Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af inom Riksdagen väckta motioner angående nedsättning af annuiteter och straffräntor å vissa enskilda jemn äg sbolags statslån.

1895-04-23 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 4,0 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1895:57, Utlåtande, i anledning af inom Riksdagen väckta motioner angående nedsättning af annuiteter och straffräntor å vissa enskilda jemn äg sbolags statslån.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

1

.lön

UO''ti

''f

.''.tivi** ;.i;i .r. i -nr ro /:<• ii.d eko;

N:o 57.

''•..■Ki • : . i. | U -i ! - •. i / i -" ■ t: • •• i;".ifrrkp;:j « < f i -. f

Ank. till Riksd. kansli den 23 april 1895, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af inom Riksdagen väckta motioner

angående nedsättning af annuiteter och straffräntor å

vissa enskilda jemn äg sbolags statslån.

(R. A.)

Till statsutskottet hafva remitterats två lika lydande motioner, den

ena väckt inom Första Kammaren (n:o 36) af herr E. Poignant m. fl.,

den andra väckt inom Andra Kammaren (n:o 139) af herr C. A. Bakström

m. fl., i hvilka motioner föreslagits,

dels att Riksdagen måtte medgifva, att de enskilda jern vägsaktiebolag,

hvilka erhållit lån ur de af 1871, 1876, 1881, 1886 och 1891

årens Riksdagar beviljade anslag till låneunderstöd för enskilda jernvägar

och enligt träffade aftal nu skola erlägga fem procent i annuitet,

deraf fyra och en half procent i ränta, må, om de sådant önska och

före utgången af innevarande år derom hos fullmägtige i riksgäldskontor

göra anmälan, återbetala sin skuld till riksgäldskontor på

sådant sätt, att annuiteten, utan rubbning af öfriga för lånet gällande

bestämmelser, för tiden från och med nästkommande år beräknas till

fyra och en half procent å ursprungliga försträckningsbeloppet, af hvilken

annuitet först godtgöres ränta efter fyra för hundra å oguldet

kapitalbelopp och återstoden utgör afbetalning derå;

B ih. till Iliksd. Vrot. 1895. 4 Samt. 1 Af it. 4/ Haft. (N:o 51.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

dels att Riksdagen ville

a) i fråga om de lån till enskilda jernvägsaktiebolag, för hvilka

viss straffränta blifvit genom Riksdagens beslut bestämd, medgifva, att,

derest till betalning förfallet belopp icke i föreskrifven ordning erlägges,

låntagaren skall derå, räknadt från och med år 189G, gälda fem

procent årlig ränta, till dess samma belopp varder i behörig ordning

inbetaldt;

b) beträffande de lån till enskilda jernvägsaktiebolag, för livilka

viss straffränta blifvit genom Kongl. Maj:ts beslut faststäld, anhålla, att

Kongl. Maj:t måtte i afseende å denna meddela enahanda bestämmelser,

som här ofvan under a) upptagits.

Om ränta och amortering har Riksdagen för nedannämnda lånefonder

ursprungligen meddelat följande bestämmelser, nemligen:

för län ur 1871 ars anslag:

att annuiteten skulle beräknas till sex procent å ursprungliga försträckningsbeloppet,

af hvilken annuitet först godtgöres ränta efter fem

för hundra å oguldet kapitalbelopp, och återstoden utgör afbetalning derå;

att räntefrihet finge beviljas för högst tre år, dock icke utöfver

ett år från den dag, då, enligt Kongl. Maj:ts bestämmande, jernväg

senast skulle vara färdig och för trafik öppnad;

att kapitalafbetalning skulle vidtaga tre år efter sistnämnda dag;

för lån ur 1876 års anslag:

att annuiteten skulle beräknas till sex procent å ursprungliga försträckningsbeloppet,

af hvilken annuitet först godtgöres ränta efter fem

för hundra å oguldet kapitalbelopp, och återstoden utgör afbetalning

derå;

att räntefrihet ej finge beviljas, men anstånd med räntans erläggande

medgifvas för högst tre år, dock icke utöfver ett år från

den dag, då, enligt Kongl. Maj:ts bestämmande, jernväg senast skulle

vara färdig och för trafik öppnad, skolande den sålunda uppskjutna

liqviden af räntan fullgöras, genom en mot samma räntas belopp svarande

utsträckning af tiden för annuitetens erläggande, så att statsverket

för sin försträckning blefve till fullo godtgjordt;

att kapitalafbetalning skulle vidtaga tre år efter den dag, då, enligt

Kongl. Maj:ts bestämmande, jernväg senast skall vara färdig och för

trafik öppnad;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

3

och för lån ur 1881 och 1886 års anslag:

att annuiteten skulle beräknas till fem procent å ursprungliga försträckningsbeloppet,

af hvilken annuitet först godtgöres ränta efter fyra

och en half för hundra å oguldet kapitalbelopp, och återstoden utgör

afbetalning derå;

att räntefrihet ej finge beviljas, men anstånd med räntans erläggande

medgifvas för högst tre år, dock icke utöfver ett år från den

dag, då, enligt Kongl. Maj:ts bestämmande, jernväg senast skulle vara

färdig och för trafik öppnad; skolande beloppet af den ränta, med hvars

erläggande anstånd sålunda medgifvits, till staten inbetalas, sedan genom

de stadgade annuitetsliqviderna all öfrig ränta, med hvilken anstånd

icke beviljats, blifvit gulden och kapitalet godtgjordt, så att\efter nämnda

tids förlopp med annuitetens erläggande fortfores så länge, till dess

äfven beloppet af den ränta, med hvars erläggande anstånd medgifvits,

blifvit till staten inbetaldt, och

att kapitalafbetalning skulle vidtaga tre år efter den dag, då, enligt

Kong]. Maj:ts bestämmande, jernväg senast skulle vara färdig och för

trafik öppnad.

I anledning af inom Riksdagen gjorda framställningar medgaf 1883

års Riksdag för de ur 1871 och 1876 års anslag utgifna lån annuitetens

nedsättning till 5V2 procent å ursprungliga lånebeloppet, af hvilken

annuitet först skulle godtgöras 5 procent ränta å oguldet kapitalbelopp

och återstoden utgöra kapitalafbetalning derå.

A.f detta medgifvande begagnade sig samtliga låntagare ur nämnda

båda fonder med undantag af Krylbo—Norbergs, Upsala—Margretehills

och Karlskrona—Vexiö jernvägsaktiebolag, Indika erhållit lån ur 1871

års fond.

Vid 1886 års riksdag nedsattes derpå annuiteterna å lån ur 1871

och 1876 års anslag till 5 procent, hvaraf 4''d procent skulle utgöra

ränta och återstoden kapitalafbetalning. Såsom vilkor för åtnjutandet

af denna nedsättning stadgades emellertid, att de jernvägsaktiebolag,

hvilka begagnade sig deraf, skulle vara underkastade de jemkningar

i erhållna koncessionsvilkor eller andra af Kongl. Maj:t för dem gifna

bestämmelser, hvilka Kongl. Maj:t ur statens och det allmännas synpunkt

samt för åstadkommande af närmare öfverensstämmelse med de under

senare tid gifna koncessioner kunde finna skäl föreskrifva.

Sju jern vägsbolag begagnade sig af den sålunda medgifna räntenedsättningen,

hvaremot de återstående tre bolagen icke begagnade sig

deraf. Dessa bolag voro Krylbo—Norbergs och Upsala—Margretehills

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

jern vägsaktiebolag, hvilka fortfarande liqvidera sina lån enligt de ursprungliga

vilkoren, således med en annuitet af sex procent, deraf fem

procent ränta, samt Bergslagernas jernvägsaktiebolag, som betalar sitt

ur 1871 års fond erhållna lån på det af 1883 års Riksdag medgifna

sätt eller med eu annuitet af öV* procent, deraf 5 procent ränta.

I fråga om nedsättning af räntan å jernvägslånen yttras i motionerna

följande.

Vid den nedsättning, som 1886 egde rum, uträknades den effektiva

medelräntan å statsskulden i dess helhet till 4,348 procent. Sedan dess

hade densamma fallit, så att den helt visst, i synnerhet efter den nyss

beslutade konverteringen, understeg fyra procent. Hvad staten erhölle

i ränta af jernvägsbolagen öfverstege således hvad den sjelf hade att

utbetala. Ur synpunkten af de överenskommelser, som ingåtts emellan

staten och bolagen och hvilka naturligtvis fortfarande egde giltighet,

vore häremot intet att erinra, men för bolagen måste det vara af synnerlig

vigt att i afseende å sina räntebetalningar erhålla den lindring,

som kunde lemnas, utan att staten lede någon förlust eller skada.

Med hänsyn härtill ansågo motionärerne det vara tillräckligt att åberopa

hvad fullmägtige i riksgäldskontor^ anfört i det utlåtande, som de

afgifvit till statsutskottet den 26 mars 1886, med anledning af då väckta

motioner i liknande syfte. I detta utlåtande hette det bland annat:

»Skilnaden mellan 4Vs procent och den effektiva räntan å statsskulden

i sin helhet är tillräcklig att betänka kostnaden för ifrågavarande

låns förvaltning, redovisning m. m.» — — — samt »då någon vinst

för staten vid ifrågavarande utlåning ep lärer hafva varit af Riksdagen

afsedd samt enär billigheten och statens välförstådda intresse torde göra

önskvärdt, att vilkoren för ifrågavarande lån äro så litet betungande

för bolagen, som utan förlust för staten kan ske, få fullmägtige tillstyrka

bifall till de omförmälda motionerna.))

I tillämpliga delar kunde ofvanstående enligt motionärernes mening

anses gälla i fråga om eu nedsättning af räntan å ifrågavarande lån till

fyra procent.

Angående den föreslagna nedsättningen i straffräntans belopp uttala

sig motionärerne på nedan nämnda sätt.

Då Riksdagen före år 1871 beviljade lån till enskilda jernvägsanläggningar,

skedde detta under, bland andra, följande vilkor: »Skulle

det förfallna inbetalningsbeloppet icke varda i föreskrifven ordning er
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

o

lagdt, bör derför af bolaget utgöras sex procent årlig ränta, intilldess

samma belopp vederbörligen inbetalas.» ! 1 •"*

När Riksdagen från och med nämnda år välde en annan form för

beviljande af låneunderstöd till enskilda jernvägsanläggningar, i det att

Riksdagen till Kongl. Maj ds förfogande för detta ändamål anvisade

visst belopp, hvaraf Kongl. Majd skulle ega tilldela af honom bestämda

jernvägsbolag lån, hade icke någon sådan bestämmelse upptagits bland

de af Riksdagen derför bestämda vilkoren, men Kongl. Majd hade städse

beträffande sådana låneförsträckningar såsom ett särskildt vilkor föreskrifvit,

»att derest till betalning förfallet belopp icke i föreskrifven

ordning erlägges, bolaget skall derå gälda sex procent årlig ränta intilldess

samma belopp varder behörigen inbetaldt».

Om eu sådan straffränta af sex för hundra om året varit skälig

på en tid, då såväl statens upplåningsränta som den för låneförsträckningarne

till de enskilde jernvägsföretagen stipulerade räntan varit

väsentligen högre än numera vore förhållandet, så måste denna straffränta

numera anses oskäligt hög. De enskilda jernvägsbolagens underlåtenhet

att i föreskrifven ordning fullgöra sina annuitetsliqvider till

staten vore under vissa vanligen öfvergående förhållanden nödtvungen,

för att bolaget skulle kunna vid sitt värde bibehålla jernvägen med

dess materiel, som utgjorde pant och säkerhet för statens försträckning,

och för att kunna bestrida oundgängliga utgifter för jernvägsdriftens

behöriga uppehållande, hvilket torde få anses vara eu vigtig

allmän angelägenhet. En allt för hög straffränta kunde så mycket

mindre vara med långifvarens välförstådda intresse förenlig, som den

kunde förhindra en låntagare att göra rätt för sig och derigenom bereda

långifvaren förlust både å kapital och ränta.

Sedan utskottet anhållit om fullmägtiges i riksgäldskontoret yttrande

öfver ifrågavarande motioner, hafva fullmägtige den 28 sistlidne

mars afgifvit utlåtande i ämnet, hvilket utlåtande åtföljts af några utaf

sakkunnig person verkstälda uträkningar af vissa ränteförhållanden;

och liar utskottet till detta sitt utlåtande fogat nyssnämnda uträkningar

såsom bilaga.

Beträffande den ifrågasatta nedsättningen af de nu bestämda annuiteterna

å jernvägsbolagens statslån anföra fullmägtige:

»Vid uträkningen af den effektiva räntan å statsskulden i dess

helhet, hafva lagts till grund förhållandena vid 1894 års slut, allenast

med den ändring, att 1878 års 4 procent lån, hvars återstående belopp

15,536,606 kronor 40 öre utlottats till inlösen den 15 nästkommande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

juni, icke medtagits i räkningen, utan i stället 1894 års 3 procent lån

å 18,000,000 kronor, hvarmed nyssnämnda 4 procent lån konverterats.

Den effektiva räntan befans då utgöra 3,95! procent.

Enligt gällande föreskrifter för de enskilda jernvägsbolagens lån i

riksgäldskontor betala bolagen med några undantag 4 Va procent ränta

å lånen, hvarvid dock är att märka, att de bolag, som fått lån ur 1871

års fond, åtnjutit tre års räntefrihet, och de bolag, som erhållit lån från

1876, 1886 och 1891 årens fonder, anstånd med erläggandet af de tre

första årens ränta, till dess hela kapitalet blifvit guldet. Dessa förmåner,

hvilka till sitt resultat icke skilja sig mycket från hvarandra,

nedsätta emellertid högst betydligt den ränta, bolagen i sjelfva verket

till riksgäldskontor betala, eller med andra ord, den effektiva räntan

å jernvägsbolagens lån uppgår ej till 4 Va procent. Att angifva en för

samtliga jernvägslån gemensam siffra såsom effektiv ränta, är ogörligt,

emedan längden af den tid, hvarunder räntan ej betalas, utan blott

debiteras, för att vid amorteringstidens slut gäldas, är olika för hvarje

särskildt bolag. Fullmägtige hafva derför måst åtnöja sig med att låta

uträkna den effektiva räntan för ett lån, som blifvit lyftadt i allmänt

vanlig ordning. Det lån, som för detta ändamål utvalts, har meddelats

ur 1886 års fond, enligt hvars bestämmelser den föreskrifna räntan

utgör 4 Va procent med tre års ränteanstånd på förut omförmälda vilkor.

Den effektiva räntan å detta lån uppgår endast till 4,hj procent.

Om man nu jemför beloppet af denna procentsats med den effektiva

räntan å statsskulden i dess helhet, 3,951 procent, skulle det kunna

tyckas, som om staten skördade vinst å lånen till de euskilda jemvägsbolagen.

Så är emellertid ingalunda fallet. Enligt fullmägtiges åsigt

får man nemligen icke vid bedömandet af förevarande fråga lemna åsido,

att i den förflutna tiden den effektiva räntan å t. ex. 1878 års lån angifvits

under förutsättning, att detta lån skulle löpa till år 1930, men

att, då samma lån numera blifvit inlöst, dess effektiva ränta väsentligt

stegrats och dermed äfven den effektiva lantan å statsskulden i dess

helhet varit högre, än förut beräknats, samt att till följd häraf räntan

å jernvägsbolagens lån i verkligheten stått i annat förhållande till den

ränta, staten haft att betala, än man på grund af gjorda uträkningar

antagit. Då den effektiva räntan å statsskulden i dess helhet uppgifves

för närvarande belöpa sig till 3,951 procent, har denna siffra på

enahanda sätt vunnits med beräkning, att de olika statslånen skola löpa

hela den tid, som ingår i de uppgjorda amorteringsplanerna, att alltså

1880 års lån skall löpa till år 1930, 1886 års lån till år 1961, 1894

års lån till år 1950 o. s. v. Det är dock gifvet, att om lånen icke löpa

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

7

den antagna tiden till slut, utan dessförinnan återbetalas, lånen i de

fall, då, såsom i regel alltid skett, de upptagits med kapitalrabatt,

komma att bära en högre effektiv ränta än den, som uppstår, om de

betalas efter ursprunglig plan, hvarvid stegringens storlek är beroende

dels på kapitalrabattens belopp, dels på den tidpunkt, när betalningen

eger rum. Och då det af flere skäl torde få anses icke osannolikt, att

inom en ej alltför aflägsen tidrj-md en stor del af statsskulden skall

kunna ytterligare konverteras, lärer ofvan angifna siffra 3,951 procent

lätt kunna höjas och den effektiva räntan för tiden, till dess konverteringen

sker, uppgå till en siffra, som åtskilligt öfverskrider nyssberörda,

på nu kända förutsättningar beräknade effektiva ränta.

Men om staten sålunda icke skördar någon vinst å de enskilda

jernvägsbolagens lån, är det å andra sidan uppenbart, att, om räntan å

dessa lån skulle nedsättas till 4 procent, för staten skulle uppkomma

förlust på desamma. För att ådagalägga detta hafva fullmägtige å det

jernvägslån, som med nuvarande vilkor drager en effektiv ränta af

4,ui procent, låtit uträkna samma ränta under förutsättning, att lånet

från och med år 1896 löpte med 4 procent ränta. Den effektiva räntan

komme då att utgöra 3,813 procent och följaktligen understiga den beräknade

effektiva räntan å statsskulden i dess helhet, hvilken sistnämnda

ränta, enligt hvad förut anförts, är en minimiränta, som blifver verklig

endast under vissa temligen osäkra förutsättningar.

På grund häraf och då fullmägtige hysa den uppfattning, att staten

icke bör vidkännas förlust, derigenom att den med sin större kredit

träder emellan och anskaffar medel för anläggning af enskilda jern vägar,

få fullmägtige, som för närvarande icke kunnat taga i beräkning

den under loppet af år 1896 inträdande vinsten af 1880 års låns afstämpling

till 3V2 procent ränta, afstyrka bifall till ifrågavarande motioner,

i hvad de afse nedsättning af annuiteterna å lån till enskilda

jernvägsbolag.»

Hvad åter angår straffräntornas belopp, hafva fullmägtige, då nu

utgående straffränta af sex procent otvifvelaktigt måste anses väl hög

i förhållande till såväl allmänt gällande räntefot som den ränta, det

ojemförligt öfvervägande antalet jernvägsbolag betalade å sina lån, samt

en nedsättning af straffräntan till fem procent icke skulle minska samma

räntas egenskap att utgöra en sporre för bolagen att icke utan tvingande

skäl fördröja vederbörliga inbetalningar, förklarat sig icke hafva

något att erinra mot bifall till motionerna i denna del.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

Då af den utredning, som i föreliggande ämne lemnats, framgår,

att en nedsättning af räntan å de enskilda jernvägsbolagens lån till 4

procent skulle sänka den effektiva räntan å lånen till en siffra, som

understege den nuvarande medelräntan å statsskulden i dess helhet;

då vidare inverkan af 1880 års låns konvertering å den effektiva

räntan för detta lån och således äfven å statsskulden i dess helhet ännu

icke är utredd, kvilket förhållande eger så mycket större betydelse,

som nämnda lån utgör mer än eu tredjedel af statens skuld;

samt då frågan om nedsättning af räntan å de äldre jernvägslånen

lämpligen torde kunna till behandling företagas i sammanhang med den

redan nästkommande år uppstående frågan om beviljande af ny fond

för låneunderstöd åt enskilda jernvägsanläggningar och om den ränta,

staten dervid bör betinga sig för nya jernvägslån, vid hvilket tillfälle

nyssberörda lånekonverterings verkan är känd,

har utskottet, som anser frågan om ändring i straffräntan icke böra

skiljas från frågan om räntan å lånen, funnit sig för närvarande böra

hemställa,

att herrar E. Poignants m. fl. och C. A. Bokströms

m. fl. ofvan omförmälda motioner icke må till

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 23 april 1895.

: {* •! ■ i - Ur. 111! i: f i imh i ■ U ■ hUrU : '' i If.u, i • r:--. : V

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

C/ "

r.

i . iJ ii _

. ■ ■ • *''■ = '' ■ '' k i | M V» ; i-. .!

»

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

9

I.

Effektiva räntan å statsskulden i dess helhet.

För beräkningen äro följande uppgifter lagda till grund:

1860

års

premielån ............

.......... Kr.

Återstod.

506,666

67

Effektiv

ränta.

4,5 %

1880

»

lån ........................

»

106,068,600

—

4,216 ))

1886

»

» .......................

.......... b

59,328,444

44

3,862 »

1887

B

» ........................

........... b

31,926,500

—

3,699 »

1888

b

» ........................

........... »

26,666,666

67

3,794 ))

1890

»

B .......................

........... b

34,411,555

55

3,638 »

1891

B

b .......................

........... b

7,200,000

—

4,641 ))

1894

b

b ........................

........... b

18,000,000

—

3,662 B

varande dervid för 1886, 1887 ocli 1894 års lån i förestående öfversigt

införda de nu beräknade värdena å effektiva räntan.

På grund häraf befinnes den effektiva räntan å statsskulden i dess

helhet utgöra:

3,951 %.

Stockholm den 6 mars 1895.

Erik Lundberg.

lull. till Riksd. Vrot. 1805. 4 Samt. 1 Afd. 41 lliift.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

II.

Effektiva räntan å 1886 års lån.

För beräkningen äro följande uppgifter lagda till grund:

1886

såldes

å

92

%

Mark

54,000,000: —

1889

B

B

100

B

B

2,500,000: —

1892

B

B

93,50

B

B

2,720,000

—

B

B

B

93,55

B

B

3,500,000

—

B

B

B

93,90

B

B

1,640,000

— 7,860,000: —

1893

B

B

93,90

B

B

1,150,000

_

B

B

B

94

B

B

350,000

—

B

B

B

94,15

B

B

1,000,000

—

B

B

B

95

B

B

335,000

—

B

B

B

96,20

B

B

562,500

—

B

B

B

96,75

B

B

500,000

— 3,897,500: —

Nominel ränta: 3V2 %.

Amorteringstid: 75 år från 1886 (1887—1961).

Inlösningsprovision å obligationer och kuponger: V4 %.

Under dessa förutsättningar blifver effektiva räntan

å de år 1886 sålda obligationerna .................... 3,891 %

» b » 1889 b b ....................... 3,5ii »

» » b 1892 v b .................... 3,823 »

» b b 1893 b » .................... 3,766 b

Medelräntan å 1886 års lån utgör:

3,862 %.

Stockholm den 6 mars 1895.

Erik Lundberg.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

11

t

in.

. •'' ■ ■ u * * u * .........

:000 T9S - t

Effektiva räntan å 1887 års lån.

För beräkningen äro följande uppgifter lagda till grund:

Enligt förut verlcstäld

uträkning utgör

effektiva räntan å

2,287,000 kronor,

sålda

1887:........

.. 3,782 %

7,713,000 »

»

1888:.......

-........

.. 3,654 );

7,550,500 »

»

1889:........

.. 3,586 »

Derefter såldes:

1890: å

100V2

%....................

.... kronor

1,000,000

—

» »

IOOV4

»...................

340,000

— 1,340,000:

1891: »

96

»....................

»

359,500

» »

100

»...................

196,000

—

» »

1007*

»....................

11,000

“ 566,500:

1892: »

93 y4

»................

))

2,000,000

» »

937*

»...................

»

201,000

—

» »

9374

»...................

.........

»

380,000

—

» »

94

»....................

))

1,061,500

—

» »

96

»...................

»

56,000

— 3,698,500:

1893: »

9374

»..................

510,000

» »

94

»..................

»

151,000

—

» »

947,

»....................

»

500,000

—

» »

9574

»....................

))

750,000

—

» »

957,

»...................

))

246,500

—

» »

96

» .................

))

375,000

—

» »

96%

»...................

»

581,500

—

» »

97

»....................

))

284,000

—

» »

98

»....................

»

116,500

—

» »

99

»...................

21,500

~ 3,536,000:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

1894: å 95 %................................. kronor 250,000: —

b b 9572 »................................... b 350,000: —

b » 9 6 72 ».................................... b 900,000: —

» b 97 b................................... b 54,000: —

» b 9772 b................................... b 273,500: —

b b 98 b...................................jo b 1,423,500: —

b b 9872 b................................... b 761,000: —

b b 99 b.................................. b 227,000: —

b b 9 9 72 ».................................. » 206,000: —

b b 100 b.................................... b 766,500: —

b b 10072 »................................... » 23,500: — 5^35,000: —

Nominel ränta: 3,6 %.

Amorteringstid: 79 år från 1887 års obligationsförsäljning.

Under dessa förutsättningar blifver effektiva räntan

å de år 1890 sålda obligationerna....................................................... 3,575 %

B B B 1891 B B 3,716 B

B B B 1892 B B 3,907 B

B B B 1893 B B ............................................,........u 3,816 B

B B B 1894 B B 3,699 B

Medelräntan å alla

1887 års lån utgör:

under åren 1887—1894 sålda obligationer af

3,699 %.

Stockholm den 6 mars 1895.

Erik Lundberg.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

13

TV.

Effektiva räntan å 1894 års lån.

För beräkningen äro följande uppgifter lagda till grund:

Försäljningskurs: 88 % netto.

Nominel ränta: 3 %.

Amorteringstid: 55 år.

Inlösningsprovision å obligationer och kuponger Vs %.

Under dessa förutsättningar utgör den effektiva räntan:

3,662 %.

Stockholm den 6 mars 1895.

Erik Lundberg.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

V.

Till herrar fullmägtige i riksgäldskontoret.

Härmed får jag vördsamt öfverlemna resultaten af de beräkningar

jag utfört rörande det af svenska staten till Fogelsta—Vadstena—Ödeshögs

jernvägsaktiebolag lemnade lån.

Enligt meddelade uppgifter har nämnda jernvägsaktiebolag uppburit

ett lånebelopp af 300,000 kronor på det sätt, att

den 20 januari 1888 lyftes 100,000 kronor,

» 18 » 1889 » 100,000 »

»17 » 1890 » 100,000 »

Ränta beräknas efter 4Vj % pr år.

I fråga om den till och med den 1 oktober 1890 upplupna räntan

inträder dock icke betalningsskyldighet förr, än all annan ränta tillika

med hela kapitalet blifvit behörigen godtgjord. Räntan för tiden från

den 1 oktober 1890 till och med den 1 oktober 1891 har sistnämnda

dag blifvit betald med 13,500 kronor. Erläggandet af full annuitet,

uppgående till 5 procent af hela lånesumman, d. v. s. till 15,000 kronor,

började den 1 oktober 1892, och härmed fortsättes hvarje år den

1 oktober, så länge ännu någon del af skulden återstår ogulden. När

på detta sätt kapitalet blifvit till fullo återbetaldt äfvensom all den

ränta, med hvars erläggande anstånd ej blifvit beviljadt, skall med

annuitetens utgörande ytterligare fortsättas så länge, att äfven anståndsräntan

blifver betald, dock utan något slags beräkning af ränta

å sjelfva detta räntebelopp.

Den första af de angående nämnda lån uppstäda frågorna är:

Huru stor är den effektiva räntan å lånet?

För besvarandet af denna fråga har jag till att börja med uträknat,

huru lång tid lånets amortering på nu angifvet sätt kommer att

draga, och dervid funnit, att, derest den uppskjutna räntan blifvit alldeles

efterskänkt, den sista inbetalningen af full annuitet skulle för
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

15

siggå den 1 oktober 1943 och derefter lånet blifva fullständigt betaldt

den 1 oktober 1944 genom inbetalning af 4,742 kronor. Som emellertid

betalningsskyldighet samtidigt börjar i fråga om anståndsräntan,

hvars belopp utgör 22,975 kronor, bör äfven år 1944 full annuitet erläggas.

Derefter återstår emellertid endast 12,717 kronor af anståndsräntan,

och när denna summa slutligen betalas den 1 oktober 1945, är

lånet fullständigt guldet.

Jag bar sedan öfvergått till sjelfva hufvuduppgiften, beräknandet

af den effektiva räntefoten. Det vilkor, hvarigenom denna bestämmes,

är att de uppburna lånebeloppens sammanlagda värde vid en viss tidpunkt,

uppskattadt på grund af den ifrågavarande räntefoten, skall vara

detsamma som värdet af samtliga återbetalningar, likaledes reducerade

till den nämnda tidpunkten. Valet af tidpunkt är härvid fullkomligt

likgiltigt. Det faller sig emellertid naturligt att särskildt betrakta värdeförhållandena

den 1 oktober 1891, sådana de ställa sig före den sagda

dag försiggångna inbetalningen af 13,500 kronor.

Det är klart att lånesummans sålunda uppskattade värde blifver

högre, i samma mån man till grund för förräntningen lägger en högre

räntefot. Deremot blifver det lånebelopp, som, från samma dag räknadt,

skulle kunna amorteras på det angifna sättet (inbetalning af 13,500 kronor

med detsamma, 15,000 kronor hvarje följande år till och med 1944

och slutligen 12,717 kronor år 1945) mindre, ju högre ränta man beräknar.

Endast för en enda räntefot kan det inträffa, att kredit- och

debetsidornas reducerade värden blifva lika. De åt mig utförda beräkningarna

gifva vid handen, att om en sådan likhet skall kunna ega rum,

måste vid det nämnda tillfället så väl de upplånade medlen som de blifvande

återbetalningarna åsättas ett värde af 334,996 kronor, och detta

gemensamma värde erhålla de ifrågavarande inkomst- och utgiftsposterna,

om ränta å så väl kapital som kapitaliserade räntor beräknas efter

4,141 %.

Detta är derför den effektiva räntan.

Den andra frågan har följande lydelse:

Huru stor blefve den effektiva räntan å lånet, om från och med år

1896 annuiteten beräknades till 4l/i procent å ursprungliga beloppet, 300,000

kronor, och deraf 4 procent räknades såsom ränta och V2 procent såsom

amortering?

Uppgör man under dessa förutsättningar en amorteringsplan, visar

det sig, att sista inbetalningen å lånet faller på den 1 oktober 1949,

men att denna inbetalning icke, såsom de föregående, skall uppgå till

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

13,500 kronor, utan endast utgöra 9,400 kronor. Härvid är äfven Oberäknad!

gäldandet af den uppskjutna räntan, hvilken, såsom upplupen

före ränteförändringen, fortfarande måste beräknas till 22,975 kronor.

Vid detta amorteringssätt (13,500 kronor år 1891, 15,000 kronor

åren 1892—1895, 13,500 kronor åren 1896—1948, 9,400 kronor år 1949)

inträder värdelikhet mellan influtna och utgående summor, om ränta

beräknas efter

3,813 %.

Det gemensamma värdet af de nämnda summorna, reduceradt till

den 1 oktober 1891 (före ränteinbetalningen), utgör 332,123 kronor.

Till detta belopp växa de uppburna lånemedlen genom räntor å kapital

och kapitaliserade räntor. Till detta belopp uppgår äfven den summa,

som kan amorteras genom de ofvan angifna annuiteterna.

Den tredje af de framstälda frågorna lyder:

Huru stor blefve den effektiva räntan, om lånet frän början löpt med

4 procents ränta och annuiteten beräknats till 4xi>i procent?

Äfven under denna förutsättning blir lånet slutamorteradt den 1

oktober 1949. Dock uppgår i detta fall den sista inbetalningen endast

till 7,226 kronor. Dermed är tillika betalning erlagd för den uppskjutna

räntan, som efter beräkning af 4 procent uppgår till 20,422 kronor.

Den effektiva räntefoten befinnes på grund häraf utgöra

3,709 %,

svarande mot en per 1 oktober 1891 (för denna dags ränteliqvid å 12,000

kronor) beräknad skuldsumma af 331,209 kronor.

Stockholm den 21 mars 1895.

Erik Lundberg.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1896.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.