Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet.

1895-02-18 · 104 sidor, varav 99 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 99 av 104 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1895:7, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

1

N:o 7.

Ank. till Riksd. kansli den 18 februari 1895, kl. 5 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

sjette hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet.

(2:dra U. A.)

Ordinarie anslag.

Landsstaterna i länen.

l:o) I den till Riksdagen den 15 januari innevarande år aflåtna

proposition angående statsverkets tillstånd och behof har Kong!. Maj:t

föreslagit, att, för beredande af förhöjning i tjenstgöringspenningame

med 500 kronor för hvar och en af länsmännen i Enontekis, Juckasjärvi

och Arjepluogs länsmansdistrikt af Norrbottens län, anslaget till landsstaterna

i länen måtte höjas med 1,500 kronor.

Till det vid propositionen fogade statsrådsprotokoll öfver civilärenden

den 14 januari 1895 har föredragande departementschefen erinrat,

att, enligt den år 1878 beslutade lönereglering för landsstaten,

aflöningen för länsman utgjorde lön 900 kronor, som efter tio år kunde

höjas med 300 kronor, och tjenstgöringspenniugar 600 kronor, hvarjemte

länsman uppbure expensmedel till belopp af 100 kronor. Sammanlagda

aflöningen utgjorde sålunda 1,600 kronor för länsman, som icke åtnjöte

/till. till Riksd. Prof. 1805. 4 Sand. 1 Afd. 7 lliift. (N:o 7.) 1

Ang. höjning

af tjenstgöringspenningarne

för

vissa länsmän.

[!•]

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

ålderstillägg, och 1,900 kronor för länsman, som vore i åtnjutande af

sådant tillägg. För de länsmän, som hade boställe, afdroges i regeln

å den kontanta aflöningen så mycket, som motsvarade boställets beräknade

afkomst. Men för länsmannen i Enontekis distrikt, för hvilkens

förseende med boställe Riksdagen år 1883 beviljade ett särskildt anslag,

enär tillfälle saknades för denne länsman att byra bostad inom distriktet,

egde dylikt afdrag icke rum. Med afseende derå, att det skulle blifva

alltför betungande för länsmannen att vidkännas både skyldighet att

underhålla ifrågavarande boställe och afdrag å aflöningen för boställets

afkastning, både nemligen Riksdagen, uppå Kongl. Maj:ts framställning,

medgifvit, att för boställets afkomst något afdrag å lönen icke skulle

ega rum. Åt länsmännen i Juckasjärvi och Arjepluogs distrikt vore

deremot icke boställen anslagna.

Af statsrådsprotokollet inhemtas vidare, att länsmannen i Enontekis

distrikt F. B. Forsström uti en till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i

nämnda län stäld skrift gjort framställning om beredande af förböjning

i tjenstgöringspenningarne för länsmannen i detta distrikt samt till stöd

härför hufvudsakligen anfört, att det alltid visat sig, att under det att

länsmännen i länets kustsocknar, så framt de skötte sig, i ekonomiskt

hänseende kunnat reda sig godt, både länsmännen i lappmarksdistrikten

med få undantag i ekonomiskt hänseende haft att kämpa med stora

svårigheter, att icke säga fattigdom. Under förflutna tider, då af länsmännen

i lappmarken icke fordrats mera, än att de kunde skrifva läsligt

och tala hjelplig! svenska språket, både den antydda olikheten varit

mindre märkbar, men i samma mån man under de senaste tjugu åren

börjat höja fordringarna äfven hos länsmännen i lappmarken, både missförhållandet

allt tydligare framträdt. Orsakerna till lappmarkslänsmännens

dåliga ställning vore, att, medan kustsocknarnes länsmän i allmänhet

kunde bereda sig extra inkomster till ej obetydliga belopp, lappmarkslänsmännen

saknade så godt som alla dylika inkomster, att prisen på

lifsmedel i lappmarken vore ungefär 50 procent högre än i andra delar

af länet, samt att de vidsträckta, vägar saknande lappmarksdistrikten

fordrade långa och kostsamma resor, för hvilka ersättning ej vore att

påräkna. Sämst lottad af alla vore länsmannen i Enontekis distrikt.

Detta distrikt, beläget 37 mil från kusten, vore 17 mil långt och i medeltal

5 mil bredt med en befolkning, som, förutom ett fåtal bofaste, hvilka

utan undantag vore fattiga, utgjordes af i fjellen och skogarna spridda

lappar. Till följd af distriktets aflägsenhet och brist på vägar vore

lefnadskostnaderna derstädes synnerligen höga. Utskylderna utgjorde

14 procent af inkomsten. Länsmannens extra inkomster vore nära nog

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande A7.-o 7.

B

inga, hvilket framginge deraf, att nuvarande t. f. länsmannen af taxeringsmyndigheterna

uppskattats till en inkomst af ondast 1,630 kronor, ehuru

han uppbure alla tjensten åtföljande löneförmåner. Utmätningar, för

hvilka ersättning utginge, förekomme icke, men väl utmätningar för uttagande

af kommunalutskylder, för hvilka utmätningar ersättning icke

åtnjötes, samt för uttagande hos lapparne af skadeersättningar till invånare

i Norge. Sedan kongl. förordningen den 6 juni 1883 rörande

de lappar, som med renar flytta emellan de förenade konungarikena

Sverige och Norge, trädt i kraft, hade de till Enontekis socken hörande

lapparne fått för af renar förorsakade skador vidkännas ersättningar, som

årligen betydligt ökats. För uttagande af dessa ersättningsbelopp, hvilka

vore fördelade på ett stort antal lappar, spridda ej blott inom Enontekis,

Juckasjärvi och Pajala socknar, utan äfven inom norskt område, måste

länsmannen företaga många vidsträckta och kostsamma resor, för hvilka

han ej Ange någon ersättning. Lika litet komme ersättning i fråga, då,

såsom ofta vore förhållandet, stämning skulle på norsk myndighets begäran

delgifvas lapparne, eller då resor företoges för efterspaning af

rentjufvar eller för hållande af polisförhör m. m. bland lapparne.

Vidare hade Forsström meddelat dels uppgift å prisen i Enontekis

å de nödvändigaste lifsförnödenheter under de senaste åren, dels ock

en beräkning å lefnadskostnaden för en medelstor familj, bestående af

åtta personer, tjenstehjon inberäknade, hvilken beräkning slutade å ett

belopp af 2,850 kronor, deri inginge hushyra med 200 kronor och kostnad

för tjensteresor med 150 kronor.

Med afseende å det länsmannen i Enontekis anslagna boställe hade

Forsström anfört, hurusom allmänt erkändt vore, att jordbruk utefter

Torneå och Muonio ådalar för personer, Indika nödgades genom legdt

folk utföra arbetena, medförde endast förlust, desto större ju längre upp

hemmansbruket vore beläget. Om i nyssnämnda beräkning intagits, å

ena sidan, kostnaderna för boställets skötsel och, å den andra, dess afkastning,

skulle beräkningen blifvit ännu ofördelaktigare. Forsström hade

derför i stället upptagit hushyra till 200 kronor, motsvarande utskylderna

för bostaden och underhåll af husen, lågt beräknadt.

Slutligen hade Forsström meddelat, att, medan länsmännen i den

svenska lappmarken, hvilka måste försaka snart sagdt alla lifvets bekvämligheter

och behag, hade så små inkomster, att det knappast vore

dem möjligt att reda sig på ett anständigt sätt, ett motsatt förhållande

egde ruin både i Finland och i Norge. Så hade länsmännen i finska

lappmarken utaf lön och ordinarie inspektionsresor en inkomst af 4,500

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

finska mark och länsmännen i Kautokeino, Tanen och Sydvaranger hvar

en inkomst taxerad till 4,000 kronor.

Uti en den 8 november 1893 till Kongl. Maj:t aflåten skrifvelse

i förevarande ärende hade, enligt hvad departementschefen vidare anfört,

Kongl. Majds befallningshafvande i Norrbottens län yttrat, att de länsmännen

enligt gällande stat tillkommande aflöningsförmåner tillika med

de länsmansbefattningarna åtföljande extra inkomster i allmänhet lemnade

dessa tjensters innehafvare en anständig bergning, hvarförutom i

regeln icke saknades tillfälle för länsmannen, om han eljest vore eu

duglig man, att genom enskild verksamhet förbättra sina ekonomiska vilkor,

men att inom Norrbottens län funnes några länsmansbefattningar,

hvilka i följd af för distrikten säregna förhållanden icke kunde sägas

bereda sina innehafvare deras nödiga utkomst. Öfver hufvud kunde sägas,

att länsmännen inom lappmarksdistrikten befunne sig i mindre gynsamma

ekonomiska vilkor än länsmännen inom de nedre distrikten.

Lappmarksdistrikten medförde genom sin ofantliga utsträckning långvariga

och dyrbara förrättningsresor, deras aflägsenhet från kusten och

saknad af kommunikationer fördyrade prisen å alla sådana lifsmedel,

som icke kunde inom distrikten erhållas, och med afseende å den ringa

utveckling, dessa distrikt nått, vore tillfällena till enskilt förvärf

derstädes ännu obetydliga. Inom de närmast kustlandet liggande

lappmarksdistrikten påginge dock numera ett utvecklingsarbete såväl

i afseende å kommunikationsväsendet som i andra hänseenden, hvilket

så småningom gjorde dem alltmer jemförliga med kustsocknarne, och

Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansåge sig icke i afseende å dem

böra ifrågasätta några åtgärder till förbättrande af de med tjensterna

förenade aflöningsförmåner. Deremot ansåge sig Kongl. Maj:ts befallningshafvande

böra göra framställning i detta syfte beträffande länsmanstjensterna

uti de tre aflägsnast belägna lappmarksdistrikten, nemligen

Enontekis, Juckasjärvi och Arjepluogs distrikt. Dessa distrikt, innefattande

vidsträckta ödebygder och fjelltrakter, inom hvilka få eller inga

brutna vägar funnes, samt belägna, om man räknade från länsmännens

bostäder till närmaste städer vid kusten, på ett afstånd från dessa af

respektive 39,8, 29,2 och 23, l nymil, saknade, enär de till större delen

läge ofvan odlings- och skogsgränsen, deremot i väsentlig mån de förutsättningar

för utveckling, som de nedre distrikten egde, och företedde

undantagsförhållanden, hvarmed andra distrikt ej egde något jemförligt.

Det läte sig omedelbart inse, att de vilkor, hvarunder länsmännen

i dessa distrikt arbetade, måste vara vida ogynsammare än annorstädes

med afseende såväl å de stora svårigheter, som vore förenade med

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

5

sjelfva tjenstgöringen, som å kostnaderna för tjensteförrättningarna och

lefnadskostnaderna öfver hufvud.

En upplysande skildring af förhållandena i detta afseende ansåge

Kongl. Majrts befallningshafvande innefattas i Forsströms ofvanberörda

framställning, hvilken syntes Kongl. Maj:ts befallningshafvande med all

önskvärd fullständighet ådagalägga, att länsmannens i Enontekis distrikt

aflöninggvore^alltför ringa. Och hvad Forsström anfört angående förhållandena

i Enontekis distrikt egde, enligt hvad Kongl. Majrts befallningshafvande

kunder'' vitsorda, tillämpning äfven för Juckasjärvi och

Arjepluogs distrikt. Angående prisen å lifsförnödenheter i dessa distrikt

hade från länsmännen inkommit uppgifter, hvilka bifogats Kongl. Maj:ts

befallningshafvandes skrifvelse.

Men det vore ej allenast de enskilda tjensteinnehafvarnes skäliga

anspråk det här gälde att tillgodose, utan det allmännas intresse kräfde

i detta fall med särskild styrka, att en ändring till det bättre vidtoges.

Den tid vore nemligen för länge sedan förbi, då, såsom Forsström anmärkt,

af länsmännen i lappmarken ej fordrades mer, än att de kunde

skrifva läsligt och tala hjelplig! svenska språket. Länsmanstjensterna

vore allestädes af stor betydelse, och det läge synnerlig vigt uppå att de

anförtroddes åt redbare, insigtsfull och i öfrigt dugande män; men i

särskild grad gälde detta om länsmanstjensterna i lappmarken. Länsmannen

i ett lappmarksdistrikt vore ej blott eu statens funktionär för

nödtorftigt utförande af de embetsförrättningar, som kunde förekomma.

Han hade härutöfver eu ytterst inflytelserik personlig ställning bland den

befolkning, inom hvilken han lefde; och det vore att förbise den stora

betydelsen häraf, om man icke af lappmarkslänsmännen fordrade fullt ut

de qvalifikationer, som fordrades af motsvarande tjenstemän annorstädes.

Men då aflöningsförmånerna vore otillräckliga, äfventyrades utsigten

att få tjensterna besatta med verkligt dugande män, och fara

förelåge, att tjensternas innehafvare skulle genom ekonomiskt trångmål

råka i ett beroende, som omintetgjorde deras inflytande och förlamande

inverkade på deras tjensteutöfning

Den aflöningsförbättring, som Kongl. Maj:ts befallningshafvande

på grund af det anförda ansåge sig böra ifrågasätta för länsmännen uti

ifrågavarande tre distrikt, syntes lämpligen böra utgå i form af förhöjning

af tjenstgöringspenningarne, en förhöjning, som enligt Kongl.

Majrts befallningshafvandes uppfattning ej skäligen borde bestämmas

lägre än 500 kronor, hvarigenom tjenstgöringspenningarne för hvar af

berörda tre fenster skulle komma att uppgå till 1,100 kronor.

Kammarkollegium och statskontoret, som till Kongl. Majrt afgifvit

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

infordradt utlåtande i detta ärende, hade deruti, efter omförmälande, att

det länsmanstjeristen i Enontekis distrikt tillhörande boställe vore i

taxeringslängden för 1892 upptaget med 5;144 mantal och åsatt ett värde åt

6,000 kronor, framhållit, att eu embetsverkens utlåtande bifogad tablå

öfver länsmansdistrikten i Norrbottens län utvisade, att lappmarksdistrikten

i nämnda län hade betydligt större omfång än de i länets lägre

del belägna distrikten, i det att i medeltal arealen af ett lappmarksdistrikt

utgjorde 112,341 qvadratmil men af de öfriga endast 19,029

qvadratmil, hvaremot folkmängden i allmänhet vore mindre inom lappmarksdistrikten

än i de öfriga distrikten. Af nu ifrågavarande tre

länsmansdistrikt hade Arjepluogs distrikt, omfattande 128,532 qvadratmil,

ej obetydligt större ytvidd än medeltalet af arealen för ett lappmarksdistrikt.

För hvart och ett af de båda öfriga kunde ytvidden,

för båda tillsammans uppgående till 173,7 5 2 qvadratmil, ej uppgifvas.

Vidare hade embetsverken erinrat, att vid den år 1889 beslutade

lönereglering för jägeristaten hade de påfallande olikheter, som med

hänsyn till tjenstgöringsområdets utsträckning, kommunikationer, klimat

och lefnadsomkostnader egde rum emellan, å ena sidan, reviren i de

sex norra länen, och särskild! de nordligare bland dessa samt, å andra

sidan, reviren i det öfriga landet, ansetts betinga, att aflöningen för

jägmästarne i de sex norra länen i allmänhet bestämdes något högre

än för de öfriga och äfven att gradationer vidtoges i de förres aflöning,

lämpade efter olika ortförhållanden. Härvid hade förhöjningen

lagts på den del af aflöningen, som alltid uppbures af den verkligen

tjenstförrättande, eller å tjenstgöringspenningarne, hvilka alltså bestämts

för samtliga reviren i södra och mellersta delarne af landet, ett revir i

Kopparbergs och två revir i Gefleborgs län till 1,000 kronor årligen

och, hvad anginge öfriga revir, för tio till 1,200 kronor, för tretton till

1,400 kronor och för tio till 1,600 kronor.

Med afseende å de till stöd för Kong]. Maj:ts befallningshafvandes

förevarande framställning anförda omständigheter ausåge embetsverken

äfven behofvet af eu förhöjning i tjenstgöringspenningarne för

länsmännen i Enontekis, Juckasjärvi och Arjepluogs länsmansdistrikt

vara till fullo ådagalagdt. Mot det föreslagna beloppet hade embetsverken

ej något att erinra. Visserligen förekomme, att länsmannen i

Enontekis, i olikhet med länsmännen i de båda öfriga af ifrågavarande

distrikt hade sig anslaget boställe, som af honom finge utan afdrag

å lönen innehafvas; men då beslutet om beredande af denna förmån

för länsmannen i Enontekis grundat sig, bland annat, äfven på det af

Kongl. Maj:ts befallningshafvande då vitsordade förhållandet, att denna

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

7

länsmansbefattning vore den vigtigaste och mest svårskötta af alla dylika

befattningar i länet, helst distriktet gränsade till både Norge och

Finland och vid gränsen de internationella förhållandena i afseende å

nomadernas flyttnings- och betningsrätt vore mycket invecklade, samt

att det derför vore af vigt, att länsmanstjensten kunde anförtros åt

eu insigtsfull och kraftig samt med de särskilda förhållandena fullt

hemmastadd person och att icke allför täta ombyten af länsmän egde

rum, ansåge sig embetsverken så mycket mindre ega skäl att ifrågasätta

beviljande af ett lägre belopp såsom förhöjning i denne länsmans

aflöning, som någon behållen afkomst af bostället, sedan underhållskostnad

och utskylder bestridts, efter hvad handlingarna utmärkte,

sannolikt ej kunde af innehafvaren påräknas.

Utskottet hyser visserligen betänkligheter mot att tillstyrka jemkningar

i faststälda aflöningsstater, hvilka öfver hufvud innefatta fullt

tillräckliga förmåner för tjensteinnehafvarne, men då, efter hvad upplyst

blifvit, länsmännen uti ifrågavarande tre länsmansdistrikt befinna

sig i en alldeles särskild undantagsställning, synes det utskottet

billigt, att aflöningen för dessa länsmän, hvilkas ekonomiska vilkor

ställa sig ogynsammare än för motsvarande tjenstemän i andra delar

af landet, varder i någon mån förbättrad. Det förefaller dock utskottet,

som om den i sådant afseende föreslagna förhöjningen i tjenstgöringspenningarne

skäligen kunde inskränkas till ett belopp af 300 kronor

för hvar och en af ifrågavarande länsmanstjenster; och vill

utskottet på grund häraf hemställa,

att Kong]. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att Riksdagen, för beredande af

förhöjning i tjenstgöriDgspenningarne med 300 kronor

för hvar och en af länsmännen i Euontekis,

Juckasjärvi och Arjepluogs länsmansdistrikt af Norrbottens

län, höjer anslaget till landsstaterna i länen

med 900 kronor.

2:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit, att anslaget till landsstaterna

i länen måtte, med anledning af tre boställens indragning och

förändrad beräkning af två boställens afkastning, höjas med 2,340

kronor.

Af statsrådsprotokollet i ärendet inhemtas att, på sätt statskontoret

i sin berättelse om statsverkets inkomster in. in. meddelat,

komrae till följd af tjensteinuehafvares afgång samt enligt särskilda

Ang. höjning

eif anslag c t

(ill följd af

landsstatsboställens

''indragning

m. m.

[2-]

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. resestipendier

för

veterinärer.

[3.]

Kongl. Maj:ts beslut följande landsstatsboställen med i stat beräknad

afkastning af sammanlagdt 2,350 kronor att, efter tilländalupna tjensteoch

fardagsår, till statsverket indragas, nemligen

länsmansbostället i Tunaläns härad af Kalmar län Plittorp n:o 1,

4 mantal;

kronofogdebostället i Orousts och Tjörns fögderi af Göteborgs

och Bohus län Toggestad n:o 1, 1 mantal; samt

länsmansbostället i Vest.erås härads tredje distrikt af Vestmanlands

län Jolmesta n:o 2, £ mantal.

Af en statskontorets berörda skrifvelse bilagd uppgift inhemtades

tillika, dels att den i stat beräknade afkastningen af länsmansbostället

i Gråmanstorps distrikt af Kristianstads län Nybygget n:o 1, £

mantal, komme att enligt Kongl. Maj:ts beslut minskas med 9 kronor

76 öre, dels ock att å andra sidan beräknade afkomsten af länsmansbostället

i Vilske härads distrikt af Skaraborgs län Marka Stommen

n:o 1, i mantal, skulle enligt beslut af kammarkollegium höjas med

20 kronor.

Då de anmärkta förhållandena påkallade en förhöjning af anslaget

till landsstaterna i länen med 2,339 kronor 76 öre, har departementschefen,

med iakttagande af grundsatsen om anslags bestämmande

till jemnt tal af kronor, hemstält, att Kongl. Maj:t måtte föreslå

Riksdagen, att berörda anslag höjdes med 2,340 kronor.

Utskottet, som icke haft något att erinra emot denna Kongl.

Maj:ts framställning, föreslår alltså,

att anslaget till landsstaterna i länen må, med

anledning af tre boställens indragning och förändrad

beräkning af två boställens afkastning, höjas med 2,340

kronor.

I händelse af bifall härtill samt till hvad ofvan föreslagits i afseende

å höjning af ifrågavarande anslag, kommer anslaget till »landsstaterna

i länen (deraf 110,000 kronor reservationsanslag)» att höjas

från 2,675,882 kronor till 2,679,122 kronor eller med 3,240 kronor.

»

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.

3:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte under denna

anslagstitel uppföra ett belopp af 2,000 kronor till stipendier åt legitimerade

veterinärer, livilka önska att i främmande länder förvärfva sig

ökade insigter och erfarenhet, samt fördenskull höja anslaget till »un
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

9

dervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar (deraf ett

förslagsanslag å 15,000 kronor till understöd åt (fmdtmannaskolor)»

med 2,000 kronor eller från 190,400 kronor till 192,400 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen till eu början

erinrat, hurusom den af Kongl. Maj:t den 11 september 1874 förordnade

komitén för afgifvande af förslag angående veterinärväsendets ordnande

uti sitt den 5 december samma år afgifna betänkande påpekat

fördelen och nyttan för det allmänna deraf att veterinärer, som i sitt

yrke ådagalade framstående skicklighet och duglighet, sattes i tillfälle

att i utlandet vidare utbilda sig, på grund hvaraf komitén hemstält att

till resestipendier för veterinärer, såväl civile som militäre, måtte anvisas

ett årligt anslag af 2,000 kronor, att utgå antingen såsom ett

eller flera stipendier. Då det af berörda komité uppgjorda förslag angående

veterinärväsendets ordnande den 2 mars 1875 inför Kongl.

Maj:t anmäldes, hade emellertid beviljandet af de utaf komitén ifrågasatta

resestipendierna, såsom egande mindre direkt samband med den

nya organisationen af veterinärväsendet, ansetts kunna anstå, till dess

denna blifvit genomförd; och komiténs förslag i denna del hade derför

för det dåvarande icke föranledt till någon åtgärd.

Nu hade, enligt hvad departementschefen vidare meddelat, svenska

veterinärläkareföreningen uti en till Kongl. Maj:t ingifven skrift,

med erinran att den af ofvanbemälda komité föreslagna organisationen

af veterinärväsendet för länge sedan blifvit genomförd, anhållit att

Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning om ett årligt

anslag af 2,000 kronor, att utdelas såsom resestipendium åt legitimerade

veterinärer, och till stöd för denna framställning hufvudsakligen anfört:

Redan länge hade bland veterinärer gjort sig gällande behofvet

af understöd för att genom resor i främmande länder vinna förkofran

i hvad som tillhörde veterinärvetenskapen, hvilken, ehvad denna i

Sverige stode högt eller lågt, dock alltid kräfde utveckling. Om denna

utveckling skulle i något afseende blifva ensidig, blefve detta till skada

icke endast för veterinärerne, utan äfven för djuregare och hela landet.

För att veta, i hvilken rigtning bemödandena borde gå, vore det

otvifvelaktigt af nytta att göra jemförelse med de veterinära förhållandena

i utlandet.

Sverige vore visserligen beträffande farsoter bland husdjuren lyckligare

lottadt än de flesta länder i Europa, i det att mera förhärjande

smittosamma husdjurssjukdomar hos oss sällan förekomme. Men häraf

blefve en följd att de veterinärer, som särskildt hade att taga hand

om dessa smittosamma husdjurssjukdomar, sällan eller aldrig finge tillit.

till Ilihsd. Vrot. 1895. 4 Sami. 1 Affd. 7 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

fälle att genom egen åskådning lära känna dem i deras uppträdande

under djurens lifstid eller de sjukliga förändringar, hvarpå de genom

obduktion igenkändes. Att sådant kunde gifva anledning till misstag

eller i bästa fall tveksamhet vid diagnosens fastställande, om en mera

sällsynt smittosam sjukdom bland husdjuren händelsevis skulle uppstå

inom landet, vore gifvet. Bästa sättet att förebygga en sådan eventualitet

vore att veterinärerne finge tillfälle att studera nämnda sjukdomar,

der de förekomme, äfvensom veterinärvetenskap i allmänhet i

utlandet.

Veterinärcorpsen saknade emellertid tillgång till härför nödiga

pennigemedel i form af resestipendier, då det enda stipendium, som

funnes att tillgå, doneradt af veterinären Jakobi, endast utdelades hvart

tredje år; och syntes det i anledning häraf föreningen önskvärdf, om

något anslag till stipendier blefve årligen att tillgå för legitimerade veterinärer,

såväl civile som militäre.

Till följd af remiss hade medicinalstyrelsen öfver denna framställning

infordrat yttrande från lärarekollegiet vid veterinärinstitutet, som

dervid framhållit, hurusom det för veterinärernes allsidiga utbildning

vore af högsta vigt att de, så långt möjligt vore, sattes i tillfälle att

genom jemförande studier uti andra länder fullkomna sina fackkunskaper.

Den begränsade verksamhet, till hvilken veterinärerne inom landet i

regeln vore hänvisade, och bristen på tillfälle till praktiska studier öfver

vigtigare infektionssjukdomar hos husdjuren gjorde detta till ett oundgängligt

vilkor, såvida de skulle kunna hålla sig i jembredd med sin

i rask utveckling stadda vetenskap och stå rustade, när vid utbrottet af

infektionssjukdomar deras grundlighet och kunskaper sattes på prof.

Det behöfde icke påpekas, huru ödesdigert ett misstag uti dylika fall

kunde blifva för landets hela landtbruksekonomi. På grund af dessa

och i öfrigt anförda skäl hade lärarekollegiet tillstyrkt bifall till veterinärläkareföreningens

framställning.

För egen del hade medicinalstyrelsen uti sitt den 16 november

1894 afgifna utlåtande i ärendet anfört, att styrelsen, lika med lärarekollegiet

vid veterinärinstitutet, funne det vara af vigt för landet, att

veterinärerne här i riket sattes i tillfälle att medelst understöd af allmänna

medel företaga resor till främmande länder för att inhemta kännedom

om veterinärvetenskapens utveckling derstädes och särskild!, att

göra sig förtrogna -med sådana kreatursfarsoter, som sällan förekomme

här i landet, men hvilka, då de uppträdde, kunde i hög grad störa

landtbrukets ekonomi; och hade styrelsen fördenskull hemstält om bifall

till veterinärläkareföreningens förevarande framställning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

11

Departementschefen, som funnit den af veterinärläkareförcningen

gjorda framställningen synnerligen beaktansvärd, hade derför icke tvekat

att förorda, att medel för ifrågavarande ändamål anvisades och att till

följd deraf anslaget till undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar,

derifrån liknande resestipendier för landtbrukets teoretiska

och praktiska studium utginge, höjdes med motsvarande belopp.

Af den till statsrådsprotokollet lemnade utredningen i detta ärende

har utskottet icke funnit sig öfvertygadt om behof vet eller lämpligheten

af att årliga stipendier för ifrågavarande ändamålet utdelas. Deremot

vill utskottet ingalunda bestrida, att i särskilda fall resor till utlandet

för studiet af smittosamma husdjurssjukdomar och till veterinärväsendet

hörande förhållanden i öfrigt kunna vara af betydelse för utvecklingen

af veterinärkunskapen i vårt land och derigenom äfven till nytta för

landet i dess helhet. Då emellertid understöd till sådana studieresor vid

de tillfällen, då de synas kunna medföra verkligt gagn, torde kunna,

såsom redan förut i särskilda fall egt rum, beredas antingen från det till

förekommande och hämmande af smittosamma sjukdomar bland husdjuren

uppförda anslag eller från andra för Kongl. Majd tillgängliga

medel, anser utskottet ej skäl tillstyrka bifall till den nu gjorda framställningen

om resestipendier för veterinärer och deraf föranledd höjning

af anslaget till undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke

må af Riksdagen bifallas.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanåringar.

4:o) Kongl. Majd har föreslagit att Riksdagen måtte under donna

anslagst.itel uppföra ett belopp af 1,500 kronor till aflöning åt en assistent

vid landtbruksakademiens växtfysiologiska försöksanstalt samt i

följd deraf höja anslaget till »befrämjande i allmänhet af jordbruk och

landtmannanåringar)) med 1,500 kronor eller från 105,000 kronor till

106,500 kronor.

Enligt hvad föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet

erinrat, beviljade Riksdagen för hvartdera afåren 1877—1885 ett

extra anslag af 1,000 kronor till arfvode åt eu för mikroskopiska och

växtfysiologiska undersökningar vid landtbruksakademiens agrikultur
-

A ng. aflöning

åt en assistent

vid landtbruksakademiens

växt fysiologiska
försöksanstalt.

[4-]

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

kemiska försöksanstalt af landtbruksakademiens förvaltningskomité antagen

botanist. Vidare bär departementschefen anfört, hurusom landtbruksakademien

i skrifvelse den 22 september 1884 hemstält, att Kongl.

Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta framställning om beviljande af anslag

för upprättande vid akademiens experimentalfält af en fullständig växtfysiologi

försöksanstalt. Ett af akademien i samma skrifvelse afgifvet

förslag rörande de anslag, livilka erfordrades för anordnande af den

ifrågasatta försöksanstalten, hade bland årsanslag upptagit dels lön åt

anstaltens föreståndare 4,000 kronor, med rätt för honom till 500 kronors

tillägg efter fem och ytterligare 500 kronor efter tio års väl vitsordad

tjenstgöring, dels ock lön åt en assistent (för minst sex månaders tjenstgöring)

1,000 kronor. I enlighet med hvad vid ärendets föredragning

inför Kongl. Maj:t den 12 januari 1885 dåvarande chefen för civildepartementet

uti sitt anförande till statsrådsprotokollet tillstyrkt, hade

Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att på ordinarie stat bevilja till aflöning

åt en föreståndare för den växtfysiologi!^ anstalten vid landtbruksakademiens

experimentalfält ett årligt belopp af 4,000 kronor samt medgifva

att föreståndarens lön efter innehafvarens af beställningen väl vitsordade

tjenstgöring under en tid af fem år, räknad från och med året

näst efter det, då lian blifvit antagen, finge höjas med 500 kronor och

efter ytterligare fem års enahanda tjenstgöring ånyo höjas med 500

kronor. Beträffande deremot den ifrågasatta aflöningen åt en assistent

till föreståndarens biträde hade departementschefen uti berörda anförande

yttrat, att behofvet af en dylik assistent för det dåvarande och innan

vidare erfarenhet vunnits om utsträckningen af den verksamhet, som med

den utvidgade anstalten blefve förenad, ej syntes departementschefen så

ådagalagdt, att han tilltrodde sig kunna tillstyrka Kongl. Maj:t att derå

då fästa särskild!, afseende; och akademiens förslag i detta afseende

hade derför icke föranledt till någon framställning till Riksdagen.

Till svar å Kongl. Maj ds förenämnda framställning om aflöning åt

en föreståndare vid den växtfysiologiska anstalten hade Riksdagen uti

skrifvelse den 18 maj 1885, angående regleringen af utgifterna under

riksstatens sjette hufvudtitel, tillkännagifvit, att beloppet af hvad Kongl.

Maj:t till aflöning åt nämnda föreståndare begärt visserligen synts väl

högd, men att Riksdagen dock icke velat besluta nedsättning deri, då

nemligen genom aflöningens bestämmande till det belopp, som Kongl.

Maj:t föreslagit, vid anslagets beviljande synts utan obillighet kunna

lastas det vilkor, att blifvande föreståndare skulle varajjskyldig att, i

händelse behof af biträde eller assistent yppades, sjelf vidkännas den

derför nödiga utgiften; och hade Riksdagen alltså bifallit Kong]. Maj:ts

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

13

berörda framställning under vilkor att blifvande föreståndare skulle vara

skyldig att sjelf vidkännas de utgifter, som för aflönande af biträde eller

assistent under någon del af året kunde komma att erfordras.

Landtbruksakademien både nu uti skrifvelse till Kongl. Magt den

17 september 1894 åter upptagit frågan om aflöning åt en assistent vid

ifrågavarande anstalt samt i sådant afseende anfört, att under den tid,

som förflutit sedan år 1885, behofvet af en assistent vid anstalten år

från år gjort, sig allt mer känbar!, i anledning hvaraf anstaltens föreståndare,

professoren Jakob Eriksson, som ansett sig ej längre böra uppskjuta

att hos akademiens förvaltningskomité göra framställning om att

ett sådant biträde måtte vid densamma anställas, hos förvaltningskomitén,

under framhållande särskildt af den betydliga tillökning i planmessigt

genomförd! arbete, som skulle möjliggöras genom en fast assistents anställande

vid anstalten, hemstält, att medel, 1,500 kronor för år, för

ändamålet måtte anskaffas.

I sin berörda skrifvelse hade akademien vidare framhållit, att den

erfarenhet om utsträckningen af verksamheten vid den växtfysiologi!^

anstalten, som vid dess utvidgning år 1885 ansetts saknas, numera till

fullo vunnits och visade hän på den oafvisliga nödvändigheten af en fast

assistent, en nödvändighet, som blifvit tillgodosedd vid motsvarande anstalter

i andra länder äfvensom vid de kemiska stationerna i vårt land.

De mångartade och magtpåliggande uppgifter, som enligt gällande instruktion

vore föreståndaren för den växtfysiologiska anstalten förelagda,

kunde näppeligen af honom på ett fullt tillfredsställande sätt lösas, med

mindre han tid efter annan vore frånvarande på resor för olika ändamål,

såsom t. ex. för att kontrollera i olika orter pågående odlingsförsök,

som utfördes efter af honom uppgjord plan, äfvensom för att iakttaga

och meddela råd angående på olika orter uppträdande växtsjukdomar

m. m. Härtill komme sådana uppdrag från offentliga myndigheter, som

förorsakade föreståndarens frånvaro från anstalten, såsom t. ex. från

bestvrelserna för de allmänna svenska landtbruksmötena att vara prisdomare,

från hushållningssällskapen att vid deras sammankomster hålla

föredrag m. in., hvarjemte föreståndaren äfven tid efter annan hade tagit

och äfven för framtiden borde genom resor i utlandet taga kännedom

om sätten för och resultaten af arbetena vid liknande anstalter derstädes.

Om ett sakkunnigt och inöfvadt biträde icke funnes att tillgå,

kunde de afbrott, som sådana resor måste vålla i pågående undersökningar

och försök, lätteligen blifva för dem högst t order! bringande, ty

de! vore för en stor del af de vid anstalten ifrågakommande fysiologiska

och biologiska undersökningarna eu utmärkande egenskap, att

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

deras värde ofta vore i väsentlig mån beroende af den kontinuitet, med

hvilken de företeelser och förlopp, som de behandlade, följdes, så att

de ej sällan till och med helt och hållet blefve till intet genom äfven

jemförelsevis korta afbrott i iakttagelserna.

En annan omständighet, som äfven talade för önskvärdheten af eu

assistents anställande, vore den att akademiens växtfysiologi!^ anstalt

vore det enda ställe i vårt land, der unge män, som med nödig förbildning

hade kallelse och anlag för den speciella forskniugsart, som här

vore i fråga, kunde genom praktiskt deltagande i undersökningar och

försök utbilda sig för sitt fack. Genom tillvaron af en assistentplats

skulle tillfälle härtill kunna beredas och sålunda vårt land erhålla

dugande och vederbörligen skolade krafter för det vigtiga och omfattande

verksamhetsområde, hvars bearbetning vore anstaltens uppgift.

Såsom en för assistentens arbete lämplig ersättning ansåge akademien,

i likhet med professoren Eriksson, en aflöning af 1,500 kronor

eller samma belopp, som enligt kongl. brefvet den 29 maj 1874 tilldelats

assistenten vid akademiens agrikulturkemiska afdelning.

Akademien hade alltså anhållit att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen

aflåta proposition om beviljande af ett årligt anslag af 1,500

kronor till akademiens växtfysiologiska anstalt till lön åt en assistent.

Departementschefen har härefter, å sid. 14—16 i statsrådsprotokollet

meddelat utdrag af en till honom utaf landtbruksakademiens

sekreterare, professoren Chr. Loven aflemnad promemoria angående verksamheten

vid anstalten och behofvet af ökade arbetskrafter derstädes.

I denna promemoria hade professoren Loven, bland annat, anfört, hurusom

kort tid efter det landtbruksakademiens växtfysiologiska försöksanstalt

kommit till stånd, visat sig, att det program, som i begynnelsen

för anstalten uppstäldes, icke kunde, på grund af bristande arbetskrafter,

i sin helhet fullständigt genomföras oaktadt det mest ihärdiga arbete

från föreståndarens sida, ett arbete, hvarom de talrika under årens

lopp från anstalten utgångna publikationerna bure ett vittnesbörd, som

ej kunde jäfvas.

Så hade, för att i detta hänseende blott anföra ett exempel, det

utomordentligt rika studiematerial, som erbjudits af de å anstaltens försöksfält

utförda odlingsförsöken med olika varieteter af kulturväxter,

omfattande under åren 1887—1894 ett antal försöksnummer för stråsädesarter

af mellan 273 och 775 samt för foderväxter och rotfrukter

af mellan 50 och 100 årligen, endast kunnat delvis och med afseende

på några få väsentligen morfologiskt-systeiuatiska synpunkter tillgodogöras,

hvaremot de talrika och ypperliga tillfällen till biologiska studier

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

15

af deri största vigd i praktiskt hänseende, som dervid förelegat, måst af

brist på nödig arbetslijelp till allra största delen lemnas obegagnade.

På ett annat anstalten tillhörande arbetsfält — undersökning af

kulturväxternas sjukdomar, särskildt de, som framkallades af snyltsvampar

— hade visserligen allt sedan år 1877 tid efter annan samlats

strödda iakttagelser, bvilka i ett icke ringa antal uppsatser meddelats

allmänheten, men i någon verkligt betydande omfattning både dock arbetena

på detta område kunnat bedrifvas först under de senast gångna

4 åren, sedan Kongl. Maj:t med anledning af den svåra rosthärjning på

hafren, som år 1889 hemsökte vårt land, på framställning af landtbruksakademien,

den 14 februari 1890 anvisat ett anslag af 10,000

kronor, fördeladt på 3 år, för utförandet af en förnyad, grundlig och

möjligast mångsidig undersökning af sädesrostens väsen och vilkor.

Att denna undersökning, öfver hvilken fullständig berättelse till

Kongl. Maj:t inlemnats och hvilken, då denna senare blifvit publicerad,

säkerligen stadie bringa vårt land heder och gagn, kunnat bedrifvas

långt mera rationelt och intensivt än i liknande fall förut, berodde väsentligen

derpå, att föreståndaren derunder kunnat hafva till sin hjelp

ett sakkunnigt biträde — fil. d:r E. Henning — som särskildt för den

ifrågavarande undersökningen varit anstäld med arfvode från nyss omnämnda

anslag.

Likasom det förra af de nu anförda fallen tydligen visade, hurusom

det stora gagn, som den växtfysiologiska anstalten obestridligen

skulle kunna utträtta, i väsentlig och mycket beklaglig grad inskränktes

genom bristande tillgång till vederbörligen skoladt arbetsbiträde, ådagalade

det senare icke mindre tydligt, huru mycket intensivare, planmessigare

och mångsidigare de anstalten åliggande undersökningarna kunde

utföras, om sådant biträde stode till förfogande.

För egen del har departementschefen yttrat, att af hvad i ärendet

anförts syntes framgå, att de arbeten, som vore förenade med landtörn

ksakademiens växtfysiologiska försöksanstalt, vore af sådan beskaffenhet

och omfattning, att de, derest anstalten skulle kunna på ett tillfredsställande

sätt fylla sin för vår jordbruksnäring betydelsefulla uppgift,

icke kunde af anstaltens föreståndare ensam utföras, utan att ett vetenskapligt

bildadt, ständigt Inträde åt föreståndaren vore af behofvet i hög

grad påkalladt.

Det syntes departementschefen så mycket mindre kunna skäligen

ifrågasättas, att aflöningen åt ett dylikt ständigt biträde skulle — på sätt

Riksdagen år 1885 i afseende å tillfälligt biträde åt föreståndaren stadgade

— af denne bestridas, som med ett dylikt ständigt biträdes an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ang. anslag

för inrättande

af en entomologisk

försöksstation.

IG Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

ställande ingalunda afsåges att bereda anstaltens föreståndare någon lindring

i lians göromål, utan endast att sätta anstalten i stånd att fullständigare

än eljest vore möjligt uppfylla sitt ändamål.

På grund häraf och då departementschefen icke hade något att

erinra mot beloppet af den för assistenten ifrågasatta aflöningen, hvilken,

såsom nämnts, vore lika med den, som åtnjötes af den till biträde åt

landtbruksakademiens agrikulturkemist anstälde assistenten, tillstyrkte

departementschefen, att Kongl. Maj :t måtte till Riksdagen göra framställning

af ofvan angifvet innehåll.

Utskottet, som till en början velat erinra, att, för så vidt af statsrådsprotokollet

framgår, landtbruksstyrelsens yttrande icke blifvit i detta

ärende inhemtadt, delar visserligen den mening, att vigtiga resultat kunna

för landtbruksnäringen vinnas genom växtfysiologiska undersökningar,

men håller före, att landtbruksakademien genom en lämplig disposition

af de till dess förfogande befintliga medel bör ega tillgång till bestridande

af de kostnader, som för eu utveckling af akademiens växtfysiologiska

försöksanstalt kunna påkallas. Med afseende härå, och då Riksdagen år 1885

vid beviljandet af nu utgående anslag till berörda anstalt särskildt, uttalat.

sin obenägenhet för anvisande af ytterligare medel till aflönande af

assistent åt anstaltens föreståndare, finner sig utskottet icke böra tillstyrka

bifall till det nu väckta förslaget i ämnet, utan hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke

må af Riksdagen bifallas.

5:o) I särskilda motioner (n:o 48 i Första Kammaren och n:o 90 i

Andra Kammaren) hafva herrar Carl Nyström och O. W. Redelius sammanstämmande

hemstält,

att Riksdagen ville till Kongl. Maj:ts disposition i och för upprättandet

af en entomologisk försöksstation invid Stockholm anvisa:

dels å extra stat ett anslag för en gång af:

13,000 kronor till uppförande af en byggnad för stationen enligt uppgjord

och af sakkunnige granskad och godkänd ritning, och

1,500 kronor för stationens första inventarie-uppsättning; och

dels å ordinarie stat ett årsanslag af:

G,800 kronor, hvaraf till föreståndaren aflöning med två ålderstillägg af

500 kronor efter 5, respektive 10 tjenstår .................... 4,000 kronor

till en assistent ............................................................................ 1,000 „

till drift och underhåll ............................................................... 1,800 „

Till stöd för detta förslag hafva motionärerna, jemte meddelande

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

17

af uppgifter öfver de förluster, som vårt lands jordbruk under de senaste

åren lidit genom härjningar af åtskilliga skadeinsekter, hufvudsakligen

anfört att det sätt, som enligt sakkunniges enstämmiga vittnesbörd bäst

kunde leda till förminskandet eller förekommandet af dylika förluster,

vore att inrätta en försöksstation, vid hvilken skadedjurens lefnadsvanor

och lifsvilkor noggrant kunde studeras och försök anställas med de botemedel,

som kunde komma i fråga att användas, hvarom anstalten borde

meddela allmänheten erforderliga upplysningar.

Slutligen hafva motionärerna åberopat den utredning i ämnet, som

lemnades i motionerna bifogade yttranden af landtbruksakademien, landtbruksstyrelsen,

hushållningssällskapens år 1893 församlade ombud m. fl.

Af sistberörda handlingar framgår, att landtbruksakademien understält

Kongl. Maj:ts pröfning förslag om inrättande af en entomologisk

försöksstation vid akademiens experimentalfält; och, enligt hvad utskottet

inhemtat, har denna framställning, öfver hvilken yttranden af vederbörande

myndigheter infordrats, ännu icke blifvit inför Kongl, Maj:t föredragen.

Vid sådant förhållande, och då alltså detta ärende för närvarande

är på Kongl. Maj:ts pröfning beroende, anser sig utskottet icke böra till

det nu väckta förslaget tillstyrka bifall. Utskottet hemställer alltså,

att herrar Nyströms och Redelius’ förevarande

motioner icke må af Riksdagen bifallas.

Fiskerinäringens understöd.

6:o) I nedannämnda, inom Andra Kammaren väckta motioner har

herr A. V. Ljungman föreslagit,

i motionen n:o 149: att Riksdagen måtte dels i skrifvelse hos

Kongl. Maj:t anhålla om vidtagande af nödiga åtgärder för åvägabringandet

af en tidsenlig representativ administration af hafsfiskebedriften vid

Göteborgs och Bohus läns kust, dels ock uppföra ett anslag å ordinarie

stat af 4,000 kronor för anställande af en fiskeriinspektör för Göteborgs

och Bohus läns hafsfisken; samt

i motionen n:o 150: att Riksdagen måtte dels i skrifvelse hos Kongl.

Maj:t anhålla om vidtagande af nödiga åtgärder för åstadkommandet af

eu mera tillfredsställande administration af fiskena vid rikets östra och

södra kuster samt i sötvattnen, dels ock å ordinarie stat uppföra ett

Bih. till RiJcsd. Frot. 1895. d Sami. 1 Afd. 7 Höft. 3

Ang. väckta

motioner om

administration

af fisket

vid vissa af

rikets kuster

samt i söt•

vattnen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

anslag af 4,000 kronor till aflöning åt ännu en under landtbruksstyrelsen

hörande fiskeriinspektör.

Beträffande de till stöd för förslagen anförda skäl tillåter sig utskottet

att hänvisa till sjelfva motionerna.

Såväl vid 1893 som 1894 årens riksdagar väcktes af samme motionär

förslag beträffande fiskerinäringens administration i väsentligen enahanda

syfte, som i de nu förevarande motionerna afses. Dessa motioner

skilja sig endast derutinnan från de förut räckta, att den representativa

administration, som nu i motionen n:o 149 föreslås för fisket vid Göteborgs

och Bohus läns kust, i de båda tidigare förslagen utsträckts till

både vestra och södra kusterna af riket, i sammanhang hvarmed yrkats

anställande af en fiskeriinspektör jemväl för Hallands, Malmöhus, Kristianstads

och Blekinge läns hafsfisken, samt att den administration, som

motionären genom anställande af ytterligare en fiskeriinspektör nu vill

hafva genomförd för fiskena vid rikets östra och södra kuster samt i

sötvattnen (motionen n:o 150), tillförene ifrågasatts endast för fiskena

vid östra kusten och i sötvattnen, hvarjemte äfven de löneförmåner, som

för de olika tjenstemännen föreslagits, undergått någon förändring. Berörda

af motionären förut gjorda framställningar hafva samtliga blifvit

af Riksdagen afslagna.

Med hänsyn härtill och då, enligt hvad af det ofvan anförda framgår,

de förändringar i förut afböjda framställningar, som i nu föreliggande

motioner innefattas, icke synas vara af så väsentlig art, att Riksdagen

kan antagas vara mera benägen än förut att bifalla motionärens

förslag i dessa ämnen, får utskottet hemställa:

a) att herr Ljungmaus förevarande motion n:o 149

icke må vinna Riksdagens bifall, och

b) att herr Ljungmans motion n:o 150 icke heller

må af Riksdagen bifallas.

Skiften och afvittringar.

Ang. godtgörelse

åt

afvittringslandtmätare

in. in.

[5.]

7:o) På grund af Kong]. Maj:ts derom gjorda framställning får utskottet

hemställa,

■ att Riksdagen må dels medgifva, att de belopp,

hvarmed inkomsterna af tjensten under år 1896 för

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

19

afvittringslandtmätarne i Vesterbottens och Norrbottens

län kunna komma att understiga 2,500 kronor för dem,

som tillhöra första lönegraden, och 3,000 kronor för

dem, som på grund af ålder i tj en sten åtnjuta arfvodesförhöjning,

må desse tjensteman godtgöras af anslagen

till storskiftes- och afvittringsverken, dels ock för år

1896 åt föredraganden af afvittringsärendena i Norrbottens

län samt till skrifbiträde åt honom bevilja eu

tillökning af 400 kronor i det åt honom anslagna belopp.

Öfriga ordinarie anslag.

8:o) I fråga om öfriga, här ofvan ej särskild! nämnda ordinarie Ang. öfriga

anslag å sjette hufvudtiteln har Kongl. Maj:t ej föreslagit annan förändring

än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, förslagsanslaget [ö.j

till skrifmaterialier och expenser, ved m. in. måtte minskas med 72 kronor

eller från 119,522 kronor till 119,450 kronor.

Utskottet hemställer,

att samtliga här ofvan icke särskild! omförmälda

ordinarie anslag under sjette hufvudtiteln må för år

1896 fastställas till samma belopp som i innevarande

års riksstat; dock att i anslaget till skrifmaterialier

och expenser, ved in. in. må få göras den jemkning,

som till jemnande af hufvudtitelns slutsumma kan erfordras.

Statens jernvägstrafik.

9:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte medgifva, att Ang. löneaf

jernvägstrafikmedlen ett belopp af högst 12,000 kronor finge under

år 1.896, efter jernvägsstyrelsens bepröfvande, användas till förhöjning i [71- vissa fall af de vid statens jernvägstrafik anstälde banvakters löneförmåner,

utöfver det nu medgifna högsta arfvodesbeloppet, med högst 60 kronor

för hvarje banvakt, som af förhöjningen komme i åtnjutande.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen erinrat, hurusom

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. disposition

af patentoch

varumärkesafgifter.

[8.]

för hvardera af åren 1893, 1894 och 1895 Riksdagen medgifvit, att af

jernvägstrafikmedlen ett belopp af högst 12,000 kronor finge, efter jernvägsstyrelsens

bepröfvande, användas till förhöjning i vissa fall af de

vid statens jernvägstrafik anstälde banvakters löneförmåner utöfver det

förut medgifna högsta arfvodesbeloppet, med högst 60 kronor för hvarje

banvakt, som af förhöjningen komme i åtnjutande; kommande den sålunda

medgifna förhöjningen till godo endast vissa i Norrland anstälde

banvakter. Då den komité, åt hvilken Kongl. Maj:t uppdragit, bland annat,

att behandla frågan om nytt aflöningsreglemente för jernvägsstaten, icke

kunde antagas förr än om någon tid aflemna sitt betänkande i detta

ämne, syntes någon framställning om förändrade aflöningsvilkor för

nämnda stat icke kunna till nu församlade Riksdag aflåtas. Vid sådant

förhållande borde, enligt hvad departementschefen vidare anfört, den för

de senaste åren vidtagna provisoriska anordningen för förbättrande af

vissa banvakters i Norrland ställning blifva gällande äfven för år 1896,

hvarom jemväl jern vägsstyrelsen i skrifvelse den 1 december 1894 gjort

framställning.

Enär alltså frågan om ny lönereglering för personalen vid statens

jernvägstrafik icke lärer kunna komma att föreläggas innevarande Riksdag,

torde den för*åren 1893, 1894 och 1895 vidtagna provisoriska anordningen

till förbättrande af banvakternas i Norrland ställning böra

blifva gällande äfven för nästkommande år; och hemställer fördenskull

utskottet,

att Riksdagen må medgifva, att af jernvägstrafikmedlen

ett belopp af högst 12,000 kronor må

under år 1896, efter jernvägsstyrelsens bepröfvande,

användas till förhöjning i vissa fall af de vid statens

jernvägstrafik anstälde banvakters löneförmåner utöfver

det nu medgifna högsta arfvodesbeloppet, med högst

60 kronor för hvarje banvakt, som af förhöjningen

kommer i åtnjutande.

Patentbyrån.

10:o) Beträffande patentbyrån har Kongl. Maj:t gjort framställning

derom, att Riksdagen måtte medgifva, att afgifterna för patent och

för registrering af varumärken finge användas till bestridande af de

utgifter, hvilka betingades af tillämpning under år 1896 af förordningen

angående patent och lagen om skydd för varumärken.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

21

Af den redogörelse för patentbyråns inkomster och utgifter för

år 1894, som finnes intagen i statsrådsprotokollet, inhemtas, att byråns

inkomster under nämnda år utgjort:

afgifter för 1,386 patentansökningar (deraf 9 obetalda) kronor 27,540: —

årsafgifter för patent ..................................................... ,, 61,635: —

afgifter för 268 registreringsansökningar ..................... ,, 10,720: —

afgifter för 286 ansökningar om förnyad registrering „ 2,860: —

för försålda publikationer .............................................. „ 1,684: —

summa kronor 104,439: —

samt att byråns utgifter, Indika dock, då räkenskaperna ännu icke

vore afslutade, ej kunde med full noggrannhet uppgifvas, under samma

år uppgått till 96,749 kronor 84 öre, af livilket belopp de vigtigaste

posterna utgjorts af aflöningar och arfvoden 40,887 kronor 49 öre, byråns

publikationer 31,199 kronor 66 öre, återstälda patent- och registreringsafgifter

5,465 kronor, utgifter för byråns bibliotek 3,705 kronor

51 öre, renskrifning 3,022 kronor 80 öre, bidrag till upprätthållande af

patentunionens internationella byrå i Bern 1,515 kronor 41 öre samt

hyra för byråns lokal 4,000 kronor.

För år 1893 belöpte sig patentbyråns inkomster till 118,209 kronor

och dess utgifter till 93,661 kronor 91 öre. Antalet patentansökningar

år 1893 utgjorde 1,036, antalet registreringsansökningar 213.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må medgifva, att afgifterna för

patent och för registrering af varumärken må användas

till bestridande af de utgifter, hvilka betingas af tilllämpning

under år 1896 af förordningen angående

patent och lagen om skydd för varumärken.

Arbetareförsäkringen.

ll:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen medgifva, att Kongl■

Maj:t skulle ega för år 1896 använda de till underlättande af åtgärder sjukkassor

för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande afsätta belopp,

i mån af behof, dels till förvaltningsbidrag åt sjukkassor under L'' -.1

enahanda vilkor, som i Riksdagens skrifvelse den 13 maj 1891 (n:o 85)

vore angifna, samt till utarbetande och offentliggörande genom torsäkringsinspektörens

försorg af årsredogörelse för sjukkasseväsendet i riket,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

dels ock, derest det i statsrådsprotokollet af den 14 januari 1895 omförmälda

förslag till lag angående försäkring för beredande af pension

vid varaktig oförmåga till arbete af Riksdagen godkändes, till bestridande

af kostnader, som i organisationsafseende blefve erforderliga för den nya

lagens tillämpande från och med 1897 års ingång.

Till åberopade statsrådsprotokollet har departementschefen erinrat,

att, vid föredragning samma dag af upprättadt förslag till lag angående

försäkring för beredande af pension vid varaktig oförmåga till arbete,

Kong!. Maj:t besluta att proposition i ämnet skulle till Riksdagen aflåtas;

och har departementschefen, då, i händelse berörda lagförslag blefve af

Riksdagen godkändt, de till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring

och sjukkassors bildande afsätta belopp icke behöfde tagas

i anspråk för den afsedda olycksfallsförsäkringen samt de syntes

mera än tillräckliga för bestridande af ej allenast de utgifter, som för

sjukkasseväsendet intill utgången af år 1896 kunde ifrågakomma, än

äfven de kostnader, som i organisationsafseende blefve erforderliga för

den nya lagens tillämpande från och med 1897 års ingång, då den vore

afsedd att träda i kraft, hemstält, att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen

göra den framställning angående användandet af omförmäld a medel som

här ofvan angifvits.

Då Kongl. Maj:ts förevarande framställning i dess senare del grundar

sig på den förutsättning, att Kongl. Maj:ts till Riksdagen afgifna

förslag till lag angående försäkring för beredande af pension vid varaktig

oförmåga till arbete skulle blifva af Riksdagen bifallet, kommer

utskottet att, sedan Riksdagen med anledning af berörda lagförslag fattat

beslut, meddela yttrande i nu föreliggande fråga; hvilket utskottet skolat

för Riksdagen

anmäla.

Extra anslag.

Med anledning af de för tillfälliga behof, hänförliga till sjette

lmfvudtiteln, gjorda framställningar får utskottet afgifva följande yttranden

och förslag.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

23

Civildepartementets afdelning af Kongl. Maj.ts kansli.

12:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer

utskottet,

att Riksdagen må, för handhafvande af kontroll

ä försäkringsanstalt.ernå, för år 1896, i likhet med hvad

allt ifrån år 1887 egt rum, på extra stat anvisa till

Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp af 4,500 kronor.

Öfverståthållareembetet.

13:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen må äfven för år 1896, till utgifvande

under samma år af ''»PolisunrIerrättelser», på extra

stat anvisa 15,000 kronor.

Landsstaterna i länen.

l4:o) Vidare får utskottet på grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda

framställning hemställa,

att Riksdagen må på extra stat för år 1896 till

Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett anslag af 65,000

kronor, att användas till aflöning och underhäll af särskild

polisstyrka, på landet, der sådan kan af förhållandena

påkallas, äfvensom till belöningar för gröfre

brotts upptäckande samt förbrytares efterspanande eller

gripande, allt enligt förut tillämpade, i statsrådsprotokollet

öfver civilärenden den 14 januari 1895 angifna

grunder.

15:o) Kongl. Maj:t bär föreslagit Riksdagen att till ersättning för

juridiskt biträde åt de svenske lapparne i Norge samt till lappfogdar

och lappförmän på extra stat för år 1896 anvisa 13,000 kronor.

Ang. anslag

för kontrollen

ä försäkringsanstalterna.

[10.]

Ang. anslag

till utgifvande

af »Polisunderrättelser.

»

[il.)

Ang. anslag

till särskild

''polisstyrka på

landet.

[12.]

Ang. a rf v oden

åt lappfogdar

in. in.

I 13.1

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen till en början erinrat,

hurusom med anledning af Kongl. Maj:ts framställningar Riksdagen

för hvarje år från och med år 1891 på extra stat beviljat ett anslag af

10,000 kronor till ersättning för juridiskt biträde åt de svenske lapparne

i Norge samt till lappfogdar och lappförmän.

Detta anslag plägade, enligt hvad departementschefen härefter

meddelar, sålunda disponeras, att 1,800 kronor anvisades till arfvode åt

ett lappombud i Tromsö, 500 kronor till resekostnader och arfvode till

tolk åt detta ombud, 3,000 kronor till en lappfogde i Norrbottens län,

enahanda belopp till en lappfogde i Jemtlands län samt 1,500 kronor

till gratifikationer åt lappförmän i Norrbottens län. Lappfogdarne åtnjöte

dessutom från sjette liufvudtitelns anslag till rese- och trakta - mentspenningar ersättning för sina resor enligt fjerde klassen i resereglementet.

Vidare har departementschefen i minnet återkallat, hurusom han i

sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 13 januari 1894 häntydt på

möjligheten att äfven inom Vesterbottens län likartade utgifter för lappväsendet

kunde visa sig erforderliga, ehuru han icke för det dåvarande

ansett sig böra af denna anledning föreslå någon förhöjning i anslagets

belopp. Nu hade också Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesterbottens

län inkommit med framställning om anvisande af medel till aflönande

af en lappfogde inom länet.

Uti skrifvelse till Kongl Maj:t den 24 september 1894 hade nemligen

Kongl. Maj:ts bemälde befallningshafvende — under erinran, att

en lappfogdes anställande inom länet länge utgjort ett önskningsmål

samt att Kongl. Maj:ts befallningshafvande redan år 1890 gjort framställning

derom, ehuru Kongl. Maj:t, enär det af Riksdagen för år 1891

anvisade anslaget för dylika utgifter dertill icke lemnade tillgång, funnit

framställningen icke föranleda till någon åtgärd — anfört: att sistnämnda

af Kongl. Maj:ts befallningshafvande gjorda framställning hufvudsakligen

föranledts dels af den inbördes oenigheten mellan de bofaste och lapparne,

hvilkas renar förorsakade skada å inegor och slåtterlägenheter tillhörande

de bofaste, under det att desse sistnämnde allt emellanåt skingrade lapparnes

renhjordar eller nedsköte deras renar, dels af dylika stridigheter

mellan de bofaste i Hatfjelddalen i Norge och lapparne, dels ock af

lapparnes sedvänjor och bildning, som i förening med deras ringa

antal gjorde dem olämpliga att sjelfva bevaka sina rättigheter samt

inse sina förpligtelse!- emot den bofasta befolkningen; att de senare

årens erfarenhet nogsamt visat, att omförmälda stridigheter betydligt

tilltagit, i livilket afseende Kongl. Maj:ts befallningshafvande åberopade

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

25

flera hos Kong].. Maj:ts befallningshafvande anmälda klagomål öfver uppgiga

missförhållanden; samt att det derför redan länge varit af behofvet

synnerligen påkalladt, att en lappfogde anstäldes inom länet för att öfvervaka

att lagame angående lapparne behörigen efterlefdes, och att öfverträdelser

deraf beifrades, för att lemna lapparne råd och skydd mot rättskränkningar

och obefogade anspråk från de bofastes sida, för att tillse det lapparne i sina

inbördes rättsförhållanden iakttoge lag och rätt, för att öfvervaka att ordningsmannen

ordentligt fullgjorde sina åligganden, för att till Kongl. Maj:ts

befallningshafvande inkomma med upplysningar om och förslag till anmärkta

missförhållandens afhjelpande samt för att genom resor till de trakter, der

lapparne vistades, göra sig underrättad om de åtgärder, som lämpligen

borde vidtagas; och hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande på grund af

hvad sålunda blifvit anfördt samt då länsmännen, enligt hvad erfarenheten

till fullo ådagalagt, icke kunde på ett tillfredsställande sätt fullgöra de

åligganden, som, enligt hvad nyss nämnts, borde tillkomma en lappfogde,

anhållit, att Kongl. Maj:t måtte till aflönande af en sådan tjensteman inom

länet anvisa ett belopp af 3,000 kronor samt tillika tillerkänna honom

ersättning för resor enligt fjerde klassen af gällande resereglemente.

Öfver denna framställning hade statskontoret den 20 oktober 1894

afgifvit utlåtande och deri, då behofvet af anställande af en lappfogde

inom Vesterbottens län syntes statskontoret vara ådagalagdt, hemstält,

att Kongl. Maj:t för beredande af tillgång för en sådan tjenstemans aflönande

måtte föreslå Riksdagen, att ofvan omförmälda extra statsanslag

å 10,000 kronor måtte från och med år 1896 höjas till 13,000 kronor.

För egen del ansåge departementschefen, lika med statskontoret,

behofvet af en lappfogde inom Vesterbottens län vara ådagalagdt; och

då aflöningsförmånerna för denne syntes böra sättas lika som för de två

nuvarande lappfogdarne, nemligen till, förutom resekostnadsersättning,

3,000 kronor för år, men det anslagsbelopp, som hittills plägat anvisas

till lappfogdar m. m., enligt hvad af ofvan iemnade redogörelse för anslagets

användande inhemtades, icke Iemnade tillgång för aflönande af

ytterligare en dylik tjensteman, borde ifrågavarande anslag höjas med

ett belopp, motsvarande arfvodet, 3,000 kronor, för denne nye lappfogde.

Med afseende å det sålunda föreliggande förslaget att höja ifrågavarande

anslag för tillsättande af ytterligare en lappfogde får utskottet

framhålla, hurusom vid beviljandet år 1890 af detta anslag Riksdagen

uttalat den uppfattning, att behofvet af lappfogdar i Jemtlands och

Norrbottens län vore af öfvergående art. Af det, vid statsverksproposiBih.

till Riksd. Rrot. 4 Sami. 1 Afd. 7 lliift. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

tionen till 1890 års Riksdag fogade statsrådsprotokoll öfver civilärenden

den 11 januari samma år framgår, att lappfogden i Norrbottens län blifvit

tillsatt af en tillfällig anledning, nemligen för att leda de till Enontekis

socken hörande lapparnes flyttningståg till Jockmocks och Arjepluogs

lappmarker samt under de två eller tre närmast derpå följande åren

ordna de förhållanden, som genom inflyttningen uppkomme emellan lappare

och de förutvarande invånarne i de trakter, dit inflyttningen komme

. att ega rum. Enligt hvad utskottet har sig bekant, har denna flyttning

emellertid ännu icke blifvit verkstäld, hvadan ifrågavarande lappfogde

för ofvan angifna ändamål ännu någon tid torde böra bibehållas. Hvad

deremot beträffar lappfogden inom Jemtlands län, hvilken anstälts för

att inom vissa lapptrakter i länet upprätthålla ordning i lappväsendet

och sämja mellan den bofaste och nomaden, hafva förhållandena inom

länet i berörda afseende numera så förbättrats, att, om ock denna befattning

ej kan helt och hållet indragas, lappfogdens verksamhet torde

kunna väsentligen inskränkas. Då sålunda i detta afseende besparing

bör kunna åstadkommas, anser utskottet det hittills beviljade anslagsbeloppet

böra lemna tillgång äfven till öfvervakande af lapparnes inom

Yesterbottens län förhållanden sins emellan och till den bofasta befolkningen

inom länet; och finner sig utskottet följaktligen icke böra tillstyrka

den af Kongl. Maj:t föreslagna förhöjningen af ifrågavarande

anslag.

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att Riksdagen till ersättning för

juridiskt biträde åt de svenske lapparne i Norge samt

till lappfogdar och lappförmän på extra stat för år

1896 anvisar 10,000 kronor.

Ang. anslag

till godtgörelse

för ett af förre

kronofogden

F. G. Sjöqvist

förskingradt

belopp.

16:o) Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 10) har

herr S. Nordström föreslagit, att Riksdagen måtte anvisa 3,472 kronor

18 öre, att dermed godtgöra Lars Petter Larssons arfvingar den förlust,

de genom förre kronofogden F. G. Sjöqvists oredliga förfarande lidit.

Af den redogörelse, som i motionen meddelas, samt af de till utskottet

öfverlemnade handlingar i detta ärende inhemtas hufvudsakligen

följande.

Efter anmodan af i Australien bosatte Lars Petter Larsson anhöll

svenska och norska konsuln i Adelaide i skrifvelse till kommerskollegium

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

27

den 21 april 1888 om kollega medverkan för utbekommande af en Lars

Petter Larssons fordran hos dennes broder Otto Larsson i Näset af

Lyrestads socken och Skaraborgs län. Sedan kommerskollegium i anledning

häraf vändt sig till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i nämnda

län, som meddelade dåvarande kronofogden i Norra Yadsbo fögderi

F. G. Sjöqvist föreskrift om fordringens inkasserande, inbetalade Otto

Larsson den 15 april 1889 till Sjöqvist ett belopp af 3,722 kronor 18

öre, utgörande Lars Petter Larssons berörda fordran till kapital och

ränta. Under uppgift till Kongl. Maj:ts befallningshafvande att Otto''

Larsson vägrat betala beloppet, underlät Sjöqvist att redovisa de uppburna

medlen, hvilka, då han år 1890 häktades för uppbördsbrist, befunnos

vara af honom förskingrade. Lars Petter Larsson, hvilkens rätt

genom Kongl. Maj:ts befallningshafvandes försorg bevakades i Sjöqvists

konkurs, afled emellertid den 25 januari 1891 och efterlemnade såsom,

arfvingar brodern bemälde Otto Larsson samt brorsönerna Ernst Brynolf

Larsson och Karl Robert Larsson. Såsom utdelning i konkursen erhöllo

arfvingarne endast 350 kronor.

I en till Kongl. Maj: t ingifven skrift anhöllo Lars Petter Larssons

omförmälda arfvingar, att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition

om godtgörelse af allmänna medel för den förlust, som genom.

Sjöqvists oredlighet blifvit dem tillskyndad, uppgående, efter afdrag af

ofvannämnda utdelning i Sjöqvists konkurs, till 3,372 kronor 18 öre.

Efter det Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs län häröfver

afgifvit infordradt utlåtande och dervid, under framhållande af att sökandena

vore stadda i jemförelsevis torftiga omständigheter, tillstyrkt bifall

till den gjorda ansökningen, fann Kongl. Maj:t vid ärendets föredragning

den 6 april 1894 ansökningen icke till någon Kongl. Maj:ts vidare åtgärd

föranleda.

Enligt hvad motionären uppgifvit, hafva Lars Petter Larssons arfvingar,

förutom ofvan angitna förlust till belopp af 3,372 kronor 18 öre,

fått i denna sak vidkännas omkostnader, som i ett för allt icke kunde

beräknas till mindre än 100 kronor.

Till stöd för sitt förslag har motionären dels åberopat ett fall, då

Riksdagen, med bifall till en af Kongl. Maj:t gjord framställning, beviljat

ersättning åt svenske undersåtar för den förlust, de lidit genom

eu i utlandet anstäld konsulattjenstemans oredlighet, dels ock erinrat

derom, att Riksdagen i särskilda skrivelser, senast år 1890, anhållit.,, att

Kongl. Maj:t måtte taga i öfvervägande, huruvida och under hvilka

vilkor statsmagten må kunna ikläda sig ansvar för skada och förluster,

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. undersökningar

af

mindre hamnar

m. in.

[14.]

som af statens embetsman genom felaktig embetsförvaltning kunde blifva

enskilde samhällsmedlemmar tillskyndade.

Enligt hvad i justitieombudsmannens till innevarande Riksdag afgifva

embetsberättelse meddelas, var nyssberörda af Riksdagen år 1890

a flatna framställning ännu vid nästlidna års slut beroende på Kong]. Maj:ts

pröfning; men äfven om denna framställning skulle komma att framdeles

föranleda någon utsträckning af statens ansvarighet för dess tjenstemäns

förvaltning, torde detta förhållande dock icke böra inverka på bedömandet

af föreliggande fråga.

Då, enligt gällande bestämmelser, staten i allmänhet icke ens i de

fall, då enskilde rätteligen äro nödsakade att anlita dess tjenstemän, är

skyldig ersätta genom dessa tjenstemäns tillskyndande förorsakad förlust,

synes det utskottet än mindre kunna ifrågasättas, att godtgörelse skulle

af staten lemnas, då, såsom i förevarande fall varit förhållandet, det uppdrag,

vid hvars utförande en statens tjensteman visat oredlighet, kunnat

anförtros lika väl åt enskild person som åt statens myndigheter. Med

afseende härå och då i öfrig! icke synas föreligga sådana särskilda omständigheter,

som böra föranleda Riksdagen att bär träda emellan, finner

sig utskottet icke böra tillstyrka förevarande motion, helst frågan redan

varit föremål för Kong!. Majrts pröfning, och Kongl. Maj:t icke funnit

anledning att till Riksdagen göra framställning i ärendet.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att herr Nordströms förevarande motion icke må

af Riksdagen bifallas.

Väg- och vattenbyggnadsstaten.

17:o) 1 enlighet med Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

får utskottet hemställa,

att Riksdagen må på extra stat för år 1896 anvisa

ett anslag af 5,000 kronor till undersökningar af

mindre hamnar och farleder äfvensom till upprättande

af planer till anläggning eller ombyggnad af broar, då

dylika arbeten icke äro förenade med vägföretag.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

29

Vägunderhållet på landet.

18:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer

utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1896

anvisa, för bestridande af statsverkets andel i kostnaden

för vägdelningar, såsom förslagsanslag 50,000 kronor.

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.

19:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

och under hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet (sid. 25 och följande)

i ämnet anförts, hemställer utskottet,

att Riksdagen, i enlighet med hvad för åren

1892—1895 egt rum, må på extra stat för år 1896

anvisa till aflöning ar och öfriga utgifter vid Ultima

landtbruksinstitut 29,000 kronor.

20:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer

utskottet vidare,

att Riksdagen må, för uppehållande af undervisningen

vid mejeriinstitutet vid Alnarp, jemväl för år

1896 anvisa å extra stat ett anslag af 8,000 kronor.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.

21:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

hemställer utskottet,

Ang. bidrag

till kostnaden

för väg delning

ar.

[15.]

Ang. aflöningar

in. m. vid

Ultima landtbruksinstitut.

[16.]

Ang. anslag

till mejeriinstitutet

vid

Alnarp.

[17.J

Ang. anslag

till allmänna

landtbruksmöten.

[18.J

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

att Riksdagen må såsom bidrag till bestridande

af kostnaderna för allmänna landtbruksmöten på extra

stat för år 1896 anvisa 7,500 kronor.

Ang. anslag

till prisbelöningar

vid

allmänna

landtbruksmölcn.

[19.]

22:o) Vidare och på grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

får utskottet hemställa,

att Riksdagen må till prisbelöningar vid allmänna

landtbruksmöten för husdjur, redskap och maskiner samt

ladugårdsprodukter, sädesslag och andra jordbruksalster

å extra stat för år 1896 anvisa 12,500 kronor.

jör^profning 23:o) Kong]. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för år 1896

af maskiner dels på extra stat anvisa ett anslag af 2,500 kronor till under
°firImidt-1’

håll af en vid landtbruksinstitutet vid Ultima inrättad anstalt för profbrukets

behof, ning af maskiner och redskap för landtbrukets behof,

[20.J dels ock medgifva, att det uti staten för landtbruksinstitutet vid

Ultuna till »institutets öfriga utgifter» upptagna belopp jemväl finge

användas till anskaffande och underhåll af för profningsanstalten erforderliga

apparater, instrument, maskiner och redskap.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen i förevarande

ämne anfört, hurusom, sedan i följd af den stora betydelse, användningen

af redskap och maskiner egde för nutidens jordbruk, samt de

svårigheter, som för landtmannen måste möta att välja bland den mängd

nya uppfinningar inom detta område, som erbjödes honom, uppmärksamheten

rigtats å behofvet såväl ur landtbrukets som industriens synpunkt

af grundliga undersökningar och pröfningar af dessa maskiner

och redskap, dylika pröfningar under de senast gångna tjugu åren å

olika tider och å skilda ställen inom landet anordnats. Sålunda hade

genom landtbruksakademiens försorg särskilda pröfningar af slåtteroch

skördemaskiner första gången austälts i sammanhang med vestra

Sveriges andra landtbruksmöte i Mariestad år 1874. Derefter hade

akademien under hvart och ett af åren 1875—1880 vid Ultuna landtbruksinstitut

låtit anställa försök i mindre skala med olika redskap och

maskiner. Vidare hade Stockholms läns hushållningssällskap år 1883

föranstaltat pröfningar af redskap för rensning och sortering af säd

och frö. På framställning af bestyrelsen för sextonde allmänna svenska

landtbruksmötet i Stockholm år 1886 hade Kongl. Maj:t till bestyrelsens

förfogande stält ett belopp af högst 10,000 kronor för att användas

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

31

till särskild pröfning af redskap och maskiner vid nämnda landtbruksmöte;

och med användande af detta anslag hade vid skilda egendomar

i Stockholms granskap året näst före mötet anordnats grundliga pröfningar

af plogar, såningsmaskiner för säd och frö samt maskiner för

spridning af konstgjord gödsel, redskap och maskiner för rensning af

växande gröda från ogräs samt rensnings- och sorteringsmaskiner för

säd och frö. Sedan 1890 års Riksdag, med anledning af Kongl. Maj:ts

i ämnet gjorda framställning, beviljat 10,000 kronor för anordnande i

sammanhang med sjuttonde allmänna svenska landtbruksmötet i Göteborg

år 1891 af en pröfning af landtbruksmaskiner och redskap, hade

dessa profningar fortgått med andra redskap och maskiner. Någon

fast anstalt för dylika profningar hade deremot hittills icke funnits i

vårt land.

Fråga om inrättande af sådana anstalter hade emellertid blifvit

väckt inom landtbruksakademien samt förekommit såsom öfverläggningsäinne

vid dess sammankomst den 25 april 1892. Sedan jemväl från

landets redskapstillverkare hos akademien gjorts framställning om åtgärders

vidtagande i det ifrågavarande syftet, hade åt tre sakkunnige,

nemligen professoren vid tekniska högskolan J. E. Cederblom, f. d.

landtbruksskoleföreståndaren R. T. Hennings och disponenten för

Öfverums bruk V. Schwartz uppdragits att, efter vederbörlig utredning

af frågan, deröfver afgifva utlåtande.

Nämnde sakkunnige, hvilka med sig adjungerat ingeniören C. G.

Nisbeth, hade den 12 maj 1893 afgifvit ett betänkande i ämnet, innehållande,

bland annat, förslag till inrättande af två dylika anstalter, en

vid hvartdera af landtbruksinstituten vid Ultuua och Alnarp, samt till

stadgar för dessa anstalter. Sedan betänkandet förekommit till behandling

vid landtbruksakademiens sammankomst den 18 september 1893,

hade akademien uti skrifvelse till Kong]. Maj: t af sistnämnda dag, med

bifogande af nämnda betänkande, uti hvilket akademien helt och hållet

instämt utom hvad beträffade sammansättningen af anstalternas styrelser,

i afseende hvarå akademien föreslagit två mindre förändringar, hemstält,

det täcktes Kongl. Maj:t taga denna vigtiga angelägenhet i öfvervägande

och, i händelse af bifall till det gjorda förslaget, vidtaga de

åtgärder, som kunde finnas nödiga för dess förverkligande.

Sedan landtbruksstyrelsen anbefalts att lemna hushållningssällskapens

i november 1893 församlade ombud tillfälle att i detta ärende

sig yttra samt med det yttrande, som sålunda kunde varda afgifvet,

och eget utlåtande till Kongl. Maj:t inkomma, hade styrelsen med ut
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

låtande af den 24 oktober 1894 till Kongl. Maj:t öfverlemnat yttranden

i ärendet ej mindre af hushållningssällskapens ombud än äfven af

styrelsen för Alnarps landtbruksinstitut samt af styrelsen för landtbruksinstitutet

vid Ultuna, hvilken sistnämnda styrelse i sitt yttrande

åberopat eu bifogad skrifvelse från lärarerådet vid llltuna.

Af handlingarna i ärendet framginge, att rörande behofvet af inrättandet

utaf anstalter af ifrågavarande art icke mer än en mening

gjort sig gällande.

Sålunda hade uti det af landtbruksakademien åberopade, af ofvannämnde

sakkunnige afgifna betänkande till eu början utförligt behandlats

frågan om sådana anstalters behöflighet och dervid framhållits,

bland annat, att man väl, i allmänhet taget, finge hoppas att en landtbrukare

kunde bedöma, huruvida de maskiner och redskap, han använde,

något så när motsvarade de fordringar, som på dem rimligtvis

kunde uppställas, men att det dock vore säkert att i ganska många

fall för bedömande af en maskins godhet eller dess företräde framför

en annan en speciel fackkunskap erfordrades, som icke i allmänhet

kunde förutsättas hos landtbrukaren och icke heller alltid funnes hos

maskinfabrikanten, samt att, äfven om denna fackkunskap förefunnes,

den praktiske landtbrukaren svårligen hade tid till detaljundersökningar,

som mycket säkrare och med mindre uppoffring af tid och kostnad kunde

utföras af personer, som vore vana vid dylika undersökningar och som

förfogade öfver derför erforderliga hjelpmedel.

Vidare yttrades uti betänkandet i afseende å anstalternas behöflighet

och ändamål:

»Ett annat och, enligt vårt förmenande, det mest talande skäl för

inrättande af dylika anstalter ligger i den -omständigheten, att inom

dessa anstalter skulle småningom samlas eu större erfarenhet och bättre

insigt i de profvade maskinernas konstruktion, afverkningsförmåga och

relativa ändamålsenlighet, än en enskild person eller verkstad kan förskaffa

sig, då den arbetar isolerad. Denna djupare insigt skulle möjliggöra

bedömandet af den rigtning, i hvilken utvecklingen inom den

närmast följande tiden kommer att gå, hvilka nya maskiner och redskap,

som erfordras för att tillfredsställa ständigt framträdande nya

behof. Det kapital af kunskap och erfarenhet, som sålunda samlats,

skulle genom årligen utgifna redogörelser ställas till såväl landtbrukares

som fabrikanters tjenst, och det synes oss befogadt att antaga att derigenom

mången onödig utgift skulle undyikas, mången vinst göras,

att våra landtbruksmaskiner derigenom fortare skulle utvecklas till den

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

33

högsta grad af fulländning, att kännedom om deras godhet och fördelarne

af deras användning skulle spridas i vidare kretsar, och att

anstalterna sålunda skulle mångdubbelt återgälda de uppoffringar, som

kräfts för deras tillkomst och fortsatta drift.»

*»Vi anse sålunda att ändamålet med en dylik anstalt skulle vara:

l:o) Att gagna landtbruket genom att lemna landtbrukaren i möjligaste

grad tillförlitliga uppgifter öfver landtbruksmaskiner och redskap

med hänsyn till deras afverkningsförmåga, relativa lämplighet,

hållbarhet, drifkostnad och pris.

2:o) Att befordra den inhemska tillverkningen såväl genom profningar,

afsedda att utröna både i bruk varande och nykonstruerade

redskaps och maskiners lämplighet eller brister samt, der så ske kan,

angifvande af bästa sättet för anmärkta bristers afhjelpande och den

rigtning, i hvilken erforderliga eller önskvärda förbättringar böra

göras.

3:o) Att äfven på annat sätt verka för landtbruket och dervid

använda maskiners utveckling och fulländning, för hvilket ändamål det

borde åligga anstaltens föreståndare att följa vetenskapens och industriens

framsteg inom hit hörande område; att genom årliga berättelser

öfver anstaltens verksamhet samt öfver andra länders framsteg göra

allmänheten bekant med det vigtigaste, som under närmast förflutna

tiden passerat inom hans fack, samt, så vidt ske kan, genom inköp

af maskiner och redskap, som synas förtjent^ af att här blifva bekanta

och använda, arbeta för att desamma måtte tillverkas inom landet och

dervid, om han så anser lämpligt, utarbeta förslag till ändring af dessa

maskiner och redskap för att göra dem mera passande för våra förhållanden.

»

För egen del hade landtbruksakademien till stöd för den gjorda

framställningen anfört, att landtbruksnäringens utveckling och förkofran

såväl i rent tekniskt som äfven i ekonomiskt hänseende uti icke ringa

mån vore beroende af framstegen inom den industri, som hade till

uppgift att frambringa de maskiner och redskap, af hvilka landtmannen

vid utöfningen af sitt yrke betjenade sig. Särskildt hade under den

senaste tiden, i jembredd med jordbrukets omdaning till större intensitet

och till följd af den genom tilltagande knapphet i tillgången på

lefvande arbetskraft allt mera känbara stegringen i priset på denna,

krafven på lullkomning af landtbrukets mekaniska hjelpmedel blifvit

allt starkare, och på samma gång äfven redskapsindustriens betydelse

Bill. till Riksd. Frot. 1895. 4 Sami. 1 Afd. 7 Raft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

för landtmanuanäringarna väsentligen ökad. Lyckligtvis syntes man

med fullt fog kunna saga, att den svenska redskapstillverkningen hittills

på ett i allmänhet ganska tillfredsställande sätt motsvarat de anspråk,

som på densamma stälts. Hennes utveckling kunde i sjelfva verket

betecknas såsom något för våra förhållanden storartadt, och hon''hade

derigenom numera kommit att bland våra näringar intaga en mycket

framstående ställning icke blott med hänsyn till hennes förmåga att

fylla vårt lands eget behof af hennes alster, utan äfven såsom arbetande

för export, ja hon hade till och med visat sig kunna på rätt många

områden med framgång upptaga täflan med motsvarande industri i vida

större och kapitalstarkare länder. Då denna kraftiga utveckling egt

rum i trots deraf att den ifrågavarande industrien, i motsats till så

många andra, icke förr än på den allra sista tiden åtnjutit något som

helst skydd, syntes deraf otvetydigt framgå att hon vore för vårt land

fullt naturlig; och då härtill komme att, såsom redan antydts, hvarje

hennes framsteg tillika måste anses innebära en bestämd vinning för

landtbruksnäringen, som derigenom utrustades med nya eller bättre

vapen i sin ofta tunga kamp mot utländsk konkurrens och mindre

gynsamma naturförhållanden, syntes det högst angeläget att intet försummades,

som kunde bidraga till att göra dessa framsteg snabbare

och säkrare. Bland medel, som i detta hänseende kunde utöfva en

välgörande inverkan, intoge, såsom bland fackmän länge varit erkändt,

väl anordnade, noggranna och opartiska redskapsprofningar ett mycket

framstående rum.

Om ock de pröfningar, som hittills varit anordnade i vårt land,

oaktadt de skett med ganska långa mellanrum och hvarje gång endast

kunnat omfatta några få slag af redskap, obestridligen varit af ganska

stort gagn, hade erfarenheten likväl otvetydigt gifvit vid handen, att de

med sin hittills varande anordning icke kunnat fullt tillfredsställa vår

redskapsindustris nuvarande kraf, i följd hvaraf ock bland sakkunnige

den meningen alltmera stadgats, att vida betydligare resultat med relativt

mindre kostnad skulle kunna vinnas, om profningarne, i likhet med

hvad som redan länge praktiserats i åtskilliga främmande länder, verkstäldes

vid särskilda, fasta, för ändamålet inrättade och vederbörligen

utrustade anstalter.

Hushållningssällskapens ombud hade uti sitt yttrande såsom skäl,

hvarför fasta anstalter för profning af landtbruksmaskiner och redskap

borde inrättas, hufvudsakligen framhållit åtskilliga brister, som vidlådde

den förut använda metoden för profningen. Sålunda hade det med fog

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

35

blifvit anmärkt, att dessa periodiska profningar endast omfattade några

få bestämda klasser af redskap, hvaraf följden blefve den, att många

år komme att förgå, innan alla olika slag af redskap hunne profvas,

samt att detsamma gälde i afseende på alla sådana redskap, som komme

i marknaden någon tid efter en profning och hvilkas förändrade anordning

måhända framkallats just af de anmärkningar, som vid en sådan

blifvit gjorda. Nödvändigheten att förlägga nämnda vidlyftiga redskapsprofningar

till enskilda, för hvarje tillfälle olika egendomar hade äfven

vållat åtskilliga olägenheter, i det anordningarna och till stor del också

materielen för profningarne hade kommit till nytta blott en gång, enär

materielen delvis varit svår att förflytta, och dessutom best.yrelsen för

följande landtbruksmöte, som ock haft att anordna de dermed i samband

stående redskapsprofningarne, svårligen kunnat öfvertaga inventarier,

om hvars användbarhet för nästa redskapsprofning man ännu

varit i fullkomlig ovisshet. Slutligen hade ock blifvit anmärkt att de

nämnder, åt hvilka profningarne uppdragits, till sin sammansättning

varit ganska vexlande, hvarför den vana vid arbetet och den erfarenhet,

som vid en profning vunnits, ej kunnat såsom sig bort för de följande

tillgodogöras.

Slutligen hade äfven landtbruksst.yrelsen såsom skål, hvarför anstalter

af ifrågavarande art borde inrättas, anfört att, då inom landtbruket,

liksom inom hvarje annan näring, vinsten af dess utöfvande vore beroende

derpå att med minsta möjliga kostnader åstadkommes det största

möjliga ekonomiska resultat, måste, i samma mån som de mekaniska

hjelpmedlen erhölle större betydelse för landtbruket, det blifva af ökad

vigt för landtmannen att vid anskaffande af maskiner och redskap

kunna tillförlitligt bedöma dessas olika värde i såväl tekniskt som ekonomiskt

hänseende. Som ett sådant bedömande emellertid förutsatte

och måste grunda sig på föregående noggranna profningar, men den

enskilde landtmannen i de flesta fall hvarken vore i tillfälle att sjelf

utföra dessa eller egde förmåga dertill, hade på senare tider från det

allmännas sida åtgärder vidtagits för att den enskilde näringsidkaren

skulle komma i åtnjutande af det understöd, hvaraf han i detta afseende

kunde anses vara i behof.

Efter att härpå hafva erinrat om de åtgärder, som uti nämnda hänseende

hittills vidtagits, hade styrelsen vidare yttrat att, om också hvad

på detta sätt åstadkommits måste anses hafva medfört ganska afsevärda

fördelar för nu ifrågavarande ändamål, kundo det likväl icke bestridas,

att dylika med långa mellanrum återkommande profningar inga
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

lunda kunnat följa med maskin- och redskapsindustriens utveckling och

lemna landtmännen den oafbrutna och säkra ledning i förevarande afseende,

hvaraf de vore i behof och hvilken icke på annat sätt syntes

kunna erbjudas dem än medelst upprättandet af permanenta profningsanstalter

med uppgift att dels på begäran utföra profningar af till

anstalten insända maskiner och redskap, dels ock genom sjelfmant anstälda

försök följa maskin- och redskapsindustriens utveckling såväl

inom som utom landet och efter omständigheterna meddela den jordbrukande

allmänheten sina på detta sätt vunna erfarenheter och rön.

1 likhet med landtbruksakademien, ansåge sålunda landtbruksstyrelsen

inrättandet af dylika anstalter vara i hög grad önskvärdt.

På sätt ofvan blifvit antydt, afsåge landtbruksakademiens framställning

inrättandet af två profningsanstalter, nemligen en vid hvartdera af

landtbruksinstituten vid Ultuna och Alnarp. Såsom skäl för anstalternas

förläggande till dessa platser hade uti det af akademien åberopade betänkandet

anförts, att för att. fylla de med en sådan anstalt förenade

uppgifter måste anstalten jemte erforderlig personal och instrumental utrustning

förfoga öfver ett område af tillräcklig utsträckning och lämplig

beskaffenhet för att kunna afprofva sådana maskiner och redskap, som

måste arbeta ute på fältet, och vid profning för jemförelse mellan konkurrerande

dylika maskiner erfordrades till och med områden af rätt

betydande utsträckning. Då nu sådana områden funnes vid båda våra

landtbruksinstitut, Ultuna och Alnarp, syntes derstädes rätta platsen

vara för dylika försöksanstalter, och detta äfven af andra skäl; och då

förhållandena med hänsyn till landtbrukets behof och ställning vore

väsentligt olika i olika delar af vårt land, borde en försöksanstalt förefinnas

vid hvartdera af de båda instituten, hvilket dessutom motiverades

af det stora afståndet mellan dem, som gjorde att en enda försöksanstalt,

oafsedt de nämnda olikheterna, svårligen kunde motsvara behofvet

för hela vårt land.

Det vore lätt att inse, hvilka extra fördelar skulle vinnas genom

att förlägga försöksanstalterna vid våra landtbruksinstitut. Derigenom

finge dessas elever och lärlingar tillfälle att se och lära känna till konstruktion

och verkningssätt en mängd nya maskiner och redskap för

jordbruket, och institutens lärare på hit hörande område finge till sitt

förfogande ett undervisningsmateriel af den mest fulländade beskaffenhet,

och som svårligen på något annat sätt kunde anskaffas. Hvilken

utomordentlig fördel för undervisningen, och derigenom medelbart för

landtbruket, genom denna anordning borde kunna vinnas, vore öfverflödigt

att påpeka.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

37

Den sålunda uttalade åsigten om landtbrukeinstitutens lämplighet

såsom plats för eu dylik anstalt hade, enligt hvad departementschefen

vidare anfört, uti samtliga i ärendet afgifna yttranden biträdts, likasom

äfven det allmänt ansetts fördelaktigt, om sådana anstalter komme

till stånd vid båda instituten. För den händelse det likväl af något

skäl skulle anses lämpligt att åtminstone till en början upprätta endast

en dylik anstalt, hade lärarerådet vid Ultuna landtbruksinstitut

framhållit, att Ultuna i sådant fall borde framför Alnarp eg a företräde.

Såsom skäl härför hade lärarerådet anfört, att en dylik anstalt

bättre behöfdes i mellersta Sverige än i Skåne och skulle, förlagd

inom det förra området, bäst gagna jordbruket i landet i dess helhet.

I Skåne vore jordbruket öfver hufvud taget mer uppdrifvet än i öfriga

delar af landet och arbetade under väsentligt olika förhållanden, så

att man med ganska stort skäl kunde ställa skånskt jordbruk i en

viss motsats till det öfriga Sveriges, med undantag blott för det nordligaste

Norrlands, som ju i mångt och mycket vore för sig egendomligt.

Det skånska jordbruket vore mera likartadt med Danmarks och

Nordtysklands, och dess anspråk på maskiner och redskap sammanfölle

i det närmaste med dessa länders; derifrån finge Skåne i allmänhet

sina redskapsmodeller, och den erfarenhet, som i dessa länder vunnes

i det praktiska jordbruket och vid redskapsprofningar, kunde Skånes

jordbruk tillgodogöra sig utan synnerliga modifikationer. Redskapsprofningar

komme säkerligen, hvar helst de utfördes, alltid att anordnas

med särskild hänsyn till de på försöksorten rådande jordbruksförhållanden,

och omdömet om redskapens användbarhet och lämplighet

skulle således vid försök anstälda vid Alnarp komma att fällas med

särskildt afseende fäst vid deras lämplighet för Skåne. Men för jordbruket

norr om Skåne vore ej de derstädes lämpliga redskapen alltid

fullt passande; de vore ofta här för dyra, af för invecklad konstruktion

eller i andra afseenden mindre lämpliga. Jordbruket i dessa nordligare

delar af landet kunde derför i ganska ringa grad tillgodogöra sig den

erfarenhet, man i Tyskland, Danmark eller Skåne vunnit om jordbruksmaskiner

och redskap af de flesta klasser, och skulle antagligen få

vida mindre gagn af en försöksanstalt förlagd till Alnarp än af en

dylik på Ultuna, som, beläget synnerligen centralt inom ofvan anförda

område för det uppsvenska jordbruket, företedde jordbruksförhållanden,

som i de flesta afseenden öfverensstämde med de inom dessa landsdelar

rådande. De resultat, som skulle vinnas af vid Ultuna verkstälda

profningar, skulle derför ock blifva tillämpliga för större delen af

landet.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Profningar kunde vid Ultuna anordnas för utrönande af maskiners

och redskaps lämplighet äfven för de förhållanden, som högre stående

jordbruk medförde; der funuos nemligen stora, regelbundna, från alla

impediment fria, fullständigt underdikade fält; der funnes Kungsängens

fruktbara, för djupkultur passande och till rotfruktsodling i ganska stor

utsträckning använda jord, och der funnes äfven mångårig vana vid

odling af betor och andra rotfrukter; på den bördiga Kungsängsjorden

alstrades ock årligen så rika skördar af såväl gräs som sädesväxter,

att der stäldes fullt ut så stora fordringar på maskiner och

redskap för skörd som på äfven den högst uppdrifna skånska jorden.

I afseende på jordmånsförhållandena erbjöde Ultuna mer än de

flesta andra egendomar omvexling, hvilken ju vore af stor betydelse,

då det gälde en mångsidig profning af åkerbruksredskap; vid Ultuna

funnes nemligen åkerjord af lösaste sand, af sandmylla, styf, för olika

fuktighetsförhållanden synnerligen känslig åkerlera, skör glacialmergel

och djup svämlera, det ville säga alla slag af jordmåner med undantag

af torf- och mulljord; der funnes fullt plana fält såväl som sådana

med olika lutningar, och der funnes slutligen ängsmarker med olika grad

af tufvighet, hvilka vexlande förhållanden alla vore af värde vid en

mångsidig profning af åtskilliga maskiner och redskap. Äfven i afseende

på lokaler för profningar inomhus vore Ultuna ganska väl lottadt,

i det att, utom egendomens rymliga loge och magasinsbyggnad, institutets

nya museibyggnad och redskapshall kunde för dylika ändamål

användas. I redskapshallen komme ständigt att finnas en ganska stor

samling af moderna maskiner och redskap, hvilka kunde vara af gagn

vid jemförande försök med olika konstruktioner af redskap tillhörande

samma klass eller såsom hjelpmedel vid profning af sådana af annan

klass. Jemväl borde framhållas, att Ultuna landtbruksinstitut kunde afse

en ganska betydlig summa, i regeln 7,500 kronor om året, för inköp af

undervisningsmateriel och sålunda ganska suart borde kunna i sina

samlingar hafva ej blott allehanda instrument, som vid profningarne

kunde erfordras, utan också eu ganska rikhaltig facklitteratur. Genom

förläggande af en profningsanstalt till Ultuna skulle kunna vinnas

ej blott resultat, tillämpliga för alla delar af landet, utan äfven en ganska

stor besparing derigenom, att eu god del af den nödiga materielen

komme att finnas för handen utan kostnad för profningsanstalten.

I samma rigtning som lärarerådet vid Ultuna både jemväl landtbruksstyrelsen

uttalat sig. Det vore visserligen, enligt styrelsens åsigt,

förenadt med afsevärda fördelar, om sådana anstalter, hvarom här vore

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande A'':o 7.

39

fråga, komme till stånd vid båda instituten, men innan någon erfarenhet

vunnits rörande den omfattning, i hvilken en dylik anstalt komme

att af allmänheten anlitas, syntes, med hänsyn till de dermed förenade

kostnader, lämpligast vara att, åtminstone till en början, endast en

dylik anstalt upprättades; och då val i detta hänseende sålunda måste

göras mellan båda instituten, funne styrelsen på de af lärarerådet vid

Ultuna landtbruksinstitut förebragta skäl företräde böra gifvas åt nämnda

landtbruksinstitut, såsom den i flera afseenden lämpligaste platsen af

de två föreslagna för en dylik anstalt.

Genom hvad i ärendet sålunda blifvit. anfördt funne departementschefen

till fullo ådagalagdt, att inrättandet af sådana anstalter som de

ifrågasatta skulle komma att blifva till icke obetydligt gagn, i främsta

rummet för vår jordbruksnäring, men äfven för vår redskaps- och

maskintillverkning. Departementschefen ansåge dock, att det för närvarande,

och innan erfarenhet vunnits dels rörande den omfattning, i

hvilken en dylik anstalt komme att anlitas, dels ock rörande den lämpligaste

organisationen af såaaua anstalter, icke borde ifrågakomma att

inrätta mer än en sådan anstalt. I afseende å lämpligaste platsen för

austalten tvekade departementschefen för sin del icke, med hänsyn

särskild! till hvad lärarerådet vid Ultuna landtbruksinstitut anfört, att

förorda att densamma förlädes till Ultuna.

Beträffande frågan, huru anstaltens organisation borde ordnas, hade

skiljaktiga meningar uttalats i de i ärendet afgifna yttranden. För sin

del hade landtbruksstyrelsen ansett, att styrelsen för landtbruksinstitutet

vid Ultuna borde utgöra profningsanstaltens styrelse, men att, då denna

styrelse gifvetvis icke kunde verkställa profningarne, utförandet af dessa

borde anförtros åt en särskild nämnd, bestående af fem ledamöter,

nemligen lärarne i jordbrukslära och i redskapslära vid institutet, förvaltaren

af Ultuna landtegendom samt två af landtbruksstyrelsen, på

förslag af institutets styrelse, för en tid af tre år i sänder utsedda personer,

deraf en maskintekniker och en jordbrukare, med rätt för nämnden att

inom sig utse ordförande, som i denna egenskap jemväl skulle vara

föreståndare och ledare för profningarne samt förrätta sekreteraregöromålen

inom nämnden. Egendomens förvaltare syntes lämpligen kunna

och böra åläggas att förvalta och redovisa för anstaltens medel. Beträffande

afgifterna för profningarne, borde anstaltens styrelse erhålla

uppdrag att årligen, efter nämndens hörande, derå upprätta taxa.

Då nu icke vore fråga om att definitivt besluta rörande anstaltens

organisation, ansåge sig departementschefen icke behöfva redogöra för

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

de öfriga meningar, som i denna fråga uttalats, utan inskränkte sig

till att uttala, att landtbruksstyrelsens förslag syntes honom i sina

kufvuddrag kunna godkännas, ehuru tilläfventyrs några jemkningar

deri kunde befinnas lämpliga. Särskild! ville departementschefen påpeka,

att taxan å afgifterna för profningarne lämpligen borde underställas

landtbruksstyrelsens pröfning och godkännande.

I fråga om kostnaderna för anstalten, så ordnad som landtbruksstyrelsen

föreslagit, hade styrelsen anfört, att, enär samtliga för anstaltens

utrustning erforderliga apparater och instrument äfvensom vigtigare nya

maskiner och redskap af ifrågavarande slag i allt fall borde för institutets

räkning efter hand anskaffas för att användas till undervisningsmateriel,

hvartill det i institutets stat för sådant ändamål årligen

beräknade anslag lemnade tillgång, syntes något särskildt anslag för

anstaltens upprättande icke behöfva anvisas, lika litet som något årligt

belopp till underhåll af nämnda apparater och instrument samt till inköp

af nya sådana. Afgifterna för profningarne kunde anses räcka till bestridande

af institutets utgifter för anstalten, såsom för arbetsbiträde,

drag- och ångkraft m. m. Några aflöningar till styrelsens eller profningsnämndens

ledamöter behöfde icke utgå, utan allenast dagtraktamenten

och resekostnadsersättningar åt dem, af hvilka åtskilliga komme

att vara boende vid institutet, äfvensom ersättning för sekreteraregöromålen,

hvilken ersättning i ingen händelse syntes behöfva öfverskrida

500 kronor för år. Till böcker, tidskrifter, årsberättelsens tryckning

och distribution, skrifmaterialier och postporto erfordrades årligen en

summa, som landtbruksstyrelsen ansåge kunna beräknas till 500 kronor.

Det belopp, som borde af statsmedel för anstalten årligen anvisas,

komme alltså att utgöra tillhopa 1,000 kronor, jemte hvad till

gäldande af berörda traktaments- och resekostnadsersättningar kunde beräknas

åtgå. Om de vid Ultuna boende ledamöterna i styrelsen och

nämnden tillerkändes ett dagtraktamente af 5 kronor för hvarje dag,

som användes till profningar, samt öfriga ledamöter ett dagtraktamente

af 10 kronor för hvarje på enahanda sätt använd dag jemte resekostnadsersättning

efter tredje klassen af gällande resereglemente, ansåge

landtbruksstyrelsen, att åtminstone till en början berörda traktamentsoch

resekostnadsersättningar icke behöfde öfverstiga ett årligt belopp

af 1,500 kronor. Det belopp, som för anstaltens underhåll årligen

skulle behöfvas, utgjorde alltså, enligt landtbrukstyrelsens beräkning

2,500 kronor, förutom de för profningarne inflytande afgifter.

Departementschefen, som icke hade något att erinra emot denna

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

41

beräkning, ansåge alltså att detta belopp borde af Riksdagen för anstaltens

underhåll äskas, för närvarande dock endast på extra stat. I

sammanhang härmed borde äfven Riksdagens medgifvande begäras dertill,

att det å landtbruksinstitutets vid Ultuna stat uppförda anslag till

»institutets öfriga utgifter», 24,450 kronor, jemväl finge användas till

anskaffande och underhåll af apparater, instrument, maskiner och redskap

för ifrågavarande profningsanstalt, hvartill, på sätt landtbruksstyrelsen

erinrat, anslaget lemnade tillgång. Visserligen hade landtbruksstyrelsen,

på sätt ofvan nämnts, ansett alla de för ifrågavarande

profningsanstalt erforderliga apparater och instrument m. m. i allt fall

böra efter hand anskaffas för landtbruksinstitutets räkning för att användas

till undervisningsmateriel, och sålunda skulle ett dylikt medgifvande

icke vara erforderligt. Men då det möjligen kunde ifrågakomma

att för anstaltens behof anskaffa någon maskin eller annat, som

icke kunde anses vara såsom undervisningsmateriel vid institutet erforderligt,

ansåge departementschefen ett dylikt medgifvande icke vara

öfverflödigt.

På grund af hvad till statsrådsprotokollet sålunda blifvit anfördt

anser jemväl utskottet, att en fast anstalt för profning af maskiner och

redskap för landtbrukets behof skulle vara till nytta och vida bättre

än de hittills mera tillfälligt anordnade profningar af detta slag tillgodose

såväl landtbrukets som redskapstillverkningens intressen. Med

afseende härå och då genom upprättande af en dylik fast anstalt särskilda

anslag till redskapsprofningar vid landtbruksmöten borde kunna,

om ej helt och hållet undvaras, åtminstone nedsättas till väsentligen

lägre belopp än de hittills för detta ändamål utgående, har utskottet

funnit Kongl. Maj:ts förevarande framställning förtjena uppmärksamhet.

Såsom den till statsrådsprotokollet förebragta utredningen gifver vid

handen, tala vigtiga skäl för att eu anstalt af ifrågavarande art varder

förenad med något af landtbruksinstituten.

Med afseende härå, och då utskottet lika med departementschefen

anser, att Ultuna landtbruksinstitut såsom plats för profningsanstalt

erbjuder vissa fördelar framför institutet vid Alnarp, har utskottet icke

t vekat att förorda den föreslagna anstaltens förläggande vid förstnämnda

landtbruksläroverk.

Hvad angår profningsanstaltens organisation får utskottet erinra,

att, enligt hvad departementschefen anfört, olika meningar om denna

Bill. till Riksd. Vrot. 1895. 4 Sand. 1 Afd. 7 Höft. G

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

organisation uttalats, samt att den af landtbruksstyrelsen föreslagna

synts departementschefen i sina hufvuddrag kunna godkännas, ehuru

jemkningar deri kunde befinnas lämpliga. Med afseende härå har

utskottet i frågans nuvarande läge icke ansett sig böra göra något

annat uttalande angående förevarande anstalts organisation, än att det

synts utskottet kunna ifrågasättas, huruvida icke i särskilda fall inskränkningar

i antalet af nämndens ledamöter borde kunna ega rum.

Då utskottet anser, att de af nämndens ledamöter, som äro vid

Ultuna institut eller egendom anstälda och aflönade, höra utan särskild

godtgörelse utföra de med profningarne förenade göromål, och då sålunda

endast till särskildt tillkallade medlemmar af nämnden resekostnads-

och traktamentsersättning komme att utgå vid de tillfällen,

då de anlitades, torde nedsättning i den för profningsanstalten beräknade

kostnaden kunna åstadkommas. Huruvida äfven öfriga poster

i kostnadsberäkningen kunna minskas, är i väsentlig mån beroende af

den utsträckning, i hvilken anstalten kommer att anlitas. Då emellertid

de fabrikanter, som låta sina redskap och maskiner vid anstalten afprofvas,

härigenom kunna bereda sig ökad afsättning för sina tillverkningar

och sålunda ekonomisk vinst, synes det utskottet billigt, att

profningsafgifterna bestämmas till belopp, som kunna rara tillräckliga

för bestridande af de direkta utgifterna för profningarnas verkställande

samt deröfver offentliggjorda meddelanden.

Utskottet, som icke har något att erinra emot det af Kongl.

Maj:t äskade medgifvandet angående användande jemväl för profningsanstaltens

ändamål af det i staten för landtbruksinstitutet vid Ultuna

till »institutets öfriga utgifter» upptagna belopp, anser, på grund af

hvad ofvan blifvit anfördt, ett särskildt anslag till anstaltens underhåll,

åtminstone för närvarande och innan erfarenhet rörande dess verksamhet

vunnits, icke erforderligt, så mycket hellre som Kongl. Maj:t ej lärer

sakna medel att bestrida de kostnader, som kunna i förevarande hänseende

erfordras utöfver de afgifter, som från vederbörande fabrikanter

inflyta.

Utskottet hemställer alltså:

a) att Kongl. Maj:ts förslag om anvisande å

extra stat för år 1896 af 2,500 kronor till underhåll

af eu vid landtbruksinstitutet vid Ultuna inrättad

anstalt för profning af maskiner och redskap för

laudtbrukets behof icke må af Riksdagen bifallas; och

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

43

b) att Riksdagen må för år 1896 medgifva att

det uti staten för landtbruksinstitutet vid Ultuna till

»institutets öfriga utgifter», upptagna belopp jemväl

må användas till anskaffande och underhåll af apparater,

instrument, maskiner och redskap, som erfordras

för en vid institutet inrättad profningsanstalt,

24:o) Med anledning af hvad Kongl. Maj:t i sådant hänseende Ang. anslag

föreslagit, får utskottet hemställa, kuiturkemish,,

stationer.

att Riksdagen må såsom bidrag till underhåll |21.]

af sju kemiska stationer för jordbrukets och näringarnas

behof — inom de orter, der landsting eller hushållningssällskap,

hvart för sig eller i förening, förbundit sig

att upprätta laboratorium och bekosta lokal för detta

jemte bostad eller hyresmedel för kemist och assistent

samt bekosta aflöningen till dessa och laboratoriitjenaren

äfvensom årliga utgifterna för laboratoriets

underhåll samt till inköp af böcker och inventarier

för stationens behof — på extra stat för år 1896

anvisa ett anslag af 4,000 kronor för hvarje station,

eller tillhopa 28,000 kronor.

25:o) 1 öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts derom gjorda fram- Ang''iUa^aställning

hemställer utskottet, kemisk- växt
biologisk
.

tii ii , - anstalt inom

att Riksdagen må, i likhet med hvad för inne- Norrbottens

varande år egt rum, såsom bidrag till underhåll af ''"V

en för öfre Norrland afsedd kemisk-växtbiologisk anstalt L •-»

inom Norrbottens län — under vilkor att länets landsting

och hushållningssällskap till anstaltens underhåll

bidraga med sammanlagdt minst 3,000 kronor — på

extra stat för år 1896 anvisa ett anslag af 5,000

kronor.

26:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer

utskottet,

Ang.

frökontroll
anstalter.

[23.]

att Riksdagen i likhet, med hvad allt sedan år

1887 egt rum, må på extra stat för år 1896 till Kongl.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. elev i

boskapsskötsel

och mejerihushållning.

[24].

Ang. anslag

till svenska

mosskulturföreningen.

[25.]

Maj:ts förfogande anvisa ett anslag af 10,000 kronor,

för att med högst 1,000 kronor för hvarje anstalt

användas till understöd åt sådana frökontrollanstalter,

som af landsting eller hushållningssällskap, hvart för

sig eller i förening, understödjas med minst samma

belopp som statsbidraget och hvilka anstalter vilja

underkasta sig de vilkor och föreskrifter i afseende

på analysmetoder och öfriga förhållanden, som af

Kongl. Maj:t fastställas.

27:o) Vidare hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom

gjorda framställning, må på extra stat jemväl för år

1896 anvisa, till utbildande af en elev i boskapsskötsel

och mejerihushållning. 1,000 kronor.

28:o) Kongl. Maj:t har förslagit Riksdagen att å extra stat för

år 1896 bevilja ett anslag af 15,000 kronor till understöd åt svenska

rnosskulturföreningen.

Efter att hafva erinrat, att Riksdagen till understöd åt svenska

mos skultur för eningen på extra stat beviljat för hvartdera af åren 1890

och 1891 5,000 kronor samt för hvartdera af åren 1892, 1893 och

1894 10,000 kronor; att Kongl. Maj: t åren 1888, 1889, 1890 och 1891 såsom

bidrag till utgifvande af föreningens tidskrift af tillgängliga medel

anvisat, hvartdera af de två förstnämnda åren 600 kronor och hvartdera

af åren 1890 och 1891 1,000 kronor; att Riksdagen beviljat ett

extra anslag för år 1892 af 4,000 kronor till bestridande af kostnaderna

för föreningens deltagande i sjuttonde allmänna landtbruksmötets utställning

i Göteborg år 1891, samt att, sedan med anledning af derom

utaf föreningen gjord ansökning Kongl. Maj:t nästlidna år föreslagit

Riksdagen att till understöd åt föreningen på extra stat för innevarande

år anvisa ett anslag af 15,000 kronor, denna framställning endast på

det sätt af Riksdagen bifallits, att Riksdagen för ändamålet för

detta år anvisat ett anslag af 10,000 kronor, har departementschefen

till statsrådsprotokollet anmält, att, uti en till Kongl. Maj:t ingifven,

den 31 augusti 1894 dagtecknad skrift, mosskulturföreningen meddelat,

att föreningen, under antagande att samma anslag som hittills allt

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande A'':o 7.

45

fortfarande komme att erhållas från landsting och hushållningssällskap

samt att ledamöternas antal ej afsevärdt förminskades och slutligen

att ett statsanslag å 15,000 kronor erhölles för år 1896, med ledning

af föregående års erfarenheter uppgjort följande förslag till inkomstoch

utgiftsstat för sistnämnda år:

Inkomster:

Statsanslag........................................................................... kronor 15,000: —

Anslag af landsting och hushållningssällskap ........... „ 11,650: —

Årsafgifter af 3,200 medlemmar å 2 kr..................... „ 6,400: —

Inkomster af tidskriften:

Afgifter å 1:7 0 af 3,200 med
-

lemmar .................................... kronor 5,440: —

Tidskriftens postupplaga......... „ 300: —

Annonser...................................... „ 250:— „ 5,990: —

Ränteinkomster .................................................................... „ 300: —

Summa kronor 39,340: —

Utgifter:

Tidskriftens tryckning med illustrationer

och författarearfvoden

m. in.............................................. kronor 6,000: —

Postporto för medlems- och friexemplar

........................................ „ 1,655: —

Diverse postporton.................................................................

Fältförsök i olika provinser, vegetationsförsök samt

experimentalfälten vid Strömsberg och Flahult

äfvensom behöfliga nybyggnader vid det senare

Utom här upptagna utgifter är beräknadt

att inkomsten af skörden från båda försöksfälten

får användas vid försöken.

Utgifter i och för mosskolonisationen ..........................

Resekostnader för hållande af föredrag, inspektion

af försöksfält, meddelande af råd och upplysningar

till mossodlare m. m...................................

kronor 7,665: —

n

600: —

9,000: —

2,500: —

5,000: —

Transport kronor 24,765: —

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Transport kronor 24,765: —

Aflöningar till kulturingeniör, 3:ne assistenter, sekreterare,

kassaförvaltare och 2:ne förmän, den ene

vid vegetationsförsöken och Strömsberg, den

andre vid Flahult ............................

............................ 11

10,900

—

Inventarier och litteratur......................

.........................

1,000

—

Hyror och arrenden..................................

............................ V

600

—

Årsmöten ..................................................

.......................... 1>

1,000

—

Diverse omkostnader och oförutsedda

utgifter ............ ,,

1,075

—

Summa kronor 39,340

—

Med stöd häraf hade föreningen anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes

till Riksdagen aflåta proposition om ett statsanslag å 15,000 kronor för

år 1896 till föreningen.

Ur den till statsrådsprotokollet (sid. 41—48) lemnade redogörelse

för hvad föreningen i sin berörda skrift i öfrigt anfört, omfattande bland

anuat den verksamhetsplan, som blifvit af föreningens styrelse faststäld,

har utskottet här blott velat meddela, att föreningen år 1894 för en

köpesumma af 15,000 kronor — insamlade genom ständiga ledamotsafgifter

— inköpt det förut endast arrenderade försöksfältet vid Flahult

samt att äfven en grundpenning af 2,000 kronor på samma sätt blifvit

insamlad för de första praktiska försök med mosskolonisation i vårt

land. På en del af detta försöksfält och ett angränsande område, som

föreningen likaledes blifvit satt i tillfälle att åt sig förvärfva, vore det

föreningens afsigt att söka anordna tvenne s. k. mosskolonier och sålunda

bidraga till lösandet af en för närvarande å dagordningen stående

vigtig fosterländsk fråga.

Landtbruksstyrelsen, som den 8 oktober 1894 till Kongl. Maj:t

afgifvit infordradt utlåtande öfver ifrågavarande ansökning, hade, enligt

hvad departementschefen vidare upplyst, med erinran hurusom styrelsen

tillförene vid flera tillfällen, med anledning af framställningar från

mosskulturföreningen om statsunderstöd till föreningen, uttalat sig för

önskvärdheten deraf att föreningen komme i åtnjutande af statsbidrag

till det belopp, föreningen i hvar och en af berörda framställningar

ansett erforderligt för ett fullständigt uppnående af föreningens ändamål,

eller 15,000 kronor, anfört, att styrelsen saknade anledning att i

förevarande fall frångå berörda uppfattning. På grund häraf hade

styrelsen, som icke hade något att erinra vid den uti nu ifrågavarande

framställning gjorda beräkning af föreningens inkomster och utgifter

för år 1896, hemställ, att Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen äska ett

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

47

anslag till föreningen för år 1896 af 15,000 kronor under vilkor att

det skulle åligga föreningen ej mindre att inom viss tid till Kongl.

Maj:t afgifva berättelse rörande anslagets användande samt att vara

underkastad inspektion från statens sida af föreningens verksamhet, än

äfven att kostnadsfritt tillställa hvardera af rikets landtbruksinstitut två

exemplar samt en hvar af de med statsmedel understödda landtmannaoch

landtbruksskolor ett exemplar af föreningens tidskrift för år 1896.

Slutligen hade föreningen till civildepartementet inkommit med

särskilda skrifter i ämnet äfvensom öfverlemnat, bland andra handlingar,

förslag till inkomst- och utgiftsstat för föreningen år 1895 samt uppgift

å föreningens ekonomiska ställning den 31 december 1894.

Enligt den förra handlingen skulle föreningens utgifter under

innevarande år utgöra: skuld från år 1894 4,350 kronor, tidskriftens

utgifvande 7,139 kronor, diverse postporton 680 kronor, kulturförsök i

olika provinser 4,000 kronor, vegetationsförsök 275 kronor, experimentalfält

vid Flahult 6,300 kronor, resekostnader för hållande af föredrag,

för inspektion af försöksfälten, för meddelande af råd och upplysuingar

till mossodlare i skilda delar af landet, för undersökningar af mossar

m. m. 2,600 kronor, aflöningar 10,600 kronor, inventarier och litteratur

1,300 kronor, årsmöten 500 kronor, hyror och arrenden 630 kronor,

samt diverse omkostnader och oförutsedda utgifter 850 kronor. Till

betäckande af dessa, till ett sammanlagdt belopp af 39,224 kronor uppgående

utgifter beräknade föreningen det beviljade statsanslaget 10,000

kronor, anslag af hushållningssällskap och landsting 12,000 kronor,

ledamotsafgifter 6,600 kronor, inkomster af tidskriften 6,474 kronor,

skilnad mellan utbetalda och erhållna räntemedel 150 kronor samt inkomst

af experimen talfält et vid Flahult 2,000 kronor, eller tillhopa

37,224 kronor, i följd hvaraf föreningen beräknades komma att hafva

eu skuld till år 1896 af 2,000 kronor.

Eu jemförelse mellan detta förslag och den af föreningen förut

uppgjorda, uti statsrådsprotokollet för den 13 januari 1894 omtörmälda

inkomst- och utgiftsberäkning för innevarande år visade, enligt hvad

departementschefen vidare meddelat, att följande utgiftsposter blifvit i

det senast uppgjorda förslaget nedsatta, nemligen: tidskriftens utgifvande

med 526 kronor, resekostnader med 2,400 kronor, aflöningar med 300

kronor och årsmöten med 500 kronor; att deremot följande utgiftsposter

blifvit höjda, nemligen diverse postporton med 80 kronor, inventarier

och litteratur med 300 kronor, hyror och arrenden med 30 kronor samt

diverse omkostnader och oförutsedda utgifter med 115 kronor; att

medan den förut framlagda utgiftsberäkningen upptoge kulturförsöks
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

verksamheten till 7,600 kronor, nemligen för kulturförsök 4,000 kronor,

för vegetationBförsök 400 kronor, för experimentalfältet vid Strömsberg

200 kronor och för experimentalfältet vid Flahult 3,000 kronor, det

senast framlagda förslaget upptoge för kulturförsöken i olika provinser

likaledes 4,000 kronor, för vegetationsförsök 275 kronor och för experimentalfältet

vid Flahult 6,300 kronor, deraf för dikningar, nyodlingar

m. m 1,200 kronor, för sandkörning 800 kronor, för kulturförsöken

3,000 kronor samt för nybyggnader 1,300 kronor, hvadan förslaget för

kulturförsöksverksamheten i dess helhet upptoge 10,575 kronor; att,

förutom statsanslaget, inkomsten af räntor nu beräknats 150 kronor

lägre än i det först uppgjorda förslaget, under det inkomstposterna

anslag af hushållningssällskap och landsting samt inkomster af tidskriften

höjts, den förra med 350 kronor och den senare med 314

kronor; att en ny inkomstpost tillkommit, nemligen den till 2,000 kronor

beräknade inkomsten af experimentalfältet vid Flahult; samt att, under

det i det förut uppgjorda förslaget icke beräknats någon skuld till år

1896, det nu ingifna förslaget, såsom förut nämnts, upptoge sådan skuld

till belopp af 2,000 kronor.

Den inlemnade uppgiften öfver föreningens ställning den 31 december

1894 utvisade, att föreningens tillgångar då utgjorts af Flahults

egendom med experimentalfält, upptagen till 15,000 kronor, diverse

inventarier, bokförda till 8,925 kronor 51 öre, inköpta gödselämnen i

lager till värde af 1,129 kronor, behållning i spanmål, afsedd för utsäde,

upptagen till 388 kronor 42 öre, samt fordran för försåld spanmål,

m. m. 826 kronor 50 öre, eller tillhopa 26,269 kronor 43 öre; att

såsom föreningens skulder upptagits vexellån till belopp af 4,000 kronor

samt kassabrist 350 kronor eller sammanlagdt 4,350 kronor, hvadan

föreningens tillgång utöfver skuld sålunda utgjort 21,919 kronor 43

öre; samt att föreningen dessutom egt för mosskolonisationen vid

Flahult särskilt afsedda tillgångar, utgörande tillhopa 2,100 kronor.

Uti sina sistberörda skrifter hade föreningen närmare redogjort

för de vidtagna förändringarne uti förslaget till inkomst- och utgiftsstat

för innevarande år och dervid anfört, bland annat, att experimentalfältet

vid Strömsberg indragits. Vid kulturförsöken å Flahults experimentalfält

hade afsevärda besparingar gjorts, men då åtskilliga nyodlingar

måste å detsamma företagas, blefve utgifterna för detta konto

ganska stora under innevarande år, helst ett spanmålsmagasin måste

byggas. Hittills hade säden forslats till Jönköping och der uti tvenne

förhyrda magasin rengjorts och förvarats. Sedan ett spanmålsmagasin

vid Flahult erhållits, kunde kontrakten om arrende af magasinen i

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande JV.-o 7.

49

Jönköping uppsägas. För inventarier jemte litteratur vore anslaget

sänkt mot hvad som åtgått under år 1894, men kunde dock icke

upptagas till mindre än 1,300 kronor. Äfven i afseende på kulturförsöken

hade föreningen ansett sig nödsakad att på grund af sina

små tillgångar inskränka verksamheten för att i möjligaste mån nedbringa

kostnaderna och derigenom kunna minska skulden. Sålunda

vore för kulturförsöken uti olika provinser och vid Flahult, livilka år

1894 kostat tillsammans 8,720 kronor, för år 1895 anslagna endast

7,000 kronor. Utan att alldeles förrycka verksamheten hade föreningens

styrelse icke ansett sig kunna föreslå ytterligare inskränkningar.

För egen del har departementschefen anfört, att genom den utredning,

som föreningen nu framlagt, syntes honom vara ådagalagdt

att ett statsanslag af 15,000 kronor vore behöfligt, såvida föreningens

gagnande verksamhet skulle kunna fortgå i önskvärd utsträckning, och

ansåge sig departementschefen derför, oaktadt framställning i enahanda

syfte icke vunnit senaste Riksdags bifall, ega full anledning att förorda,

att anslag till nämnda belopp beviljades föreningen för nästkommande

år.

Beträffande vilkoren för anslagets åtnjutande ansåge departementschefen

böra stadgas — förutom de af landtbruksstyrelseu ifrågasatta

vilkoren, deribland inspektion från statens sida af föreningens verksamhet,

hvilken inspektion framdeles, likasom för innevarande år, borde

tillkomma landtbruksstyrelsen -— jemväl det förbehåll, att ett för

statens räkning utsedt ombud, för hvilket kostnaden borde bestridas

af föreningen, skulle deltaga i revisionen af föreningens förvaltning

med skyldighet att om revisionen afgifva yttrande till landtbruksstyrelsen.

Den utförliga redogörelse för mosskulturföresingens verksamhet,

som blifvit till statsrådsprotokollet lemnad, synes utskottet ådagalägga,

att denna verksamhet fortfarande är förtjent af att med statsmedel

understödjas. Bland de i planen för föreningens verksamhet ingående

uppgifter har utskottet särskildt fäst sig vid de försök till mosskolonisation,

som enligt föreningens beslut komma att vid Flahult

bedrifvas; och anser utskottet denna nya gren af föreningens verksamhet

vara af stor betydelse och böra af staten befordras. Med

hänsyn härtill och då af den lemnade öfversigten öfver föreningens

ekonomiska ställning synes framgå, att de tillgångar, öfver livilka föreningen

för närvarande förfogar, icke äro tillräckliga för att sätta föreningen

i stånd att fullfölja den uppgjorda planen för sin verksamhet,

Bill. till lille sd. Vrot. 1895. 4 Sami. 1 Afd. 1 Raft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang, anslag

till geologiska

undersökninqama.

[26.]

anser utskottet giltiga skäl förefinnas till någon förhöjning af det hittills

utgående anslaget till föreningen. Denna höjning har likväl synts

utskottet kunna begränsas till ett något mindre belopp än det af Kongl.

Maj:t föreslagna. Utskottet håller nemligen före att, om statsanslaget

sättes till 13,500 kronor, det belopp af inemot 27,000 kronor, som

föreningen vid uppgörande af inkomst- och utgiftsstat för år 189G

beräknat i bidrag från staten samt landsting och hushållningssällskap,

ändock bör kunna åstadkommas.

Utskottet hemställer fördenskull,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att Riksdagen till understöd åt

svenska mosskulturföreningen på extra stat för år

1896 anvisar ett anslag af 13,500 kronor.

29:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, för fortsättande

under år 1896 af de geologiska undersökningarna och utgifvande af

derpå grundade kartor, afhandlingar och uppsatser, bevilja ett extra

anslag för samma år till belopp af 94,000 kronor.

Vid föredragning af detta ärende inför Kongl. Maj:t har departementschefen

anmält en af chefen för Sveriges geologiska undersökning

med skrifvelse den 17 november 1894 till Kongl. Maj:t öfverlemnad

förslagsberäkning öfver de under år 1896 till fullföljande af

de geologiska arbetena erforderliga medel, enligt hvilken beräkning

utgifterna upptagits till 94,500 kronor, deraf för

Aflöning en.

Löner, arfvoden samt ersättning till tillfälliga biträden kronor 58,450: —

Fältarbetena.

Rese- och traktamentsersättning m. m......................... ,, 19,000: —

Byråafdelningen.

Inventarier, arbetsmateriel m. m.................................. „ 2,000: —

Biblioteket och samlingarna.

Böcker, kartor och samlingar............................................. „ 1,700: —

Transport kronor 81,150: —

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

51

Transport kronor 81,150: —

Kart- och boktrycket.

Tryckning af kartor, beskrifningar och uppsatser samt

ritning af originalkartor o. d.................................. ,, 12,000: —

Värme och diverse utgifter.

Omkostnader ........................................................................ „ 1,350: —

kronor 94,500: —

Denna förslagsberäkning öfverensstämde, enligt hvad departementschefen

vidare yttrar, i afseende å utgifterna med den, som för detta

år framlagts för 1894 års Riksdag, allenast, med den ökning af aflöningssumman,

som betingades deraf, att löneförhöjning beräknats med 500

kronor för hvar af tre geologer, hvilka enligt gällande bestämmelser

skulle från och med år 1896 blifva dertill berättigade.

Till betäckande af dessa utgifter påräknade chefen omkring 500

kronor genom försäljning af kartor och andra publikationer, och det

anslagsbelopp, som borde för år 1896 af Riksdagen begäras, beräknades

derför af chefen till 94,000 kronor.

Efter meddelande häraf har departementschefen i minnet återkallat,

hurusom han till statsrådsprotokollet den 13 januari 1894 redogjort

för innehållet af en utaf chefen för undersökningen i en till civildepartementet

den 4 oktober 1893 inkommen skrifvelse gjord framställning

om ändring i visBa afseenden af det geologiska kartverkets skalor,

dervid departementschefen erinrat, att det för det dåvarande vore bestämdt,

att det geologiska kartverket skulle bearbetas i skalan 1 : 100,000

och kartorna utgifvas utan terrängbeteckning i skalan 1 : 200,000. I

berörda skrifvelse hade chefen hemstält, att upprättandet af geologiska

plankartor i skalan 1 : 200,000 måtte varda instäldt samt i dessas ställe,

på grund af fortsatta rekognosceringar i skalan 1 : 100,000, offentliggöras

dels jordartskartor i sistnämnda måttstock, tryckta på topografiskt

underlag i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de öfver landskapet

Halland upprättade, år 1892 utgifna kartor af detta slag, med undantag

dock för de kartblad, som folie inom Blekinge samt möjligen Göteborgs

och Bohus län, hvaröfver liknande plankartor undantagsvis skulle utgifvas,

dels äfven och samtidigt med jordartskartorna berggrundskartor

i den skala, som för de senare framdeles kunde varda af Kongl. Maj:t

påbjuden. I detta förslag hade kommissionen för de allmänna kartarbetena

instämt.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

52

För egen del hade vid omförmälda tillfälle departementschefen

beträffande jordartskartorna yttrat, att han icke tvekade att förorda att

den gamla skalan 1 : 200,000 utan terrängbeteckning måtte utbytas mot

skala 1 : 100,000 med terräng, der icke i särskilda fall det till undvikande

af otydlighet blefve nödvändigt att öfvergifva terrängbeteckuingen.

Hvad anginge bergartskartan, i afseende å hvars utgifningsskala undersökningens

chef icke i nyssberörda skrifvelse afgifvit bestämdt förslag,

enär han ansåge ytterligare försök i denna fråga böra ega rum, hade

departementschefen uttalat den åsigt, att i afseende å denna borde, i

allmänhet åtminstone, iakttagas, att den upprättades å särskildt blad

och i betydligt mindre skala.

Då chefens sist berörda skrifvelse ånyo anmäldes inför Kongl.

Maj:t den 25 maj 1894, hade — enligt hvad departementschefen härefter

meddelar —• Kongl. Maj:t, enär det syntes lämpligt att skalorna

för såväl jordartskartan som berggrundskartan i ett sammanhang

pröfvades, anbefalt chefen att inkomma med definitivt förslag, i hvilken

skala berggrundskartan borde upprättas och utgifvas, hvarjemte Kongl.

Maj:t förordnat, att, intill dess frågan om skalorna blifvit slutligen afgjord,

utgifvandet af geologiska plankartor i skalan 1 : 200,000 skulle inställas.

Det sålunda infordrade förslaget hade undersökningens chef nu i

skrifvelse till Kongl. Maj:t den 30 oktober 1894 afgifvit.

I denna skrifvelse hade chefen till en början meddelat, att han

låtit genom ritning och färgläggning för hand framställa kartor i tre

olika skalor, nemligen 1 : 100,000 på topografiskt underlag samt 1: 200,000

och 1 : 300,000 utan terrängbeteckning, öfver två af samma geolog

undersökta områden, nemligen bladen Oskarshamn och Varberg, af

hvilka blad det förra omfattade en trakt med särdeles stor omvexling

af bergarter, hvaremot det senare bladet utgjorde ett i petrografiskt

afseende jemförelsevis enformigt område.

Vidare hade chefen anfört att, då hänsyn toges till hvad som för

öfrig! vore kändt om vårt lands geologi, syntes dessa kartförsök gifva

vid handen, dels att de topografiska förhållandena endast undantagsvis

stode i något direkt samband med bergarternas fördelning och att sålunda

terrängbeteckningen ej erbjöde några afsevärda fördelar vid berggrundens

studium, dels att skalan 1 : 100,000 vore större än som i allmänhet

kräfdes för ett tydligt återgifvande af berggrundens vexlingar.

Fn bergartskarta i samma skala som jordartskartan skulle visserligen,

såsom tillförene blifvit af chefen antydt, medföra flera fördelar, men

af nu omförmälda skäl ansåge han sig dock icke böra ifrågasätta densammas

antagande.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

53

En nödvändig förutsättning — yttrade chefen vidare — för att

en bergartskarta skulle uppfylla sin bestämmelse vore emellertid, att

skalan valdes så stor, att beteckningen, namn och förklaringar af praktiskt

eller vetenskapligt gagn kunde derå inrymmas, utan att läsbarheten

minskades, något som i synnerhet för allmänheten, som vore ovan

vid kartstudier, medförde stor olägenhet. Alla dessa vilkor kunde, enligt

chefens förmenande, knappast uppfyllas af den minsta af de ifrågasatta

skalorna, 1 : 300,000, och derför ansåge han sig icke heller kunna

tillstyrka densammas antagande. Skalan 1 : 200,000 syntes chefen deremot,

att döma af de hittills medhunna försöken, väl uppfylla de anspråk,

som borde ställas på en bergartskarta öfver vårt land. Då en

så omvexlande berggrund som bladet Oskarshamns kunnat på ett fullt

tydligt sätt åskådliggöras, så syntes samma skala äfven vara tillräcklig

för de flesta öfriga områden, ty en rikare vexling af bergarter förekomme

hos oss endast undantagsvis, såsom t. ex. i vissa delar af bergslagen,

der till och med skalan 1 : 100,000 kunde vara för liten, så att

i hvarje fall specialkartor i större skala måste upprättas.

Chefen erinrade vidare, att han i sin förberörda, i statsrådsprotokollet

för den 13 januari 1894 omnämnda skrifvelse beräknat reproduktionskostnaden

i medeltal för berggrundskartor i skalan 1 : 100,000 till

600 kronor och i skalan 1 : 200,000 till 400 kronor för hvarje blad,

hvarvid förutsatts, att reproduktionen skedde genom fotolitografi, samt

meddelade vidare, att enligt kostnadsförslag från generalstabens litografiska

anstalt skulle ofvan omförmälda kartors gravyr, litografiering och

tryckning i en upplaga af 700 exemplar utgöra:

för

bladet

Oskarshamn

i skala

n

•n

n

V arberg

75

•n

n

:n

•n

n

•n

i

: 100,000 .....

.... kronor

877,

1 :

: 200,000 .....

480,

1 :

: 300,000 .....

---- n

395,

1 ;

: 100,000 ... .

580,

1 :

: 200,000 .....

299,

1 :

: 300,000 .....

259.

Mellan kartor i skalan 1 : 300,000 och kartor i den af chefen förordade

skalan 1 : 200,000 vore således prisskilnaden så obetydlig, att

något afseende derå vid valet emellan de båda skalorna knappast borde

ifrågakomma.

På grund af hvad chefen sålunda anfört hade han slutligen hemstält

att, såvida förslaget att i skalan 1 : 100,000 utgifva jordartskartor

med topografiskt underlag vunne Kongl. Maj:ts godkännande, skalan

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

för de berggrundskartor, som skulle åtfölja desamma, måtte bestämmas

till 1 : 200,000, samt att specialkartor i större skala måtte utgifvas öfver

de områden, för hvilka omständigheterna sådant kräfde.

Kommissionen för de allmänna kartarbetena hade i anledning af

chefens nu afgifna förslag den 22 november 1894 afgifvit infordradt

yttrande och deruti meddelat, att vid ärendets behandling visserligen

af åtskilliga bland kommissionens ledamöter framhållits fördelarna af

att få berggrundskartorna tryckta i samma skala som jordartskartorna

samt liksom dessa på underlag af de topografiska kartorna i skalan

1 : 100,000, med deraf följande större lätthet för den stora allmänheten

att kunna orientera sig på kartorna och draga full nytta af desamma,

men att, med särskild hänsyn till svårigheten att få åtskilliga vigtiga

geologiska berggrundsbeteckningar att framträda tillräckligt tydligt på

det topografiska underlaget samt, med fästadt afseende äfven på kostnaden

för kartornas mångfaldigande, något yrkande icke, gent emot

den af undersökningens chef förebragta utredningen, gjorts på valet af

skalan 1 : 100,000, hvarför kommissionen beslutat instämma i kartverkschefens

yttrande i frågan.

I ofvanberörda, i statsrådsprotokollet den 13 januari 1894 omförmälda

skrifvelse hade undersökningens chef beräknat reproduktionskostnaderna

för de ifrågasatta jordartskartorna i skalan 1 : 100,000 till

högst 1,200 kronor per blad och, på sätt nyss nämnts, för bergartskartor

i skalan 1 : 200,000 till 400 kronor per blad. Sammanlagda kostnaden

för framställandet af såväl jordarts- som bergartskarta öfver den

ytvidd, som ett topografiskt kartblad omfattade, skulle alltså utgöra

1,600 kronor, medan, enligt hvad chefen meddelat, motsvarande utgifter

för ett geologiskt kartblad af den beskaffenhet, som hittills åstadkommits

i skalan 1 : 200,000, vore vid pass 1,300 kronor samt för den

lilla berggrundskarta, som plägade åtfölja beskrifningarna till undersökningens

kartblad, omkring 100 kronor, hvadan utgifningskostnaderna

i dess helhet med det nuvarande utgifningssättet vore omkring 1,400

kronor per blad. Kostnaden för de geologiska kartornas utgifvande i

de nu ifrågasatta förändrade skalorna skulle således öfverstiga kostnaden

för de hittills förekommande kartornas utgifvande med omkring 200

kronor per blad.

I afseende å frågan, huruvida de föreslagna förändringarna i skalorna

skulle föranleda någon förändring i kostnaderna för arbetena å

fältet, hade undersökningens chef i en aflemnad promemoria meddelat,

att förändringarna skulle komma att medföra minskade utgifter för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

oo

rekognosceringen å fältet derigenom, att konturerna mellan berg i dagen

och jordarterna komme att bortfalla.

För egen del har departementschefen, på grund af hvad undersökningens

chef nu anfört, förordat att skalan för bergartskartorna bestämmes

till 1 : 200,000. Då enligt Kongl. Maj:ts beslut den 25 maj 1894

denna skala skulle anväudas vid utgifningen af generalstabens karta

icke blott öfver Norrbottens utan äfven öfver hela Vesterbottens län

jemte af bladindelningen betingade delar af angränsande län, komme

samma skalas tillämpande vid berggrundskartornas utgifvande i södra

delen af landet, jemväl, på sätt äfven undersökningens chef antydt, att

medföra den fördel, att småningom eu karta öfver berggrunden inom

hela riket komme till utförande i samma skala. I afseende å jordartskartorna

ansåge sig departementschefen icke hafva anledning frångå sin

sistlidna år uttalade åsigt, att dessa kartor borde utgifvas i skalan

1 : 100,000 och med terrängbeteckning. För vissa trakter af vårt land

syntes likväl för ettdera eller båda slagen af kartor en mindre skala

möjligen kunna vara tillräcklig, liksom det å andra sidan undantagsvis

kunde visa sig behöfligt att tillämpa en större skala. Det kunde jemväl

stundom visa sig lämpligt att, till undvikande af otydlighet, å jordartskartorna

utesluta terrängbeteckningen. Frågan, huruvida i dylika fall

en afvikelse borde ske från hvad såsom regel vore stadgadt, syntes dock för

hvarje särskildt tillfälle böra hänskjutas till Kongl. Maj:ts afgörande.

Med framhållande att, på sätt redan antydts, de nu föreslagna

förändringarna icke föranledde någon nämnvärd tillökning i kostnaderna

för det geologiska kartverket och icke inverkade på frågan om bestämmande

af 1896 års anslag för undersökningen, har departementschefen,

under förutsättning att Kongl. Maj:t gillade hvad han i afseende

å kartverkets utgifning föreslagit, och i öfverensstämmelse med den af

chefen för undersökningen uppgjorda förslagsberäkning, hemstält om

aflåtande till Riksdagen af den framställning, som ofvan nämnts.

De jordartskartor med terrängbeteckning, som nyligen blifvit såsom

prof utgifna med användande af topografiska kartor såsom underlag,

gifva efter utskottets förmenande anledning till anmärkningar. Genom

terrängbeteckningens medtagande uppstår nemligen lätt en otydlighet,

som npphäfver de fördelar, man med detta förfaringssätt åsyftat vinna.

Utskottet föreställer sig derför, att, då numera proftryck i större omfattning

föreligga, frågan om sättet för de geologiska kartornas reproduktion

bör tagas i förnyadt öfvervägande. Mot beviljandet af det

äskade anslaget bär utskottet intet att erinra, hvadan utskottet hemställer,

s. 56 Kontrollera mot PDF

Ang. andre

instruktör i

husslöjd.

[27.1

Ang. anslag

till väfskolan

i Borus.

[28. |

Ang. anslag

till handelsundervisning.

[29.]

56 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

att Riksdagen må, för fortsättande under år

1896 af de geologiska undersökningarna och utgifvande

af derpå grundade kartor, afhandlingar och

uppsatser, bevilja ett extra anslag för samma år till

belopp af 94,000 kronor.

Befrämjande i allmänhet af slöjderna.

30:o) Med anledning af hvad Kongl. Maj:t derom föreslagit, får

utskottet hemställa,

att Riksdagen må på extra stat för år 1896

anvisa:

a) till anställande af eu andre instruktör i husslöjd

2,000 kronor; och

b) såsom personligt ålderstillägg till andre instruktören

Jonas Walland er, derest han fortfarande i

denna egenskap med godt vitsord tjenstgör, 500 kronor.

31:o) Vidare hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom

g;jorda framställning, må på extra stat jemväl för

år 1896 bevilja dels, såsom bidrag till upprätthållande

af väfskolan i Borås — med vilkor att från Elfsborgs

läns landsting eller eljest tillskjutes ett belopp, motsvarande

minst hälften af statsanslaget -—- 3,800 kronor

och dels, såsom bidrag till aflönande af en andre

lärare vid samma skola, 1,000 kronor, under vilkor

att enahanda belopp varder för ändamålet från nämnda

läns landsting eller eljest tillskjutet.

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart.

32:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

och under hänvisning till hvad i ämnet blifvit till statsrådsprotokollet

(sid. 58—62) anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1896

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

57

anvisa ett anslag af 15,000 kronor för att af Kongl.

Maj:t användas till understöd åt Göteborgs handelsinstitut

och grosshandelssocietetens i Stockholm handelsskola,

Frans Schartaus praktiska handelsinstitut, under

förutsättning, hvad Göteborgs handelsinstitut beträffar,

att Göteborgs stadsfullmägtige och, hvad Schartaus

handelsinstitut beträffar, att grosshandelssocieteten i

Stockholm fortfarande till instituten lemna årligt

understöd till minst samma belopp som hittills, samt

på de vilkor i öfrig!, som Kongl. Maj:t kan finna

skäligt bestämma.

33:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för år 1896 på

extra stat bevilja 28,500 kronor till befrämjande af afsättning i främmande

länder af alster af svensk industri och svenska näringar.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen — efter att hafva

erinrat att för innevarande år, liksom för åtskilliga föregående år, på

extra stat beviljats till ofvanberörda ändamål ett anslag af 20,000

kronor — i fråga om användandet af det för år 1894 beviljade anslaget

påpekat, hurusom departementschefen i sitt yttrande till statsrådsprotokollet

den 13 januari samma år omnämnt, att Kongl. Maj:t den 24

november 1893 anvisat till mejeriagenturen i Manchester 8,500 kronor

och till fiskeriagenturen i Norra Tyskland 5,000 kronor.

Sedermera hade Kongl. Maj:t den 2 februari 1894 medgifvit, att

af 1894 års anslag ett belopp af 4,000 kronor finge tilldelas Erik Wadner

för att under nämnda år i Kapkolonien verka för afsättning af alster

af svensk industri och svenska näringar samt i allmänhet för utvecklingen

af Sveriges handelsförbindelser med sagda koloni. Återstående

beloppet, 2,500 kronor, hade Kongl. Maj:t den 16 november 1894 beviljat

Sveriges allmänna exportförening för att tilldelas föreningens

stipendiat i Egypten A. Lanner, hvarjemte Kongl. Maj:t i sammanhang

dermed för år 1894 beviljat exportföreningen till bestridande af kostnaderna

för föreningens verksamhet ett understöd af 30,000 kronor,

som anvisades från manufakturförlagslånefonden.

Af ifrågavarande anslag för innevarande år hade Kongl. Maj:t

den 16 november 1894 för upprätthållande af ofvannämnda båda agenturer

anvisat enahanda belopp, som af 1894 års anslag dertill beviljats,

eller tillhopa 13,500 kronor, hvaremot beslut om dispositionen af återstoden

af anslaget ännu icke fattats.

Bill. till Riksd. Prof. 1895. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft.

Ang. främjande

aj

svenska alsters

afsättning i

utlandet.

[30.]

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

I åberopade yttrandet till statsrådsprotokollet den 13 januari 1894

hade departementschefen jemväl omnämnt, att Kongl. Maj:t den 24

november 1893, vid beviljande af understöd till exportföreningen för

år 1893, tillika anbefalt kommerskollegium att — sedan kollegium låtit

verkställa fullständig utredning rörande omfånget och beskaffenheten

af föreningens verksamhet för hela den tid, som densamma fortgått,

dervid föreningen borde beredas tillfälle att lemna tillgång till dess

samtliga räkenskaper och handlingar och i öfrigt meddela upplysningar

— till Kongl. Maj:t afgifva utlåtande om det gagn för landets näringar,

som exportföreningens verksamhet kunde antagas hafva medfört, och

om utsigterna i detta hänseende för framtiden, tillika med yttrande,

huruvida, till hvad belopp och under hvilka vilkor understöd af statsmedel

vidare borde föreningen tilldelas, äfvensom föreskrifvit att det

skulle åligga kollegium att, om kollegium ansåge anslag af statsmedel

ej vidare böra föreningen tilldelas, afgifva förslag, hvilka andra anordningar

syntes böra från statens sida vidtagas för befrämjande af svenska

alsters och tillverkningars afsättning i främmande länder.

Efter det i anledning häraf genom en af kollegii ledamöter, kommerserådet

Th. Nordström, den anbefalda utredningen blifvit verkstäld,

samt kollegium, med öfverlemnande af en utaf Nordström uppgjord

fullständig promemoria rörande utredningen, inkommit med utlåtande

af den 26 maj 1894, hade, enligt hvad departementschefen vidare meddelar,

Kongl. Maj:t vid föredragning häraf den 14 januari 1895, med

godkännande af den utaf departementschefen uttalade åsigt, att exportföreningens

nuvarande agenturverksamhet icke vidare borde i samma

omfattning eller under samma betingelser som hittills med statsmedel

understödjas, men att föreningen för sin verksamhet i öfrigt på af

departementschefen närmare afgifvet sätt borde erhålla dylikt understöd,

anbefalt chefen för civildepartementet att inhemta yttrande från exportföreningens

styrelse, huruvida föreningen, under förutsättning att den

erhölle ett statsunderstöd af 15,000 kronor, vore villig att under år

1895 upprätthålla sin verksamhet i hufvudsakligen den form, som af

departementschefen sålunda angifvits, och derjemte att under samma

år utgifva den publikation, som för närvarande under namn af »Berättelser

om handel och sjöfart» utgåfves genom utrikesdepartementets

försorg, mot erhållande af ett jdterligare statsanslag af 4,000 kronor

och på de vilkor i öfrigt, som med chefen för utrikesdepartementet

kunde aftalas.

Det belopp, som sålunda kunde komma i fråga att tilldelas exportföreningen,

sedan dess svar ingått, ansåge departementschefen kunna

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

59

bestridas af den ännu icke disponerade återstoden af ifrågavarande anslag

för innevarande år jemte andra till Kongl. Maj:ts disposition stälda

medel.

Hvad angitige frågan om anslag för år 1896 till befrämjande af

svenska alsters afsättning i främmande länder, ansåge departementschefen

sig böra föreslå förhöjning af det belopp, som hittills plägat

för ändamålet af Riksdagen beviljas, på det att medel måtte vara att

tillgå för tillgodoseende af ett länge kändt behof, nemligen inrättande

af handelsstipendier.

Med afseende härå har departementschefen anfört, hurusom redan

i en till Kongl. Maj:t stäld skrift af den 25 maj 1888 hade styrelsen

för Sveriges allmänna exportförening gjort framställning om vidtagande

af åtgärder i syfte att utbilda agenter för befrämjandet af exporten af

svenska produkter, i hvilket afseende styrelsen förestält sig att detta

mål kunde uppnås dels genom förbättrande af våra handelsskolor och

dels genom beredande af stipendier åt unge män, som egnade sig åt

handelsyrket, för att i utlandet förskaffa sig de dertill erforderliga

kunskaperna.

Till följd af härå erhållen remiss hade kommerskollegium, efter

inhemtande af handels- och sjöfartsnämndernas i Stockholm, Göteborg

och Gefle yttranden i ämnet, till Kongl. Maj:t inkommit med utlåtande

af den 9 oktober 1888. I detta utlåtande hade kollegium anfört, att

en på omedelbar iakttagelse vunnen kännedom hos svenske affärsmän

om utländska handelsförhållanden, handelsbruk m. m. kunde med skäl

anses vara af synnerlig nytta för handelssamfärdseln mellan Sverige

och utlandet. Möjligheten att ernå en sådan kännedom stode dock endast

ett fåtal till buds, till följd af de med vistelse under längre tid i utlandet

förenade kostnader. Genom inrättande af stipendier för det

antydda ändamålet skulle emellertid flere med lofvande merkantila anlag

utrustade unge män kunna beredas tillfälle att i främmande länder ernå

berörda kännedom och vinna utbildning i sitt yrke; och vare sig desse

sedan återvände till fäderneslandet eller grundläde egna affärer i utlandet,

borde deras erfarenhet alltid kunna nyttigt återverka på vårt

affärslif i allmänhet och särskilt på förmedlandet af vår exportverksamhet.

Kollegium hade dock förestält sig, att nyss antydda erfarenhet

icke på ett tillfredsställande sätt kunde ernås endast genom resor i

främmande länder och studiet i allmänhet af dervarande ekonomiska

förhållanden, utan fast hellre vinnas genom ett verkligt deltagande i

arbetet på handelskontor i utlandet, hvadan, derest handelsstipendier

skulle komma att inrättas, de uttryckligen borde vara afsodda att sätta

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

stipendiaterna i stånd att i utlandet såsom biträden eller volontärer å

handelskontor deltaga i det merkantila arbetet och dymedelst utbilda

sig i sitt yrke.

Sedan kollegium härefter redogjort för huru dylika stipendier

inom vissa främmande länder voro anordnade, hade kollegium såsom

sin åsigt uttalat, att det med förslaget om inrättande af resestipendier

för unge män, som egnade sig åt köpmansyrket, åsyftade ändamål syntes

vara af den betydelse, att beredande af anslag af statsmedel kunde

anses önskvärdt.

Frågan om handelsstipendier — fortsätter departementschefen —

hade emellertid fått hvila i afbidan på utredningen af den jemväl af

exportföreningens styrelse väckta frågan om åtgärders vidtagande till

handelsundervisningens höjande, hvilken utredning sedermera ledt derhän,

att anslag beviljats till understöd åt två handelsläroverk i riket.

Nu hade kommerskollegium i sitt omförmälda utlåtande af den

26 maj 1894, med anledning af den kollegium gifna befallningen att

efter vederbörlig utredning afgifva yttrande rörande exportföreningens

verksamhet, åter upptagit frågan om inrättande af handelsstipendier.

Kollegium anförde i detta afseende, att hvad kollegium i sitt utlåtande

af den 9 oktober 1888 andragit i fråga om nyttan af dylika stipendier

ansåge kollegium fortfarande gällande. Rigtigheten af det då sagda

hade bekräftats af erfarenheten från såväl Norge som särskildt Tyskland.

I Norge hade för budgetåret 1887—1888 anvisats ett anslag af

10.000 kronor till handelsstipendier, och enahanda belopp hade derefter

utgått till och med budgetåret 1890—1891. För budgetåret 1891

—1892 hade handelsstipendieanslaget bestämts att utgå med ett belopp

»intill 20,000 kronor» och för budgetåret 1892—1893 hade beviljats

20.000 kronor. Ändamålet med dessa stipendieanslag vore hufvudsakligen

att sätta merkantilt utbildade yngre män i stånd att på aflägsnare,

förnämligast transatlantiska handelsplatser, der norska handelsvaror

kunde antagas finna afsättning, göra sig bekanta med förhållandena

och vinna utbildning med det mål för ögonen att öppna direkta förbindelser

för den norska exporthandeln, antingen derigenom att stipendiaterna

qvarstannade i utlandet eller derigenom att de hemma tillgodogjorde

sina i utlandet förvärfvade erfarenheter och förbindelser. De

norska stipendierna hade utdelats till belopp vexlande mellan 5,000 och

2.000 kronor för stipendiat om året. I det utlåtande rörande budgetåret

1892—1893, som af den norska konstitutionskomitén afgifvits, yttrades,

att det icke vore tvifvelaktigt, att dessa stipendier redan gjort

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

61

nytta och att man derföre vore berättigad att vänta, det deras betydelse

skulle tillväxa.

Tillika upplyste kommerskollegium, att i en mångfald utredningar

rörande Tysklands exporthandel framhölles såsom en vigtig orsak till

dennas hastiga utveckling, att de unga tyska handelsadepterna genom

anställning på utländska handelskontor vunne inblick i de olika ländernas

handelsbruk och fordringar på varornas beskaffenhet. Äfven

från Belgien med flera länder kunde samma erfarenhet åberopas; och

under handläggningen af frågan om exportföreningens verksamhet hade

vidare behofvet af d}dika stipendier med tydlighet framträdt.

För egen del hade kommerskollegium anfört att bland de väsentligaste

orsakerna dertill, att de försök, som gjorts att vidga sferen af

Sveriges exporthandel, icke lyckats, vore att räkna bristande kännedom

hos industridkarne om betingelserna för en lycklig exporthandel,

men att genom inrättande af stipendier, för att åt unge män, som egnat

sig åt handelsyrket eller åt industriel-merkantil verksamhet, bereda

tillfälle att i utlandet vinna praktisk insigt om hvad i det ena eller

andra afseendet erfordrades för åstadkommande af en ökad export af

svenska industrialster, ofvanberörda brister borde kunna småningom

väsentligen minskas och den svenska exporten komma att främjas, vare

sig att stipendiaterna återkomme till fäderneslandet och här vunne arbetstillfällen

eller att, de slogo sig ned i utlandet och der verkade såsom

specialagenter eller lyckades öppna egna handelsaffärer eller kunde intressera

främmande importhus, hos hvilka de vunnit anställning, att

arbeta i svenska varor. På grund häraf hade kollegium hemstält, att

Kongl. Maj:t täcktes anvisa ett belopp af tillsvidare 15,000 kronor, att

årligen utgå till understöd åt unge män, som i främmande länder önskade

inhemta vidgade insigter och erfarenhet i handelsyrket. Beträffande

de sålunda ifrågasatta stipendierna, hvilkas fördelning kollegium ansåge

lämpligen böra af Kongl. Maj:t bestämmas på förslag af kommerskollegium

efter styrelsens för exportföreningen hörande, hade kollegium

föreslagit, att Kongl. Maj:t täcktes

dels förklara, att för kompetens till erhållande af dylikt stipendium

skulle erfordras att styrka sig ej mindre hafva med goda betyg genomgått

antingen handelsinstitut eller högre tekniskt läroverk eller ock

på annat sätt förskaffat sig motsvarande teoretiska förkunskaper, än

äfven hafva förvärfvat praktiska insigter i handelsväsendet, antingen

genom sjelfständig agenturverksamhet med artiklar, som kunde blifva

af någon större betydelse för svensk export, eller genom någon tids

väl vitsordad kontorsverksamhet på handelskontor eller vid industriel

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

anläggning, helst sådan, der verksamheten omfattade artiklar af nyssberörda

slag;

dels i öfrigt bestämma, att stipendiat finge antingen uppehålla sig

å någon viss handelsplats i det land, der han önskade vinna vidare

utbildning, eller besöka flera länder och handelsplatser, likasom han

ock finge taga anställning på utländskt handelskontor, vare sig såsom

volontär eller mot lön; att stipendium, som i regel finge utgå till belopp

af 2,000—5,000 kronor för år, skulle utdelas för ett år i sänder,

dock att den, som erhållit stipendium, kunde på ny ansökning och

efter ny pröfning hvarje gång komma i åtnjutande af dylikt understöd

under tillsammans högst tre år, likväl i allmänhet med ett för hvarje

gång minskadt belopp; att stipendiebeloppet skulle i hvarje särskild!

fall bestämmas med hänsyn till, bland annat, aflägsenheten af och

lefnadskostnaderna i det eller de länder, stipendiat skulle besöka; samt

att stipendiat skulle vara skyldig att inom tid, som vid stipendiets tilldelande

bestämdes, inställa sig i det land eller något af de länder, der

han skulle uppehålla sig under stipendietiden, samt i öfrigt ställa sig

till efterrättelse hvad som vid stipendiets tilldelande blefve bestämdt i

fråga om såväl den eller de utrikes platser, han skulle besöka, som ock

föremålet för hans verksamhet m. m.;

dels ock förordna, att ansökning till erhållande af stipendium af

ifrågavarande slag skulle till kommerskollegium ingifvas inom tid, som

af kollegium bestämdes, och ej mindre åtföljas af prestbetyg, utvisande

sökandens ålder, och af de betyg eller intyg, sökanden kunde förete,

än äfven innehålla uppgift å det land eller de länder, dit sökanden

tänkte begifva sig, jemte den plan för sin verksamhet, sökanden ämnade

under vistelsen utomlands följa; att stipendiat skulle vara skyldig

att för hvarje hälft år af stipendietiden rörande sin verksamhet

och sina iakttagelser beträffande handelsförhållanden, afsättningsmöjligheter

för svenska varor m. in. i det .främmande land, der han vistades,

eller det land eller de länder, han under sina resor besökt, afgifva berättelse,

som skulle till kommerskollegium insändas senast inom två

månader efter utgången af den tid, berättelsen skulle omfatta samt

vara åtföljd af intyg derom att stipendiaten uppehållit sig i det land

eller de länder, som i berättelsen afsåges; samt att af stipendiebeloppet

finge af stipendiat eller hans befullmägtigade ombud lyftas en tredjedel

vid utresan eller, derest stipendiat redan vistades i det land, der han

tänkte vidare uppehålla sig, genast efter stipendiets beviljande, den

andra tredjedelen efter det den första samt den sista tredjedelen efter

den andra halfårsberättelsen afgifvits och godkänts; och borde nyss
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. G3

berörda berättelser, i den mån sådant af kollegium pröfvades lämpligt,

i -tryck offentliggöras.

För egen del yttrade departementschefen att, sedan genom handelsundervisningens

ordnande, hvartill Riksdagen under de senaste åren

beviljat anslag, möjlighet blifvit beredd att åt ett större antal af de

unge män, som egnade sig åt handelsyrket, bibringa en underbyggnad,

som borde göra dem skicklige att tillgodogöra sig de erfarenheter, som

vid yrkets studerande i utlandet kunde vinnas, syntes nu tidpunkten

vara inne att statsmedel särskildt atisloges för att sätta dem i tillfälle

att på sådant sätt inhemta vidgade insigter och erfarenhet samt såmedelst

göra dem duglige att i framtiden kraftigt kunna verka för utvecklingen

af våra handelsförhållanden och befrämja exporten af våra

alster och tillverkningar. Hvad beträffade beloppet af det för ändamålet

erforderliga anslag, ansåge departementschefen sig böra biträda

hvad kommerskollegium derutinnan föreslagit, liksom han i hufvudsak

icke hade något att erinra mot de af kommerskollegium föreslagna

vilkor och förbehåll för åtnjutande af stipendierna.

Då ändamålet med de ifrågasatta stipendierna vore att befrämja

den svenska exporten på utlandet, syntes, på sätt redan blifvit autydt,

de erforderliga medlen lämpligen böra beredas genom en förhöjning af

det hittills af Riksdagen för detta ändamål beviljade anslaget å 20,000

kronor. Och då för uppehållande af ofvan omförmälda agenturer i

Manchester och i Norra Tyskland fortfarande erfordrades samma belopp

som hittills eller 13,500 kronor, borde anslaget i sin helhet sålunda

för år 1896 bestämmas till 28,500 kronor.

I betraktande af de mångahanda svårigheter, med hvilka vårt

lands exporthandel har att kämpa, anser utskottet åtgärder, som kunna

lända till utvidgning af våra handelsförbindelser med utlandet, värda

uppmärksamhet. Ett försök i sådan rigtning ser utskottet i den nu

föreslagna, i viss mån förändrade användningen af det allt sedan år

1888 utgående anslaget till befrämjande af svenska produkters afsättning

i främmande länder. På grund häraf och med hänsyn jemväl

till den erfarenhet, som i andra länder vunnits angående handelsstipendier,

finner utskottet önskvärdt, att sådana stipendier inrättas

äfven i vårt land.

Hvad angår de fordringar, som böra ställas på stipendiaterna,

synas de af koinmerekollegium i sådant afseende föreslagna bestämmelserna

kunna läggas till grund för utfärdande af föreskrifter i ämnet.

Härvid vill utskottet dock uttala den mening, att den allra största vigt

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. anslag

till bergsskolorna

i

FUipstad och

Falun.

[31.]

synes böra fästas vid stipendiaternas praktiska utbildning; och anser

utskottet följaktligen att vid stipendiernas fördelning, hvilken lämpligen

bör bestämmas af Kongl. Maj:t på förslag af kommerskollegium, hänsyn

bör företrädesvis tagas till de sökandes praktiska duglighet och förfarenhet

i handel och industri. Det med stipendiet afsedda gagn torde

ej heller, enligt utskottets uppfattning, i regel kunna vinnas annat än

genom stipendiatens anställning hos affärsmän i utlandet; och får

utskottet i sammanhang härmed påpeka önskvärdheten af att bland

vilkoreu för stipendiernas uppbärande intages bestämmelse om skyldighet

för stipendiat, som vunnit sådan anställning, att härom förete intyg.

Hvad slutligen beträffar det för ifrågavarande ändamål erforderliga

anslag, vill det förefalla utskottet, som om inrättandet af liandelsstipendier

borde kunna åstadkommas utan någon förhöjning af det

för närvarande utgående anslaget af 20,000 kronor. Af departementschefens

ofvan anförda redogörelse öfver hvad Kongl. Maj:t den 14

januari innevarande år beslutit i fråga om understöd för exportföreningen

framgår, att Kongl Maj:t ansett det förut af tillgängliga medel och

senast för år 1894 från manufakturförlagslånefonden med 30,000 kronor

föreningen beviljade understöd kunna under vissa förutsättningar

minskas till 15,000 kronor, hvarjemte föreningen för utgifvande af

publikationen »berättelser om handel och sjöfart» skulle komma i

åtnjutande af ytterligare statsanslag af 4,000 kronor, hvilket belopp

torde komma att utgå från tredje hufvudtiteln, hvarifrån kostnaderna

för nämnda publikation hittills blifvit bestridda.

Med hänsyn härtill torde Kongl. Maj:t blifva i tillfälle att af

disponibla tillgångar anvisa hvad som för ifrågavarande stipendiers

utgående erfordras utöfver det bidrag dertill, som kan erhållas af

förevarande anslag inom dess hittills bestämda belopp; hvadan följaktligen

den föreslagna anslagshöjningen synes kunna undvikas.

På grund af hvad sålunda blitvit anfördt, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att Riksdagen för år 1896 på

extra stat anvisar ett anslag af 20,000 kronor, att

af Kongl. Maj:t användas till befrämjande af afsättning

i främmande länder af alster af svensk industri

och af svenska näringar.

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket.

34:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att å extra stat för

år 1896 bevilja till bergsskolorna i FUipstad och Falun 14,000 kronor.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

65

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj: t har departementschefen

erinrat, att Riksdagen med bifall till Kongl. Maj:ts i ämnet

gjorda framställning, enligt skrifvelse den 4 maj 1894 angående

regleringen af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel, under

vilkor att bergsskolorna i Filipstad och Falim med dertill hörande

skolor för bergsarbetare kornme att jemväl under år 1895 fortsätta

sin verksamhet i enahanda omfång och utsträckning som dittills och

underkastade sig den inspektion, Kongl. Maj:t funne skäligt bestämma,

på extra stat för år 1895, i likhet med hvad förut för flera år egt

rum, beviljat ett belopp af 14,000 kronor att till brukssocietetens

fullmägtige i jernkontoret utbetalas.

På sätt departementschefen vidare erinrat, hade Riksdagen vid

anmälan af detta beslut anfört att Riksdagen, som tagit kännedom om

berättelserna öfver de under senare åren företagna inspektioner af

dessa skolor, deraf inhemtat, bland annat, att under de tio läsåren

från hösten 1883 till våren 1893 sammanlagda antalet elever utgjort

vid Filipstads bergsskola 121 och vid bergsskolan i Falun 129, eller

i medeltal årligen 12,i i Filipstad och 12,9 i Falun, samt att under

berörda period i öfre afdelningen undervisats vid den förra skolan 90

och vid den senare 86 samt i nedre afdelningen vid den förra 22 eller

i medeltal endast 2,2 och vid den senare 34 eller endast 3,4 i medeltal

för år, hvarjemte under samma tid 9 s. k. extra elever vid hvardera

skolan åtnjutit undervisning. Med afseende å det ringa antal elever,

som begagnade sig af undervisningen i dessa båda skolor, särskildt i

dessas lägre afdelningar, förefölle det Riksdagen, som om den undervisning,

hvilken genom dessa skolor bibringades, skulle kunna meddelas

med mindre kostnader än dem, som nu för detta ändamål utginge.

Särskildt hade Riksdagen fäst sin uppmärksamhet dervid, att väsentlig

besparing skulle kunna vinnas genom båda skolornas sammanslagningtill

en, hvilken åtgärd, efter den utveckling, kommunikationerna i de

trakter, der dessa skolor vore belägna, under senare åren erhållit, möjligen

utan olägenhet skulle kunna vidtagas. .1 saknad af erforderlig

utredning i detta ämne vore Riksdagen ej i tillfälle att närmare uttala

sig i frågan, men hade dock ansett sig böra fästa Kongl. Maj:ts uppmärksamhet

derå; och då en omorganisation af ifrågavarande skolor

icke syntes kunna företagas utan medverkan af brukssocietetens fullmägtige

i jernkontoret, ville Riksdagen hos Kongl. Maj:t göra framställning

derom, att Kongl. Maj:t måtte sätta bemälde fullmägtige i

tillfälle att yttra sig i detta ämne och att Kongl. Maj:t derefter måtte

Bih. till llilcsd. Vrot. 18S5. 4 Samt. 1 Afd. 7 Höft. 9

opaginerad Kontrollera mot PDF

6G

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill förhållandena kunde

föranleda. Riksdagen hade alltså anhållit att Kongl. Maj:t, efter det

brukssocietetens fullmägtige i jernkontoret blifvit hörda i fråga om

förändrad organisation af berörda skolor, täcktes till Riksdagen inkomma

med det förslag i ämnet, hvartill förhållandena kunde föranleda.

Då Riksdagens berörda skrifvelse den 25 maj 1894 inför Kongl.

Maj:t anmäldes, hade — enligt hvad departementschefen härefter meddelar

— Kongl. Maj:t anbefalt kommerskollegium att inhemta brukssocietetens

fullmägtiges i jernkontoret yttrande i fråga om förändrad

organisation af ofvannämnda skolor samt derefter till Kongl. Maj:t

inkomma med det utlåtande och förslag i ämnet, hvartill förhållandena

kunde föranleda; och hade kollegium till fullgörande af denna befallning

med eget utlåtande af den 18 december 1894 till Kongl. Maj:t

öfverlemnat ett af fullmägtige i jernkontoret afgifvet yttrande i ämnet.

I den af departementschefen lemnade redogörelse för innehållet

i de sålunda inkomna handlingarna meddelas till en början hvad

kommerskollegium i afseende å ifrågavarande skolors tillkomst och

organisation m. m. upplyst.

Bergsskolan i Filipstad hade upprättats år 1830 på initiativ af

dåvarande bergmästaren F. A. von Schéele och hade till ändamål att meddela

elementära såväl teoretiska som praktiska kunskaper åt ynglingar,

som ville egna sig åt jernhandteringen. Vermlands och Dals bruksegare

utsåge en direktion att i samråd med inspektor och skolans föreståndare,

hvilka båda utsåges af fullmägtige i jernkontoret, vårda skolans

angelägenheter. Läroanstalten vore i verksamhet från den 1 november

det ena året till den 15 oktober det följande. Undervisning meddelades

i aritmetik och algebra, ritkonst, elementär kemi, mineralogi och fysik,

metallurgi, synnerligast jernets, och första grunderna af skogshushållningen,

med särskildt afseende å kolning, hvarjemte såväl tackjernstillverkning

som stångjernssmide skulle praktiskt öfvas. Elevantalet vore

beräknadt till 16 för hvarje lärokurs. Lärokursen vore tvåårig, men elev

kunde få afgångsbetyg efter ett år. Emellertid hade under de senaste

tio åren endast 12 elever begagnat undervisningen under två år. Inträdesfordringarna

vore: att hafva fylt 18 år, att hafva tillbragt åtminstone

ett år vid jernbruk eller masugn, att känna svenska språkets

grammatik, svensk historia och geografi samt aritmetik till och med

regula de tri, geometri och två grader algebra. En afgift, af femtio

kronor erlades af hvarje elev; afgiften kunde dock efterskänkas i fall

af fattigdom eller återfås i fall af utmärkt flit. Numera meddelades äfven

undervisning åt bruks- och bergverksarbetare.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

67

Den nuvarande bergsskolan i Falun hade inrättats af jernkontoret,

efter det den förut i Falun befintliga högre bergsskolan flyttats till

Stockholm.

Den lägre bergsskolan i Falun, som börjat sin verksamhet den

1 november 1870, hade ungefär samma syfte och omfattning i afseende

å läroämnen som bergsskolan i Filipstad. Skolan hade två afdelningar,

eu för utbildande af bruksförvaltare och bruksbetjente och eu för bergverks-

och bruksarbetare. Lärokursen fortginge från den 1 november

det ena året till den 15 oktober det följande. Två å tre månader af

denna tid användes till praktisk sysselsättning i metallurgi och grufbrytning.

Lärokursen omfattade ett år, men elev kunde få begagna

ytterligare ett års undervisning. Skolan förvaltades af en utaf jernkontoret

utsedd direktion, bestående af inspektor och 4 ledamöter,

deribland skolans föreståndare. Skolan skulle vara afsedd att mottaga

16 elever. Elev, som kunde vinna inträde vid fy Ida17 år, skulle underkastas

en inträdespröfning, derest han ej kunde förete betyg öfver

erforderliga kunskaper. Inträdesfordringarna bestämdes af direktionen.

För inträde i öfre afdelningen betalade elev 50 kronor och för inträde

i nedre afdelningen 10 kronor; dock kunde efter pröfning af direktionen

afgifterna återställas till eleven.

Vid hvardera läroverket utgjordes lärarne af två ordinarie lärare,

hvaraf en föreståndare, och extra lärare, som anstäldes i mån af behof

och tillgång på derför erforderliga medel. Skolorna vore inrymda i

byggnader, tillhörande enskilde eller korporationer. Reglementen för

skolorna vore utfärdade af fullmägtige i jernkontoret, för skolan i Filipstad

senast den 13 maj 1801 och för skolan i Falun den 17 juli 1871.

Efter meddelande häraf har departementschefen (sid. 73—81) återgifvit

hvad fullmägtige i jernkontoret uti sitt ofvanberörda yttrande anfört;

och inhemtas deraf bland annat följande:

Frågan om do båda bergsskolornas förening till ett för hela landet

gemensamt lägre bergsläroverk hade förut vid särskilda tillfällen, innan

den nu ånyo blifvit af Riksdagen bringad å bane, utgjort föremål för

fullmägtiges och brukssocietetens noggranna ompröfning. Sålunda hade

redan år 1880,. eller endast nio år efter det bergsskolan i Falun trädt

i verksamhet, societeten gifvit fullmägtige i uppdrag att vidtaga åtgärder

för en eventuel sammanslagning af de båda skolorna. Sedan emellertid

ej mindre bergsskolornas styrelser än äfven dåvarande föreståndaren för

tekniska högskolan, öfverdirektören K. Styffe, efter anmodan, i saken

sig yttrat och dervid framhållit de många betänkligheter, som talade

mot den ifrågastälda sammanslagningen, hade fullmägtige funnit sig

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

icke böra vidtaga någon åtgärd för nämnda reglerings genomförande;

och hade detta beslut blifvit af brukssocieteten under dess nästföljande

allmänna sammankomst 1883 utan meningsskiljaktighet gilladt och godkändt.

Under den derefter förflutna tiden hade societeten icke funnit

sig ega anledning att söka åstadkomma någon förändring i angifna

syftet.

Styrelserna för de båda bergsskolorna både jemväl med afseende

å den i Riksdagens ofvanberörda skrifvelse gjorda framställning hvar

för sig afgifva yttranden, dervid styrelserna af anförda skäl kommit till

det slut, att de lika litet nu, som då frågan tidigare varit föremål för

deras ompröfning, kunde tillstyrka eu sådan förändring af de lägre bergsskolornas

organisation, hvarigenom de skulle förenas till ett enda läroverk.

För bedömande, i hvilken män en sammanslagning af de båda

bergsskolorna verkligen skulle bereda statsverket någon afsevärd besparing,

hade fullmägtige funnit nödigt att för de olika fallen att, antingen

bergsskolan i Filipstad komme att med bergsskolan i Falun förenas,

eller ock sistnämnda skola blefve med den i Filipstad sammanslagen,

söka erhålla i möjligaste måtto noggranna beräkningar öfver dels kostnaden

för de nuvarande lokalernas för ändamålet erforderliga utvidgning

och förändring, dels den årliga förhöjning i skolornas utgiftsstater, som

af sammanslagningen skulle blifva en följd. Dessa beräkningar, som

bergsskolornas styrelser anmodats att, hvar för sin skola, afgifva, hade

fullmägtige, oaktadt elevernas antal i båda skolorna under vissa år på

1870-talet till och med öfverstigit 40, ansett böra upprättas under förutsättning

att den utvidgade skolan skulle anordnas för att kunna på

skolans båda afdelningar samtidigt, emottaga endast omkring 30 elever.

Af de med anledning häraf framlagda beräkningarna, för hvilka

på sid. 78 och 79 i statsrådsprotokollet redogöres, visade det sig, enligt

fullmägtiges åsigt, att, oafsedt erforderliga kostnader för om- och tillbyggnad

af nuvarande skollokalerna på ena eller andra stället — så

vida nemligen dessa lokaler, hvilka af bruksegare å de särskilda

orterna anskaffats, jemväl efter en sammanslagning af skolorna fortfarande

blefve att för ändamålet påräkna — de årliga utgifterna för ett

för hela landet gemensamt lägre bergsläroverk icke skulle komma att

i någon afsevärd män understiga hvad som till de båda skolornas upprätthållande

för närvarande utbetalades. Enligt jernkontorets räkenskaper

hade under åren 1884—1893 kostnaden i medeltal för år utgjort för

bergsskolan i filipstad 10,600 kronor och för bergsskolan i Falun 10,777

kronor 50 öre, eller tillsammans omkring 21,400 kronor, deraf statsverket

bidragit med ett allt sedan år 1874 för skolorna anvisadt årligt

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

69

anslag af 14,000 kronor. På grund af de nn uppgjorda beräkningarna

hade skolstyrelserna sammanstämmande kommit till den åsigt, att utgiftsstaten

för ett läroverk, derest detta i afseende å lärarekrafter och för

undervisningen nödiga anordningar skulle blifva fullt tidsenligt och med

framgång kunna fylla sin uppgift, skulle, vare sig det förlädes i Filipstad

eller Falun, komma att sluta på ett belopp något öfverstigande

19,000 kronor. Den af Riksdagen såsom hufvudmotiv för dess framställning

åsyftade minskningen i årliga utgifter för den lägre bergsundervisningen

skulle alltså inskränka sig till cirka 2,300 kronor — en besparing,

hvilken syntes fullmägtige vara af jemförelsevis så ringa betydenhet,

att den icke borde verka till vidtagande af en med afseende

å nämnda undervisning förändrad anordning, hvarigenom, på sätt af

skolstyrelserna jemväl blifvit anmärkt, många beaktansvärda olägenheter

tvifvelsutan skulle föranledas.

Ibland dessa olägenheter ansåge fullmägtige sig böra särskildt

framhålla att genom sammanslagningen den ena af de för meddelande

af undervisning i bergsmannayrket så vigtiga arbetareskoloma, eller bergsskolornas

lägre afdelningar, skulle bortfalla i en af landets förnämsta

bergslagsorter. Mer än sannolikt vore att mången, kanske de flesta af

den oftast obemedlade arbetsklassen, som tillhörde ifrågavarande näringsgren

å den ort, der bergsskolan indragits, icke skulle finna utväg att

annorstädes söka inhemta de teoretiska och praktiska insigter i yrkets

olika delar, hvartill tillfälle nu med lätthet sig erbjöde. Då emellertid

spridandet af nyttiga kunskaper inom bergshandteringen, likasom inom

hvarje annan industri, icke blott till förvaltningarna utan ända ned till

arbetarne utgjorde ett kraftigt medel att befordra handteringens framgång,

läge deri en maning att icke vidtaga åtgärder, som kunde hafva

motsatt verkan, hvilket blefve fallet, om någondera af de nuvarande

skolorna för bergsarbetare komme att för framtiden inställa sin verksamhet;

och villo i sammanhang härmed fullmägtige nämna att, enligt, fullmägtige

lemnad upplysning, till deltagande i nu pågående lärokurs vid

bergsskolan i Falun icke mindre än nio arbetare sig anmält.

Under påpekande af det fördelaktiga uti den täflan, som mellan

de båda skolorna nu egde rum, ville fullmägtige härvid tillägga, att det

ju i allmänhet måste anses utöfva ett uppfordrande och gagnande inflytande,

att två likstälda läroanstalter samtidigt vore i verksamhet, och

att äfven från denna synpunkt det kunde vara väbetänkt att bibehålla

de nuvarande lägre bergsskolorna, hvilkas verksamhet, vid de af Kongl.

Maj:t anbefalda årliga inspektioner af desamma och efter hvad fullmägtige

för öfrig! varit i tillfälle inhemta, blifvit fördelaktigt vitsordad.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Fullmägtige fäste härjemte Kongl. Maj:ts uppmärksamhet derå, att

för upprätthållande af de i riket inrättade sju särskilda kemiska försöksstationer

för jordbruket vore beviljade statsanslag att under vissa vilkor

utgå med 4,000 kronor till hvarje station. Otvifvelaktigt vore bergshandteringen

i lika stort behof som jordbruket af hvarje understöd, som

från det allmännas sida kunde komma henne till del, och då bergsskolorna

kunde sägas i icke ringa mån fylla samma ändamål för

nämnda handtering som de kemiska försöksstationerna för jordbruket,

syntes det fullmägtige icke vara billigt att genom någon bergsskolas indragning

försvåra utvägarne för handteringens idkare att få sådana undersökningar

och proberingar af malmer, hytteprodukter m. m. verkstälda,

som å skolornas laboratorier kunde utföras.

Med stöd af hvad så väl skolstyrelserna som fullmägtige anfört,

anmälde fullmägtige slutligen, att de ansåge den ifrågasatta förändrade

organisationen af omförmälda skolor icke höra eg a rum.

För egen del hade kommerskollegium, då, såsom fullmägtige i

jernkontoret anfört, den täflan, som mellan de två läroverken egde rum,

utan tvifvel vore välgörande för undervisningen; då vidare antalet arbetare,

som genom undervisningen vid läroverken sökte vinna förkofran

i insigter, sannolikt skulle, derest läroverken sammansloges, minskas;

då de tillfallen att få kemiska undersökningar af malmer, bergverkspr

o dukter m. in. utförda, som bergsskolorna erbjöde, om ock ej dylika

undersökningars utförande enligt skolornas reglementen vore vederbörande

ålagda, jemväl syntes få anses vara af betydelse för de stora bergslagsorter,

der skolorna läge; samt då, derest någon besparing för statsverket verkligen

genom den ifrågasatta sammanslagningen uppstode, denna besparing

i allt fall icke blefve af större betydelse, i likhet med fullmägtige

i jernkontoret tillstyrkt, att den ifrågasatta sammanslagningen af bergsskolorna

i Filipstad och Falun icke måtte ega rum.

Med afseende å hvad i ärendet anförts, ansåge departementschefen

sig icke kunna tillstyrka någon förändring af organisationen af ifrågavarande.

skolor i det syfte Riksdagen föreslagit; och borde vid sådant

förhållande någon nedsättning af det till samma skolor förut utgående

statsanslaget icke ifrågasättas.

Då brukssocietetens fullmägtige så bestämdt, som nu skett, uttalat sig

emot den af Riksdagen ifrågasatta omorganisationen åt bergsskolorna,

till hvilka bemälda societet lemnar ej oväsentliga bidrag, anser sig utskottet

icke för närvarande böra påyrka dess genomdrifvande, utan tillstyrker,

att det för uppehållande af berörda skolor i förutvarande skick

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

71

utgående anslag må jemväl för nästkommande år beviljas. Utskottet

hemställer alltså,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Majrts i

ämnet gjorda framställning, må, under vilkor att bergsskolorna

i Filipstad och Falun med dertill hörande

skolor för bergsarbetare komma att jemväl under år

1896 fortsätta sin verksamhet i enahanda omfång och

utsträckning som hittills och underkasta sig den inspektion,

Kongl. Maj:t finner skäligt bestämma, i likhet

med hvad förut för flera år egt rum, på extra stat

för år 1896 anvisa ett belopp af 14,000 kronor att till

brukssocietetens fullmägtige i jernkontoret utbetalas.

Anordnande af fabriksinspektion.

35:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att å extra stat för

år 1896 bevilja till anordnande af fabriksinspektion 30,000 kronor.

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft en

inom Andra Kammaren af herr D. Bergström väckt motion (n:r 146),

i hvars syfte herr F. Berg m. fl. instämt, och i hvilken motion föreslagits,

att Riksdagen till offentliggörande i tryck af yrkesinspektörernas

berättelser för år 1894 måtte bevilja ett förslagsanslag af 2,000 kronor.

Med afseende å Kongl. Maj ds förevarande framställning innehåller

statsrådsprotokollet (sid. 82—83) en redogörelse för de föreskrifter angående

fabriksinspektionens ordnande, som Kongl. Majd den 19 oktober

1894 meddelat i anledning af hvad nästlidna års Riksdag i ämnet

beslutit; och tillåter sig utskottet att till denna redogörelse hänvisa.

Till stöd för sitt yrkande har motionären, förutom de skäl som

uti hans vid 1894 års riksdag i liknande syfte väckta motion blifvit anförda,

åberopat dels den omständigheten att, enligt hvad motionären

hade sig bekant, ifrågavarande årsberättelsers offentliggörande numera

förordades af samtliga yrkesinspektörerna och ej heller rönte något motstånd

från deras närmaste öfverordnade, dels ock att, om det af regeringen

utarbetade förslaget till lag angående arbetares försäkring för beredande

af pension vid varaktig oförmåga till arbete eller något annat förslag i

samma syfte blefvc lag, bestämmelserna i en sådan lag syntes innebära

en ytterligare uppfordran till staten såväl som till arbetsgifvarne att

söka få arbetareskyddslagstiftningen så verksam som möjligt, och i detta

Ang. anslag

till anordnande

af fabriksinspektion

rn. in.

[32.]

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. karantänianstaltema

för

kolera.

[33.]

sträfvande borde, enligt motionärens tanke, såsom ett väsentligt led ingå,

att yrkesinspektörernas berättelser blefve i deras helhet offentliggjorda.

Hvad Kongl. Magt i förevarande ämne föreslagit har icke gifvit

anledning till någon utskottets erinran.

Beträffande herr Bergströms motion får utskottet erinra, att vid

afgifvande af utlåtande öfver motionärens vid 1894 års riksdag väckta

förslag i enahanda syfte utskottet, med afseende derå att ett af kommerskollegium

utarbetadt sammandrag af yrkesinspektörernas berättelser blifver

genom civildepartementets försorg till trycket befordradt, icke fann anledning

att tillstyrka motionärens förslag.

Genom hvad af motionären nu anförts har icke visats, att frågan

om offentliggörande af yrkesinspektörernas tjensteberättelser kommit i

något väsentligen förändradt läge; och då utskottet är förvissadt att,

derest Kongl. Maj:t efter framställning af vederbörande yrkesinspektörer

och kommerskollegium skulle anse lämpligt att dessa berättelser i sin

helhet bringas till allmänhetens kännedom, Kongl. Maj:t icke lärer underlåta

att härom göra framställning till Riksdagen, anser utskottet sig icke

kunna tillstyrka Riksdagen att på enskild motionärs yrkande bevilja

något anslag för detta ändamål.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, hemställer utskottet

a) att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts

förslag, må, för anordnande af fabriksinspektion, på

extra stat för år 1896 anvisa: till aflöning åt fem

inspektörer 25,000 kronor, med 5,000 kronor till hvar,

för år räknadt, till bestridande af kostnaden för skrifbiträden

och likartade utgifter 3,000 kronor samt till

Kongl. Majrts förfogande för godtgörelse åt tillfälligt

förordnade inspektörer 2,000 kronor, eller tillhopa

30,000 kronor; samt

b) att herr Bergströms förevarande motion icke

må af Riksdagen bifallas.

Karantänsanstalter för kolera.

36:o) Kong], Maj:t har föreslagit Riksdagen att, för anordnande af

en karantänsanstalt för kolera vid År pa i Karlskrona skärgård samt

åtskilliga byggnadsarbeten m. in. vid observations- och karantänsanstalten

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

73

vid Fejan samt vid karantänsanstalten på Känsö m. m., å extra stat för

år 1896 anvisa ett anslag af 225,000 kronor.

Vid detta ärendes föredragning i statsrådet har departementschefen

till en början omförmält det väsentligaste af de bestämmelser, som äro

meddelade till förekommande af kolerans införande i riket.

Enligt dessa bestämmelser, hvilka hufvudsakligen innehållas i kongl.

kungörelserna den 14 juli och den 16 november 1893 samt den 14 augusti

1894, skall fartyg, som afgått från eller under resa anlupit eller

eljest haft beröring med område, som då var af kommerskollegium förklaradt

såsom kolerasmittadt, så ock fartyg, hvilket haft beröring med

annat fartyg, som haft ombord sjuk eller död i kolera eller i sjukdom,

som misstänkes vara kolera, anlöpa någon af de utefter rikets kuster

anordnade observationsplatser för att af der anstäld läkare undersökas i

afseende å helsotillståndet och renligheten ombord, innan beröring med

svenska landet eller dess invånare får ega rum. Sedan fartyg sålunda

ankommit till observationsplats, skall detsamma med besättning, passagerare

och last der qvarblifva i regeln under 48 timmar för att undersökas

af platsens läkare. Förekommer vid denna undersökning icke anledning

att antaga, att fartyget å afgångsorten eller under resan haft

ombord sjuk eller död i kolera eller i sjukdom, som misstänkes vara

kolera, och har ej heller fall af dylik sjukdom efter ankomsten till

observationsplatsen inträffat ombord, eger läkaren att, sedan genom fartygsbefälhafvarens

under edlig förpligtelse afgifna skriftliga försäkran

bestyrkts, att något dylikt sjukdomsfall icke å afgångsorten eller under

resan ombord förekommit, efter utgången af den stadgade observationstiden

meddela fartyget tillstånd att med besättning, passagerare och last

fortsätta sin färd och ega fri beröring med land.

Om deremot fartyg, som ankommer från utrikes ort, har eller å

afgångsorten eller under resan haft ombord sjuk eller död i kolera eller

i sjukdom, som misstänkes vara kolera, skall fartyget, innan beröring

med svenska landet och dess invånare får ega rum, omedelbart afgå till

karantänsplats för att der undergå karantän. Å fartyg, som förlagts i

karantän, skola alla lägenheter, som begagnats af passagerare eller besättning,

äfvensom i den utsträckning, läkaren finner nödigt, fartyget i

öfrigt noggrant rengöras och desinfekteras. Hvad angår karantänstiden

är såsom regel stadgadt, att fartyget skall med besättning, passagerare

och last hållas i karantän, intill dess fem dygn förflutit från det far tygel,

till karautänsplatsen anländt samt, efter det att den siste sjuke eller

döde blifvit från fartyget afförd, rening och desinfektion i föreskrifven

Bih. till Riksd. /''rot. 4 Sand. 1 Afd. 7 Höft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

ordning’ blifvit verkstad. Sedan reningen och desinfektionen egt rum

samt karantänstiden tilländagå^, eger läkaren meddela fartyget tillstånd

att med besättning, passagerare och last fortsätta sin färd och ega fri

beröring med land.

De i ämnet gällande föreskrifter förutsätta således, att de sjuke å

1 karantän liggande fartyg skola föras i land vid karantänsplatsen, men

antyda icke, att jemväl de personer, hvilka icke äro eller misstänkas vara

angripna af kolera, skola i land föras i vidare mån, än sådant må vara

behöfligt för verkställande af fartygets rengöring och desinfektion.

Vidare har departementschefen meddelat, hurusom under de senaste

åren observationsplatser varit anordnade å åtskilliga ställen utmed rikets

kuster, hvaremot endast två karantänsanstalter varit inrättade, den ena

vid den i närheten af Furusund, i Stockholms skärgård belägna ön Fejan,

hvilken jemväl varit anordnad till observationsplats, och den andra vid

Känsö utanför Göteborg.

Vid observations- och karantänsanstalten ä Fejan funnes för närvarande

följande byggnader, nemligen: ett sjukhus, hvilket kunde rymma

40—48 patienter; ett desinfektionshus; eu byggnad, innehållande läkarebostad;

en byggnad, afsedd till bostad för vaktbetjeningen; en magasinsbyggnad;

en köksbyggnad; en kolbod; ett afträdeshus; och en källare.

Under sommaren 1894 hade vid denna anstalt inträffat, att, sedan

guvernementet S:t Petersburg samt vissa andra delar af Ryssland den

2 juli af kommerskollegium förklarats kolerasmittade, ångfartyget von

Döbeln, trafikerande linien S:t Petersburg—Stockholm, påföljande daginkommit

till nämnda anstalt och på grund af inträffadt kolerafall ombord

omedelbart hänvisats till undergående af karantän derstädes. Från

Mera håll hade anmärkningar framstälts deröfver, att de å nämnda ångfartyg

varande friska personer, uppgående till mer än 140, icke genast

blefvo landsatta och sålunda isolerade från fartyget.

Med anledning häraf och för att tillmötesgå de uppkomna anspråken

att karantänsanstalterna i vårt land skulle, i olikhet med hvad hittills

varit vanligt, anordnas jemväl för mottagande af friska personer

från de i karantän förlagda fartyg, hade medicinalstyrelsen ansett sig

böra vidtaga förberedande åtgärder för det fall, att Kongl. Maj:t skulle

anse det erforderligt att särskilda byggnader, afsedda till bostäder för

friska, karantänspligtiga personer, uppfördes vid Fej ans anstalt. Styrelsen

hade derför från karantänsläkaren å Fejan infordrat förslag till ökad t

jordområde vid anstalten för beredande af plats åt de nya byggnaderna,

hvarjemte styrelsen låtit genom sin biträdande arkitekt, hofintendenten

Ax. Kumlien, utarbeta ritningar och kostnadsförslag till dylika nybygg
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

75

hader efter af styrelsen uppgjordt program, enligt hvilket utrymme borde

beräknas för 60 till 70 personer utom betjeningen.

Med skrifvelse den 14 augusti 1894 hade medicinalstyrelsen till

Kongl. Maj:t öfverlemnat berörda förslag och ritningar samt understält

Kongl. Mapts pröfning, huruvida nybyggnader, afsedda för herbergerande

af friska, karantänspligtiga personer, skulle anordnas vid Fejans käran - tänsanstalt, hvarjemte styrelsen, derest Kongl. Maj:t skulle finna godt

att anbefalla dessa byggnaders uppförande, hemstälde, det Kongl. Maj:t

täcktes ej mindre lemna styrelsen uppdrag att dels uppgöra och Kongl.

Maj:ts pröfning underställa förslag till förvärfvande af nödig byggnadstomt.

invid den nuvarande karantänsanstaltens område, dels ock gå i

författning om uppförande af fyra baracker för inrymmande af 120—130

personer jemte dertill hörande nödiga lägenheter, än äfven anvisa erforderliga

medel för såväl dessa nybyggnader som ock för desammas utredning

med inventarier och möbler m. m. samt till den behöfliga betjeningens

anskaffande och aflöning. Det insända kostnadsförslaget hade

upptagit följande slutsummor, nemligen:

för två isoleringsbyggnader å kr. 23,442: 5 0 .............. kronor 46,885: —

,, eu köksbyggnad ......................................................... ,, 14,247: 4 o

,, „ badhusbyggnad......................................................... ,, 6,118: i o

„ afloppsledningar af 15 onus saltglacerade lerrör... „ 2,000: —

„ oförutsedda utgifter samt arkitektarfvode för arbets
ritningar

.................................................................... „ 1,749: 50

Summa kronor 71,000: —

Såsom nämnts, hade styrelsen i sitt program för detta förslag

endast beräknat utrymme för 60 till 70 personer utom betjeningen. Men

enligt hvad styrelsen i sin nyssberörda skrifvelse anfört, vore uppenbart,

att detta utrymme med de anspråk, som numera framstäldes på karantänsanstalterna,

måste vara alldeles otillräckligt, emedan när som helst

ett eller flera fartyg med långt flera passagerare än här beräknats

kunde anlöpa Fejan för undergående af karantän på grund af ombord

inträffadt kolerafall. Detta bevisades bäst af förhållandena år 1894, då,

samtidigt med ångaren von Döbeln med dess 140 personer, vid Fejan

legat förankrade ångarne Hypatia med 25 mans besättning och Uleåborg

med mer än 65 personer, båda fartygen medförande kolerasjuke eller

för denna sjukdom misstänkte, på grund hvaraf, i konseqvens med anspråken

beträffande von Döbelns passagerare och besättning, äfven dessa

90 personer bort genast landsättas. Skulle bostäder för friska, karantänspligtiga

personer i någorlunda tillräcklig omfattning anordnas å

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Fejan, ansåge styrelsen alltså, att minst fyra baracker af den storlek,

de af Kmnlien uppgjorda ritningarne utvisade, till en början erfordrades,

och att plats derjemte borde beredas för uppförande af ytterligare några

dylika baracker, derest koleran skulle visa benägenhet att vidare utbreda

sig inom Europa.

Med anledning af medicinalstyrelsens berörda framställning, hade

Kongl. Maj:t genom bref den 24 augusti 1894, enär önskligt vore att

området för Fejans karantänsanstalt blefve utvidgadt och att åt staten

förvärfvades eganderätt ej allenast till den mark, hvilken då på arrende

af anstalten disponerades, utan äfven till mark, som för utvidgning af

anstalten möjligen vore behöflig, gifvit styrelsen i uppdrag att om inköp

af mark med vederbörande träffa förberedande aftal, som borde Kongl.

Maj:ts pröfning underställas, hvarjemte förklarades, att beslut angående

medicinalstyrelsens framställning i öfrigt komme att framdeles meddelas.

Efter det medicinalstyrelsen till följd häraf inkommit med förslag

till inköp af erforderlig mark vid Fejan, hade Kongl. Maj:t den 12

oktober 1894 förordnat, att, för utvidgning af karantänsanstaitens område,

visst område af ön Fejan skulle för statsverkets räkning inköpas

för en köpeskilling af 2,000 kronor samt på vissa vilkor och förbehåll

i öfrigt.

Ungefär samtidigt med aflåtande af den framställning, för hvars

innehåll redogörelse nyss lemnats, hade medicinalstyrelsen tillika väckt

fråga om inrättande af ytterligare en karantänsanstalt. I skrifvelse

till Kongl. Maj:t den 13 augusti 1894 hade nemligen styrelsen ifrågasatt

anordnande af en karantänsanstalt för kolera i Karlskrona skärgård,

afsedd hufvudsaklig-en för sådana från utrikes ort ankommande kärantänspligtiga

fartyg, hvilka trafikerade södra Sverige.

Enligt hvad styrelsen i denna skrifvelse meddelat, hade, sedan

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge län till styrelsen inkommit

med begärdt utlåtande, huruvida nära Vestra Hästholmen i nämnda

skärgård kunde erhållas en för en karantänsanstalt lämplig plats med

byggnader, sjukhus och bostäder, och dervid uppgifvit Bollöarne, Arpö

och Almö såsom användbara för ändamålet, styrelsen uppdragit åt

generaldirektören Aug. Almén att, åtföljd af hofiutendenten Kumlien,

besöka Karlskrona skärgård för utseende af den till karantänsanstalt

mest lämpliga plats, som kunde erhållas. Uti en till medicinalstyrelsen

efter fullgörande af detta uppdrag afgifven berättelse, hvilken funnes

styrelsens skrifvelse bifogad, hade generaldirektören Almén meddelat,

att öster om Karlskrona icke funnes någon för sjöfarten fullt tjenlig,

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

77

vid olika vindar lätt tillgänglig hamn, lämplig för en karantänsanstalt;

att dylik hamn ock saknades söder om Karlskrona; att anstalten derför

borde förläggas vesterut; att, ehuru den antagligen bästa hamnen

funnes norr om Bollöarne, dessa öar likväl, såsom saknande lämpliga

byggnadsplats6!- m. m., vore otjenliga för en dylik anstalt; att öster

om Almö väl funnes en särdeles rymlig, fullt användbar hamn, men

att stora svårigheter mötte såväl vid förvärfvandet af fritt förfogande

öfver nödigt utrymme för anstalten som ock för nöjaktig isolering af

karantänsanstalten från den bebyggda delen af ön; men att deremot

fullgod hamn funnes öster och sydost om den nordvest om Vestra

Hästholmen belägna Arpön, hvilken ö hade ett, från olika synpunkter

sedt, sällspordt gynsamt läge för eu karantänsanstalt.

För egen del hade medicinalstyrelsen, för den händelse Kong!.

Maj:t skulle anse, att, utöfver de nu vid Känsö och Fejan befintliga

karantänsanstalter, ytterligare en tredje anstalt, förlagd till södra Sverige,

vore af verkligt behof påkallad, förordat, att densamma anordnades å

Arpön, samt meddelat, att, ehuru några tillförlitliga beräkningar öfver

kostnaderna härför ej kunnat uppgöras i brist på ritningar och beskrifningar,

hofintendenten Kumlien beräknat de sannolika utgifterna för

endast karantänsanstalten till 86,650 kronor samt för eu dermed förenad

bevakningsanstalt för friska personer, tillhörande i karantän förlagda

fartyg, till 70,700 kronor och således för båda anstalterna tillsammans

157,350 kronor, hvartill komme ytterligare kostnaderna för inventarier

och sängutredning m. m., hvilka kostnader för en fullständig karantänsanstalt

med nutidens anspråk betingade betydliga utgifter; och ehuru

styrelsen, då erfarenhet nyligen vunnits, att eu karantänsanstalt helt

oförmodadt och när som helst kunde öfverbefolkas, ansåge det omöjligt

att i land bereda passande eller till alla delar tjenlig bostad för alla

med fartygen ankommande personer, icke endast för sådana, som vore

af kolera angripna eller derför misstänkta, utan äfven för alla friska

bland besättning och passagerare, styrelsen likväl ansåge sig böra hänskjuta

denna vigtiga fråga till Kongl. Maj:ts pröfning med hemställan,

dels huruvida en karantänsanstalt skulle anordnas å Arpön, dels ock

huruvida anstalten skulle anordnas antingen på hittills brukligt sätt

endast för personer, misstänkta för eller angripna af kolera, eller ock

tillika för emottagande af friska personer, tillhörande i karantän förlagda

fartygs besättning och passagerare.

Vidare hade medicinalstyrelsen uti skrifvelse den 27 augusti 1894

hos Kongl. Maj:t gjort framställning om utvidgning af karantänsinrätt
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

ningen pa Känsö. Styrelsen hade dervid — under erinran att vid

nämnda karantänsinrättning under de senaste åren vidtagits icke obetydliga

förändringar för åstadkommande af en bättre sjukvård och en

i allo tidsenligare anordning af denna gamla karantänsanstalt, från

början afsedd för desinfektion af smittoförande varor förmedelst rökning

med svafvel (svafvelsyrlighet) samt för vård af personer, angripna af

eller misstänkta för pest eller kolera, men ingalunda för herbergerande

i land af friska personer, tillhörande besättning och passagerare å

karantänspligtiga fartyg - vidare anfört, att, ehuru de ökade anspråk

på beqväma och fullt lämpliga bostadslägenheter för friska personers

vistelse i land under karantänstid, hvilka numera framstäldes från olika

håll, aldrig syntes kunna tillgodoses derhän, att ju icke anledning till

klagan och klander fortfarande qvarstode, likväl å andra sidan alla

förbättringar, som utan oskäliga kostnader för statsverket kunde genomföras,

borde vid befintliga karantänsplatser i god tid vidtagas.

Då mycket i detta hänseende kunde göras till förbättring af

karantänsinrättningen på Känsö för relativt måttliga kostnader och i

alla händelser vida billigare än annorstädes vore möjligt, hade generaldirektören

Almén vid besök å Känsö uppmanat vederbörande läkare

derstädes att, i samråd med karantänsmästaren och enligt lemnade

anvisningar, uppgöra ett summariskt förslag härtill, med bifogande

af planritningar, utvisande de nu befintliga, för sjukvård afsedda husens

läge, så ock utrymmet inom två af sten uppförda magasin, afsedda

för varors desinfektion, hvilka magasin syntes egnade att förändras

till bostadslägenheter för friska personer å karantänspligtiga fartyg.

Med anledning häraf hade inrättningens läkare afgifvit förslag

till inrättningens utvidgning och komplettering, hvaraf framginge, bland

annat, att för den egentliga sjukvården vid Känsö kunde användas

a) ett lasarett med 13 sjukrum jemte 3 rum för bad och för sjukbetjening;

b) ett hus för vård af tillfrisknade med 7 rum, försedda med

30 jernsängar och hjelplig sängutredning samt ytterligare 30 sängar

af trä med sämre utredning, afsedda för tillfälliga behof; c) Rydellska

huset; och d) Batteriet, båda afsedda dels för extra personal under

karantänstid, dels ock till kök för matlagning åt friska m. m., men

tillika med bostadsägenheter för 16 friska personer, tillhörande fartygsbefäl

och första klassens passagerare. Förutom ofvan uppräknade

byggnader funnes vid Känsö, jemte nödiga boningshus för tjenstemän

och. karantänsbetjening, två stora magasin, uppförda af tegel till två

våningars höjd, utan fönster men med träluckor för fönstergluggarne.

Dessa magasin vore nu försedda med stora hyllor eller trallar af trä
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

79

spjelor för upplag af smittoförande, skrymmande varor, som skulle

desinfekteras. En mindre del af det ena magasinet hade under senaste

åren anordnats i sex afstängningar eller boxar med nödig sängutredning

för friska personer, som kunde behöfva tillfällig bostad i land,

under det att fartygen desinfekterades. Dessa magasin kunde för

relativt ringa utgifter, jemförda med kostnaderna för motsvarande nybyggnader,

på angifvet sätt anordnas till bostäder för friska personer

med måttliga anspråk, tillhörande karantänspligtiga fartyg, men innan

magasinen kunde för sådant ändamål användas, måste desamma förses

med, bland annat, nya golf, panelniugar jemte afskrankningar samt

nya fönster, insatta i de nu befintliga gluggarne, hvilkas träluckor

likväl borde bibehållas till skydd mot stormar och regn under de tider,

då magasinen ej begagnades; hvarjemte stora jernkaminer borde anbringas

på lämpliga ställen, på det att bostadslägenheterna måtte

kunna användas äfven under kall och blåsig väderlek utan men för

inneboende. För karantänsinrättningens förbättring erfordrades dessutom

ytterligare några enkla nybyggnader, såsom en likbod eller ett

likhus för liks förvaring och liköppningars verkställande, ett afträdeshus

och en större bod till förvaring af torkad hafstång, som på stället

kunde inköpas eller samlas för lågt pris och vore särdeles tjenlig till

madrassers stoppning.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län,

som af medicinalstyrelsen anmodats att yttra sig öfver karantänsläkarens

förslag, hade uti afgifvet utlåtande anfört, att, då med förslaget afsåges

att Känsö karantänsinrättniug skulle kunna i land mottaga och herbergera

besättning och passagerare, tillhörande karantänspligtiga fartyg,

samt, då antalet sådana friska personer skulle blifva synnerligen stort,

derest England förklarades kolerasmittadt, det vore af afsevärd vigt

att vid den ifrågasatta, omfattande förändringen sådana anordningar

på eu gång vidtoges, att anstalten i görligaste måtto kunde motsvara

billiga anspråk på utrymme och beqvämlighet. Kongl. Majrts befallningshafvande

ansåge de föreslagna anordningarna, såvidt do afsåge

omhändertagande af tredje klassens passagerare, vara särdeles lämplige,

men att förslaget deremot, beträffande första klassens passagerare,

hvilka af omständigheternas kraf måste under en längre eller kortare

tid uppehålla sig å Känsö, icke kunde anses vara tillfredsställande

samt hemstälde fördenskull, att eu särskild byggnad måtte å lämplig

plats uppföras för hysande af dessa passagerare.

För egen del hade medicinalstyrelsen, bland annat, anfört, att

det af livad sålunda förekommit syntes, att Känsö karantänsinrättning

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

kunde betydligt förbättras, så att den uppfylde sitt ändamål och motsvarade

måttliga anspåk, derest de båda ofvan nämnda magasinsbyggnaderna

anordnades till herbergerande af friska personer, tillhörande

karantänspligtiga fartyg, samt att utgifterna för i sådant fall behöfliga

förändringar, om ock beaktansvärda, likväl blefve obetydliga, jemförda

med kostnaderna för motsvarande nybyggnader. Den sålunda

utvidgade anstaltens förseende med sängutredning och andra inventarier

komme dock att kräfva utgifter, betydliga i samma mån utredningen

skulle beräknas för ett större antal personer t. ex. tre eller fyra

hundra.

Ehuru ärendet ännu icke vore tillräckligt utredt för att underställas

Kongl. Maj:ts pröfning, hade medicinalstyrelsen dock, med hänsyn

dertill att Känsö karantänsinrättning helt oförmodadt kunde komma

att hårdt anlitas, ansett sig böra hänskjuta frågan till Kongl. Maj:ts

pröfning med hemställan tillika om bemyndigande för styrelsen att

genom någon dess ledamot jemte biträde af styrelsens arkitekt låta

efter besigtning vid Känsö upprätta slutligt förslag till alla nu ifrågasatta

förändringar, afseende anstaltens utvidgning och förbättring, samt

att i samband dermed befallning måtte lemnas, huruvida förslaget

borde afse nybygnad för första klassens passagerare eller mindre dyrbara

anordningar för dessas herbergerande inom någon del af de nuvarande

magasinsbyggnaderna eller ock båda dessa alternativ.

Förslaget att vid karantänsanstalterna uppföra byggnader jemväl

för inhysande af friska personer från karantänspligtiga fartyg syntes

departementschefen egnadt att ingifva stora betänkligheter. Det vore

nemligen — yttrar departementschefen — uppenbart, att, om man sloge

in på ett dylikt system, detsamma skulle medföra högst betydliga

kostnader, utan att man dock kunde ega visshet, att det åsyftade

ändamålet komme att uppnås, då det tydligtvis icke vore möjligt att

på förhand beräkna det byggnadsutrymme, som i hvarje fall kunde

blifva erforderligt. Departementschefen ansåge derför att, der det visade

sig erforderligt att herbergera friska personer i land, sådant

lämpligen borde ske med begagnande af tält och genom andra tillfälliga

anordningar, samt att följaktligen karantänsanstalterna icke borde förses

med byggnader annat än för inrymmande af kolerasjuka och för

kolera misstänkta personer samt konvalescenter och andra personer,

som i följd af sjukdom, svagt helsotillstånd eller dylikt kunde erfordra

särskild vård, jemte nödig sjukvårds- och tjenstepersonal. I enlighet

med denna uppfattning hade departementschefen i skrifvelse den 5

december 1894 anmodat medicinalstyrelsen att till Kongl. Maj:t in
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

81

komma med fullständiga kostnadsförslag dels för uppförande å Fejan

af en barack för konvalescenter, beräknad att rymma 32 personer,

jemte derför nödiga uthus, sängutredning m. m., dels för uppförande

å Arpö i Karlskrona skärgård af en sjukhusbyggnad och en barack för

konvalescenter, hvardera beräknad för 32 personer, jemte erforderliga

uthus, bostad för läkare, sängutredning m. in., dels ock för det ena

af de vid Känsö befintliga magasinens inredande, så att der kunde inhysas

48 konvalescenter, jemte erforderlig sängutredning m. m. Genom

dessa anordningar borde, enligt departementschefens åsigt, karantänsanstalterna

vid Fejan och Känsö blifva i stånd att motsvara de anspråk,

som, med den uppfattning nyss blifvit antydd, kunde komma att å dem

ställas, helst, derest vid något tillfälle behof skulle yppa sig af större

utrymme för inrymmande af sjuka eller konvalescenter, sådant syntes

kunna beredas genom tillfälliga anordningar. Och genom uppförande

af de i departementschefens skrifvelse omförmälda byggnader vid Arpö,

hvars lämplighet såsom karantänsplats syntes genom de verkstälda

undersökningarna vara ådagalagd, skulle derstädes åstadkommas en

karantänsanstalt, som vore i stånd att rymma ett ungefärligen lika

stort antal sjuke och konvalescenter som karantänsanstalten vid Fejan.

Anordnandet af denna nya karantänsanstalt syntes departementschefen

vara af synnerlig vigt. Den betydliga trafik med såväl passageraresom

godsfartyg, hvilken under större delen af året egde rum från

Tyskland och Danmark på södra Sverige, påkallade nemligen, enligt

departementschefens mening, oafvisligen under tider, då kolera vore

gängse i något af förstnämnda länder, att en karantänsanstalt funnes

inrättad någonstädes i södra delen af vårt land, på det att icke ett

från Tyskland eller Danmark kommande fartyg, å hvilket kolera utbrutit

och som följaktligen skulle undergå karantän, skulle nödgas att med

de kolerasjuke ombord färdas den långa vägen till antingen Känsö

eller Fejan.

Med anledning af departementschefens omförmälda skrifvelse hade

medicinalstyrelsen med utlåtande af den 10 december 1894 till Kongl.

Maj:t öfverlemnat tre särskilda af styrelsen, med biträde af arkitekten

Kumlien, uppgjorda approximativa kostnadsförslag, så lydande:

Bih. till Riksd. Frat. 181)5. 4 Samt. 1 Afd. 7 Häft.

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Approximativt kostnadsförslag för uppförande vid Fejans karantänsanstalt af en

barack för 32 konvalescenter jemte nödiga uthus, sångutredning m. m.

l:o) Byggnader in. in.

1 barack för 32 konvalescenter......................................

1 kyrkobyggnad ....................................................................

1 badhusbyggnad.................................................................

Ritningar och specificerade kostnadsförslag till

dessa 3 byggnader åtfölja styrelsens underdåniga

skrifvelse den 14 augusti 1894.

1 afträdeshus ...................................................

Afloppsledningar...............................................

Oförutsedda utgifter .....................................

kronor

23,400

10,200

6,000

.............. It

200: —

...............

2,000: —

It

1,700: —

Summa kronor

43,500: —

2 ro) Utredning.

43 sängar med utredning å 140 kronor ...

.................. kronor 6,020:

—

Köksutredning .................................................

................... „ 2,000:

—

Summa kronor 8,020:

—

Personal: Sjuksköterskor................................

.................................... 4

Biträden åt d:o ..............................

.................................... 2

Kokerskor .................................

...................................... 2

Pigor .................................................

..................................... 2

Dräng .............................................

............................ 1

11

Konvalescenter ...................................................

32

Summa 43

Sammandrag.

Byggnader........................................................................... kronor 43,500: —

Utredning ............................................................ „_8,020: —

Summa kronor 51,520: —

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

83

Approximativt kostnadsförslag för uppförande å Arpö i Karlskrona skärgård

af en sjukhusbyggnad och en barack för konvalescenter, hvardera

beräknad för 32 personer, jemte erforderiiga uthus,

bostad för läkare, sängutredning m. m.

l:o) Byggnader.

a) Sjukhusafdelningen.

1 sjukhus för 32 sjuke...................................................

1 läkarebostad (för 2 läkare och 1 karantänsmästare)

1 köksbyggnad...................................................................

1 ångpannehus för desinfektion, tvätt och bad ......

1 lik- och obduktionshus ...............................................

1 bostadshus för manlig betjening ...........................

1 magasin med torkrum för varor, orena kläder m. in.

1 lastbrygga ......................................................................

Stängsel och planeringar ...............................................

Diverse (specificeradt i hofintenden Kumliens kostnadsförslag,

bifogadt styrelsens underdåniga skrifvelse

af den 13 augusti 1894) .................................

Oförutsedda utgifter ........................................................

kronor 18,000

„ 8,000

,, 10,200

,'', 6,500

„ 3,000

„ 2,500

„ 8,000

„ 1,000

„ 2,300

17,850

2,650

Summa kronor 80,000

b) Konvalescentafdelningen.

1 barack för 32 konvalescenter ..................................

1 köksbyggnad....................................................................

1 badhusbyggnad, tillika bostad för en del af den

manliga betjeningen ................................................

1 afträde..............................................................................

Vatten- och afloppsledningar ..........................................

kronor 23,400: —

„ 10,200: —

it

it

11

6,000

200

2,000

Summa kronor 41,800

2:o) Utredning.

103 sängar med utredning å 140 kronor ................. kronor 14,420: —

Köksutredning ................................................................... »_4,000: —

Summa kronor 18,420: —

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Personal: Läkare....................................................................................... 2

Karantänsmästare................................................................. 1

Deras betjening.................................................................... 3

Sjuksköterskor...................................................................... 8

Biträden åt d:o .................................................................. 4

Kökspersonal för 2 kök.................................................... 10

Tvätterskor............................................................................ 4

Eldare för desinfektionen................................................. 2

Drängar.................................................................................. 5 39

Sjuke ............................................................................................................ 32

Konvalescenter .............................................................................................. 32

Summa 103

Sammandrag.

Byggnader:

Sjukhusafdelningen............ kronor 80,000: —

Konvalescentafdelningen .. „ 41,800: — kronor 121,800: —

Utredning .......................................................■>................... „ 18,420: —

Summa kronor 140,220: —

Approximativt kostnadsförslag för inredande af det ena af magasinen vid

karantänsinrättningen på Känsö, så att der kunna inhysas 48

konvalescenter, jemte erforderlig sängutredning m. m.

l:o) Byggnader.

Ändring af ett magasin, så att der kunna inhysas

48 konvalescenter.....................................................

1 afträdeshus......................................................................

1 lik- och obduktionshus ............................................

1 bod för hafstång..........................................................

kronor 15,000: —

2:o) Utredning.

57 sängar med utredning å 140 kronor.................... kronor 7,980: —

Köksutredning.................................................................... „ 2,020: —

Summa kronor 10,000: —

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

85

Personal (utom redan befintlig).................................................................... 9

Konvalescenter .................................................................................................. 48

Summa 57

Sammandrag.

Byggnader

Utredning..

............. kronor 15,000: —

.............. „ 10,000: —

Summa kronor 25,000: —.

Den sammanlagda kostnaden för de nu ifrågasatta byggnaderna

och utredning vid de tre karantänsanstaltema å Fejan, Arpö och Känsö

uppginge sålunda till 216,740 kronor.

Dervid hade medicinalstyrelsen såsom en allmän anmärkning erinrat,

att kostnaden ej borde väntas nedgå i samma män som antalet sjukeller

konvalescentplatser minskades, enär en del byggnader, personal

och inventarier måste förblifva oförändrade eller nästan lika, antingen

anstalten skulle afse vård för 30 eller dubbla antalet personer. Beträffande

kostnaden för sängutredningen hade styrelsen upplyst, att deri inginge

kostnaden ej blott för sängar, sängkläder och sänglinne, tvättkärl m. in.,

utan äfven, beträffande sjuke och konvalescenter, för sjukkläder af flera

slag samt åtskilliga andra för sjukvården nödiga persedlar. Vid beräkningen

af denna utgiftspost för Fejan hade styrelsen utgått från den

förutsättning, att styrelsen fortfarande skulle få disponera de under åren

1892 och 1894 från arméns härvarande utredningsförråd till låns bekomna

effekter, deribland 80 sängar med nästan fullständig utredning, representerande

en ganska betydlig summa, i händelse motsvarande effekter skulle

behöfva af anstalten inköpas. Betjeningen hade beräknats med en sjuksköterska

för 8 sjuke eller konvalescenter samt ungefär ett qvinligt biträde

för 2 sjuksköterskor, hvarförutom särskilda tvätterskor vid en anstalt

af ifrågavarande slag vore nödvändiga. 1 köken hade beräknats ungefär

en kokerska med ett qvinligt, biträde för 20 personer. Manlig betjening

vore behöflig för de gröfre göromålen, den yttre renhållningen,

desinfektionen m. m. Den sålunda erforderliga betydliga tjenstepersonalen

skulle naturligen antagas endast i mån af behof och inskränkas,

då behofvet, blefve mindre, men anstaltens utredning så väl som utrymme

måste emellertid beräknas efter högsta antalet sjuke och deraf följande

högsta antal personal.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Uti en särskild till Kongl. Maj:t stäld skrifvelse af den 10 december

1894 hade medicinalstyrelsen tillika anmält, att, oberoende af den

utvidgning af observations- och karantänsanstalten å Fejan, hvartill styrelsen

öfverlemnat kostnadsberäkning, åtskilliga mindre nybyggnader vore

vid nämnda anstalt erforderliga, om anstalten skulle kunna motsvara en

del af de ökade anspråk, som under sista tiden stälts på densamma.

Sedan den nuvarande läkaren vid anstalten hos styrelsen påyrkat dessa

förbättringar, hade styrelsen vid inspektion på platsen öfvertygat sig om

det befogade i hans begäran, hvarefter hofintendenten Kumlien uppgjort

kostnadsförslag till ifrågavarande nybyggnader. De nya byggnaderna

skulle utgöras af: en s. k. ekonomibyggnad, hufvudsakligen inrymmande

två från hvarandra isolerade matsalar, den ena för betjeningen hos de

sjuke, den andra för öfrig betjening, hvarförutom der afsåges att bereda

plats för anstaltens apotek och för ett från de öfriga lokalerna i byggnaden

fullt isoleradt arbetsrum för bakteriologiska undersökningar; vidare

af ett lik- och obduktionshus; ett förrådshus för desinfektionen till tillfällig

förvaring af fartyg tillhörande artiklar, som skulle desinfekteras;

samt ett skjul för torkning af den vid en sådan anstalt mycket omfattande

tvätten.

Enligt hofintendenten Kumliens förslag, hvilket funnes styrelsens

skrifvelse bilagdt, skulle kostnaderna för dessa byggnader uppgå till:

för ekonomibyggnaden (för isolerade lokaler) ............ kronor 6,300: —

» lik- och obduktionshuset............................................ » 2,450: —

» desinfektionsmagasinet ................................................ » 735: —

» torkskjulet.................................................................... » 565: —

Summa kronor 10,050: —.

För egen del hade medicinalstyrelsen, då behofvet af alla dessa

byggnader under den senaste sommaren gjort sig känbart vid anstalten,

ansett det i högsta måtto önskvärdt, att arbetet med de föreslagna byggnadernas

uppförande finge begynna, så fort årstiden det medgåfve, och

de härför nödiga förberedande åtgärderna snarast möjligt vidtagas, samt

fördenskull hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes bemyndiga styrelsen att

låta i enlighet med berörda, af hofintendenten Kumlien uppgjorda förslag

uppföra ifrågavarande byggnader till den nyssnämnda kostnaden,

samt att Kongl. Maj:t måtte till dess bestridande anvisa erforderliga

medel.

Med afseende å hvad departementschefen ofvan anfört rörande

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

87

behofvet af en ny karantänsanstalt vid Arpö och i fråga om öfriga i

departementschefens skrifvelse till medicinalstyrelsen af den 5 december

1894 omförmälda byggnadsarbeten m. m., ansåge sig departementschefen

böra tillstyrka, att Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen äska medel

för de ifrågavarande arbetenas utförande och den behöfliga utredningens

anskaffande i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de vid medicinalstyrelsens

först omförmälda skrifvelse af den 10 december 1894 fogade

kostnadsförslag, vid hvilka departementschefen icke hade anledning att

göra någon väsentlig erinran. I sammanhang härmed ansåge departementschefen

medel böra af Riksdagen begäras till utförande af de utaf

medicinalstyrelsen, oberoende af den ifrågasatta utvidgningen af anstalten

vid Fejan, nödiga ansedda byggnadsarbeten derstädes.

Såsom nämnts, vore kostnaderna beräknade på följande sätt:

för konvalescentbaracken m. m. vid Fejan till ...... kronor 51,520

„ karantänsanstalten vid Arpö till .......................... „ 140,220

„ arbetena vid Känsö till ........................... „ 25,000

„ de sist omförmälda arbetena vid Fejan till ..... ,, 10,050

eller tillhopa till kronor 226,790

Beräkningarna rörande de tre första posterna vore emellertid,

såsom redan nämnts, approximativa, och vid sådant förhållande syntes

det belopp, som nu borde af Riksdagen begäras, kunna begränsas till

225,000 kronor. Skulle det vid arbetenas utförande komma att visa

sig, att denna summa icke vore fullt tillräcklig, kunde det felande beloppet,

hvilket i allt fall icke torde blifva af någon betydenhet, af tillgängliga

medel förskjutas.

Då de ifrågavarande anordningarna borde komma till utförande

så fort som möjligt under innevarande års vår, men det anslag, som

af Riksdagen för ändamålet beviljades, icke blefve tillgängligt förrän

år 1896, ifrågasatte departementschefen, att statskontoret skulle anbefallas

att, när sådant blefve behöfligt, förskottsvis utbetala de nödiga

medlen emot ersättning af anslaget.

Vid behandling af denna Kongl. Maj:ts framställning har det synts

utskottet tvifvelaktigt, huruvida omständigheterna med nödvändighet

påkalla, att staten för karantänBväsendets utveckling bör bekosta an
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

läggningar af den omfattning, som nu sättes i fråga. Utan att inlåta

sig på frågan om behöfligheten eller ändamålsenligheten af ett genomfördt

karantänssystem anser utskottet sig nemligen böra uttala sin

betänklighet mot att nu ej allenast en utvidgad plan för de karantäusanstalter,

som redan äro vid våra kuster inrättade, genomföres, utan

äfven en ny anstalt af detta slag anlägges. Förslaget att karantänsanstalterna

skulle så anordnas, att, förutom de kolerasjuke, för hvilkas

mottagande de hittills varit afsedda, derstädes kunde herbergeras jemväl

en del andra karantänspligtige personer, finner utskottet icke sakna

vanskligheter, då uppenbart torde vara, att, huru omfattande anordningar

i detta syfte än vidtagas, bostadsutrymmet dock kan komma

att visa sig för ändamålet otillräckligt och således i allt fall provisoriska

anordningar blifva under särskilda förhållanden erforderliga. Med afseende

härå och då hvad i statsrådsprotokollet finnes meddelad! icke,

enligt utskottets förmenande, ådagalägger behofvet vare sig af nu omförmälda

anordningar vid de redan befintliga karantänsanstalterna eller

af den ifrågasatta nya anstalten i Karlskrona skärgård, anser sig utskottet

icke kunna till Kongl. Maj:ts framställning i dessa delar tillstyrka bifall.

Deremot hyser utskottet icke tvifvel derom, att, oberoende af den

ifrågasatta utvidgningen af karantänsanstalterna, åtskilliga arbeten derstädes

äro nödiga för anstalternas försättande i tidsenligt skick. Do

af Kongl. Maj:t i sådant afseende föreslagna anordningarna vid Fejan,

hvilkas behöflighet blifvit. af medicinalstyrelsen bestämdt framhållen,

torde sålunda enligt utskottets åsigt, böra komma till utförande; och

då de häröfver framlagda kostnadsberäkningarna icke gifvit anledning

till någon erinran, finner sig utskottet böra förorda beviljandet af det

för ändamålet äskade beloppet 10,050 kronor.

Af den till statsrådsprotokollet meddelade redogörelsen angående

Känsö karantänsinrättning synes ock framgå, att vissa förbättringar

af mindre omfattning derstädes måhända äro af behofvet påkallade.

Utskottet är emellertid icke i tillfälle att bedöma, huruvida och i hvad

män anordningar vid denna inrättning böra i sådant hänseende vidtagas;

men då utgifterna för detta ändamål synas kunna stanna vid

jemförelsevis ringa belopp, torde desamma i händelse af behof kunna

af Kongl. Maj:t med tillgängliga medel bestridas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att Riksdagen, för utförande af

åtskilliga byggnadsarbeten vid observations- och

s. 89 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

89

karantänsanstalten vid Fejan i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med det deröfver upprättade vid medicinalstyrelsens

skrifvelse den 10 december 1894 fogade

kostnadsförslag, å extra stat för år 1896 anvisar ett

anslag af 10,050 kronor.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

37:o) Af statsrådsprotokollet inhemtas, att, enligt hvad statskontoret

anmält, nämnda embetsverk förskjutit följande belopp, hvilka

borde anmälas till ersättande af Riksdagen under sjette hufvudtiteln,

nemligen:

ersättning till Blekinge läns ränteri för derifrån till länsmannen

H. Bolling, såsom innehafvare af bostället n:o 1 Möllekulla, förskjuten

räntegodtgörelse för tiden från den 14 mars 1892 till den 13 mars

1893 för från bostället exproprierad jord .................. kronor 45: 2 8

aflidne länsmannen i Gråmanstorps distrikt i

Kristianstads län Carl Giertz’ rättsinnehafvare tillerkänd

ränta för tiden från den 1 mars till den 31 december

1893 å till statsverket erlagd ersättning för

från länsmansbostället f mantal n:o 1 Nybygget

exproprierad jord .............................................................. ,,

godtgörelse för från Elfsborgs läns ränteri till

innehafvaren af länsmansbostället Rennelanda Stommen

utbetald ersättning för mark, som för en väg
anläggning

tagits i anspråk från bostället ............. ,,

godtgörelse för afkomst af boställen, som enligt

kongl. brefvet den 31 maj 1878 innehafvare af länsmanstjenster,

hvarmed boställen varit förenade, egt

undfå i anledning deraf, att företrädarne åtnjutit

fardagsår.............................................................................. ,,

aflöningsfyllnad enligt kong], brefvet den 27

april 1883 för uppehållande af länsmanstjenst......... ,,

aflöningsfyllnad med anledning af ett länsmans
boställes

indragning...........................................................

till kommerskollegium enligt kongl. brefvet den

17 juni 1893 utanordnade medel för godtgörande af

vissa utgifter och kostnader för svenskt sjöfolk m. m. ,,

Transport kronor 43,174: .0 8

Jiih. till Riksd. Prof. 1895. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft. 12

8: i 4

10:

1,701: 31

95: 28

1,014: 07

40,300:

Ang. ersättning

för af

statskontoret

gjorda förskott.

[34.]

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Transport kronor

till medicinalstyrelsen, på grund af särskilda

kongl. bref, utanordnade medel till bestridande af

kostnader för genomförande af åtgärder till förekommande

af kolerans införande i riket .................. ,,

ersättning på grund af kongl. brefven den 2

februari och den 29 juni 1894 till Göteborgs och

Bohus läns ränteri för derifrån utbetalda kostnader

för karantänsinrättningen å Känsö i anledning af

åren 1892 och 1893 befarade utbrott af kolerafarsoten

............................................................................. ,,

godtgörelse på grund af kongl. brefvet den 8

mars 1894 till lotsstyrelsen för förskjutna kostnader

för anordnande af observationsplatser för kolera „

ersättning på grund af kongl. brefvet den 21

september 1894 till Stockholms stads helsovårdsnämnd

för utgifter för renings- och desinfektionsåtgärder

i ett från kolerasmittad ort till Stockholm

ankommet ångfartyg ...................................................... „

resekostnads- och traktamentsersättning samt

arfvoden åt ordföranden och ledamöterne i den af

Kongl. Maj:t den 30 oktober 1891 tillsatta komité

för afgifvande af förslag angående arbetareförsäkring,

ersättning till en ledamot i komitén för vissa

af honom för komiténs räkning utförda arbeten m. m. ,,

resekostnads- och traktamentsersättning samt

arfvoden till ledamöterne i den af Kongl. Maj:t den

29 juli 1892 tillsatta komité för upprättande af förslag

till ordningsstadga för hafsfisket vid kusten

af Göteborgs och Bohus län, äfvensom löpande utgifter

för komitén, utöfver hvad förut anmälts till

ersättande ....................................................................... „

ersättning för kostnader för åtgärder, som vidtagits

för ordningens upprätthållande vid Norbergs

gruffält under derstädes åren 1891 och 1892 inträffade

arbetsinställelser................................................................. „

ersättning till Vermlands läns ränteri för derifrån

utbetalda understödsmedel åt sådana, i följd af

en i staden Kristinehamn timad eldsvåda, nödlidande,

hvilka varit ur stånd att af egna medel återgälda

erhållna understödsbelopp................................... ,,

43,174: 5 8

115,000:

22,684:

3,932: 0 9

25:

47,283: 4 1

2,466: 81

27,177: 95

3,000: —

Summa kronor 264,743: 84

s. 91 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

91

Med iakttagande af grundsatsen om anslags bestämmande till

jemnt tal af kronor, har Kongl. Maj:t föreslagit, att Riksdagen måtte,

till betäckande af ofvan omförmälda, af statskontoret förskottsvis bestridda

utgifter, anvisa ett anslag af 264,744 kronor.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

Öfver Kongl. Maj:ts under sjette hufvudtiteln gjorda förslag om

anvisande på extra stat för år 1896 af medel till vägars anläggning och

förbättring, till bro- och hamnbyggnader m. in. samt till fr ost minskning sföretag

har utskottet i sitt utlåtande n:o 12 afgifvit yttrande. Likaledes

har utskottet i utlåtande n:o 26 meddelat yttrande beträffande Kongl.

Maj:ts äfven under sjette hufvudtiteln framstälda förslag om anvisande

af '' medel till utförande af nya byggnader och anläggningar vid statens

jernvägstrafk, äfvensom till inköp och förändrad inredning in. m. af hotellbyggnaderna

m. in. vid Bollnäs station och till anskaffande af ny rörlig

materiel vid statens redan trafikerade jernväg ar samt om anläggning af

ett jernvägsspår mellan Malmbergets station d Luleå—G cl liv ar e-b an an till

utmålen Välkomman, Johan och Baronerna äfvensom angående reparationsverkstad

vid Boden för de öfre delarne af norra stambanan och Gellivarebanan.

Stockholm den 18 februari 1895.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Reservationer:

vid punkten ho (angående höjning af tjenstgörinffspenningrarne

för vissa länsmän):

af herrar H. Andersson, P. Pehrson, C. Persson, S. G. von Frusen,

P. Holm, L. Jönsson, A. P. Danielson och P. A. Kihlberg, hvilka ansett,

att utskottet bort hemställa,

att Kongl. Majrts i ämnet väckta förslag icke

måtte af Riksdagen bifallas;

vid punkten 4:o (angående aflöning åt en assistent vid landtbruksakademiens

växtfysiologi!^ försöksanstalt):

af herrar C. Lundeberg, friherre F. V. von Otter, G. D. R. Tornérhjelm,

H. P. P. Tamm, /. Wijk, I. Kerfstedt, E. Fränekel, A7. Fosser,

P. P. Pettersson, friherre ,/. T. Gripenstedt, P, Törnebladh och C. (7.

S. Lybeck, hvika ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hafva

följande lydelse:

»Af hvad till statsrådsprotokollet sålunda blifvit anfördt finner utskottet

tydligen framgå, att den för landtbruksnäringen gagnande verksamhet,

som redan utvecklats af landtbruksakademiens växtfysiologiska

försöksanstalt, borde kunna i afsevärd grad ökas genom anställande af

ett vetenskapligt bildadt ständigt biträde åt anstaltens föreståndare; och

anser sig utskottet fördenskull böra tillstyrka, att medel till aflöning för

den ifrågasatta assistentbefattningen må af Riksdagen beviljas. Emot

det i sådant afseende föreslagna beloppet, 1,500 kronor, har utskottet

icke heller haft något att erinra; men då omfattningen af anstaltens

verksamhet i väsentlig mån är beroende af det insigtsfull och framgångsrika

arbete, som utföres af dess föreståndare, samt sålunda kan

befaras, att vid inträffande afgång af anstaltens nuvarande nitiske föreståndare

göromålen derinom icke komma att bedrifvas i det omfång,

att ett ständigt biträde blifver erforderligt, synes det utskottet lämpligt,

att ifrågavarande anslag varder uppfördt å extra stat. Utskottet

hemställer derför,

s. 93 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

93

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att Riksdagen, till aflöning åt en

assistent vid landtbruksakademiens växtfysiologiska

försöksanstalt, å extra stat för år 1896 anvisar ett

belopp af 1,500 kronor»;

vid punkten 6:o mom. a) (angående väckt motion om åtgärder för

erhållande af en representativ administration af hafsfiskebedriften vid

Göteborgs och Bohus läns kust m. m.):

af herr S. G. von Friesen;

vid punkten 9:o (angående löneförhöjning åt banvakter):

af herr L. Jönsson;

vid punkten 15:o (angående arfvoden åt lappfogdar m. m.):

af herrar grefve G. Sparre, C. Lundéberg, H. P. P. lamm, F. E.

Pettersson och friherre J. T. Gripenstedt, hvilka ansett, att utskottet bort

hemställa,

att hvad Kongl. Maj:t i ämnet föreslagit måtte

af Riksdagen bifallas;

af herr P. Norberg mot en del af motiveringen;

vid punkten 28:o (angående anslag till svenska mosskulturföreningen);
af

herrar H. Andersson, P. Pehr son, C. Persson, L. Jönsson, P. Holm,

A. P. Danielson och K. A. Kihlberg, hvilka ansett, att utskottets yttrande

och förslag bort erhålla följande lydelse:

»Enär sistlidna års Riksdag vid gemensam votering med 215 nej

mot 147 ja afslog Kongl. Maj:ts förslag att till understöd åt svenska

mosskulturföreningen på extra stat för år 1895 anvisa 15,000 kronor

och genom sagda votering i stället beviljade till nämnda förening ett

extra anslag för 1895 af 10,000 kronor, så anser utskottet, att då

denna fråga för så kort tid sedan varit af Riksdagen pröfvad och då

inga nya vigtiga skäl sedan dess tillkommit, sig icke böra tillstyrka

Riksdagen att förhöja ifrågavarande anslag.

Men då mosskulturföreningen fortfarande är förtjent att med statsmedel

understödjas, och då den af Kongl. Maj:t i statsrådsprotokollet

omförmälda inspektion af föreningens verksamhet synts utskottet lämplig,

hemställer utskottet,

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kong].

Maj:ts förevarande framställning, att till understöd åt

svenska mosskulturföreningen på extra stat för år

1896 anvisas ett anslag af 10,000 kronor.»

vid punkten 33:o (angående främjande af svenska alsters afsättning

i utlandet):

af herrar grefve G. Sparre, O. M. Björnstjerna, G. Lundeberg,

friherre F. W. von Utter, H. P. P. Tamm, I. Wijk, K. Bohnstedt,

E. Fränekel, N. Fosser och T. Nyström, hvilka ansett, att utskottets yttrande

och förslag bort hafva följande lydelse:

»I betraktande af de mångahanda svårigheter, med hvilka vårt

lands exporthandel har att kämpa, anser utskottet åtgärder, som kunna

lända till utvidgning af våra handelsförbindelser med utlandet, värda

uppmärksamhet. Ett försök i sådan rigtning ser utskottet i den nu

föreslagna, i viss mån förändrade användningen af det allt sedan år

1888 utgående anslaget till befrämjande af svenska produkters afsättning

i främmande länder. På grund häraf och med hänsyn jemväl

till den erfarenhet, som i andra länder vunnits angående handelsst.

ipendier, finner utskottet önskvärd!, att sådana stipendier inrättas

äfven i vårt land.

Hvad angår de fordringar, som böra ställas på stipendiaterna,

synas de af kommerskollegium i sådant afseende föreslagna bestämmelserna

kunna läggas till grund för utfärdande af föreskrifter i ämnet.

Härvid vill utskottet dock uttala den mening, att den allra största vigt

synes böra fästas vid stipendiaternas praktiska utbildning; och anser

utskottet följaktligen att vid stipendiernas fördelning, hvilken lämpligen

bör bestämmas af Kongl. Maj:t på förslag af kommerskollegium, hänsyn

bör företrädesvis tagas till de sökandes praktiska duglighet och förfarenhet

i handel och industri. Det med stipendiet afsedda gagn torde

ej heller, enligt utskottets uppfattning, i regel kunna vinnas annat än

genom stipendiatens anställning hos affärsmän i utlandet; och får

utskottet i sammanhang härmed påpeka önskvärdbeten af att bland

vilkoren för stipendiernas uppbärande intages bestämmelse om skyldighet

för stipendiat, som vunnit sådan anställning, att härom förete intyg.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, och då Kongl Maj:ts

framställning i afseende å det för ifrågavarande ändamål erforderliga

anslag icke gifvit anledning till någon utskottets erinran, hemställer

utskottet,

s. 95 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

95

att Riksdagen må för år 1896 på extra stat

anvisa ett anslag af 28,500 kronor, att af Kongl.

Majt användas till befrämjande af afsättning i främmande

länder af alster af svensk industri och svenska

näringar.»

Herr A. G. L. Billing har begärt få antecknadt, att han icke inom

utskottet deltagit i förestående hufvudtitels behandling.

Likaledes skulle här antecknas, att herr grefve G. Sparre icke

öfvervarit behandlingen af den under punkten 4:o i utlåtandet upptagna

fråga, samt att herrar O. M. Björnstjerna, K. Bohnstedt och J.''E.

Wikstén icke närvarit vid handläggningen åt de här ofvan under

punkterna l:o—15:o antecknade ärenden.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1895 års riksstat anslår:

Anvisning i

Indelning och dermed jem- förlig anvisning på förslag.

Summa.

kontant.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor 1 ö.

Kronor j ö.

Kronor ö.

Kronor ö.

Civil
-

6,500

—

— — — — — —

6,500 —

36,000

—

36,000 —

17,000

—

— — — — — —

17,000 —

78,700

—

78,700 —

64,600

—

’ : 1

64,600 —

33,000

—

- - _ - - _

33,000 —

61,400

61,400 —

87,200

87,200 —

178,600

—

— — -—! — — —

178,600 —

87,422

87,422 —

2,675,882

-

2,675,882 —

133,700

—

--— — — —

133,700 —

Tpt

3,460,004!

—!

---|—--j —| 3,460,004|—

Statsministern, lönefyllnad, förslagsanslag, högst .....

Statsråden utan departement, 3 å 12,000 kronor ...

Departementschefen ..............................................

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli ...

Kommerskollegium ................................ ..................

Bergsstaten ...............................................................

Statistiska centralbyrån:

Aflöningsmedel för statistiska centralbyrån ...........

Reservationsanslag

Till bibliotekets underhållande ................. ........

„ arfvoden åt tillfälliga biträden samt till

„ officiella statistiska trycket ......................

„ en statistisk tidskrift...................................

„ utarbetande af en aflönings- och pensions
Landtmäteristaten

....................................................

Rikets allmänna kartverk .........................................

Öfverståthållareembetet .............................................

Landsstaterna i länen (deraf 110,000 kronor reservaOkas

för höjning af tjenstgöringspenningarne för

och med anledning af tre boställens indragning

lens afkastning med ......................................

Väg- och vattenbyggnadsstaten (deraf tvenne särskilda

och till vägundersökningar, hvartdera å 30,000

s. 97 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

97

Litt. A.

riksstatens Sjette hufvudtitel.

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning

kontant.

i

Indelning och d

anvisning

Friheter.

ermed jemförlig

pä förslag.

Ersättningar.

Summa.

departementet.

Kronor

ö.

Kronor

..

0.

Kronor

ö.

Kronor

Ö.

6,500

_

_ _

_

___

_

6,500

_

36,000

—

- -

—

---

—

36,000

—

17,000

---

—

- -

—

17,000

—

78,700

_

- -

__

---

—

78,700

—

64,600

—

-- -

—

- -

—

64,600

—

................................................................ 28,400: —

................................................. 1,500: —

vikariatsersättningar ................. 12,200: —

............................................ 17,300: —

............................................... 1,000: —

33,000

_

33,000

statistik ................................... 1,000: — 33,000:

61,400

_

- -

—

- -

—

61,400

—

87,200

—

---

—

---

—

87,200

—

178,600

—

178,600

—

tionsanslag). Nuvarande belopp........... 2,675,882: —

tre länsmän i Norrbottens län med...... 900: —

samt förändrad beräkning af två bostäl-

87,422

87,422

..................................... 2,340: —

reservationsanslag till expenser för allmänna arbeten

2,679,122

—

---

—

- -

—

2,679,122

—

kronor)........................................................................

133,700

—

---

133,700

—

Transport

Bih. till liiksd. Prof. 1895. 4 Sami. 1 Afd. 7

3,463,244! —

luft.

- -

—

---

—

3,463,244!—

’ 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

1895 års riksstat anslår:

Anvisning

kontant.

[uddning och d

anvisning

Friheter.

ermed jemförlig

pä. förslag.

Ersiittnin gar.

Summa.

Kronor

ö.

Kronor

Ö.

Kronor

ö.

Kronor

Ö.

Tpt

3,460,004

— —

—

—

—

3,460,004''

—

28,800

___

_

_ _

_

28,800

_1

239,000

—

- -

—

- -

—

239,000

-1

10,847

—

6,635

—

1,664

—

19,146

—

250,000

—

250,000

—

354

—

25

—

---

379

—

600,000

—

•--

—

600,000

—

S:gr

4,589,005

6,660

1,664

4,597,329

12,000

12,000

190,400

—

190,400

—

49,500

_

_ _

_

_ _

_

49,500

_

105,000

—

----

105,000

—

48,500

—

48,500

—

73,500

—

73,500

—

11,500

—

11,500

—

8,700

—

- -

—

---

—

8,700

—

42,000

—

—

—

—

—

42,000

—

S:gr

541,100

541,100

j

63,000

63,000

50,000

—

- -

---

—

50,000

—

4,500

—

4,500

—

Tpt

5,247,605

|—

6,660

j—

1,664j —

5,255,929

|_

Landtbruksstyrelsen .................................................

Ålderstillägg, förslagsanslag ......................................

Gästgifvares friheter ...................................................

Bidrag till skjutsentreprenader, förslagsanslag..........

Färjor och färjekarlar..........................................

Bidrag till vägunderhållet på landet, förslagsanslag...

Jordbruket, handeln

Reser va
Vägar

och kommunikationer.......................................

Undervisningsanstalter för jordbruk- och landtmanna
understöd

åt landtmaDnaskolor) ........................

Landtbruksingeniörer och deras biträden .................

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmanna
Länsveterinärer

.......................................................

Befrämjande i allmänhet af slöjderna .......................

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart.........

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket ..................

Fiskerinäringens understöd.........................................

Diverse

Skiften och afvittringar, reservationsanslag ..............

Utflyttningsbjelp efter skiften, förslagsanslag ............

Odlingshjelp för krononybyggare, förslagsanslag .....

s. 99 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlutande N:o 7.

99

Förslag till blifvande riksstat:

Indelning och dermed jern-

Anvisning

i

förlig anvisning på förslag.

kontant.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor

Ö.

Kranor

Ö.

Kronor

Ö.

Kronor

6.

Transport

3,463,244

—

3,463,244

—

28,800

_

- -

___

28,800

................................... .................. .. ....................

239,000

- -

—

239,000

—

......................................................... ...........................

10,847

6,635

—

1,664

—

19,146

—

......................................... ....... .................................

250,000

- -

—

- -

—

250,000

—

....................... .........................................................

354

—

25

—

- —

—

379

—

600,000

—

—

_

---

—

600,000

—

S:gr

4,592,245

6,660

1,664

4,600,569

—

och näringarne.

tionsanslag.

12,000

_

_ _

—

_ _

_

12,000

__

näringar (deraf ett förslagsanslag å 15,000 kronor till

............................................... ,..........*

190,400

—

---

—

—

_

190,400

49,500

—

49,500

näringar....................................................................

105,000

—

----

—

—

—

105,000

48,500

—

48,500

—

73,500

—

73,500

—

11,500

—

11,500

—

8,700

—

8,700

—

....................................................................................

42,000

—

—

—

—

—

42,000

—

S:gr

541,100

541,100

anslag.

63,000

_

_ _

_ _

_

63,000,

_

.................................................................................

50,000

—

- -

—

---

—

50,000

—

4,500

—|

—

—

—

—

4,500

—

Transport

5,250,845

—

6,660

—

1,664

—

5,259,169

—

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

1895 års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Indelning och dermed jemförlig

anvisning på förslag.

Summa.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö. i

Tpt

5,247,605

—

6,660

1,664

—

5,255,929

“1

2,700

__

___

4,567

_

7,267

-1

108,550

—

1,070

_

—

109,620

—

30,000

—

- -

--—

—

30,000

—j

15,850

—

- -

_

- -

15,850

—

43,000

—

---

—

- -

—

43,000

—

119,522

•—

- -

—

- -

_

119,522

12,000

—

- -

—

- -

—

12,000

—

S:gr| 449,122

—

1,070

—

4,567

—

454,759

—

S:a

5,579,227

—

7,730

1

6,231

—

5,593,188

-

Jordförlaster genom kanal- och och väganläggningar,

Hästafvelns förbättrande, reservationsanslag (

Till förekommande och hämmande af smittosam

Karantänsinrättningen på Känsö, förslagsanslag, h"

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag ......

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsMinskas

för jemnande af hufvudtitelns slutsum

Extra utgifter, reservationsanslag ..............................

s. 101 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

101

Transport

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Indelning och dermed jem- förlig anvisning på förslag.

1

Friheter. j Ersättningar.

Summa.

Kronor.

5,250,845

2,700

108,550

30.000

15,850

43.000

119,450

12.000

ö.

Kronor.

6,660

1,070

Ö.

Kronor.

1,664

4,567

ö.

z

Kronor.

5,259,169

7,267

109,620

30.000

15,850

43.000

119,450

12.000

Ö.

särskild! 50,000 kronor till prisbelöningar för hästar)

sjukdomar bland husdjuren, förslagsanslag.................

avslag. Nuvarande belopp .................... 119,522: —

med ......................................................... 72: —

S:gr

449,050

—

1,07 0j —

4,567

454,687

—

Summa

5,582,395

-

7,730|—

6,231

—

5,596,356

—

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Bil Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens Sjette

hufvudtitel.

Kronor. ; ö.

Civildepartementet.

Civildepartementets afdelning af Kongl. Maj.ts kansli:

För handhafvande af kontroll å försäkringsanstalterna ...........

Ofverståthållareembetet :

Till utgifvande af uPolisunderrättelser“ ....................................

4,500 —

15,000

Landsstaterna i länen:

Till aflöning m. m. åt särskild polisstyrka på landet ........ 65,000: —

„ ersättning för juridiskt biträde åt de svenske lapparne

i Norge samt till lappfogdar och lappförmäu............... 10,000: —

Väg- och vattenbyggnadsstatm:

Till undersökning af mindre hamnar och farleder äfvensom till upprättande

af planer till anläggning eller ombyggnad af broar, då

dylika arbeten icke äro förenade med vägföretag .......................

75,000

5,000

Vägunderhållet pa landet:

För bestridande af statsverkets andel i kostnaden för vägdelningar, förslagsa?islag.

....................................................................................

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtniannanäringar :

Till adöningar och öfriga utgifter vid Ultuna landtbruksinstitut

....................................................................... 29,000:

50,000

Transport 29,000: — 149,500!—

s. 103 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

103

Kronor.

ö.

Transport 29,000: —

149,500

—

För uppehållande af undervisningen vid mejeriinstitutet vid

Alnarp ..................................................................... 8,000: —

37,000

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar:

Bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna landt-

bruksmöten ............................................................. 7,500: —

Till prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten för hus- djur, redskap, maskiner m. m........................................ 12,500: —

Bidrag till underhåll af sju kemiska stationer för jordbrukets

och näringarnes behof................................................ 28,000: —

Bidrag till underhåll af en för öfre Norrland afsedd kemisk-

växtbiologisk anstalt inom Norrbottens län ................. 5,000: —

Till understöd åt frökontrollanstalter................................... 10,000: —

„ utbildande af en elev i boskapsskötsel och mejeri- hushållning .................................................................. 1,000: —

„ understöd åt svenska mosskulturföreningen ................ 13,500: —

För de geologiska undersökningarne ................................... 94,000: —

171,500

Befrämjande i allmänhet af slöjderna:

Till anställande af en andre instruktör i husslöjd och personligt ålders-

tillägg till andre instruktören Jonas Wallander........... 2,500: —

Bidrag till upprätthållande af välskolan i Borås och till

aflönande af en andre lärare vid samma skola ............ 4,800: —

7,300

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart:

Till understöd åt Göteborgs handelsinstitut och Frans Schartaus prak- tiska handelsinstitut i Stockholm ................................ 15,000: —

„ befrämjande af afsättning i främmande länder af alster

af svensk industri och svenska näringar .................... 20,000: —

35,000

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket:

Till bergsskolorna i Filipstad och Falun ..........................................

14,000

—

Fabriksinspektion:

För anordnande af fabriksinspektion .............................................

30,000

_J

_

Transport 444,300 —

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Transport

I Kronor, i ö.

444,300 —

Diverse anslag:

För utförande af byggnadsarbeten vid observations- och

karantäns-anstalten vid Fejan ................................... 10,050: —j

„ ersättning för af statskontoret förskottsvis bestridda

utgifter ................................................................... 264,744: —, 274,794-

Summa 719,094'' —

Amu. Rörande öfriga af Kong! Maj:t föreslagna extra anslag under Sjette hufvudtiteln, nemligen

till vägars anläggning och förbättring m. m. och till nya byggnader m. m. vid statens jernvägstratik

äfvensom extra anslag utom hufvudtitlarne till ny rörlig materiel vid statens jernvägar, har utskottet

afgifvit särskilda utlåtanden.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1895.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.