Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af inom Riksdagen väckta motioner angående upptagande af län för försvarets stärkande m. m.

1895-05-09 · 22 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 22 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1895:89, Utlåtande, i anledning af inom Riksdagen väckta motioner angående upptagande af län för försvarets stärkande m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 89.

1

N:o 89.

Ank. till Kiksd. kansli den 9 maj 1895, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af inom Riksdagen väckta motioner angående

upptagande af län för försvarets stärkande m. m.

(lista U. A.)

Såsom utskottet omförmält under punkten 17:o i sitt utlåtande n:o

5, angående regleringen af utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel,

omfattande anslagen till landtförsvaret, och under punkten 9:o i

sitt utlåtande n:o 6, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

femte hufvudtitel, omfattande anslagen till sjöförsvaret, har

ej mindre uti två inom Riksdagen väckta motioner, den ena i Första

Kammaren af herr R. Almström m. fl. (motion n:o 39) och den andra i

Andra Kammaren af herr H. H. Lilliehöök m. fl. (motion nm 122),

sammanstämmande hemstälts, att Riksdagen ville besluta en skrifvelse

till Kongl. Maj it med begäran, att Kongl. Maj:t behagade låta upprätta

och för Riksdagen framlägga förslag till flottans nybyggnad, det fasta

försvarets utveckling samt arméns förseende med tidsenliga gevär, äfvensom

till kostnadernas bestridande med inom landet upplånade. medel,

allt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de åsigter, som i motionerna

blifvit angifna;

än äfven föreslagits,

dels uti en inom Första Kammaren af friherre Klinckowström väckt

Bih. till Riktå. Prof. 1895. 4 Sami. 1 A/d. 62 lläft. (N:o 89.) t

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 89.

motion (n:o 14), att Riksdagen ville afslå Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen

gjorda förslag till anskaffande af medel på extra stat för

nybyggnad af flottans sjögående fartygsmateriel, och att deremot Riksdagen

ville besluta att för anskaffning af medel härtill anbefalla riksgäldskontoret

upptagandet af ett från de enskilda lånegifvarnes —

allmänhetens — sida ouppsägbart statslån på 50 millioner kronor, med

samma bestämmelser i öfrigt, som blifvit faststälda beträffande 1887

års endast från statens sida uppsägbara lån, löpande med 36/io % ränta,

att halfårsvis af riksgäldskontor utbetalas;

dels ock uti en inom samma kammare af herr af Buren väckt motion

(n:o 29), att staten genom sin inhemska statskredit måtte ställa

ett belopp af 50 millioner kronor med 3 procent ränta, som halfårsvis

betalades uti ouppsägbara obligationer, hvilka borde vara stälda på

mindre valörer i 10, 20, 50 och 100 kronor att försäljas med den kapitalrabatt,

som tidsförhållanden kunde kräfva, och att dessa obligationer

borde vara textade så, att de icke kunde belånas i utlandet, och

hållas till försäljning på behöriga platser icke ensamt i de stora städerna,

utan äfven vid hvarje postkontor och riksbankens afdelningskontor

i landsorterna, der räntan äfven borde betalas; samt

att använda nettobeloppet häraf att dermed i första rummet inom

svenska \erkstäder så mycket som der kunde tillverkas på möjligast

kortaste tid fullständiga vårt sjöförsvar med anskaffande af den krigsmateriel

för flottans räkning, som Kongl. Maj:t i sin proposition angående

statsverkets tillstånd och behof föreslagit, så att flottan alltså

måtte kunna fylla sin uppgift i försvaret och vår armé derigenom på

verksammaste sätt kunde motsvara sitt ändamål och de ökade uppoffringar,

nationen för dess stärkande underkastat sig.

Och hade utskottet i ofvannämnda punkt 17:o af sitt utlåtande n:o

5 anmält, att utskottet komme att öfver herr Almströms m. fl. samt

herr Lilliehööks m. fl. motioner, i hvad de afsåge landtförsvaret,

framdeles afgifva utlåtande, äfvensom i punkten 9:o af sitt utlåtande n:o

6 hemstält, dels att Kongl. Majds framställning angående anslag till

fartygsmateriel m. m. måtte på det sätt bifallas, att Riksdagen för anskaffning

af ny fartygsmateriel på extra stat för år 1896 anvisade ett

belopp af 1,500,000 kronor; dels ock att friherre Klinckowströms och

herr af Buréns omförmälda motioner måtte, i hvad de kunde anses afse

upptagande af lån för berörda anskaffning, anses derigenom besvarade;

hvilken hemställan af Riksdagen bifallits; hvaremot utskottet i samma

punkt anmält, att utskottet komme att öfver friherre Klinckowströms

och herr af Buréns nämnda motioner i öfrigt äfvensom öfver herrar

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 89.

3

Almströms m. fl. och Lilliehööks m. fl. motioner i hvad de berörde

sjöförsvaret framdeles afgifva utlåtande.

Till stöd för sina framställningar hafva motionärerna anfört hufvudsakligen

följande:

friherre Klinckowström:

att förutom det ordinarie anslag, som Kong]. Maj:t å femte hufvudtiteln

äskat, eller 1,300,000 kronor, hade Kongl. Maj:t på extra stat äskat

12,250,000 kronor, att utgå under 5 år, till nyanskaffning af flottans

fartygsmäteriel, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den af Kongl.

Maj:t förut gillade plan, samt att deraf för år 1896 anvisa till afslutande

af pansarbåten »Oden» 690,000 kronor samt till anskaffning af ett rekognosceringsfartyg,

tre l:a klassens minbåtar och två 2:a klassens

minbåtar 1,710,000 kronor, eller tillsammans 2,400,000 kronor;

att detta anslag, afsedt att utgå under 5 år, utgjorde endast omkring

‘A af det som fordrades för att sätta flottans sjögående materiel

i det tillstånd, som Kongl. Maj:t ansåge nödvändigt för att skydda

våra kuster;

att 20 å 30 år skulle fordras för att uppbringa flottans sjögående

krigsmateriel till det antal fartyg, som minst erfordrades till landets

försvar;

samt att de skattdragandes börda skulle efter de 20 å 30 åren härigenom

ökas med omkring 2 millioner kronor, om ens de återstående

36 å 37 millionerna af detta anslag af kommande Riksdagar beviljades.

Om den af motionären föreslagna utvägen godkändes, borde obligationerna,

till vinnande af nödig skyndsam realisation, kunna säljas till

högst 10 % under pari och endast i den mån den nya krigsmaterielen

på svenska verkstäder och skeppsvarf hunne tillverkas, dock icke till

högre nominelt belopp än 10 millioner kronor årligen. Genom realisation

af det ofvan föreslagna obligationsbeloppet till 90 % skulle erhållas

45 millioner kronor, som, löpande med omkring 4 skulle fordra för

räntans betalande omkring 1,800,000 kronor årligen.

herr af Buren:

Fyratio år hade redan gått till ända, sedan vi börjat ett nytt kreditoch

finanssystem, grundadt på utländska lån. Följderna deraf vore för

alla numera en visshet — landet nästan utfattigt. I brist på förlagkunde

industrimännen ingenting åstadkomma, arbetslöshet, konkurser

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 89.

och armod stämplade vår industris beskaffenhet. Vårt jordbruk, tryckt

af de utländska skulderna, läge förlamadt och dess innehafvare kämpade

om existensen. Våra mineralrikedomar, delvis i utländska händer,

rycktes undan oss; delvis oarbetade gåfve de oss inga inkomster; jernvägarne

gåfve ej ränta nog att betäcka de utländska lånen. Den utländska

krediten vore en mara, som oroade och ruinerade oss, kastade

oss tillbaka oaktadt vårt sträfsamma motstånd, emedan all inkomst af

vårt arbete ginge till utlandet, som oaktadt all vår möda och besparing

ändock icke kunde förnöjas, då den årliga exporten icke räckte till för

betäckandet af de årliga räntorna till utlandet och behofvet. Komme

härtill, att utlandets kapitalister, som skådat vårt arbetssätt och finansiella

oförstånd, fästade sina spekulationer på vårt land och sände hit sina

kapital icke allenast till lån, utan till och med för att bedrifva bankrörelse

och sålunda inskränka oss från den kreditrörelse, som varit den

enda, som vi eljest förstått, eller privatkrediten. Också hade det kommit

derhän med detta system, att vi hvarken kunde förlägga vår industri

eller ens försträcka försvarskostnadema för landets värdiga ställning

vid sidan af andra stater, som hotade vår existens och framtid. Sålunda

vore vår ställning blifven, den kunde icke fördragas, den finge

icke längre fortfara. Den vore byggd på finansielt oförstånd, och vi

måste nu i sista timmen förändra system, om vi ville verka och bestå.

Men hvilket system skulle vi antaga? Jo, ett sådant, som lemnade

behållningen åt den som arbetade, gåfve mödans lön åt arbetet och riktade

industri och kapitalbildning och gjorde landet rikt.

Det vore vårt fel, att vi icke i tid besinnat detta, utan börjat med

våra utländska lån, som slutat med saldo, oss till skada, å cirka 1 milliard,

för hvars beräntande och amortering vi nu svettades blod och

hvaraf vår industri blifvit nedtryckt till den ställning, hvari den nu

befunnes, och en lång framtid af umbäranden förestode oss, innan skulderna

blefve betalda. Vi måste dock fatta mod, ty den som såge faran

i ansigtet, han hade redan till hälften öfvervunnit den, och nu borde

vi blifva klokare och söka hjelpmedel, som bestode i bättre insigt om

krediten. Såsom vi hittills hade förstått den, hade den ledt till vår

ofärd; såsom vi skulle förstå den, bringade den oss friska krafter, godt

mod och storartad framtid.

Krediten gagnades i trenne former: privatkredit för den privata

rörelsen, bolagskredit för bolag och statskredit för staten; och vore

dessa endast delar af ett ordnadt nutidens kreditväsen.

Privatkrediten hade vi börjat få en aning om i vår vexelrörelse.

Det lån, som erhölles emot vexel, vore en sådan kreditens operation,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 89. 5

att på samma gång lånesumman lemnades ut, komme den. lemnade

vexeln att löpa sin väg, verkande som ett kreditpapper i rörelsen.

Derigenom ökades rörelsemedlen till dubbla beloppet, hvilket, som hvar

och en förstode, hade en betydelsefull verkan för industri och kreditväsen.

Med bolags- och statskredit förhölle det sig på samma sätt eller

så, att dessas kreditpapper — obligationer — vore oundgängliga för

industri, emedan de ökade kreditmedlen och bildade kapital. Denna

kredit kunde icke tillgodoses med privatkreditens små och korta vexlar.

Dessa krediter, i detta hänseende alldeles okända hos oss, hade vi

gagnat i utlandet samt förbisett dessas ofantliga nytta, och som denna

sorts kreditpapper hörde till de stadiga kapital, som icke vore egentligen

beroende af den metalliska valutans ömtaliga fluktuationer, så bibehölle

de sig stadigt i rörelsen och gåfve förlag, hvarför de räknades

och komme att räknas till fasta kapital, på hvilka industrien förnämligast

hvilade. Äfven och till följd af deras myckenhet, som rättade sig

efter industriens omfång, verkade de stadga i kreditrörelsen och paralyserade

dessa eljest ofta återkommande stockningar i handelsförhållanden,

som åstadkomme finanskriser och dymedelst gåfve ett handtag åt

privatkrediten, som den icke kunde umbära.

Som vi varit i saknad af dessa för industrien oskattbara kapital,

så hade vi ock varit hemfallna åt dessa ofta påkommande penningkriser,

som störtat vår med mycken möda utvecklade lilla industri och

omintetgjort de resultat, vi emellan hvarje finanskris uppstyltat.

Nu vore tid att inrätta dessa krediter som de borde vara, om

det någonsin skulle blifva utaf, så att vi sjelfva kunde förlägga och

draga nytta af dessa kreditpapper, högst nödiga för den stora industrien

och kapitalbildningen. Kreditpapper af denna art borde ställas i obligationer.

De afsåge att uppfånga lediga och besparade kapital, som skulle

placeras, och statskrediten, som lemnade sina statsobligationer för det

lediga kapital, som staten hade behof utaf, afsåge att _ framkalla besparing

och att uppfånga besparadt kapital samt kapitalisera och placera

det. Äfven med afseende på samladt kapital hade det att uppfånga

sådant och fruktbargöra det i stor industriel användning liksom det

äffen för samlandet af kapital i stort verkade till kapitalbildning, som

genom statskrediten komme till sin högsta potens.

Motionären önskade, att den nu församlade Riksdagen måtte genom

sin verksamhet bevisa, att den egde den omfattning i vara finansiella

angelägenheter, som vår ställning och tidsförhållandena kräfde, och både

för sig klart, att vi, medelst den inhemska statskrediten, lyfte industriens

väg öfver de tillfälliga krisernas vågsvall, som ofta förekomme, och

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 89.

gåfve den en styrka, tillräcklig att hålla den uppe och gå framåt medelst

de stora kapital, som det på så sätt befordrade industriella arbetet

erfordrade, hvarjemte denna statskredit städse stode till tjenst för

de stora statsbehofven.

Enligt motionärens mening vore af alla de statsbehof, som Kongl.

Maj :t i sin proposition till Riksdagen äskat, intet så angeläget

som att anskaffa tillräckliga medel för att så fort ske kunde fullständiga

vårt sjöförsvar. Uti statsrådsprotokollet den 14 januari 1895,

femte hufvudtiteln, sid. 13, hette det, att den ungefärliga styrka, som

erfordrades för att göra vårt sjöförsvar något så när betryggande vore

beräknad till 14 å 15 pansarbåtar, 50 stycken minbåtar och 5 rekognosceringsfartyg.

Då kostnaden för en första klassens pansarbåt med sednast vidtagna

förbättringar beräknats till omkring 3,190,000 kronor, för en

första klassens minbåt till 215,000 kronor, för en andra klassens minbåt

till 105,000 kronor och för ett rekognosceringsfartyg till 880,000

kronor, utgjorde kostnaden för hela ofvannämnda fartygsmateriel något

öfver 61,500,000 kronor, hvaraf för den redan anskaffade färdiga delen

af denna materiel borde beräknas 11,447,000 kronor. Alltså erfordrades

i rundt tal 50 millioner kronor, som statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet

ansåge önskvärdt att anskaffa på direkt skatteväg

med ett ordinarie anslag af 2,500,000 kronor, och skulle vi sålunda ej

vara färdiga med detta sjöförsvar förr än om 20 år. Men kunde vi ej

nu försvara oss, så behöfde vi ej rusta för ställningen om 20 år; ty

med nutidens krig och internationella förhållanden fattade vi lätt, att

vi icke egde framtiden, såvida vi ej kunde bestå i detta nu, och, om

så icke vore, vi eljest vid förelagda tid, om 20 år, sannolikt skulle

vara utplånade från nationernas antal.

Ögonblickets vigt tilläte alltså inga uppskof. Här vore frågan om

att stå eller falla, och som vi icke ville falla, så måste vi hafva anslag,

för att med dem nu och genast iordningställa vårt sjöförsvar; men

i fråga om större statsutgifter läte det sig icke göra att i skatter utpressa

sådant kraf, utan man måste begagna annat system för anskaffandet

af medel till dem — ett system, som icke utsugde utan höjde

industrien och kapitaltillväxten, hvarigenom välståndet och nationalförmögenheten

ökades och befrämjades. Detta vore det efterlängtade

medlet man sökte, och som innebure den största lycka. Det vore problemet

— den inhemska krediten löste det.

\i borde derför taga ett inhemskt statslån på 50 millioner kronor

med 3 procent ränta och kapitalrabatt vid försäljningen och använda

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 89.

7

dessa 50 millioner kronor för sjöförsvaret att dermed på kortaste tid

anskaffa den krigsmateriel för kongl. flottans räkning, som Kongl. Maj:t

föreslagit. Räntan uppehölles med en enkel skatt af IV2 millioner kronor,

lagd på cigarrer, tobak och äfven, om man så ville, på lyxartiklar och

spel. Den blefve en obetydlig skatt, som ej generade oss det ringaste.

I fråga om kapitalinbetalningen, så borde icke sådana obligationslån,

som staten upptoge för improduktiva ändamål såsom nu för sjöförsvaret

inbetalas. — Ville staten inbetala dem till vissa delar och vissa tider, så

borde det ske, när kursen vore låg för desamma. Ville innehafvaren

hafva penningar för dem, så kunde han sälja dem när han behagade

och funne kursen fördelaktig. — Hvarför staten icke borde inlösa dem

vore derför, att i samma mån som dylika kreditpapper komme i rörelse,

i samma mån blefve industrien lifligare; ty blott kapitaltillgång funnes,

så funnes knappast gräns för industriens utveckling, och i mån af kreditpappers

mängd folie räntan. Ett så beskaffadt statslån, som upptoges

till försvaret, gjorde just derför mera nytta än skada, ty utom

nyttan att få vårt sjöförsvar hastigt i fullständigt skick, så åstadkomme

lånet nya och förökade industrier i landet, som skattade till staten lika

mycket eller mera än hvad som till räntan erfordrades och på samma

gång beredde ett sådant lån nedsättning i räntan och gynnade dermed

all industri. Det vore på denna värdiga grundval, som det vestra

Europas stora stater intagit en magtställning i industri och politik under

innevarande sekel, som fördubblat deras inflytande i det stora statsförbundet

mot hvad det varit under tilländagångna sekler.

herr Almström m. fl. och herr H. H. Lilliehöök m. fl.:

Pligten och fosterlandskärleken manade allvarligt det svenska folket

att, i likhet med andra frihetsälskande nationer, med all kraft ordna

hela det länge försummade försvarsväsendet på ett i möjligaste mån

betryggande sätt, så att det måtte blifva mägtigt att värna om fäderneslandets

sjelfständighet och ära.

Ehuru denna maning ej förmått göra sig så kraftigt gällande, att

fullständiga åtgärder för förstärkande af försvarsväsendet kunnat vidtagas,

hade dock svenska folket under senare åren kommit till allt

klarare insigt om vådan att försumma detsamma, och ett varmt intresse

för försvarsväsendets ordnande hade vaknat.

Ett bland de många bevisen härpå vore de vid 1892 års urtima

riksdag beslutade förbättringarna, Indika dock nästan uteslutande komme

det rörliga landtförsvaret till del.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 89.

Frågan om ordnandet af försvaret i sin helhet hade likväl ännu ej

fått sin lösning, och förr än detta skett kunde vi hvarken skydda vår

neutralitet och våra handelsintressen i händelse af sjökrig mellan främmande

magter i oss omgifvande vatten eller med något hopp om framgång

hindra en anfallande fiende att landstiga på vår kust.

Det vore derför nödvändigt, att det förbättrade rörliga försvaret

till lands kompletterades genom ett tidsenligt ordnadt sjöförsvar, äfvensom

att det fasta försvaret till lands fullständigades och att tillräckligt

antal tidsenliga vapen för armén anskaffades.

Den svenska flottan, som, på grund af vårt lands hafomflutna läge,

vid krigsutbrott hade synnerligen vigtiga uppgifter sig förelagda, vore

för närvarande så underlägsen till sin styrka, att upprätthållandet af en

väpnad neutralitet, som komme att respekteras af i vår närhet krigförande

sjömagter, icke vore möjligt, och än mindre skulle denna otillräckliga

flotta med ringaste hopp om framgång kunna hindra en anfallande

fiende från att brandskatta och sköfla våra kuststäder eller

verkställa en landstigning på vår kust. Nödvändigheten bjöde alltså

att skyndsamt sätta vårt sjöförsvar i sådant skick, att det, så vidt möjligt

vore, måtte kunna utföra dessa för vårt lands sjelfständighet så

ytterst vigtiga uppgifter.

Vid sistlidne riksdag hemstälde Kongl. Maj:t, att på extra stat,

utöfver de af 1893 års Riksdag till en pansarbåt beviljade, ännu icke

anvisade medel, 1,868,000 kronor, måtte beviljas 10,622,000 kronor att

jemte förberörda belopp utgå under åren 1895—1899 med en femtedel

årligen för att jemte det till ofvannämnde pansarbåt för år 1894 anvisade

anslag af 1,000,000 kronor användas till nyanskaffning af fartygsmateriel

i enlighet med ett program, grundadt på 1892 års sjökrigsmaterielkomités

betänkande, som afsåge nybyggnad af tre l:a

klass pansarbåtar, ett avisofartyg, ett transport- och minmaterielfartyg,

tio l:a klass minbåtar och sex 2:a klass minbåtar. Men detta förslag

antogs ej af Riksdagen, utan anvisades blott 1,500,000 kronor för 1895

för anskaffning af fartygsmateriel.

Sjöförsvaret befunne sig sålunda hvad materielen beträffade alltjemt

i ett otillfredsställande läge, och ehuru den materiel vi egde vore i

fullgodt stånd, vore den alltför otillräcklig.

Då enligt sistnämnda komités åsigt sjökrigsmaterielen, för att kunna

vara någorlunda betryggande, borde bestå af stridsfartyg till minst nedan

angifna antal af de olika certerna, nemligen:

15 pansarbåtar af l:a klass,

30 minbåtar » l:a »

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 89.

9

20 minbåtar af 2:a klass,

6 avisofartyg jemte

fast och tillfällig mineringsmateriel, så skulle det fordras en tidrymd

af inemot 50 år för att på det sätt som hittills varit följdt anskaffa

ofvannämnda sjökrigsmateriel. Men då pansarbåtarnas och avisofartygens

användbarhet icke borde beräknas för längre tid än omkring 30 år

och minbåtarnas till omkring 20 år, samt således nära hälften af de

tidigast anskaffade krigsfartygen éfter 50 års förlopp ej skulle vara fullt

tjenstbara, ansåge motionärerna det tydligt, att vi på den väg, som

hittills varit följd, aldrig skulle kunna erhålla en fullt effektiv materiel

till det antal, som sålunda ansetts såsom det minsta erforderliga i sjöförsvarsväg.

Det läge således i öppen dag, att om ett betryggande försvar

någonsin skulle kunna skapas, måste kraftiga åtgärder vidtagas.

Flottans nuvarande stridsmateriel, förutom äldre fartyg, bestode af:

4 pansarbåtar l:a klass, deraf en under byggnad,

6 minbåtar l:a »

9 » 2:a » jemte

fast och tillfällig mineringsmateriel,

hvadan, för uppbringande af denna materiel till den styrka, som omförmälda

1892 års sjökrigsmaterielkomité ansett erforderlig, återstode att

anskaffa:

11 pansarbåtar l:a klass,

24 minbåtar l:a »

11 » 2:a » samt

6 avisofartyg äfvensom mineringsmateriel.

Då jemlikt statsrådsprotokollet den 13 januari 1894, jemfördt med

senare erhållna uppgifter angående kostnaden för den under byggnad

varande pansarbåten, anskaffningskostnaden numera vore för hvarje:

pansarbåt l:a klass ........................... 3,194,000 kronor,

minbåt l:a » 215,000 »

» 2:a » ............................. 105,000 »

avisofartyg ............................................. 880,000 »

betingade kompletteringen af flottans stridsmateriel, jemte erforderliga

medel, 694,000 kronor, för fullbordande af den under byggnad varande

fjerde pansarbåten, ett sammanlagdt utgiftsbelopp af 47,423,000 kronor,

Bih. till Riksd. IVot. 1890. 4 Rami. 1 Afd. b‘2 lläft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 89.

förutom kostnaden för den fasta och tillfälliga mineringsmateriel, som

ännu kunde behöfva anskaffas till skydd för vigtigare hamnar och inlopp.

Af det ofvan anförda framginge, dels att landets trygghet ovilkorligen

fordrade sjöförsvarets förstärkande, dels ock, att, då detta

numera icke vore möjligt med mindre än det utfördes på jemförelsevis

kort tid, härtill åtginge större belopp än som rimligen kunde undandragas

andra statsverkets behof, samt att således en betydligare tillgång

till medel måste på en gång beredas.

Om från 47,423,000 kronor droges kostnaderna för minbåtarne,

återstode i rundt tal ett belopp af 40,000,000 kronor, för hvilket pansarbåtar

och avisoångare skulle anskaffas. Det vore denna summa, som

borde anskaffas genom särskilda åtgärder.

Minbåtarne syntes fortfarande såsom hittills böra byggas med årliga

anslag. För innevarande år hade Riksdagen beviljat för nybyggnad

vid flottan 1,500,000 kronor. Om man antoge, att Riksdagen under

loppet af 10 år läte detta anslag årligen växa intill ett belopp, som

vore den beräknade annuiteten för ett lån af 40,000,000 kronor, sedan

detsamma blifvit till fullo upptaget, syntes af nedanstående tablå, att

omkring 6,800,000 kronor för minbåtars byggande förefunnes, sedan

man från detta nybyggnadsanslag betäckt de årliga annuiteterna på de

under tiden upplånta medlen:

Ifrågasatt årsanslag:

Årsannuitet:

För minbåtars

byggande:

Kronor. Kronor. Kronor.

l:a året................................. 1,500,000: — 220,000: — 1,279,800: —

2:a » 1,600,000: — 440,000: — 1,159,600: —

3:e » 1,700,000: — 660,600: — 1,039,400: —

4-e » 1,800,000: — 880,800: — 920,000: —

5:e » 1,900,000: — 1,101,000: — 799,000: —

6:e » 2,000,000: — 1,321,200: — 678,800: —

7-e » 2,050,000: — 1,541,400: — 508,600: —

8:e » 2,100,000: — 1,761,600: — 338,400: —

9:e » 2,150,000: — 1,981,800: — 68,200: —

10:e » 2,202,000: — 2,202,000: — --

Summa kronor 6,791,800: —

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 89.

11

Beträffande det otillfredsställande skick, hvari vårt fasta försvar

till lands befunne sig, behöfde endast påpekas: att Karlsborgs fästning

ännu stode ofullbordad; att Norrbotten saknade hvarje fast stödpunkt

för försvaret; att de försvarsverk, som blifvit uppförda vid inloppen till

Stockholm, äfvensom befästningarne vid Karlskrona visserligen befunne

sig i godt skick, men behöfde kompletteras och förstärkas på grund

af de stora framsteg, som vapentekniken gjort under senaste tider; att

ön Gotland, hvilken under ett sjökrig i Östersjön måste vara en eftertraktad

besittning för en hvar af de krigförande magterna, saknade en

befästad punkt till betryggande af öns besittning; samt att anspråk

på befästande af inloppen till våra förnämsta kuststäder gjorde sig allt

mer gällande.

Ofvan nämnda befästningar äfvensom dylika till skydd för åtskilliga

större kuststäder vore alla af stort värde för försvaret, men då de

icke lämpligen på en gång kunde utföras, kunde man till en början icke

tillgodose andra än dem, som hade den största betydelsen. Under antagande,

att arbetena å Karlsborg fortginge tills vidare genom direkta

årsanslag, torde för de vigtigaste arbetena i öfrigt böra anskaffas medel

till ett belopp af 15,000,000 kronor, hvilket ingalunda borde sättas

lägre, då ensamt de så behöfliga ifrågasatta fästningarna i Norrbotten

och på Gotland torde kräfva med bestyckning den förra omkring

6,500,000 kronor och den senare 3,500,000 kronor.

Värdet af arméns förseende med nya gevär på sätt Kongl. Maj:t

föreslagit behöfde, enligt motionärernas förmenande, icke utvecklas, då

Riksdagen genom sitt bifall förlidet år till anskaffande af en del sådana

erkänt detsamma. Då hela anskaffningskostnaden blifvit beräknad till

öfver 7,000,000 kronor, kunde, om anskaffningen skulle ske så fort

som möjligt, hela beloppet icke lämpligen tillgodoses ensamt genom

årliga anslag, utan syntes åtminstone 5,000,000 kronor böra anskaffas

på det sätt motionärerna föreslagit.

För att försvarsverket måtte kunna motsvara de anspråk, som

landets trygghet uppstäde på detsamma, fordrades alltså sjöförsvarets

förstärkande, det fasta försvarets komplettering samt arméns förseende

med nya gevär, men äfven att detta utfördes inom möjligt kortaste tid.

Härtill kräfdes dock, att penningar till stora belopp kunde disponeras

för ändamålet utan att andra statsbehof åsidosattes. Det spörsmålet

framstälde sig då: huru och hvarest skulle dessa nödiga medel

erhållas?

Det vore påtagligt, att svenska staten, liksom andra stater i liknande

läge, måste anlita sin kredit och således genom lån anskaffa de

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 89.

belopp, som fordrades för att sätta sitt försvarsverk i fullt stånd, men

detta behöfde lyckligtvis icke ske genom utländskt lån, utan kunde genom

anlitande af inhemsk statskredit dessa medel anskaffas inom eget

land. Kapital till belopp af flera hundra millioner kronor funnes i

sparbankerna samt på deposition och upp- och afskrifningsräkningarna

i de öfriga bankerna. Enligt officiella uppgifter vore i bankinrättningarna

insatta följande belopp:

enskilda sparbankernas behållning den 31/ia 1892 kronor 298,456,083: —

postsparbankens behållning den a0/n 1894 ......... » 28,407,735: —

riksbankens, de enskilda bankernas samt aktie
och

folkbankernas sammanlagda behållningar

den 30/n 1894, nemligen:

å sparkasseräkning innestående........................... » 14,432,934: —

å upp- och afskrifning innestående ..................... » 76,613,083: —

å depositionsräkning » » 324,375,844: —

Summa kronor 764,285,679: —.

Häraf framginge, att tillgång å disponibla medel inom landet icke

saknades.

Bästa utvägen att tillgodose förutnämnda försvarsbehof läge otvifvelaktigt

uti ett lämpligt anlitande af den inhemska statskrediten i likhet

med hvad andra länder gjorde, såsom England, Frankrike m. fl.; utan

upptagande af lån skulle till och med dessa rika länder icke städse

kunna hålla hela sitt krigsväsende fullt effektivt efter tidens fordringar.

Man nöjde sig der med att betäcka ränta och amortering å dessa lån

med de årliga statsinkomsterna; och annat kunde man väl icke sätta i

fråga i vårt land, då det gälde tillgodoseende inom kort tid af försvarsbehof,

som kräfde stora kostnader. Med vårt nu brukliga sätt att

söka bestrida dylika utgifter med de årliga inkomsterna fuune vi oss

snart helt och hållet magtlösa att genomföra de omfattande förbättringar

i försvarsväsendet, hvilka här vore i fråga. Inhemska statskrediten

gåfve oss deremot kraft till detta utan att taga i anspråk folkets skatteförmåga

öfver höfvan. Försvarsbördan i sin helhet kunde på detta sätt

göras jemnare, och endast derigenom torde vigdiga delar af vårt krigsväsende,

hvilka blifvit försummade allt för länge, kunna inom kort tid

vederbörligen tillgodoses. Genom det inhemska statskreditsystemets

anlitande för här ifrågavarande ändamål sattes dessutom kapitalen i

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 89.

13

omlopp, uppmuntrades och upparbetades inhemsk industri, och på samma

gång komme de penningar, som offrades för att skänka fosterlandet

politisk trygghet, att medföra afsevärda fördelar för näringarna. Ej

heller komme på detta sätt den allmänna penningrörelsen att af de försvarsanslag,

som här ifrågasattes, betungas, utan tvärtom komme denna

rörelse att höjas genom tillkomsten af nya betalningsmedel och spekulationsföremål

i form af statsobligationer, belånade och betalbara inom

landets olika delar.

Dessa obligationer borde utgifvas endast på svenska språket, i

smärre valörer, löpande med högst 3,6 procents ränta, ouppsägbara från

långifvarens sida, fördelade i serier samt mot i öfrigt samma vilkor som

senaste statslån. Lämpligast syntes, att olika lån upptoges för här

ofvan nämnda särskilda försvarsändamål, enär dessa betingade olika

amorteringstider.

Då fartygsmateriels varaktighet kunde beräknas till 30 år, vore

rättast, att amorteringstiden för det lån, som afsåge sjöförsvarets tillgodoseende,

bestämdes till omkring 30 år, hvaremot det för befästningar

afsedda lånet borde kunna gifvas en amorteringstid af 40 år.

Vapenlånet syntes böra amorteras å ungefär 30 år.

De lånebehof, som på grund af ofvanstående skulle förefinnas,

kunde i runda tal beräknas:

för flottans nybyggnad till ....................................... kronor 40,000,000: —

» fortifikationsbehof » ....................i................. » 15,000,000: —

» gevärsanskaffning » ....................................... »_5,000,000: —

Summa kronor 60,000,000: —.

Enligt sakkunnig persons beräkning utgjorde annuiteten å ett 3,6

procents lån af kronor 40,000,000, amorteradt på 30 år, i rundt tal

kronor 2,202,000: — och på ett dylikt lån af kronor 15,000,000: —,

amorteradt på 40 år, kronor 713,000: — samt å ett dylikt af kronor

5,000,000: —, amorteradt på 30 år, kronor 275,000: —, Men då dessa

lån icke borde upptagas annat än i mån af utförandet af de ifrågavarande

arbetena, hvilket torde medtaga en tid af 10 år, borde hvarje serie af

lånen utgöra Vio af desamma och de årliga annuiteterna utgå med deremot

svarande belopp. Nedanstående tablå visade, huru annuiteterna

för de 3 lånen endast småningom under de 10 första åren uppnådde

ofvanstående belopp.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Statsutskottets Utlåtande N:o 89.

Annuiteter å lån

l:a

året

för flottar

nybyggna

220,200

is för fortifi

i. tionBbeh

— 71,300

ka- för gevär

of. anskaffnin

— 27,500:

2:a

»

440,400

— 142,600

— 55,000:

3:e

»

660,600

— 213,900

— 82,500:

4:e

880,800

— 285,200

— 110,000:

5:e

»

1,101,000

— 356,500

— 137,500:

6:e

»

1,321,200

— 427,800

— 165,000:

7:e

»

1,511,400

— 499,100

— 192,500:

— 220,000:

8:e

»

1,761,600

— 570,400

9:e

»

1,981,800

— 641,700

— 247,500:

10:e

»

2,202,000

— 713,000

— 275,000:

Vid uppförandet i de årliga budgeterna å vederbörande hufvudtitlar

af dessa annuiteter komme således desamma blott så småningom

att taga i anspråk statens inkomster för lånens förräntande och amortering;

men äfven då annuiteterna under tionde året nådde sitt maximum,

syntes de belopp, hvartill de uppginge, icke böra verka afskräckande.

Vid denna tid, då grundskatteafskrifningen vore afslutad, och

de försvarsbehof, som berodde på 1892 års urtima Riksdags beslut,

blifvit tillgodosedda, kunde väl de belopp, som här vore i fråga, icke

alltför mycket försvåra årsbudgeternas uppgörande.

Ehuruväl det måtte förefalla mången djerft att framställa ett i vårt

land så ovanligt förslag som detta, hade motionärerna dock dristat göra

det, då fara vore, att, om icke kraftiga åtgärder, och detta mycket snart,

vidtoges för tillgodoseende af här ifrågasatta vigtiga försvarsmål, våra

bemödanden härutinnan sedermera komme för sent; några få dagars

brandskattning och blockering af våra större kuststäder samt sköfling

och bränning af våra kuster, fiendens inträngande i och besättande af

delar af vårt land, hvilka i saknad af befästningar ej kunnat försvaras

af härför disponibla, men fienden kanske icke blott i antal, utan äfven

i beväpning underlägsna trupper, kunde ålägga landet bördor, som ensamt

i ekonomiskt hänseende i värde komme att uppgå till många gånger

de belopp, som här vore föreslagna att förskotteras för uppnående af

det fosterländska målet: en tryggad sjelfständighet.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlutande N:o 89.

15

Samtliga desea motioner sammanfalla derutinnan, att motionärerna

anse sjöförsvarets stärkande påkalla extra åtgärder, samt att, då härtill

skulle åtgå större belopp än som rimligen kan med nuvarande

statsinkomster undandragas andra statsverkets behof, lånta medel måste

härtill anlitas. Motionerna sammanfalla jemväl deruti, att upplåningen

förutsättes skola ega rum inom landet emot obligationer, som åtminstone

från långifvarens sida skulle vara ouppsägbara.

Deremot skilja sig motionerna i flera andra vigtiga hänseenden.

Så afse herrar Almströms m. fl. och Lilliehööks m. fl. motioner, att

samma utväg, som föreslås för sjöförsvarets förstärkande, jemväl bör

anlitas för fullständigandet af det fasta försvaret och för härens fullständiga

beväpning. Vidare förutsättes i dessa motioner, att annuiteterna

för lånemedlens återgäldande, så till kapital som ränta, skulle

uppföras i de årliga budgeterna å vederbörande hufvudtitlar, under det

att herr af Buréns motion innebär, att räntan skulle uppehållas med en

skatt af 1 Vi million kronor, lagd på cigarrer, tobak och äfven på lyxartiklar

och spel, medan sjelfva lånen icke skulle inbetalas i vidare

mån än efter statens eget godtfinnande och när kursen å obligationerna

vore låg, och friherre Klinkowström synes vilja lägga såväl amortering

som ränta på riksgäldskontoret i öfverensstämmelse med de grunder,

som blifvit faststälda beträffande 1887 års lån. Slutligen skilja

sig motionerna jemväl i det hänseendet, att medan de förra motionerna

utmynna deruti, att, innan någonting vidare af Riksdagen beslutes, frågan

om såväl de erforderliga beloppens storlek som sättet för deras anskaffande

bör öfverlemnas till Kongl. Maj:ts ytterligare utredning

och pröfning, hvarför deri föreslås eu skrifvelse till Kongl. Maj:t med

begäran härom, så hemställes i friherre Klinckowströins och herr af

Buréns motioner, att Riksdagen omedelbart ville fatta beslut på sätt de

hvar för sig föreslå.

Då utskottet nu går att utlåta sig i anledning af de sålunda föreliggande

motionerna, vill utskottet till en början uttala den mening, att

då försvaret, beträffande såväl hären som flottan, i afseende å ''personalen,

genom statsmagternas samverkan, inom de närmaste åren bör

anses blifva satt i ett med hänsyn till landets krafter att bära kostnaderna

derför någorlunda tillfredsställande skick, det såväl ur den allmänna

trygghetens som ur ekonomisk och hvarje annan synpunkt måste

vara ett stort önskningsmål, ja, en bjudande pligt, att ingenting underlåtes,

som göras kan, för att jemväl den erforderliga rnaterielen anskaffas

och annat till försvaret hörande ordnas så fort ske kan, hvarförutan,

om krig uppstår — och det är ju derför såväl den ena som

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 89.

den andra bör finnas — personalen trots alla ansträngningar föga kan

uträtta. Ingen inom näringarna eller industrien skaffar sig en personal

beräknad att kunna bedrifva en storartad verksamhet utan att i sammanhang

dermed bereda tillgång till de verktyg och redskap, som bedrifvandet

af denna verksamhet betingar för att densamma må kunna med

framgång bestå. Den, som uraktlåter detta, går säker undergång till

mötes. På samma sätt är förhållandet med en stat, Hvartill tjenar väl

att uppsätta, underhålla och öfva en stor personal till landets försvar,

på land och till sjös, om icke denna personal förses med de redskap

och hjelpmedel — vapen, fartyg, fasta stödjepunkter m. m. — som äro

nödvändiga för att densamma, när krigets dag kommer, skall kunna

icke blott kämpa, utan äfven segra.

Att dessa vapen, fartyg, fasta stödjepunkter m. m., som vårt försvar

ännu behöfver för att kunna anses fullständigadt, icke inom rimlig

tid skola kunna åstadkommas ensamt genom anvisningar inom budgetens

ram, lärer få anses vara för en hvar uppenbart, Flottans behof, för

att hon må kunna uppbringas till den styrka, som 1892 års sjökrigsmaterielkomité

i nära öfverensstämmelse med 1882 års stora sjöförsvarskomité

ansett böra åstadkommas, på det att försvaret i denna del må

anses tryggande, utan att kostnaderna derför öfverstiga vår bärkraft,

utgör enligt herrar Almströms m. fl. och Lilliehööks m. fl. beräkning

nära 47 V2 millioner kronor. För att de värsta luckorna ibland landtförsvarets

behof må kunna fyllas anse samma motionärer 20 millioner

kronor vara behöfliga. Under de senaste tio åren (1886 — 1895) har å

extra stat beviljats för landt- och sjöförsvaret hvartdera i rundt tal

1,600,000 kr. i medeltal årligen. För det förra något mindre (1,590,975)

och för det senare något mera (1,603,795). För att fylla endast de

behof, som nämnda motionärer uppgifva, skulle således, om allt lemnades

att fortgå på samma sätt som under de senaste 10 åren, I2V2 års extra

anslag erfordras för landtförsvaret och 30 års extra anslag för sjöförsvaret,

utan att hvad detta senare angår någon hänsyn tages till den

förnyelse, som sjöförsvarets materiel under tiden måste undergå. Extra

åtgärder i den rigtning, som dessa motionärer ifrågasätta, synas derför

vara enda utvägen för att kunna göra vårt försvar effektivt.

Hvad sjöförsvaret angår vill dock utskottet emot motionärerna ifrågasätta,

huruvida det kunde vara rådligt eller ens nyttigt, der icke särskilda

oförutsedda förhållanden inträda, att besörja hela den behöfliga förstärkningen

på den korta tid, som de samtliga antyda, eller inom 10 år.

Denna del af frågan synes utskottet böra betraktas icke uteslutande ur

synpunkten att fortast görligt få den bästa tjenliga materielen, utan

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 89.

17

jemväl med hänsyn till möjligheten att kunna framgent vidmagthålla

densamma i sådant skick, att den i nöjaktig mån motsvarar hvarje tids

fordringar, samt att den må kunna inom landet erhållas. Herrar Almström

in. fl. och Lilliehöök in. fl. beräkna i sina motioner pansarbåtarnas

och avisofartygens tjenstbarhet till omkring 30 år och minbåtarnas

till omkring 20 år samt antyda, att annuiteten å det lån, som skulle

för anskaffningen upptagas, komme, under förutsättning att amorteringstiden

bestämmes till 30 år, att uppgå till något öfver 2,200,000 kronor

årligen. Med denna beräkning med afseende å fartygens tjenstbarhetstid,

för avisofartygen dock nedsatt till 25 år, skulle förnyelsekostnaden

för den materiel, som 1892 års sjökrigsmaterielkomité föreslår, uppgå

till 2,233,700 kronor eller i rundt tal 2V4 millioner kronor årligen,

hvilket belopp således vore det, som för sjökrigsmaterielens vidmagthållande

till den uppgifna styrkan borde af Riksdagen beviljas. Om

dessa motionärers förslag följdes och Riksdagens anslag vöre inskränkt

till dessa 2''A millioner, så skulle under de 20 år utöfver

de 10 anskaffningsåren, som amorteringen påginge, högst 50,000

kronor årligen vara att för nybyggnadsändamål disponera, med den påföljd,

att, vid slutet af denna period, den befintliga materielen till eu

del (den som redan nu finnes) öfverskridit, och den öfriga stode vid gränsen

af den tid, då densamma upphörde att vara till krigsändamål tjenstbar

och följaktligen borde i sin helhet förnyas, hvarmed äfven hade förlorats

den* vigtiga fördelen, som följer af en mera systematisk förnyelse,

att alltid någon del af materielen står i jemnhöjd med det bästa af

motsvarande slag, som finnes inom andra mariner, en fördel, som detta

sätt skulle utesluta. Men icke no g härmed. Det skulle icke vara förenligt

med en sund inhemsk krigsfartygsbyggnadsindustri att under 8

å 10 år hafva varfven fullt upptagna med sådan byggnad, hvartill en

mängd särskilda kostbara maskiner, redskap och anläggningar erfordras,

för att 2 å 3 lika långa perioder derefter lemna dem utan all dylik

byggnad. Om vi skola kunna hoppas att inom landet få till stånd

ett genomfördt sjökrigsmaterielprogram, sådant som det 1892 års

komité utarbetat, och dervid såväl kanon- som pansarplåtstillverkningen

i betydligt större utsträckning, än som för närvarande är fallet, skall

kunna bedrifvas inom landet, hvartill utsigter icke synas saknas, lärer

derför ett vilkor vara så godt som oeftergiflig!, nemligen att beställningarna

deraf följa någorlunda jemnt och icke hopas på eu kortare tid,

som efterföljes under en längre tid af alls inga.

Utskottet tror derför, att, der icke oförutsedda omständigheter inträda,

som kunna göra större skyndsamhet nödvändig, sjöförsvarets och den

Bih. till Itiksd. Prut. 1895. 4 Sami. 1 Afd. 02 Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 89.

inhemska sjökrigsmaterielsbyggnadsindustriens sunda utveckling lika

mycket bjuda, att extra åtgärder för det förras förstärkande inskränkas

till hvad som kan erfordras för att afhjelpa de allra nödvändigaste behofven.

Våra 2:a och 3:e klassens pansarbåtar samt l:a klassens kanonbåtar

äro visserligen icke af beskaffenhet att såsom stridsredskap kunna

ställas i jembredd med l:a klassens pansarbåtar och avisofartygen.

Men om de förändras på sätt, som meraberöda komité föreslog och som

delvis redan skett, synas de dock kunna uppfylla vigtiga försvarsändamål,

i synnerhet inom våra skärgårds- och hamnområden. Af dessa

skäl håller utskottet före, att nu ifrågavarande extra åtgärder för anskaffning

af sjökrigsmateriel böra inskränkas till hvad som kan fordras

för att inom de närmaste åren fylla de farligaste luckorna, och att

med beräkning af 2V* millioner i årligt nybyggnadsanslag, eller det

belopp, som, under förutsättning af ofvan angifna varaktighetstid hos

materiélen, erfordras till densammas förnyelse, hvad som återstår, sedan

annuiteten å det belopp, som i öfverensstämmelse härmed finnes

böra upplånas, blifvit afdraget, årliga återstoden användes till en följdrigtig

anskaffning af den felande och den gamlas ersättande med en

fullt tidsenlig sådan. Med inberäkning af hvad som kan erhållas för

det vid innevarande års riksdag för år 1896 anvisade nybyggnadsanslaget

bör vid slutet af samma år finnas 4 l:a klassens, 4 2:a klassens

och 7 3:e klassens pansarbåtar, 1 avisofärtyg och 9 l:a klassens

kanonbåtar samt 6 l:a klassens och 9 2:a klassens minbåtar. Om upplåningen

inskränkes till hvad som under de fyra närmast derpå följande

åren behöfves för att tillsammans med årsanslaget nyanskaffa

4 pansarbåtar, 1 avisofartyg samt 14 l:a klassens och 6 2:a klassens

minbåtar äfvensom nybestycka 2:a klassens pansarbåtarna och l:a

klassens kanonbåtarna i enlighet med 1892 års komités förslag, så

skulle vid utgången af år 1900 materielen komma att bestå af 8 l:a

klassens, 4 2:a klassens och 7 3:e klassens pansarbåtar, 2 avisofartyg

och 9 l:a klassens kanonbåtar samt 20 l:a klassens och 15 2:a klassens

minbåtar, lemnande således, på det att 1892 års komités program

må blifva till fullo genomfördt, att under amorteringstiden, beräknad

till in alles 30 år, ytterligare anskaffa 7 l:a klassens pansarbåtar (deraf

4 för att ersätta de gamla 2:a klassens) 4 avisofartyg (för att ersätta

l:a klassens kanonbåtarna) samt 10 l:a klassens och 5 2:a klassens

minbåtar. I öfverensstämmelse härmed, och under antagande att 274

millioner komme att till fartygsmateriel årligen anvisas, skulle upplåningen

för sjöförsvaret kunna inskränkas till 10 å 11 millioner kronor.

Hvad landtför6varet vidkommer skulle dess fullständigande i de

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 89.

19

sistnämnda motionernas syfte icke afse något, för hvars vidmagthållande

fordras successiv förnyelse. Hvad som för detsamma skulle

åstadkommas, på sätt motionärerna antydt, skulle bestå i en mansålder

och en del ännu längre. 20 millioner, amorterade inom SO år, bärande

eu ränta af 3,o procent, skulle betinga en annuitet af omkring 1,100,000

kronor, hvadan med beräkning af lika belopp å extra stat, som under

de senare åren beviljats i medeltal, ett öfverskott af Va million årligen

skulle förefinnas till fyllande af andra sådana landtförsvarets behof, som

böra å extra stat utgå.

Upplåning af medel för ändamål af ifrågavarande beskaffenhet är

visserligen en temligen ny utväg i vårt land, och kunde upplåningen

icke ske inom detsamma eller medgåfve icke beloppen, som borde

kunna å extra stat för försvarsändamål anvisas, att annuiteterna för lånets

återgäldande uppfördes å hufvudtitlarna, skulle utskottet visserligen

tveka att förorda en sådan.

Men uppenbart torde vara, att, förutom den omätliga fördelen att

inom en icke allt för aflägsen framtid kunna motse försvaret sålunda

fullständigadt inom den ram, som våra materiella tillgångar kunna anses

medgifva, det bör för båda statsmagterna blifva en lättnad i deras omfattande

arbeten för landets utveckling och betryggande att vara befriade

från den farhåga, som förefinnes i försvarsverkets nuvarande

ofullständighet i här berörda afseenden. Derjemte torde härmed följa, att

utvecklingen och förbättringen inom andra samhällsområden skulle kunna

i långt större omfattning än eljest blifva tillgodosedda, hvartill kommer, att

de extra likasom de ordinarie utgifterna för försvaret blefve jemnare fördelade

på en längre följd af år. Icke anser heller utskottet, att dessa arbeten

och anskaffningar för försvaret skola blifva väsentligt dyrare derför

att de skulle bestridas medelst räntebärande lån. Den planmessighet

och kontinuitet i arbetet, som på detta sätt möjliggöres, skall tvifvelsutan

bidraga till sådana besparingar i kostnaderna, att de i afsevärd

män uppväga ränteutgifterna.

För öfrigt kan utskottet icke föreställa sig, att upptagandet inom

landet af ett sådant lån till icke större belopp, fastän icke i ordets

rätta bemärkelse för produktivt ändamål, kan på minsta vis rubba

landets kredit i utlandet. Svenska staten är mindre skuldbelastad

i förhållande till invånareantalet, Finland undantaget, än något annat

kustland i Europa, och jemväl i förhållande till de årliga statsinkomsterna,

Norge och Finland undantagna, ty under det att statsskulden,

fördelad på antalet invånare, belöper sig i Portugal till

593 kronor, i Frankrike till 495 kronor, i Holland till 358 kronor,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 89.

i Storbrittanien och Irland till 320 kronor, i Italien till 320 kronor,

i Belgien till 276 kronor, i Grekland till 265 kronor, i Preussen

till 191 kronor, i Ryssland till 91 kronor, i Danmark till 83 kronor, i

Spanien till 76 kronor, i Norge till 63 kronor och i Finland till 18

kronor, så belöper den sig i Sverige till 58 kronor per invånare, och

under det att till gäldande af deras statsskuld, om dertill användes hela

statsinkomsten, det skulle åtgå i Portugal 16,8 år, i Grekland 9,o år, i

Holland 8,7 år, i Frankrike 8 år, i Italien 7,7 år, i Storbrittanien och

Irland 7,4 år, i Belgien 6,6 år, i Spanien 5,6 år, i Ryssland 4,6 år, i

Danmark 3,3 år, i Preussen 3,3 år, i Norge 2,3 år och i Finland 1,5 år,

skulle dertill i Sverige åtgå 2,9 år.

Med hänsyn till de betydliga besparingar, som finnas innestående

i sparbanker och andra kassor, torde någon svårighet icke heller vara

att befara för att icke äfven större summor, än som här äro i fråga,

med lätthet må kunna inom landet erhållas.

Utskottet anser likväl, helst sedan Riksdagen numera i enlighet

med utskottets hemställan i sitt utlåtande angående anslagen under

femte hufvudtiteln förklarat de af motionerna, som afsåge upptagande

af lån för bestridande af kostnaden för anskaffningen under år 1896,

vara besvarade genom Riksdagens anvisning af medel för detta ändamål,

att icke någon åtgärd i förevarande hänseende bör vidtagas,

innan fullständig utredning försiggått, ej mindre rörande lämpligheten

af låns upptagande för ifrågavarande ändamål, än äfven beträffande de

belopp, som borde på sådant sätt anskaffas; och då en sådan utredning

inom vederbörande statsdepartement lätteligen torde kunna åstadkommas

så snart, att densamma kan föreläggas näst sammanträdande lagtima

Riksdag, hemställer utskottet,

att Riksdagen i anledning af herr friherre Klinckowströms,

herr af Buréns, herr Almströms m. fl. och

herr Lilliehööks m. fl. motioner måtte besluta i

skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Magt

behagade låta upprätta och för näst sammanträdande

Riksdag framlägga utredning angående de anslagsbehof,

som måste tillgodoses för att vårt försvar må såväl

till lands som till sjös, jemväl hvad materielen angår,

varda fullständigadt, tillika med förslag i hvad

mån och på hvad sätt medel dertill må lämpligast beredas.

Stockholm den 9 maj 1895.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS PERSSON.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 89.

21

Reservation:

af herrar A. Persson, H. Andersson, P. Pehrson, C. Persson, S. G.

von Friesen, P. Holm, L. Jönsson, N. Petersson, A. P. Danielson, K. A.

Kihlberg, P. Norberg och L. Norrby, hvilka ansett, att utskottets yttrande

och förslag bort hafva följande lydelse:

»Då den af Riksdagen beslutade omorganisationen af hären och

flottan, så vidt personalen beträffar, snart varder fullbordad, anser utskottet,

i likhet med motionärerna, till följd häraf vara angeläget, att

den materiel, som för denna personal erfordras för att den skall kunna

fylla sin uppgift, varder anskaffad. Men den utväg för erhållande af

de härför nödiga medel, motionärerna anvisat och föreslagit, nemligen

att staten skulle för berörda ändamål inom landet upptaga lån, anser

sig utskottet böra på det bestämdaste afråda. Om de stora europeiska

staterna, som städse måste vara rustade till det yttersta, någon gång

sett sig nödsakade att anlita en sådan utväg, finner utskottet detta icke

utgöra något för vårt land efterföljansvärdt exempel. Under detta århundrade

har svenska staten, tack vare en långvarig fred, upptagit lån

endast för produktiva ändamål, hvilket väsentligen bidragit att stärka

statens kredit i utlandet. Utskottet anser för denna kredit mindre välbetänkt

att rubba berörda praxis och upptaga statslån jemväl för improduktiva

ändamål, helst utskottet är öfvertygadt, att, huru än de föreslagna

obligationerna blefve affattade och afyttrade, de dock skulle söka

sig väg till utlandet och der vilseledande inverka på uppfattningen om

ändamålen med statens utländska lån.

Men icke blott med hänsyn härtill, utan jemväl i försvarets eget

intresse anser utskottet denna utväg icke vara tillrådlig. Genom att

nästan på en gång för ändamålet använda så stora belopp, som motionärerna

förutsatt, skulle visserligen allt det väsentligaste af den erforderliga

krigsmaterielen kunna under den närmaste framtiden anskaffas,

men med de hastiga förändringar, typer och modeller äro underkastade,

skulle den sålunda förvärfvade materielen, i synnerhet den som tillhör

flottan, snart icke längre vara tidsenlig, hvaraf utskottet befarar, att

följden skulle blifva, att nya lån måste för ändamålet upptagas.

Tryggast synes det utskottet derför vara att fortgå på den väg,

Riksdagen i detta afseende hittills beträdt, nemligen att för ifrågavarande

ändamål anvisa skattemedel. På senare tid hafva af Kongl Maj:t

åtskilliga framställningar gjorts om anskaffande af nödig krigsmateriel

Bih. till Iliksd. Frid. 1895. 4 Samt. 1 Afd. 62 Haft. 4

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 89.

och stärkande af det fasta försvaret. Så vidt skattemedlen dertill lemnat.

tillgång, har Riksdagen sökt att fylla det oundgängligaste behofyet

i berörda hänseende, och utskottet hyser den vissa tillförsigt, att,

i den mån statens inkomster dertill lemna tillgång, Riksdagen icke skall

underlåta att, om så erfordras, ytterligare tillgodose ifrågavarande behof.

Under uttalande häraf hemställer utskottet alltså,

att herr Almströms m. fl. samt herr Lilliehööks

m. fl. äfvensom friherre Klinckowströms och herr af

Buréns omförmälda motioner, de sistnämnda i hvad

de ej redan besvarats, icke må föranleda någon Riksdagens

åtgärd»;

af herrar H. P. P. Tamm och H. R. Törnebladh mot den af utskottet

använda motiveringen.

Herrar G. D. R. Tornerhjelm, A. G. L. Billing och E. Fränekel

hafva begärt få antecknadt, att de icke deltagit i förestående ärendes

behandling inom utskottet.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1895.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.