Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. May.ts proposition till Riksdagen angående beredande af ålderdomsunderstöd åt barnmorskor.

1895-04-25 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1895:71, Utlåtande, i anledning af Kongl. May.ts proposition till Riksdagen angående beredande af ålderdomsunderstöd åt barnmorskor.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

i

N:o 71.

Auk. till Riksd. kansli den 26 april 1895, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. May.ts proposition till Riksdagen

angående beredande af ålderdomsunderstöd åt

barnmorskor.

(l:a U. A.)

Uti en den 18 sistlidne januari till Riksdagen aflåten proposition

(n:o 5) har Kongl. Maj:t — under förmälan att, sedan med anledning af

Riksdagens skrifvelse den 5 maj 1888 angående åstadkommande af en

allmän pensionsinrättning för barnmorskor och en i samma syfte gjord

framställning af ett år 1887 i Stockholm hållet barnmorskemöte, öfver

hvilken framställning medicinalstyrelsen afgifvit infordradt utlåtande,

Kongl. Maj:t bemyndigat chefen för ecklesiastikdepartementet att genom

en eller flere sakkunniga personer, dem han egde utse, låta utarbeta

förslag till barnmorskors pensionering, medicine doktorn E. W. Wretlind,

enligt erhållet uppdrag, den 8 november 1888 afgifvit ett sådant förslag;

att, efter det utlåtanden deröfver inhemtats från medicinalstyrelsen,

direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning äfvensom

direktionen för presterskapets enke- och pupillkassa, och sedan chefen

för ecklesiastikdepartementet, som funnit frågan erfordra ytterligare

utredning, uppdragit densamma åt e. o. amanuensen i kongl. biblioteket

Bill. till Jliksil. Prof. 1895. 4 Sami. 1 Afd. 47 Höft. (N:o 71) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

G. Eneström, denne den 13 februari 1893 till Kongl. Maj:t aflemnat

betänkande om barnmorskecorpsens pensionering jemte förslag till reglemente

för en ålderdomsunderstödsanstalt för barnmorskor, öfver hvilket

betänkande och förslag derefter yttranden afgifvits af samtlige förste

provinsialläkare, förste stadsläkarne i Stockholm och Göteborg, Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i länen och öfverståthållareembetet äfvensom

af medicinalstyrelsen, direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning

och statskontoret — föreslagit Riksdagen att godkänna följande

grunder för inrättande af en anstalt för beredande af ålderdomsunderstöd

åt barnmorskor:

I) i afseende å anstaltens ändamål:

att anstalten, hvilken benämnes barnmorskornas ålderdomsunderstödsanstalt

och träder i verksamhet med år 1896, skall afse beredande

af ålderdomsunderstöd åt här i riket legitimerade barnmorskor, hvilka

genom långvarig och nitisk yrkesutöfning gjort sig af sådant understöd

förtjenta;

II) i afseende å kostnadernas bestridande:

att de för anstaltens ändamål erforderliga kostnader skola bestridas

genom afgifter af kommuner och i deras tjenst anstälda barnmorskor

samt genom fyllnadsbidrag af staten;

att deremot enskildt praktiserande barnmorskor icke skola erlägga

några afgifter till anstalten, utan i stället vidkännas minskning i understödsbeloppet;
III)

i afseende å kommunernas afgifter:

H r '' '' '' ’ >:. . MU-ljtfiim ■. '' V- -.VO. i: -

att kommun skall vara skyldig att för hvart år från och med

1895 till anstalten erlägga en afgift, beräknad efter 1 öre för hvarje

person, som, enligt de under året af statistiska centralbyrån till ledning

vid riksdagsmanaval offentliggjorda folkmängdsuppgifter, tillhört kommunen,

samt att, om vid uträkningen af årsafgiften beloppet skulle

sluta med ören, det skall ökas till närmast högre krontal;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

3

IV) i afseende å barnmorskornas afgifter:

att barnmorska, som efter ingången af år LS96 varit i sådan egenskap

under ett kalenderår eller del deraf med fast årslön anstäld hos

en eller flera kommuner och förvärfvat rätt att räkna samma år såsom

helt eller hälft tjenstår, på sätt här nedan sägs, skall vara skyldig att

för det året erlägga en afgift af 5 kronor, som må innehållas å hennes

aflöning och skall inlevereras till anstalten af den kommun, hos hvilken

hon under året senast varit sålunda anstäld; samt att, om den anställningen

var fäst vid två eller flera kommuner gemensamt, den enligt

förenämnda uppgifter folkrikaste bland dem skall svara för afgiftens

inlevererande till anstalten; och

att en gång erlagd afgift ej må återbekommas;

V) i afseende å rätten till understöd samt understödets belopp:

att rätt till understöd från anstalten skall, under de vilkor^ som

i öfrig! bestämmas, tillkomma i Sverige legitimerade barnmorskor, som

antingen under hvart och ett af de 5 sista kalenderåren närmast före

det år, under hvilket ansökan om understöd inlemnas, utöfvat sitt yrke

under sådana omständigheter, att, enligt hvad här nedan sägs, hänsyn

dertill får tagas vid tjenstårsberäkningen, eller som, derest de under

ett eller flera af de nämnda 5 kalenderåren icke utöfvat sitt yrke på

detta sätt, genom intyg af sin närmaste förman eller annorledes styrka,

att sådant icke härrört af bristande nit eller annan, blott på dem sjelfva

beroende anledning;

att barnmorska, som blifvit förklarad för alltid förlustig rättigheten

att utöfva sitt yrke, ej skall ega från anstalten erhålla understöd;

att helt understöd skall utgå med ett belopp af 200 kronor för

år och må tilldelas barnmorska, som efter ingången af år 1896 under

anställning i sådan egenskap med fast aflöning hos en eller flera kommuner

förvärfvat minst 30 tjenstår och som derjemte antingen uppnått

65 års ålder eller ock fylt 55 år och genom obotlig sjukdom eller vanförhet

blifvit urståndsatt att vidare utöfva sitt yrke;

att barnmorska, hvilken såsom sådan annorledes förvärfvat minst

30 tjenstår och som derjemte antingen uppnått 65 års ålder eller ock

fylt 55 år och genom obotlig sjukdom eller vanförhet blifvit urstånd
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

satt att vidare utöfva sitt yrke, må kunna erhålla afkortadt årligt understöd

till följande belopp:

om hon icke efter ingången af år 1896 i egenskap af

barnmorska varit med fast aflöning anstäld hos någon

kommun......................................................,................................... 150 kronor,

om hon efter ingången af år 1896 under fast aflönad anställning

såsom barnmorska i kommuns tjenst förvärfvat

mindre än 3 tjenstår.................................................................. 150 »

minst 3 x> ................................................................ 155 s>

T> 6 x> 160 x>

x> 9 » 165 x>

x> 12 x> .................................................................. 170 x>

x> 15 » 175 x>

x> 18 x> .................................,................................ 180 x>

x> 21 x> .................................................................. 185 x>

t> 24 x> .................................................................. 190 x>

x> 27 x> .......................,...„........................... .......... 195 x> ;

att, derest barnmorska, när hon söker understöd, sedan minst 10

år tillbaka i sådan egenskap oafbrutet varit med fast årslön af tillhopa

minst 200 kronor enligt det beräkningssätt, som nedan angifves, anstäld

hos en eller flera kommuner, och genom intyg af hennes närmaste förman

styrkes, att hon på grund af försvagad helsa, bristande syn eller

hörsel, eller annan liknande, oförvållad anledning icke vidare är fullt

lämplig att sköta sin tjenst, samt kommunen eller kommunerna af

denna anledning besluta gifva henne afsked, hon må, i fall hon uppnått

55 års ålder och räknar minst 30 tjenstår, kunna efter afgång från

tjensten erhålla afkortadt årligt understöd till följande belopp:

om hon vid afskedet fylt

55 år, ..................................................................... 100 kronor

56 x> ................................ 110 X)

57 )) ...................................................................... 120 x>

58 xi ........................ 130 x>

59 xi .................................i.................................. 140 xi

60 X) ........................................:............................. 150 xi

61 xi .................................................................... 160 x.

62 x> ..................................................................... 170 xi

63 xi ..................................................................i... 180 »

64 xi ......................................... 190 x> ,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 71

5

dock så, att detta afkortade understöd i intet fall må öfverstiga det, som

barnmorskan skulle kunnat erhålla, om hon genom obotlig sjukdom

eller vanförhet blifvit urståndsatt att vidare utöfva sitt yrke;

att barnmorska, som ej uppnått det för erhållande af förutnämnda

slags understöd erforderliga antalet lefnads- och tjenstår, men genom

obotlig sjukdom eller vanförhet blifvit urståndsatt att vidare utöfva sitt

yrke, må erhålla afkortadt årligt understöd till ett belopp af 70 kronor,

om hon antingen förvärfvat minst 20 tjenstår eller ock genom olycksfall

under yrkesutöfningen ådragit sig sjukdomen eller vanförheten;

samt att hon i den senare händelsen må ega rätt till det angifna understödet

oberoende både af antalet tjenstår och af den omfattning, i

hvilken hon utöfvat yrket under de 5 kalenderåren närmast före det,

då ansökan om understöd inlemnas;

att barnmorska, som sökt och erhållit rätt till afkortadt understöd

samt redan börjat uppbära sådant, sedermera icke må kunna erhålla

rätt till högre understöd från anstalten;

att såsom tjenstår må räknas hvarje kalenderår, under hvilket

barnmorska i sådan egenskap varit af en eller flera kommuner aflönad

med fast årslön af sammanlagdt minst 200 kronor och verkligen utöfvat

yrket, eller under hvilket hon verkstält minst 30 förlossningar, samt att

i den fasta årslönen må inräknas värdet af naturaförmåner — bostad

och vedbrand dock högst till ett belopp af sammanlagdt 75 kronor —

men icke den särskilda ersättning af kommunalmedel, som kan hafva

tillkommit barnmorskan för verkstälda förlossningar;

att om barnmorska, som icke aflönats med minst ofvan angifna

årslön, under ett kalenderår verkstält mindre än 30, men mer än 14

förlossningar, hon må räkna detta såsom hälft tjenstår, men såsom helt

i det fall, att sammanlagda antalet förlossningar under detta och det

näst föregående eller efterföljande kalenderåret uppgått till minst 60,

dock att vid sådan sammanläggning hvarje förlossning icke får mer än

en gång tagas i beräkning;

att vid pröfning af understöd srätten två halfva tjenstår må betraktas

lika med ett helt sådant;

att, om barnmorska under ett kalenderår hvarken af kommun erhållit

minst 200 kronor i fast årslön eller verkstält minst 15 förlossningar,

hänsyn till detta kalenderår ej må tagas vid tjenstårsberäkningen,

och att detsamma må gälla, om hon väl erhållit minst 200 kronor i

fast årslön, men icke under året verkligen utöfvat yrket;

att, då särskilda lokala förhållanden dertill föranleda, anstaltens

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

direktion må, på ansökan af vederbörande kommun eller barnmorska

och efter medicinalstyrelsens hörande, ega att, utan hinder af ofvan

föreslagna bestämmelser rörande såväl aflöning som antal verkstälda

förlossningar, för viss, i hvarje fall bestämd tid meddela rätt till beräknande

af hela eller halfva tjenstår;

att medicinalstyrelsen må, på grund af den verksamhet barnmorska

under tiden före år 1896 utöfvat i sitt yrke, bestämma antalet henne

för nämnda tid tillkommande tjenstår, dock att dervid får tagas hänsyn

till hela yrkesutöfningstiden endast för de barnmorskor, hvilka

vid 1895 års utgång oafbrutet varit i sådan egenskap sedan minst 10

år tillbaka med fast årslön anstälda i en eller flera kommuners tjenst,

hvaremot för öfriga barnmorskor hänsyn må tagas blott till yrkesutöfuingen

under de 30 sista åren före 1896;

att, om barnmorska, som blifvit förklarad understödsberättigad,

sedermera under ett kalenderår antingen för biträde vid förlossningar

erhållit af kommun fast årslön eller andra deremot svarande förmåner

eller ock verkstält minst 30 förlossningar, hon skall förlora sitt understöd

för hela det närmast följande kalenderåret;

att, om understödsberättigad barnmorska, som icke för sådant biträde

under ett kalenderår af kommun erhållit fast årslön eller andra

deremot svarande förmåner, under samma år verkstält mindre än 30,

men mer än 14 förlossningar, hon skall förlora sitt understöd för det

närmast följande halfva kalenderåret;

att understödstagare, som dömes förlustig medborgerligt förtroende,

skall för den tid, hon deraf är i mistning, förlora sitt understöd;

att den, som under 5 år i följd icke uttagit sitt understöd, skall

afföra^ från förteckningen å understödstagare, och att, om hon sedermera

å nyo anmäler sig, det må ankomma på anstaltens direktion att

bestämma, om och i hvilken mån hon åter må inträda i sin förra rätt;

att understödstagare, som bosätter sig å utrikes ort, icke utan

Kongl. Maj:ts tillstånd må ega åtnjuta understödet för den tid, hon är

utrikes, samt att, om understödstagare blifver främmande magts undersåte

eller utan Kongl. Maj:ts tillstånd träder i främmande stats tjenst,

hennes rätt till understöd skall upphöra;

att understöd skall beräknas för fulla kalendermånader och i regeln

vidtaga med början af månaden näst efter den, i hvilken understöd

blifvit barnmorska tillerkändt, men för barnmorska, som förklarats

berättigad till understöd på grund af försvagad helsa, bristande syn

eller annan liknande, oförvållad anledning, först med början af månaden

näst efter den, under hviken hon erhållit afsked från sin tjenst;

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

7

att understöd skall upphöra att utgå med den månad, i hvilken

barnmorskan aflidit eller rätt till understöd förlorats; samt

att understöd från anstalten icke må för understödstagarens gäld

tagas i mät;

VI) i afseende å utbetalning af understöd:

att understöd utbetalas halfårsvis af anstalten, och att, om understödstagare

är boende i landsorten, hon skall vara berättigad att, efter

derom, hos anstalten gjord anmälan, innefattande uppgift om hennes

hemvist samt åtföljd af de intyg och öfriga handlingar, Kongl. Maj:t

kan finna skäligt föreskrifva, från anstalten få understödet med allmänna

posten i rekommenderadt eller assureradt tjenstebref eller genom

postanvisning kostnadsfritt sig tillsändt; och

VII) i afseende å anstaltens styrelse och förvaltning:

att anstalten skall förvaltas af direktionen öfver folkskolelärarnes

pensionsinrättning, samt att dervid skola i tillämpliga delar och i alla

de omständigheter, om hvilka icke i blifvande reglemente för anstalten

kommer att särskildt stadgas, gälla enahande föreskrifter, som enligt

art. VII och Vill af reglementet för nämnda inrättning äro gifna för

densamma och dess förvaltning.

I sammanhang härmed hade Kongl. Maj:t — med tillkännagifvande,

dels att, derest dessa grunder af Riksdagen godkändes, Kongl. Maj:t

ämnade för den nya anstalten utfärda särskildt reglemente i enlighet

med desamma, dels att Kongl. Maj:t, efter det närmare erfarenhet vunnits

angående omfånget af de göromål, som tillhörde anstalten, samt

dessa göromåls lämpliga fördelning komme att till Riksdagen afgifva

förslag till stat för anstalten, dels ock, att Kongl. Maj:t, i den mån särskildt

bidrag från statsverket till anstaltens uppehållande blefve behöfligt,

komme att till Riksdagen aflåta proposition om uppförande i riksstaten

af härtill erforderligt anslag — föreslagit Riksdagen att, i afseende

å de under år 1896 uppkommande kostnader för beredande af

ålderdomsunderstöd åt barnmorskor medgifva:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

att Kcmgl. Maj:t måtte för sistnämnda år bestämma de belopp,

som blefve erforderliga till bestridande af ålderdomsunderstödsanstaltens

förvaltningsbestyr och ersättning till biträde åt medicinalstyrelsen

för behandling af frågor om barnmorskors rätt till tjenstårsberäkning;

samt

att de för berörda ändamål och för anstaltens utgifter i öfrigt

under nämnda år erforderliga medel måtte af Kongl. Maj:t, i den mån

influtna afgifter icke vore att tillgå, anvisas utaf statsmedel såsom förskott,

att antingen godtgöras af berörda afgifter, i den mån de under

året till anstalten inginge, eller, derest sagda afgifter skulle för året

befinnas härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.

Till det i propositionen åberopade, vid densamma fogade statsrådsprotokollet

öfver ecklesiastikärenden för den 18 januari innevarande

år äfvensom till ofvannämnda af e. o. amanuensen G. Eneström utarbetade

betänkande och förslag i ämnet tillåter sig utskottet, för undvikande

af för stor vidlyftighet, hänvisa.

Ehuruväl Kongl. Maj:ts förevarande framställning är föranledd af

en Riksdagens skrifvelse till Kongl. Maj:t i ämnet, har utskottet dock

trott, att, då frågan nu efter verkstäld utredning föreligger till afgörande,

noga bör tillses och öfvervägas, huruvida ifrågavarande ändamål

verkligen är af beskaffenhet att böra af staten understödjas samt

huruvida bidrag dertill från det allmännas sida är af verkligt behof

påkalladt. Då frågan år 1888 var föremål för Riksdagens pröfning,

gälde den allenast föranstaltande af erforderlig utredning. De, som då

biträdde Riksdagens beslut i ämnet, kunna emellertid dermed ingalunda

anses hafva uttalat sin slutliga mening om lämpligheten att med statsmedel

understödja eu ålderdomsförsörjningsanstalt för ifrågavarande

yrkesutöfvare.

Den i frågan åberopade omständighet, att, då staten genom barnmorskereglementet

ålagt barnmorskorna vissa skyldigheter, för hvilkas

åsidosättande, äfven om det sker ofrivilligt, viten äro faststälda och af

hvilka några kunna föranleda direkta ekonomiska uppoffringar, staten

ock bör medverka till betryggande af dex-as ålderdom, kan utskottet

icke tillmäta någon afgörande betydelse. Att för utöfvande af ett yrke

vissa ordningsföreskrifter utfärdas och viten fastställas, är nemligen icke

något för barnmorskeyrket säreget; och de direkta ekonomiska upp
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

9

offringar, som utöfvarne af ifrågavarande yrke stundom nödgas ikläda

sig, måste anses fullt motvägas af den lön, de erhålla af kommunen,

eller den särskilda godtgörelse, de bekomma.

Den omständighet, att ifrågavarande yrkesutöfvare hvarken äro af

staten anstälda eller till större eller mindre del aflönade, anser utskottet

innebära tillräckligt skäl för att staten icke bör medverka till deras

ålderdomsförsörjning.

Så vidt frågan gäller att bereda ålderdomsförsörjning åt barnmorskor,

anstälda af kommunerna, anser utskottet denna angelägenhet

vara en kommunernas egen, som lämpligast bör af dem sjelfva ombesörjas.

Skulle af allmänna medel bidrag lemnas till beredande af ålderdomsförsörjning

åt sådana af kommunerna anstälda yrkesutöfvare, torde

med skäl kunna befaras, att härigenom skulle framkallas liknande anspråk

från andra af kommunerna aflönade, för den allmänna helsovården

jemväl vigtiga yrkesutöfvare, såsom stadsläkare och distriktsläkare

samt den vid kommunernas sjukvårdsinrättningar anstälda sjukvårdsbetjening

äfvensom derefter från andra i kommunernas tjenst varande

personer. Det är visserligen sant, att, enligt Kongl. Maj:ts föreliggande

förslag, kommunerna skulle åläggas att bidraga med den väsentligaste

delen af kostnaderna för ifrågavarande yrkesutöfvares ålderdomsförsörjning,

men enligt utskottets åsigt bör staten icke lämpligen

pålägga kommunerna afgifter för kommunala ändamål, utan öfverlemna

sådant till kommunernas egen sjelfstyrelse, hvartill kommer, att de afgifter,

som, enligt förslaget, skulle kommunerna för ändamålet åläggas,

afse att bereda ålderdomsförsörjning jemväl åt de talrika enskildt praktiserande

barnmorskorna, med hvilka kommunerna såsom sådana icke

kunna anses hafva något att skaffa.

Hvad åter beträffar dessa sistnämnda enskilda yrkesutöfvare, hvilka

enligt förslaget skulle erhålla ålderdomsunderstöd utan att dertill i

någon mån sj elfva bidraga, kan utskottet icke underlåta att erinra om

den grundtanke, som icke mindre inom detta än inom öfriga yrken

och näringsgrenar i samhället bör göra sig gällande, att nemligen den

enskilde bör så vidt möjligt söka genom besparingar under sin helsas

och krafts dagar sjelf bereda sig medel till sin ålderdomsförsörjning.

Medvetandet af sådan pligt tillför helt visst långt större kraft och

sjelfständighet än ett vidsträckt öfverlåtande åt det allmänna att draga

försorg om betryggande af den enskildes ålderdom. Hvarje steg från

statens sida, som kan loda till försvagande af känslan för denna pligt,

är, enligt utskottets uppfattning, vanskligt att taga. Valet af ifrågavarande

yrke är fritt, och är konkurrensen på detta område för stor

Bill. till lliksd. Prof. 1895. 4 Sami. 1 Afd. 47 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

och förtjensten derigenom för ringa, må den enskilde vända sig åt

annat håll. Skulle staten medverka till beredande af ålderdomsförsörjning

åt enskildt praktiserande barnmorskor, är jemväl att befara

att andra, äfvenledes för den allmänna helsovården vigtiga enskilda

yrkesutöfvare kunna anse sig hafva anspråk på statens medverkan för

försörjning under deras ålderdom, såsom privata läkare, tandläkare, apotekare,

fältskärer, vaccinatörer, sjuksköterskor m. fl.

Till dessa principiella skäl för afslag å föreliggande framställning

vill utskottet foga, att den verkstälda utredningen i frågan, enligt hvad

utskottet trott sig finna, icke ådagalagt något synnerligt behof af medverkan

från det allmänna för ifrågavarande ändamål, om sådan medverkan

eljest ansetts lämplig. Af de 2,470 år 1892 praktiserande barnmorskorna

voro 1,463 gifta och således åtminstone i någon mån af sina

män försörjda, 357 enkor och endast 620 ogifta, af hvilka sistnämnda

naturligtvis blott ett fåtal öfverskridit 65 år; och af samtliga 2,470 voro

1,716 aflönade af kommunerna och 754 privata, deraf 481 i städerna

och endast 273 å landet. Om i många fall den från kommunen utgående

aflöningen icke är så betydande, erhåller i regeln barnmorskan

på landet fullt motsvarande ersättning för sitt biträde vid förlossningar,

om icke i peningar, så i naturaförmåner af hvarjehanda slag; och torde

hennes tjenstgöring i allmänhet gifva henne tid öfrig till annan arbetsförtjenst.

Af de i de större städerna praktiserande hafva de, som förvärfvat

sig namn om skicklighet, ofta inkomster å yrket, vida öfverstigande

lefnadsbehofvet. Att också detta yrke måtte anses rätt lönande,

visar den starka tillströmningen till detsamma.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning ej må

af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 25 april 1895.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

11

Reservation

af herrar A. Persson, S. G. von Friesen och 0. Jonsson mot vissa

delar af motiveringen.

Herr A. G. L. Billing har begärt få antecknad!, att han icke

deltagit i förestående ärendes behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1895:79 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående beredande af ålderdomsunderstöd åt barnmorskor. s. 6 i texten