostnaden,

skulle hållas inom sådana gränser, att efter arbetets utförande

den egendom, som komme att graveras af lånet, under alla omständigheter

kunde anses hafva vunnit ett mot gravationen svarande vederlag.

Då statskontoret alltså funnit den af styrelserna förordade utsträckning

af odlingslånefondens användning egnad att i sin mån bidraga

till vinnande af ett ändamål, som syntes på det allra närmaste

sammanhänga med det vid fondens bildande afsedda, eller att för de

enskilda jordegarne underlätta utförandet af alla sådana vattenaftappningar,

hvaraf något väsentligare gagn vore att förvänta äfven för det allmänna,

och då det från denna synpunkt sedt syntes vara åt mera underordnad

betydelse, om torrläggningen afsåge odlad eller ouppodlad jord och om

den torrlagda marken blefve förvandlad till åker eller ej, hade statskontoret

ansett sig böra under ofvan angifria förutsättning och inskränkning

biträda styrelsernas hemställan i denna del.

Den af motionärerna herrar Nordström och Forsell påyrkade utsträckning

af i odlingslånefondens användning sammanfaller i det närmaste

med den kongl. propositionens innehåll i detta afseende, med undantag

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande. N:o 56.

7

deraf, att bemälda motionärer icke ifrågasätta någon begränsning i vissa

fall af lånets belopp i förhållande till kostnaden för företaget.

Såsom förut blifvit omnämndt, hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

samt landtbruksstyrelsen tillika hemstält om nedsättning af räntan å odlingslån.

De hade dervid erinrat, att enligt de i sammanhang med odlingslåriefondens

bildande meddelade bestämmelser annuiteten å lånen skulle

utgöra tio procent, hvaraf fem procent skulle räknas såsom ränta å det

oguldna kapitalbeloppet, men att samma annuitet år 1885 blifvit nedsatt

till åtta procent, deraf såsom ränta skulle räknas fyra och en half procent

å oguldna kapitalbeloppet. Med hänsyn till förhanden varande låga räntefot

å penningemarknaden samt deraf följande lätthet att anskaffa penningar,

syntes emellertid styrelserna möjlighet förefinnas för att en nedsättning

till fyra procent å oguldna kapitalbeloppet nu skulle utan förlust för statsverket

kunna åstadkommas, och vore det antagligt att, derest icke räntan

å odlingslån nedsattes, fonden icke komme till den användning, som vederborde

och önskligt vore, hvilket äfven framginge deraf att densamma under

år 1894 blifvit ovanligt litet anlitad. ■ ?:

Jemte en räntenedsättning skulle ock kunna ifrågasättas minskning

uti den för lånen bestämda annuitet, då eljest, med bibehållande af den

nuvarande annuiteten, åtta procent å oguldna kapitalbeloppet, amorteringstiden

komme att förkortas; men då staten med afseende å den odlingslån

förbehållna förmånsrätt borde tillse att inteckningshafvares säkerhet icke

onödigtvis förminskades och då någon klagan öfver den hittills bestämda

amorteringstiden icke försports, hade styrelserna funnit sig sakna anledning

föreslå någon förändring rörande annuiteten för återbetalning af ifrågavarande

lån.

Om räntefoten för odlingslån skulle komma att nedsättas, ansåge

styrelserna, att denna förmån borde tillgodokomma såväl blifvande låntagare

som dem, hvilka redan erhållit odlingslån, men, derest förslaget i

sistberörda afseende skulle anses möta svårigheter, funne styrelserna med

hänsyn till hulVudfrågans stora vigt och betydelse dennas framgång icke

böra göras beroende af godkännandet af samma vilkor.

Rörande den sålunda förordade räntenedsättningen hade statskontor''!

i sitt utlåtande anmärkt, att tidigare vid 1889 och 1890 årens riksdagar

af enskilde motionärer gjorda framställningar i samma syfte icke föranledt

någon nedsättning i räntan, hufvudsakligen af skäl: att den ränta, riksgäldskontoret

i allmänhet måste beräkna å de för utlåningens bestridande

till statskontoret öfverlemnade medel, uppginge till 4 procent; att jemväl

öfriga till fonden inflytande medel syntes böra lemna eu ränteinkomst ej

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

understigande 4 procent; att till följd af det ränteanstånd under fem år,

som låntagare åtnjöte, och då det icke kunde undvikas att å fonden innestode

oförräntade behållningar, det vore nödigt att fonden erhölle något

högre ränta än den fonden sjelf hade att erlägga; samt att den låga allmänna

räntefoten icke vunnit den stadga, att derpå kunde grundas beslut om

räntenedsättning å dessa lån, för hvilka i allt fall till följd af ofvannämnda

ränteanstånd räntan icke uppginge till den föreskrifna eller 4 V2

procent.

Sedan nyssnämnda framställningar om räntenedsättning förelegat till

pröfning, hade — yttrade statskontoret vidare — den låga räntefoten på

allmänna penningemarknaden i det hela taget fortfarit, om än tidtals tendens

till stegring icke helt och hållet saknats; och lån mot säkerhet af

första inteckning i fast egendom, vare sig denna vore belägen i stad eller

på landet, torde numera i de flesta fall kunna utan svårighet erhållas mot

ränta af 4 pi-ocent. Vid sådant förhållande kunde anspråket på nedsättning

af räntan å odlingslånen, hvilka, sedan de blifvit genom laga kraft

egande utslag bundna vid den ansvarsskyldig jorden, åtnjöte bättre förmånsrätt

än någon inteckningshafvare för sin fordran kunde bereda sig,

ingalunda anses obefogadt; och, derest odlingslånefonden skulle komma att

motsvara sin bestämmelse, syntes derför, såvidt sådant vore möjligt, någon

åtgärd böra vidtagas, hvarigenom räntefoten å dessa lån måtte komma att

mera lämpas efter sålunda förändrade förhållanden.

Om statskontoret alltså ansåge en räntenedsättning vara af förhållandena

påkallad, återstode det att tillse, om och i hvad mån en nedsättning

kunde ske utan förlust för statsverket.

Enligt nu gällande bestämmelser bestriddes utlåningen från odlingslånefonden

dels med inflytande annuiteter å utlemnade lån och dels af medel,

som riksgäldskontoret, efter upplåning i mån af behof, tillhandahölle statskontoret.

De utlånta medlen utgjorde eldigt 1893 års räkenskaper eller

de senast för fonden fullt afslutade:

å äldre odlingslånefonden................................ kronor 2,836,394: 85

och å nya ....................................................-............. » 4,925,318: 18

eller tillsammans kronor 7,761,713: 03

På grund af bemyndigande utaf Kongl. Maj:t hade statskontoret till bestridande

af de å nya odlingsfonden gjorda anvisningar tid efter annan från

riksgäldskontoret erhållit erforderliga fyllnadsbelopp, hvilka vid 1894 års slut

uppgått till sammanlagd t 4,282,270 kronor 16 öre. A detta skuldbelopp

hade fonden att godtgöra ränta, som blifvit af riksgäldskontoret bestämd

till 4 procent för 3,556,764 kronor 32 öre och till 33 4 procent för åter
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

9

stående 725,505 kronor 84 öre. Den lägre räntan erlades för de fyllnadssurnrnor,

som af statskontoret lyftats under åren 1890 och 1891, hvaremot

ränta efter 4 procent skulle erläggas för de belopp, som lyftats före och

efter nämnda tid. Såsom framginge af den ofvan intagna allmänna redogörelsen

för lånevilkoren beträffande vattenaftappnings- och odlingslån,

hade under tiden närmast före tillämpningen af bestämmelserna rörande

den nya odlingslånefonden låntagaren jämväl att erlägga ränta efter 4V2

procent, men hade då åtnjutit tre års rån tefrihet. Vid jemförelse mellan

denna räntefrihet, å ena sidan, och det ränteanstånd under fem år, som

numera finge åtnjutas, å den andra, hade det, i båda fallen under förutsättning

att hela lånesumman på en gång finge lyftas, enligt uträkning,

som statskontoret låtit af sakkunnig person verkställas, visat sig att, då

den förra af dessa förmåner beredde låntagaren en fördel, motsvarande en

effektiv ränta af 3,64 procent, kunde den senare anses motsvara en effektiv

ränta af 4,37 procent och alltså icke betraktas såsom så särdeles afsevärd.

Skulle nu, på sätt styrelsen hemstält, räntefoten nedsättas till 4 procent,

komme denna förändring att under ofvannämnda förutsättning tillskynda

låntagaren en nedsättning i effektiva räntan från nuvarande 4,37

till 3,88 procent, hvilken senare räntefot understege den, efter hvilken statskontoret

hade att erlägga ränta till riksgäldskontoret för större delen af

sin skuld. Derest odlingslånefonden vore hänvisad uteslutande till de från

riksgäldskontoret försträckta medlen, vore det alltså icke möjligt att utan

en direkt förlust, hvilken skulle blifva så mycket större som det icke kunde

undvikas att dylika medel tidtals måste ligga hos statskontoret räntelösa,

utlemna lånen till eu nominel ränta af 4 procent; men, då vid det förhållande

att beviljade lån endast finge efter hand och i mån af arbetets

fortgång lyftas samt, såvida ej med afseende å särskilda förhållanden annorlunda

i nåder förordnades, någon del af lånet skulle innestå intill dess arbetet

vore afsynadt och godkändt, den effektiva räntan i verkligheten blefve

något högre än den under ofvan omförmälda förutsättning beräknade, och

då, såsom redan blifvit erinradt, odlingslånefonden egde egna medel till

ej obetydliga belopp, vid hvilkas förnyade utlåning fonden under nuvarande

låga räntesatser och när det gälde en så vigtig fråga som upprätthållandet

af fondens ändamål, syntes kunna och böra åtnöjas med något lägre ränta

än hittills, ansåge sig statskontoret på grund häraf och med afseende jemväl

derå, att riksgäldskontoret måhända kunde blifva i tillfälle att för blifvande

försträckningar ånyo i någon mån nedsätta räntan, icke kunna annat

än tillstyrka eu nedsättning af räntan å odlingslån från 4V2 till 4 procent.

Styrelserna hade ifrågasatt, att en sådan räntenedsättning skulle ega

rum icke allenast för lån, som utbetaltes efter det beslut om räntenedsättBih.

till Riksd. Rrot. 1665. 4 Sami. 1 Afd. 40 Hä/t. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

ningen blifvit fattadt, utan äfven för redan utgifva lån. Härvid ansåge

sig statskontoret, hvad anginge de lån, soin blifvit å vederbörande hemman

fördelade, böra fästa Kong!. Maj:ts nådiga uppmärksamhet dera, att denna

fördelning vore faststäld genom utslag, i enlighet med hvilka och i den

mån de vunnit laga kraft den summa, som till låneandelens och den utfästa

räntans liqviderande årligen skulle af hvarje hemman erläggas, blifvit

från och med det år, då betalningsskyldigheten vidtagit, under särskild

rubrik, med utsättande af det sista året, då betalningen skulle utgå, såsom

ett hemmanet under sålunda bestämdt antal år åliggande allmänt onus

i jordeboken antecknad. En förändring i de redan för hvarje hemman

eller hemmansdel bestämda skuldebelopp förutsatte förnyade uträkningar

för hvarje lån och derpå grundad ny fördelning, hvilken, först, sedan innehafvarne

af de betalningsskyldiga hemmanen satts i tillfälle att deröfver

yttra sig, torde kunna genom utslag fastställas och i jordeböckerna antecknas;

och då antalet af de hemman eller hemmansdelar, hvilka hade

att ansvara för återbetalningen af odlingslån, vore att räkna i tusental,

skulle förändringen kräfva ett arbete af så betydande omfattning, att detsamma,

åtminstone delvis, icke kunde verkställas1 utan vidtagande af särskilda

anordningar derför. Af sådan anledning och enär någon räntenedsättning

för de lån, å hvilka åtnjutits räntefrihet, med hänsyn dertill att,

enligt hvad ofvan förmälts, den effektiva räntan å desamma redan nu understege

4 procent, icke kunde vara af behofvet, påkallad, ansåge sig statskontoret

så mycket mindre kunna förorda räntenedsättningens tillämpning

å nu omförmälda lån, som det enligt gällande författning i ämnet stode

öppet för hvarje deltagare i sådant lån att sex månader efter gjord uppsägning

inbetala sin låneandel, ett tillfälle, hvaraf åtskilliga personer, i

synnerhet på senare tid, begagnat sig.

Att i händelse beslut om räntans nedsättning nu blefve fattadt, gifva

åt denna nedsättning alldeles samma inskränkning, som stadgades vid den

af 1885 års Riksdag medgifna nedsätfningen från 5 till 41/2 procent, i

hvilket, fall den endast skulle tillämpas å de lån, som efter beslutets

fattande utbetaltes, syntes dock icke vara af nöden. Då så många låntagare

som möjligt torde böra, beredas förmånen af en räntenedsättning,

heinstälde statskontoret att ofvan föreslagna nedsättning i räntan måtte

vinna tillämpning ej allenast för de lån, som komme att utlemnas efter

det beslut om räntenedsättningen blefve fattadt, utan äfven för de före

nämnda tidpunkt delvis eller i sin helhet utgifna lån, angående hvilkas

fördelning på vederbörande hemman och anteckning i jordaboken utslag

då ej meddelats.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

11

Vidare hade statskontoret velat tillkännagifva att statskontoret, i likhet

med styrelserna och på de af dein anförda skäl, ansåge ett eventuel

beslut om räntans nedsättning till 4 procent, hvarigenom lånens amorteringstid

komme att nedgå från 19 till 18 år, icke utgöra anledning till

minskning i annuiteten, hvilken alltså fortfarande torde böra förblifva 8

procent.

Fullmägtige i riksgäldskontoret, Indika lenmats tillfälle att i ärendet

sig yttra, hade i afgifvet utlåtande, med vitsordande af rigtigheten ej

mindre af den utaf statskontoret lemnade uppgift om storleken af det

belopp, som af riksgäldskontoret tillhandahållits statskontoret för fyllande

af odlingslånefondens medelsbehof, än äfven af de räntesatser, som, enligt

hvad statskontoret förmält, å berörda belopp fått från nämnda fond godtgöras,

vidare anfört att anledningen dertill att räntan, på sätt statskontoret

upplyst, å en del af det utaf riksgäldskontoret förskjutna belopp kunnat

sänkas under 4 procent vore att söka deri att samma del, som utgjorde

summan af de under åren 1890 och 1891 från riksgäldskontoret till fonden

aflemnade medel, anskaffats genom försäljning af 3,6 procent obligationer,

hvaraf under åren 1889 och 1890 afyttrats några större partier till parikurs

och deröfver.

Vid bestämmandet af den ränta, som borde till riksgäldskontoret

inbetalas för de till fonden försträckta medlen, hade fullmägtige icke kunnat

undgå att fästa afseende dels vid de pris, hvartill de för anskaffande af

dessa medel afyttrade obligationer kunnat försäljas, dels ock vid det förhållande

att riksgäldskontoret, som måste anskaffa medlen till den tid, de

kunde reqvireras, i regeln finge vidkännas ränteförlust, derigenom att medlen

icke uttoges förrän senare och under tiden innestode i riksgäldskontoret i

allmänhet utan ränta.

Då emellertid under år 1894 riksgäldskontorets 3,6 procent obligationer

kunnat försäljas till pari och något deröfver, hade fullmäktige å ett

i det belopp af 3,556,764 kronor 32 öre, hvarå fonden hade att erlägga

4 procent ränta, ingående belopp af 500,000 kronor, som öfverlemnats den

31 december nästlidne år, beslutat nedsätta räntan till 334 procent äfvensom

fastställa samma räntefot för de belopp, som kunde komma att under

innevarande år öfverlemnas till statskontoret för fondens räkning. Med

afseende åter å de belopp, som kunde blifva öfverlemnade år 1896 och

derefter, vore fullmägtige naturligen för närvarande icke i stånd att yttra

sig om den ränta, som å dem erfordrades för att riksgäldskontoret skulle

erhålla godtgörelse för sin ränteutgift för desamma; och ansåge sig fullmägtige

knappast behöfva fästa uppmärksamheten derå att, om vid nu

skeende obligationsförsäljningar medel för odlingslånefondens räkning kunde

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

anskaffas till lägre ränta än förut, sådant likväl icke kunde verka till minskning

i den ränta, som borde riksgäldskontoret godtgöras å de belopp, som

redan blifvit af kontoret till fonden förskjutna.

I statsrådsprotokollet omförmäles ytterligare, att statskontoret i dess

ofvanberörda utlåtande slutligen anfört följande.

Såväl nu som i allmänhet vid de tillfällen, då förslag framkommit

om lindring i vilkoren för odlingslån, hade såsom stöd för ett dylikt yrkande

ej utan skäl framhållits den ypperliga förmånsrätt, som vore förenad

med detta slag af penningeförsträckning. Omständigheter kunde dock inträffa

och hade äfven inträffat, hvilka gjorde denna förmånsrätt illusorisk;

och då statskontoret nu, med hänsyn till denna förmånsrätt, tillstyrkt

räntans nedsättning å odlingslån, hade statskontoret derför ansett sig manadt.

att med begagnande af det tillfälle, som sålunda erbjudits," fästa

Kongl. Maj:ts uppmärksamhet å vigten deraf att någon åtgärd blefve vidtagen,

hvarigenom mera trygghet än hittills vunnes att ifrågavarande slags

lån verkligen också komme i åtnjutande af den för dem afsedda förmånsrätten.

Det hade nemligen inträffat, i synnerhet då fråga varit om företag

af större utsträckning, för hvilkas utförande lån beviljats från odlingslånefonden,

antingen att ett företag icke kunnat bringas till slut eller ock att

dess utförande under lång tid fördröjts till följd deraf, att efter arbetets

påbörjande tvist uppstått rörande rättigheten till det planlagda arbetets verkställande.

I begge fallen kunde förlust för odlingslånefonden lätt inträffa,

derest de personer, som ansvarade för lånens återbetalning, råkade på obestånd.

Då det emellertid syntes vara en icke obillig fordran å statens sida

att vederbörande, som önskade erhålla statens understöd för vattenafledriing

och afdikning, dessförinnan ådagalade att laga hinder för arbetets utförande

icke förefunnes, hvarigenom skulle vinnas större sannolikhet för ernående

af den förmånsrätt, som borde tillkomma lån af ifrågavarande slag, hade

statskontoret ansett sig böra till Kongl. Maj:ts nådiga pröfning hemställa

frågan, huruvida icke till de i mom. 1 af kungörelsen den 27 april

1888 intagna vilkor för odlingslåns erhållande lämpligen borde läggas en

bestämmelse derom, att lånesökande skulle styrka att laga hinder för det

ifrågakommande arbetets utförande icke mötte. Om också i något fall

härigenom skulle förorsakas uppskof med lånets beviljande, skulle, enligt

statskontorets åsigt, denna olägenhet helt visst, i de flesta fall vara af ringa

betydelse, jemförd med de förluster, som kunde tillskyndas såväl staten

som enskilde personer derigenom att penningar komme att nedläggas på

företag, som antingen aldrig eller i bästa fall efter långvariga rättegångar

kunde vinna sin slutliga fullbordan.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

13

Statsrådet och chefen för civildepartementet har till statsrådsprotokollet

i ärendet yttrat sig på nedan nämnda sätt.

Såväl af de öfverläggningar, som vid 1883 års riksdag föregått beslutet

om upprättande af en odlingslånefond, som äfven af de utaf Riksdagen

antagna och af Kongl. Maj:t godkända vilkor för erhållande af lån

från nämnda fond, framginge, så vidt statsrådet kunde finna, att meningen

med fondens bildande varit den att från densamma skulle utgå lån allenast

till med nyodling förenade företag och att sålunda någon vidsträcktare

användning af fonden än den, som för närvarande tillämpades, egentligen

icke afsetts.

För bedömande af frågan, huruvida det dock vore lämpligt att, på

sätt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen i förevarande

ärende hemstält, från odlingslånefonden kunde erhållas lån för

utförande jemväl af andra företag än de ofvan omförmälda, torde det

vara af vigt, att tillse, i hvad mån fonden blifvit efter dess bildande af

lånesökande begagnad. Af från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen lemnade

uppgifter i detta hänseende visade det sig att, efter frånräknande af de

lånesuminor, som väl beviljats, men sedermera till följd deraf att företag

ej kommit till stånd icke utbetalats, från odlingslånefonden utgått låneunderstöd

till nedannämnda belopp under följande år:

år 1884.......... kr. 115,400: —

» 1885 ..................... » 916,300: —

» 1886 ..............j...................................... » 895,930: —

» 1887 .................................................... » 931,180: — ,

» 1888 ..............................,.................... » 726,200: —

* 1889 ................................................... » 612,500: —

» 1890 ........................................... » 322,560: —

» 1891 .................................................... » 663,300: —

» 1892 .................................................... » 676,800: —

» 1893 ............. » 900,070: —

» 1894 ................. » 455,300: —

Af denna redogörelse framginge, att fonden i allmänhet icke anlitats

i så stor omfattning, som i betraktande af det med dess bildande afsedda

ändamål att höja landets kultur varit önskligt.. Då emellertid den

af styrelserna nu föreslagna vidsträcktare användning af fonden, hvaremot

statskontoret för sin del ej heller haft något att invända, syntes

på det närmaste sammanhänga med nyssnämnda ändamål, på samma gång

den tvifvelsutan koinme att gifva anledning till flerfaldiga för landets

intensiva jordbruk gagneliga företag, tvekade statsrådet icke att biträda

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

hvad styrelserna uti sagda hänseende hem stål t, dock med vissa inskränkningar.

Det syntes nemligen till en början vara utan praktisk betydelse

att, såsom styrelserna föreslagit, låneunderstöd skulle kunna beviljas till

företag, som afsåge allenast vinnande af »betesmark», hvadan dylika företag

icke torde böra ingå bland dem, som kunde med lån understödjas.

Då vidare genom beviljande af lån till företag, vid hvilka endast vattenaftappning

förekomme och der förty marken i fråga icke genast efter

företagets afslutande kunde erhålla det ökade värde, som af en genomförd

odling måste antagas blifva en följd, tredje mans rätt skulle kunna blifva

lidande på grund af den förmånsrätt, staten såsom långifvare jemväl vid

ett sådant företag skulle erhålla, torde det böra bestämmas dels att, på

sätt styrelserna hemstält och statskontoret ansett nödigt, lånesumman uti

ifrågavarande fall icke finge utgå med högre belopp än två tredjedelar af

kostnaden för vattenafledningen, afdikningen, der sådan ifrågakomme, deri

inbegripen, dels ock att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen

borde vitsorda, att jordförbättringens värde kunde antagas

minst motsvara låneunderstödets belopp, ökadt med hälften deraf.

Lika med statskontoret ansåge statsrådet vidare, att bland de allmänna

vilkoren för erhållande af lån från odlingslånefonden borde intagas

en bestämmelse till förekommande deraf att den staten för nämnda lån

tillagda förmånsrätt i vissa fall kunde blifva mer eller mindre illusorisk.

Det hade icke så sällan inträffat att, innan utslag om beviljadt. låns fördelning

på vederbörande hemman meddelats och statens förmånsrätt sålunda

blifvit effektiv, vattenafledningsföretag, till hvilkas utförande lån beviljats

från odlingslånefonden, kunnat under långa tider uppehållas genom

uppkommande rättstvister eller af andra laga hinder. För att undgå de

olägenheter och förluster, som dylika omständigheter kunde medföra, ansåge

statsrådet, att bland lånevilkoren lämpligen borde inflyta ett stadgande

derom, att lån från odlingslånefonden ej finge beviljas, med mindre vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen vitsordat att, så

vidt de kunde finna, laga hinder mot företagets utförande ej förefunnes.

Det skulle sålunda komma att åligga styrelserna, bland annat, att tillse

att i de fall, då tillstånd från det allmännas sida erfordrades för ett företags

utförande, sådant tillstånd erhållits, att vederbörligt antal jordegare,

vid fråga om sänkning eller uttappning af sjö, förenat sig om företaget,

och så vidare.

Slutligen funne statsrådet, i betraktande af hvad till stöd för de om

nedsättning af räntan å odlingslån gjorda framställningarne anförts äfvensom

af hvad statskontoret och fullmägtige i riksgäldskontor derutinnan

hemstält och upplyst, hinder numera icke böra möta för en dylik ned
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

15

sättning från 4 Va procent till 4 procent för lån, som hädanefter utgåfves.

I likhet med statskontoret tillstyrkte statsrådet äfven, att denna räntenedsättning

skulle tillämpas jemväl på sådana förut beviljade lån, angående

hvilkas fördelning på vederbörande hemman och anteckning i jordeboken

utslag icke meddelats. Någon nedsättning uti annuiteten å ifrågavarande

lån torde deremot icke böra ifrågakomma, så mycket mindre som någon

framställning i sådant syfte icke blifvit gjord.

Hvad först angår den föreslagna utsträckningen af odlingslånefondens

användning, har utskottet funnit de derför andragna skälen öfvertygande.

Inom landet finnas ej obetydliga vidder odlad jord, hvars värde

genom en ytterligare, väl planlagd och omsorgsfullt utförd afdikning skulle

i afsevärd mån höjas. Då i dessa fall befintliga bristers afhjelpande torde

böra anses vara lika förtjent af låneunderstöd från statens sida som afdikning

för nyodling, har utskottet icke tvekat att ansluta sig till den

kongl. propositionen i denna del, och har utskottet ej heller haft något

att invända deremot, att från ifrågavarande fond lån äfven må beviljas

till företag, som hafva till ändamål att förbättra äng eller vinna ny sådan.

Af propositionen framgår, enligt utskottets uppfattning, att Kongl.

Maj:ts förslag icke afser, att lån skulle kunna erhållas för s. k. täckdikning.

Utskottet har emellertid ansett lämpligt, att denna art af dikning uttryckligen

undantages.

Den i propositionen förekommande bestämmelsen, att lån till sådana

företag, till hvilka fondens användning skulle utsträckas, ej skulle få beviljas

till större belopp än två tredjedelar af kostnaden för vattenafledningen,

afdikning deri inbegripen, under förutsättning tillika, att jordförbättringens

värde minst motsvarar låneunderstödets belopp, ökadt med hälften deraf,

har, på sätt ofvan intagna yttranden utvisa, tillkommit af hänsyn till den

förmånsrätt, odlingslån åtnjuta, och i syfte att utgöra en garanti derför,

att lån endast lemnas till företag, hvarvid den jordförbättring, som vinnes,

är sådan, att den kan antagas fullt uppväga den nya skuldbörda, hvilken

genom odlingslånet lägges på jorden och enligt lag skjutes framför derå

förut möjligen hvilande inteckningar. Ur fastighetskreditens synpunkt är

detta förhållande obestridligen af synnerligt stor betydelse, och utskottet

har till vårdande af ett så vigtigt. intresse trott sig böra tillstyrka Riksdagen

att i detta afseende införa en bestämmelse, som enligt utskottets

mening säkrare än den nyssnämnda bereder det önskade skyddet. Utskottet

föreslår, att jordförbättringens värde bör uppgå till dubbla beloppet af

låneunderstödet, i hvilket fall dock jordens värde torde blifva så mycket

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

ökadt, att den föreslagna begränsningen af lånesurnman till två tredjedelar

af vattenafledningskostnaden utan olägenhet kan bortfalla. Uppskattningen

af jordförbättringens värde bör enligt utskottets åsigt verkställas af sakkunnig

person med biträde af två till deltagande i landtmäteriförrättningar

inom orten utsedde gode män.

Mot öfriga i den kongl. propositionen framstälda. förslag har utskottet

icke haft något att erinra. Väl uttalade utskottet vid 1890 års riksdag, i

anledning af då väckt motion om nedsättning af räntan å odlingslånen,

den mening, att det vore lämpligare att för räntenedsättningens vidtagande

afvakta en tidpunkt, då denna nedsättning kunde tillgodokomma icke blott

nya lån utan äfven de äldre, men de skäl, på Indika statskontoret stödt

sitt afstyrkande af räntenedsättningens utsträckande äfven till de lån, som

redan blifvit å vederbörande hemman fördelade, ådagalägga tydligen, med

hvilka svårigheter eu sådan åtgärd skulle vara förknippad, och för öfrigt

lärer nedsättning af räntan jemväl å de äldre lånen för närvarande icke

kunna ske utan förlust för statsverket.

I herr Nordströms motion påyrkas fem års räntefrihet å odlingslån

i stället för det nu medgifna anståndet med erläggandet af de fem första

årens ränta. Då utskottet föreslagit, att räntan å de lån, som hädanefter

fördelas, skall nedsättas till 4 procent, samt, om detta förslag bifalles, den

ränta, hvilken i sjelfva verket inflyter å lånet i dess helhet, nedgår till

3,88 procent, om lånet lyftes på en gång, och fem års räntefrihet å lån,

löpande med 4 procent ränta, skulle i högst betydlig grad nedbringa sistnämnda

effektiva ränta, har utskottet ej kunnat tillstyrka herr Nordströms

ifrågavarande förslag. Samme motionärs hemställan, att annuiteten å lånen

skulle bestämmas till sju procent i stället för nu utgående åtta procent,

har utskottet icke heller kunnat biträda, enär en förlängning af odlingslånens

amorteringstid ingalunda synes vara att eftersträfva.

Enligt gällande föreskrifter eger jordegare att sex månader efter

uppsägning inbetala hela sitt odlingslån. Häri föreslår herr Nordström den

ändring, att det skulle medgifvas jordegare att inbetala äfven delar deraf,

om han sådant önskar. Oafsedt att inbetalning af delar utaf ett odlingslån

skulle i räkenskaperna och jordeböckerna vålla bestämda olägenheter,

synes motionären icke hafva anfört tillräckliga skäl för lemnandet af ett

dylikt medgifvande, om hvilket utskottet dessutom hyser den uppfattning,

att det sällan skulle komma till användning.

Beträffande slutligen herr Nordströms förslag att lånefondens belopp

skulle höjas till 1,500,000 kronor om året, vill utskottet anmärka, att

fonden ännu icke något enda år tagits i anspråk till hela beloppet, 1,000,000

kronor, att under år 1894 låneunderstöden blott uppgingo till 455,300

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

17

kronor, samt att, äfven om antagligt är, att fonden kommer att anlitas i

högre grad. i händelse området för dess användning vidgas och låneräntan

sänkes, det likväl i hvarje fall synes lämpligast att med fondens ökande

dröja, till dess erfarenhet vunnits om verkningarna af de nya föreskrifterna

för densamma.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts ifrågavarande

proposition samt ofvan omförmälda af herrar

Bergendahl, Nordström och Forsell väckta motioner, må

medgifva sådana ändringar i och tillägg till de vilkor

och bestämmelser, som jemlikt kungörelsen den 27 april

1888 äro för erhållande af lån från odlingslånefonden

stadgade, att

dels lån från odlingslånefonden må kunna beviljas,

förutom till de i nämnda kungörelse angifna företag,

jemväl till utförande af sådana vattenafledningsföretag,

hvilka afse förbättring, på annat sätt än genom s. k.

täckdikning, af förut odlad åker eller äng eller vinnande

af ny äng, dock, hvad dessa företag beträffar, endast

under förutsättning att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

samt landtbruksstyrelsen vitsorda att jordförbättringens

värde bör antagas minst motsvara låneunderstödets dubbla

belopp,

dels lån från odlingslånefonden ej må beviljas,

med mindre väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen

vitsorda att, så vidt de kunna finna, laga

hinder mot företagets utförande ej förefinnes,

dels ock räntan å lån, som från odlingslånefonden

hädanefter beviljas, äfvensom å derifrån förut beviljade

lån, angående hvilkas fördelning å vederbörande hemman

och anteckning i jordeboken utslag icke meddelats, må

nedsättas till fyra procent, dock utan att rubbning derigenom

sker i den för lånen bestämda annuiteten.

Stockholm den 23 april 1895.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Bill. till Riksd. Prof. 1895. 4 Sami. I Afd. 40 Höft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1895:62 Skrifvelse till Konungen, angående vissa ändringar i och tillägg till de för erhållande af lån från odlingslånefonden stadgade vilkor och bestämmelser. s. 8 i texten