Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Köngl. Maj:ts proposition om uppgörelse med Stockholms stad angående öfverlåtande på staten af den rätt, staden må ega till vissa delar af Helgeandsholmen, samt angående två i ämnet väckta motioner.

1895-04-26 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1895:70, Utlåtande, i anledning af Köngl. Maj:ts proposition om uppgörelse med Stockholms stad angående öfverlåtande på staten af den rätt, staden må ega till vissa delar af Helgeandsholmen, samt angående två i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 70.

1

■t! > (11 -!:'' I

; AuU''

f

UW

N:o 70.

v-m/k n.;;,);s i; tu;

t; j ;1 ;• i -tf t; /. . !,* ''

Ank. till Riksd. kansli den 2ti april 1895, kl. 5 e. in.

i::'':''- < •• -.It 1 ''Vi rlu . uaii r;{ ... •. ■ ’ i.- a; ad • Mm

Utlåtande, i anledning af Köngl. Maj:ts proposition om uppgörelse

med Stockholms stad angående öfverlåtande på staten af

den rätt, staden må ega till vissa delar af Helgeandsholmen,

samt angående två i ämnet väckta motioner.

(I- A.)

Enligt hvad af en till Riksdagen den 22 mars innevarande år aflåten

proposition (n:o 43) inhemtas, hade fullmägtige i riksbanken och riksgäldskontoret

i skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 19 sistlidne januari anhållit,

att Kongl. Maj:t täcktes godkänna följande af Stockholms stadsfullmägtige

för deras del biträdda

, r . • • j

»Förslag

»i : .

till uppgörelse mellan å ena sidan staten och å andra sidan Stockholms

stad i fråga om öfverlåtande på staten af den rätt, staden må ega till

vissa delar af Helgeandsholmen och vidliggande vatten.

Emot det att Stockholms stad till förmån för svenska staten afsäger

sig alla anspråk på eganderätt till de delar af Helgeandsholmen, hvilka i

Bill. till liiksd. Vrot. 1895. 4 Samt. I Afd. 46 Höft. (N:o 10.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 70.

det af stadens ombudsman och stadsingeniören den 5 april 189^ gemensamt

afgifna tjenstememorial angifvits tillhöra staden, nemligen dels Gamla

Norrbrogatan, den emellan Gamla och Nya Norrbro löpande gata jemte

området norr derom, den genom holmen gående kanalen och utfyllningarna

vid tomterna n:is 1—6 i qvarteret Norrbro, innehållande i areal

tillsammans omkring 6,040 qvadratmeter, dels ock vidliggande vattenområde,

till den utsträckning detta af fullmägtige tinnes behöfva tagas i

anspråk för utförande af 1888 års Riksdags af Kongl. Maj:t den 22 juni

samma år godkända beslut om uppförande å Helgeandsholmen af riksdagsoch

riksbanksbyggnader,

förklarar å andra sidan staten:

a) att de begränsningslinier, som, enligt hvad bilagda situationsplan

utvisar, uppdragits mellan å ena sidan Arsenals-, Kungsträdgårds- och Hamngatorna

samt å andra sidan det staten tillhöriga Carl XIII:s torg, skola

för framtiden vara gällande;

b) att staten till förmån för Stockholms stad afstår från eganderätten

till de delar af Humlegården, hvilka blifvit tills vidare upplåtna att tillläggas

dels Sturegatan (kongl. bref den 10 mars 1877), dels Carlavägen

(kongl. bref den 6 juli 1877), dels ock Vestra Humlegårdsgatan (kongl.

bref den 9 juli 1880) m. m., och hvilka delar hålla i areal omkring

15,014 qvadratmeter, såsom närmare framgår af bilagda situationsplan

jemte tillhörande specifikation;

c) att staten medgifver den ändring i kontraktet mellan öfverintendentsembetet

å Kongl. Maj:ts och kronans vägnar och Stockholms stads

drätselnämnd den 8 maj 1877 angående vården om den ki’onan tillhöriga

Humlegården, att uppsägningstiden förlänges från två till tio år, dock med

staten fortfarande förbehållen rätt, att, derest under upplåtelsetiden beslutes

tillbyggnad af bibliotekshuset, sådant må utan hinder af denna upplåtelse

ega rum ett år efter sedan staden derom erhållit tillkännagifvande.

Denna öfverenskommelse berör icke den på domstols pröfning beroende

frågan om reglering af Helgeandsholmens stränder.»

Sedan öfverintendentsembetet i ärendet afgifvit infordradt yttrande,

har Kongl. Maj:t under åberopande af ett den kongl. propositionen bilagdt

protokoll öfver finansärenden, för den 22 sistlidne januari, nu föreslagit

Riksdagen att medgifva, att —- för träffande af aftal mellan staten och

Stockholms stad i fråga om öfverlåtande på staten af den rätt, staden kunde

ega till vissa delar af Helgeandsholmen och vidliggande vatten, i enlighet

med ofvan intagna förslag, allenast med det tillägg till punkten c) i berörda

förslag, att hvad i samma punkt stadgades beträffande tillbyggnad

af bibliotekshuset i Humlegården äfven skulle gälla i fråga om uppförande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 70.

3

af annan byggnad derstädes — Kongl. Maj:t måtte ega att till förmån för

Stockholms stad afstå från den kronan tillkommande eganderätt till de

delar af Carl XIII:s toi''g och Humlegården, som afsåges i punkterna a)

och b) af ofvan omförmäla förslag.

Af förenämnda statsrådsprotokoll inhemtas, att, sedan 1888 års Riksdag

fattat beslut om uppförande å Helgeandsholmen af riksdags- och riksbankshus,

Stockholms städs ombudsman och stadsingeniör i ett den 5 april

1892 gemensamt afgifvet tjenstememorial framstält påstående, att staden

vore egare till vissa delar af Helgeandsholmen jemte vidliggande vatten.

Med anledning häraf hade fullmägtige i riksbanken och riksgäldskontoret

uppdragit åt tillförordnade sekreteraren i riksgäldskontoret, vice häradsliöfdingen

P. R. Rabe att granska och afgifva yttrande angående den i

berörda tjenstememorial gjorda utredningen; och efter det sådant yttrande

den 31 augusti 1893 afgifvits, hade fullmägtige i en till Stockholms stadsfullmägtige

den 23 november samma år aflåten skrifvelse anhållit, att

stadsfullmägtige ville uppgifva, huruvida och på hvilka vilkor staden kunde

vara villig att till förmån för staten afstå från den rätt, staden, jemlikt

vice häradshöfdingen Rabes yttrande, egde till den obebyggda, för allmänt

behof använda del af Helgeandsholmen mellan Gamla och Nya Norrbro,

som motsvarade Lastadiegatan; hvarjemte fullmägtige, med afseende på

möjligheten att träffa en öfverenskommelse i denna fråga och hvad dermed

kunde ega sammanhang, begärde, att en förberedande öfverläggning

för sakens utredning måtte ega rum mellan delegerade af fullmägtige och

stadsfullmägtige.

I anledning af berörda skrifvelse hade stadsfullmägtige den 20 mars

1894 beslutit att åt Stockholms stads drätselnämnds första afdelning lemna

i uppdrag att sjelf eller genom särskildt utsedda personer inträda i underhandling

med fullmägtige eller af fullmägtige utsedde delegerade angående

vilkoren för öfverlåtelse på staten af stadens rätt till delar af Helgeandsholmen

och vidliggande vatten.

Efter det sedermei''a ej mindre drätselnämndens första afdelning än

äfven fullmägtige i riksbanken och riksgäldskontoret utsett vissa personer

att med hvarandra inleda de förberedande underhandlingarna, hade de

sålunda å båda sidorna utsedde delegerade den 10 november 1894 enat

sig om det i den kong], propositionen intagna förslag till uppgörelse

emellan staten och Stockholms stad.

Ifrågavarande förslag hade, efter hvad i statsrådsprotokollet vidare

meddelas, den 15 november 1894 öfverlemnats till fullmägtige i riksbanken

och riksgälskontoret, och efter granskning af detsamma hade fullmäg
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 70.

tige den 24 i samma månad aflåtit skrifvelse till stadsfullmägtige, hvari

fullmägtige, som förklarat sig fortfarande hysa den uppfattning, hvilken i

ofvanberörda skrifvelse den 23 november 1893, med stöd af vice häradshöfdingen

Rabes yttrande, blifvit uttryckt beträffande omfattningen af stadens

eganderättsanspråk på delar af Helgeandsholmen m. m., tillika meddelat,

att de, med afseende på önskvärdheten deraf att tvist i frågan mellan staten

och staden om möjligt kunde undvikas, funnit delegerades förslag till uppgörelse

antagligt, hvadan fullmägtige vore villige att ingå till Kongl. Maj:t

med framställning om godkännande från statens sida af samma uppgörelse,

derest stadsfullmägtige före början af 1895 års lagtima riksdag förklarade

sig, i hvad staden anginge, antaga densamma och derom hos fullmägtige

gjorde anmälan.

Enligt beslut den 11 januari innevarande år, som den 5 påföljde

februari blifvit af öfverståthållareembetet faststäldt, hade stadsfullmägtige

för sin del godkänt ofvan omförmälda förslag till uppgörelse mellan å ena

sidan staten och å andra sidan Stockholms stad i fråga om öfverlåtande på

staten af den rätt, staden kunde ega till vissa delar af Helgeandsholmen

och vidliggande vatten; och i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 19 nämnde

januari hade fullmägtige i riksbanken och riksgäldskontoret anhållit, att

Kongl. Maj:t täcktes godkänna ifrågavarande uppgörelse samt, om densamma

vunne Kongl. Maj:ts bifall, inhemta Riksdagens samtycke till samma

uppgörelse i de delar sådant erfordrades.

1 anledning af denna framställning hade öfverintendentsembetet i infordradt

utlåtande meddelat, att vid granskning af de utfästelser, hvarpå

staten skulle enligt nu ifrågasatta uppgörelse ingå för erhållande af eganderätt

till Helgeandsholmen i dess helhet, embetet för sin del icke funnit

skäl till anmärkning mot att, på sätt föreslaget blifvit, vissa delar af Carl

XIII:s torg och Humlegården komme att till staden öfverlåtas. Beträffande

åter den af staden betingade förlängning i tiden för uppsägning af det

mellan öfverintendentsembetet och Stockholms stad den 8 maj 1877 ingångna

kontrakt i fråga om Humlegårdens vård, hade embetet erinrat,

att i detta kontrakt staten förbehållits rätt att — utom hvad anginge

tillbyggnad af bibliotekshuset — äfven ett år efter i vederbörlig ordning

skedd anmälan låta i Humlegården uppföra nybyggnad för allmänt behof.

Nu hade emellertid, såvidt af det Kongl. Maj:ts pröfning understälda förslaget

framginge, i sammanhang med att uppsägningstiden blifvit föreslagen

att förlängas från två till tio år, mot hvilken förlängning i och för

sig öfverintendentsembetet icke haft något att invända, berörda bestämmelse

i fråga om uppförande af nybyggnad i Humlegården uteslutits.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 70.

b

Med afseende härå hade öfverintendentsembetet framhållit, att, då kronans

tillgång på välbelägna tomter inom hufvudstaden, helst efter den under

nästlidet år verkstälda försäljning af veterinärinstitutets förra egendom,

blifvit ytterst begränsad samt vidare uppförandet af en eller flere byggnader

utefter särskildt Karlavägen eller förläggande inom den vidsträckta

Humlegården af någon för platsen lämplig monumental anordning, enligt

embetets åsigt, icke skulle i afsevärd mån betaga ifrågavarande område

egenskapen af park eller öppen promenadplats, det ovilkorligen vore — i

all synnerhet derest den betydande förlängning i uppsägelsetiden, som nu

ifrågasatts, blefve medgifven — för staten af största vigt att bibehållas

vid densamma hitintills öppen lemnad rätt att, om annan eller lämpligare

byggnadsplats i något fall icke stode att finna, kunna efter en tid af

allenast ett år, sedan staden af härom fattadt beslut erhållit del, uti Humlegården

uppföra för statsändamål afsedd nybyggnad.

Beträffande vården af Humlegården, hvilken redan genom kongl. bref

den 15 februari 1820 förklarats skola såsom promenadplats alltid väl underhållas

och vara för allmänheten utan afgift tillgänglig, enligt hvad statsrådet

och chefen för finansdepartementet till förenämnda statsrådsprotokoll

vidare anfört, hade Kongl. Maj:t, i anledning af en utaf öfverintendentsembetet

gjord framställning, den 19 april 1877 förklarat, att Humlegården finge

till Stockholms stad tills vidare och under förbehåll af två års ömsesidig

uppsägning upplåtas utan afgift, med förbindelse för staden att låta försätta

och underhålla densamma i ett efter tidens fordringar afpassadt och

prydligt skick såsom en för allmänheten utan afgift tillgänglig promenadplats

samt på vilkor i öfrigt, bland andra, att derest under upplåtelsetiden

beslötes vare sig tillbyggnad af bibliotekshuset eller uppförande i parken

af annan byggnad för allmänt behof, sådant finge utan hinder af denna

upplåtelse ega rum ett år efter sedan staden derom erhållit underrättelse.

Vidare hade Kongl. Maj:t, på framställningar af Stockholms stadsfullmägtige,

den 10 mars 1876 och den 6 juli 1877 medgifvit, att dels för

Sturegatans utvidgning till 60 fots bredd och dels för Norra Huinlegårdsgatans

utvidgning till en esplanad af 140 fots bredd finge tills vidare,

utan afbidan å Riksdagens beslut i frågan, begagnas erforderlig mark af

Humlegården med vilkor att inga särskilda kostnader för nämnda gators

ordnande och underhåll Kongl. Maj:t och kronan tillskyndades; hvarjemte

Kongl. Maj:t den 9 juli 1880 likaledes tills vidare, jemväl utan afbidan

å Riksdagens beslut och med nyssberörda vilkor, af Humlegården upplåtit

den vid Vestra Humlegårdsgatans reglering, enligt faststäld plan, för

gator erforderliga mark.

Vid ofvan omförmälda, af delegerade för fullmägtige i riksbanken

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 70.

och riksgäldskontor samt för Stockholms städs drätselnämnds första afdelning

den 10 november 1894 upprättade och af Stockholms stadsfullmägtige

godkända förslag till uppgörelse om öfverlåtande på staten af

den rätt Stockholms stad kunde ega till vissa delar af Helgeandsholmen

och vidliggande vatten, hade departementschefen ej annat att erinra, än

att han, på de af öfverintendentsembetet anförda skäl, funne staten icke

böra afstå från sin i kontraktet med Stockholms stad af den 8 maj 1877

angående vården om Humlegården innefattade rätt att ett år, sedan staden

af härom fattadt beslut erhållit del, i Humlegården uppföra för statsändamål

afsedd nybyggnad. Om det än i och för sig finge anses föga

sannolikt, att staten komme att begagna sig af denna rätt, borde likväl vid

uppkommande svårighet att erhålla annan lämplig plats för något tillämnadt

byggnadsföretag all möjlighet icke vara afskuren att kunna förlägga

ett sådant till Humlegården. En i sådant syfte vidtagen ändring i

vilkoren för uppgörelsen syntes icke böra möta betänklighet från Stockholms

stads sida, då farhåga icke med fog borde kunna hysas, att staten

skulle vidtaga åtgärder, hvarigenom Humlegårdens betydelse såsom en af

hufvudstadens främsta offentliga parker skulle komma att förringas. Att

sådant i afsevärd grad skulle ega ruin, derest eu offentlig byggnad uppfördes

t. ex. i nordvestra hörnet af Humlegården, syntes icke kunna påstås.

Statsutskottet, till hvars förberedande handläggning denna proposition

blifvit hänvisad, har i sammanhang dermed till behandling förehaft tvenne

särskilda jemväl till utskottet remitterade motioner i förevarande ämne,

nemligen dels en i Första Kammaren af herr R. Törnebladh, med hvilken

herr E. Sederholm instämt, väckt motion (n:o 52), och dels en i Andra

Kammaren af friherre Lagerbring, med hvilken herr S. G. von Frusen instämt,

framburen motion (n:o 177), deruti sammanstämmande föreslagits,

att Riksdagen måtte på det sätt bifalla Kongl. Maj ds ifrågavarande proposition,

att det af särskilde delegerade uppgjorda och af Stockholms

stadsfullmägtige redan antagna förslaget af Riksdagen godkändes oförändradt.

Till stöd för sin hemställan hafva motionärerne hufvudsakligen anfört,

att det af Kongl. Majd i delegerades förslag giorda tillägg visserligen i och

för sig vore af föga praktisk betydelse för vare sig den ena eller den

andra parten, men att det dock hade en särskild betydelse derutinnan, att

frågan på så sätt kastades tillbaka till samma ovissa läge, som den haft,

innan förslag till aftal upprättats. Stockholms stadsfullmägtige skulle sålunda

å nyo få ärendet sig förelagdt för att, sedan detsamma undergått

en ny förberedande behandling hos dess underordnade delegationer, sjelfve

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 70.

7

fatta nytt beslut i frågan — med hvad resultat vore naturligtvis omöjligt

att på förhand förutsäga, lika litet som det läte sig beräkna, hvilka nya

vilkor och förslag staden å sin sida kunde finna sig befogad att framställa.

De långvariga förhandlingar och måhända tvister inför domstol,

man genom detta aftal å ömse sidor velat undvika, skulle derigenom å

nyo kunna ifrågakomma och möjligen blifva den enda slutliga utvägen

till frågans lösning, en allt annat än önskvärd påföljd således af ett tillägg,

som öfverintendentsembetet sjelft med all sannolikhet ej tillmätte stor betydelse

och som väl ej heller för Riksdagen borde vara af något synnerligt

värde. Motionärerne ville visserligen icke härmed hafva sagt, att följden

af frågans förnyade hänskjutande till Stockholms stad nödvändigt skulle

blifva den ofvan af dem antydda, ty de vore öfvertygade om, att hufvudstadens

kommunalstyrelse skulle med all möjlig hänsyn komma att behandla

denna fråga, men obestridligt vore dock, att tillägg och förändringar från

den ena sidan i sig innebure en anledning till motförslag och nya bestämmelser

från den andra.

Då den ifrågavarande öfverenskommelsen torde innebära större fördelar

för Stockholms stad än för staten, enär staden tillförsäkras eganderätt

till omkring 15,014 qvadratmeter af kronan oomtvisteligt tillhörig

mark, under det att, oafsedt eganderätten till det vidliggande vattenområdet,

den mark, som skulle staten tillerkännas, endast innehåller i areal

omkring 6,040 qvadratmeter, hvartill stadens eganderätt är delvis omtvistad,

anser utskottet med skäl kunna påyrkas, att den förmån för det

allmänna, som kan innefattas i det af Kongl. Maj:t ifrågasatta tillägget

till det framlagda förslaget till öfverenskommelse, varder staten förbehållen.

Detta tillägg innefattar förbehållande af rätt för staten att, derest under

upplåtelsetiden fråga uppstår om uppförande å Humlegården äfven af

annan byggnad än tillbyggnad af bibliotekshuset, sådant må ega rum ett

år efter sedan staden derom erhållit tillkännagifvande; och då denna anmälningstid

af ett år, hvilken i öfrigt redan finnes bestämd i det emellan

öfverintendentsembetet och Stockholms stad ingångna kontrakt i fråga om

Humlegårdens vård, är afsedd för den händelse, att kronan i brist på

annan lämplig byggnadsplats nödgas anlita någon del af Humlegården för

att der uppföra för statsändamål erforderlig nybyggnad, är den föreslagna

tilläggsbestämmelsen icke utan betydelse, derest den skulle behöfva tillämpas;

men å andra sidan är behofvet af bestämmelsens tillämpning utan

allt tvifvel så aflägset, att densammas intagande i öfverenskommelsen icke

bör möta något motstånd från Stockholms stads sida.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 70.

På grund häraf hemställer utskottet,

i;/ii j;dIi. jf ''.v: '''' -it i. ''iso•• ■:/hi .j/gär-jii-i1»! imahöi r j j..:

att Riksdagen^ ined utslag å herrar Törnebladhs

och friherre Lagerbrings omförmälda motioner, må bifalla

Kongl. Maj:ts förevarande proposition oförändrad.

;i*.»».V.?’;t ,-gdr..:h. ruin tv»!, ji/bib a&j.diföw bv>'' nu ro lr.£ i rtH m

Stockholm den 26 april 1895.

! •lön- tuhlilofffUi? i!" . • v? liv- - > • >m-.i >!>'': : t n t • f r

, . i r j; R; TOV “i* jod av;. '' --U "ö''i -''/!• b |;> t liv rrv i!.,, d >bv

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE. ''!m

vi • 11: i! ''it f *•)(.- T'' i; il.: ‘fkJ oi i i. !T j1;! i - . • M • ■ ut »:•••• -1 fMJilb

tuvå •../.•......v.A dv:.\.m-''dd Ur fAmb vi../ jollhh.Wm vin vb amob

i;Tf; ;P.-Ki ?;v tf ?! ;* > ''|;if ~—r—-—1— -r*-*

.r.’(i>MK iiyb

Reservation - .

• latin- )^.;v'':.v.dJi:l v v.- vvo vM a;; b.U, mifoslh-F''. ■. d vd-v

af herrar E. Fränekel, H. E. Törnebladh och S. G., von Frusen, hvilka

yrkat, att utskottet måtte tillstyrka bifall till de i förevarande ämne

väckta motioner.

- rf r i > ''>r.''f‘>h i.r> ''t.NrujÖiri-S-) ^ i c I > n ^ !! i 171, / s! ,''ij »åt 1 ^ kv t • 1 va ^» in /!i» v *

jji> ib! irfiiiVi^i it)b ju>l'' K;p o-in:;

Stockholm, Ivar Haeggströms boktryckeri, 1895.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1895:78 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition om uppgörelse med Stockholms stad angående öfverlåtande på staten af den rätt, staden må eg a s. 3 i texten