Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående utvidgning af Vexjö hospitals område.

1895-04-26 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1895:66, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående utvidgning af Vexjö hospitals område.

Dokumentets text

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

N:o 66.

Ank. till Riksd. kansli den 26 april 1895, kl, 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående utvidgning

af Vexjö hospitals område.

(2:dra U. A.)

Uti en den 26 nästlidne mars till Riksdagen aflåten proposition (n:o

48), hvilken blifvit remitterad till förberedande behandling af statsutskottet,

har Kongl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af

protokollet öfver ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen

medgifva,

att från det för statsverkets räkning utarrenderade indragna hospitalshemmanet

3/4 mantal Vexjö hospitalsgård i Vexjö socken af Kronobergs

län ett jordområde om 5 hektar 25 ar 70 qvadratmeter, som funnes utmärkt

å en af kommissionslandtmätaren H. B:son Gierup år 1894 upprättad

karta, finge upplåtas till Vexjö hospital, att tillträdas den 14 mars

1906, då nuvarande arrende angående hemmanet upphörde, eller dessförinnan,

derest öfverenskommelse med hemmanets arrendator kunde i sådant

afseende träffas på vilkor, som af Kongl. Maj:t pröfvades antagliga, samt

att den ersättning, som i sistnämnda fall kunde komma att tillerkännas

arrendator^ finge utgå af förslagsanslaget till hospitals underhåll.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

23

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t liar departementschefen,

enligt åberopade statsrådsprotokollet, anfört, hurusom uti en till medicinalstyrelsen

stäld skrifvelse direktionen äfver Yexjö hospital gjort framställning

om förvärfvande för hospitalets räkning af två till indragna hospitalshemmanet

*/« mantal Vexjö hospitalsgård hörande jordområden, innehållande

tillhopa 4 hektar 8 ar 30 qvadratmeter åker och 1 hektar 17

ar 40 qvadratmeter äng. Till stöd för denna framställning hade direktionen

hufvudsakligen anfört, att den begränsning, hospitalets jordområde

för närvarande hade, vore i mer än ett hänseende olämplig. Redan i den

af generaldirektören A. Almén afgifna berättelse öfver inspektionen af

hospitalet den 2 och 3 augusti 1887 framhölles önskvärdheten deraf, att

hospitalet förvärfvade sig de jordområden, som närmast begränsade hospitalet

åt jernvägen och sjön, äfvensom på motsatta sidan närmast staden.

Hospitalets område skulle härigenom blifva icke blott utvidgadt, utan

äfven bättre begränsadt och lättare att genom stängsel skydda, hvilket allt

måste anses vara af behofvet påkallad t. Sedermera hade vid flera inspektioner

samma fråga varit å bane; och då nu öfverläkaren vid hospitalet

framhållit svårigheten att hålla främmande och störande element på vederbörligt

afstånd från sjuklokalerna, en omständighet, som vore af lätt insedd

betydelse för sjukvårdens noggranna handhafvande och upprätthållande,

samt att genom utvidgning af jordområdet en gagnelig sysselsättning kunde

de sjuka beredas, hade direktionen funnit sig föranlåten att göra ifrågavarande

framställning. Genom bifall till densamma skulle hospitalets område

erhålla naturliga gränser, nemligen i norr och öster af landsvägen, i

söder af sjön Truminen och i vester af en till nämnda sjö rinnande bäck.

Vid direktionens framställning hade, enligt hvad departementschefen

vidare meddelar, fogats dels en af kommissionslandtmätaren H. B:son

Gierup år 1894 upprättad karta, hvarå de till afsöndring föreslagna jordlotterna

n:is 1—14 blifvit med särskild färg utmärkta, jemte tillhörande

beskrifning, dels ock transsumt af ett mellan domänstyrelsen och nämndemannen

Johan Petersson den 27 juli 1885 upprättadt arrendekontrakt,

hvarigenom domänstyrelsen på tjugu års tid från den 14 mars 1886 till

Petersson upplåtit indragna hospitalshemmanet A mantal Vexjö hospitalsgård

tillhörande jordbruk i Vexjö socken och Konga härad af Kronobergs

län. Detta kontrakt innehölle ilo punkten, att arrendator!! tillförbundes

att, der sådant för allmännyttigt ändamål å kronans vägnar fordrades,

afstå egendomen tillhörig mark äfvensom inkomstgifvande lägenhet mot

åtnjutande af minskning i arrendeafgiften, motsvarande den förlust honom

tillskyndades.

Medicinalstyrelsen, som med skrifvelse den 24 september 1894 till

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

Kongl. Maj:ts pröfning öfverlemnat hospitalsdirektionens framställning, hade

dervid andragit, att det jordområde, hvaröfver Vexjö hospital förfogade,

vore i och för sig helt obetydligt och alldeles otillräckligt för de sjukas

sysselsättning med för dem passande och väl behöfliga jordarbeten, men

att denna för sinnessjukas vård väsentliga brist borde utan svårigheter

eller nämnvärda kostnader kunna afhjelpas på det af direktionen föreslagna

sätt. På dessa och öfriga utaf direktionen åberopade skäl hemstälde

medicinalstyrelsen om medgifvande, att från Vexjö hospitalsgård finge afsöndras,

för att med hospitalet förenas, det å nyssnämnda karta med egofigurerna

1—14 utmärkta område om tillhopa 5 hektar 25 ar 70 qvadratmeter,

att tillträdas om möjligt redan den 14 mars 1895.

Sedan domänstyrelsen erhållit befallning att, efter vederbörandes hörande,

afgifva utlåtande i ärendet, hade, fortsätter departementschefen,

yttrande infordrats från arrendatorn af Vexjö hospitalsgård. Denne hade

i sitt yttrande uppgifva, att bruttoinkomsten af det till afsöndring ifrågasatta

området årligen utgjorde 1,152 kronor 40 öre. Om härifrån afdroges

brukningskostnaden samt utgifter för artificiel gödning och utsäde,

tillhopa beräknadt till 150 kronor, återstode ett belopp af 1,002 kronor

40 öre, som skulle motsvara den hemmanet genom afsöndringen tillskyndade

minskning i afkastning och hvarmed den årliga arrendeafgiften följaktligen

enligt arrendatorns mening borde minskas.

T. f. domänintendenten i länet Hj. Ljungbeck hade upplyst, att efter

frånräkning af den areal åker och äng, som medicinalstyrelsens framställning

afsåge, skulle för arrendatorns bruk återstå omkring 9 hektar åker

och 13 hektar äng, hvaruti ej inberäknats den areal åker och äng, som

af torpare och lägenhetsinnehafvare brukades. Före hemmanets sista utarrendering

hade från arrendet och för hospitalets räkning undantagits

dels ett tunnland åker, belägen på ömse sidor om hospitalets kyrkogård,

för densammas utvidgning, dels omkring 1 V tunnland åker, belägen öster

om hospitalets trädgård, för att användas för vedupplag, och dels omkring

tre tunnland åker för trädgårdens utvidgande. Den för kyrkogårdens utvidgande

undantagna åker hade icke blifvit för detta ändamål använd,

emedan marken ansetts vara för sank och vattensjuk. Af den nu ifrågavarande

åkern vore en del äfven besvärad af vattenstånd från sjön, så

att densamma ej kunde torrläggas till behörigt djup, och ängsmarken utgjordes

hufvudsakligen af kärrmark, som tidtals stode under vatten. Mot

arrendatorns ersättningsanspråk anmärktes, att ersättningen för ängshöet

med 40 öre per lispund vore väl hög, likasom kostnaderna för brukning

m. m. syntes vara väl låga. Härtill komme äfven, att ersättningen för

höstbetet vore för högt beräknad. Medgifvas borde dock, att arrendatorn,

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

25

om jorden skulle fråntagas arrendet, icke kunde i någon större mån nedsätta

brukningskostnaden för den återstående delen af hemmanets åker

och äng; hvarjemte afseende äfven borde fästas vid det förhållande, att

arrendatorn skulle ansvara för och betala alla hemmanets utskylder, äfven

om nu ifrågavarande mark fråntoges arrendet. Skulle det nu ifrågavarande

jordområdet frångå arrendatorn, och den för utvidgning af kyrkogården

förut afsätta åkern ej kunna för ändamålet användas, kunde detta

område lämpligen utbytas mot ungefär lika areal af den åker, hvarom

nu vore fråga.

Slutligen hade t. f. domänintendenten föreslagit, att den ersättning,

som eventuelt borde tillkomma arrendatorn, måtte bestämmas af tre gode

män, dock med iakttagande, att ersättningen af gode männen ej finge bestämmas

till högre belopp, än arrendatorn begärt.

Hörd med anledning af t. f. domänintendentens yttrande, hade arrendatorn

förklarat, att han hade intet att erinra mot förslaget om utbyte af

den mark, som förut tagits i besittning af hospitalet för kyrkogårdens utvidgning,

mot annan motsvarande mark af den, som nu vore i fråga att

tilläggas hospitalet; att han, derest sådant utbyte genom vänlig öfverenskommelse

kunde träffas, vore villig nedsätta sina anspråk på årligt afdrag

å arrendet för den jord, han sålunda komme ,att afstå, till 900 kronor;

att, derest icke vänlig öfverenskommelse träffades i ersättningsfrågan,

arrendatorn för sin del öfverlemnade afgörandet åt en kompromiss af tre

personer, af hvilka han sjelf skulle utse en, hospitalsdirektionen en och

dessa två den tredje, och skulle vid deras beslut oklanderligt förblifva;

samt att den jord, som hospitalet sålunda kunde komma att taga i besittning,

skulle tillträdas först efter det 1895 års gröda blifvit inbergad.

Hospitalsdirektionen, som af Kongl. Majtts befallningshafvande blifvit satt

i tillfälle att vidare yttra sig i ärendet, hade uti afgifvet utlåtande anfört,

att direktionen för sin del icke hade något att erinra mot att de på ömse

sidor om kyrkogården till densammas utvidgning afsedda jordlotterna utbyttes

mot lika areal af den åkerjord, om hvars öfverlemnande till hospitalet

medicinalstyrelsen gjort framställning.

Beträffande det belopp, hvarmed den nuvarande arrendatorn ansett,

att den årliga arrendeafgiften borde nedsättas, för den händelse de ifrågasatta

jordområdena skulle afskiljas från arrendet, hade direktionen framhållit

att, såsom den af vice koinmissionslandtmätaren Gierup upprättade

beskrifning utvisade, det område, som skulle hemmanet frånhändas, utgjorde

4,083 hektar åker och 1,174 hektar äng. För detta jordområde hade

arrendatorn fordrat en årlig minskning i arrendeafgiften af kronor 1,002: 40.

Bill. till Riksd. Vrot. 1S!)5. 4 Sami. 1 Afd. 44 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

För hela det arrenderade området erlades en årlig afgift af kr. 1,420: —

Då härifrån afräknades afgälden dels

för de i arrendekontraktet af den 27 juli 1885

upptagna lägenheter, tillsammans ....................... kr. 297: —

dels för de efter nämnda kontrakts upprättande

åt G. M. Zätterberg, med domänstyrelsens medgifvande,

upplåtna 9,1 kappland ........................... » 40: —

dels den fordrade ersättningen för afstående af

förenämnda 4,083 hektar åker och 1,174 hektar

äng ................................................................................. » 1,002: —

eller tillsammans ................................................................................ kr. 1,339: 40,

skulle sålunda arrendatorn för qvarblifvande jordområde,

hvilket, utom torp samt skogs- och hagmark, enligt t. f.

domänintendentens beräkning utgjorde 9 hektar åker och

13 hektar äng, hafva att erlägga en årlig afgift af .............. kr. 80: 60.

Men taxerade man värdet af sistnämnda 9 hektar åker och 13 hektar

äng efter samma beräkningsgrund, som arrendatorn följt, då han uppskattat

af kastningen af den jord, som skulle hemmanet fråntagas, skulle

arrendatorn af 9 hektar åker hafva en bruttoinkomst af kronor 2,160: —

och af 13 hektar äng en bruttoinkomst af kronor 1,560: — eller tillhopa

kronor 3,720: — och då brukningskostnaden, likaledes beräknad efter

arrendatorns beräkningsgrund, fråndrages med kronor 627: 88, en nettobehållning

af kronor 3,092: 12 och dessutom inkomsten af torplägenheterna

samt skogs- och hagmarken. Med anledning af det sålunda anförda

funne direktionen arrendatorns ersättningsanspråk orimliga och hemstälde,

att Ivongl. Maj:t täcktes föreskrifva sättet för bestämmande af den

ersättning, som för inistningen af den ifrågavarande jorden borde arrendatorn

tillkomma.

I utlåtande den 31 december 1894 hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande

anfört:

På grund af arrendekontraktets bestämmelser mötte för den ifrågasatta

afsöndringen icke något hinder deraf, att den afsöndrade jorden för

närvarande vore utarrenderad. Då emellertid kontraktet ej innehölle någon

föreskrift om huru förfaras skulle för afgörande af frågan om förlustens

uppskattande och arrendeafgiftens minskande, syntes, derest icke godvillig

öfverenskommelse härutinnan träffades, denna fråga böra hänskjutas till

gode män, på sätt arrendatorn föreslagit, eller afgöras af domstol. Någon

godvillig öfverenskommelse kunde dock antagligen icke komma till stånd,

då arrendatorns ersättningsanspråk icke syntes stå i skäligt förhållande

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

27

till den förlust, han komme att lida genom att afstå den jord, som skulle

läggas till hospitalsområdet. Derest de af medicinalstyrelsen och hospitalsdirektionen

anförda skäl för afsöndringens snara verkställande borde anses

så tungt vägande, att icke dermed kunde anstå till utgången af nu

löpande arrendeperiod, hölle Kongl. Maj:ts befallningshafvande i hvarje

fall före, att det från sparsamhetssynpunkt sedt vore lämpligt, att hospitalet

toge jordområdena i besittning först sedan arrendatorn under år 1895

tillgodogjort sig derå växande gröda, för hvilken eljest ersättning uppenbarligen

måste arrendatorn tillerkännas.

Domänstyrelsen, som den 25 sistlidne januari afgifvit eget utlåtande

i ämnet, hade deruti meddelat, att indragna hospitalshemmanet % mantal

Vexjö hospitalsgård tillhörande jordbruk blifvit genom styrelsens kontrakt

den 27 juli 1885 utarrenderadt under tjugu års tid från den 14 mars

1886 mot ett årligt arrende af 1,420 kronor, med undantag bland annat

åt dels hvad till tomter och vägar af hospitalet då disponerades, dels af

120 qvadratref 63 qvadratstänger eller närmast 10 hektar 63 ar, som

med Kongl. Maj:ts tillstånd afsöndrats för hospitalets behof, samt att

arrendatorn i kontraktet tillförbundits att, der sådant för allmännyttigt

ändamål å kronans vägnar fordrades, afstå egendomen tillhörig mark

äfvensom inkomstgifvande lägenhet mot åtnjutande af minskning i arrendeafgiften,

motsvarande den förlust honom tillskyndades. Af detta stadgande,

som vore affåttadt i fullkomlig öfverensstämmelse med 26 punkten

i kongl. kungörelsen den 10 november 1882 angående förändrade grunder

för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner, följde, att frågan om beloppet

af den minskning i arrendeafgiften, som för markens afstående

kunde arrendatorn tillkomma, måste blifva föremål för tvist vid domstol,

derest icke öfverenskommelse med arrendatorn kunde träffas. För att

förekomma dylik tvists anhängiggörande syntes derför vara lämpligt, att,

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med arrendatorns förslag, frågan om den

nedsättning i arrendet, honom borde för markens afstående medgifvas, afgjordes

i enlighet med lagen den 28 oktober 1887 af tre skiljemän, deraf

kronan genom Kongl. Maj:ts befallningshafvande utsåge en, arrendatorn

eu och de sålunda valde tillkallade den tredje. Beträffande tiden för jordområdets

afstående instämde styrelsen i Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

hemställan.

Sedan slutligen medicinalstyrelsen lemnats tillfälle att vidare yttra

sig i ärendet, hade denna embetsmyndighet i förnyadt, den 22 ofvanberörde

mars afgifvet utlåtande anfört följande.

Emedan hospitalets nuvarande väl belägna kyrkogård varit såsom

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

sådan använd, innan dess utvidgande med förutnämnda område, som då

ansetts dertill Renligt, beslutades, och enär den bredvid liggande marken

icke vore mindre lämplig och enligt medicinalstyrelsens åsigt genom utdikning

och någon dränering borde kunna blifva fullt tjenlig till kyrkogård,

kunde det ifrågasatta utbytet icke tillstyrkas. Med anledning af de

dryga utgifter, som föranleddes af begrafningar å närliggande stads- eller

landtkommun tillhöriga, kyrkogårdar för aflidne hospitalspatienter, hade

nya kyrkogårdar i behörig ordning under de senaste åren anordnats vid

Göteborgs och Kristinehamns hospital, och vore för närvarande ny kyrkogård

under anordning vid Lunds hospital och asyl. Af enahanda anledning

borde den vid Vexjö hospital befintliga, sedan äldre tider begagnade,

i hospitalets omedelbara närhet belägna kyrkogården bibehållas och utvidgas,

på sätt vore bestämdt och hvartill det derför afsedda området

borde vara fullt tjenlig^ sedan detsamma blifvit afdikadt och dräneradt.

Af dessa skäl måste styrelsen afstyrka det ifrågasatta egoutbytet.

Ehuru den .nuvarande arrendator^ anspråk på ersättning vore så

orimliga, att en vänlig öfverenskommelse för närvarande vore omöjlig,

kunde medicinalstyrelsen dock ej förorda ersättningens bestämmande genom

sådan kompromiss, som föreslagits, enär det syntes vara ovisst, om

densamma kunde komma till stånd, och ersättningen för öfrigt med säkerhet

kunde antagas äfven då blifva oskäligt uppdrifven. Behofvet af det

ifrågavarande jordområdet för de sjukas sysselsättande med jordarbeten

vore väl obestridligt, men dock icke så trängande, att nämnda jordområde

måste genast förvärfvas med orimliga uppoffringar till den nuvarande

arrendatorn, hvilken sannolikt skulle finna med sin fördel förenligt att

antaga en skälig ersättning, d. v. s. helt ringa del af det nu fordrade

beloppet för markens upplåtande, redan år 1895 eller 1896, derest han

erfore, att öfverlåtelsen eljest icke skulle komma till stånd under hans

arrendetid. För hospitalets förvaltning och åtskilliga dermed sammanhängande

frågor, såsom områdets inhägnande med skyddande staket, den

olämpligt belägna gamla portvaktsstugans förflyttning till en blifvande

uppfartsväg in. m., vore det emellertid af vigt, att beslut om förvärfvandet

för hospitalets räkning af nämnda jordområde snarast möjligt blefve fattadt,

oafsedt huruvida uppgörelse kunde komma till stånd med den nuvarande

arrendatorn på antagliga vilkor eller dermed måste anstå.

På de af medicinalstyrelsen anförda skäl och i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med hvad samma styrelse i sitt sist omförmälda utlåtande hemstält,

har departementschefen tillstyrkt aflåtande till Riksdagen af den

framställning, som ofvan omförinälts.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

29

Utskottet, som ej har något att erinra mot hvad Kongl. Maj:t i detta

ärende föreslagit, hemställer,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 26 april 1895.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.