Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af gjorda framställningar om bidrag till bestridande af kostnaderna för en allmän konstoch industriutställning i Stockholm år 1897.

1895-04-26 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1895:64, Utlåtande, i anledning af gjorda framställningar om bidrag till bestridande af kostnaderna för en allmän konstoch industriutställning i Stockholm år 1897.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 64.

1

N:o 64.

Ank. till Riksd. kansli den 26 april 1895, kl. 5 e. m.

!. i.. -y:'' . ,t.> i;, ''''''bi :i- vilt . • • •; .i1 •1 i ‘!i. iV: i " * *>

Utlåtande, i anledning af gjorda framställningar om bidrag till

bestridande af kostnaderna för en allmän konst- och industriutställning

i Stockholm år 1897.

(2:dra U. A.)

Uti en den 22 nästlidne mars till Riksdagen aflåten proposition (n:o

40) har Kongl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af

statsrådsprotokollet öfver civilärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen

att, såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för en allmän

konst- och industriutställning i Stockholm år 1897, på extra stat för år

1896 anvisa och ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp af 300,000

kronor.

Till åberopade statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen

anfört, hurusom, sedan den svenska industrien och handaslöjden

lemnats tillfälle att på en allmän skandinavisk utställning i Stockholm år

1866 framträda till offentlig täflan, någon allmän industriutställning icke

egt rum i Sverige. Under den tid, hvilken sedan dess förflutit, hade dock

upprepade gånger ansökningar till Kongl. Maj:t inkommit från industriens

målsmän angående anordnande af en dylik utställning i hufvudstaden.

Den första framställningen i ämnet hade gjorts i november 1880 af

dåvarande öfverståthållaren friherre G. af Ugglas jemte åtskillige framstående

industriidkare och andra för den svenska slöjdens utveckling och

förkofran nitälskande personer, hvilka dervid framhållit, att den inhemska

Bill. till lliksd. Vrål. 1895. 4 Sami. 1 Afd. 44 Häft. (N-.is 64-61). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 64.

industriel! sedan 1866 gjort betydande framsteg. Tillverkningsvärdet vid

rikets fabriker och idustriella anläggningar hade högst betydligt stegrats,

hvarjemte flera nya industrigrenar tillkommit, hvilka vid 1866 års utställning

icke förefunnits. Vid den skandinaviska utställningen i Köpenhamn

år 1872 samt de internationella utställningarna i Wien 1873, i Filadelfia

år 1876 och i Paris 1878 hade visserligen svenska industriidkare deltagit,

men vid sistnämnda tre utställningar hade det företrädesvis varit den egentliga

storslöjden, som uppträdt i täflan på verldsmarknaden, och endast vid

utställningen i Köpenhamn hade vårt lands industri i någon större omfattning

haft tillfälle att framvisa prof på sin arbetsskicklighet. Under åberopande

häraf och på i öfrigt anförda skäl hade sökandena hemstält om anordnande

af en allmän skandinavisk industriutställning i Stockholm år 1882.

I de yttranden, som med anledning af denna framställning afgifvits

af hushållningssällskapen i de flesta af rikets län, Stockholms fabriksförenings

fullmägtige samt fabriks- och handtverks-, handels- och industriföreningar

i en mängd af rikets städer äfvensom fullmägtige i jernkontoret,

styrelsen för svenska slöjdföreningen samt åtskilliga enskilde industriidkare,

hade den föreslagna utställningens stora betydelse för industriens utveckling

allmänt erkänts, ehuru man då funnit tiden för densamma böra ett eller

annat år uppskjutas.

Då sedermera år 1881 en förnyad framställning gjorts i ämnet, hade

Ivongl. Maj:t anförtrott frågans utredning åt eu komité. I sitt den 1 december

1882 afgifna yttrande hade denna komité förordat en utställning

i hufvudstaden och ansett att en sådan skulle komma att taga en omfattning,

vida öfverstigande den 1866 års utställning uppnådde.

Vid detta ärendes föredragning inför Kongl. Maj:t den 12 januari

1885 hade dåvarande departementschefen förklarat sig anse, att det skulle

lända till den inhemska industriens förkofran och följaktligen vara till

gagn för hela landet, om eu allmän skandinavisk industriutställning kunde

bringas till stånd i rikets hufvudstad. I följd häraf hade till samma ars

Riksdag aflåtits proposition om anslag till anordnande af en allmän skandinavisk

industriutställning i Stockholm under år 1886, men denna proposition

hade icke vunnit vunnit Riksdagens bifall.

Efter några års förlopp hade frågan om utställningen åter upptagits,

då till Kongl. Maj:t den 19 februari 1890 ingifvits en framställning i ämnet

af särskilda för ändamålet utsedde komiterade, hvilka deri anfört, hurusom

för utvecklingen och höjandet af ett lands industri och konstslöjd anordnandet

af utställningar i nyare tider blifvit en med hvarje år alltmer

anlitad utväg, äfvensom att erfarenheten gifvit vid handen, att intresset för

deltagandet i utställningar vore i starkt stigande. Då vid den första verlds
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 64.

3

utställningen i London år 1851 utställarnes antal uppgått till icke fullt

14,000 och de besökandes till något öfver 6 millioner mot 29,000 utställare

och 5 millioner besökande vid den första verldsutställningen i Paris

år 1855, hade Wienerexpositionen år 1873 räknat 42,000 utställare och

10 millioner besökande, Pariserutställningen 1878 50,000 utställare och

12Vs millioner besökande samt Pariserutställningen 1889 omkring 80,000

utställare och 25V2 millioner besökande. Samma erfarenhet kunde hemtas

från vårt grannland Danmark. Vid 1872 års skandinaviska utställning i

Köpenhamn hade nemligen i inträdesafgifter influtit endast 201,000 kronor,

under det att 1888 års utställning derstädes visat en slutsumma af 1,470,000

kronor, abonnementsafgifterna inräknade.

På grund häraf och i öfrigt anförda skäl förmenade komiterade det

icke vara förhastadt att antaga, att en skandinavisk industriutställning i

Stockholm skulle kunna räkna på ett betydande antal besökande, hvartill

komme den dragningskraft, vår hufvudstad egde i sitt natursköna läge,

och den omständigheten att en ny generation hunnit växa upp, sedan den

sista skandinaviska utställningen här hållits. Då äfven våra grannar inbjödes

att deltaga i utställningen, skulle intresset för densamma blifva så

mycket lifligare genom de fyrfaldiga tillfällen, den erbjöde att af hvarandra

inhemta lärdomar, och den sporre, som all täflan innebure. Sannolikheten

härför ökades, när i betraktande toges det storartade uppsving,

som sedan dess egt rum hos oss inom flere industrigrenar, af hvilka några

aldrig satts i tillfälle att vid en allmän täflan uppvisa sina tillverkningar.

Komiterade anhölle derför, att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,

huruvida icke anordnandet af en allmän skandinavisk industri- och konstutställning

i Stockholm borde ega rum.

Till följd af härå erhållen remiss hade kommerskollegium till Kongl.

Maj:t inkommit med utlåtande af den 20 september 1890 samt från vederbörande

i ämnet infordrade yttranden, deri styrelsen för svenska slöjdföreningen,

samtliga fabriks- och handtverks-, handels- och industriföreningar

eller deras styrelser eller fullmägtige jemte flertalet af enskilde industriidkare,

som sig yttrat i frågan, uttalat sig för anordnandet af en allmän

skandinavisk industri- och konstutställning i Stockholm.

Fullmägtige i jernkontoret hade i sitt yttrande anfört, att de icke

egde någon särskild anledning att å brukssocietetens vägnar påyrka, att

för befordrande af den svenska jernhandteringens allmänna intresse en

utställning i hufvudstaden måtte ega rum, men att de icke betviflade, att,

derest, uppå framställning och tillstyrkande af målsmän för andra landets

näringar, det skulle finnas lända till dessa näringars utveckling och förkofran

att den ifrågasatta utställningen anordnades och densamma komme

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 64.

till stånd, många jernhandteringens idkare skulle omfatta tillfället att genom

framvisande af prof på hvad äfven denna handtering förmådde åstadkomma

i utställningen deltaga.

För egen del hade kommerskollegium anfört, bland annat, att frågan

om åvägabringande af en allmän skandinavisk industri- och konstutställning

syntes, att döma af de till kollegium i ärendet inkomna yttranden,

inom landet omfattas med intresse. I flera yttranden uttalades uttryckligen

den åsigt, att allmänna utställningar vore till nytta för industrien

och särskildt att den ifrågasatta utställningen skulle befordra utvecklingen

af vårt lands industriella verksamhet. Den omständigheten, att, på

sätt sökandena framhållit, industriutställningar i utlandet alltjemt återkomme

med oupphörligt stigande antal utställare, bure ock vittnesbörd

derom, att desamma befrämjade industriens verkliga fördelar. Det syntes

jemväl ligga i sakens natur, att en utställning, särdeles i fall den stode

öppen jemväl för andra länders industrier, genom den täflan, den framkallade,

samt genom det tillfälle, den beredde vederbörande ej mindre att få sina

tillverkningar kända och till följd deraf för dem vinna ökad afsättning än

äfven att göra lärorika iakttagelser i afseende å de förändringar och förbättringar,

som hos olika idkare af samma slöjd eller yrke åstadkommits,

borde i icke oväsentlig mån bidraga till att höja industrien. Sin största

betydelse egde emellertid en industriutställning, oafsedt om den hade en

mer eller mindre internationel karakter, otvifvelaktigt för det lands

industri, der den egde rum. Denna industri Ange nemligen dervid tillfälle

att i en samlad bild visa hvad den kunde åstadkomma och syntes i

främsta rummet röna en lifgifvande och fruktbringande inverkan af företaget.

Särskildt vore detta beaktansvärdt i fråga om den så kallade

mindre industrien eller handtverksindustrien inom landet, hvilken industris

idkare, i motsats till hvad förhållandet kunde vara med storslöjdens

utöfvare, i allmänhet hade att söka sina hufvudsakligaste afnämare inom

hemlandet och för hvilka industriidkare till följd häraf ett deltagande i

utställningar i främmande land väl ofta skulle medföra kostnad utan

motsvarande nytta, helst de äfven gemenligen saknade medel att sjelfva

besöka sådana utställningar och der inhemta hvad för dem kunde vara

lärorikt.

Med den uppfattning, kollegium sålunda hyste om allmänna utställningars

nytta för industrien och då här i landet någon allmän industriutställning

icke egt rum sedan år 1866 samt, enligt hvad näringsstatistiken

gåfve vid handen, vårt lands industri sedan sistnämnda år vunnit

en betydande utveckling, ansåge kollegium det vara synnerligen önsk
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 64.

5

värdi, att en allmän industriutställning koinine till stånd här i Stockholm,

till deltagande i hvilken äfven de öfriga nordiska länderna inbjödes.

Med anledning af den blifvande verldsutställningcn i Chicago år 1893

hade derefter frågan om en utställning i Stockholm fått hvila; men den

6 februari 1894 hade å nyo till Kongl. Maj:t ingifvits åtskilliga skrifter,

deruti fabriks-, handtverks- och andra föreningar äfvensom enskilde industriidkare,

konstnärer med flere från olika delar af landet och till ett sammanlagdt

antal af 2,704, under åberopande af hvad i ofvan omförmälda

framställning af år 1890 blifvit anfördt, anhållit, att Kongl. Magt täcktes

vidtaga de åtgärder, som ansåges erforderliga i ändamål att en industrioch

konstutställning i Stockholm, för deltagande i hvilken tillfälle kunde

beredas jemväl de närmaste grannländerna, måtte varda anordnad under

år 1897.

Till följd af härå erhållen remiss hade kommerskollegium afgifvit

utlåtande af den 30 mars 1894 och deri anfört, att kollegium funne sig

ega all anledning att vidhålla sin i ofvan åberopade utlåtande af den

20 september 1890 uttalade åsigt om önskvärdheten af anordnandet i

Stockholm af en industri- och konstutställning för de nordiska länderna,

helst, enligt hvad nu föreliggande framställningar i ämnet gåfve vid handen,

intresset inom landet för en dylik utställning måste anses hafva icke

oväsentligen ökats. Hvad särskildt beträffade det senast föreslagna året

för utställningens hållande, eller år 1897, hade kollegium icke något deremot

att erinra. Dock hölle kollegium före, att, derest utställningen skulle

kunna bringas till verkställighet sistberörda år, det vore i främsta rummet

angeläget att frågan om de åtgärder, som härför kunde finnas erforderliga,

blefve så snart som möjligt utredd. På grund af hvad sålunda blifvit

anfördt, funne kollegium sig böra tillstyrka, att Kongl. Maj:t behagade tillsätta

eu komité för utredande af frågan om de åtgärder, som kunde finnas

erforderliga för tillvägabringande i Stockholm år 1897 af en industri- och

konstutställning för de nordiska länderna.

Vid föredragning häraf den 27 april 1894 hade Kongl. Maj:t förordnat

en komité med uppdrag att utreda frågan om de åtgärder, som

kunde finnas erforderliga för tillvägabringande under år 1897 af en allmän

konst- och industriutställning i Stockholm, i hvilken tillfälle borde

beredas jemväl de närmaste grannländerna att deltaga.

Till denna komité hade genom särskilda remisser öfverlemnats ej

mindre ofvan omförmälda i ämnet gjorda framställningar jemte i anledning

deraf afgifna yttranden och utlåtanden än äfven särskilda till Kong].

Maj:t ingifna framställningar i ämnet af dels svenska teknologföreningen,

dels ock Th. Wawrinsky och Chr. Meyer, i uppgifven egenskap af chefer

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 64.

för den permanenta konst- och industriutställning, soin öppnats i f. d.

cirkusbyggnaden vid Karlavägen.

Efter fullgjordt arbete hade komitén med skrifvelse af den 6 december

1894 till Kongl. Maj:t öfverlemnat sitt betänkande i ämnet, i hvilket

komitén anfört, bland annat, följande:

Till en början ansåge komitén det vara af vigt att söka besvara den

frågan, hvilka sympatier ett så stort företag som en allmän utställning,

sådan som den ifrågavarande, hade att påräkna i landet. Kunde ojäfaktiga

bevis framdragas för att en allmän konst- och industriutställning

i Stockholm icke blott hade den allmänna meningen för sig, utan särskildt

att den inom de verksamhetsområden, för hvilka utställningen närmast

skulle blifva ett uttryck, framstälde sig snart sagdt som ett oafvisligt

behof, då läge redan i dessa omständigheter en anvisning, huru utställningen

i stort sedt borde göras. Den borde under sådana förhållanden

blifva ett nationalföretag och kräfde som sådant uppoffringar såväl från

statens och kommunens som från den enskilde utställarens sida. Lyckligtvis

hade för besvarandet af denna fråga ett rikhaltigt material förelegat.

Det vore bekant, att den svenska konsten och industrien ej sedan år 1866

lemnats tillfälle att i hufvudstaden framträda till offentlig täflan på en

allmän utställning. Under de närmare trettio år, som sedan dess förflutit,

hade i de stora kulturländerna den ena allmänna utställningen hållits

efter den andra, och fördelarne af desamma för de respektive länderna

vore allmänt erkända. Vårt land hade icke stått främmande för dessa

företag, utan deltagit i ett flertal af de mera betydande. Utan att vilja

underskatta betydelsen häraf kunde den dock af helt naturliga skäl ej

likställas med de fördelar för den svenska industrien, som skulle blifva

förenade med en utställning i Sveriges hufvudstad. Utomlands kunde

endast ett fåtal af de våra ingå i täflan, liksom endast en ytterst ringa

procent af den svenska allmänheten, som dock vore den svenska industriidkare!^

förnämsta kund, haft tillfälle att besöka dessa utställningar och

derigenom erhålla kännedom om hvad inom landet kunde åstadkommas.

Detta vore så mycket ofördelaktigare, som särskildt vår industri under

de senaste trettio åren undergått en storartad utveckling icke blott på så

sätt, att äldre industrigrenar allt mera bearbetats och fullkomnats, utan

äfven att helt nya sådana tillkommit såväl inom fabriksindustrien som

inom handtverket och konstslöjden.

Utom det menliga inflytande, denna obekantskap utöfvade på den

svenska varutillverkningen, bidroge den äfven att underhålla och nära

den benägenhet för hvad utländskt är, som sedan gammalt ansetts vara

ett utmärkande drag för svensken, och detta så mycket mera, som han

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 64.

7

i allmänhet stode långt efter utländingen i förmåga att hålla fram sina

tillverkningar, att sprida kännedom om dem och dermed underlätta deras

afsättning. Ensamt häri läge ett skäl att komina den svenska industrien

till hjelp; och då utställningar visat sig hafva en stark dragningskraft

såväl på tillverkaren som på den köpande allmänheten, kunde denna

hjelp icke lemnas på bättre sätt än genom att anordna en sådan. Detta

medel hade på de senare åren ofta användts i fråga om landets hufvudnäring,

åkerbruket. Der hade man alltmera blifvit ense om fördelarne af

utställningar, och dessa återkommo också med en viss regelbundenhet till

fromma för landtbrukets olika underafdelningar, såsom boskapsskötseln,

mejerihandteringen, redskapen, utsädet och det till landtbruket hörande

maskinväsendet med mera. Det torde numera ej falla någon in att bestrida

den genomgripande inverkan, dessa företag haft på höjandet af hela

vår modernäring.

En särskild betydelse skulle en allmän utställning tvifvelsutan få

för den svenska konstslöjden, som likaledes sedan år 1866 gjort betydande

framsteg såväl ur arbetsskicklighetens som ur mönstersynpunkt.

Men ännu arbetade den dock i mycket utan att hafva fullt Idart för

sig medlen och målet, hvilket till stor del berodde deraf, att tillfälle

ej beredts densamma att i samlad bild uppvisa sina resultat. Särskildt

vore dessa af vigt att lära känna för bedömandet af den svenska slöjdundervisningens

ståndpunkt. Vi egde en högre konstindustriel läroanstalt

med höga inträdesfordringar, afton- och söndagsskolor, slöjdskolor

m. in. i alla delar af landet, hvilka årligen besöktes af tusentals

personer, som sedermera inträdde i yrkena eller verkade som lärare

eller mönsterritare i industriens tjenst. På detta undervisningsväsen,

hvars egentliga betydelse först kunde räknas från tiden efter 1866 års

skandinaviska utställning, nedlade såväl svenska staten som kommunerna

årligen stora summor, som med hvarje år växte. Denna undervisning

hade också blifvit en af de vigtigaste faktorerna särskildt i vår konstindustriella

uppfostran, och på densammas art och väsende berodde i

hufvudsak den svenska konstslöjdens framtid. Det vore derför af mycket

intresse att erhålla en öfverblick af arbetet på detta område. En sådan

öfverblick vunnes bättre, snabbare och kraftigare genom en allmän utställning

än genom blott statistiska beräkningar, och ur den synpunkten

syntes anordnandet af eu sådan utställning äfven för statsmagten vara

ett önskningsmål såsom ett medel att kontrollera denna undervisnings

innebörd.

Komiten hade vidare erinrat om de särskilda framställningar, som

blifvit i ämnet gjorda, och de deröfver afgifna yttranden, samt ansåge

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 64.

dessa yttranden innehålla landets opinion i utställningsfrågan, en opinion,

som vore så mycket mera beaktansvärd, som den till hufvudsaklig del

utgått från just sådana håll, der man vore mest förtrogen med vår industris

lifs vilkor.

Vid fullgörande af sitt uppdrag hade komitén ansett, att till deltagande

i den ifrågasatta utställningen borde inbjudas ej blott Norge och Danmark,

utan äfven Finland, såsom fallet varit år 1866; hvarjemte komitén

ifrågasatt, att äfven den kontinentala konsten borde blifva till någon del

representerad på utställningen genom ett begränsadt antal franska, engelska

och tyska konstnärer.

Beträffande platsen för utställningen och det utrymme, den kunde

beräknas komma att upptaga, hade komitén framhållit, att det vid valet

af plats för en utställning sådan som den ifrågavarande vore i första rummet

af vigt att tillse, att utställningen förlädes på eller åtminstone i närheten

af sådana trakter, dit erfarenheten visat att den stora allmänheten

företrädesvis stälde sina steg under den årstid, utställningen vore afsedd

att ega rum. En sådan trakt hade redan i sin egenskap af att under

vanliga förhållanden vara eu omtyckt uppehållsort för en stor stads befolkning

de största betingelser för att också vara en lämplig utställningsplats.

Dels måste den ur lägets och omgifningarnas synpunkt ega något

lockande, dels också ur kommunikationernas, så att den vore eller kunde

göras lätt tillgänglig för en större menniskomassa. Vore dessa förutsättningar

rigtiga, så blefve det i en stad sådan som Stockholm icke svårt

att afgöra, att en allmän utställning helst borde förläggas på eller i närheten

af kong! Djurgården. Med förbigående af alla de olika förslag,

som sett dagen rörande utställningens förläggande än på Södermalm och

Kungsholmen, än på öfre Norrmalm samt vestra och norra Östermalm,

inskränkte sig derför komitén till de förslag, som ginge i den af komitén

angifna rigtningen.

I sådant afseende hade föreslagits dels Karlaplanen på Östermalm och

visst område deromkring, dels Djurgårdsstaden, dels Friesens park på Djurgården,

dels ock Lejonslätten med närliggande områden derstädes. Komitén

hade, enär vid anordnandet af ett så omfattande och kostsamt företag,

som en allmän utställning vore, man måste i första rummet se till att

freqvensen blefve den största möjliga, på det att utställningen måtte göra

det största möjliga gagn, samt då det icke varit möjligt att för ändamålet

disponera Djurgårdsstaden, ansett, att Lejonslätten egde betydliga företräden

framför såväl Karlaplanen som Friesens park och på samma gång uppfylde

äfven högt stälda fordringar både ur naturskönhetens och ur kommunikationernas

synpunkt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 64.

9

Komitén hade uppgjort särskilda förslag för utställningens anordnande

vid hvart och ett af nyssnämnda tre ställen; och skulle utställningen upp
-

taga i areal vid

Karlaplanen...................................................................... 178,000 qvadratmeter,

Friesens park ..................................................................... 175,000 » '' ,

Lejonslätten .............................................................. 128,000 »

Kostnaderna för utställningen vore enligt de af komitén uppgjorda

specialförslag beräknade att utgöra vid

Karlaplanen:

anläggningskostnad ................................ kronor 1,685,000: —

driftkostnad ...... » 600,000: — 2,285,000: —

Friesens park:

anläggningskostnad ............................. » 1,645,500: —

driftkostnad ............................................... » 600,000: — 2,245,500: —

*

anläggningskostnad................................. » 2,056,281: —

driftkostnad.............................................. » 600,000: — 2,656,281:—.

I fråga om sättet, huru kostnaderna skulle betäckas, hade komiterade

lemna! följande redogörelse. Af de direkt från utställningen utgående

inkomsterna vore inträdesafgifterna den förnämsta posten. Såsom

komiterade redan förut framhållit, skulle en utställning, förlagd till

Lejonslätten, kunna påräkna ett vida större antal besökande än en vid

Karlaplanen eller Friesens park. Ett framläggande af en exakt siffra i

detta fall vore alltid förenadt med vanskligheter, hvadan man endast

på sannolikhetens väg kunde komma till något resultat. Såsom en

ledning härvid finge nämnas, att 1888 års stora utställning i Köpenhamn

haft en inkomst af i rundt tal 1,470,000 kronor af inträdesafgifter. Erinrade

man sig nu att i Köpenhamn dylika allmänna utställningar sedan

år 1866 hållits två gånger, medan vi här i Stockholm under samma tid

icke haft någon, att således en hel generation vuxit upp i Sverige, som

kunde antagas aldrig hafva sett någon dylik utställning, och vidare att

densamma, att döma af de petitioner, som för Kongl. Maj:t framlagts,

blefve ett företag, kring hvilket hela nationen komme att samlas och hvaruti

den kände sig intresserad, så syntes det icke innebära någon öfverdrift,

om inkomstsiffran för inträdesafgifter, derest Lejonslätten blefve utställliih.

till lliksd. Prof. 18!).rj. 4 Smal. 1 Afd. 44 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 64.

ningsplats, sattes till 1,000,000 kronor. För Karlaplanen och Friesens park

hade komiterade ej vågat sätta denna siffra högre än till 700,000 kronor.

Vidare skulle platshyrorna enligt en låg beräkningsgrund komma att gifva

omkring 250,000 kronor. Härvid hade dock komitén anmält, att det endast

varit tvingande ekonomiska skäl, som föranledt komitén att i inkomstberäkningarna

intaga denna post, och att komitén ansåge det synnerligen

önskvärdt, om densamma antingen kunde helt och hållet eller delvis utgå

eller åtminstone undanrödjas för utländska utställare, alldenstund det vore

att befara, att många industriidkare, som i alla händelser finge vidkännas

dryga omkostnader för sitt deltagande i utställningen, skulle genom dylika

afgifters påläggande afhållas derifrån. Öfriga hyror, katalogförsäljning

m. m. ansåges komma att gifva 125,000 kronor, försålda byggnader 75,000

kronor, hvarjemte inkomsten af en tombola, i hvilken penningar skulle

utlottas till mindre belopp, med skyldighet för den vinnande att använda

vinsten på inköp af utställningsföremål, beräknats till 30,000 kronor. Dessa

poster skulle dermed gifva tillsammans 1,480,000 kronor. Att på annat

sätt anskaffa blefve således 1,176,281 kronor. För Karlaplanen och Friesens

park, der inkomsterna för såväl inträdesafgifter som hyror ej kunde

sättas så höga, blefve motsvarande siffror vid Karlaplanen 1,118,000 kronor

och vid Friesens park 1,090,500 kronor.

Till betäckande af bristen hade komitén tänkt sig dels ett statsanslag

af minst 400,000 krpnor, dels ock ett anslag af minst 300,000 kronor från

Stockholms stad. Återstoden, beräknad, om Lejonslätten valdes till utställningsplats,

till 476,281 kronor, syntes komitén lättast och lämpligast

kunna anskaffas genom ett lotteri af beskaffenhet, Kongl. Maj:t kunde finna

skäligt fastställa, hvarjemte till företagets ytterligare betryggande borde

bildas en garantifond af minst 200,000 kronor, att i sista hand i mån af

behof anlitas.

Då komiténs förslag den 20 december 1894 anmäldes, hade — meddelar

departementschefen vidare — Kongl. Maj:t anbefalt öfverståthållareembetet

att skyndsamt infordra Stockholms stadsfullmägtiges yttrande,

huruvida Stockholms stad vore villig att, derest under år 1897 en allmän

konst- och industriutställning komme att ega rum i hufvudstaden, till bestridande

af kostnaderna för utställningen lemna ett tillskott af minst

300,000 kronor, samt att med berörda yttrande till Kongl. Maj:t inkomma.

Till följd häraf hade öfverståthållareembetet med skrifvelse den 18

nästlidne februari öfverlemnat en till Kongl. Maj:t stäld skrift, deruti stadsfullmägtige,

jemlikt deras vid sammanträde den 1 i samma månad fattade

beslut, hvilket, enligt hvad öfverståthållareembetet upplyst, icke blifvit

öfverklagadt, förklarat, att staden, under förutsättning att en allmän konst
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 64.

11

och industriutställning komme att hållas i Stockholm senast år 1897 samt

att statsmedel till belopp af minst 400,000 kronor blefve för ändamålet

anslagna, vore villig att till bestridande af de kostnader för denna utställning,

hvilka icke kunde täckas med nämnda statsmedel och andra påräknade

inkomster, anvisa ett belopp af högst 300,000 kronor, att utgå med

150,000 kronor under året näst före det, då utställningen skulle hållas,

och återstoden under utställningsåret, allt under vilkor och förbehåll, att,

om någon behållning på företaget skulle uppstå, denna skulle mellan staten

och Stockholms stad fördelas i mån af hvarderas lemnade bidrag.

Efter denna redogörelse för hvad i ärendet förekommit har departementschefen

för egen del yttrat hufvudsakligen följande:

Betydelsen af industriutställningar i allmänhet och fördelen deraf

särskildt för det land, der utställningen hölles, syntes numera vara allmänt

erkända. De invändningar, som stundom blifvit framstälda angående

nyttan af dylika utställningar, motsades på det kraftigaste af

erfarenheten och af det förhållande, att nästan alla kulturländer tid efter

annan anordnat dylika utställningar i större eller mindre omfattning. Efter

Pariserutställningen år 1878 hade Sverige icke officielt deltagit i någon

allmän internationel industriutställning förutom den i Chicago år 1893, om

ock på enskildes initiativ och i vissa fall med understöd af statsmedel vår

industri varit i tillfälle att vid flera utställningar i utlandet framvisa prof

på sin utveckling inom vissa grenar och vunnit berättigadt erkännande;

men under denna tid hade storartade verldsutställningar hållits, 1883 i

Amsterdam, 1885 i Antwerpen, 1888 i Barcelona, 1889 i Paris och 1894 i

Antwerpen, hvarjemte i London nästan årligen anordnats allmänna internationella

utställningar. Bland lokala industriutställningar af större omfattning

kunde anföras utställningarna i Frankfurt am Mani och Stuttgart

1881, i Budapest 1885, i Köpenhamn 1888, i Hamburg 1889 samt i Wien,

Bremen och Edinburgh 1890. För närvarande förbereddes storartade utställningar

i Berlin och Bryssel 1896, och i Frankrike hade man beslutat

att vid en industriel verldsfest år 1900 inbjuda alla länder till täflan.

Deltagandet i utställningar i främmande länder vore dock i allmänhet

förenadt med alltför stora uppoffringar för att äfven den mindre industrien,

annat än undantagsvis, skulle finna med sin fördel förenligt att der

uppträda, och nyttan deraf utom för särskilda näringar kunde icke jomföras

med de fördelar, en utställning inom landets egna gränser förde med

sig, helst då grannländerna deri toge del.

Enligt hvad inhemtades af de till Kongl. Maj:t af yrkesidkare och

andra för den svenska industriens utveckling nitälskande personer vid särskilda

tillfällen ingifna framställningar om eu allmän industriutställning i

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlutande N:o 64.

rikets hufvudstad, hade intresset för att en utställning snart måtte derstädes

komma till stånd år för år ökats. Då nu mer än ett fjerdedels århundrade

förflutit, sedan 1866 års skandinaviska utställning i Stockholm

egde rum, måste en ny sådan komma att blifva af särskildt stor betydelse,

derför att under sagda tid ej allenast de industrigrenar, som å senaste

utställningen varit representerade, i allmänhet högst väsentligt utvecklats,

utan äfven helt och hållet nya industrigrenar tillkommit i olika rigtningar

såväl inom den egentliga fabriksindustriens område som ock inom handtverkeriet

och konstslöjden.

Af de uppgifter, departementschefen härefter till statsrådsprotokollet

meddelat, till jemförelse af förhållandena åren 1866, 1887 och 1892 i afseende

å antalet af fabriker och vid dem anstälde arbetare samt värdet af

tillverkningarna, framginge, hvilken omfattande utveckling storindustrien

vunnit under tiden från och med år 1866 till och med år 1892. Men

huru upplysande och för fosterlandsvännen glädjande dessa statistiska uppgifter

än vore, kunde man dock icke deraf göra sig något fullt klart begrepp

om industriens nuvarande ståndpunkt i landet, utan måste det för

sådant ändamål vara högeligen önskvärd!, att landets egna invånare blefve

i tillfälle att taga kännedom om denna storartade utveckling genom att,

så att säga, in natura erhålla en, så vidt möjligt, fullständig bild af vår

industris nuvarande ställning; och derför borde en allmän utställning i

Stockholm, utsträckt äfven till täfling för de närmaste grannländerna,

blifva af största betydelse såväl för vår industri som för den stora allmänheten.

För våra industriidkare blefve det till stor nytta att vid en

utställning inom landet finna samlade de erfarenheter och rön, som inom

deras yrken vore gjorda, äfvensom att få sina egna tillverkningar kända i

marknaden; för arbetarne måste det jemväl vara lärorikt att få se framstående

tillverkningar inom de yrken, i hvilka de vore sysselsatta, och

allmänheten, som dervid blefve i tillfälle att erfara industriens utveckling,

komme allt mer att inse, att många artiklar, som förut hemtats från utlandet,

kunde af lika god beskaffenhet och till lika billigt pris erhållas

inom landets egna gränser.

Den af Kongl. Maj:t tillsatta komité för utredning af frågan om de

åtgärder, som kunde finnas erforderliga för tillvägabringande af en dylik

utställning, hade, på sätt ofvan omförmälts, framlagt tre särskilda förslag

till utställningens anordnande, alla dock förutsättande, att utställningen

skulle förläggas till hufvudstaden.

Af de utaf komitén uppgjorda beräkningar framginge, att kostnaderna

för utställningen enligt det ena eller andra förslaget, utöfver de med utställningen

beräknade inkomsterna, skulle uppgå till omkring 1,100,000

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 64.

13

kronor. Deraf hade, såsom redan nämnts, Stockholms stad atagit sig att

bidraga med 300,000 kronor, men derutöfver vore af komitén ifrågasatt

ett statsanslag af minst 400,000 kronor, äfvensom att återstoden skulle

anskaffas genom ett lotteri af det slag, Kongl. Maj:t kunde finna skäligt

bestämma.

I sistnämnda hänseende förekomme visserligen, att förordningen den (3

augusti 1881 innehölle förbud mot lotterier i allmänhet; men samma förordning

förutsatte dock, att undantag från förbudet finge ega rum, da fråga

vore om välgörande ändamål eller understöd och uppmuntran af svenska

konstnärer. Derjemte hade Kongl. Magt vid flera särskilda tillfällen, på

derom gjorda ansökningar, i öfverensstämmelse med Riksdagens i skrifvelse

den 2 april 1890 derom gjorda framställning, medgifvit, att, utan hinder af

det i nämnda förordning stadgade förbud, konstslöjds- och industrilotterier

finge i åtskilliga af rikets städer inrättas. Med afseende å det ändamål,

som nu vore i fråga, eller att utöfver de belopp, som kunde af staten

och Stockholms stad beviljas, bereda erforderliga medel för åstadkommande

af ifrågavarande utställning, hvilken helt visst komme att högst

väsentligt tjena till utveckling af den inhemska industrien och konsten,

syntes det departementschefen, att det ifrågasatta lotteriet skäligen kunde

tillstädjas. I fråga om formen för ett dylikt lotteri, ansåg departementschefen

emellertid, att, då den vinst, som derigenom skulle uttagas, måste

blifva tillgänglig inom en jemförelsevis kort tid, det icke kunde vara

lämpligt att för ändamålet utgåfves ett premieobligationslån eller så beskaffadt

lotteri, som af teaterbyggnadskonsortiet i hufvudstaden åren 1889

och 1893 inrättats, utan hölle departementschefen före, att det nu tilltänkta

lotteriet borde anordnas såsom ett vanligt klasslotteri inom ett bcgränsadt

belopp af en å två millioner kronor samt med vissa under kort

tid, ej väsentligt öfverstigande tiden för utställningens fortvaro, bestämda

dragningar, i hvilka såväl lotternas antal och pris som vinsternas antal

och värde skulle bestämmas enligt derför närmare uppgjord och af Kongl.

Maj:t faststäld plan i syfte att, efter afdrag af omkostnaderna för lotteriet,

eu behållning kunde uppstå af det belopp, som afsetts att genom lotteriet

erhållas.

Hvad anginge det af komitén ifrågasatta statsanslaget, ansåge departementschefen,

att, då det måste ligga i hela landets intresse att den föreslagna

utställningen komme till stånd, framställning borde göras hos Riksdagen

om anvisande af åtminstone lika stort belopp, som Stockholms stadsfullmägtige

förklarad sig vilja till bestridande åt kostnaderna för utställningen

tillskjuta, eller 300,000 kronor. Det belopp, som, utöfver hvad Riksdagen

kunde finna skäligt bevilja, borde af statsmedel anvisas, kunde, enligt

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 64.

hvad departementschefen hade sig bekant, bestridas från manufakturförlagslånefonden

samt handels- och sjöfartsfonden, utan att andra vigtiga ändamål,

som med dessa fonder tillgodosåges, derpå skulle blifva lidande. 1

likhet med komitén ansåge äfven departementschefen, att någon garanti

borde söka anskaffas för betäckandet på enskild väg af till äfventyrs uppkommande

brist.

Med anledning af Ivongl. Majrts ofvan omförmälda proposition har

uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 174) herr O. M. Höglund

efter en närmare motivering, till hvilken utskottet tillåter sig hänvisa, anfört,

att motionären gerna såge, om den föreslagna konst- och industriutställningen

komme till stånd, och ansåge densamma, rätt ordnad, väl

värd de dermed förknippade uppoffringar, men att motionären å andra

sidan omöjligen kunde gilla Kongl. Maj:ts förslag om beredande af en del

af de erforderliga medlen genom inrättande af ett klasslotteri; hvadan

motionären hemstält, att Riksdagen, med afslag å Kongl. Maj:ts nyssberörda

hemställan, måtte, såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för en

allmän konst- och industriutställning i Stockholm år 1897, utom af Kongl.

Maj:t på extra stat för år 1896 begärda 300,000 kronor, bevilja 500,000

kronor, eller det belopp, som statsutskottet pröfvade för ändamålet erforderligt,

att utgå på extra stat under loppet af ett eller flera derpå

följande år.

På grund af hvad till statsrådsprotokollet blifvit anfördt, anser utskottet

den ifrågasatta konst- och industriutställningen vara af den betydelse

för vårt land, att för dess åstadkommande bidrag af allmänna

medel bör af Riksdagen beviljas. Enligt hvad ofvan meddelats, har departementschefen

vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t antydt, att medel

till en del af kostnaderna för utställningen skulle kunna beredas genom

anställande af ett klasslotteri. Då ett lotteri, särskildt i den form, som

nu af departementschefen förordats, torde kunna medföra skadliga verkningar,

hyser utskottet, lika med motionären, betänkligheter mot anlitande

af denna utväg för åstadkommande af tillgångar till kostnadernas betäckande.

Utskottet, som sålunda anser önskvärd!, att anordnandet af ett

lotteri för ifrågavarande ändamål måtte, såvidt möjligt, kunna undvikas,

kan emellertid icke biträda motionärens förslag, att Riksdagen skulle för

utställningen anvisa anslag utöfver det belopp, som af Kongl. Maj:t äskats.

Genom det af Kongl. Maj:t begärda anslag och de tillgångar, som i öfrigt

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 64.

15

kunna beräknas o för utställningen, torde i allt fall dess åstadkommande

vara tryggadt. A ena sidan torde nemligen de med utställningen förenade

kostnader kunna nedbringas genom någon inskränkning i den framstälda

planen för densamma, och å andra sidan synes med skäl kunna

påräknas, att från enskilda personer och affärsföretag, som, derest utställningen

kommer till stånd, deraf kunna skörda ekonomisk vinst, bidrag

erhållas till större belopp, än som för den nu ifrågasatta garantifonden

stälts i utsigt. Under uttalande häraf hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts framställning

och med afslag å herr Höglunds i ämnet väckta

motion, må såsom bidrag till bestridande af kostnaderna

för en allmän konst- och industriutställning i Stockholm

år 1897 på extra stat för år 1896 anvisa ett belopp af

300,000 kronor.

Stockholm den 26 april 1895.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS PERSSON.

Reservation er:

af herrar A. G. L. Billing och S. G. von Frusen, hvilka ansett, att

utskottets hemställan och förslag bort hafva följande lydelse:

»Utskottet anser, att, på de i den kongl. propositionen anförda grunderna,

statsbidrag bör beviljas till bestridande af en del utaf kostnaderna

för en allmän konst- och industriutställning i Stockholm år 1897. Men

då i den kongl. propositionen tillkännagifvits, att en annan del af dessa

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 64.

kostnader skulle bestridas genom beräknad vinst å ett klasslotteri, så anser

sig utskottet böra såsom sin mening uttala, att denna utväg icke torde

böra anlitas. Skälen emot att inrätta statslotteri hafva så många gånger

framdragits och äfven af Riksdagen godkänts, att de ej lära behöfva här

upprepas. Snarare än att slå in på klasslotteriets betänkliga väg anser

utskottet, att ett högre statsbidrag än det af Kong! Maj:t föreslagna bör

beviljas för åstadkommande af den tilltänkta utställningen. Då utskottet

vidare håller före, att af dem, som hafva ekonomiska fördelar af denna,

bör för dess förverkligande kunna påräknas bidrag utöfver den i den kongl.

propositionen omtalade garantifonden, och då möjligen äfven kostnaderna

för utställningen kunna något nedtvingas samt, i händelse att någon brist

ändock skulle uppkomma, något högre bidrag än det i den kongl. propositionen

beräknade lär kunna erhållas från manufakturförlagslånefonden

samt handels- och sjöfartsfonden, så föreställer sig utskottet att, om med

anledning af herr Höglunds motion ett statsanslag af 400,000 kronor beviljas,

man bör vara förvissad om att utställningen kan komma till stånd.

Lämpligt synes vara, att anslaget fördelas på två år, så att under 1896

utgår den af Kongl. Maj:t äskade summan.

Utskottet hemställer fördenskull,

att Riksdagen, med anledning af Kongl. Maj:ts framställning

och herr Höglunds motion, såsom bidrag till bestridande

af kostnaderna för en allmän konst- och industriutställning

i Stockholm år 1897 beviljar på extra stat ett

anslag af 400,000 kronor och deraf för år 1896 anvisar

300,000 kronor; under vilkor:

dels att utställningen kommer till stånd, utan att

något så kalladt klasslotteri härför anlitas-,

och dels att tillföretagets betryggande en garantifond

bildas till ett belopp af minst 400,000 kronor.»

af herr H. P. P. Tamm:

»Under det jag förenar mig i den af herrar Billing och von Friesen

i förevarande ärende afgifna reservationen, kan jag icke finna, att de skäl,

som talat mot klasslotteriet, gälla mindre mot den ifrågasatta tombolan,

hvaraf inkomsten för öfrigt blott beräknats till en så försvinnande del af

hela kostnaden som 30,000 kronor. Lägger jag härtill den från senaste

utställningen i Göteborg hemtade erfarenheten om den då inrättade tombolans

störande inflytande, har jag ansett, att utskottet bort hemställa,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 64.

17

att Riksdagen, med anledning af Kongl. Maj:ts framställning

och herr Höglunds motion, såsom bidrag till

bestridande af kostnaderna för en allmän konst- och

industriutställning i Stockholm år 1877 beviljar pa extra

stat ett anslag af 400,000 kronor och deraf för år 1896

anvisar 300,000 kronor, under vilkor dels att utställningen

kommer till stånd, utan att vare sig klasslotteri

eller tombola härför anlitas, och dels att till

företagets betryggande en garantifond bildas till ett belopp

af minst 400,000 kronor».

af herr 1. Wijk, som ansett, att i utskottets motivering bort uttalas

ogillande af inrättande af en tombola i sammanhang med utställningen;

af herr H. E. Törnebladh; och

af herr H. Andersson mot utskottets motivering.

Bill. till Bikta. Vrot. 186.0. 4 Sami. 1 Afd. 44 Höft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.