Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.

1895-03-26 · 156 sidor, varav 147 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 147 av 156 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1895:9, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

1

N:o 9.

Ank. till Riksd. kansli den 2G mars 1895, kl. 1 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till

ecklesiastikdepartementet.

(2:dra U. A.)

Ordinarie anslag.

Kongl. biblioteket.

l:o) I den till Riksdagen den 15 januari innevarande år aflåtna

proposition angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t

under åttonde hufvudtiteln föreslagit, att en förhöjning i det till kongl.

biblioteket anvisade anslag för böckers inköp och inbindning måtte beviljas

med 15,000 kronor.

Till det vid propositionen fogade statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden

den 14 januari 1895 har föredragande departementschefen till

en början erinrat derom, att uti skrifvelse den 28 augusti 1882 dåvarande

öfverbibliotekarien Gr. E. Klemming hos Kongl. Maj:t gjort framställning

om förhöjning af kongl. bibliotekets anslag till böckers inköp och bindning.

1 sådant afseende hade anförts, att enligt gällande reglemente kongl.

biblioteket såsom nationalbibliotek vore ämnadt att innehålla en, så vidt

Bill. till Rilcsd. Vrot. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 9 lläft. (N:o 9.) 1

Ang. höjning

af anslaget till

böckers inköp

och bindning.

[i.]

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

möjligt, fullständig samling af svensk litteratur och derjemte de vigtigaste

alstren af främmande länders vetenskapliga och litterära verksamhet.

Till området af bibliotekets inköp hörde således den äldre svenska litteratur,

som ännu der saknades, den utom Sveriges nuvarande gränser

tryckta svenska litteraturen, hvilken i Finland och Nordamerika vore af

betydande omfång, allt hvad i utlandet utgåfves om Sverige, af svenskar

eller i öfversättning från svenskan, samt slutligen handskrifter, hvilka

kompletterade den för svensk historia, biografi och litteratur värdefulla

handskriftsamlingen. Derjemte borde biblioteket tillegna sig det förnämsta

af brödrafolkens litteratur och tillhandahålla de vigtigaste af de

arbeten, som tunnes tillgängliga på andra länders bokmarknad, för att

såmedelst inom sitt område främja möjligheten för vårt land att deltaga

i de öfriga folkens stora kultursträfvanden. Enligt öfverbibliotekarien

Klemmings förmenande vore de minsta belopp, kongl. biblioteket behöfde

för ifrågavarande ändamål, 30,000 kronor till bokinköp och 10,000 kronor

till inbindning.

Vid detta ärendes föredragning inför Kongl. Maj:t hade dåvarande

chefen för ecklesiastikdepartementet yttrat, bland annat, att då de medel,

hvaröfver kongl. biblioteket egde att förfoga till inköp och inbindning

af böcker, icke svarade mot den utveckling, som på vetenskapernas och

litteraturens område vid den tiden försigginge, och mot de stegrade

anspråk, som i våra dagar stäldes på ett nationalbibliotek, en förhöjning

i bibliotekets anslag väl syntes önskvärd, men att departementschefen,

i betraktande af de mångfaldiga och stora anspråk, som stäldes på statsverket

för den allmänna bildningens alltmer växande behof, ansåge sig

icke kunna föreslå ett så stort anslagsbelopp, som af öfverbibliotekarien

Klemming ifrågasatts. Af detta skäl och då en fördelning af anslaget

i två delar, den ena för inköp och den andra för inbindning af böcker,

lämpligast syntes böra göras af öfverbibliotekarien sjelf efter förefallande

omständigheter under hvarje år, hade departementschefen tillstyrkt att

hos Riksdagen måtte äskas en förhöjning i det till kongl. biblioteket då

anvisade anslag för böckers inköp och inbindning, 18,000 kronor, med

allenast 7,000 kronor, eller till 25,000 kronor. Ett i öfverensstämmelse

härmed af Kongl. Magt hos 1883 års Riksdag framstäldt förslag blef af

Riksdagen bifallet, hvadan omförmälda anslag från och med år 1884

utgått med 25,000 kronor.

I skrifvelse den 29 september 1S94 hade, enligt hvad departementschefen

härefter anmält, nuvarande öfverbibliotekarien, med åberopande af

motiveringen i öfverbibliotekarien Klemmings nyssnämnda skrifvelse,

anfört, hurusom under de tolf år, som förflutit från aflåtande! af denna

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

3

skrifvelse, svårigheterna för kongl. biblioteket att med för banden varande

anslag för böckers inköp och inbindning fylla det behof, som dermed

skulle tillgodoses, i hög grad ökats. Litteraturens tillväxt både hållit,

jemna steg med den snabba utvecklingen på alla andra områden, och i

sammanhang härmed både det blifvit allt omöjligare att inom de litteraturfack,

hvilka det ålåge kongl. biblioteket att företrädesvis komplettera,

anskaffa de verk, som vore mest utmärkande för vetenskapens och litteraturens

nyare ståndpunkt. Medan sålunda allt större luckor uppstode

inom dessa fack, stege allmänhetens anspråk att genom kongl. biblioteket

få sina bildningsintressen tillgodosedda. Detta framginge tydligt deraf,

att, under det år 1882 endast 27,419 volymer framtagits till allmänhetens

begagnande och 6,153 volymer utlånats till användning i hemmen,

motsvarande tal för år 1893 stigit till 69,495 och 10,347. Af öfverbibliotekariens

årsberättelse för år 1893 inhemtades, hurusom vid 1894

års början förefunnits en till omkring 3,000 kronqr uppgående obetald

rest å de under år 1892 genom firman Samson & Wallin gjorda bokinköpen,

hvarjemte då varit obetaldt hela det inköp, som kongl. biblioteket,

år 1893 gjort hos denna firma, genom hvilken det hufvudsakliga

utländska bokinköpet förmedlades. I bokbindningen hade af brist på

medel inskränkningar måst vidtagas, så att kostnaden för år 1893 stannat

vid 6,524 kronor 46 öre mot 8,272 kronor 99 öre under närmast föregående

år. Denna nödtvungna inskränkning af bokbindningen måste,

om den år efter år upprepades, blifva i hög grad skadlig för de obundna

böckernas bestånd. Det svenska årstrycket vore sedan många år till

öfvervägande del obundet, och de obundna arbetena a utländska afdelningen

beräknades uppgå till minst 20 procent af hela volymantalet,

fastän årligen bundits så långt tillgångarna medgifvit, med iakttagande

af nödig sparsamhet i afseende på band. Eu dyrare post vid inbindningen

utgjordes af den under de två sista decennierna så hastigt tillväxande

svenska tidningslit,teraturen, hvilken på grund af det merendels

särdeles stora formatet, kräfde i medeltal 8 kronor 50 öre per band.

Att i obundet skick förvara dessa tidningsårgångar, i Indika så mycket,

vigtig! material för framtida studium funnes nedlagdt, voro ogörligt med

hänsyn till brukbarhet^! och papperets beskaffenhet. För att inbindningen

icke måtte till böckernas skada allt för mycket inskränkas, borde

minst 10,000 kronor årligen för densamma användas. Att till förmån

för bindningen sålunda inskränka inköpssumman, vore icke förenligt med

kongl. bibliotekets uppgift att uppköpa svenskt tryck från utlandet och

i biblioteket obefintliga äldre svenska tryckalster äfvensom Sverige rörande

handskrifter samt att följa med i den ständigt växande utländska bok
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

marknaden, såväl den moderna som den antiqvariska, inom området för

de kunskapsgrenar, hvilka i kongl. biblioteket vore representerade.

Bland dessa inginge de särdeles dyrbara publikationerna inom facken

skön konst, fornkunskap, geografi och resor. På grund häraf hade

öfverbibliotekarien nu anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen

aflåta proposition om höjande af kongl. bibliotekets anslag till

böckers inköp och inbindning från 25,000 kronor till 40,000 kronor.

Med åberopande af hvad öfverbibliotekarien sålunda anfört rörande

behofvet af ökade medel för ifrågavarande ändamål, har departementschefen,

som ansett det i sådant hänseende föreslagna belopp icke gifva

anledning till anmärkning, hemstält, att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen

gorå den framställning, som ofvan angifvits.

I sammanhang med nu omförmälda fråga har utskottet ansett sig

böra jemväl taga nnder öfvervägande Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen

gjorda framställning om förhöjning med i 2,000 kronor i det till

Upsala universitets bibliotek för närvarande utgående årsanslaeret af

15,000 kronor.

I detta ämne meddelas i förenämnda statsrådsprotokoll, att kanslern

för rikets universitet, hvilken med skrifvelse den 29 september 1894

till Kongl. Maj:t öfverlemnat det större akademiska konsistoriets i Upsala

framställning om åtskilliga universitetets behof, för hvilkas afhjelpande

anhållits, att anslag måtte af Riksdagen utverkas, dervid, lika med konsistorium,

såsom i högsta grad angeläget framhållit behofvet af förhöjning

i årsanslaget för universitetsbiblioteket. Till stöd härför hade åberopats

de anföranden och den motivering, som de särskilda fakulteterna

och universitetsbibliotekarien i ärendet afgifvit.

Enligt hvad bibliotekarien i sitt utlåtande meddelat, framginge af

fakulteternas betänkanden i frågan, bland annat, att utaf den summa,

som under de senare åren kunnat årligen användas till inköp af litteratur,

komme på arbeten, tillhörande de särskilda fakulteternas områden, följande

belopp: för den teologiska omkring 500 kronor, för den juridiska

700 å 800 kronor, för den medicinska vid pass 1,300 kronor, och för

filosofiska fakulteten, hvilken omfattade en sådan mängd olika vetenskaper,

något öfver 6,000 kronor; att, ehuru största delen af dessa belopp,

hvad de tre förstnämnda fakulteterna beträffade, åtgått till anskaffande

af vetenskapliga tidskrifter, sådana dock ingalunda funnits att

tillgå i tillräckligt antal; att i detta afseende särskilt medicinska fakulteten

erinrat, hurusom antalet medicinska tidskrifter, som kunnat af

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

o

biblioteket tillhandahållas, utgjorde betydligt mindre än hälften af de i

Karolinska institutets bibliotek tillgängliga; samt att de belopp, som ansetts

erforderliga utöfver hvad förut kunnat påräknas, upptagits för

teologiska fakulteten till 490 kronor, för den juridiska till 1,200 kronor,

för den medicinska till 3,000 kronor och för den filosofiska till 6,000

kronor.

En blick på bibliotekets utgifter för bokinköp syntes, enligt hvad

bibliotekarien vidare anfört, visa, att biblioteket i detta afseende vore

alldeles efter sin tid och ingalunda förmådde fylla sin uppgift. Sammanlagda

utgiften för bokinköp under år 1892 hade varit 9,767 kronor,

hvaraf de ofvan fakultetsvis anförda utgifterna representerade 8,737 kronor,

och utgifterna för fack, som ej borde föras till viss fakultet, såsom

bibliografi, litteraturhistoria, litterära tidskrifter, polygrafer och allmänna

akter, utgjort 1,030 kronor. Aret derpå hade för bokinköp utgifvits

endast 9,078 kronor, emedan det varit att frukta, att, derest ej reduktioner

gjordes, der så möjligt vore, institutionens konto skulle komma

att vid årets slut utvisa brist. Häri hade man ej misstagit sig, ty vid

räkenskapernas afslutande hade visat sig, att, äfven med ofvannämnda

starka indragning å bokinköpet, dock en brist uppstått å 254 kronor.

Orsaken härtill läge å ena sidan deri, att bibliotekets extra inkomster,

såsom till en stor del beroende af spanmålsprisen och studentantalet,

vore stadda i nedgående, å den andra sidan deri, att utgifterna för uppvärmningen

af de genom ombyggnaden i stor utsträckning vidgade lokalerna

växt så mycket öfver det under de gamla förhållandena bestämda

anslaget, att man måste af bibliotekets öfriga medel tillgripa omkring

800 kronor årligen för att betäcka bristen.

Det kunde derför betraktas som säkert, att biblioteket hädanefter

icke kunde för inköp af nya böcker, af fortsättningar å påbegynta arbeten

och af tidskrifter disponera mer än 9,000 kronor utan att brist uppstode.

Otillräckligheten af ett dylikt belopp borde springa en hvar i ögonen.

Man behöfde blott besinna, att om denna summa uppdelades på de särskilda

vetenskaper, som vid universitetet representerades, så folie på

hvar och en ett vida mindre belopp än det, som den enskilde vetenskapsmannen

i regeln använde på förökande af sin boksamling.

Det kunde måhända förefalla underligt, att, då biblioteket cgde ett

årsanslag af staten af 15,000 kronor, det icke skulle kunna använda

mer än 9,000 kronor till bokinköp. Men biblioteket hade ock att bestrida

eu mängd andra oundvikliga utgifter. Så hade det under år 1893

utgifvit för bokbindning 6,120, för materiel och arbetshjelp 2,841, för

uppvärmning 2,708, för vatten 100 kronor. Utgiften för bindning hade

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

visserligen detta år varit ovanligt stor, men att döma af föregående års

erfarenhet, syntes den ej kunna för framtiden hållas lägre än 5,000

kronor årligen. Att denna post vid universitetsbiblioteket stege till så

hög siffra, jemförd med bokinköpet, berodde derpå, att man hade att

binda ej blott hvad som inköptes, utan det flerdubbelt större antal, som

representerades af den årliga leveransen från de svenska tryckerierna,

och af den genom byte och donationer inflytande bokmassan,'' hvilken

senares volymsiffra år 1892 varit tre gånger och år 1893 fyra gånger

så stor som antalet inköpta böcker. Kostnaden för uppvärmningen hade,

såsom förut nämnts, stigit betydligt och borde hädanefter i medeltal beräknas

till 2,500 kronor årligen; och för materiel, expenser och arbetshjelp,

hvilkas siffror kunde vexla för olika år, vore nödigt att reservera

minst 2,700 kronor, som i det närmaste utgjorde medeltalssiffran för de

sista fem åren.

Visserligen hade biblioteket dessutom tillgångar, framgående dels

ur donationsräntor, dels ur vissa till detsamma ingående afgifter vid

universitetet, men dessa tillgångar, hvilkas sammanlagda belopp aldrig

varit stort, hotade nu att ej obetydligt nedgå dels genom spanmålsprisets

sjunkande, dels genom det minskade studentantalet. För de fem åren

1889—93 hade deras belopp varit 2,333, 2,336, 2,072, 2,554, 2,067

kronor. Af dessa tillgångar kunde dock intet användas till bokinköp,

då, såsom af det ofvan meddelade syntes, de ej ens försloge till gäldande

af de årliga utgifterna för materiel, expenser och arbetshjelp,

utgifter, som vid ett stort och lifskraftigt bibliotek vore oundvikliga och

med dettas vidgade verksamhet oupphörligt stegrades. För detta ändamål

egde universitetsbiblioteket ej något statsanslag, utan måste tillgripa

sina extra inkomster, under det att kongl. biblioteket härför disponerade

ett särskildt anslag. Slutresultatet blefve derför, att universitetsbiblioteket

äfven med största hushållning, och den hade visserligen med stränghet

iakttagits, icke kunde för bokinköpet. för framtiden använda mer än 9,000

kronor, och att det förknappningssystem, som genom många år konseqvent

tillämpats, måste fortfara, till dess statsmagterna trädde emellan.

En af orsakerna, hvarför, äfven om anslaget vid en viss aflägsen

tid kunde anses på ett ej alltför otillfredsställande sätt uppfylla sitt ändamål,

dock under tidens fortgång afståndet mellan tillgångar och behof

måste allt skarpare göra sig gällande, vore att söka i den vetenskapliga

produktionens oupphörligt stegrade tillväxt. Men härtill kunde läggas

äfven andra orsaker. Priset å bokmarknadens produkter hade småningom

och ej obetydligt stigit i allmänhet, men i ovanlig grad för de medicinska

och naturhistoriska större verken, Indika i regeln försåges och

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

7

äfven måste vara försedda med planclier. Kostnaden för böckers inbindning

hade ock, trots att man här sökt iakttaga den största möjliga

enkelhet, visat en oroande tillväxt, hvarigenom ytterligare minskning

blifvit nödig i de medel, som -afsåges för bokinköp.

Förutom nu anförda orsaker till bokanslagets minskade köpkraft

funnes ännu en, härledande sig ur universitetets egen utveckling och

stegrade lif. Man måste ihågkomma, att sedan år 1851 det påräkneliga

anslaget (då omkring 12,000 kronor, deraf 10,200 kronor statsanslag)

förblifvit oförändradt i trettio år, och när det för tretton år sedan förhöjdes

(statsanslaget ökades då med 4,800 kronor), hade dervid sedan

fått förblifva, under det att de ordinarie lärostolarne på dessa fyrtio år

växt med 50 procent, och en helt ny klass af e. o. professorer tillkommit.

Dåde man härtill det starkt ökade antalet af docenter och den

vetenskapliga rigtning, som studierna tagit, hvarom de talrika afhandlingarna

vittnade, kunde man förstå, att de fordringar, som nu stäldes

på biblioteket, vore mångdubbelt större, än hvad fallet varit för fyrtio

år sedan. Detta bekräftades med full tydlighet af det, som de statistiska

uppgifterna gåfve vid handen om bibliotekets starkt ökade användning

på sista tiden. Hemlånens antal hade under de senare åren utvisat ett

oupphörligt stigande, hvilket tydligen vittnade om bibliotekets ökade

betydelse för studierna. Från 6,106 volymer år 1888 hade hemlånen

växt till 10,138 år 1893, eller med 66 procent på sex år. Och siffran

skulle varit många tusental större, om biblioteket varit i stånd att anskaffa,

hvad lärare och studenter derstädes förgäfves efterfrågat. Så glädjande

denna tillökning i henilånens antal vore, trädde den dock i skuggan

för den lifliga verksamhet, som utvecklats i den om sommaren 1890

öppnade läsesalen. Före denna tid, då läsesal alldeles saknades, inhyste

man visserligen dagligen några besökande, der plats kunde beredas, men

huru oerhördt förhållandena förändrats sedan dess, visade sig deraf, att

läsesalen år 1892 begagnats af 4,181 personer, för hvilkas räkning 45,724

volymer, deraf 3,690 handskrifter, utlemnats. År 1893 hade siffran af

volymer, ut-lemnade i läsesalen, sjunkit till 34,934, men detta utvisade

långt ifrån någon minskning i dess användning, såsom syntes redan

deraf, att antalet af derstädes arbetande personer samtidigt växt från

4,181 till 4,493. Förklaringen läge deri, att det i läsesalen uppstälda

referensbiblioteket, som de besökande finge sjelfva direkt använda, i betydlig

grad utvidgats med just sådana arbeten, som ofta efterfrågats.

Emellertid syntes dylika siffror föra ett talande språk, ty de vittnade,

huru ojemförligt mycket mera än förr biblioteket loges i anspråk, men

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ock att dess förmåga att gå de arbetandes behof till mötes måste och

förtjenade att utvecklas.

Beträffande storleken af det nya anslag för bokinköp och bindning,

som måste anses erforderligt för att biblioteket skulle kunna uppfylla sin

bestämmelse, hade bibliotekarien erinrat om förut omnämnda, af fakulteterna

uppgifna belopp, hvilka bibliotekarien funnit så måttligt tilltagna,

att de endast kunde anses någorlunda motsvara behofvet. Summan af

dessa belopp utgjorde 10,690 kronor. Om härtill lades den nödiga förhöjningen

för alla de bokfadk, hvilka ej kunde föras till någon viss

fakultet, äfvensom för liandskriftsinköp — i hvilket afseende biblioteket,

som dock egde den största handskriftsamling i Sverige, tyvärr hittills

måst, ofta till stor förlust för vetenskapen och fosterlandets historia, låta

gå sig ur händerna tillfället att äfven för relativt obetydliga belopp rädda

högst värdefulla saker — och om slutligen hänsyn toges dertill, att

disponibla medel för inköp sedan år 1893 minskats med 700 kronor,

syntes totalsumman af det nya anslag, hvilket måste betraktas som

oundgängligen erforderligt, böra beräknas till 12,000 kronor.

Denna förhöjning kunde väl vid första påseendet synas betydlig,

men frågan vore ej, om ökningen i sig syntes ovanligt stor, utan om

den funnes erforderlig och således berättigad. Att den nu framträdde

så stor, hade ej minst sin grund deri, att man så länge stått stilla.

1851 års anslag hade nemligen förblifvit oförändradt i trettio år, och

den derefter beviljade förhöjningen, i hvilken förändring sedan ej skett,

hade både erkänts som provisorisk och äfven från första stund befunnits

otillräcklig.

En jemförelse med hvad inom vårt land på senare tider begärts

och beviljats för motsvarande institutioner syntes visa, att anspråken

ingalunda vore för högt stälda. Medicinska fakulteten och Karolinska

institutet hade samma uppgift att fylla; det senare hade för sitt bibliotek

ett särskildt årligt anslag af 4,000 kronor. Kong], biblioteket, som

äfven förut varit bättre tillgodosedt än universitetsbiblioteket, åtnjöte

sedan 1883 ett årsanslag, som med 10,000 kronor öfverstege det senares.

Detta anslag hade likväl befunnits otillräckligt och tarfvade en betydlig

förhöjning.

Det syntes dock ej kunna bestridas, att biblioteket vid rikets första

universitet hade fullt ut så stora förbindelser att fylla som det kongl.

biblioteket. Den publik, som det betjenade, bedrefve nästan utan undantag

vetenskapliga studier och måste derför på institutionen ställa kraf

af vida mer omfattande art än de, som i regeln förekomme vid kongl.

biblioteket. Af vetenskapliga tidskrifter, hvilka för det vetenskapliga

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande ]S):o 9.

9

studiet egde eu så ingripande betydelse, syntes vid universitetsbiblioteket

ett vida större antal vara behöflig! än i Stockholm, ehuru förhållandet

nu vore omvändt. Tyngst borde dock i vågskålen falla det ofta förbisedda

sakförhållandet, att kongl. biblioteket vore befriadt från skyldigheten

att köpa verk inom de talrika naturvetenskaperna och inom medicinen,

hvilka arbeten vore de dyraste af alla och som vid universitetet

naturligen i stor omfattning studerades och derför ej finge i dess''bibliotek

saknas. Man finge ej heller alldeles lemna ur sigte de betänkliga

luckor i bokförrådet, som uppstått genom anslagens otillräcklighet, ett

förhållande, som icke kunde vara för något bibliotek likgiltigt, men särskild!

betydde mycket vid ett universitet, der vetenskapens historia alltid

måste studeras och således åtminstone dess förnämsta produkter ej

borde för sammanhanget saknas.

Af hvad sålunda anförts har departementschefen funnit till fullo

ådagalagdt, att ifrågavarande bibliotek är i största behof af ökadt anslag,

och har departementschefen ansett det begärda beloppet ingalunda vara

för högt beräknadt.

Beträffande såväl sistnämnda bibliotek som kongl. biblioteket finner

utskottet de till statsrådsprotokollet anförda omständigheter nogsamt visa, att

de medel, hvaröfver dessa bibliotek hittills kunnat förfoga för böckers inköp

och bindning, ej äro tillräckliga för ett rätt tillgodoseende af de med

biblioteken afsedda ändamål. Så betydliga förhöjningar af statsanslagen,

som nu äskats, anser utskottet dock icke vara af behofvet påkallade.

I detta afseende torde hänsyn böra tagas dertill, att uppgiften för ifrågavarande

statsbibliotek i väsentlig mån underlättas genom de mångfaldiga, för

forskare tillgängliga fackbibliotek, som för närvarande underhållas ej mindre i

Stockholm än i Upsala; och i fråga om universitetsbiblioteket i sistnämnda stad

liar utskottet velat särskildt påpeka, att de i Upsala inrättade universitetsseminarierna

för inköp af böcker åtnjuta årligt statsanslag till ganska afsevärdt

belopp. Då genom tillbörlig hänsyn till berörda boksamlingar och deras

årliga förvärf bokinköpen vid ifrågavarande statsbibliotek kunna i flera fall

begränsas, föreställer sig utskottet, att utgifterna för detta ändamål icke

behöfva stiga till så höga belopp, som i de gjorda framställningarna

beräknats. Hvad angår kostnaderna för bokbindning, hvartill, enligt de

i statsrådsprotokollet lemnade uppgifter, betydliga belopp ansetts erforderliga,

har utskottet jemväl tänkt sig möjligheten af en nedsättning.

Särskildt beträffande tidningslitteraturen, hvars bindning, enligt hvad

öfverbibliotekarien upplyst, visat sig synnerligen kostsam, förefaller det

knappast behöflig!, att Aid hvart och ett af de tre offentliga bibliotek,

Bill. till lliksd. Blot. 189T. 4 Sami. 1 Afd. 9 Uäft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. höjning

af anslaget till

domkapitlens

expeditioner

in. in.

[2-]

till hvilka exemplar af allt svenskt årstryck författningsenligt öfverlemnas,

samtliga svenska tidningar skola i bundet skick förvaras. Äfven

beträffande bindningen afen del af det svenska årstrycket i öfrigt torde utan

synnerlig olägenhet någon inskränkning kunna göras. I sammanhang

härmed vill utskottet ej underlåta att fästa uppmärksamheten på, att

äfven de offentliga bibliotekens skyldighet, att förvara särskildt tidningslitteraturen

synes böra kunna begränsas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har utskottet ansett sig

böra föreslå, att förhöjningarna i omförmälda anslag'' till kongl. biblioteket

och Upsala universitets bibliotek bestämmas till 9,000 kronor för

h vartdera.

Under förevarande punkt hemställer utskottet alltså,

att Kongl. Maj:ts framställning må på det sätt

af Riksdagen bifallas, att, det till kongl. biblioteket

anvisade anslag för böckers inköp och inbindning höjes

med 9,000 kronor, eller från 25,000 kronor till 34,000

kronor.

Vid bifall härtill kommer det i riksstaten uppförda anslaget till

kongl. biblioteket, nu 64,200 kronor, att ökas till 73,200 kronor.

Domkapitlens expeditioner.

2:o) Kongl. Muj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte, med gillande

af hvad i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 14 januari

1895 hemstälts rörande konsistorieamanuenserna, extra biträden och vaktbetjening

vid domkapitlen samt skrifmaterialier och expenser för dessa

myndigheter äfvensom ersättning för semestervikariat, godkänna föreslagen

aflöningsstat för konsistorienotarierna samt hvad som ifrågasatts

rörande deras pensionsrätt, så ock medgifva, att för bestridande af kostnader

härför det i riksstaten under åttonde hufvudtitelns anslagsrubrik

»domkapitlens expeditioner» uppförda anslag måtte förhöjas med 69,409

kronor, eller till 94,409 kronor, samt att det nu under titel »indelning

och dermed jemförlig anvisning, på förslag, ersättningar» under nyssnämnda

anslagsrubrik upptagna anslag måtte från riksstaten uteslutas.

Till åberopade statsrådsprotokollet har departementschefen till en

början framhållit, hurusom, medan under de senaste årtiondena lönereglering

genomförts för statens embete- och tjenstemän på nästan alla

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

11

områden af förvaltningen, tjenstemannapersonalen vid de ecklesiastika

konsistorierna fått qvarstå under aflöningsförhållanden, som delvis vore

så beskaffade, att det måste förefalla egendomligt, att de icke långt före

detta reglerats. Den hufvudsakliga förklaringsgrunden härtill syntes vara,

att frågan om stiftsstyrelsernas omorganisation, långt innan senare tiders

löneregleringar å andra områden egt rum, stått på dagordningen. Redan

inom den komité, som år 1828 afgifvit förslag till kyrkolag, hade denna

fråga förevarit till behandling. I de betänkanden, som afgifvits af följande

kyrkolagskomitéer åren 1846, 1873 och 1891, förekomme förslag

till stiftstyrelsernas omorganisation. Under de senaste trettio åren hade

förslag i sådant hänseende gång efter annan utgjort föremål för både

Konungs och Riksdags pröfning. Vid 1862—1863 årens riksdag, då

Rikets Ständer för afhjelpande »tills vidare» af det anmärkta missförhållandet

beträffande aflöningarna vid domkapitlen anvisat nu utgående ordinarie

anslag af 10,000 kronor, hade antydts, »att en förändrad organisation

af domkapitlens verksamhet vore att emotse». Alltifrån kyrkomötesinstitutionens

tillkomst hade frågan om sådan omorganisation efter olika

grunder förekommit vid dessa möten. Genom proposition af den 10

februari 1893 hade Kongl. Maj:t senast påkallat Riksdagens medverkan

för samma frågas lösning. Då det emellertid hittills icke lyckats att

ernå enighet angående organisationens beskaffenhet, och ingenting tydde

på, att man stode nära målet att få denna fråga löst, förefölle det departementschefen,

som om en definitiv lönereglering, hvilken naturligtvis

borde utföras så, att den icke på något sätt blefve till hinder för en

framtida omorganisation af stiftsstyrelserna, icke längre borde undanskjutas.

Beträffande definitiv lönereglering förelåge ock en framställning

af 1888 års kyrkomöte, hvaröfver samtliga domkapitel, Stockholms stads

konsistorium samt statskontoret sig yttrat, och hade slutligen från nämnda

ecklesiastika myndigheter förnyade utlåtanden infordrats med anledning

af statskontorets yttrande. Äfven från senast församlade kyrkomöte

hade Kongl. Maj:t fått mottaga skrifvelse i detta ärende.

Vid det tillfälle, då propositionen i ämnet till 1893 års Riksdag

beslutits, hade, enligt hvad vidare erinras, departementschefen, under

hänvisning särskildt till 1888 års kyrkomötes skrifvelse, inför Kongl.

Maj:t framhållit, hurusom behofvet af en dylik lönereglering redan länge

varit både kändt och erkändt. Departementschefen hade dervid, under

åberopande af då föreliggande sifferuppgifter, påvisat, bland annat, hurusom

lönebeloppen inom de olika stiften företedde skiljaktigheter, som

icke stode i förhållande till den olikhet i göromålens mängd, hvilken

förefunnes mellan de särskilda domkapitlen, samt hurusom i afseende å

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

hvarje särskild lön visade sig en skilnad i beloppet från ena året till

det andra, hvilken föga stämde med den eljest antagna grundsatsen, att

aflöningen för en tjenst icke borde från ett’ år till ett annat vara underkastad

oberäkneliga vexlingar, allra minst till den grad, att, såsom här

vore fallet, inkomsterna vid samma befattning ena året med omkring

3,000 kronor öfverstege det andra årets eller vore omkring dubbelt så

höga det ena året som det andra. Vid samma tillfälle hade departementschefen

ock antjdt, att, om redan i aflöningarnas ojemnhet och vexling

förelåge talande skäl för behofvet af en lönereglering, en undersökning

. af löneförmånernas beståndsdelar lemnade ytterligare bevis för

nödvändigheten af en sådan. Med ledning af den omfattande utredning,

som innefattades i statskontorets utlåtande i ärendet af den 30 december

1893, ville departementschefen nu fullständigare, än hvad som vid meranämnda

tillfälle varit möjligt, ur sistberörda synpunkt belysa den ifrågavarande

löneregleringens nödvändighet. Det syntes ligga i sakens natur,

att nuvarande å riksstaten uppförda anslag, 25,000 kronor på ordinarie

och 3,716 kronor på extra stat, icke kunde vara tillräckliga både för

uppehållande af verksamheten inom 13 ecklesiastika konsistorier genom

vid hvart och ett åt dessa embetsverk anstälde notarie, amanuens och

vaktbetjent, och tör bekostande åt erforderliga skrifmaterialier och expenser.

Följden häråt hade också blifvit, att för dessa institutioners

bestånd måst uppsökas utvägar, hvilka icke å något förvaltningsområde

i vårt land hade sin motsvarighet och som delvis vore så beskaffade,

att deras anlitande icke ens syntes öfverensstämma med statens värdighet.

Vid en del domkapitel hade dessutom staten under en följd af år

nödgats träda emellan för att betäcka brister i domkapitlens expeditionskassor.

Beslut om anvisande af medel härtill hade fattats, sedan kammarrätten,

som i ärendet hörts, granskat vederbörande räkenskaper, funnit

bristerna hafva sin orsak i oundgängliga utgifter och tillstyrkt deras

betäckande. Under de senaste åren hade statskontoret af Kongl. Maj:t

anbefalts att förskottsvis af tillgängliga medel utbetala härför erforderliga

belopp för - atUsedermera till ersättning anmälas; och ämnade departementschefen,

sedan statskontoret i skrifvelse den 3 sistlidne december

hemstält, att för detta ändamål nu förskjutna 10,245 kronor 56 öre

måtte ersättas, jemväl föreslå framställning till Riksdagen i sådant syfte.

Den hufvudsakliga delen af de tillgångar, hvarmed de ecklesiastika

konsistorierna uppehölles, utginge, såsom af det redan anförda kunde

slutas, ej heller af statsmedel, utan från andra håll med ett sammanlagdt

belopp, som, enligt föreliggande uppgifter från åren 1883—1887,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

13

i medeltal utgjort omkring 55,000 kronor, en siffra, som på grund af

den kända erfarenheten rörande omöjligheten att erhålla fullt exakta

redogörelser rörande sportelinkomster, sannolikt i verkligheten varit ännu

högre. Med ledning af statskontorets utlåtande kundo sistnämnda tillgångar,

som utgått från andra håll än staten, lämpligen sammanföras

under följande hufvudgrupper nemligen: expeditionslösen, provisioner, kollektör,

bidrag från stiftens presterskap, aflöningsbidrag från domkyrkorna

och andra kyrkor samt diverse inkomster.

I. Expeditionslösen.

Denna inkomstpost hänfördes i statskontorets utlåtande under två

särskilda rubriker, fullmagtslösen och annan lösen.

Beträffande den först omnämnda, som utginge till konsistorietjenstemännen

för fullmagt, konstitutorial, antagningsbevis eller protokollsutdrag,

hvarigenom tjenst, beställning eller syssla med verklig lön på stat

tillsättes och bortgifves, hade densamma, under antagande att denna

lösen vid domkapitlen i Lund och Göteborg, hvarifrån vederbörliga uppgifter

saknades, uppgått till sammanlagdt 1,500 kronor årligen under

tidsperioden 1883—1887, i medeltal under samma period utgjort 11,827

kronor 27 öre. Denna lösen utginge enligt taxa å expeditionslösen vid

domkapitlen i riket den 31 oktober 1851. Enligt förnyade kongl. förordningen

den 7 december 1883 angående expeditionslösen, hvarigenom

i öfrigt upphäfts hvad i afseende å dylik lösen dittills varit stadgadt,

hade nemligen i 5 §, med hänsyn till nödvändigheten att tillgodose

konsistorietjenstemännens lönebehof, föreskrifvits, att, tills vidare och intill

dess annorlunda kunde vara förordnadt, dessa myndigheter, för hvilka

1851 års expeditionstaxa varit gällande, fortfarande vore berättigade att

i nyssnämnda fall uppbära lösen enligt samma taxa. Denna lösen erlades

med ett belopp af fyra procent, beräknade efter de sista fem årens medium

af de till taxering uppgifna löneinkomster, för hvilka vid den tillsatta

tjensten bevillning blifvit erlagd, och på grund af kongl. brefvet

den 22 juni 1870 gälde samma bestämmelser som för domkapitlen jemväl

för direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk i tillämpliga

delar, eller i ärenden, som för direktionen och domkapitlen vore

gemensamma. Till statsrådsprotokollet den 10 februari 1893 hade departementschefen

erinrat, att de, som hade att utgöra denna lösen, vore

kyrkoherdar i konsistoriella gäll, komministrar och lärare vid allmänna

läroverk, hvilka tjenstemän dessutom hade att, i likhet med andra statens

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

embete- och tjensteman, erlägga stadgad stämpelafgift. Departementschefen

hade dervid yttrat, att det ur ingen synpunkt kunde försvaras,

att dessa i allmänhet svagt aflönade tjenstemän betungades med en särskild

beskattning, från hvilken deras vederlikar annars numera befriats,

och att, under det en kyrkoherde, som utnämndes af Kongl. Maj:t, vore

befriad från lösen för sin fullmagt, kyrkoherde, som utnämndes af domkapitel,

äfvensom komministrar måste erlägga sådan, och detta för aflönande

af tjenstemän, hvilka, såsom konsistoriernas, måste anses vara

statens. Samtliga domkapitlen och statskontoret hade ock hemstält, att

ofvanberörda lösen måtte upphöra.

Hvad beträffade den återstående delen af ifrågavarande inkomstpost,

hvilken del, under antagande att densamma vid domkapitlen i Lund

och Göteborg, hvarifrån vederbörliga uppgifter å dess belopp saknades,

uppgått till sammanlagdt 2,000 kronor årligen under tidsperioden 1883

—1887, i medeltal under samma period utgjort 4,779 kronor 26 öre,

hade statskontoret hemstält, att konsistorienotarierna borde bibehållas vid

rättigheten att uppbära lösen för hit hänförliga expeditioner, som part

eller annan på egen begäran erliölle eller eljest icke författningsenligt

vore pligtig att lösa. Den till konsistorienotarierna utgående lösen för

expeditioner, hvilka part utan särskild begäran författningsenligt vore

skyldig att lösa, ansåge statskontoret böra utbytas mot stämpel; och

hade statskontoret härvid yttrat : »I detta hänseende synes lämpligast,

att domkapitlen och Stockholms stads konsistorium öfverflyttas från den

forsta till den tredje af de afdelningar, hvartill statsmyndigheterna i fråga

om lösen för eller stämpel till expeditioner äro hänförda i nådiga förordningarna

den 7 december 1883 angående expeditionslösen och den 5

september 1890 angående stämpelafgiften, samt att i stämpelförordningens

tariff, 3:dje afdelningen, införas stämpelafgifter:

för betyg öfver aflagdt kunskapsprof, till belopp motsvarande den

för sådant betyg nu utgående lösen, med .................................... 3 kronor,

för missiv för predikoprofs afläggande, dito dito............... 2 „

för prestebref, motsvarande sammanlagda beloppen af

för sådant bref nu utgående lösen och stämpelafgift ............... 4 „

för skiljebref i äktenskap eller trolofning, dito dito ......... 7 „

för stämning, ehvad den afser en eller flera personer, dito dito 2 „ .»

För den händelse Kongl. Maj:t gillade statskontorets berörda förslag,

borde — yttrar departementschefen — vederbörlig proposition i ämnet

till Riksdagen på finansdepartementets föredragning afl åtas. Enligt verkstäld

beräkning skulle den inkomst, som härigenom komme att tillfalla

statsverket, uppgå till omkring 3,000 kronor.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

15

II. P> •ovisioner.

Bland de poster, som för närvarande inginge i konsistoriet] enstemännens

aflöning, lemnade ingen större tillgångar än provisionerna.

Grunderna, hvarefter dessa provisioner beräknades, återfunnes i Kongl.

Maj:ts cirkulär den 9 februari 1844. Enligt detta cirkulär, i hvad detsamma

nu vore tillämpligt, utginge konsistorienotariernas provision: efter

G procent å kollektmedel, Indika inom stiftet insamlades, å vederlag under

extra nådår, samt å alla behållna inkomster vid ecklesiastika och läraresysslor,

af Indika under ledighet inkomsterna vore till läroverkens kassor

anslagna; efter 3 procent å kollektmedel, som inom andra stift insamlats

för kyrkobyggnad, samt i vissa fall å räntor å byggnadskassornas

medel. Enligt departementschefens åsigt hade åt dessa stadganden, med

hänseende till konsistorieexpeditionernas oafvisliga- behof af tillgångar,

gifvits en så utsträckt tolkning, att dess fulla berättigande * vissa fall

kunde dragas i tvifvel.

Enligt den af statskontoret lemnade redogörelsen kunde de konsistorietjenstemämnen

för närvarande tillkommande provisioner upptagas

under följande rubriker:

a) Provision å kollekt- och stamboksmedel. Denna provision hade i

medeltal under åren 1883—1887 uppgått till ett sammanlagdt belopp af

4,G18 kronor 43 öre. Under den nyssnämnda 5-årsperioden hade densamma

i Lunds och Göteborgs stift lemnat den högsta inkomsten. I

det förra stiftet hade den under ett år uppgått till ej mindre än 1,141

kronor 31 öre och i det sistnämnda till 732 kronor 1 öre. I afseende

å denna inkomstpost hade af domkapitlet i Linköping uti dess i ärendet

afgifna utlåtande framhållits olämpligheten af att medel, som af den

kristliga barmhertigheten offrades för välgörande ändamål, beskattades

i hufvudsakligt syfte att derigenom bereda lönebidrag åt domkapitlens

tjensteman. Under åberopande häraf och då genom kollektör i rikets

kyrkor, inom de flesta stift äfven för stiftens premie- och fattigkassor,

insamlade medel otvifvelaktigt vore till oafkortade belopp väl behöfliga

för de med dem afsedda ändamål, ansåge äfven statskontoret, i likhet

med domkapitlen, denna provision böra upphöra.

b) Provisioner för uppbörd och redovisning af de medel, som ingå

till presterskapets enke- och pupillkassa från lediga prosteriiga tjenster.

Enligt 9 § i kong!, reglementet den G november 1874 för nämnda kassa

skulle, utom andra medel, till kassans grundfond ingå ett års behållen

inkomst af hvarje prosteri ig beställning i riket, hvilken inkomst i allmän
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o ,9.

het borde tillfalla kassan, då beställningen första gången efter reglementets

fastställande blefve ledig, samt behållen inkomst vid prestsyssla,

hvilken, till följd af tvist eller annan omständighet, komme att stå ledig

utöfver den lagliga tillträdestiden, äfvensom vederlag under extra nådår.

I reglementets 25 § stadgades, att dessa inkomster skulle uppbäras af

konsistorium för att till enke- och pupillkassans direktion öfverlemnas

och redovisas mot vanlig provision. Enligt vederbörande domkapitels

bestämmande hade härigenom uppkomna tillgångar enbart tillfallit notarierna,

utom i Karlstads stift, der beloppet fördelats med f på notarien

och med t på amanuensen. T medeltal hade denna inkomst under åren

1883—1887 uppgått till 15,518 kronor 06 öre. Det vore emellertid

uppenbart, att denna inkomst, i den mån de1 presterliga lägenheter, af

hvilka enke- och pupillkassan egde åtnjuta inkomster, blefve färre,

komme att minskas för att slutligen helt och hållet upphöra.

Statskontoret hade ansett, att denna provision borde utöfver den

egentliga lönen tillkomma konsistorienotarierna och understält Kongl.

Maj:ts pröfning, huruvida icke densamma, när den uppbörd, som för

året till enke- och pupillkassan redovisades, ej inom stiftet öfverstege

10,000 kronor, borde fortfarande såsom hittills utgå med 6 procent, men,

när uppbörden för året vore större, med 6 procent för den del deraf,

som ej öfverstege 10,000 kronor, och med 2 procent å den de! af uppbörden,

som öfversköte nämnda summa.

c) Provision för förvaltning af vissa läroverken och domkapitlen anslagna

kassor af mera allmän natur.

Här mötte först de kassor, som inom alla stift, jemlikt § 135 i

kongl. stadgan den 1 november 1878 för rikets allmänna läroverk, skulle

finnas för dessa läroverks behof, de s. k. byggnadskassorna. Dessa kassors

inkomster utgjordes, bland annat, af två årliga kollektör öfver hela stiftet

och ett års behållen inkomst efter ecklesiastik tjensteman utom läroverket,

hvilken genom erhållet afsked eller genom afsättning från tjensten afgått

eller som aflidit utan att efterlemna enka eller omyndiga barn, hvilka

vore till nådår lagligen berättigade. Å dessa inkomstposter äfvensom å

inflytande räntor å byggnadskassornas utlånta medel egde konsistorienotarie,

enligt, ofvan anförda bestämmelser, att beräkna provision å kollektoeh

vakansmedel efter 6 procent och å räntemedel efter 3 procent. Den

inkomst, som härigenom tillflutit konsistorienotarierna under åren 1883—

1887, hade i medeltal utgjort 1,058 kronor. Vidare vore att hit hänföra

de under domkapitlets i Lund förvaltning stående äldre pastoraliefonden,

domkapitelshuskassan samt Filénska fonden, uppkomna de två förstnämnda,

domkapitelshuskassan dock ej med full visshet, genom besparade pa
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

storalier och den sistnämnda genom donations- och kollektmedel. Å

dessa fonders räntor hade provisionen under åren 1883—1887 i medeltal

utgjort tillsammans 53 kronor 2 öre. Hit vore ock att räkna den

under domkapitlets i Göteborg förvaltning stående biskopshus} onden, afsedd

för biskopshusets behof och väsentligen bildad genom besparade pastoralier,

och å hvars ränteinkomst konsistorienotariens provision i medeltal

för åren 1883—1887 belöpt sig till 128 kronor 73 öre.

Till sådana mera allmänna medel, hvarå konsistorienotarie åtnjöte

provision vore ock att hänföra arrendemedel från indragna sjunde lektionen

vid f. d. gymnasium i Linköping, salut den s. k. stomhemmansafgiften

inom Kalmar stift vid extra nådår. Å dessa poster hade konsistorienotariernas

provision i medeltal för åren 1883—1887 utgjort respektive

55 kronor 42 öre och 3 kronor G3 öre.

Statskontoret hade ansett, att efter vidtagen lönereglering provision

för förvaltning och uppbörd af dessa medel icke vidare bort utgå,

och har departementschefen härvid erinrat, hurusom beträffande biskopshusfonden

i Göteborg Kongl. Maj:t redan den 25 sistlidne oktober faststält

kammarrättens beslut, hvarigenom 1844 års cirkulär förklarats icke

vara tillämpligt med afseende å denna fonds medel och dervarande konsistorienotarie

frånkänts uppburen provision.

d) Hit vore ock slutligen att räkna uppbördsprocenter eller förvaltningsarfvoden

från till stipendier m. m. testamenterade och donerade

fonder samt från presterskapet tillhöriga genom sammanskott eller på

annat sätt bildade kassor. Konsistorienotariernas ersättning för förvaltningsbestyret

med dessa fonder utginge i enlighet med bestämmelser,

meddelade i testamenten eller donationsbref eller åt domkapitlen

eller af stiftens presterskap. Årliga medelbeloppet af denna inkomst

hade under åren 1883—1887 utgjort 5,2G1 kronor 43 öre.

Statskontoret hade framhållit, hurusom ifrågavarande slags fondförvaltning

syntes vara af helt och hållet enskild natur, och hemstält,

med hemtadt stöd af grunderna för den för landsstatens tjensteman

gällande lönereglering, att konsistorienotarierna måtte, utan afdrag å den

lön, som för dem kunde varda bestämd, få bibehållas vid den uppbördsprovision

eller det arfvode, som enligt presterskapets beslut eller i de

af enskilde utfärdade testamenten eller gåfvobref kunde vara medgifvet

för förvaltningen och redovisningen af presterskapet enskildt tillhörande

fonder och kassor samt genom enskildes förordnande under domkapitlens

vård stälda fonder.

c) Provisioner d fosterlöner för barn från allmänna barnhuset i

Stockholm.

JJih. till Jliksd. Prot. 1895. 4 Sami. 1 Afd. 9 Höft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Slutligen hade, på sätt statskontoret i sitt utlåtande närmare upplyst,

sedan gammalt utdelningen af de s. k. fosterlönerna för barn, utackorderade

från allmänna barn!mset i Stockholm, skett genom presterskapet

med vederbörande domkapitel såsom mellanhand. För bestyret härmed

åtnjöte konsistorienotarierna en af barnhusdirektionen bestämd årlig ersättning

af 50 öre för hvar je uttingadt barn. Medelbeloppet af konsistorienotariernas

inkomst härför under åren 1883—1887 både utgjort 1,181

kronor 2 öre. Då ingen allmän bestämmelse funnes om skyldighet för

konsistorienotarierna att utföra detta bestyr, ansåge statskontoret, att den

inkomst, som härigenom uppkomme, borde utgå utöfver den dem tillerkända

lön.

III. Kolleliter.

Till aflönande af och understöd åt de ecklesiastika konsistoriernas

tjenstemän och betjente hade under 1600- och 1700-talen vid särskilda

tillfällen medgifvits insamlande årligen af medel inom församlingarna

medelst kollekter. Sådana utginge åt konsistorienotarierna och amanuenserna

i Linköping, Skara, Göteborg och Karlstad, åt notarierna i

Strengnäs, Hernösand och Visby, åt notarien, amauensen och vaktmästaren

i Vesterås, åt notarien i Upsala för hållande af en amanuens, åt

notarien i Vexiö för bläck, papper och annan omkostnad, åt amanuensen

derstädes samt åt konsistorieamanuensen i Stockholm, äfvensom för

konsistorieexpeditionernas behof inom Linköpings, Strengnäs, Kalmar

och Karlstads stift. De medel, som genom dessa kollekter influtit, hade

i medeltal under perioden 1883—1887 uppgått till 2,648 kronor 8 öre

årligen. Under åberopande dels af Riksdagens skrifvelse den 8 maj

1886, deri bland annat anförts, att föreskrifterna om upptagande af kollekter

för statsändamål torde vid sin uppkomst hafva varit ändamålsenliga

och af behof påkallade, men att detta sätt att bereda statens

stiftelser behöfliga inkomster numera icke vore lämpligt, dels ock af

Kongl. Maj:ts cirkulär den 31 december 1887 angående upphörande af

vissa kollekter, hade statskontoret, då äfven uppehållandet af de domkapitlen

åliggande göromål vore att anse såsom ett statsändamål, hemstält,

att dessa kollekter måtte förklaras skola upphöra. IV.

IV. Bidrag från stiftens presterskap.

Sådana bidrag utginge inom åtskilliga stift antingen genom sammanskott

från presterskapet, enligt å prestmöten träffade öfverenskom
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

19

melser, eller från presterskapet enskildt tillhöriga kassor. Dessa bidrag,

som i medeltal för åren 1883—1887 uppgått till 3,030 kronor 5 öre,

tillkomme i allmänhet de vid domkapitlen anstälde vaktmästare, men i

Linköpings och Lunds stift jemväl vederbörande amanuens, som i det

förra stiftet åtnjöte årligen 600 kronor och i det senare i medeltal under

de nyssnämnda åren åtnjutit 533 kronor 80 öre, äfvensom i Visby stift

konsistorienotarien, hvilkens medelinkomst häraf utgjort 120 kronor 61 öre.

Statskontoret hade framhållit, att samtliga ifrågavarande bidrag måste

anses helt och hållet frivilliga, och att de alltså icke kunde tagas i beräkning

vid en blifvande lönereglering.

V. Aflöning sbidrag från domkyrkorna.

Af den utaf statskontoret lemnade fullständiga utredningen rörande

dessa bidrag framginge, att desamma dels vore beviljade från äldre

tider i för domkyrkorna faststälda stater eller genom särskilda kongl.

bref, dels hade sin grund allenast i domkapitlens beslut. På detta sätt

hade under 1600- och 1700-talen och jemväl till någon del under detta

århundrade beviljats anslag till lönebidrag, vedbrand m. m. åt notarier,

amanuenser och vaktmästare samt till skrifvarehjelp och skrifmaterialier.

Dessa anslag hade, der de ej anvisats i kontant, utgått i spanmål af de

domkyrkorna tilldelade anslag af rånte- och tiondespanmål, och hade

sistnämnda anslag numera, jemlikt kongl. förordningen den 23 juli 1869,

till statsverket indragits mot ersättning, som årligen utginge ^ efter

medelmarkegångspris med forsellön. Derjemte hade amanuensen hos

Upsala domkapitel och åtskilliga konsistorievaktmästare tillerkänts förmånen

af fri bostad i domkyrkorna tillhöriga hus. Medelvärdet af dessa

anslag, bostadsförmånerna oberäknade, hade för åren 1883—1887 utgjort

2,553 kronor 3 öre. Statskontoret hade anmärkt, att någon ovilkorlig

skyldighet för domkyrkorna att på detta sätt tillgodose domkapitlen joch

deras tjenstemän icke torde förefinnas, och att utan tvifvel anlitandet

af domkyrkornas och andra kyrkors tillgångar till omförmälda ändamål

föranledts af domkapitelsexpeditionernas ursprungliga uppgift att vara

stiftskansli för presterskapets angelägenheter och de rent kyrkliga ärendenas

vård. 1 afseende å de ifrågavarande aflöningsbidragen ansåge

statskontoret, att, der de vore beviljade från äldre tider irför domkyrka

faststäld stat eller sedermera genom särskilda kongl. bref anvisats, desamma,

af statskontoret beräknade till 1,590 kronor, rätteligen 1,591

kronor, fortfarande herde utgå och upptagas såsom eu tillgång vid löneregleringen,

samt att detsamma borde vara förhållandet med bidragen

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

till skrifmaterialier m. m. vid domkapitlens expeditioner. Hvad deremot

anginge af domkapitlen, så vidt statskontoret kunnat utröna, utan

tillstånd af Kongl. Maj:t beviljade anslag, utgörande, förutom värdet af

konsistorienotarien och amanuensen i Upsala samt konsistoriepedellen i

Strengnäs lemnad ved, tillsammans omkring 500 kronor, syntes det statskontoret,

som om dessa prestationers utgörande icke borde anses åligga

domkyrkorna allt framgent, med mindre ej särskildt förordnande derom

meddelades. Förutom ofvannämnda bidrag hade jemväl från domkyrkorna

utgått anslag för bestridande af åtskilliga kostnader för domkapitlens

expeditioner, såsom för lokal, vedhuggning, renhållning in. m.

Dessa anslag ansåge statskontoret vara af natur att åligga domkyrkorna

på grund af det i § 3 af kongl. förordningen den 11 februari 1687,

huru med rättegång uti domkapitlen skall förhållas, förekommande stadgande,

att konsistorium skall sammanträda »uti ett beqvämt rum, som

i domkyrkan eller något dess hus, med allt nödvändigt behör, dertill

beredas skall».

VI. Aflöning sbidrag från öfriga kyrkor.

Sådana bidrag utginge inom Linköpings, Lunds och Göteborgs

stift samt inom Stockholms stad och hade belöpt sig för nyssnämnda

tre stift i medeltal för åren 1883—1887 till 613 kronor 83 öre och

inom Stockholms stad till 521 kronor 50 öre, eller tillsammans till 1,135

kronor 33 öre. I Linköpings och Göteborgs stift tillgodokomme afgiften

konsistorienotarien allenast, i Lunds stift notarie, amanuens och

vaktmästare samt i Stockholms stad notarie och vaktmästare. Statskontoret,

som i sitt utlåtande lemnat upplysningar beträffande uppkomsten

af dessa aflöningsbidrag, hade ansett, att desamma, i öfverensstämmelse

med grunderna i Riksdagens skrifvelse den 8 maj 1886 om vidtagande

af åtgärder för afskaffande af kollekter för statsändamål, borde

vid en lönereglering upphöra. VII.

VII. Diverse inkomster.

a) Från de s. k. expeditionskassorna. Ofta vore dessa kassor att

anse endast såsom särskilda konti i domkapitlens räkenskaper, och, enligt

departementschefens förmenande, borde i dessa konti redovisas inkomster

och utgifter, afseende allenast skrifmaterialier och expenser, ved

m. m. Statskontoret hade upplyst, att ett dylikt konto väl förekomme

i Upsala domkapitels hufvudbok, men der afsåge allenast vissa aflönings
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

21

medel, och att kostnaderna för skrifmaterialier och expenser för expeditionen

godtgjordes från en särskild kassa, »kassa för öfriga expeditionsutgifter

vid domkapitlet», för hvilken kassa, som förvaltades af konsistorienotarien,

ej redovisades i hufvudboken, äfvensom att dylikt konto alls icke

förekomme i Skara domkapitels hufvudbok, och att ej heller Lunds domkapitels

hufvudbok innefattade redogörelse för omkostnader vid konsistorieexpeditionen,

hvilket sistnämnda syntes bero derpå, att ett belopp af 350

kronor af statsmedel utbetalades till dervarande konsistorienotarie, som,

enligt domkapitlets uppgift, af egna medel bekostade hvad derutöfver erfordrades

till extra biträde, skrifmaterialier och expenser vid expeditionen.

I Hernösands domkapitels hufvudbok förekomme eu räkning benämnd

»synodal- och konsistoriiförnödenhetskassa» samt i Stockholms stads

konsistorii hufvudbok ett konto för »Stockholms stads konsistoriikassa».

De båda sistnämnda syntes motsvara hvad som i de andra konsistoriernas

hufvudböcker i allmänhet benämndes »expeditionskassa». Under

nämnda konti redovisades såsom inkomster: statsanslag; vissa af domkyrkor

anslagna medel; de här ofvan omförmälda kollektmedel; räntemedel

af vissa kassor; i Göteborg, anslag från dervarande biskopsliuskassa

m. m.; samt såsom utgifter: förutom kostnader för skrifmaterialier,

ved m. m., aflöningsbidrag till konsistorii tjensteman och vaktmästare.

Såsom statskontoret upplyst, hade för år 1892 nämnda kassors

utgifter för skrifmaterialier och expenser, ved m. m. utgjort vid domkapitlen

i Linköping, Strengnäs, Vesterås, Vexjö, Göteborg, Kalmar,

Karlstad, Hernösand och Visby samt Stockholms stads konsistorium

tillsammans 5,113 kronor 25 öre. I afseende å beloppen af enahanda

slags utgifter hos domkapitlen i Upsala, Skara och Lund, hvarifrån

uppgifter saknades, hade statskontoret approximativt beräknat dessa

till 918 kronor. Vidare hade statskontoret meddelat, att för samma år

expeditionskassorna påförts aflöningsbidrag:

för notarierna i Stockholms stads konsistorium och

Strengnäs domkapitel....................................................... kr. 58: 5 0

för amanuensen vid förstnämda konsistorium..................... „ 75: —■

för vaktmästare vid åtskilliga kousistorii
expeditioner.

.............................................. kr. 3,124: 80

med tillägg af det belopp, som uppgifvits

tillkomma vaktmästaren hos Skara

domkapitel af statsanslaget till expeditionen

.................................................... » 50: — )> 3v174: so.

Summa kr. 3,308: 3 0.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Dessa aflöningsbidrag ansåge statskontoret vid en lönereglering

böra upphöra. Beträffande de bland kassornas tillgångar hittills upptagna

inkomster af kollektmedel, utgörande för 1892 omkring 200

kronor, hade, såsom redan under rubriken Icollekter angifvits, statskontoret

uttalat sig för, att sådana för här afsedda ändamål icke borde

ifrågakomma. Lika litet kunde enligt statskontorets åsigt såsom tillgångar.

vid en blifvande lönereglering beräknas sådana poster som i

Linköpings domkapitels räkenskaper upptagen upp- och afskrifningsränta

90 kronor 37 öre, i Kalmar befordringsafgift 3 kronor 50 öre

samt i Hernösands hyror för begagnande vid åtskilliga tillfällen af

högtidssalen (sessionsrummet) samt smårummen 237 kronor. Deremot

ansåge statskontoret, att såsom tillgångar vid lönereglering borde upptagas:
anslag

frånLinköpingsdomkyrka kr. 86: 8 3

b b Skara domkyrka förenämnda

spanmålsanslag, i

värde omkri ng .................... 50: —

anslagfrånHernösandsdomkyrka » 300: — kr, 43g. 83

b b Göteborgs biskopshuskassa............ b 200: —

räntemedel hos Stockholms stads konsistorium

omkring................................................ b 300: —

diverse inkomster, enligt redogörelserna för

Linköpings och Vesterås stifts expedi
tionskassor.

.................................................... b 128: 30 ]ir, 1,065: 13.

Upptagande af sistnämnda post, 128 kronor 30 öre, såsom en

tillgång syntes dock på af departementschefen anförda skäl få anses

vara beroende på ett misstag.

b) Från vissa af allmänna medel grundade, under domkapitlens

förvaltning stälda, fonder. Enligt statskontorets uppgift utginge lönebidrag

från dylika fonder vid tre domkapitel. Vid domkapitlet i Linköping

hade enligt kong!, brefvet den 9 december 1887 åt dåvarande

konsistorievaktmästaren beviljats från stiftets byggnadskassa ett belopp

af 200 kronor årligen. Inom Lunds stift hade, enligt kongl. brefvet

den 17 oktober 1890, från den så kallade äldre pastoraliefonden under

hvart och ett af åren 1891, 1892 och 1893, i likhet med förhålllandet

under flera föregående år, löneförhöjning anvisats till konsistorieamanuensen

med 400 kronor och till konsistorievaktmästaren med 300

kronor. Genom kongl. bref, senast af den 29 juli 1876, hade från

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

23

biskopshuskassan i Göteborg såsom hyresersättning åt konsistorievaktmästaren

beviljats ett belopp af 300 kronor årligen.

Statskontoret ansåge dessa bidrag fortfarande kunna påräknas,

det från Linköpings stifts byggnadskassa dock endast för nuvarande

konsistorievaktmästarens tjenstetid.

c) Från enskilda, under domkapitlens i Strengnäs och Göteborg

samt Stockholms stads konsistorii förvaltning stående, donationsfonder.

Summan af de från dessa fonder utgående belopp utgjorde allenast 28

kronor och utginge såsom bidrag till vaktmästarnes vid dessa konsistorier

aflöning.

Domkapitlet i Strengnäs hade föreslagit, att der utgående belopp,

eller 10 kronor, fortfarande borde på enahanda sätt användas, och statskontoret

hade förklarat sig icke finna anledning att afgifva något derifrån

afvikande förslag beträffande de utaf domkapitlet i Göteborg och

Stockholms stads konsistorium i förevarande hänseende disponerade

belopp.

d) Af af gifter vid befordringar, kallelser till examina och prof samt

sigillpenningar. Sådana afgifter hade utgått med följande belopp i medeltal

för åren 1883—1887 nemligen: till amanuenserna i Vexiö och

Lunds stift med 68 kronor 70 öre samt till vaktmästarne i Skara,

Vexiö, Lunds, Göteborgs och Kalmar stift med 165 kronor 15 öre.

Statskontoret hade ansett, att med vidtagande af en blifvande lönereglering

dessa afgifter borde upphöra.

Af statskontoret hade vidare anförts, att, förutom den förmån af

fri bostad, som, på sätt redan blifvit omförmäldt, af amanuensen hos

domkapitlet i Upsala och åtskilliga konsistorievaktmästare innehades i

domkyrkorna tillhöriga hus, dylik förmån åtnjötes af:

konsistorienotarien i Linköping på grund af donation enligt ett

handlingarna bifogadt testamente af den 28 juli 1827, i hvithet föreskrifves,

att »denna testamentariska förmån icke må vid något tillfälle

hindra och hvarken såsom något inre eller öppet skäl verka och anföras

till nekande af den förbättring uti laga löneinkomster, med hvilka

i framtiden konsistorienotarier möjligen må ihågkommas»;

konsistorienotarien i Strengnäs i konsistoriehuset, hvilken förmån

enligt handlingarna kunde uppskattas till 500 kronor; samt

vaktmästarne vid domkapitlen i Karlstad, Hernösand och Visby,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

för hvilken sistnämnde dock från domkapitlets expeditionskassa utbetalts

75 kronor såsom hyra.

Statskontoret hade funnit, att med afseende å innehållet af ofvan

omförmälda testamentariska förordnande boställstörmåneu för konsistorienotarien

i Linköping icke kunde inräknas i den aflöning, som

eljes pröfvades böra tillkomma denne tjensteman, men att detta borde

ske med afseende å de amanuensen i Upsala, konsistorienotarien i

Strengnäs samt vaktmästarne vid domkapitlen i Karlstad, Hernösand

och Visby tillkommande bostadsförmåner.

Af hvad sålunda blifvit anfördt framginge — yttrar departementschefen

— att statskontoret ansett, att efter den ifrågasatta löneregleringens

tillämpning, alla de under förenämnda rubriker upptagna inkomster

och förmåner skulle helt och hållet upphöra, med undantag:

dels af de under afdelningarna V och VII a) upptagna anslag från domkyrkor

som funnes beviljade från äldre tider i för domkyrka faststäld

stat eller sedermera genom särskilda kongl. bref anvisats att utgå, samt

de under VII b) anförda bidrag från äldre past.oraliefonden i Lund 700

kronor och från biskopshuskassan i Göteborg 300 kronor samt de under

VII c) upptagna bidrag från enskilda fonder 28 kronor, äfvensom den

nyss omförmälda, konsistorienotarien i Strengnäs tillkommande, till

värde af 500 kronor beräknade boställsförmånen, hvilken enligt statskontorets

förslag skulle beräknas såsom tillgång för lindrande af statens

utgifter vid den blifvande löneregleringen; dels ock af den del af

under I upptagna lösen för expedition, som part ej vore skyldig att

lösa, samt provisionerna under II b) å presterskapetskapets enke- och

pupillkassas medel och under II d) och e) å diverse enskilda fonder

och fosterlöner äfvensom de under IV omförmälda bidragen från presterskapet

och dess enskilda kassor, hvilka skulle tillkomma konsistorietjenstemännen

såsom sportelinkomster utöfver aflöningen.

Mot statskontorets förslag att, såsom ständig tillgång till bestridande

af utgifterna för den föreslagna löneregleringen, beräkna det

bidrag af 700 kronor, som årligen sedan 1877 utgått och senast på

grund af Kong]. Maj:ts bref den 22 september 1893 för åren 1894—1896

anvisats att utgå såsom lönebidrag till konsistorieamanuensen och vaktmästaren

i Lund från den så kallande äldre pastoraliefonden, hade dervarande

domkapitel inlagt sin gensaga, under anförande, att fondens

tillgångar i anseende till fallande räntefot numera icke ens försloge till

bestridande af de på fonden i öfrig! anvisade utgifter, och att, då fondens

kapitaltillgång årligen miskades, densamma icke kunde påräknas

skola för någon längre framtid lemna det begärda bidraget. Likaledes

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

25

hade domkapitlet i Strengnäs anmält, att dervarande konsistorienotarie

icke längre åtnjöte förmånen af fri bostad. I följd häraf har departementschefen

ansett, att de af statskontoret såsom tillgång för staten

härför upptagna tillsammans 1,200 kronor icke borde såsom dylik tillgång

upptagas.

Någon beräkning rörande beloppet af den under I omförmälda

lösen, som skulle indragas och med stämpel ersättas, hade ej af statskontoret

verkstälts. Deu tillgång, som härigenom komme att beredas

statsverket, skulle, såsom ofvan blifvit nämndt, uppgå till omkring 3,000

kronor.

I en annan mera betydande punkt ansåge departementschefen en

ändring i hvad statskontoret föreslagit böra eg a rum. Detta vore -i afseende

å den under 11 b) upptagna provisionen å de till presterskapets

enke- och pupillkassas grundfond ingående medel, en provision, som, på

samma gång den utgjort konsistorietjenstemännens mest betydande sportelinkomst,

mer än allt annat bidragit till att göra deras inkomster vexlande,

hvarpå departementschefen, med hänvisning till statskontorets

utlåtande, anfört åtskilliga exempel. I afseende å denna provision hade

statskontoret, såsom nämnts, ansett, att densamma icke borde tagas i

beräkning vid en blifvande lönereglering, utan att den fortfarande borde

utgå såsom en extra inkomst åt konsistorienotarierna. Statskontoret

hade, på sätt förut förmälts, föreslagit, att provisionen, sedan löneregleringen

trädt i tillämpning, skulle, när redovisade beloppet öfverstege

10,000 kronor, nedsättas från 6 procent till 2 procent. Härvid vore först

att bemärka, att enligt detta förslag ett och samma arbete, för hvilket

enligt statskontorets uppfattning denna provision skulle utgöra ersättning,

blefve mycket olika betaldt, om det hopade sig på ett år eller om det

fördelade sig på två. Vidare komme härtill, att, om ock den vexling i

lönebeloppen, som det vore en af löneregleringens uppgifter att undanrödja,

genom procentnedsättningen skulle betydligt inskränkas, hvilket

vore det af statskontoret uppgillra syftet med förslaget om nedsättningen,

samma vexling dock derigenom icke blefve helt och hållet häfd; och

sedan vakansårens omloppstid vore slut och provisionerna upphörde, blottstäldes

konsistorienotarierna för en så afsevärd löneminskning, att utan

tvifvel fordringar skulle komma att ställas på staten att delvis omgöra

löneregleringen.

Beträffande den ifrågavarande provisionen vore att märka, att densamma

allt sedan presterskapets enke- och pupillkassas bildande utgått

för förvaltningen och redovisningen af de medel, som från vakanta presterliga

lägenheter tillfullo kassan, med (i procent. Härom stadgades i 25 §

Bih. till Uiksd. Vrot. 1899. 4 Sami. 7 A få. 9 Höft. t

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

af det för kassan gällande reglementet, att kassans inkomster af dessa

lägenheter skulle uppbäras af konsistorierna, för att till kassans direktion

öfverlemnas och redovisas, mot hittills vanlig provision. Ehuru af ordalagen

i detta stadgande framginge, att man syntes hafva velat lemna

konsistorierna fria händer att för utförande af detta bestyr anlita äfven

andra personer än konsistorii tjenstemän, hade dock sådant icke ifrågakommit,

utan hade denna redovisning uppdragits åt konsistorienotarierna,

med undantag för ett stift, der detta uppdrag lemnats jemväl åt amanuensen.

Då således erfarenheten gifvit vid handen, att detta arbete,

som väsentligen bestode i bevakande af kassans rätt vid af- och tillträdessyner

samt vid utarrendering af boställen äfvensom i uppbörd,

bokföring och redovisning af alla för ifrågavarande lägenheter kassan

tillfallande medel, kunnat af konsistoriet]enstemännen, om ock med väsentligen

ökad tunga i deras arbete, nöjaktigt utföras, syntes från denna

sida, eller synpunkten af möjligheten att få arbetet genom konsistorienotarierna

på ett tillfredsställande sätt utfördt, intet hinder möta för att

samma arbete, om en lönereglering för dem komme till stånd, betraktades

såsom ett dessa tjenstemäns tjensteåliggande. Gent emot det af

statskontoret jemväl framstälda förslaget om nedsättning i denna provision

hade domkapitlet i Lund bevändt, att, då provisionen till nu utgående

procent vore tagen i beräkning i det ursprungliga förslaget till kassans

bildande, och Kongl. Maj:t tillförene icke funnit skäl bifalla af delegarnes

i kassan ombud gjord framställning om nedsättning i denna provision,

någon anledning att nu fästa afseende å detta förslag icke syntes

förefinnas. Vidare kunde med fog härvid invändas, att den hittills utgående

provisionen icke vore högre, än att med all säkerhet denna gren

af kassans förvaltning, om densamma skulle af kassan sjelf mera omedelbart

utföras, komme att blifva ännu kostsammare. Slutligen kunde det

icke anses ligga något origtigt i, att kassan, hvilket ock enligt dess

reglemente förutsattes, godtgjorde konsistorierna för det att genom dem

utfördes hithörande förvaltningsbestyr, samt att genom denna godtgörelse

staten bereddes en lindring i sina utgifter för dessa institutioners uppehållande

under den tid, hvarunder dylik förvaltningsprovision ännu komme

att utgå.

Huru lång denna tid komme att blifva, läte sig icke med någon

grad af tillförlitlighet beräkna, då densamma så väsentligen vore beroende

af nuvarande tjensteinnehafvares lifslängd. Deremot kunde approximativa

kalkyler uppgöras rörande totalbeloppet af ännu återstående provision;

och har departementschefen såsom resultat af i sådant afseende

gjorda beräkningar, för hvilka å sid. 21 och 22 i statsrådsprotokollet

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

27

närmare redogöres, meddelat, att utan fara för öfverdrift kunde antagas,

att nu återstående provisionsbeloppet skulle utgöra omkring 90,000 kronor.

Efter att hafva lemnat förestående utredning rörande de tillgångar,

genom hvilka de ecklesiastika konsistoriernas verksamhet hittills uppehållits

och den omfattning, hvari desamma vid en blifvande lönereglerng

kunna tillgodogöras, har departementschefen öfvergått till en redogörelse

dels för de göromål, som ålåge dessa konsistorier, dels för den personal,

som erfordrades för göromålens behöriga förrättande, samt dels slutligen

för, huru löneregleringen syntes böra vara beskaffad, och de för dess

genomförande erforderliga statsanslag.

Hvad först anginge

gör omålen vid de ecklesiastika konsistorierna

hade departementschefen yttrat, att, när förslag till en lönereglering, hvilken,

såsom den ifrågavarande, kräfde icke obetydliga uppoffringar från det

allmännas sida, framlades, måste den frågan träda i förgrunden, hvilket

gagn staten hade af de institutioner, för hvilka dessa uppoffringar kräfdes,

och hvilket arbete de vid dem anstälde tjenstemännen hade att utföra

för det allmännas räkning. Hvad statskontoret i detta hänseende

yttrat, eller att de ecklesiastika konsistorieexpeditionema, beträffande

arten och omfattningen af det arbete, som der utfördes, syntes vara att

jemföra med rektorsbefattningarna vid de allmänna läroverken, lemnade

ingalunda en tillräcklig ledning för bedömande af frågans innebörd.

Ytterst få vore de allmänna bestämmelser, som direkt afsåge konsistorienotariernas

göromål. Kongl. brefvet den 12 februari 1805 stadgade om

handlingars mottagande och diarieföring genom konsistorienotarien; kongl.

brefvet den 25 april 1811 föreskrefve, att besvärs- och alla öfriga till

konsistorium stälda skrifter, der fråga vore om fatalier, icke borde till

någon annan inlemnas eller emottagas af annan person än konsistorienotarien,

eller den hans syssla förestode, hvilken vore den person, som

vid konsistorierna svarade emot andra publika verks aktuarier eller registratorer;

och i kongl. förordningen den 12 mars 1830 återfunnes särskilda

bestämmelser rörande konsistorienotariens ansvarsskyldighet för

de medel, som han i eller för sin tjenst till förvarande, förvaltning eller

redovisning mottagit. Enligt kyrkolagen ålåge honom, bland annat, att

åtfölja biskopen vid visitationerna samt dervid »förfärdiga acta visitatoris».

1 handlingarna vore från de särskilda domkapitlen lemnade sifferuppgifter

för att visa göromålens omfattning under femårsperioden 1883

—1887. Statskontoret hade erinrat om, att dessa uppgifter vore uppstäda

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

så olika, allt efter det olika sätt, hvarpå diarierna fördes, att desamma

icke knnde läggas till grund för en jemförelse af göromålen inom de

olika domkapitlen. Departementschefen ansåge visserligen, att, äfven om

en större likformighet i diarieföringen egt rum, summan af diarienummer

vore en ytterst otillförlitlig mätare på arbetsbördan i ett embetsverk,

samt att detsamma väsentligen vore förhållandet beträffande antalet

protokollsparagrafer och expeditioner, hvarom ock uppgifter i handlingarna

förekomme. Men, ehuru det icke kunde förnekas, att den högre

eller lägre siffra, som i detta fall uppkomme, föga betydde, och det

vore uppenbart, att ett enda mål kunde förorsaka vida mera arbete, än

ett tio- eller tjugutal andra, har departementschefen, då dock någon

föreställning om den verksamhet, som försigginge inom domkapitlens

expeditioner, genom de anförda siffrorna syntes kunna vinnas, i detta

hänseende exempelvis ur handlingarna anfört, att- diarienummer, protokollsparagrafer

och expeditioner uppgifvits utgöra i medeltal under den omförmälda

femårsperioden i domkapitlet i IJpsala respektive 813, 1,477

och 1,336, i Linköping 1,700, 1,586 och 2,967 samt i Göteborg 1,008,

1,823 och 1,226. Härjemte har departementschefen, såsom ett bevis på, huru

göromålen inom domkapitlet i Hernösand under de sista åren ökats, anfört

att, då diarienummern år 1887 uppgått till 1,288, densamma år 1888 stigit

till 1,624, år 1889 till 1,652, år 1890 till 1,707, år 1891 till 1,803, år 1892 till

2,089 och år 1893 utgjort 1,879. Bättre än genom dessa siffror kun de

emellertid inblick vinnas i domkapitlens verkliga arbete genom en någorlunda

fullständig redogörelse för arten af den verksamhet, som inom

domkapitlen utöfvades. 1 detta hänseende har departementschefen först

hänvisat till det af kyrkolagskomitén den 25 maj 1891 afgifna betänkande.

I detta hade komitén, som icke afset-t utvidgning eller inskränkning

af domkapitlens verksamhetsområde Titan endast förändring i deras

sammansättning och arbetets anordning, föreslagit en fördelning af göromålen

sålunda, att en del åt desamma skulle handläggas af domkapitlet

i dess helhet och en del åt biskopen med biträde af stiftssekreteraren,

och uppräknades dervid med stor noggrannhet de mål och ärenden, som

skulle på det ena eller andra sättet handläggas. Till domkapitlets befattning

skulle höra, bland annat:

att anställa prestexamen samt andra dermed jemförliga prof;

att fullgöra hvad i fråga om tillsättning af presterliga tjenster domkapitel

lagligen ålåge;

att handlägga frågor angående skilnad i trolofning eller äktenskap;

att förvalta de under domkapitlets omedelbara vård stälda kassor

och uppbördsmedel;

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

29

att öfva tillsyn öfver förvaltningen af de inom stiftet varande

kyrkors och fromma stiftelsers med flere dylika medel;

att afgöra:

a) besvär öfver frågodagsförrättning och prestval;

b) besvär öfver ernbetsåtgärd af prest i hvad ej anginge den

enskilda själavården;

c) mål angående sådan af prest begången förbrytelse, hvaröfver,

enligt hvad särskildt vore stadgadt, verldslig rätt ej finge döma;

d) tvister, huru stor andel af de med presterlig tjenst inom stiftet

förenade löneförmåner den, hvilken njöte afkomst af tjensten, skulle

afstå såsom godtgörelse till tjenstförrättande eller biträdande prest;

e) öfver kyrkostämmas, kyrkoråds eller skolråds beslut anförda

besvär, hvilka enligt särskilda författningar borde hos domkapitel fullföljas;
f)

besvär i andra mål, hvilka af Konungen blefve till domkapitlet

hänvisade.

De mål och ärenden, hvilka biskop med biträde af stiftssekreterare

skulle hafva att handlägga, hade af komitén angifvits vara, förutom

en del andra, följande:

frågor om presterskapets embetsförvaltning; om fördelning af

tjenstgöringen mellan prester inom samma pastorat; om inventering

mellan af- och tillträdare af presterlig tjenstebefattning; om utfärdande

af bestämmelser angående kyrkobetjentes tjensteåligganden; om vidtagande

af åtgärd med anledning af hållna visitationer inom stiftet;

om den ekonomiska förvaltningen af presterlig lägenhet under tid, för

hvilken afkomsten deraf tillfölle allmän kassa; samt om ekonomiska

besigtningar och laga syner å ecklesiastika boställen och lägenheter

samt vidtagande af åtgärd, som deraf föranleddes; en hel del andra

ärenden af ekonomisk och administrativ natur, såsom oregelbundenheter

i den ecklesiastika indelningen; utarrendering och förvaltning af de till

presterskapets aflöning anslagna stom-, annex-, mensal- och öfriga

hemman, löningsjordar och lägenheter äfvensom af kyrkojordar och

enkesäten; fastställande af förslag till afgäld från vissa hemman och

lägenheter till presterskapets löneregleringsfond; hushållning med de

ecklesiastika boställsskogarne samt disposition af medel, som inflöte för

derifrån försålda skogsalster m. m.; frihetsår för odling af oländig mark

å ecklesiastika boställen; tillstånd till vattenafledning å och jordafsöndring

från sådana boställen; tillsyn öfver fullgörandet af skyldigheter med

anledning af laga skifte, som öfvergått dylikt boställe; värdering af

jord eller hemman, afsedt att utgöra vederlag för jord eller lägenhet,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

som blifvit från ecklesiastikt boställe afsöndrad eller bortbytt; ny kyrkobyggnad,

tillbyggnad till, förändring eller inredning af kyrka samt

kyrkors sammanbyggnad; fastställande af ritning till begrafningsplats;

samt tillsyn öfver efterlefnad af föreskrifter angående kyrkliga fornlemningar

och angående enskilda grafvar i kyrka eller å begrafningsplats;

äfvensom frågor: om afgifvande af yttrande rörande dispens från

åldersvilkor m. in., samt rörande nådår, kollektör, patronatsrätt. och

lönetillskott från presterskapets löneregleringsfond; om förordnande, på

vederbörandes anmälan, af ombud att närvara vid handläggning af de

prester, kyrkor eller ecklesiastika hemman och lägenheter rörande mål

och ärenden, hvilka jemlikt särskilda författningar borde i närvaro af

konsistorieombud handläggas, m. in.

Onekligen gåfve denna framställning af mål och ärenden en ganska

åskådlig bild beträffande arten af här ifrågavarande arbeten. En ingalunda

värdelös inblick i domkapitelsgöromålen lemnade dessutom, då

det vore otvifvelaktigt att förhållandena vid samtliga domkapitel måste

vara i viss mån analoga, en sammanställning, som af domkapitlet i

Linköping gjorts angående antalet af de till olika arter hänförliga mål,

som under år 1887 derstädes behandlats. Af denna sammanställning

framginge, att nyssnämnda år i detta domkapitel handlagts: 263 ärenden

af hufvudsakligen ekonomisk natur, rörande kassor, fonder, stiftelser

m. m.; 44 angående arrendeuppgörelser och dylikt; 71 angående syner,

ekonomiska besigtningar och landtmäteriförrättningar å ecklesiastika

boställen; 10 angående rättegångar, konkursbevakningar m. in.; 26

besvärsmål, hvari resolutioner eller utslag afkunnats; 29 mål angående

äktenskaps- och trolofningsskilnad; 203 ansökningsmål af olika slag; 9

ärenden angående biskops- och prostvisitationer; 17 angående inventeringar

mellan af- och tillträdande prester; 4 angående kyrkobyggnader;

80 angående folkskoleväsendet; 23 angående stipendier vid läroverk

och universitet; 9 angående stiftsbiblioteket; 110 med anledning af

kongl. bref, cirkulär, resolutioner och skrifvelser från ecklesiastikdepartementet;

45 på grund af kongl. remisser; 11 på remisser från kammarrätten,

17 på remisser från kammarkollegium, 21 på remisser från

domänstyrelsen, 96 på remisser från Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i olika län, 4 på remisser från landsting; 284 eforalärenden; 12 ärenden

rörande läroverk för qvinlig ungdom; 66 andra ärenden, som föranledt

skriftvexling med andra domkapitel eller med prost- och pastorsembeten.

Betydelsen af den penningeförvaltning, som vore anförtrodd konsistorierna,

framginge af nedanstående tabell, uppgjord med ledning af

uppgifter, som i slutet af nästlidna år infordrats af ecklesiastikdepartementet:
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande}N:o 9.

31

Konsistoriet i

antal

Fondernas

kapitalbelopp

Förmedlade

utbetalningar

Upsala ..........................................................

17

252,243

4 1

465,000*

_

Linköping ..................................................

591 2 3

514,141

91

410,0003

—

Skara............................................................

53

169,730

—

279,5004

—

Strengnäs .....................................................

485

261,568

3 9 5

341,500

—

Vesterås .......................................................

42

203,587

38

250,046

04

Vexjö...........................................................

41

226,872

81

290,000

—

Lund ............................................................

35

257,689

80

612,000

—

Göteborg.....................................................

25

263,458

28

486,500

—

Kalmar..........................................................

36

352,382

26

36,409

55

Karlstad ......................................................

28

243,899

62

234,000

—

Hernösand .................................................

50

423,162

52

510,000

—

Visby...........................................................

14

37,343

13

87,080

—

Stockholm ...................................................

10

94,087

94

48,818

94

Summa

458

3,300,167

45

4,050,854

5 3

Det anförda ansåge departementschefen vara nog för att ådagalägga,

att domkapitlen vore icke blott kyrkliga utan tillika statsinstitutioner

med uppgift och pligt att vårda synnerligen magtpåliggande

allmänna angelägenheter, samt att både skicklighet, redbarhet och

träget arbete måste kräfvas af den tjenstemannapersonal, som nöjaktigt

skulle kunna utföra ofvannämnda mångartade göromål.

Beträffande

Konsistoriet] enstemännen

har departementschefen, under erinran att den för närvarande vid de

ecklesiastika konsistorierna anstälda tjenstemannapersonal utgöres af

konsistorienotarier och amanuenser, vidare anfört, att enligt kong], brefvet

1 Ej inberäknade utbetalningar för domkyrkans restaurering 135,G00 kronor.

2 Ej inberäknadt värdet af frälseriintor och hemman in. in., 7 fonder å 141,562: 25.

3 Ej inberäknade utgifna lån och insättningar i banker 320,189:21.

4 Ej inberäknade utbetalningar för presterskapets enke- och pupillkassa.

6 Ej inberäknade (i diverse fonder.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

den 1 juni 1791 konsistorienotarierna antagas af domkapitlen på konstitutorial

och att kong], brefvet den 14 september 1839 bestämmer,

att vid de domkapitel, der amanuenser icke ännu äro anstälda, men

finnas behöfliga, sådana tjenstemän må antagas. Med anledning af

det utaf kyrkolagskomitén afgifna förslaget till lag angående stiftsstyrelse

hade Kongl. Maj:t den 26 juni 1891 föreskrifvit, att ledigblifvande

konsistorienotariebefattningar icke skulle tillsättas, utan tills

vidare uppehållas genom förordnande, som af domkapitlen meddelades,

med rätt för den förordnade att uppbära med tjensten förenad lön och

öfriga förmåner.

I Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag om stiftsstyrelse

hade — yttrar departementschefen härefter — föreslagits, att för kompetens

till stiftssekreterarebefattning skulle erfordras examen, som berättigade

till inträde i rikets rättegångsverk och dessutom förfarenhet

i domarevärf. Önskvärdheten af att åtminstone i allmänhet samma

kompetensfordringar stäldes på konsistorienotarierna framginge redan

deraf, att domkapitlet i vissa mål fungerade såsom domstol samt äfven

beträffande en stor del af de ärenden, som i öfrig!; hos detsamma

förekomme, hade ett omedelbart behof af juridisk bildning och erfarenhet.

I fråga om grunderna för en blifvande lönereglering hade statskontoret,

hvad anginge konsistorienotarierna, ansett, att stiftens sins emellan

olika storlek och deraf följande olikheter i omfattningen af göromålen

borde föranleda dertill, att icke samma aflöning bestämdes för alla

dessa tjenstemän. Till ofvan omförmälda statsrådsprotokoll för den 10

februari 1893 hade departementschefen anfört, hurusom enligt hans

åsigt, stiftens folkmängd samt antalet inom stiftet befintliga kontrakt,

pastorat, skoldistrikt, folkundervisningsanstalter och allmänna läroverk,

äfvensom för Hernösands stift de stora svårigheter beträffande kyrka

och skola, som berodde på språk och andra egendomliga förhållanden

inom lappmarken och den finsktalande bygden, utgjorde sådana faktiska

förhållanden, från hvilka, med ganska hög grad af sannolikhet, slutsatser

kunde dragas beträffande mera betydande skiljaktigheter i göromålens

mängd inom de särskilda stiftsstyrelserna. Hvad särskilt framhållits

beträffande Hernösands stift kunde ej på något sätt i siffror

uttryckas, men för öfriga ofvanberörda förhållanden hade redogörelse

lemnats i en tabell, med ledning hvaraf en klassifikation af stiften

syntes kunna ske sålunda, att till första klassen hänfördes Upsala,

Lunds, Göteborgs och Hernösands stift; till andra klassen Linköpings,

Skara, Strengnäs, Vesterås, Vexjö och Karlstads stift samt till tredje

klassen Visby och Kalmar stift. Statskontoret hade i sitt utlåtande

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o It.

33

jemväl uttalat, att denna klassifikation enligt dess tanke kunde läggas

till grund för gruppering af de särskilda stiftens konsistorienotariebefattningar;

och hade statskontoret hemstält, att konsistorienotariernas

löneförmåner måtte bestämmas till följande belopp, nemligen:

för konsistorienotarierna i Upsala, Lunds,

Göteborgs och Hernösands stift............

med ålderstillägg efter tio år...............

i Linköpings, Skara, Strengnäs, Vesterås,

Yexjö och Karlstads stift........................

med ålderstillägg efter tio år...............

i Kalmar och Visby stift ...........................

med ålderstillägg efter tio år ...............

Lön. Tjenstgörings- Summa,

penningar.

3,500: —

1,500: —

5,000: —

4,000: —

1,500: —

5,500: —

3,200: —

1,300: —

4,500: —

3,700: —

1,300: —

5,000: —

2,500: —

1,000: —

3,500: —

3,000: —

1,000: —

4,000: —

med iakttagande att, i händelse konsistorienotarien i Strengnäs bibeliölles

vid nu innehafvande boställsförmån, afdrag å lönen skulle ega

rum med ett belopp motsvarande denna förmåns uppskattade värde.

Beträffande notarien vid Stockholms stads konsistorium hade

statskontoret föreslagit, att dennes aflöning måtte bestämmas till

lön................................................................................................ kronor 1,500: —

tjenstgöringspenningar ......................................................... ,, 1,000: —

med ålderstillägg å lönen med 500 kronor efter tio års tjenst.

Enligt detta statskontorets förslag förutsattes emellertid, såsom

nämndt, att konsistorienotarierna, utöfver de i staten angifna aflöningsförmånerna,

skulle såsom sportelinkomst åtnjuta, bland annat, uppbördsprocenten

från presterskapets enke- och pupillkassa med deri föreslagen

reduktion. Det syntes ej lida tvifvel, att ju icke den utsigt till inkomster

utöfver i staten föreslagna belopp, hvilken enligt statskontorets

förslag för närmaste framtiden öppnades, bidragit till att domkapitlen

temligen allmänt, åtskilliga dock med viss tvekan, funnit sig i statskontorets

förslag. Ett af domkapitlen hade påyrkat provisionens utgående

med oreduceradt belopp. Väl hade härvid af samma domkapitel

framhållits, att provisionen ingalunda vore att anse såsom en

konsistorienotarierna tillagd löneförmån, utan såsom en till domkapitlens

disposition stöld tillgång för uppbörds- och redovisningsbestyret med

presterskapets enke- och pupillkassas medel, ett bestyr, som efter domkapitlens

godtfinnande kunde uppdragas äfven åt andra än konsistorienotarierna.

Men då sannolikheten af att domkapitlen, hädanefter mer

Bih. till lliksd. Prof. 1895. 4 Sami. 1 Afd. 9 lläft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

än hittills, komme att fråntaga konsistorienotarierna detta bestyr syntes

ytterst ringa, skulle, om provisionen fortfarande med oföräudradt belopp

utginge, den nu med rätta öfverklagade ojemnheten i dessa tjenstemäns

inkomster, trots löneregleringen, tillsvidare fortfara och löneregleringen

komma att medföra allenast en betydande tillökning i inkomsterna. Med

åberopande af de här ofvan anförda skäl, hvarför departementschefen

ansett sig böra vidhålla sin redan till statsrådsprotokollet den 10 februari

1893 uttalade åsigt, att ifrågavarande provision, bibehållen

vid sin hittills varande procent, borde indragas till statsverket, har

departementschefen vidare yttrat, att huru mycket än kunde framhållas,

att denna provision, reducerad eller icke reducerad — och hvilken, om den

fortfarande stäldes till domkapitlens disposition, helt säkert komme konsistorienotarierna

till godo i form af sportelinkomst — vore att betrakta

såsom en extra ersättning för ett extra arbete, det dock vore visst,

att då detta arbete upphörde, fördelen af den derigenom uppstående

lindringen i arbetet icke komme att af vederbörande tjensteinnehafvare

kännas såsom ens tillnärmelsevis motsvarande den förlust i inkomster

de lede. En af en lönereglerings vigtigaste uppgifter borde väl vara

att, så vidt möjligt, ordna förhållandena så, att tjenstemännens inkomster,

i stället för att småningom minskas — såsom fallet blefve om den

ifrågavarande sporteln, reducerad eller oreducerad, fortfarande utginge

till konsistorienotarierna — bibehölles oförändrade med en förhöjning

efter viss tids väl vitsordad tjenstgöring.

Det vore emellertid uppenbart, att eu ändring i statskontorets

förslag, afseende provisionens tagande från konsistorienotarierna, skulle

bringa dessa tjenstemän under det eller de närmaste årtiondena i en

ej obetydligt sämre ställning, än om detta förslag i dess helhet gillades.

Den kompetens, de kunskaper och den skicklighet, som, åtminstone i

de största och medelstora stiften, måste fordras af konsistorienotarierna,

och det ansvar, som vore förenadt med deras befattningar, allt detta

nödvändiggjorde, att aflöningarna för dessa tjenstemän bestämdes till

sådana belopp, att dugliga och lämpliga sökande till befattningarna

kunde påräknas. Departementschefen, som ansåge, att ett fullständigt

gillande af statskontorets förslag till lönereglering för notarierna skulle

bereda dessa under den närmaste framtiden högre inkomster än erforderligt

vore, fruktade deremot, att inkomsterna i de största och

medelstora stiften längre fram i tiden enligt samma förslag skulle blifva

något för knappa; hvilket sistnämnda ock skulle blifva fallet för den

närmast kommande tiden, i händelse de af statskontoret föreslagna

aflöningsbeloppen utan sportelprovisioner bibehölles. Till förekommande

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

35

häraf vore en förhöjning i dessa belopp erforderlig. Och då staten,

enligt det af departementschefen framlagda förslaget, skulle erhålla de

omkring 90,000 kronor, hvartill återstående provisioner å presterskapots

enke- och pupillkassas vakansmedel beräknats uppgå, hvilket belopp

enligt statskontorets förslag icke skulle tillgodokoinma staten, ansåge

departementschefen denna förhöjning i de årliga aflöningsbeloppen till

konsistorienotarierna i do omförmälda stiften, utan något större betungande

af statsverket än statskontoret ifrågasatt, kunna bestämmas till den

ungefärliga räntan å den vinst, statsverket gjorde genom provisionens

indragning.

På grund häraf har departementschefen hemstält, att för konsistorienotarierna,

Indika borde vara skyldiga att underkasta sig .de förändringar

i tjenstgöring, som kunde blitva en följd af en blifvande

omorganisation af konsistorierna, måtte föreslås följande aflöningsbelopp,

nemligen:

Lön

kronor

för konsistorienotarierna

i Upsala, Lunds, Göteborgs och

Hernösands stift........................ 4,000:

med ålderstillägg efter 10 år 4,500:

i Linköpings, Skara, Strengnäs,

Vesterås, Vexiö och Karlstads

stift ..........................................

Tjcnstgörings
penningar
kronor
1,

500: —

1,500: —

Summa

kronor

5,500: —

6,000: —

3,500

— 1,300

— 4,800

4,000

— 1,300

5,300

2,500

— 1,000

— 3,500

3,000

— 1,000

— 4,000

1,500

— 1,000

- 2,500

2,000

— 1,000

— 3,000

Då, enligt hvad domkapitlet i Strengnäs upplyst, dervarande konsistorienotarie

numera icke åtnjöte fri bostad, kunde icke, såsom statskontontoret

ifrågasatt, afdrag för honom ega rum med ett belopp, motsvarande

donna förmåns uppskattade värde.

Behofvet af att, jemte konsistorienotarien, vid domkapitlens expeditioner

hafva ett ständigt tjenstebiträdc att tillgå, hade, enligt hvad

departementschefen vidare anfört, redan genom det bär ofvan omförmälda

kongl. brefvet af den 14 september 1839 blifvit erkändt.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

I de yttranden, som af domkapitlen afgifvits i det nu föreliggande

ärendet om lönereglering för konsistoriernas tjensteman och betjente,

innan samma ärende remitterades till statskontoret, hade samtlige dessa

myndigheter förutsatt, att amanuenstjensterna fortfarande skulle finnas

vid domkapitlen. I sitt ofvanberörda utlåtande hade deremot statskontoret

— på den grund att en lönereglering, enligt hvilken å stat

skulle uppföras bestämda löner för dylika amanuenser, komme att blifva

för statsverket _ särdeles betungande, helst i betraktande toges äfven

deras pensionering — såsom sin åsigt uttalat, att en dylik lönereglering

ej vore behöflig, då konsistorieamanuensernas åligganden i allmänhet

vore jern förliga med dem, för hvilkas fullgörande inom andra embetsverk

anlitades extra biträden, som undfinge godtgörelse medelst arfvoden

från dertill af embetsverken disponerade medel. Mot denna statskontorets

uppfattning hade samtliga domkapitlen, med bibehållande af

sina förut uttalade åsigter om behofvet af amanuensbefattningarnas bibehållande,

enhälligt framstält invändningar, som icke kunde frånkännas

stor betydelse.

Härvid hade domkapitlen framhållit, bland annat, följande. Behofvet

af att vid sidan af konsistorienotarien hafva en andre fast anstäld

och med göromålen förtrogen tjensteman måste framdeles till och med

mera än hittills blifva oafvisligt, redan till följd af den utveckling arbetet

i konsistoriernas expedition erhållit och allt framgent kunde väntas

erhålla. Göromålen fördelades nu af domkapitlen mellan notarien och

amanuensen på sätt som funnes tjenligast. Härvid toges i allmänhet

icke ärendenas beskaffenhet till utgångspunkt, utan skedde fördelningen

allt efter den större eller mindre erfarenhet och öfning i deras handläggning,

som ansåges förefinnas hos den ene eller den andre af tjenstemännen.

Undantagsvis hade dock befunnits lämpligare, att amanuensarbetet

vid ett domkapitel koncentrerades mera kring penningcverket

och räkenskaperna m. m., vid ett annat kring protokollsföringen och

de mera löpande ärendenas handläggning. I alla händelser vore behofvet

af amanuensbiträde aldrig tillfälligt utan ständigt för handen.

Det lede intet tvifvel, att i småstäderna det kunde blifva svårt, stundom

omöjligt, att erhålla tillfälliga extra biträden. I detta afseende

vore statskontorets jemförelse mellan domkapitlen och de centrala

embetsverken mindre rigtig. Det måste vid konsistorienotariens sida

finnas en person, som också han egde vana vid de olikartade göromålens

handläggning och domkapitlets arbetssätt samt kännedom om förut

fattade beslut och stiftets individuella förhållanden, en person som

kunde inträda såsom notariens ställföreträdare, när denne i följd af

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

37

sjukdom, visitationsresor, andra förfall eller semester icke utöfvade sin

tjenst, så vida ej allvarsamma rubbningar i domkapitlets arbeten skulle

äfventyras.

Ett ganska talande skäl mot amanuensernas ersättande af endast

tillfälliga extra biträden innefattades i den upplysning, som lemnats från

domkapitlet i Hernösand rörande dervarande förhållanden, och hvaraf

framginge, att, nuvarande amanuensen derstädes vore tillsatt med vilkor,

det han icke finge innehafva annan ordinarie befattning, samt att, oaktadt

amanuensen, liksom notarien, helt och hållet egnade sig åt domkapitelsgöromålen,

notarien nödgats anlita extra biträden, livilka han

med egna medel aflönat med i medeltal under de sista fyra åren 640

kronor årligen. Till hvad i domkapitlens ofvan åberopade yttranden

anförts, ville departementschefen lägga, att en större trygghet i afseende

å kontrollen öfver den domkapitlen ombetrodda betydande

penningeförvaltningen syntes vara att vinna genom bibehållande vid

domkapitelsexpeditionen af två fast anstälda tjenstemän. Tillämpningen

af grundsatsen om anlitande af extra biträden vid en förvaltning af

den omfattning, som här vore i fråga, torde ock vara utan motsvarighet

hos andra myndigheter; och har departementschefen härvid erinrat om

förhållandena i detta hänseende vid länsstyrelserna.

På ofvan anförda grunder kunde departementschefen icke biträda

statskontorets förslag om de hittillsvarande amauuensbefattningarnas

afskaffande och uppförande allenast af ett särskildt anslag i stat för

bestridande af renskrifningslcostnader och kostnader för extra biträden

vid de ecklesiastika konsistorieexpeditionerna. Departementschefen,

som sålunda ansåge, att amanuenstjensterna fortfarande borde bibehållas

har dock icke funnit nödvändigt att å innehafvarne af dessa

tjenster bereda annan eller fastare anställning än den, de för närvarande

egde. Vid sådant förhållande borde aflöningarna bestämmas att utgå

i form af arfvoden och tjensterna endast på förordnande af domkapitlen

tillsättas; och har departementschefen hemstält, att arfvodena måtto

föreslås att utgå med följande belopp, nemligen:

för konsistorieamanuenserna

i Upsala, Lunds, Göteborgs och Hernösands stift med kr. 1,800:-—

i Linköpings, Skara, Strengnäs, Vcsterås, Vexjö och

Karlstads stift med.............................................................. „ 1,600: —

i Kalmar och Visby stift med ............................................. ,, 1,000: —

i Stockholms stads konsistorium med .............................. ,, 800: —

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Vid vissa konsistorieexpeditioner syntes emellertid göromålen

icke kunna behörigen skötas med mindre än att, jemte amanuensen,

anlitades extra biträden. Domkapitlet i Hernösand både framhållit,

utf, oaktadt både notarie och amanuens helt och hållet egnade sig åt

domkapitelsgöromålen, notarien nödgats anlita extra biträden, ntt, med

hänsyn till göromålens tillväxt, det vore oundgängligen nödvändigt,

att, så länge stiftet hade sitt nuvarande omfång, jemväl ett anslag

till extra biträden anvisades, och att detta anslag ej kunde sättas lägre

än till 1,000 kronor för år. Handlingarna utvisade, att jemväl vid

expeditionerna i Upsala, Strengnäs, Lund och Göteborg konsistorienotarierna

måste afstå icke obetydliga belopp till oundgängligt tjenstebiträde

utöfver det, som lemnades af amanuensen. För tillgodoseende

af dessa behof ansåge departementschefen, att ett belopp af åtminstone

3,000 kronor borde äskas till Kongl. Maj:ts disposition.

Vaktbetjeningen.

I afseende å det för konsistorierna erforderliga vaktmästarebiträde

hade statskontoret erinrat, hurusom vid några konsistorier

visat sig att dessa befattningar kunnat förenas med enahanda befattningar

vid de allmänna läroverken i stiftsstäderna, och hade statskontoret

antagit, att äfven vid öfriga ecklesiastika konsistorier erforderligt

vaktmästarebiträde borde kunna beredas, utan att ordinarie tjenstebefattningar

derför behöfde inrättas. På grund deraf hade statskontoret

ansett, att beloppet af de arfvoden, som borde utgå, icke kunde bestämmas

förr än efter i hvarje särskildt fall, med ledning af vederbörandes

förslag, skeende pröfning. Med fästadt afseende ej mindre

å den aflöning, som, enligt hvad handlingarna och statskontorets

utlåtande bifogade sammandrag närmare utvisade, nu åtnjötes af konsistorievaktmästarne,

än äfven derå, att flere af dem innehade och, enligt

domkapitlens förslag, äfven fortfarande skulle innehafva boställsförmån,

hade statskontoret ansett det för ifrågavarande ändamål erforderliga

anslaget kunna antagas icke böra öfverstiga 6,000 kronor. Åtskilliga

domkapitel hade framhållit omöjligheten af en förening af vaktmästarebefattningen

vid domkapitlet med annan befattning. Trots detta och

ehuru departementschefen icke förbisåge, att svårigheter skulle vara

förenade med att på ett tillfredsställande sätt få vaktmästaretjenstgöringen

vid domkapitlen vederbörligen ordnad med det föreslagna

beloppet, ansåge sig departementschefen dock icke nödsakad ifrågasätta

förhöjning i detsamma.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

SO

Skrifmaterialier och expenser.

Enligt af statskontoret vorkstäld beräkning erfordrades till bestridande

af kostnaderna för detta ändamål 6,031 kronor 25 öre.

För närvarande vore af anslaget till domkapitlens expeditioner härför

anvisadt ett belopp af 2,178 kronor 1 öre. Såsom en tillgång för

lindring af statens utgifter borde, enligt hvad ofvan visats, kunna för

framtiden påräknas från domkyrkorna anslagna omkring 800 kronor.

Utöfver omförmälda nu utgående statsanslag skulle alltså erfordras

ytterligare omkring 3,000 kronor. Statskontoret hade ock föreslagit,

att, i stället för berörda nu utgående statsbidrag af omkring 2,000

kronor, ett statsanslag af 5,000 kronor måtte ställas till Kongl. Maj:ts

disposition för fördelning domkapitlen emellan, på sätt Kongl. Maj:t

kunde finna lämpligt. Jemte erinran om, att den tillgång från domkyrkornas

medel, som af statskontoret ansetts vara härför disponibel,

beräknats 128 kronor 30 öre för hög, har departementschefen, som

icke ansett det vara möjligt att för det af statskontoret angifna beloppet

få här ifrågavarande kostnader bestridda, hemstält, att ett anslag

af 6,000 kronor måtte för detta ändamål äskas.

Enligt förestående skulle, förutom hvad som för ålderstillägg

komme att påföras vederbörande förslagsanslag, för uppehållande af

göromålen vid de ecklesiastika konsistorierna erfordras :

till aflöning åt konsistorienotarierna

„ ,, „ amanuenserna............

,, ersättning för semestervikariat...

„ extra biträden .................................

„ vaktbetjening...................................

„ skrifmaterialier och expenser......

............. kronor 60,300: —

............. „ 19,600:-

............. „ 1,400:-

.............. „ 3.000: —

.............. „ 0''0()0: —

............. „ 0,000: —

Summa kronor 96,300: —

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Härifrån afginge för närvarande å riksstat anvisade:

å ordinarie stat till Ddomkapitlens

expeditionerD................................... kr. 25,000: —

Härjemte vore enligt hvad ofvan

anförts, för all framtid att för ändamålet

påräkna:

från domkyrkorna ......... kr. 1,591: —

„ biskopshuskassan i

Göteborg .................. „ 300: - kr. 1,891:- kronor 26,891:—;

hvadan nytt anslagsbehof å ordinarie stat skulle uppstå till belopp af

69,409 kronor. Härvid vore dock att taga i betraktande, dels att det

å extra stat utgående anslag för tillfällig löneförbättring åt tjenstemännen

vid domkapitlens expeditioner å 3,716 kronor icke vidare skulle

ifrågakomma, dels att de bidrag af allmänna medel, som med omkring

4,000 kronor årligen under en följd af år utgått till betäckande af

brister i expeditionskassorna, ej för framtiden skulle erfordras. Vidare

borde hänsyn tagas till den statsinkomst genom stämpelpapper, som

med i medeltal 3,000 kronor årligen här ofvan beräknats uppstå, äfvensom

till den ganska betydande, till sammanlagdt omkring 90,000 kronor

uppgående inkomst, som under de närmaste åren skulle tillföras statsverket

genom dit ingående provisioner å presterskapets enke- och

pupillkassas medel.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har departementschefen

hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

d1:o) att, med gillande af hvad ofvan blifvit hemstäldt rörande

konsistorieamanuenserna, extra biträden, vaktbetjening samt skrifmaterialier

och expenser äfvensom ersättning för semestervikariat, godkänna

den föreslagna aflöningsstaten för konsistorienotarierna under

förbehåll, att med löneregleringens inträdande upphör rättigheten till

fullmagtslösen och annan expeditionslösen, uppbördsprocenter och provisioner,

sammanskott af kyrkor och församlingar samt presterskap,

kollekter, äfvensom aflöningsbidrag från domkapitlens expeditionskassor;

dock med det undantag, att följande sportler komma att till konsistorienotarierna

fortfarande utgå, nemligen:

a) lösen för sådana expeditioner, som part eller annan på egen

begäran erhåller eller eljest icke författningsenligt är pligtig lösa;

b) arfvode för förvaltning och redovisning af presterskapet, enskildt

tillhöriga fonder och kassor samt af sådana fonder, som på grund af

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

41

enskildes förordnande blifvit stälda under konsistoriernas förvaltning,

för såvidt sådant arfvode af presterskapet blifvit medgifvet eller de

enskildes förordnanden derför icke lägga binder i vägen; samt

c) tills vidare och intill dess annorlunda varder förordnadt arfvode

för utdelning af från allmänna barnhuset i Stockholm utgående fosterlöner

till underhåll af barn utom barnhuset;

2:o) att medgifva, att beträffande pension vid afskedstagandet

för konsistorienotarierna må gälla hvad som i allmänhet är eller varder

stadgadt för de statens embets- och tjenstemän, hvilkas aflöning är

fördelad i lön och tjenstgöringspenningar;

3:o) att fastställa följande grunder för den nya löneregleringen:

att konsistorienotarie skall vara underkastad den vidsträcktare

tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden, som kan varda

föreskrifven;

att med konsistorienotariebefattning, förutom vid Stockholms stads

konsistorium, icke må förenas annan tjenst å rikets eller Riksdagens

eller kommunens stat, ej heller annan tjenstebefattning med mindre

den finnes icke vara hinderlig för fullgörande af tjenstgöringen å

konsistorieexpeditionen;

att de med befattningen förenade tjenstgöringspenningar få uppbäras

endast för den tid tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort eller åtnjutit

semester, men skola för den tid, han eljest varit från tjenstgöring

befriad, utgå till den som tjensten förrättat;

att konsistorienotarie, som af sjukdom hindras att förrätta sin tjenst,

eger uppbära hela lönen, hvaremot sådan tjensteman, som undfår ledighet

för svag helsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda

uppdrag, kan förpligtas att under ledigheten utöfver sina tjenstgöringspenningar

afstå så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras

eller eljes pröfvas skäligt;

att, der förhöjning af lönen efter viss tids innehafvande af konsistorienotarietjensten

anses böra medgifvas, sådan förhöjning icke må

inträda, med mindre innehafvaren under mera än fyra femtedelar af

denna tid sjelf bestridt sin eller, på grund af förordnande, annan statens

tjenst, dock att härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit

semester, med iakttagande att den högre aflöningen ej får till
trädas

förr än vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den

stadgade tjensteåldern blifvit uppnådd; börande löntagaren dervid tillgodoräknas

den tid, som före den nya statens utfärdande förflutit från

hans antagande eller för den, som jemlikt kong], brefvet den 26 juni

1891 förordnats, från den tid förordnandet meddelades; samt

Bih. till Rilcsd. Vrot. 1895. 4 Sami. 1 Afd. 9 Väft. G

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att semester må, när sådant utan hinder för göromålens behöriga

gång kan ske, åtnjutas af konsistorienotarie under högst en månad årligen;

äfvensom

4:o) att medgifva, att för bestridande af kostnaderna härför det i

riksstaten under åttonde hufvudtitelns anslagsrubrik »domkapitlens expeditioner»

uppförda anslag må förhöjas till 94,409 kronor, samt att det

nu under titel »indelning och dermed jemförlig anvisning på förslag,

ersättningar» under nyssnämnda anslagsrubrik upptagna anslag må

från riksstaten uteslutas.»

Utskottet raedgifver visserligen, att de nuvarande aflöningsförhållandena

för domkapitlens tjenstemän äro olämpliga och otidsenliga, men

anser dock, att en reglering af dessa förhållanden, huru önskvärd den

än må vara, icke bör komma till stånd, så länge frågan om domkapitlens

omorganisation ännu står på dagordningen och väntar sin

lösning. Först efter genomförande af en sådan omorganisation, hvilken

torde kunna medföra en väsentlig förändring i stiftsstyrelsernas verksamhetsområde,

kan man för någon längre framtid beräkna dessa

styrelsers behof af tjenstebiträde samt efter göromålens art och omfång

afpassa tjenstemännens aflöningsförmåner. Det måste sålunda förefalla

oegentligt att innan omförmälda embetsverks organisation blifvit definitivt

faststäld, bestämma dithörande tjenstemäns antal och reglera deras

löner; och då en sådan åtgärd utan tvifvel kunde komma att verka

hindrande för genomförande af reformer, som inom ifrågavarande förvaltningsgren

synas vara i hög grad af behofvet påkallade, finner sig

utskottet icke böra tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts förevarande framställning.

Utskottet hemställer alltså,

att hvad Kongl. Maj:t under anslagsrubriken

»domkapitlens expeditioner» föreslagit icke må af

Riksdagen bifallas.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

43

Universiteten

3:o) Under åberopande af hvad utskottet under punkt 1 i detta

utlåtande anfört, får utskottet hemställa,

att Kong!. Maj:ts framställning om höjning af

det till Upsala universitets bibliotek utgående årsanslag

må på det sätt af Riksdagen bifallas, att detta

anslag höjes med 9,000 kronor, eller från 15,000

kronor till 24,000 kronor.

4:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 74) har herr

S. J. Boethius hemstält, att Riksdagen måtte till undervisningsmateriel

åt seminariet i sanskrit och jemförande indoeuropeisk språkforskning

vid Upsala universitet på ordinarie stat anvisa ett årligt anslag af

350 kronor.

I anledning af Kongl. Maj:ts framställning beviljade nästlidna års

Riksdag till följande seminarier vid universitetet i Upsala anslag å

ordinarie stat, nemligen dels till seminarier för klassiska, nordiska,

romanska och germanska språk, historia, statskunskap, filosofi, estetik

och litteraturhistoria samt semitiska och slaviska språk 5,000 kronor,

deraf till inköp af böcker och annan undervisningsmateriel samt tillfälliga

utgifter 3,100 kronor och till arfvoden 1,900 kronor, dels ock till

det matematiska seminariet 1,500 kronor. Kongl. Maj:ts berörda framställning

afsåg, enligt hvad af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

den 13 januari 1894 inhemtas, anslag jemväl till seminarier

dels för sanskrit och jemförande indoeuropeisk språkforskning och dels

för egyptologi vid nämnda universitet; och hade för hvardera af dessa

seminarier ifrågasatts anslag till belopp af 150 kronor att användas

till inköp af böcker och annan undervisningsmateriel samt tillfälliga

utgifter. Riksdagen, som icke biföll Kongl. Maj:ts framställning beträffande

seminarier för sistnämnda två ämnen, yttrade vid anmälan af

sitt beslut i frågan (Riksdagens Skrifvelse n:o 34), att Riksdagen hölle

före att, då antalet studerande i de båda ämnena sanskrit och jern
-

Ang. höjning

af anslaget

till universitetsbiblioteket

i Upsala.

[3.]

Ang. anslag

till seminariet

för sanskrit och

jemförande

■indoeuropeisk

språkforskning

vid

Upsala

universitet.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

förande språkforskning samt egyptologi måste vara jemförelsevis ganska

obetydligt, något statsanslag för inrättande af seminariekurser i dessa

ämnen icke borde ifrågakomma.

Motionären har anfört, att enligt bestämmelserna i kongl. stadgan

angående filosofie kandidat- och licentiatexamina den 17 april 1891

den filosofiska fakulteten borde årligen i hvarje examensämne, i hvilket

institutionsöfningar icke förekomme, anordna seminariekurser. På grund

häraf och då enligt samma stadga ämnet sanskrit och jemförande

indoeuropeisk språkforskning vore ett ordinarie examensämne vid Upsala

universitet samt institutionsöfningar deri ej förekomme, ålåge det universitetet

att deri anordna årliga seminariekurser. När — fortsätter

motionären -— den utredning skedde vid Upsala universitet, som lades

till grund för Kongl. Maj:ts ofvannämnda proposition om anslag till

seminarierna, hade ämnet sanskrit och jemförande indoeuropeisk språkforskning

derstädes saknat ordinarie målsman, hvarför det ej representerats

inom de utredande myndigheterna, och till följd häraf hade

universitetets så kallade riksdagspetita ej kommit att innehålla någon

framställning om behofvet af anslag åt ett seminarium i detta ämne.

Såsom redan nämnts, hade Kongl. Maj:t dock upptagit förslag derom

i sin proposition om seminarierna, men anslag till detta seminarium

hade ej af Riksdagen beviljats. Af detta Riksdagens afslag hade nu

blifvit följden att ett seminarium, som författningsenligt skulle hållas,

saknade medel till anskaffande af undervisningsmateriel, hvarförutan

seminarieöfningar dock icke kunde hållas. Det skulle visserligen kunna

synas, som om, då behofvet vore jemförelsevis obetydligt, ^lniversitetets

reservfond skulle kunna tillgodose detsamma, men denna fond vore

afsedd för tillfälliga utgifter och syntes derför icke rätteligen kunna

bestrida de årliga utgifterna för en ordinarie institution. Under sådana

förhållanden syntes ingen annan utväg återstå än att anhålla om Riksdagens

mellankomst. Såväl den humanistiska sektionen som det större

konsistoriet i Upsala hade också, enligt motionen bilagda handlingar,

nä6tlidet år uttalat sig härför och dervid närmare utredt beskaffenheten

af det föreliggande behofvet. De båda myndigheterna hade ansett,

att hvad som behöfdes för ändamålet vore dels ett årligt anslag af

350 kronor, dels ett tillfälligt orgauisationsanslag för eu gång af 500

kronor. Då Riksdagen i denna fråga ej borde besväras med framställningar,

om möjlighet funnes att på annat sätt lösa svårigheterna,

hade motionären ansett sig ej böra väcka förslag om erhållandet af det

ifrågasatta tillfälliga anslaget, utan inskränkt sig till det årliga, för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

4 5

hvars bestridande universitetets egna fonder icke rätteligen syntes

kunna och böra tagas i anspråk.

Slutligen har motionären, under hänvisande till hvad de båda

universitetsmyndigheterna anfört om behöfligheten för universitetet af

det ifrågavarande seminariet, framhållit:

att ämnet sanskrit och jemförande indoeuropeisk språkforskning

på grund af sin grundläggande ställning till de flesta europeiska språk

vore af stor vigt för de vetenskapliga språkstudierna vid universitetet,

om det också ej egde den praktiska betydelse som vissa andra språk

och derför deltagarne i dess seminarieöfningar ej kunde blifva så

många som i dessa; samt

att verkligt fruktbärande och relativt talrikt besökta seminarieöfningar

deri bedrifvits under flera års tid genom enskilda uppoffringar

af vederbörande lärare, men att sådana uppoffringar hvarken kunde

begäras eller i längden vore möjliga.

Då enligt gällande bestämmelser seminariekurser för sanskrit och

jemförande indoeuropeisk språkforskning skola hållas vid Upsala universitet,

och då upplyst blifvit, att dylika kurser redan under en följd

af år pågått, torde anslag till ifrågavarande seminarium icke böra af

Riksdagen förvägras. Enär emellertid i Kougl. Maj:ts till nästlidna års

Riksdag gjorda framställning ett belopp af 150 kronor årligen ansetts

vara för ändamålet tillräckligt, synes det utskottet, som om anslaget

kunde inskränkas till detta belopp. Utskottet hemställer derföre,

att herr Boéthius’ förevarande motion må på

det sätt bifallas, att Riksdagen till undervisningsmateriel

åt seminariet för sanskrit och jemförande

indoeuropeisk språkforskning vid Upsala universitet

på ordinarie stat anvisar ett årligt anslag af 150

kronor.

Vid bifall härtill äfvensom till hvad utskottet under nästföregående

punkt föreslagit kommer slutsumman af anslaget till universiteten, nu

748,901 kronor, att höjas med 9,150 kronor och således i riksstaten

uppföras med 758,051 kronor, deraf 162,700 kronor förslagsanslag.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. fånefyllnad

åt

teologie lektorn

vid h. latinläroverket

i

Göteborg.

[4-J

Ang. väckt

motion ifråga

om vilkoren

för lönetursberäkning

eåsom lektor

vid allmänt

läroverk.

Allmänna läroverken.

5:o) i anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och

med hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet (sid. 43 och 44) blifvit

anfördt, hemställer utskottet,

att från och med år 1896 må under anslagen

till allmänna läroverken uppföras ett mot den i stat

beräknade afkastningen af Lundby och Tufve församlingars

pastorat svarande belopp af 900 kronor.

Vid bifall härtill kommer reservationsanslaget till allmänna läroverken,

som för närvarande utgår med 2,909,404 kronor, att ökas till

2,910,304 kronor.

6:o) Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 55) har

herr B. Eklundli från Lund hemstält, det Riksdagen måtte besluta, att

bestämmelsen beträffande godkändt undervisniugsprof såsom vilkor för

lönetursberäkning såsom lektor vid allmänt läroverk skulle upphöra

att gälla.

På sätt af motionären omförmäles, stadgas i kongl. kungörelsen

angående ändrade bestämmelser beträffande lönetursberäkning för lärare

vid allmänna läroverk den 12 september 1890, bland annat, att ordinarie

adjunkt eller kollega, hvilken aflagt sådan akademisk examen, som

utgör vilkor för behörighet att söka lektorsbefattning vid högre allmänt

läroverk, äfvensom i öfrigt fullgjort stadgade föreskrifter för att kunna

till lektor utnämnas, må ega rätt att vid årsberäkning för uppflyttning

i högre lektorslönegrad räkna sig till godo den tid han från och med

året näst efter det, hvarunder berörda vilkor blifvit fullgjorda, med nit

och skicklighet vid allmänt läroverk tjenstgjort såsom tillförordnad

rektor, såsom vikarierande lektor eller med en tjenstgöring väsentligen

lika med den, som åligger lektor.

Då för rätt till lönetursberäkning såsom lektor på grund af anförda

stadgande erfordrades att hafva aflagt undervisningsprof för

lektorsbefattning, kunde, enligt hvad motionären erinrat, inträffa, att

utaf lärare, som samtidigt fullgjort öfriga vilkor för att kunna utnämnas

till lektorer, den, som haft tillfälle att tidigare aflägga dylikt undervisningsprof,

kom me i en bättre ställning i fråga om lönetur än den,

som först vid en senare tidpunkt undergått samma prof.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:0 d.

47

Enligt motionärens förmenande innebure detta en obillighet, som

komme att närmast träffa dem, kvilkas lönetursberäkning daterade sig

från tiden före nämnda kungörelses tillkomst, enär för dem ingen anledning

förut funnits att aflägga undervisningsprof, så vida de icke

tillfälligtvis varit sökande till lektorsbefattning. Då nu undervisningsprof

ej vidare erfordrades för rätt till lönetursberäkning såsom adjunkt,

ansåge motionären att det ej heller borde utgöra vilkor för lönetursberäkning

såsom lektor. Och för att särskildt tillgodose lärare, hvilka,

utan att hafva aflagt undervisningsprof, bestridt lektorstjenstgöring

före utfärdandet af 1890 års ofvannämnda kungörelse, borde en förändring

i det af motionären föreslagna syfte erhålla retroaktiv verkan.

Beträffande hvad motionären i öfrigt anfört till stöd för sitt ifrågavarande

yrkande tillåter sig utskottet hänvisa till sjelfva motionen.

En sådan förändring af de i gällande lönestater faststälda bestämmelser,

som med förevarande framställning afses, anser sig utskottet,

icke böra tillstyrka på enskild motionärs förslag och utan att någon

utredning föreligger om verkningarna af förändringens genomförande.

Utskottet hemställer fördenskull,

att herr Eklundhs ifrågavarande motion icke

må vinna Riksdagens bifall.

7:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 77) har herr

F. J. E. B er glaf föreslagit, att Riksdagen måtte besluta, att treklassiga

läroverket i Yarberg utvidgades till femklassigt med det antal lärare

och den aflöningsstat, som vore gällande för andra, i landsortsstäder

befintliga femklassiga läroverk.

Beträffande hvad motionären anfört till stöd för sitt ifrågavarande

förslag tillåter sig utskottet hänvisa till sjelfva motionen.

Då förhållandena äfven inom andra orter torde vara sådana, att,

derest förevarande motion blefve af Riksdagen bifallen, liknande förslag

om läroverks utvidgning skulle vara att emotse från flere håll, samt

det derjemte icke synes vara lämpligt, att Riksdagen på enskild motionärs

yrkande fattar beslut i särskilda delar af läroverksfrågan, hvilken

torde böra i sin helhet pröfvas och afgöras, hemställer utskottet,

att herr Berglöfs ifrågavarande motion icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Ang. vädd

förslag om

utvidgning af

allmänna läroverket

i

Var b er g.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o V.

Ang. lönetursberäkning

för vitsa

lärare vid

folkskolelärareseminarier.

Folkundervisningen.

8:o) Uti en till Riksdagen den 31 december 1894 aflåten, till förberedande

behandling af statsutskottet remitterad proposition (n:o 18)

har Kongl. Maj:t under åberopande af propositionen bilagdt protokoll

öfver ecklesiastikärenden för samma dag föreslagit, att den tid, som

i afseende å lönetursberäkning vid allmänna läroverken tillgodokomme

ämneslärare, måtte vid öfvergång i folkskolelärareseminariernas tjenst

honom tillgodoräknas beträffande lönetursberäkning vid dessa seminarier.

Enligt sistnämnda statsrådsprotokoll hade departementschefen vid

ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t anfört, hurusom på förslag

af Kongl. Maj:t Riksdagen år 1890 beslutit, att lärare vid folkskolelärareseminarier

och högre lärarinneseminariet samt lektorer vid sjökrigsskolan

skulle, om de öfverginge i de allmänna läroverkens tjenst,

åtnjuta samma rätt till lönetursberäkning, som genom kongl. kungörelserna

den 29 maj 1874 och den 29 juni 1883 medgifvits lärare

vid vissa enskilda läroverk. Om en lärare, som tjenstgjort vid allmänt

läroverk, öfverginge i folkskolelärareseminariernas tjenst, hade han

deremot icke rättighet att för uppflyttning i högre lönegrad räkna sig

till godo någon del af den tid, han tjenstgjort vid allmänna läroverken.

Häraf blefve en följd, att vid allmänt läroverk anstäld lärare, som

hade större intresse och fallenhet för tjenstgöringen vid folkskolelärareseminarierna

eller af annan anledning skulle vilja öfvergå i deras

tjenst, hindrades derifrån, om han ansåge sig hvarken kunna eller

böra för lönetursberäkning afstå från den tid, han tjenstgjort vid de

allmänna läroverken. Samma förhållande gälde äfven för de vid enskilda

läroverk anstälde lärare, som egde rätt till tjenstårsberäkning

vid de allmänna läroverken men alldeles saknade sådan vid folkskolelärareseminarierna.

Detta måste naturligtvis vara till skada såväl för

vederbörande läroverk som för lärarne sjelfve.

De föreskrifna kompetensfordringarna för ämneslärarebefattningar

vid nu ifrågavarande slag af läroverk vore desamma, tjenstgöringen

vid dem vore i stort sedt enahanda, och denna tjenstgöring öfvervakades

af offentliga myndigheter.

Under sådana förhållanden syntes det departementschefen billigt,

att sådan ämneslärare, hvarom här vore fråga, vid öfvergång till folk
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

49

skolelärareseminarium finge i fråga om lönetur åtnjuta den tid honom

i sådant afseende vid de allmänna läroverken tillgodokomme.

Då utskottet icke haft något att erinra mot hvad Kongl. Maj:t

i förevarande proposition föreslagit, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning

må, af Riksdagen bifallas.

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

9:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att under anslaget till medicinalstyrelsen

med dithörande stater måtte uppföras ett reservationsanslag

af 1,500 kronor att användas till resestipendier åt ordinarie läkare vid

länslasarett och dermed likstälda sjukhus.

Till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 14 januari

innevarande år har departementschefen anmält, att medicinalstyrelsen

i skrifvelse den 21 september 1894 angående medicinalverkets behof

för år 1896 hos Kongl. Maj:t gjort hemställan om ett årligt anslag

af 1,500 kronor till resestipendier åt ordinarie lasaretts- och sjukhusläkare

samt dervid öfverlemnat afskrift af eu utaf åtskilliga lasaretts- och

sjukhusläkare hos medicinalstyrelsen gjord framställning i ämnet. Sistnämnda

framställning innehölle, enligt hvad departementschefen meddelat,

hufvudsakligen följande.

Det rastlösa arbete, som påginge inom det medicinska forskningsområdet,

medförde resultat, som utan tvifvel kunde och borde tillgodogöras

vårt lands befolkning. En ofantligt rik litteratur omtalade visserligen

de nya forskningarna, de nya rönen och till en de! äfven den kritiska

sofring, dessa småningom underkastades. Det vore dock en erkänd

sanning, att man vida lättare uppfattade t. ex. en operation, om man

sjelf såge den utföras, än om man blott läste beskrifningen derom.

Detsamma vore förebådandet med den utbildade teknik, som nu för

tiden inginge i många andra sätt att behandla sjuka, äfvensom med

många vigtiga undersökningsmetoder. Med egna ögon vore det äfven

bäst att skaffa sig kännedom om nya instrument, om förbättringar uti

inredningen af sjukhus, om goda modeller till sjukhusinventarier m. in.

Sjelfva patienterna vore ock ett rikt illustrativt material för att bedöma

olika behandlingsmetoders inbördes värde. Den peronliga kännedomen

icke allenast af de ledande förmågorna, utan äfven af de unge, som

Bill. till /likså. Prof. 1895. 4 Sand. / Afd. 9 Haft. 7

Ang. anslag

till resestipendier

åt

las ar ettsoch

sjukhusläkare

.

[5.]

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

vore på väg till berömdhet, medförde för den läkare, som med dem

komme i beröring, betydliga fördelar icke blott för tillfället, utan äfven

långt efteråt. Äfven i andra afseenden lände utländska studieresor

läkarekonstens idkare till gagn.

Staten hade också genom större resestipendier i någon mån tillgodosett

de intressen, som här vore i fråga; men de redan befintliga

stipendierna fordrade en lång tids vistelse utrikes. Kortare och täta

resor vore emellertid ur många synpunkter lämpligare för lasarettsläkarne,

som hade fasta tjänster, der kontinuiteten i skötseln ej borde

för lång tid rubbas. Också hade många af de svenska lasarettsläkarne

icke skytt att på egen bekostnad genom sådana resor göra sig bekanta

med så mycket som möjligt af hvad utlandet hade att uppvisa och lära.

Men bördan började att kännas tung, och mången saknade de tillgångar,

som erfordrades för att uppfylla hans önskningar i detta hänseende.

Sökandena hade derför anhållit, att medicinalstyrelsen ville hos

Kongl. Maj:t hemställa om proposition till Riksdagen, att ett ordinarie

anslag å 1,500 kronor måtte beviljas för att hvarje år sätta tre lasarettsläkare

i tillfälle att under en månad företaga en vetenskaplig utrikes

resa, för hvilken redogörelse sedan skulle afgifvas. Det vore särskilt

önskvärdt, att tiden för resan icke utsträcktes öfver en månad, derför

att dels många lasarettläkares semester omfattade just denna tid, dels

andra lasarettsläkare i sådant fall kunde utan omväg eller tidsutdrägt

erhålla tjenstledighet af lasarettsdirektionen eller dess ordförande och

omedelbart afresa, när omständigheterna medgåfve det.

Med anledning af den sålunda gjorda framställningen hade medcinalstyrelsen

anfört, att för civila läkare funnes två resestipendier, som

enligt kongl. brefvet den 24 mars 1876 utginge med ett belopp af

2,000 kronor för det större och 1,500 kronor för det mindre stipendiet

samt med en mot de olika beloppen svarande skyldighet för stipendiaten

att vistas utomlands i 8 eller 6 månader. Dessa stipendier hade varit

till stort gagn för många läkare och beredt dem en god utbildning

vid utländska universitet och sjukvårdsinrättningar. För mera omfattande

studier och för vetenskapliga forskningar vore dessa stipendier

oumbärliga, och detta såväl för civile läkare i allmänhet som ock särskild t

för lasaretts- eller sjukhusläkare, men under alla förhållanden vore de

ej för de sistnämnde fullt lämpliga och kunde ej heller åt dem utdelas

så ofta som önskvärdt vore. Den förut omnämnda, af åtskilliga lasarettsoch

sjukhusläkare gjorda framställningen funne medicinalstyrelsen fördenskull

väl grundad och ansåge, att de ifrågasatta stipendierna skulle

komma icke blott läkarne, utan ock lasaretten samt derstädes intagne

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

51

sjuke till gagn. Rikets lasarett och sjukhus hade nemligen under senare

årtionden betydligt utvecklat sig, i synnerhet på det kirurgiska området.

På grund af den förmåga att utföra svåra operationer, som,

dessa vårdanstalters läkare vetat att förskaffa sig, och med tillhjelp

af nutidens alltmer förbättrade särbehandling, som möjliggjort en lycklig

utgång af de största operativa ingrepp, hade stora och vigtiga operationer

kunnat med framgång utföras äfven vid smärre lasarett eller

sjukhus. Många sjuka hade derigenom blifvit räddade, hvilka eljest

skulle gått förlorade eller varit nödsakade att företaga kostsamma och

besvärliga resor till de stora sjukhusen.

För att detta goda förhållande måtte icke blott fortfara, utan ock

ännu mer utvecklas, vore det behöflig!, att dessa vårdanstalters läkare

underhölle sitt vetande och sin förmåga i nyss nämnda hänseende samt

följde med läkarekonstens och specielt kirurgiens framsteg. Tekniken

för operationerna och sårbehandlingen utvecklades fortfarande. Läkaren

behöfde derför emellanåt inhemta kännedom om de nya förbättringar,

som kommit till utförande vid de större klinikerna i utlandet; och då

läkaren i nu ifrågavarande hänseende behöfde förvärfva sig icke blott

teoretisk kunskap, utan äfven en detaljerad kännedom om de nyare

metoderna samt förmåga att sjelf tillämpa desamma, måste han erhålla

tillfälle att se dem utföras och sätta sig in i den speciella tekniken.

Fn beskrifning eller en afbildning kunde ej ersätta den personliga

åskådningen.

En så lång studietid, som vore föreskrifven för åtnjutande af

stipendier för civile läkare i allmänhet, vore emellertid hvarken behöflig

eller ens önskvärd för en ordinarie lasaretts- eller sjukhusläkare. Af

större behof påkalladt vore, att resorna kunde oftare upprepas. Eu

kortare tid af ungefär en månad skulle vara tillräcklig och skulle motsvara

den semestertid, som landstingen numera temligen allmänt beviljade

läkarne vid de af dem inrättade lasarett.

På grund af hvad medicinalstyrelsen sålunda andragit och med

åberopande af de skäl, som förebragts i den hos styrelsen i ämnet

gjorda framställning, tillstyrkte styrelsen, att proposition måtte till

Riksdagen aflåtas om beviljande af ett årligt anslag till sådana stipendier,

som nu ifrågasatts.

Departementschefen, som af hvad i detta ärende anförts funnit

sig öfvertygad om den stora vigten af dylika stipendier, har vidare

yttrat, att vid tillsättning af desamma borde, på sätt jemväl medicinalstyrelsen

uttalat, enahanda föreskrifter, som gälde rörande nu befintliga

stipendier för civile läkare i statens tjenst, i tillämpliga delar kunna

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. höjning

af anslaget

till Kristinebergs

zoologiska

station.

[6.]

följas, dock att tiden för stipendiatens vistelse utrikes syntes böra

begränsas till att omfatta minst en månad. Slutligen har departementschefen

förklarat, att tillgång för utdelande af de ifrågasatta stipendierna

ej kunde med redan anvisade medel beredas.

Då det ändamål, som med Kongl. Maj:ts förevarande framställning

afses, synes vara i hög grad beaktansvärdt, har utskottet icke

tvekat att tillstyrka beviljandet af det härför äskade anslaget 1,500

kronor. Men med hänsyn dertill, att många lasarettsläkare hittills sjelfva

bekostat studieresor i utlandet, synes det utskottet, som om reseunderstödet

af statsmedel stundom skulle kunna sättas lägre än det

i sådant afseende af sökandena föreslagna beloppet 500 kronor, helst

derigenom ett större antal läkare kunde komma i åtnjutande af reseunderstöd

från berörda anslag. På grund häraf hemställer utskottet,

att under anslaget till medicinalstyrelsen med

dithörande stater må uppföras ett reservationsanslag

af 1,500 kronor att användas till resestipendier, hvart

och ett å högst 500 kronor, åt ordinarie läkare vid

länslasarett och dermed likstälda sjukhus.

I händelse af bifall härtill kommer anslaget till medicinalstyrelsen

med dithörande stater, nu 494,750 kronor, att uppföras med 496,250

kronor, deraf 1,500 kronor reservationsanslag.

Vetenskapsakademien.

10:o) Under denna anslagstitel har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen

att höja det på akademiens stat uppförda årsanslaget till den

zoologiska stationen vid Kristineberg från 2,000 kronor till 5,000 kronor

eller med 3,000 kronor.

Till det i ärendet förda statsrådsprotokollet har departementschefen

anmält, att vetenskapsakademien i skrifvelse den 12 september

1894 hos Kongl. Maj:t hemstält om höjning af det anslag, som utginge

till den under akademiens inseende stälda zoologiska stationen Kristineberg

i Göteborgs och Bohus län.

Rörande behofvet af en sådan anslagsförhöjning hade, enligt hvad

departementschefen vidare meddelat, chefen för ifrågavarande station,

intendenten vid naturhistoriska riksmuseets afdelning för lägre everte
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

53

brater, professor Hj. Théel i en till akademien ingifven skrifvelse, som

åtföljt dess framställning i ämnet, anfört följande.

Allt sedan år 1872, då den verldsbekant^ zoologiska stationen i

Neapel grundades, hade hafslaboratorier upprättats vid Europas, Afrikas

och Amerikas kuster, ja, till och med i Japan och på Java, så att deras

antal för närvarande uppginge till bortåt 50. De allra flesta af dessa

vore förbundna med universitet eller lärda sällskap och hade i likhet

med vår svenska station till uteslutande uppgift att främja rent vetenskapliga

studier samt att bidraga till utbildande af vetenskapsmän och

lärare. I alla länder, der man på ett kraftigt sätt velat befordra

naturvetenskapernas, särskild! de biologiska vetenskapsgrenarnas utveckling,

hade man inrättat hafsstationer, väl inseende, att hafvet, med

dess oändligt rika djur- och växtverld, som lemnade ett obegränsadt,

aldrig sinande material för forskning, just vore platsen, dit företrädesvis

sådana studier, som folie inom området för biologien i inskränkt

bemärkelse, för fj^siologien, anatomien, histologien och embryologien

m. m., borde förläggas. Ty ingenstädes träffades en sådan mångfald

af de mest olikartade organismer som i hafvet. Äfven i Norge, för

att anföra ett exempel, hade man till fullo insett detta, ty der hade

man, förutom fiskeristationen vid Flödefjord i Arendals närhet, två

biologiska stationer, en i Bergen, grundad år 1892, och en i Dröbak,

öppnad år 1894, hvardera åtnjutande ett statsanslag af 2,000 kronor.

Sveriges enda hafsstation, som grundades år 1877 af professor Sven

Lovén med penningmedel, donerade till vetenskapsakademien af

doktor A. F. Regnell, hade allt sedan början af sin tillvaro sökt fylla

de fordringar, hela vårt lands biologiska forskning stälde på henne,

och hade redan en vacker verksamhet bakom sig. Men denna station

hade ännu blott ett årligt statsanslag af 2,000 kronor. När man

sammanstälde detta dermed, att biologernas antal i Sverige vore mer än

dubbelt mot i vårt vestra grannland, att derför vår enda station måste

utöfva större verksamhet än Norges båda tillsammans, samt att Kristineberg

på grund af sitt läge vore, för att bereda de arbetande utrymme

äfvensom tillfälle att erhålla föda och uppassning, hänvisadt att, jemte

laboratoriebyggnaden med hvad dertill hörde, underhålla boningshus med

nödiga inventarier samt aflöna hushållerska — något som ej varit behöflig!

i Norge eller flertalet andra länder — så framgingo tydligt, att

den svenska stationens ekonomiska ställning vore mycket betänklig, och

att det vore synnerligen maktpåliggande, att det hittills beviljade statsanslaget

betydligt förhöjdes. Ätt stationen, oaktadt dess betryckta ställning,

hittills kunnat utöfva eu så omfattande och fruktbringande verk
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

samhet, hade berott ej blott derpå, att stationens intressen på det noggrannaste

öfvervakats, utan framför allt derpå, att besparingar, numera

uttömda, funnits att tillgå från den ursprungliga Regnellska donationen

samt att eu enskild person, friherre Oscar Dickson, vid ett par tillfällen

frikostigt understödt henne. Men oaktadt denna tillfälliga hjelp vid

sidan af statsanslaget, hade medlen visat sig alldeles otillräckliga, och

många för det biologiska studiet och för stationens verksamhet skadliga

inskränkningar hade måst göras, på sätt af det följande framgiuge.

Stationen, belägen på Skaftölandet vid Gullmarsfjordens mynning,

utgjordes af följande lägenheter:

laboratoriebyggnaden, ett stort trähus i två våningar, inrymmande

7 enskilda arbetsrum, eu läsesal, ett mindre rum för samlingar och ett

förrådsrum samt dessutom på nedra bottnen ett gemensamt arbetsrum

med 3 platser, ett s. k. sköljrum med 5 större aqvarier, ett sorteriugsoch

konserveringsrum samt 2 små rum med större aqvarier af cement

och glas;

boningshuset, med 6 rum och kök på nedra bottnen och 5 vindskammare,

afsedt att bereda samlingslokal, matrum och sofplatser för

10 forskare;

villan, en mindre byggnad med 3 rum och kök samt 2 vindskammare,

afsedd för föreståndaren;

tornbyggnaden, inrymmande den stora vattenreservoaren och pumpverket

samt bärande vindmotorerna; äfvensom

stugan, med två rum, det ena verkstad, det andra för tjenstepersonalen,

samt mangelbod.

Till stationen hörde jemväl uthus, bryggor och stenkaj.

Det läge i sakens natur, att underhållande af fem byggnader af

trä jemte uthus och bryggor årligen kräfde ej ringa kostnader, så mycket

mer som erfarenheten visat, att reparationer, målning, bestrykning af

tak m. m. måste förnyas oftare vid hafskusten än på andra platser.

Ensamt de årligen återkommande reparationerna af pumpverket och

vindmotorerna toge ej obetydliga summor i anspråk.

Vida dyrbarare stälde sig dock det årliga underhållet och nyanskaffandet

af inventarier samt driftkostnaderna. Till inventarier räknades

då ej blott servis, möbler och öfriga husgeråd i boningshusen,

utan alla de tillbehör, som inrymdes i laboratoriet, och som vore nödvändiga

för en framgångsrik forskning, såsom t. ex. aqvarier, glaskärl

i stor mängd, vågar och parafinugn för inbäddning, mikroskop, mikrotomer,

dissektionsmikroskop, luftningsapparater, rörelseapparater för

aqvarier med ej rinnande vatten, injektionsapparater, slangar och glas
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

55

rör, reagentier m. m., hvartill komme ytterligare båtar och draggredskap,

såsom skrapor, trådvis, handhåfvar, planktonhåfvar, dragglinor och lodlinor

m. m. I betraktande af hafslaboratoriernas uppgift att på allt

sätt främja zoologisk forskning i vidsträcktaste mening, hvartill de,

omgifna som de vore af en oändligt rik natur, lämpade sig bättre än

flertalet andra laboratorier, borde de vara väl försedda ej blott med

apparater och hjelpmedel sådana, som nyss exempelvis uppräknats,

utan äfven med alla de härdnings- och fixeringsvätskor, kemikalier och

färgämnen, utan livilka djurens väfnader och deras element knappast

kunde studeras. Denna dyrbara, för studiet så nödvändiga samling af

inventarier måste årligen kompletteras och delvis nyanskafifas. De

begränsade tillgångarna bure skulden för, att stationen långt ifrån vore

så yäl försedd med vetenskapliga inventarier, som önskligt vore och

som de biologiska vetenskapernas nuvarande ståndpunkt kräfde. Till

inventarier borde också med nödvändighet höra ett litet väl valdt bibliotek

af uppslagsböcker och faunistiska arbeten för att möjliggöra

examinerande och bestämmande af djur- och växtformer i hafvet. Det

funnes väl knappast i verlden en station, som icke egde ett sådant.

Kristineberg hade ännu ej haft medel att inköpa en enda bok.

Men utom förenämnda utgifter för byggnader och inventarier

kräfdes årligen stora summor för tjenstepersonalens aflöning och draggningsarbetenas

utförande. Sålunda uppbure tillsy ning smannen eu årslön

åt 500 kronor, hvarför han vore skyldig att under de tre sommarmånaderna,

då stationen regelbundet vore i full verksamhet, oafbrutet

vistas på platsen, sköta vindmotorer och pumpverk, att biträda vid

alla göromål, der hans hjelp kunde påfordras, samt att under öfriga

tider af året hafva daglig tillsyn öfver stationens egendom. En annan

årslön utginge med 300 kronor jemte ved och lyse till hushållerskan,

som hade vård om inventarierna i boningshusen, ombesörjde matlagning

och städning, och som året om skulle vara bosatt på stationen. Båda

dessa platser vore oumbärliga, och båda lönerna syntes skäligen ej

kunna sättas lägre.

Beträffande draggningsarbetena, förutan livilka material för undersökningar

skulle tryta, måste de försiggå under hela den tid, stationen

vore i full verksamhet, d. v. s. under de tre sommarmånaderna. Stationen

hade i regel mast nöja sig med ett båtlag, två draggare, men

under de två sista åren hade ett andra måst inrättas, på grund deraf

att antalet forskare förökats och deras fordringar på arbetsmaterial

eljest ej kunnat tillfredsställas. Två båtlag vore också en ovilkorlig

nödvändighet att hafva, dels för att det behöfliga arbetsmaterialet for
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

tast möjligt utan mycken tidspillan skulle kunna anskaffas, dels för

att äfven vid Kristinebergs station, såsom förhållandet vore vid utlandets,

undersökningar årligen måtte fortgå med uppgift att utvidga vår kunskap

om djurlifvet i hafvet kring våra kuster, att studera djurens utbredning

och förekomstsätt samt periodiciteten i deras uppträdande

och betingelserna härför, att vinna kännedom om tiden för deras könsmognad

med flera dermed sammanhängande frågor af stor vetenskaplig

betydelse. Dagspenningen för endast ett båtlag, två karlar, under tre

månader vore emellertid för stationen en dryg utgift; två båtlag hade

hon ej råd att hålla.

Men dertill komme, att i många fall arbetsmaterialet ej kunde

anskaffas i stationens närhet, utan vore att söka långt derifrån, t. ex.

vid Väderöarna eller Kosteröarna, eller också vore det att finna långt

in i fjordarne eller ute på öppna hafvet. Under sådana förhållanden

hade det varit en nödvändighet att förhyra en större heldäckad båt, på

hvilken en del af stationens medlemmar jemte draggkarlar inskeppat

sig för att uppsöka och hemföra de önskade djuren eller växterna.

Endast undantagsvis — några få gånger under hela tiden stationen

existerat — hade man för en eller ett par dagar förhyrt en mindre

ångslup i ändamål att utforska de större djupen inuti fjordarna eller

att, då hafvet vore fullt stilla, hastigt kunna förflytta sig ut i öppna

sjön för att vinna kännedom om de organismer, som funnes der drifvande

i de olika vattenlagren eller lefvande på bottnen. Men dylika

färder, vare sig med förhyrd segelbåt eller med ångslup, fördyrade

driftkostnaderna så betydligt, att de af bristande tillgångar endast

ytterst sällan kunnat företagas.

Af största vetenskapliga betydelse skulle det vara, att undersökningar

öfver djur- och växtverlden kunde utsträckas öfver en större del afåret.

Faunan vintertid vore nemligen i hög grad olika den under den varma

årstiden och förtjenade att vida mer uppmärksammas, än hittills kunnat

ske. Knappast någon station i verlden, om ej den nyss i Dröbak öppnade,

hade ett för dylika studier så gynsamt läge som Kristineberg.

Här skulle just vara platsen att studera isens inflytande på littoralfaunan,

att utforska hvart denna, då vattnet afkyldes, toge vägen, att

konstatera, om ej samtidigt sådana organismer, som under sommartiden

lefde på djupet i fjordarnes kallare vatten, vintertiden stege upp

mot kusterna, att lära känna livilka former under den kalla årstiden

passerade genom sina s. k. larvstadier och sålunda inginge i planktons

sammansättning, med flera vigtiga och intressanta spörsmål. Men för

dylika undersökningar hade hittills medel saknats.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

57

I sammanhang härmed hade framhållits, att stationen helt och

hållet saknade tillgångar att aflöna ett vetenskapligt extra biträde vid

sådana tider af året, då arbetenas beskaffenhet och mångfald ovilkorligen

kräfde en sådan hjelp. Det kunde ej rimligtvis begäras, att föreståndaren,

som hvarken åtnjöte lön för detta förtroendeuppdrag eller

ens ersättning för resor till och från stationen, skulle åsidosätta sina

vetenskapliga studier för att dagligen stå de studerande till tjenst i

alla möjliga afseenden, tillhandagå dem vid anhållan med apparater,

kärl och instrument, tillreda reagentier, sortera och på olika händer

fördela arbetsmaterialet, konservera djur, deltaga i draggningsfärder

för uppsökande af önskadt arbetsmaterial, föra draggningsjournal m. m.,

allt göromål, som på andra laboratorier under vederbörlig uppsigt tilldelades

något yngre, vetenskapligt biträde. Föreståndarens tid vore

tillräckligt upptagen med att under hela året efter bästa förmåga vårda

och öfvervälla stationen, att se till, att dess behof så vidt möjligt fyldes,

och att dertill under sommarmånaderna närvara och ordna arbetena på

ett sådant sätt, att i möjligaste måtto allas billiga fordringar blefve

tillfredsstälda — något som, enligt hvad erfarenheten visat, eljest aldrig

skedde. För stationens bestånd och utveckling, för upprätthållande af

ordning och för att arbetena skulle blifva så omfattande och fruktbringande

som önskligt, vore det derför af största vigt, att stationen

vissa tider af året, framför allt under sommarmånaderna, kunde aflöna

ett vetenskapligt extra biträde.

På grund af det anförda och i betraktande af att zoologiska

stationer öfverallt blifvit ett behof så stort, att den biologiska forskningen

öfver hufvud måste lida oberäknelig skada i de länder, der dylika

institutioner ej omhuldades, hade professor Théel anhållit, att akademien

ville hos Kougl. Maj:t hemställa, att det statsanslag af 2,000 kronor,

som från och med år 1886 utgått på ordinarie stat till underhåll af

Kristinebergs zoologiska station och för främjande af de vetenskapliga

arbetena vid densamma, måtte varda förhöjdt till 5,000 kronor.

Vetenskapsakademien hade i sin förenämnda skrifvelse yttrat, att

akademien funnit professor Thcels framställning så uttömmande och

öfvertygande, att akademien icke hade något att dervid tillägga, utan

endast kunde vitsorda noggranheten af hans uppgifter äfvensom det

stora gagn, som vår zoologiska station tillskyndat den biologiska forskningen,

i hvithet afseende ej mindre en professor Thcels skrifvelse till

akademien bilagd förteckning på de vetenskapsidkare, som allt sedan

stationens tillkomst idkat studier vid densamma, än äfven de talrika,

Bill. till Biksd. Vrot. 1895. 4 Sami. 1 Afd. 9 ljuft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets Utlåtande AT:o 9.

offentliggjorda arbeten, som vore grundade på forskningar, anstälda vid

stationen, utgjorde talande vittnesbörd. Beträffande beloppet af den

begärda anslagsförhöjningen, syntes detsamma akademien icke vara för

högt tilltaget, derest stationen skulle någorlunda fullständigt motsvara

sitt ändamål och tidens stegrade fordringar. Vid en jemförelse med

de kostnader, som de flesta likartade stationer i andra länder medförde,

borde eu årsinkomst af 5,000 kronor för denna station få anses vara

ganska måttlig. På grund häraf och med åberopande af den utförligare

motivering, som innefattades i professor Théels skrifvelse, ville akademien

på det varmaste förorda hans ansökning till bifall. I öfverensstämmelse

dermed hade akademien hemstält, det Kong], Maj:t täcktes af Riksdagen

äska förhöjning af det till den zoologiska stationen Kristineberg utgående

anslaget med 3,000 kronor, eller från 2,000 kronor till 5,000 kronor.

På gifven anledning hade professor Théel sedermera till ecklesiastikdepartementet

inlemnat en af honom uppgjord beräkning öfver de

årliga utgifterna vid stationen, sålunda utvidgad som nu ifrågasatts.

Denna beräkning upptoge följande poster:

reparationer och nödigt underhåll af 5 byggnader jemte uthus af trä,

brygga, stenkaj, pumpverk, vindmotorer, rörledning för hafsvattnets

ledande till aqvarierna m. m.................................. kronor G00: —

underhåll och nyanskaffaude vid behof af inventarier

i boningshusen, såsom möbler, servis, sängar och

sängkläder in. m. för minst 10 personer, af instrument

för vetenskapliga undersökningar, aqvarier,

reagentier, båtar, skrapor, trådvis, linor,

håfvar af olika slag m. m........................................ „

inköp af handböcker och faunistiska arbeten.............. „

aflöning åt tillsyningsmannen och hushållerskan jemte

bekostande af ved och lyse....................................... „

draggningar under minst 3 sommarmånader med 2

båtlag samt hyra af större heldäckad båt eller

anari

slup

utsträckning af undersökningarna af hafvets djur verld

till vissa vintermånader ............................................

arfvode åt ett yngre vetenskapligt extra biträde ......

G00: —

150: —

950: —

1,200: —

1,000

500

Summa kronor 5,000

För egen del har departementschefen yttrat, att såväl i professor

Théels framställning till vetenskapsakademien som ock i akademiens

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

59

skrifvelse hufvudsakligen framhållits vigten i rent vetenskapligt hänseende

deraf, att stationen vid Kristineberg genom ökadt statsanslag

sattes i tillfälle att utvidga sin verksamhet. Men — fortsätter departementschefen

— äfven ur en annan synpunkt torde denna station vara

af betydelse, nemligen för den, särskildt i den ort, der stationen vore

belägen, vigtiga fiskerinäringen. Genom de undersökningar, som vid

stationen verkstäldes, kunde, på sätt jemväl af professor Théels skrifvelse

framginge, göras erfarenheter och rön, hvilka säkerligen vore egnade

att främja berörda näring.

Hvad i denna fråga blifvit anfördt synes utskottet ådagalägga ej

mindre ifrågavarande stations betydelse för den vetenskapliga lorskniugen

än ock dess behof af ökadt anslag för att kunna fullt tillfredsställande

motsvara sin uppgift. Kostnaderna för stationens verksamhet

torde dock kunna begränsas till något lägre belopp, än som

enligt den framlagda beräkningen ansetts erforderligt. Sålunda anser

utskottet, att icke något särskildt anslag bör beviljas för att bereda

arfvode åt ett yngre vetenskapligt extra biträde åt stationens föreståndare.

Möjligen kunna äfven de beräknade utgifterna för draggningar

utan egentlig olägenhet något nedbringas. Med hänsyn härtill

anser utskottet en förhöjning af ifrågavarande statsanslag till 4,000

kronor vara för ändamålet tillräcklig. Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt af Riksdagen bifallas, att det på vetenskapsakademiens

stat uppförda årsanslaget till den

zoologiska stationen vid Kristineberg höjes från 2,000

kronor till 4,000 kronor, eller med 2,000 kronor.

Vid bifall härtill kommer anslaget till vetenskapsakademien, som

för närvarande utgår med 12,460 kronor, att höjas till 14,460 kronor.

Akademien för de fria konsterna.

ll:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att, med uteslutande Ang. ändring

ur staten för akademien för de fria konsterna af titeldelen »hyra i 1 aka^l,en>

atelierbyggnaden vid Carl XIII:s torg», följande poster i nämnda stat [7.]

måtte upptagas sålunda:

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Akademiens läroverk:

1 direktör, arfvode...............

hyresersättning

kronor 1,500:—

„ 1,000: —

Diverse anslag:

belysning, undervisningsmateriel m. in. kronor 4,000: —

lefvande modeller för båda afdelnin
-

garna ..................................................... „ 3,000: —

samlingarnas ökande och underhåll... ,, 2,500: —

städning och renhållning samt betje
ningens

beklädnad .......................... „ 1,900: —

tillsammans gemensamt reservationsanslag ..................kronor 11,400:_.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen till en början erinrat,

att den af Kongl. Maj:t den 18 maj 1878 faststälda aflöningsoch

utgiftsstat för akademien för de fria konsterna, hvilken stat med

en deri enligt kongl. brefvet den 13 juli 1887 gjord mindre förändring

slutade på ett belopp af 61,300 kronor, innehölle, bland annat, följande:

Akademiens läroverk:

1 direktör, jemte bostad i akademiens hus, arfvode ... kronor 1,500: —

Diverse anslag:

hyra i atelierbyggnaden vid Carl XIII:s torg, belysning,

undervisningsmateriel m. in. kronor 6,500: —

lefvande modeller för båda afdelnin
garna

...................................................... „ 2,400: —

samlingarnas ökande och underhåll „ 2,500: —

städning och renhållning samt betje
ningens

beklädnad ....................... ... „ 1,000: —

tillsammans gemensamt reservationsanslag .................kronor 12,100:—.

Med afseende å de sist nämnda fyra anslagsposterna hade, enligt

hvad departementschefen vidare meddelat, akademien i skrifvelse till

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

61

Kongl. Maj:t den 25 augusti 1877, enär utgifterna derå årligen vexlade,

begärt, dels att en möjligen uppkommande brist i någon af dessa poster

finge fyllas af tillgångarna å de öfriga, under iakttagande deraf att

deras sammanlagda summa ej blefve öfverskriden, dels ock att möjligen

uppkommande besparing å samma poster finge för de alsedda ändamålen

till följande år reserveras.

Då akademien i skrifvelse den 25 september 1886 framlade förslag

till om- och nybyggnad af akademiens hus, hade akademien anfört,

bland annat, att tomtarealen lade hinder i vägen för inrymmande af

boställsvåning åt läroverksdirektören. Sedan på Kongl. Maj:ts år 1890

gjorda framställning Riksdagen till om- och nybyggnad af akademiens

hus beviljat 385,000 kronor, hade Kongl. Maj:t den 4 februari 1892

godkänt af akademien understälda ritningar till denna om- och nybyggnad,

hvilka ritningar ej upptagit någon boställsvåning för direktören.

Kongl. Maj:t hade emellertid förklarat Sig dervid förutsätta, att

akademien skulle blifva i tillfälle att af hyrorna för tillernade butiklägenheter

i byggnaden eller af andra akademien tillhöriga medel bestrida

ifrågakommande ersättning, för det direktören ginge i mistning

af honom tillkommande bostadsförmån.

I skrifvelse den 31 augusti 1894 hade akademien anfört, att med

fullbordandet af den om- och nybyggnad, som akademiens hus sedan

omkring två år underginge, komme det under akademiens inseende

stälda läroverket, i hvilket undervisningen under nybyggnaden vore

fördelad på fyra lägenheter i olika delar af hufvudstaden, att inflytta

i den nya byggnaden i slutet af år 1895, hvadan alltså från och med

år 1896 läroverket i sin helhet skulle vara inrymdt i den nya byggnaden

och dermed nu gällande bestämmelser rörande undervisningen

åter kunna vinna fullständig tillämpning. Eu nödvändig följd af denna

öfverflyttning till en ny byggnad, der lärosalarna och ateliererna vore

både flera och rymligare än i den gamla, blefve, att de för läroverket

utgående expensanslagen, hvilka redan förut visat sig i åtskilliga delar

nog knappa, derefter blefve alldeles otillräckliga. Några af dessa nya

utgiftsposter trodde sig akademien efter noggrann beräkning af de

ökade inkomster, som uthyrandet af en del butiklägenheter m. in.

sannolikt skulle medföra, kunna fylla af egna medel. Att bestrida dem

alla vore dock icke möjligt för akademien, helst dessa inkomster under

de närmaste fyratio åren komme att till hufvudsaklig dol tagas i anspråk

för betalning af ränta och amortering å det inteckningslån till

belopp af 200,000 kronor, som akademien måst upptaga för byggnadens

fullbordande, hvartill komme ökade årliga omkostnader för husets under
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

håll, brandstodspremier, onera m. m. Af de i akademiens stat upptagna

anslagsposter, livilka efter läroverkets inflyttning i den nya byggnaden

sålunda skulle visa sig alldeles otillräckliga, vore de till lefvande

modeller samt till städning och renhållning de mest påfallande. Redan

år 1891 hade akademien hos Kongl. Maj:t anmält, att det belopp å

2,400 kronor, hvilket i nu gällande stat vore upptaget för lefvande

modeller, under de senare åren betydligt öfvorskridits. Detta hade sin

naturliga förklaringsgrund deruti, att i det förnyade kongl. reglementet

af den 31 december 1888 för nämnda läroverk ökad tjenstgöringsskyldighet

ålagts såväl professorn i figurteckning och modellering, i hvilkens

undervisning den lefvande modellen hade en särskild! stor uppgift att

fylla, som äfven professorn i landskapsmålning, hvilken enligt reglementet

vore skyldig att, så vidt möjligt, använda modell för staffage

under den tid af en och en half månad, som eleverna under hans ledning

idkade studier efter naturen. Då samtidigt någon förhöjning icke

gjorts i det för undervisningen efter lefvande modell dittills utgående

anslaget, hade akademien, för att i detta hänseende kunna åtlyda Kongl.

Maj:ts befallning, ingen annan utväg än att söka betäcka den sålunda

med nödvändighet uppkommande bristen genom inknappning på andra

expensmedel. Efter inflyttningen i det nya huset kunde sådant icke

vidare ske. Akademien anhölle derför, att detta anslag måtte från och

med år 1896 få utgå med åtminstone 3,000 kronor.

Anslaget till städning och renhållning samt betjeningens beklädnad,

som nu vore upptaget till 1,000 kronor, skulle, i betraktande deraf,

att de lokaler och förstugor m. m., som borde städas och renhållas,

upptoge eu mer äu dubbelt så stor areal som de gamla, för hvarje år

komma att uppvisa en brist, som beräknades uppgå till omkring

1,000 kronor.

Under de år nybyggnaden pågått hade direktören vid det under

akademiens inseende stälda läroverk i hyresersättning af akademiens

egna medel uppburit 1,000 kronor. Då detta statens läroverk hädanefter

komme att disponera så stort utrymme i akademiens hus, att

läroverksdirektören ej der kunde erhålla den honom enligt akademiens

stat och stadgar tillkommande bostad, hade akademien hemstält, att

hyresersättning åt honom måtte från och med år 1896 utgå af statsmedel.

I öfverensstämmelse härmed hade akademien anhållit, det Kongl.

Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition derom, att följande

anslagsposter å akademiens stat finge från och med år 1896 höjas

sålunda:

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutshottets Utlåtande N:o 9. 63

lefvande modeller med G00 kronor till ........................... kronor 3,000: —

städning och renhållning samt betjeningens beklädnad

med 1,000 kronor till ................................................ „ 2,000: —

hvartill skulle komma:

hyresersättning åt läroverksdirektören ......................... „ 1,000: —.

Vid bifall härtill skulle akademiens stat således komma att från

och med år 1896 ökas med ett sammanlagdt belopp af 2,600 kronor.

Denna tillökning blefve dock endast skenbar. Efter inflyttningen i den

nya byggnaden komme nemligen de för målarskolorna i atelierbyggnaden

vid Carl XIII:s torg allt sedan år 1868 förhyrda lokalerna ej

längre att behöfvas, hvarför den i staten upptagna, till ett belopp af

2,500 kronor om året utgående hyran för dem från och med år 1896

inbesparades. Den ifrågasatta ökningen i akademiens stat inskränkte

sig således till 100 kronor.

För egen del har departementschefen yttrat, att han funne en

förändring af akademiens stat i den antydda rigtningen vara af omständigheterna

påkallad och lämpligen höra vidtagas nu, så att den

förändrade staten kunde vinna tillämpning, sedan akademien och dess

läroverk inflyttat i den nya byggnaden. Någon förhöjning af anslagen

till akademien utöfver den slutsumma, hvartill akademiens stat nu uppginge,

ansåge departementschefen likväl ej böra ifrågakomma, utan syntes

de af akademien angifna posterna böra ökas allenast med tillsammans

det belopp, 2,500 kronor, som efter inflyttningen i det nya huset ej

vidare erfordrades för hyra af lokaler i atelierbyggnaden vid Carl

XIIl:s torg.

Utskottet, som vid denna Kong!. Maj:ts framställning icke haft

något att erinra, hemställer,

att hvad Kongl. Maj:t under anslagstiteln »akademien

för de fria konsterna» föreslagit må af Riksdagen

bifallas.

Vid bifall härtill kommer anslaget till akademien för do fria

konsterna att i riksstaten uppföras med 61,300 kronor, deraf tvenne

reservationsanslag å tillhopa 20,400 kronor.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

Ang. höjning

af anslaget till

museets entomologiska

afdelning.

[8.]

Naturhistoriska riksmuseum.

12:o) Kong]. Maj:t har föreslagit, att anslag till riksmuseets entomologiska

afdelning måtte från sitt nuvarande belopp, 1,400 kronor,

höjas med 800 kronor till 2,200 kronor.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att vetenskapsakademien, under

åberopande af en utaf intendenten för det naturhistoriska riksmuseets

entomologiska afdelning professor Chr. Aurivillius gjord framställning,

i skrifvelse den 12 september 1894 hos Kongl. Maj:t anhållit om beredande

af ofvan omförmälda förhöjning i det till denna afdelning af

museet utgående ordinarie statsanslaget.

I sin berörda framställning hade, enligt hvad departementschefen

meddelar, intendenten anfört, hurusom redan sedan flera år tillbaka anslaget

till den entomologiska afdelningen visat sig otillräckligt för bestridande

af de med afdelningens vård, underhåll och utveckling förbundna

utgifter. Under de sista åren hade detta missförhållande blifvit

så känbar!, att intendenten ej kunnat underlåta att derå fästa akademiens

uppmärksamhet. Sedan öfriga behöfliga årliga utgifter (för glas, sprit,

inventarier och naturalier) blifvit betäckta, hade i allmänhet högst 400

kronor kunnat användas till aflöning åt en preparator. Då emellertid

en härtill duglig person ej kunde erhållas för mindre än 1,000 kronor

om året, hade följden blifvit den, att ett, sådant biträde endast under

en mindre del af året kunnat anlitas. De årligen till afdelningen inkommande

gåfvorna, hufvudsakligen från främmande museer och från

landsmän å en mängd olika trakter af jordklotet, vore dock numera så

betydande, att för dessa föremåls preparering ovilkorligen skulle behöfvas

ett biträde, som sysslade dermed hela året. På grund af anslagets otillräcklighet

kunde nu endast en del af den årliga tillökningen nöjaktigt

prepareras, och detta måste naturligen i sin ordning högst menligt inverka

såväl på offervilligheten hos de personer, hvilka hittills frikostigt ihågkomma

statens samlingar med gåfvor, som ock på samlingarnas användbarhet

för vetenskapliga undersökningar och studier.

Äfven i ett annat afseende lade årsanslagets ringhet hinder i vägen

för en tidsenlig utveckling af denna afdelnings samlingar. Under det man

fordom hufvudsakligen fäste sig vid de utbildade djuren, hade man på

senare tid börjat egna allt större uppmärksamhet åt utvecklingsstadierna

och de unga formerna samt åt insekternas lefnadsvanor och lefnadsförhållanden.

Att kännedomen om dessa sidor af insekternas lif vore ej alle
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

65

nast af största intresse i vetenskapligt, utan ock af stor betydelse i praktiskt

hänseende vore numera så allmänt kändt och erkändt, att det ej

behöfde ytterligare framhållas. Det oaktadt funnes i hela vårt land ej

någon samling, som på ett tillfredsställande sätt belyste dessa förhållanden,

och många frågor, som tid efter annan framstäldes vare sig i

vetenskapligt eller i praktiskt syfte, måste derför nu lemnas obesvarade.

En början till en dylik utvecklingshistorisk samling öfver våra insekter

hade visserligen blifvit gjord i riksmuseet, men på grund af bristande

tillgångar hade den hittills endast helt obetydligt kunnat utvidgas och

kunde ej under närvarande förhållanden utvecklas så, att den motsvarade

de fordringar, som billigt vis kunde ställas på densamma. En dylik

för både vetenskapen och de praktiska studierna så ytterst vigtig samling

skulle dock enligt gjorda beräkningar kunna upprättas, underhållas

och förökas för en årlig kostnad af omkring 200 kronor.

För egen del har departementschefen yttrat, att hvad sålunda

blifvit anfördt syntes innefatta talande skäl för att den anslagsförhöjning,

som nu blifvit ifrågasatt, måtte komma till stånd. Det gälde här

att med ett mycket måttligt understöd bidraga till utveckling af en vetenskaplig

institution, hvars undersökningar kunde blifva af stor praktisk

betydelse för en del vigtiga näringar, särskild! jordbruket och skogsskötseln.

Då utskottet anser, att de medel, som utöfver det nu utgående

anslaget till riksmuseets entomologiska afdelning kunna befinnas för

afdelningens upprätthållande och utveckling erforderliga, böra kunna af

vetenskapsakademien beredas genom anlitande af de till dess förfogande

stående tillgångar, har utskottet icke velat förorda den af Kongl. Maj:t

under denna punkt äskade anslagsförhöjningen, utan hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke

må af Riksdagen bifallas.

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda.

Ang. anslag

13:o) Sedan Kongl. Maj:t i propositionen angående statsverkets tillstånd

och behof föreslagit, dels under punkt 9: sami tm ,ml

att Riksdagen, med godkännande af en för förskolan för blinda i förande af en

Vexiö uppgjord stat måtte för tillämpning af samma stat bevilja ett förskola för

Bill. till Riksd. Vrot. 1895. 4 Sand. 1 Afd. 9 Höft. 9 blinda (t

Tomteboda

in. m.

[9 o. 59.]

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. öfriga

ordinarie

an&laq.

[10.]

årligt belopp af 13,500 kronor äfvensom medgifva, att de för skolans

föreståndare och lärarinnor afsedda två ålderstillägg, hvardera å 300

kronor efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring finge

utgå af det å riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag till

ålderstillägg,

dels ock under punkt 59:

att Riksdagen måtte bevilja till uppförande af en byggnad för förskola

för blinda å Tomteboda samt för bestridande af kostnaderna för

ritningar och kostnadsförslag till ifrågavarande byggnad 81,950 kronor,

deraf för år 1896 50,750 kronor,

har Kongl. Maj:t i särskild, den 4 innevarande månad aflåten

proposition, som liksom förenämnda framställningar blifvit till statsutskottet

remitterad, föreslagit Riksdagen att —- såsom förutsättning för

dess bifall till hvad i statsverkspropositionen föreslagits beträffande

byggnad af en förskola för blinda vid Tomteboda äfvensom i fråga om

en förskola för blinda i Vexiö — godkänna de grunder för blindundervisningens

ordnande, som i den särskilda propositionen angifvits.

Med anledning af hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit komma deputerade

från statsutskottet och lagutskottet att sammanträda till sammansatt

utskott, hvadan yttranden öfver samtliga dessa frågor först längre fram

under riksdagens lopp komma att afgifvas; hvilket utskottet skolat för

Riksdagen

anmäla.

Öfriga ordinarie anslag.

14:o) Beträffande öfriga, här ofvan ej särskilt nämnda ordinarie

anslag under åttonde hufvudtiteln har Kongl. Maj:t icke föreslagit annan

ändring, än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, förslagsanslaget

till skrifmaterialier och expenser, ved m. m., för närvarande upptaget till

23,079 kronor, måtte höjas med 2 kronor, eller till 23,081 kronor.

Utskottet hemställer,

att samtliga under åttonde hufvudtiteln uppförda

ordinarie anslag, i hvilka förändring icke blifvit här

ofvan föreslagen, må för år 1895 fastställas till samma

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

67

belopp som i innevarande års riksstat; dock att i anslaget

till skrifmaterialier och expenser, ved m. in.

må få göras den jemkning, som till jemnande af hufvudtitelns

slutsumma kan erfordras.

Extra anslag.

Med anledning af de för tillfälliga behof, hänförliga under åttonde

hufvudtiteln, gjorda framställningar, får utskottet afgifva följande yttranden

och förslag.

Riksarkivet.

15:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får

utskottet hemställa,

att Riksdagen må till arfvoden åt extra ordinarie

tjenstemän i riksarkivet på extra stat för år 1896 anvisa

ett belopp af 1,700 kronor.

16:o) Till fortsatt utgifvande i tryck af sådana skrifter och handlingar,

som äro af vigt för fäderneslandets historia, har Kongl. Maj.:t för

år 1896 äskat 3,000 kronor, eller samma belopp, som under flera föregående

år för berörda ändamål årligen beviljats; och hemställer utskottet,

att Riksdagen, till fortsatt utgifvande i tryck af

sådana skrifter och handlingar, som äro af vigt för

fäderneslandets historia, må bevilja för år 1896 ett

extra anslag af 3,000 kronor.

17:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

hemställer utskottet vidare,

att Riksdagen, i likhet med hvad för de senaste

åren egt rum, må, till fortsatt utgifvande af »Svenska

riksdagsakterT) m. ?«., på extra stat för år 1896 bevilja

ett anslag af 1,500 kronor.

Ang. arfvoden

åt e. o. tjenstemän

i riksarkivet.

[ilo

Ang. anslag

till utgifvande

af historiska

handlingar.

[120

Ang. anslag

till utgifvande

af »Svenska

riks dag sakter»

m. m.

[130

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag

till statens

konstindustriella

samlingar.

ri4.|

Ang. anslag

till lifrustkammaren.

116.]

Ang. anslag

till universitetslektorer

i Upsala.

[16.]

Nationalmuseum.

18:o) Utskottet får hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom

gjorda framställning, må för år 1896, i likhet med hvad

för flera föregående år egt rum, bevilja ett extra anslag

af 4,000 kronor för vård, underhåll och tillökning

af statens konstindustrietta samlingar.

Lifrustkammaren.

19:o) Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj :ts derom

gjorda framställning och i likhet med hvad förut egt

ram, må på extra stat för år 1896 anvisa ett anslag

af 5,800 kronor för tillsyn, underhåll och vård af lifrustk

ammar ens samlingar m. m.

Universiteten.

20:o) Sedan Riksdagen år 1894 beviljat ett anslag af 36,000 kronor

för anställande under sex år vid universitetet i Upsala af lektorer i tyska,

franska och engelska språken samt af detta anslag för år 1895 anvisat

6,000 kronor, har Kongl. Maj:t nu föreslagit, att af omförmälda anslag

måtte för år 1896 anvisas 6,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till lektorer i tyska, franska

och engelska språken vid universitetet i Upsala på

extra stat för år 1896 anvisa 6,000 kronor.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

69

21:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får

utskottet hemställa,

att Riksdagen må för uppehållande af undervisningen

och examinationen i geografi vid universitet i

(Jpsala på extra stat för år 1896 anvisa ett belopp

af 1,000 kronor.

22:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

får utskottet hemställa,

att Riksdagen i likhet med hvad för de tre senaste

åren egt rum, må på extra stat för år 1896 anvisa

ett belopp af 2,500 kronor till arfvoden åt extra

ordinarie amanuenser vid universitetsbiblioteket i Upsahi.

23:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till anskaffande af

instrument för zootomiska laboratoriet vid universitetet i Upsala på extra

stat för år 1896 anvisa ett belopp af 3,000 kronor.

Enligt hvad departementschefen till statsrådsprotokollet meddelat,

hade akademiska konsistoriet i Upsala anhållit om beredande af anslag

till inköp af instrument för ofvannämnda institution, hvilken anhållan

grundade sig på en af professorn T. Tullberg och extra ordinarie professorn

A. Wirén gjord framställning af följande innehåll.

I följd af den utveckling, undervisningen i zoologi under de senare

åren tagit, hade vid de zootomiska öfningarna mikroskopiska undersökningar

af djurkroppar kommit att spela en allt större roll. På grund

häraf hade för det zootomiska laboratoriet behofvet af en tillräcklig uppsättning

af mikroskop och andra för sådana undersökningar nödiga instrument,

afsedda för såväl den elementära undervisningens som do

vetenskapliga arbetenas bedrifvande, blifvit allt mera trängande.

Det hade visserligen lyckats att genom inskränkningar på andra

områden under den tid af sexton år, hvarunder laboratoriet varit i verksamhet,

med dess ordinarie inkomster så småningom hopsamla ett antal

af sju mikroskop. Sålunda hade behofvet kunnat någorlunda fyllas, så

länge mikroskopiska öfningar förekommit endast för filosofie licentiatexamen.

Men då numera årslånga kurser, vid Indika sådana öfningar

nästan dagligen förekomme, inrättats såväl för filosofie kandidat- som

för licentiatexamen, hade icke blott behofvet af mikroskop och andra

för nämnda öfningar nödvändiga instrument mer än fördubblats, utan

Ang. anslag

för uppehållande

af

undervisningen

i geografi

vid

Upsala

universitet.

[17-]

Ang. anslag

till arfvoden

åt e. o. amanuenser

vid

universitetsbiblioteket

i

Upsala.

[18.]

Ang. anslag

till anskaffande

af instrument

för zootomiska

laboratoriet

i

Upsala.

[19-]

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

äfven laboratoriets utgifter för undervisningsmateriel måst ökas. Under

de senaste åren hade också bristen på mikroskop och mikrotomer varit

synnerligen känbar, på samma gång som det visat sig omöjligt att utan

extra anslag anskaffa det för den dagliga undervisningen nödvändiga

antalet sådana instrument.

Det zootomiska laboratoriets årsanslag uppginge till 1,000 kronor.

Denna summa räckte ej på långt när till betäckande af de årliga utgifterna

för dissektions- och annan undervisningsmateriel, sprit, gas,

vatten m. m., hvarför ej obetydliga afgifter måste påläggas de studerande,

som deltoge i öfningarna (50 kronor för kursen för filosofie kandidat-

och 30 kronor för licentiatexamen). Äfven om dessa afgifter

ökades, hvilket dock knappast syntes i någon nämnvärd grad kunna

ske, skulle likväl laboratoriet aldrig utan extra anslag kunna erhålla en

tillräcklig uppsättning af instrument. Ej heller kunde man för framtiden

fortsätta på den väg, på hvilken man hittills sökt reda sig, nemligen

att emot veckoafgifter af 25 till 50 öre hyra mikroskop af nationsföreningar

och andra studentsällskap, som hölle sig med sådana. De

instrument, som på detta sätt kunde erhållas, vore nemligen oftast af

sämsta beskaffenhet, gamla och vanvårdade. Och icke ens sådana hade

alltid kunnat i tillräcklig mängd anskaffas.

Behofvet af instrument, som nu på en gång borde inköpas, beräknades

till sju mindre mikroskop, afsedda för deltagarne i de zootomiska

öfningarna, ett större mikroskop för vetenskapliga arbeten, en del

biapparater till de mindre mikroskopen samt en större och en mindre

mikrotom, hvilket allt enligt upprättadt kostnadsförslag belöpte sig till

en summa af 3,074 kronor 23 öre, hvari dock icke frakt och tullomkostnader

vore inberäknade. På grund häraf hade begärts ett extra

anslag å 3,000 kronor eller lika stort belopp, som vid 1888 års riksdag

beviljades universitetet i Lund för samma ändamål.

Till denna framställning, som äfven blifvit af universitetskanslern

förordad, har departementschefen ansett sig böra tillstyrka bifall.

Utskottet, som funnit behofvet af ifrågavarande anslag ådagalagdt

genom hvad till statsrådsprotokollet meddelats, tår på grund häraf

hemställa,

att Riksdagen må till anskaffande af instrument

för zootomiska laboratoriet vid universitetet i Upsala

på extra stat för år 1896 anvisa ett belopp af 3,000

kronor.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

71

24:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att till arfvoden åt tvä exta bi- Ang. anslag

träden vid meteorologiska institutionen i Upsala under det år, vissa ifråga- tl''/J netéoroiosatta

molnobservationer komme att pågå, måtte på extra stat för år giska institut

1896 anvisas ett belopp af 2,500 kronor. ‘uplaia

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att ifrågavarande förslag för- [20.]

anledts af en utaf extra ordinarie professorn H. H. Hildebrandsson

gjord framställning, deri anförts följande. ,

För den moderna väderlekslärans utveckling vbre det närmare studiet

af luftströmmames rörelser af största vigt. Först i den mån lagarne

för luftcirkulationen blefve utredda, kunde väderleksläran blifva

af betydelse och medföra ett allt större gagn för det praktiska lifvet,

särskilt för jordbruket, iiskerierna, sjöfarten och helsovården. Detta

framginge oemotsägligt af de senaste årtiondenas erfarenhet i nästan

alla civiliserade länder, i hvilka med icke obetydliga kostnader meteorologiska

anstalter och observatorier för detta ändamål upprättats. Äfven

icke fackmän kunde lätt inse, att, om man ville lära känna strömmarnes

gång i lufthafvet och den allmänna cirkulationen i detsamma, det icke

vore tillräckligt att studera hvad som försigginge på bottnen af detta

Imf eller i närheten af jordytan, utan man måste ock söka utforska rörelserna

hos de strömmar, som herskade i de högre rymderna. Detta

skedde lättast genom iakttagande och mätande af molnens rörelser.

Dylika iakttagelser hade under mer än tjugu år för berörda ändamål

af professor Hildebrandsson anordnats på en mängd platser både

inom och utom landet. Tillsammans med den engelske meteorologen

Abercromby hade han uppgjort en ny klassifikation af de olika molnslagen,

hvilken nu vore antagen i snart sagdt alla länder; och de olika

molnslagens medelhöjder vore noggrant bestämda af åtskilliga meteorologer

dels i Sverige dels i Nordamerika. Dessa arbeten hade visat sig

leda till vigtiga resultat, hvilka bekräftats äfven i andra länder.

Vid den meteorologiska konferensen i Miinchen 1891 hade professor

Hildebrandsson på grund häraf framstält förslag, att dylika iakttagelser

och mätningar skulle under ett års tid samtidigt utföras på några platser

kring norra Atlanten emellan c;q vatorn och polcirkeln, på det att luftcirkulationen

på denna för oss vigtigaste delen af jordytan måtte blifva

genom direkta iakttagelser på olika höjder närmare utredd. Konferensen

hade tagit frågan i allvarligt öfvervägande och beslutit att utsträcka

den ifrågasatta undersökningen, så vidt möjligt., till hela jorden, så att

under ett års tid öfver hela jorden samtidiga molnobservationer och

molnmätningar skulle efter eu gemensam plan anställas i alla civiliserade

länder och deras kolonier. Tillika hade åt professor Hildebrandsson

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

uppdragits att utarbeta förslag till instruktion för detta stora företag

och att redogöra för de olika observationsmetoder, som lämpligen kunde

för ändamålet användas.

Detta uppdrag hade professor Hildebrandsson fullgjort och med anlitande

till det yttersta af meteorologiska institutionens medel skaffat

och afprofvat nödiga, mer eller mindre dyrbara instrument. Under år

1894 skulle den permanenta internationella meteorologiska komitén sammanträda

i Upsala för att utfärda definitiva instruktioner och fastställa

tiden för observationernas början. Möjligen komme denna början att

bestämmas till någon dag redan under år 1894; beroende detta derpå,

huru snart de i företaget deltagande länderna kunde blifva färdiga med

sina förberedelser och särskild! huru snart det stora antalet instrument

kunde hinna förfärdigas. I vårt land vore sådana redan under tillverkning

för Eyssland och holländska Ostindien.

Skulle emellertid Upsala meteorologiska observatorium, från hvilket

såväl planen som förberedelserna till detta företag utgått, kunna i detsamma

deltaga, vore ett mindre anslag oundgängligt. Behöfliga instrument

vore, som sagd!, med observatoriets medel anskaffade, men

hvad som nödvändigt erfordrades vore arbetskraft. Meteorologiska observatoriets

personal bestode endast af föreståndaren, en ordinarie och en

lönlös extra ordinarie amanuens; och det funnes ingen möjlighet, att dessa

utöfver sina vanliga tjensteåligganden skulle kunna åtaga sig det nu

ifrågasatta ganska betydliga arbetet, vid hvilket alltid två personer blefve

samtidigt sysselsatta. Så ofta väderleken det tilläte, skulle nemligen

tre gånger om dagen fotografering och mätning af olika molnslag företagas,

och denna massa af observationer skulle sedan vederbörligen beräknas

och tabuleras, så att två personer komme att härmed vara sysselsatta

större delen af hvarje dag.

På grund häraf hade professor Hildebrandsson begärt ett anslag

för en gång af 2,500 kronor till aflönande af två extra biträden vid

ifrågavarande observationer.

Med anledning häraf hade akademiska konsistoriet i Upsala anhållit

om utverkande af ett tillfälligt anslag för berörda ändamål.

Af statsrådsprotokollet inhemtas vidare, att universitetskanslern i

detta ärende anfört, att det begärda anslaget visserligen icke kunde

anses stå i omedelbart sammanhang med den akademiska undervisningen,

men dock måste betecknas såsom ganska betydelsefullt för Upsala universitet,

enär saknaden af detta anslag skulle för en af universitetets

vigtigare institutioner, hvilken tillvunnit sig högt anseende både inom

och utom fäderneslandet, omöjliggöra deltagandet i ett vetenskapligt

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9. 73

forskningsarbete, till hvilket just denna institution tagit initiativet och

för hvilket den ock hittills gått i spetsen.

Enligt hvad departementschefen härefter meddelar, hade ofvanberörda

sammanträde i Upsala numera egt rum, och har departementschefen

med afseende å hvad sålunda förekommit, funnit sig böra tillstyrka

det Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen göra den framställning,

som ofvan nämnts.

På grund af hvad i ärendet blifvit till statsrådsprotokollet anfördt,

får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må, till arfvode]! åt två extra

biträden vid meteorologiska institutionen i Upsala under

det år, vissa ifrågasatta molnobservationer komma att

pågå, på extra stat för år 1896 anvisa ett belopp af

2,500 kronor.

25:o) Vid 1889 års riksdag beviljades, i enlighet med Kongl. Maj:ts

förslag och på det att en extra ordinarie professur inom juridiska fakxdteten

vid universitetet i Lund måtte kunna tillsättas, ett anslag af 4,000

kronor årligen, att utgå intill dess adjunktslöner blefve härför tillgängliga;

och har sagda belopp anvisats för hvart och ett af åren 1890—

1895. Då medel å universitetets stat ännu icke vore att för ändamålet

tillgå, har Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen att för år 1896 anvisa

4,000 kronor till aflöning åt en extra ordinarie professor inom juridiska

fakulteten vid universitetet i Lund.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj ri s förevarande framställning må

vinna Riksdagens bifall.

26:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och

med hänvisning till hvad i afseende derå blifvit till statsrådsprotokollet

(sid. 90 och 91) anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen må för anställande under 6 år af

lektorer i tyska, franska och, engelska språken vid universitetet

i Lund på extra stat bevilja 36,000 kronor,

deraf för år 1896 anvisa 6,000 kronor.

Bill till Riksil /hot. /Sila 4 Sand. 7 Ålit. !) Halt.

Ang. anslag

till aflöning

åt eu e. o.

professor i

Lund.

[21,1

Ang. anslag

till unirersitet

slektorer i

Lund.

[22.]

in

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. arfvode

åt docenten

S. Söderberg.

[23.]

27:o) Med anledning af Kong]. Maj:ts derom gjorda framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen, i likhet med hvad för de senare

åren egt rum, må till särskilt arfvode åt docenten vid

universitetet i Lund Sven Söderberg för år 1896 anvisa

ett extra anslag af 2,000 kronor, med vilkor att Söderberg

under ifrågavarande år egnar sin tjenst åt universitetets

historiska museum samt mynt- och medaljkabinett.

Ang. lönetillägg

åt vice

bibliotekarien

i Lund A. J.

T. Palm.

[24.]

28:o) I anledning af Kongl. Maj:ts likaledes derom gjorda framställning

far utskottet hemställa,

att Riksdagen må såsom personligt lönetillägg för

år 1896 åt vice bibliotekarien vid universitetsbiblioteket

i Lund August Jakob Theodor Palm på extra stat för

samma år anvisa enahanda belopp, som för ett hvart

af åren 1890—1895 beviljats, eller 500 kronor.

Ang. anslag

till akademikamreraren

O. G. Regnell.

[25.]

29:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer

utskottet,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för hvart

och ett af åren 1892—1895 egt rum, såsom personligt

lönetillägg för år 1896 åt akademikamrer ar en i Lund

Oscar Gerhard Regnell, på extra stat för sistnämnda

år bevilja 750 kronor, deraf 150 kronor såsom tjeustgöringspenningar.

Ang. anslag

till universitetsbiblioteket

i Lund.

[26.]

30:o) Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom

gjorda framställning, må i likhet med hvad för

flera föregående år egt rum, jemväl för år 1896 på

extra stat anvisa 1,500 kronor till arfvoden åt extra

biträden vid universitetsbiblioteket i Lund.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

75

31:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får

utskottet hemställa,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för de

» senare åren egt rum, till arfvode åt en instrumentmakare

vid fysiologiska institutionen i Lund för år 1896

anvisa ett extra anslag af 500 kronor.

32:o) Sedan 1894 års Riksdag för uppförande af en ny byggnad åt

anatomiska institutionen i Lund å extra stat beviljat ett anslag af 149,000

kronor och deraf för år 1895 anvisat 50,000 kronor, har Kongl. Maj:t

nu föreslagit Riksdagen att af berörda anslag anvisa för år 1896 ett

belopp af 50,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

4

33:o) Kongl. Maj:t har förslagit Riksdagen att till uppehållande

af undervisningen och examinationen i speciel privaträtt vid universitet i

Lund på extra" stat för år 1896 bevilja ett anslag af 1,500 kronor.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att juridiska fakulteten vid universitetet

i Lund redan år 1890 gjort framställning om ett årligt anslag

af 6,000 kronor till en ny ordinarie professorsbefattning inom fakulteten,

hvilken framställning afsett inrättande af en ny professorsbeställning för

speciel privaträtt, d. v. s. handels-, vexel- och sjörätt jemte näringsrätt.

Derigenom skulle, enligt hvad fakulteten vid ifrågavarande tillfälle anfört,

ämnesfördelningen inom fakulteten ställa sig sålunda:

eu professur för svensk civilrätt,

„ ,, „ speciel privaträtt,

„ „ „ straffrätt, krigslagfarenhet och juridisk encyklopedi,

,, „ „ processrätt,

,, ,, ,, romersk rätt och rättshistoria,

,, ,, ,, politisk ekonomi och finausrätt, samt

,, ,, ,, statsrätt, folkrätt och allmän administrativrätt med

kyrkorätt.

Äfven om den ifrågasatta förstärkningen vunnes, skulle, enligt hvad

fakulteten anfört, flera lärostolar ändock komma att omfatta väl många

och vidsträckta läroämnen, så att lärareantalet ingalunda kunde anses

Ang. anslag

till arfvode

åt cn instrumentmakare

vid fysiologiska

institutionen

i

Lund.

[27.]

Ang. anslag

till ny byggnåd

för anatomiska

institutionen

i

Lund.

[28].

Ang. anslog

till uppehållande

af undervisning

och

examination i

speciel privaträtt

vid Lundå

universitet.

[29.]

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

blifva öfverflödigt stort. Någon skilnad hade vid sammanställningen icke

gjorts mellan ordinarie och extra ordinarie professurer, emedan bådadera

intoge samma ställning till undervisningen, och det derför lätt kunde

inträffa i Lund, såsom länge varit förhållandet i Upsala, att vården åt

ett ämne flyttades från ordinarie till extra ordinarie "professor eller

tvärtom.

Rörande lärarekrafterna inom de juridiska vetenskapsgrenarne hade

fakulteten vidare yttrat, att redan år 1875 fakultetens upprepade framställningar

om det ordinarie lärareantalets ökande från sex (4 professorer

och 2 adjunkter) till sju (5 professorer och 2 adjunkter) lyckats vinna

det afseende, att Riksdagen till förstärkande af fakultetens lärarekrafter

beviljat ett årligt anslag af 4,500 kronor, eller det belopp, hvartill en

ordinarie professors lön då för tiden uppgick. Den lättnad, som sålunda

vunnits, hade dock kort derefter gått förlorad, då vid adjunktsinstitutionens

ombildning, hvilken borde försiggå utan öfverskridande af befintliga

anslag, lärareantalet åter reducerats till sex (4 ordinarie och 2

extra ordinarie professorer). På grund af ogynsamma omständigheter

hade emellertid den ena af de extra ordinarie professurerna icke kunnat

tillsättas, förr än Riksdagen för detta ändamål beviljat ett extra anslag,

hvarför juridiska fakulteten i Lund en lång tid varit inskränkt till 5

lärareplatser, under det att bemälda fakultet i Upsala länge förfogat öfver

5 ordinarie och 2 extra ordinarie professorsbefattningar samt dessutom

2 fasta docentstipendier.

En sådan skilnad emellan de båda universiteten kunde enligt fakultetens

åsigt icke vara gagnelig. Om ej betänkliga verkningar deraf

skulle uppstå och statens tjenster komma att beklädas med män af

väsentligt olikartad grundläggande juridisk bildning, måste de akademiska

studierna vid båda universitetens juridiska fakulteter bedrifvas i någorlunda

lika omfattning och examensfordringarna hållas väsentligen vid

samma nivå. Likhet i detta afseende vore visserligen stadgad, men med

ett ringare lärareantal kunde undervisning icke gifvas i samma utsträckning

som med ett större, och derför kunde icke heller, oaktadt allt ärligt

bemödande, examensfordringarna upprätthållas vid sitt rätta mått,

då de i hvarje ämne måste stå i fortgående samband med motsvarig

undervisning, hvartill tiden för den med många vidsträckta läroämnen

betungade läraren icke kunde räcka, äfven om det skulle lyckas honom

att, trots splittringen af sin verksamhet, hålla sig sjelf uppe i jemnhöjd

med vetenskapens fordringar och att följa den städse växande åt de

olika hållen sig förgrenande vetenskapliga litteraturen.

Svårigheterna vid ett dylikt förhållande måste tydligen blifva dess

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

77

mer känbara, i samma mån som ett större lärjungeantal loge lärarnes

tid och krafter i anspråk. I huru hög grad antalet juris studiosi i Lund

tilltagit, vore emellertid väl kändt. Så hade detta vårterminen 1875 —

det år, då, såsom ofvan anförts, behofvet åt flere än sex lärare första

gången af Riksdagen erkänts — utgjort endast 54, medan det vårterminen

1890 uppgått till 222. Det hade således under denna tid mer

än fyrdubblats. Visserligen vore antalet juris studiosi i Upsala icke

obetydligt större än i Lund, men hvad lärarnes arbete anginge, utjemnades

detta väsentligen deraf, att i synnerhet under senare åren antalet

i Lund aflagda juridiska examina varit i det närmaste jemnstor! med det

i Upsala. Så hade examen till rättegångsverken under år 1888 aflagts

af 40 i Upsala och af 38 i Lund, samt under år 1889 af 47 i Upsala

och af 50 i Lund. Härtill komme dessutom, att procenttalet af de studerande,

hvilka icke bestått profvet, utan måst underkännas, i Lund varit

icke obetydligt större än i Upsala. Men pröfningen af dessa examinander

vore för lärarne ingalunda mindre ansträngande än den af de godkände.

Förklaringen af det förhållandet, att, oaktadt lärjungeantalet i

Lund varit mindre, antalet examinander derstädes varit jemnstort med

det i Upsala, läge deruti, att, enligt hvad statistiska jemförelse!- mellan

universiteten gifvit vid handen, studietiden för juris studiosi i medeltal

varit omkring ett år kortare i Lund än i Upsala, äfvensom deruti, att

ett för hvarje termin växande antal juris studiosi efter en längre eller

kortare studietid i Upsala Överflyttad till Lund, naturligtvis i förhoppning

att sålunda kunna förkorta studietiden.

Huru mycket mer den juridiska fakultetens lärare i Lund varit

betungade af undervisning och examination än öfrige universitetslärare

derstädes, syntes i någon mån framgå af en enkel jemförelse mellan

antalet lärare och studenter inom den juridiska och de ötriga fakulteterna.

Vårterminen 1890 hade de ordinarie lärarnes antal inom juridiska fakulteten

utgjort 6 och antalet juris studiosi 222, alltså 37 lärjungar för

hvarje lärare, under det de ötriga fakulteterna räknat tillsammans 36

ordinarie lärareplatser och 585 studerande, alltså något öfver 16 studerande

för hvarje lärareplats, d. v. s. icke ens hälften sa stort antal som

inom juridiska fakulteten Derigenom uttrycktes dock ingalunda skilnaden

fullständigt, emedan de fleste lärare inom juridiska fakulteten

hade att meddela undervisning och anställa pröfning i ett flertal ämnen.

Efter meddelande häraf har departementschefen yttrat, att denna

fakultetens framställning förordats åt det större akademiska konsistoriet

i Lund samt kanslern lör rikets universitet och sedermera år efter år

upprepats, äfvensom att vid sammanträde den 30 maj 1894 fakulteten

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag

till arf voden åt

amanuenser.

[30.]

beslutit att åter förnya densamma. Men som behofvet af förstärkning i

fakultetens lärarekrafter för närvarande vore synnerligen trängande, hade

fakulteten ansett sig böra hemställa, att, derest berörda anslag icke kunde

för det närvarande erhållas, ett tillfälligt anslag å 1,500 kronor måtte

beredas att, intill dess anslag till en ordinarie professorsbefattning blefve

beviljadt, årligen utgå till uppehållande af undervisning och examination

i speciel privaträtt, deri inbegripet näringsrätt, sjörätt och vexelrätt.

Med anledning häraf hade också det större akademiska konsistoriet och

universitetskanslern gjort anhållan om utverkande af ett dylikt anslag.

En förstärkning af lärarekrafterna inom juridiska fakulteten i Lund

måste, enligt departementschefens mening, efter den utredning, som blifvit

af fakulteten gjord, anses synnerligen behöflig, men för närvarande kunde

behofvet lämpligen tillgodoses genom den mera provisoriska anordning,

som fakulteten sjelf föreslagit.

Då den utredning, som i förevarande fråga blifvit af juridiska fakulteten

vid universitetet i Lund förebragt och af departementschefen

lagts till grund för hans framställning i ämnet, är uppgjord för omkring

fem år sedan och förhållandena vid Lunds universitet derefter möjligen

i åtskilliga afseenden undergått förändringar, har utskottet saknat stöd

för att kunna med full säkerhet pröfva lämpligheten af det nu föreslagna

sättet för eu förstärkning af lärarekrafterna inom universitetets juridiska

fakultet. Vid sådant förhållande och då, så vidt utskottet kunnat finna,

större svårigheter hittills icke mött för det behöriga uppehållandet af

undervisningen och examinationen i de till den speciella privaträtten

hörande ämnen, anser sig utskottet icke hafva skäl att förorda Kong].

Maj:ts nu framstälda förslag. Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Majrts förevarande framställning icke

må af Riksdagen bifallas.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

34:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag

får utskottet hemställa,

att Riksdagen må jemväl för år 1896 på extra

stat anvisa

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

79

a) till arfvode åt en amanuens vid karolinska

mediko-kirurgiska institutets gynekolo
giska

klinik ............................................ 900 kronor; och

b) till arfvode åt en amanuens vid institutets kemiska

laboratorium ............................. 900 kronor.

35:o) Med anledning af Kong’1. Maj:ts derom gjorda framställning

får utskottet hemställa,

Ang. anslag

till kliniker

för barnsjukdomar.

att Riksdagen, i likhet med hvad för de senare

åren egt rum, må på extra stat för år 189G anvisa:

a) till en pediatrisk klinik vid kronprinsessan Lovisas

vårdanstalt för sjuka barn ett belopp af 1,800

kronor; och

b) till en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm

2,800 kronor, att utgå under vilkor att Stockholms

stad för polikliniken tillskjuter samma belopp

för år 189G.

36:0) På grund af Kong''!. Makts derom gjorda framställning hem- Äna- andag

{ ... ,ö ö J ° för ulfärande

stabel utskotta, ay teckningar

i vetenskap
att

Riksdagen, på sätt för de senare uren egt u9a “£famät.

rum, må till bekostande af teckningar i vetenskapliga L

ändamål vid karolinska institutet bevilja ett extra anslag

för år 1896 af 1,500 kronor.

37:o) Med anledning af hvad Ivongl. Maj:t derom föreslagit, hem- fy- nnsl[''u

staber utskottet, för oftai
miatriska

klinik? it

att Riksdagen må för anskaffande och underhåll [33 ]

af materiel för oftalmiatriska kliniken vid karolinska

institutet på extra stat för år 189G anvisa ett belopp

af 500 kronor.

38:o) Kong]. Maj:t bär föreslagit Riksdagen att på extra stat i''ör

år 1896 bevilja ett anslag af 500 kronor till underhåll och utveckling n;s/.ae fjjf

af det hygieniska museet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet. [34.]

Af statsrådsprotokollet framgår, att detta förslag föranledts afen utaf

institutets lärarekollegium hos universitetskanslern gjord framställning om

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

utverkande af medel för berörda ändamål, i anledning hvaraf kanslern

hos Kong! Maj:t hemstält om ofvannämnda anslags beviljande.

Enligt hvad departementschefen meddelat, hade lärarekollegiet till

stöd för denna anhållan anfört, hurusom, på initiativ och bekostnad af

styrelsen för stiftelsen »Lars Hiortas minne», i början af 1880-talet vid

institutet bildats ett hygieniskt museum, hvilket sedermera, efter det

den gamla anatomibyggnaden vid institutet af professor G. Retzius för

ändamålet inköpts och till institutet öfverlemnats, blifvit i denna byggnad

inrymdt. De hygieniska samlingarna hade emellertid fortfarande egts

af stiftelsen »Lars Hiertas minne», hvilken dock år 1886 till institutets

disposition öfverlemnat ett belopp af 4,000 kronor, som, så länge den

gamla anatomibyggnaden qvarstode, skulle förvaltas såsom en fond,

hvars ränteafkastning borde användas till byggnadens och, i den mån

tillgångarna det medgåfve, till de der förvarade hygieniska samlingarnas

vård och underhåll, men, om byggnaden refves, vore afsedd att

sätta institutet i tillfälle att fullgöra vissa institutet då åliggande skyldigheter.

Numera hade dock bemälda stiftelse till institutet såsom

gåfva öfverlemnat äfven sjelfva samlingarna tillika med ett ytterligare

penningbelopp af 1,713 kronor 49 öre, hvarjemte fru Anna Retzius,

född Hierta, skänkt 1,500 kronor att utgå med 500 kronor under hvart

af åren 1892, 1893 och 1894 för att användas till museets underhåll

och tillsyn.

Museet vore således numera fullständigt införlifvadt med institutet

och förestodes af professorn i allmän helsolära. Det omfattade föremål

af mångahanda slag, hvilka egde hygieniskt intresse, såsom modeller,

ritningar och annan åskådningsmateriel, apparater, undersökningsinstrument

m. m., afseende luftvexling, uppvärmning, renhållning, desinfektion,

skolor, sjukhus o. s. v. Många af dessa saker undersöktes och pröfvades

å museet eller å den hygieniska institutionen; och föremål Unge

af fabrikanter och handlande utställas å museet, om de erbjöde hygieniskt

intresse för undervisningen eller för allmänheten. Genom att sålunda

till utställning mottaga i hygieniskt afseende värdefulla föremål

undginge museet i vissa fall kostnaderna för inköp af desamma. Vissa

föremål, såsom sämre konstruktioner, för hvilkas användande borde

varnas, samt en del utländska alster af större hygieniskt intresse måste

dock förvärfvas genom köp.

Då inköpen sålunda kunde i väsentlig män inskränkas, bletve museets

upprätthållande ej dyrbart. Dertill fordrades nemligen, utom utgifterna

för inköpen, blott kostnader för renhållning och vård samt för tillsynen,

då museet hölles öppet för allmänheten. Men, ehuru jemförelsevis obe
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

81

tydliga, kunde dock nämnda kostnader icke bestridas af den hygieniska

institutionen, hvilken visserligen till sin disposition hade ett årligt anslag

af 1,200 kronor för undervisningens och institutionens upprätthållande,

men saknade anslag till vaktmästare.

För den hygieniska undervisningen vid institutet vore museet oundgängligen

nödvändigt. Derifrån hemtades ständigt för föreläsningarna

erforderliga modeller och apparater; ofta gjordes ock demonstrationer

å sjelfva museet för kandidater och läkare. Men ej blott den högre

undervisningen hade gagn och behof af museet; detta hade under de

senaste åren äfven afgiftsfritt användts af flere lärare för populära hygieniska

kurser och hygienisk undervisning af elever vid tekniska skolor.

Museet hade hittills hållits öppet för allmänheten två timmar hvarje

vecka mot en inträdesafgift af 10 öre för person. De influtna afgiftema

hade dock ingalunda varit tillräckliga att betacka kostnaderna för tillsyn

och renhållning, oaktadt allmänheten visat ett mycket stort intresse

att besöka museet. Årligen hade nemligen omkring 400 personer erlagt

afgift för besök i detsamma, häri icke inberäknade de, hvilka af lärare

åtnjutit undervisning derstädes. Den besökande allmänheten hade till

stor del utgjorts af arbetare och mindre bemedlade personer, hvilka

sedermera i sina hem eller i sitt arbete tillämpat de erfarenheter, de å

museet inhemtat. Att stänga museet för dessa skulle utan tvifvel medföra

stora olägenheter, men af brist på medel blefve det dock nödvändigt,

derest icke ett anslag för museets underhåll och utveckling kunde

beredas. Af gjorda beräkningar framginge emellertid, att ett anslag af

500 kronor om året skulle vara tillräckligt för museets upprätthållande

samt för att afgiftsfritt hålla det tillgängligt för den stora allmänheten

två timmar hvarje vecka.

Departementschefen har funnit hvad lärarekollegiet sålunda anfört

tillräckligt ådagalägga vigten och behofvet af ett särskildt anslag för

det hygieniska museet; och har departementschefen, som icke haft något

att erinra mot det föreslagna beloppet, på grund häraf hemstält om aflåtande

till Riksdagen af ifrågavarande framställning.

Då utredning saknas i fråga om de utgifter, som skulle med förevarande

anslag bestridas, och i följd deraf icke kan med säkerket bedömas,

huruvida det nu äskade beloppet må vara för ändamålet behöflig!,

hemställer utskottet,

att Kong]. Maj ds förevarande framställning icke

må af Riksdagen bifallas.

Bill. till liiksd. Prut. 1895. 4 Samt. 1 Afd. 9 Raft. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Allmänna läroverken och pedagogierna.

Ang. anslag

till tillfällig

löneförbättring

åt lärame

vid allmänna

läroverken och

''pedagogierna.

[35.]

39:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen må till tillfällig löneförbättring åt

lärame vid. allmänna läroverken och pedagogierna, efter

samma grunder som för innevarande år, på extra stat

för år 1896 anvisa 345,725 kronor.

Ang. anslag

till arfvoden

åt extra lärare

m. m.

[36.]

40:o) Vidare får utskottet hemställa,

att Riksdagen till arfvoden åt extra lärare samt

till arfvodesförhöjning åt extra ordinarie ämneslärare

vid de allmänna läroverken må på extra stat för år

1896 bevilja enahanda belopp, som under de senaste

åren härtill anvisats, eller tillsammans 100,000 kronor.

Ang. anslag

till aflöning

åt teckningslärare

under

sjukdom.

[37.]

41:o) Kongl. Maj:t har föreslagit att, till bestridande af förhöjd

aflöning åt ordinarie teckning slär are vid rikets allmänna läroverk under

tjenstledighet på grund af sjukdom, måtte på extra stat för år 1896 anvisas

ett förslagsanslag af 3,000 kronor.

Samma belopp har af Riksdagen anvisats för hvartdera af åren

1894 och 1895. Enligt de af 1893 års Riksdag bestämda grunderna för

ifrågavarande förhöjda aflönings tillgodonjutande eger teckningslärare

under tjenstledighet för sjukdom uppbära:

a) der antalet tjenstgöringstimmar uppgår till 25 i veckan eller

derutöfver, tre fjerdedelar af det belopp, som, efter afdrag af de så kallade

löneförbättringsmedlen, skulle tillfallit honom i den händelse han

sjelf sin tjenstgöring bestridt och i den händelse denna tjenstgöring

uppgått till 25 timmar i veckan;

b) der antalet tjenstgöringstimmar utgör från och med 20 till och

med 24 i veckan, tre fjerdedelar af det belopp, som, efter afdrag af

löneförbättringsmedlen, skulle tillfallit honom, i den händelse han sjelf

sin tjenstgöring bestridt och i den händelse denna tjenstgöring uppgått

till 20 timmar i veckan; samt

c) der antalet tjenstgöringstimmar är från och med 16 till och

med 19 i veckan, tre fjerdedelar af det belopp, som efter afdrag af

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

83

löneförbättringsmedlen, skulle tillfallit honom, i den händelse han sjelf

sin tjenstgöring bestridt och i den händelse denna tjenstgöring uppgått

till 16 timmar i veckan.

Nu hafva i särskilda motioner (n:o 44 i Första Kammaren och

n:o 141 i Andra Kammaren) herrar T. Säve och S. J. Kardell sammanstämmande

föreslagit, det Riksdagen måtte medgifva, att, tills vidare

och intill dess annorlunda blefve bestämdt, ordinarie teckningslärare vid

rikets allmänna läroverk vid inträffande tjenstledighet på grund af sjukdom

måtte, der antalet tjenstgöringstimmar uppginge till 30 i veckan

eller derutöfver, få uppbära tre fjerdedelar af det belopp, som, efter

afdrag af de så kallade löneförbättringsmedlen, skulle tillfallit honom,

i den händelse han sjelf sin tjenstgöring bestridt och i den händelse

denna tjenstgöring uppgått till 30 timmar i veckan.

Då Riksdagen för endast två år sedan träffat bestämmelser rörande

teckningslärares löneförhållanden vid tjenstledighet på grund af sjukdom,

anser utskottet sig icke böra på grund af enskild motion tillstyrka förändring

i hvad sålunda blifvit faststäldt, utan hemställer,

att Riksdagen må, med afslag å herrar Säves och

Kardells ifrågavarande motioner, bifalla hvad Kongl.

Maj:t i ämnet föreslagit.

Högre lärarinneseminariet.

42:o) För beredande åt lärare och lärarinnor vid högre lärarinne- Ana- anslag

seminariet af tillfällig löneförbättring jemväl för år 1896, att utgå efter Hn^wärate

samma grunder som den för innevarande år beviljade, har Kongl. Maj ;t och lärarinnor

föreslagit. Riksdagen att för år 1896 på extra stat anvisa enahanda ^inneZiJina-''

belopp som hittills, eller 4,000 kronor; och hemställer utskottet, rist.

[38.]

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

43:o) Med anledning af hvad Kongl. Maj:t derom föreslagit, hem- Ang. anslag

ställer utskottet, till den fjerde

årskursen samt

undervisning i

a) att Riksdagen må för fortsatt uppehållande af hus,li9 ekonomi

, } ? 7 . , . . J o , , . Vid seminariet.

den valfria fjerde årskursen vid seminariet pa extra stat rgn -i

för år 1896 anvisa ett belopp af 3,000 kronor, samt

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag

till löneförbättring

m. m.

åt lärare vid

folkskolelärareseminarierna.

[40.]

Ang. anslag

till understöd

åt lärjungar

vid folkhögskolor.

[410

Ang. införande

af samaritkurser

och

helsovårdslära

såsom läroämnen

vid

folkskolelärare
seminarierna.

b) att Riksdagen må för beredande af fortsatt

undervisning i huslig ekonomi vid seminariet och normalskolan

på extra stat för år 1896 anvisa ett belopp af

5,000 kronor.

Folkundervisningen.

44:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och

i likhet med hvad förut under derå år egt rum, hemställer utskottet,

att Riksdagen, till löneförbättring åt lärare och

lärarinnor vid folkskolelärare seminarierna samt till arfvoden

åt teckningslärare för extra tjenstgöring och extra

arfvoden åt musiklärare vid dessa seminarier, efter

samma grunder som för innevarande år, må bevilja

ett extra anslag för år 1896 af 33,300 kronor.

45:o) Till understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana folkhögskolor,

som åtnjuta bidrag af statsmedel, har Kongl. Maj:t föreslagit

Riksdagen att jemväl för år 1896 på extra stat anvisa ett belopp af

15,000 kronor; och får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

vinna Riksdagens bifall.

46:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 135) har herr

J. Andersson i Lysvik hemstält, att Riksdagen måtte för sin del besluta

införande af s. k. samaritkurser och helsovårdslära såsom läroämnen vid

rikets folkskoleseminarier samt för detta ändamål för år 1896 anvisa

erforderliga medel.

Då redan i nu gällande undervisningsplan för folkskolelärareseminarierna

föreskrifves, att undervisningen i naturkunnighet skall omfatta

äfven läran om menniskokroppens byggnad, lifsförrättningar och

vård; och då härunder torde inbegripas jemväl så mycket af helsovårdsläran,

som lämpligen bör i undervisningen vid seminarierna ingå, anser

utskottet någon åtgärd med anledning af motionärens framställning rörande

helsovårdsläran icke vara behöflig.

Hvad åter angår förslaget om anordnande af så kallade samaritkurser

vid folkskolelärareseminarierna, vill utskottet visserligen icke för
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

85

neka, att de blifvande folkskolelärarnes deltagande i dylika kurser kunde

vara till gagn, då derigenom färdigheten att vid hastigt påkommande

olycksfall bringa hjelp skulle erhålla en allmännare spridning. Då

emellertid utskottet icke anser Riksdagen böra på grund af enskild framställning

fatta något beslut rörande undervisningsplanen vid folkskolelärareseminarierna,

får utskottet hemställa,

att herr Anderssons förevarande motion icke må

vinna Riksdagens bifall.

47:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 36) har herr Ang. vackt

A. F. Liljeholm, med hvilken herrar J. Persson och Edv. Svensson in- a™ljgonta™n.

stämt, föreslagit, att Riksdagen måtte besluta: dels att för år 1896 an- (lervälling i

visa ett anslag af 3,000 kronor att användas till understöd åt läro- huéhS^fro''

anstalter, som utbilda lärarinnor i kushållsgöromål med särskilt afseende

fäst vid folkskolans flickor; dels att öfverlemna åt Kongl. Maj:t

att fördela detta anslag samt att bestämma de närmare vilkoreu för

understödets åtnjutande.

Till stöd för detta sitt yrkande har motionären bland annat anfört,

hurusom genom det anslag af 5,000 kronor, som alltsedan år 1893

på extra stat utgått till högre lärarinneseminariet för beredande af undervisning

i huslig ekonomi, redan vore sörjdt för utbildande af lärarinnor

i hushållsgöromål vid de högre flickskolorna. Deremot hade det

visat sig vara förenadt med ej ringa svårighet att anskaffa fullt dugliga

lärarinnor för meddelande af undervisning i herörda ämne åt de

qvinliga eleverna i folkskolorna. Försök med dylik undervisning hade

redan på åtskilliga håll anstälts, ådagaläggande, att det nya bildningsmedlet

omfattats med intresse såväl på landsbygden som i städerna.

Utan något understöd från statens sida kunde emellertid de kommuner

eller enskilda, genom hvilkas åtgöranden sådana försök kommit till

stånd, icke vara villiga att för det allmännas väl bekosta utbildning

af större antal lärarekrafter än de sjelfva behöfde. Derför och med

hänsyn till ämnets stora betydelse, enär arbetarens dåliga ställning

torde vara till stor del beroende af hustruns bristfälliga kunskap i

hushållsangelägenheter, borde Riksdagen bevilja anslag till utbildning

af lärarinnor, som kundo bibringa i skolåldern varande flickor ökad

duglighet i hushållsgöromål.

I öfverensstämmelse med den uppfattning, som legat till grund

för Riksdagens beslut att bevilja anslag till högre lärarinneseminariet

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag

till ny byggnåd

åt tekniska

högskolan

m. m.

[42.]

för undervisning i huslig ekonomi, skulle utskottet icke hafva tvekat

att förorda bifall till förevarande motion, om icke ärendet synts kräfva

en fullständigare utredning än den, som nu föreligger. Närmare upplysning

saknas nemligen såväl om hvilka läroanstalter som borde

komma i fråga till åtnjutande af det utaf motionären påyrkade anslaget

som ock, huruvida detta kan anses vara till beloppet rätt afpassadt

för dermed afsedt ändamål; och vid sådant förhållande finner

sig utskottet icke för närvarande höra biträda hvad motionären föreslagit,

utan hemställer,

att herr Liljeholms förevarande motion icke må

af Riksdagen bifallas.

De tekniska läroverken.

48:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen dels att till ny byggnad

för tekniska högskolans kemiska och mineralogiska af delningar samt densammas

inredning och utrustning i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med derför uppgjorda ritningar och kostnadsförslag bevilja 306,230

kronor och deraf anvisa 100,000 kronor att utgå under år 1896, dels

att till inköp af maskiner och apparater för mekaniska laborationer vid

högskolan bevilja 12,000 kronor, dels ock att till provisorisk utvidgning

af högskolans undervisning under nyssnämnda år anslå ett belopp af

19,600 kronor.

På sätt departementschefen till statsrådsprotokollet erinrat, förelädes

frågan om uppförande af eu n}r byggnad åt tekniska högskolan

jemväl sistlidet års Riksdag. Kongl. Maj:t föreslog nemligen då, bland

annat, att Riksdagen måtte till ny byggnad för tekniska högskolans

kemiska och mineralogiska afdelningar samt densammas inredning och

utrustning i hufvudsaklig öfverensstämmelse med derför uppgjorda ritningar

och kostnadsförslag bevilja 325,100 kronor och deraf anvisa

50,000 kronor att utgå under år 1.895.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 7 maj 1894 angående regleringen

af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel anförde

Riksdagen med afseende å Kongl. Maj:ts nyssnämnda förslag, att då

Kongl. Maj:t i sammanhang med förslaget om beviljande af anslag till

ny byggnad för tekniska högskolans kemiska och mineralogiska afdelningar

låtit till Riksdagens kännedom komma den af särskilde komiterade

uppgjorda plan till högskolans utvidgning och omorganisation,

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

87

för hvilken blifvit i statsrådsprotokollet den 13 januari 1894 redogjordt,

samt dervid tillika förklarat sig i hufvudsak godkänna densamma, för

så vidt den blifvit af högskolans styrelse tillstyrkt, hade Riksdagen

ansett sig äfven böra i korthet taga denna plan i skärskådande.

I öfverensstämmelse med den uppfattning, som legat till grund

för 1890 års Riksdags beslut att bevilja ett särskildt anslag för åvägabringande

af utredning angående behofvet af och sättet för utvidgning

och omorganisation af tekniska högskolan, och som äfven fått ett uttryck

i det af 1892 års lagtima Riksdag fattade beslut om provisorisk

utvidgning af undervisningen vid högskolan, ansåge Riksdagen behof

förefinnas af att en mera omfattande verksamhet för tekniska högskolan

möjliggjordes såväl genom förbättring af dess lokaler som ock

genom utvidgning af undervisningen. Huruvida dervid borde följas

den då föreliggande planen, hade emellertid synts Riksdagen med skäl

kunna dragas i tvifvelsmål ej blott i betraktande af dermed förenade

dryga kostnader, utan äfven med hänsyn till förefintliga behof.

Hvad till en början anginge maximiantalet af elever i högskolans

första afdelning, ville Riksdagen visserligen icke bestrida, att det föreslagna

antalet af 120 elever kunde anses vara väl afvägdt med hänsyn

till de lärarekrafter, som redan förefunnes, eller som af andra orsaker

än lärjungeantalets ökning kunde komma att behöfvas. Men Riksdagen

trodde icke, att landets behof af vetenskapligt utbildade teknici verkligen

kräfde eller under den närmare framtiden skulle komma att kräfva,

att en omorganisation af tekniska högskolan grundades på beräkningen

af ett så stort antal nya elever för hvarje år som 120. Riksdagen ville

med afseende härå först erinra, att för perioden 1883—91 medeltalet

af nyintagna elever utgjort blott 73; år 1890 hade Kongl. Maj:t medgifvit,

att i första afdelningen finge mottagas 80 elever, hvilket antal

år 1892 blifvit höjdt till 100. Då sålunda elevantalet i sagda afdelning

under de sista åren så betydligt ökats, syntes det kunna sättas

i fråga, huruvida någon ytterligare ökning för den närmaste framtiden

borde ske. Visserligen hade såsom skäl för den motsatta åsigten anförts,

att kompetente inträdessökande måst afvisas till ett antal af 24

höstterminen 1891, 5 höstterminen 1892 och 22 höstterminen 1893.

Men i betraktande deraf att, såsom af ofvan bemälde komiterades betänkande

inhemtades, en ganska betydande del af dem, som vunnit

inträde, sedermera efter hand lemnat högskolan utan att hafva erhållit

fullständigt afgångsbetyg, måste man antaga, att de nyintagne till en

icke obetydlig del i sjelfva verket icke varit lämplige till ingeniörer,

och framstälde sig då den frågan, om vid inträdesfordringarnas bestäm
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

maude behörig hänsyn tagits dertill, att verklig håg och fallenhet för

ingeniörsyrket borde förefinnas hos dem, som beviljades inträde. Riksdagen

förestälde sig, att till ett sådant syftemål skulle i hög grad

bidraga, om af inträdessökande vid högskolan fordrades intyg antingen

om väl vitsordade föregående praktisk sysselsättning vid mekanisk

verkstad eller annat industrielt eller tekniskt företag, eller ock att

sökanden på annat sätt visat sig ega praktiska anlag för tekniken.

I sammanhang härmed ville Riksdagen också, med afseende å förslaget

att göra alla eller de flesta fackskolorna obligatoriskt fyraåriga,

uttala sina betänkligheter vid att utsträcka den teoretiska kursen utöfver

hvad som vore oundgängligen nödvändigt. Riksdagen ville visserligen

icke förneka den nytta, åtskilliga af eleverna skulle kunna hafva

af att vid högskolan tillbringa ett fjerde år i de fackskolor, som nu

blott vore 3-åriga; men med tanken på huru vigtig! det för en blifvande

ingeniör måste vara att så tidigt som möjligt få börja sin praktiska

verksamhet, förestälde sig Riksdagen, att undervisningen lämpligen

borde ordnas på sådant sätt, att den fjerde årskursen i berörda

fackskolor blefve frivillig.

Hvad vidare beträffade fackskolorna, yttrade Riksdagen med afseende

å ifrågasatt inrättande af en särskild fackskola för elektroteknik

och eu underafdelning för skeppsbyggnadskonst inom fackskolan för

maskinbyggnadskonst och mekanisk teknologi, att den förstnämnda af

dessa förändringar otvifvelaktigt vore af behof påkallad. En särskild

fackskola för elektroteknik betingades nemligen af den elektrotekniska

industriens storartade utveckling. Deremot hyste Riksdagen någon

tvekan med afseende å behofvet af en fackskoleafdelning för skeppsbyggnadskonst

vid tekniska högskolan, då 1893 års Riksdag genom

beviljande af anslag till en lektorsbefattning i skeppsbyggeri vid Chalmers’

tekniska läroanstalt gifvit sitt bifall till det definitiva ordnandet

vid nämda anstalt af en fackskola för skeppsbyggeri.

Beträffande de förändringar, som ansetts nödiga i afseende å

lärarepersonalen vid högskolan, uttalade Riksdagen till en början såsom

sin mening, att det framstälda förslaget att utbyta lektoraten

mot extra ordinarie professorsbefattningar, såväl på grund af dermed

förenade betydliga kostnader som ock med hänsyn till ifrågavarande

lärares ställning och tjensteåligganden, icke syntes böra genomföras.

Vidare och på grund särskild! af hvad Riksdagen yttrat i fråga om

elevantalet och lärotiden, ansåge Riksdagen, beträffande de i de olika

ämnena erforderliga lärarekrafterna, dels att behofvet af extra lärare

och assistenter borde blifva mindre än som i förslaget beräknats, dels

s. 89 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

89

ock att i åtskilliga ämnen inskränkningar kunde göras äfven i fråga

om den föreslagna ordinarie lärarestyrkan. Sålunda borde undervisningen

i fysik, äfven efter inrättande af en elektroteknisk fackskola,

kunna vederbörligen upprätthållas af en ordinarie professor och

en lektor, och i ingen händelse syntes en ordinarie professor vara för

undervisningen i skeppsbyggnadskonst erforderlig. Undervisningen

i de till byggnadskonsten hörande läroämnen borde, enligt Riksdagens

mening, blifva behörigen tillgodosedd med en lektor och en extra

lärare i stället för de föreslagna två e. o. professorerna.

Då det vidare med afseende å de ordinarie lärarnes löneförmåner

hlifvit ifrågasatt att ändra förhållandet mellan lön och tjonstgöringspenningar

derhän, att de senare skulle blifva mindre och sjelfva lönen

i samma mån större än för närvarande, så ville Riksdagen påpeka,

att eu dylik förändring icke öfverensstämde med den åsigt, som på

senare tider vid löneregleringar framhållits i fråga om nödvändigheten

att minska den del af aflöningen, som både lades till grund för pensions

beräknande och kunde af vederbörande tjensteinnehafvare få vid

ledighet i vissa fall behållas.

Beträffande i öfrigt den för tekniska högskolan ifrågasatta ordinarie

utgiftsstat hade Riksdagen ej ansett sig för det dåvarande böra ingå

i någon närmare granskning; men då det med afseende å de många

betydande kraf, som stäldes på statsverket för fyllande af undervisningens

behof, vore nödvändigt att så mycket som möjligt inskränka

utgifterna, hade Riksdagen dock velat uttala, att enligt Riksdagens

uppfattning besparingar borde kunna göras på åtskilliga af de föreslagna

posterna.

Hvad slutligen beträffade den ifrågasatta nybyggnaden för tekniska

högskolan, så vore visserligen Riksdagen öfvertygad, att högskolans

nuvarande utrymme i läro- och ritsalar såväl som i laboratorier vore

otillräckligt, samt att utvidgade lokaler behöfdes redan för en praktisk

anordning af den undervisning, som nu meddelades derstädes, och

således borde blifva än mera behöfliga, derest en utvidgning af undervisningen

skulle genomföras. Men om än Riksdagen sålunda måste

erkänna behofvet af en ny- eller tillbyggnad för högskolan, så vore

Riksdagen deremot ej öfvertygad, att icke, med hänsyn särskilt

till hvad Riksdagen yttrat angående läroverkets utvidgning, i den

föreliggande byggnadsplanen åtskilliga inskränkningar skulle kunna

göras, genom hvilka kostnaderna för staten kunde nedbringas. Då

emellertid förslag till do förändringar i byggnadsplanen, som i sådant

syfte kunde vara att vidtaga, icke utan en fullständig omarbetning af

den uppgjorda planen kunde framläggas, an sago Riksdagen, att för

Bill. till Jiiksd. Urat. 1995. 4 Samt. I Afd. 9 llaft. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

vinnande af utredning i detta hänseende byggnadsfrågan icke då borde

erhålla sin lösning.

Men om än sålunda frågan blefve för 1894 års Riksdag undanskjuten,

hyste dock Riksdagen den förhoppning, att en framflyttning af

tidpunkten för omorganisationens fullständiga genomförande icke häraf

borde blifva eu följd. Redan till 1895 års Riksdag borde nemligen de

förändringar i den framlagda planen, som syntes böra föranledas af

de mot densamma gjorda erinringar, kunna framläggas; och genom

byggnadsanslagets fördelning på en kortare tid, än som föreslagits,

skulle enligt Riksdagens mening både nybyggnaden och förändringarna

i högskolans nuvarande lokaler kunna vara fullbordade vid samma tidpunkt

som enligt det först framlagda förslaget.

Enligt hvad till statsrådsprotokellet meddelas, anbefalde Kongl.

Maj:t, med anledning af hvad Riksdagen sålunda anmärkt beträffande

den framlagda planen för tekniska högskolans utvidgning och omorganisation,

högskolans styrelse att efter lärarekollegiets hörande

inkomma med utlåtande och förslag. På sid. 102—118 i statsrådsprotokollet

har departementschefen lemnat en redogörelse för hvad

styrelsen till följd af den erhållna remissen hufvudsakligen anfört, ur

hvilken redogörelse utskottet får meddela följande.

Med afseende först å frågan om elevantalet vid högskolan hade

styrelsen yttrat, att äfven om det vid läroverket nu mottagna elevantalet

vore tillräckligt för landets närvarande behof, så skulle det

redan i en icke aflägsen framtid blifva otillräckligt, hvarför det vore

alldeles nödvändigt att, äfven om högskolans organisation för den

närmaste framtiden grundades på antagandet af blott 100 elever i

första årskursen i stället för 120, de anordningar, som vidtoges, särskild!

i fråga om nybyggnader, gjordes sådana, att öfvergången till

det ökade elevantalet kunde ske utan allt för stora svårigheter.

Beträffande vidare hvad Riksdagen yttrat i afseende å inträdesj''or

äring ärna, hade styrelsen anfört, att erfarenheten såväl hos oss

som i andra länder otvifvelaktigt visat, att, om ock vid smärre specialläroverk

det läte sig göra att fordra föregående praktik hos eleverna,

detta icke utan allvarliga olägenheter kunde begäras af eleverna vid

en teknisk högskola, hvilken förberedde till en mängd olikartade yrken,

äfven om dessa sammanfattades inom ramen af några få fackskolor.

Det vore dessutom de mindre bemedlade och de inflytelserika relationer

saknande ynglingarne, som skulle lida af ett dylikt vilkor. Så länge

de icke förvärfvat den mognad och de tekniska kunskaper, som i högskolans

första och andra årskurser meddelades, emottoges de icke

s. 91 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

91

gerna vid fabriker och byggnadsföretag, så framt de icke vore särskilt

gynnade. Deremot hade det visat sig vara lättare för eleverna att efter

inträdet vid högskolan under ferierna förskaffa sig någon praktisk

sysselsättning, hvilken då tillika blefve mera fruktbärande, sedan eleverna

hunnit närmare bestämma sig för det yrke, de ämnade välja, samt äfven

vore i stånd att draga nytta af beröringen med det industriella lifvet.

Särskildt skulle det vara svårt för de ynglingar, som ville egna sig

åt någon af kemiens mångsidiga tillämpningar, att före inträdet vid

högskolan få tillfälle att utöfva någon praktisk verksamhet af verklig

nytta för deras fackstudier. Det vore derför att befara, att mången

lofvande ung man, som kunnat blifva till heder för industrien, skulle

genom en ovilkorlig fordran på en föregående praktisk verksamhet

utestängas från läroverket. För så vidt åter genom Riksdagens skrifvelse

endast betonades önskvärdheten af att vid utväljandet af de

elever, hvilka i första rummet skulle mottagas vid högskolan, skälig hänsyn

borde tagas till en dylik praktisk verksamhet, syntes det vara möjligt

att, så långt utan allvarlig olägenhet kunde ske, gå den i Riksdagens

skrifvelse uttalade önskan till mötes genom den af Kongl. Maj:t redan

lemnade föreskriften, att den omständighet, att inträdessökande kunde

förete goda vitsord om föregående praktisk sysselsättning vid. fabrik,

byggnadsarbete eller annat tekniskt företag, eller att han visat sig

ega&mera omfattande insigter i de för högskolans uppgift vigtigaste

läroämnena matematik, fysik och kemi, särskildt borde räknas honom

till företräde. Sedan denna föreskrift börjat tillämpas, hade nemligen

ett större antal inträdessökande än förut töretett intyg öfver föregående

praktisk sysselsättning, och år 1893 hade af 115 kompetente sökande

75 haft dylikt intyg.

Att en ganska betydande del af dem, som vunnit inträde vid högskolan,

sedermera efter hand lemna! denna utan att hafva erhållit fullständigt

afgångsbetyg, vore visserligen obestridligt, men egde sin

motsvarighet vid alla läroverk och skulle blifva förhållandet, äfven om

man fordrade praktik före inträdet. Ty det berodde i de allra flesta

fall på sjuklighet, förändrad ekonomisk ställning, otillräcklig begåfning

eller bristande flit hos eleven och mera sällan derpå att han ändrade

lefnadsbana. För öfrigt vore förlusten af elever vid tekniska högskolan

ingalunda så stor, som man kunde antaga på grund af uppgifterna

om det antal elever, som icke erhölle fullständigt afgångsbetyg

eller vunne uppflyttning till högre årskurs, ty flertalet af dessa elever

erhölle, när giltiga skäl förefunnes, tillstånd att antingen ännu ett år

i afdelningen qvarstå eller ock såsom extra elever följa undervisningen

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

i de läroämnen, som för deras fack vore af största betydelse. Många

af dessa elever lyckades sedermera åter förvärfva sig afgångsbetyg

eller åtminstone sådana kunskaper, att de med framgång kunde egna

sig åt industriel verksamhet, hvarpå en mängd exempel kunde anföras.

Hvad anginge lärokursernas längd, både, enligt hvad styrelsen

härefter erinrat, i Kongl. Maj:ts proposition till 1894 års Riksdag

förutsatts, att i fackskolorna för maskinbyggnadskonst och mekanisk

teknologi, för kemisk teknologi och för bergsvetenskap det fjerde året

icke skulle fordras för alla elever. Redan under nuvarande förhållanden

qvarstannade de elever, som ville fullständigare utbilda sig till

maskinkonstruktörer, ett fjerde år, hvarigenom de, såsom erfarenheten

visat, äfven lättare kunde vinna fördelaktig anställning; och i fackskolan

för kemisk teknologi hade den fjerde årskursen blifvit på det

lifligaste tillstyrkt af såväl svenska tekuologföreningens kemiska sektion

som ock de särskilt tillkallade sakkunnige, hvilka yttrat sig deröfver.

För ölrigt skulle enligt det framstälda förslaget äfven efter omorganisationen

för de elever, hvilka önskade att så skyndsamt som möjligt

fullborda de oundgängligaste fackstudierna utan att genomgå en fullständig

kurs, tillfälle finnas att göra detta och erhålla afgångsbetyg

såsom specialelever (eller extra ordinarie elever). Detta gälde för samtliga

mera omfattande tekniska eller tillämpningsläroämnen, som förekomme

vid högskolan. Det syntes häraf, att högskolan till fullo kunde

motsvara den önskan, som Riksdagen i detta hänseende uttalat.

De vigtigaste förändringar i afseende å undervisningens utsträckning

vid högskolan, som genom den ifrågasatta omorganisationen åsyftades,

bestode dels i upprättande af parallelkurser, nödvändiga till följd af

det redan nu ökade elevantalet, dels ock i anordnande af undervisning

i vissa vigtiga grenar af tekniken, hvilka för närvarande alls icke eller

endast ofullständigt vore vid högskolan representerade. Den utveckling

utöfver den nuvarande, som den rent teoretiska undervisningen

skulle erhålla, vore jemförelsevis ringa.

Fackafdelning en för skeppsbyggnadskonst, hvilken föreslagits såsom

en underafdelning af fackskolan för maskinbyggnadskonst och mekanisk

teknologi, vore ingalunda afsedd att motsvara den mera elementära

skola lör skeppsbyggnadskonsten i allmänhet, som från navigationsskolan

i Göteborg blifvit flyttad till Chalmerska läroanstalten, utan

skulle hufvudsakligen beröra den speciella del af nämnda näringsgren,

hvilken vid flera af landets mekaniska verkstäder idkades, nemligen

konstruktioner af ångfartyg samt andra fartyg af stål och jern. Vid

s. 93 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

93

högskolan skulle detta kunna ske till den omfattning och med den

vetenskapliga grundläggning, som vore nödvändig för denna del af

den moderna skeppsbyggnadskonsten, hvilket vore af så mycket större

betydelse, som byggandet af större ångfartyg för både krigsbruk och

handel påkallade ofantliga kostnader. För utbildande af de ingeniörer,

som sysselsatte sig med konstruktionen af sådana fartyg och hos hvilka

en hög grad af vetenskaplig teknisk bildning kräfdes, hade flera länder

vidtagit omfattande åtgärder. De läroanstalter, som för sådant ändamål

i de stora kulturländerna blifvit upprättade, stode antingen i samband

med de tekniska högskolorna eller vore sjelfva på det rikaste

utrustade. Så vore t. ex. Frankrikes högsta läroanstalt i skeppsbyggnadskonst

en specialskola, hvars undervisning vore grundad på polytekniska

skolan i Paris och utgjorde fortsättning af dennas undervisning. Tysklands

högsta läroverk af detta slag vore direkt förenad! med polytekniska

skolan i Berlin och utgjorde en af dennas fackskolor med

ett elevantal af icke mindre än 129 under läroåret 1893—-1894. Skeppsbyggeriafdelningen

vid Chalmers’ tekniska läroanstalt vore utan tvifvel

mycket lämplig och behöflig för utbildande af skeppsbyggmästare och

verkmästare, men den vore otillräcklig att meddela den högre undervisningen

inom denna gren af tekniken, som först i Sverige genom

Chapman erhållit en strängt vetenskaplig grundval och hvilken för

vårt land vore en af de mest naturliga näringarna. Tekniska högskolan

vore det enda svenska läroverk, som meddelade en nog omfattande

undervisning i matematik, teoretisk mekanik, fysik, maskinlära,

byggnadsstatik in. fl. läroämnen, hvilka måste ingå i planen för

eu läroanstalt, afsedd att utbilda skeppskonstruktörer. Redan nu meddelades

vid högskolan undervisning i ångfartygskonstruktion i den

frivilliga fjerde årskursen af fackskolan för maskinbyggnadskonst och

mekanisk teknologi, men den vore allt för knapphändig för att motsvara

behofvet. Äfven om icke eu särskild fackafdelning för skeppsbyggnadskonst

finge upprättas vid högskolan, syntes det dock af anförda

skäl och med hänsyn till de många af eleverna vid fackskolan

för maskinbyggnadskonst och mekanisk teknologi, hvilka efter slutade

studier vunne anställning vid verkstäder, der ångfartyg byggas, vara

af stor vigt att undervisningen iden nämnda delen af skeppsbyggnadskonsten

utvidgades väsentligt utöfver dess nuvarande omfattning.

Beträffande lärarekrafterna vid högskolan hade styrelsen, med afseende

å förslaget att inrätta eu ordinarie professorsbefattning i allmän

fysik, yttrat, att undervisningen i nämnda ämne borde, på sätt i Riksdagens

skrifvelse blifvit antydt och med det till 100 begränsade elev
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

antalet i första årskursen, äfven efter eu elektroteknisk fackskolas upprättande

kunna behörigen bestridas af en lärare med lägre aflöning än

eu professor, på grund hvaraf föresloges inrättande af ett lektorat uti

ifrågavarande ämne. Den likaledes ifrågasatta professuren i skeppsbyggnadskonst

betingades af den föreslagna fackafdelningen för denna

gren af tekniken, men om också denna afdelning icke nu kunde komma

till stånd, ville styrelsen likväl på ofvan anförda skäl lifligt tillstyrka,

att åtminstone ett väl aflönadt lektorat i ångfartygskonstruktion måtte

upprättas, så att en i teoretiskt och praktiskt hänseende kompetent

person måtte kunna vinnas för denna vigtiga lärareplats.

Enär Riksdagen bestämdt uttalat sitt ogillande af förslaget om

de vid högskolan befintliga lektoratens förändring till extra ordinarie

professurer, ansåge sig styrelsen icke böra åter upptaga denna fråga.

Men det borde framhållas, att för de fleste af lektorerna vid högskolan

lönevilkoren vore mycket ofördelaktiga såväl med hänsyn till det af

dem fordrade arbetet som i jemförelse med de vilkor, andre lärare med

likartad verksamhet åtnjöte. Sålunda aflönades lektorerna vid de tekniska

elementarskolorna i allmänhet med 3,000 kronor med två ålderstillägg

å 500 kronor hvardera samt vid Chalmers’ tekniska läroanstalt med

3,500 kronor med två ålderstillägg, likaledes å 500 kronor. Vid tekniska

högskolan deremot funnes endast två lektorat på 4,000 kronor, och af

dessa hade det ena måst delas i två lärareplatser, den ena med 2,700

och den andra med 1,300 kronor i aflöning, enär kompetent sökande

icke anmält sig för hela den vidsträckta befattningen. För de öfriga

lektoraten vore lönerna lägre, ända ned till 2,000 kronor, och det utan

att något ålderstillägg funnes. Tekniska högskolans lektorer vore således

i regel vida sämre aflönade än lektorerna vid de tekniska elementarskolorna.

Visserligen vore antalet undervisningstimmar för högskolans

lektorer i allmänhet mindre än för de tekniska elementarskolornas, men

denna skilnad utjemnades dels deraf, att större fordringar på specialkunskap

måste ställas på högskolans lärare, dels ock derigenom, att

det stora elevantalet vid högskolan gjorde arbetet med tentamina och

granskning af ritningar, problem m. m. mycket ansträngande och

tidsödande. Vid en högskola och icke minst vid en teknisk högskola

vore det dessutom nödvändigt, att lärarne toge grundlig kännedom om

framstegen inom de olika facken och äfven sjelfva bidroge till dessas

utveckling. Då härtill komme, att genom den utvidgning, undervisningen

vid högskolan borde erhålla för att någorlunda motsvara tidens

fordringar, lektorernas arbete väsentligt skulle ökas, syntes det mycket

obilligt, om högskolans lektorer i något fall skulle aflönas lägre än

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

05

lektorerna vid de tekniska elementarskolorna. För att emellertid kunna,

såsom Riksdagen fordrade, i någon väsentligare grad nedbringa kostnaderna,

syntes det styrelsen nödvändigt, att med hänsyn till läroämnenas

beskaffenhet, undervisningstidens längd och andra omständigheter,

som härvid borde tagas i betraktande, lektoraten delades i två

klasser: den ena med lönevilkor, motsvarande lektoraten vid de tekniska

elementarskolorna, och den andra lika med de högst aflönade redan

nu befintliga lektoraten vid högskolan med ett ålderstillägg, så att

slutligen desse lektorer skulle uppnå samma lönevilkor som de högst

aflönade lektorerna vid Chalmers’ tekniska läroanstalt. De lönevilkor,

som enligt styrelsens förslag skulle åtnjutas af de båda olika klasserna

af lektorer, skulle sålunda utgöra för lektorer af första löneklassen

4,000 kronor med 500 kronor såsom ålderstillägg efter 5 års väl vitsordad

tjenstgöring samt för lektorer af andra löneklassen 3,000 kronor

med två ålderstillägg å 500 kronor hvartdera efter 5 och 10 års väl

vitsordad tjenstgöring.

Beträffande de förändringar i fråga om lärarekrafterna, som styrelsen,

med afseende å hvad sålunda anförts, föreslagit, tillåter sig

utskottet att hänvisa till statsrådsprotokollet (sid. 108—112), hvaraf inhemtas,

att i styrelsens förslag upptagits 5 lektorat af första löneklassen,

nemligen i beskrifvande geometri och linearritning, i metallurgi och

hyttkonst, i allmän byggnadslära och byggnadsstatik, i allmän fysik

samt i skeppsbyggnadskonst, hvartill skulle komma fem lektorat af

andra löneklassen i följande ämnen, nemligen i geodesi och topografi,

i enkla maskindelars konstruktion, i elementarmekanik och beskrifvande

maskinlära, i geologi och mineralogi samt i husbyggnadskonst. De i

1894 års proposition ifrågasatta två ordinarie och nio extra ordinarie

professurerna skulle sålunda ersättas med tio lektorat, hvarjemte i stället

för den förut föreslagna extra ordinarie professuren i väg- och vattenbyggnadskonst

en extra lärarebefattning med arfvode af 2,000 kronor

skulle upprättas.

Under de af styrelsen antagna förutsättningar beträffande elevantal

och anordningen af undervisningen skulle, enligt hvad den hittills

vid den provisoriska utvidgningen af läroverket vunna erfarenheten

visat, till extra lärarebefattningar erfordras ett belopp af tillsammans

19,250 kronor, deri inberäknadt nyssnämnda arfvode af 2,000 kronor.

I komiterades förslag hade till arfvoden åt extra lärare beräknats

21,500 kronor, hvartill komme de 4,000 kronor, som afsetts för den

extra ordinarie professuren i väg- och vattenbyggnadskonst. Med afseende

å anslaget till extra lärare förutsattes emellertid, såväl att för
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

delningen deraf blefve af Kong]. Maj:t på förslag af styrelsen efter

förefallande behof verkstäld, som ock att en del af beloppet, när Kong],

Maj:t så funne lämpligt, måtte kunna användas äfven för de docenter,

som anstäldes i vissa nya läroämnen och livilka för öfrig! finge ersättning

genom särskilda afgifter af de elever, som deltoge i undervisningen

i dessa ämnen. Derigenom blefve det möjligt att med de

jemförelsevis små anslagen kunna i någon mån tillgodose de behof,

som genom vetenskapens och teknikens fortgående utveckling stäldes

på läroverket.

Vidare skulle, i öfverensstämmelse med den erfarenhet, som genom

den provisoriska utvidgningen vunnits, till assistenter påkallas ett anslag

af 14,300 kronor i stället för de i komiterades förslag beräknade

18,450 kronor. För att emellertid det nu föreslagna beloppet skulle

vara tillfyllestgörande, vore det nödvändigt, att styrelsen såsom hittills

egde befogenhet att årligen efter lärarekollegiets hörande verkställa

fördelningen deraf med hänsyn till elevantalets gruppering i de olika

fackskolorna och andra omständigheter, som hade inflytande på behofvet

af lärarebiträden.

Enligt nu framstälda förslag till undervisningens förstärkning vid

tekniska högskolan skulle årliga anslaget för lektorer, extra lärare och

assistenter, hvilket för närvarande utginge med 33,900 kronor på ordinarie

stat och 17,800 kronor på extra stat eller tillsammans 51,700

kronor, förhöjas till 68,550 kronor förutom ålderstilläggen. I komiterades

förslag äfvensom i Kong!. Majrts proposition till 1894 års

Riksdag vore för samma ändamål en summa åt 87,950 kronor upptagen,

deruti äfven inberäknats kostnaden för de två nya ordinarie professurerna,

i hvilkas ställe nu lektorat vore förutsatta.

Någon förändring med afseende å de vid högskolan redan befintliga

professurerna ville styrelsen under nuvarande förhållanden icke

ifrågasätta. I den ordinarie utgiftsstaten måste emellertid upptagas

den hyresersättning af 600 kronor årligen, som tillkomme professorn i

kemisk teknologi för den af honom afträdda boställsvåningen.

Med iakttagande jemväl af de förslag, som tekniska högskolans

styrelse, enligt hvad på sid. 112—113 i statsrådsprotokollet meddelas,

framstält beträffande de i nu gällande utgiftsstat för högskolan förekommande

poster, hvilka icke äro lärareaflöningar, således stipendier,

förvaltningskostnader, utgifter för bibliotek och andra samlingar, laborationer,

betjening samt diverse utgifter, skulle förhållandet mellan de

särskilda förslagen till högskolans omorganisation blifva sådant, som

af efterföljande tabell inhemtas:

s. 97 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande TV: o !).

97

Föreståndaren (jemte biträde vid

undervisningen) ........................

Ordinarie professorer ..................

j öfrige lärare jemte assistenter

; Andra tjensteman ........................

j Betjeningen ....................................

| Biblioteket.......................................

l Samlingar samt fysiska och

S elektrotekniska apparater......

l Kemiska, kemiskt tekniska och

metallurgiska laboratorier......

i Verkstaden jemte mekaniska

laboratorier.................................

i Lärarnes utrikes studieresor......

Stipendier ......................................

Kostnad enligt

den provi- soriska ut- vidgningen

komite- rades förslag

Kongl. Maj:ts

proposition

till 1894 års

Riksdag

styrelsens

nuvarande

förslag i

kronor

kronor

kronor

kronor

6,600

3,500

3,500

3,500

70,100

83,400

83,400

70,100

51,700

75,950»

75,950»

68,550»

3,200

5,300

5,300

4,300

3,500

5,100

5,100

5,100

3,500

5,000

5,000

4,500

6,200

8,000

8,000

8,000

6,000j-

12,000

6,0001 2 3

6,0002

2,5002

3,000

2,500 2

2,5002

- -

2,000

2,000

1,800

3,000

3,000

3,000

3,000

10,0002

18,750

10,0002

10,0002

Diverse utgifter

Summa 166,3003; 225,0001 209,750» 187,350»

I fråga om de anslag, som för en gång skulle erfordras för tekniska

högskolan, vore i första rummet att märka kostnaden för nybyggnad

till inrymmande af de kemiska, kemiskt tekniska och mineralogiska

institutionerna, äfvensom af en stor föreläsningssal, hvarigenom de lokaler,

som för närvarande begagnades af nämnda institutioner, skulle

kunna anordnas till fysiska och elektriska laboratorier samt för undervisning

i frihandsteckning och modellering. Hade frågan gält endast

att anskaffa större utrymme för de kemiska undervisningsgronarne,

både styrelsen icke tvekat att, i öfverensstämmelse med hvad som

blifvit ifrågasatt i ett redan år 1876 utarbetadt förslag, förorda en på
1

Oberäknad! ålder.-dillägg.

2 Förutom tillskott genom clevnfgifter.

3 Deraf 140,700 kronor på ordinarie stat och 10,000 kronor på extra stat.

Bih. till liiksd. Blot. 1895. 4 Sand. 1 Afd. 9 Höft. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Statsutskottets Utlåtande Alo 9.

byggnad af det gamla laboratoriet, enär denna skulle hafva medfört

en väsentligt mindre kostnad än den föreslagna nybyggnaden. Men

nu måste tillika lokaler anskaffas för de fysiska och elektriska laboratorierna

jemte föreläsningssal samt salar för ritning och modellering.

Ty de lokaler, som man för närvarande disponerade för dessa ändamål,

vore alldeles otillräckliga, i synnerhet sedan numera fysiska

laborationer intagit eu vidsträckt plats inom den tekniska undervisningen

för flera olika yrken, och upprättandet af eu elektrisk fackskola stälde

stora fordringar på ökadt utrymme för hithörande öfningar. Man skulle

derför utom eu ansenlig påbyggnad af det gamla laboratoriet behöfva

en nybyggnad nära nog lika stor som den föreslagna; och kostnaden

derför skulle utan tvifvel blifva större än som nu beräknats. Men

härtill komme, att man genom en särskild nybyggnad för de kemiska

och dermed i samband stående undervisningsgrenarne och genom användande

af de gamla laboratorierna för fysiken och elektrotekniken

m. m. skulle vinna flera afsevärda fördelar. Kemiska laboratorier

anordnades gerna i lokaler skilda från andra byggnader, både för eldfarans

skull och för de skadliga gaser och ångor, som i dem utvecklades.

De nuvarande kemiska laboratorierna skulle svårligen efter

påbyggnaden blifva fullt lämpliga för sitt ändamål med hänsyn till

den allmänna kemiens fordringar, äfven om de skulle vara tillfyllestgörande

för de kemiskt tekniska laborationerna, hvaremot de, förändrade

till fysiska och elektriska laboratorier, skulle kunna blifva i

alla hänsenden förträffliga, enär de samtliga vore belägna i bottenvåningen

vid en föga trafikerad gata, hvilket för de flesta fysiska

arbeten vore af ganska stor betydelse. Äfven de lokaler, som skulle

inrättas för teckning och modellering, blefve mycket ändamålsenliga

och komme i närheten till de för arkitektundervisningen använda

lokalerna, hvilket vore en fördel, emedan de modeller, som för dessa

olika grenar af undervisning användes, till stor del vore gemensamma.

En nybyggnad, som vore afsedd väsentligen för den kemiska och

mineralogiska undervisningen, kunde dessutom till en del förläggas på

den tomt, hvilken brukssocieteten öfverlemnat till Kongl. Maj:t och

kronan, med förbehåll att endast byggnader för bergsundervisningen

och dess befrämjande finge derå uppföras. Härigenom skulle denna

värderika tomt kunna tillgodogöras för högskolan, enär brukssocieteten

förklarat hinder derför icke möta, då kemi och mineralogi just för

bergsundervisningen vore af stor vigt. Nämnda tomt skulle icke kunna

användas för eu nybyggnad till annat högskolans ändamål, utan om

en sådan skulle uppföras, måste den förläggas inom högskolans eget

s. 99 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande A :o 9.

99

område. Men härigenom skulle åter för läroverkets utvidgning i en

framtid och för de nya byggnader, hvilka möjligen om några årtionden

kunde blifva behöfliga, tomten blifva otillräcklig och mindre lämplig.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, syntes det styrelsen

uppenbart, att under de förhållanden, som nu egde rum, det rigtigaste

vore att uppföra en nybyggnad, sådan som redan vore föreslagen, afsedd

för de kemiska, kemiskt tekniska och mineralogiska institutionerna

samt med en stor föreläsningssal.

För att i enlighet med Rikdagens önskan nedbringa kostnaden

härför hade styrelsen anmodat intendenten, vice professorn F. G. A. Dahl

att jemte professorerne i kemi och kemisk teknologi samt lektorn i

mineralogi och geologi vid högskolan söka vidtaga de besparingar,

som möjligen kunde vid byggnadsplanen göras utan att försämra denna

och med hänsyn till att, fastän till en början läroverket skulle mottaga

blott 100 elever i första årskursen, dock i en framtid detta antal

skulle kunna ökas till 120. Genom denna granskning af planen hade

det visat sig, att sjelfva byggnaden ej utan skada kuude göras mindre,

men att den först beräknade kostnaden i någon mån skulle kunna

förminskas dels genom byggnadsarbetets förenkling samt billigare

materialkostnad, dels ock derigenom att inredningen och utrustningen

blefve något mindre kostsamma till följd af det reducerade elevantalet.

För att erhålla en säkrare utgångspunkt i fråga om byggnadskostnaden

hade intendenten Dahl anmodat åtskilliga entreprenörer, som vore förtrogna

med dylika arbeten, att meddela nya prisuppgifter. Det framginge

häraf, att den i det ursprungliga förslaget beräknade kostnaden

för byggnaden jemte inredning samt vatten-, gas- och afloppsledningar,

326,500 kronor, kunde nedsättas till 296,500 kronor, hvarjemte de i

samma förslag beräknade utgifterna af 23,000 kronor för undervisningsmateriel

skulle kunna förminskas till 18,780 kronor eller med 4,220

kronor, nemligen med 540 kronor för allmänna kemien, 3,550 kronor

för tekniska kemien och 130 kronor för mineralogien. Ytterligare

borde frånräknas det belopp af 7,900 kronor, som redan för den provisoriska

utvidningen af undervisningen beviljats för de kemiska och

mineralogiska institutionernas materiel, hvilken sedermera skulle öfverflyttas

till det nya laboratoriet. Kostnaden för hela nybyggnaden med

inredning, vatten-, gas- och afloppsledningar samt lös undervisningsmateriel

skulle således kunna nedsättas från den af komiterade beräknade

summan 349,500 kronor och det af Kongl. Maj:t i 1894 års

proposition upptagna beloppet 325,100 kronor till 307,380 kronor.

Dessutom skulle eu besparing vinnas derigenom, att den föreslagna

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

förändringen i hufvudbyggnaden ansenligt kunde inskränkas, om blott

100 elever skulle mottagas i läroverkets första årskurs. I komiterades

förslag både bärför beräknats 60,000 kronor och i nyssnämnda proposition

i enlighet med styrelsens förslag 35,000 kronor. Då ett

mindre antal elever skulle mottagas och i följd deraf ett eller två rum

i nybyggnaden blefve lediga till förstärkning af lokalerna i hufvudbyggnaden,

skulle dennas förändring kunna inskränkas till de gamla

laboratoriernas förändring till fysiska och elekirotekniska laboratorier,

hvarför 10,000 kronor borde beräknas. I jemförelse med den summa,

som i 1894 års proposition upptagits, skulle sålunda enligt styrelsens

nuvarande förslag i kostnaderna för byggnader och hvad dermed stode

i samband uppstå en minskning af tillsammans 42,720 kronor.

Kostnaderna för anskaffande af undervisningsmateriel, bvilka i

nyssnämnda proposition beräknats till 28,750 kronor, deraf för inköp

af maskiner m. m. till mekaniska laborationer 12,000 kronor och till

nya elektriska apparater för den elektrotekniska fackskolan 4,500 kronor

samt till förstärkning och förbättrande af den öfriga undervisningsmaterielen

12,250 kronor, skulle, derigenom att sistnämnda belopp med

hänsyn till det mindre antalet elever nedsattes till 10,500 kronor,

enligt styrelsens åsigt kunna nedbringas till 27,000 kronor.

Slutligen hade styrelsen på följande sätt sammanfattat de fördelar,

som genom de sålunda ifrågasatta anslagen skulle tillskyndas

tekniska högskolan och dermed ock komma vårt lands industri och

ingeniörskonst till godo.

Undervisningen i ren matematik skulle erhålla eu väsentligt förbättrad

anordning genom inrättande af en särskild mer elementär kurs

för blifvande arkitekter och kemister m. fl., Indika icke behöfde den

mera omfattande kursen i detta läroämne. Vid öfningarne i geodesi

och topografi, beskrifvande geometri och linearritning, frihandsteckning,

husbyggnadskonst, konstruktion af enkla maskindelar m. in. äfvensom

vid repetitioner och problemöfningar i flera läroämnen skulle en lämpligare

gruppindelning kunna genomföras, hvilket skulle synnerligen

främja undervisningen samt medgifva en bättre kontroll å elevernas

arbete. Undervisningen i allmän fysik samt i detta läroämnes vigtiga

tillämpningar inom många grenar af tekniken skulle ansenligt förbättras

genom anordningen af vidsträcktare fysikaliska laborationer, än hvad

hittills låtit sig göra. Genom upprättande af en elektroteknisk fackskola

skulle undervisningen i de numera så vigtiga hithörande grenarna

af tekniken, som för vårt land blifvit af särskild betydelse,

väsentligt förbättras. Den kemiska och kemisk tekniska undervis
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande K:o 9.

101

ningen skulle vinna stora fördelar dels genom de nya laboratorierna,

dels genom speciella lärokurser i jäsningsteknik och elektrolytisk kemi

samt genom den frivilliga fjerde årskursen. Undervisningen i de till

den praktiska mekaniken hörande läroämnena skulle i flera hänseenden

förbättras och särskilt genom att den frivilliga fjerde årkursen kunde

anordnas på ett långt mera tillfredsställande sätt, än hvad som för

närvarande vore möjligt. Äfven de båda byggnadsyrket omfattande

fackskolorna skullej vinna väsentliga fördelar genom en bättre anordning

af undervisningen i husbyggnadskonst och allmän byggnadslära

samt genom anställande af eu lärare i vissa vigtiga delar af väg- och

vattenbyggnadsfacket, hvilka hittills icke kunnat ingå i högskolans

program. Bergsskolan skulle vinna dels derigenom att undervisningen

i åtskilliga förberedande läroämnen förbättrades, dels derigenom att en

speciell lärokurs i metallurgisk teknologi upprättades och dels slutligen

genom utsträckningen af de mekaniska laborationerna, något som äfven

vore till stort gagn för de andra fackskolorna, särskilt den i maskinbygguadskonst

och mekanisk teknologi. De grenar af högskolans

undervisning, hvilka afse skyddsmedel för den vid fabriker och byggnadsarbeten

använda personal samt i allmänhet de sanitära åtgärderna

vid tekniska företag skulle väsentligt utvecklas. För öfrigt skulle hela

läroverket vinna ansenligt genom rymligare och i sanitärt hänseende

fördelaktigare lokaler samt möjligheten att bättre anordna undervisningen

i flertalet af läroämnena.

Hvad beträffade de anslagsbehof, hvilka med afseende ej mindre

å den ifrågasatta reorganisationen och permanenta utvidningen af högskolan

än äfven å den provisoriska utvidningen af undervisningen

borde föreläggas näst sammanträdande Riksdag, så ansåge styrelsen

för år 1896 till eu början erfordras ett anslag af 100,000 kronor till

den föreslagna nybyggnaden, för att denna måtte kunna fullbordas så

snart som beräknats. Vidare vore det anslag af 12,000 kronor till

anskaffande af maskiner och apparater till högskoleelevernas mekaniska

laborationer, som styrelsen redan förut påyrkat, af så stor betydelse,

att styrelsen icke kunde underlåta att nu derom göra förnyad framställning.

Dessa laborationer afsåge öfningar för profning af hållfastheten

och öfriga egenskaper hos metaller, sten, cement o. s. v.,

äfvensom undersökni ng af olika brännmaterialier samt af eldstäders

verksamhet; och det vore uppenbart, att dessa laborationer skulle

blifva till stor nytta för undervisningen vid högskolan. Till sist kräfde

den provisoriska utvidgningen för år 1896 samma anslag som för de

senast förflutna tre åren, nemligen:

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

till arfvode åt en extra lärare i praktisk elektroteknik kronor 2,000: —

„ elektrotekniska apparater och laborationer ......... „ 1,200: —

„ förstärkning af undervisningen vid högskolan ... „ 15,800: —

„ hyresersättning åt professorn i kemisk teknologi „ 600: —

eller tillsammans kronor 19,600: —

Efter remiss hade, enligt hvad departementschefen meddelar,

jemväl öfverintendentsembetet yttrat sig i detta ärende, dervid embet.et,

som icke haft något att erinra mot de föreslagna förändringarna i den

ursprungliga byggnadsplan^], beträffande de senast uppgjorda kostnadsberäkningarna

anmärkt, att, då gångarne till laboratorierna n:o 32, 35

och 36 lämpligen syntes böra, i likhet med hvad i fråga om sjelfva

laboratorierna föreslagits, beläggas med furugolf i stället lor ekparkett,

kostnadsförslagets slutsumma 296,500 kronor, kunde ytterligare minskas

med 1,150 kronor eller till 295,350 kronor.

För egen del har departementschefen yttrat, att genom de inskränkningar

i den förut framlagda planen till tekniska högskolans

utvidgning och omorganisation, som sålunda blifvit, i anledning af 1894

års riksdagsbeslut föreslagna, syntes det i Piiksdagens ofvanberörda

skrifvelse uttryckta behofvet af besparingar vara tillgodosedt i så hög

grad, som vore möjligt med fasthållande af det med högskolans omorganisation

afsedda syftemål att sätta läroverket i stånd att motsvara

de anspråk, som de tekniska vetenskapernas utveckling stälde på

landets högsta tekniska läroanstalt. Och hvad särskildt beträffade den

del af förslaget till högskolans utvidgning, som nu närmast förelågo

till afgörande, eller byggnadsfrågan, ansåge departementschefen icke

tillrådligt att söka ytterligare nedbringa de för beredande af nödigt

utrymme åt högskolan erforderliga kostnader genom att planlägga en

ny- eller tillbyggnad, som icke skulle vid förefallande behof möjliggöra

mottagandet af 120 elever i första årskursen. Ett så betydande byggnadsföretag

som det för tekniska högskolan nu erforderliga borde

naturligen ej allenast afse att fylla det allra närmaste behofvet, utan

äfven tillgodose de ökade kraf, som af utvecklingen betingades. Och

att denna inom en ej aflägsen framtid skulle komma att taga i anspråk

hela det utrymme, som genom den nu föreslagna nybyggnaden skulle

beredas högskolan, derom vore departementschefen förvissad, i betraktande

såväl deraf, att tillströmningen till högskolan varit så betydlig

under de sista åren, hvilka ändock måste anses såsom i ekonomiskt

hänseende ganska ogynsamma, som ock deraf, att hela vårt

näringslif utvecklade sig i eu rigtning, som gjorde behofvet af veten
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottds Utlåtande ÅT:o !).

i oå

skapligt bildade teknici allt större. Departementschefen kunde derför

ej finna det vara förenligt med klok sparsamhet att, då högskolans

lokaler i alla fall måste betydligt utvidgas, icke sörja för att utrymmet

blefve ökadt på ett sådant sätt, att det kunde blifva tillräckligt för en

längre tid.

Departementschefen hade alltså ingenting att invända mot högskolestyrelsens

förslag i afseende på nybyggnaden åt läroverket, med

undantag deraf att äfven den utaf öfverintendentsembetet föreslagna

nedsättningen i anslagsbeloppet syntes böra genomföras. I enlighet

med styrelsens hemställan och i öfverensstämmelse med hvad som af

departementschefen anförts till statsrådsprotokollet den 13 januari 1894,

funne departementschefen vidare anslaget af 12,000 kronor till mekaniska

laborationer böra under år 1896 utgå, hvarförutom det till högskolans

provisoriska utvidgning hittills utgående anslaget af 19,600

kronor fortfarande under nämnda år vore af behof påkalladt.

Ehuruväl af 1894 års Riksdags ofvan anförda skrifvelse synes framgå,

att Riksdagen förestält sig att med afseende å de förändringar i

den då framlagda planen för tekniska högskolans omorganisation, som

Riksdagen ansett böra vidtagas, kostnaderna för nybyggnaden vid högskolan

skulle kunnat nedbringas i någon högre grad än hvad det nu

föreliggande förslaget innefattar, har utskottet likväl, med hänsyn till

hvad som anförts till stöd för det nu begärda byggnadsanslagets beviljande,

icke tilltrott sig kunna föreslå ytterligare nedsättning i detta

anslag. På grund häraf och då utskottet, som ej ansett sig böra för

närvarande ingå i granskning af hvad enligt statsrådsprotokollet blifvit

ifrågasatt rörande omorganisationen af högskolan, icke haft något att

erinra mot Kongl. Maj:ts framställning, i hvad den afser anslag till

inköp af maskiner m. m. för mekaniska laborationer och till högskolans

provisoriska utvidgning, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, med bifall till hvad Kongl.

Maj:t föreslagit,

l:o) till ny byggnad för tekniska högskolans

kemiska och mineralogiska afdelningar samt densammas

inredning och utrustning i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med derför uppgjorda ritningar och kostnadsförslag

bevilja 306,230 kronor samt deraf för år

1896 anvisa ett belopp af 100,000 kronor;

2:o) till inköp af maskiner och apparater för

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Statsutskottets Utlåtande N:o t).

mekaniska laborationer vid högskolan bevilja ett extra

anslag för år 1896 af 12,000 kronor; samt

3:o) i likhet med hvad för innevarande år egt

rum, på extra stat för år 1896 bevilja:

a) till arfvode åt en extra lärare i praktisk

elektroteknik 2,000 kronor;

b) till elektrotekniska apparater och laborationer

1,200 kronor;

c) till förstärkning af undervisningen vid högskolan

under år 1896 15,800 kronor;

d) till hyresersättning åt professorn i kemisk

teknologi för år 1896 600 kronor,

eller tillsammans 19,600 kronor.

Ang. andag 49:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts framställning och under

7ifng^aflärare- hänvisning till hvad i ärendet blifvit till statsrådsprotokollet (sid. 120)

krafterna vid anfördt, får utskottet hemställa,

tekniska

skolan i

Eskilstuna. att Riksdagen må till förstärkning af lärare
[43.

] krafterna vid tekniska skolan i Eskilstuna på extra

stat för år 1896 anvisa ett belopp af 750 kronor.

Ang. anslag

till lägre tekniska

yrkesskolor.

[44.]

50:o) Kongl. Maj:t har föreslagit att till understöd åt lägre tekniska

yrkesskolor och till bestridande af kostnader för deras inspektion

måtte på extra stat för år 1896 beviljas ett anslag af 45,000 kronor,

under vilkor att det bidrag, som af dessa medel komme att utbetalas

till understöd åt sådan skola, icke finge öfverstiga hvad vederbörande

kommun i kontant tillsköte för skolan.

Till statsrådsprotokollet erinrar departementschefen, hurusom till

understöd för lägre tekniska yrkesskolor allt sedan år 1877 anvisats

extra anslag, hvilka de första åren till och med 1881 utgått med

20.000 kronor, åren 1882—1886 med 25,000 kronor och derefter med

35.000 kronor årligen, hvilket. sistnämnda belopp, vid hvars beviljande

fästats enahanda vilkor, som af Kongl. Maj:t föreslagits för det nu

ifrågasatta anslaget, varit afsedt jemväl för bestridande af kostnader

för skolornas inspektion.

Ifrågavarande anslag, hvars nuvarande belopp år 1886 lämpats

efter dåvarande förhållanden, hade, enligt hvad departementschefen

vidare anfört, småningom blifvit allt mera otillräckligt. Nyssnämnda

år hade anslaget tagits i anspråk af 20 skolor med omkring 2,600

s. 105 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

105

lärjungar; för innevarande år hade ansökningar inkommit från 32

skolor med omkring 5,000 lärjungar. Huru summan af de sökta

understödsbeloppen vuxit, syntes af följande siffror: för år 1892 hade

af 28 skolor begärts 39,325 kronor, för år 1893 af 29 skolor 40,625

kronor, för år 1894 af 30 skolor 41,375 kronor och för innevarande

år af 32 skolor 44,075 kronor.

Styrelsen för tekniska skolan i Stockholm, hvilken de senaste

åren haft uppdrag att afgifva utlåtanden öfver de inkomna ansökningarna,

hade ock framhållit behofvet af anslagets ökande. I utlåtande

den 8 februari 1893 hade styrelsen anfört, att sammanlagda beloppet

af de statsbidrag, hvarom ansökningar ingifvits, under de senare åren

öfverstigit det beviljade anslaget. Oaktadt de begärda bidragen icke

synts styrelsen vara för höga, hade nedsättningar alltså varit nödvändiga.

För kommande år funnes all anledning att antaga, att summan

af de sökta beloppen skulle ytterligare ökas dels på grund af nya

skolors inrättande och dels emedan de förutvarande skolornas fortgående

utveckling beträffande såväl läroplan som antal lärjungar ovilkorligen

kräfde ökade utgifter. Äfven om de särskilda kommunerna,

såsom också skett, i främsta rummet fått vidkännas dessa kostnader,

vore det väl billigt, att äfven statsverket i någon mån ökade sitt bidrag.

I alla händelser kunde det icke annat än blifva högst menligt

för hela denna klass af undervisningsanstalter, afsedda för yrkesidkare och

arbetare och för dem otvifvelaktigt till stort gagn, om de nya skolor,

som upprättades, icke kunde påräkna statsbidrag eller om detta nedsattes

för de äldre redan i verksamhet varande.

I utlåtande den 1 februari 1894 hade styrelsen påvisat, hurusom

de då inkomna ansökningarna lemnade ett ytterligare stöd för styrelsens

föregående år gjorda framställning. Redan hade ännu en skola tillkommit,

så att, derest erforderliga medel icke kunde från annat håll disponeras,

antingen en af understöd väl förtjent skola måste sakna sådant

eller ånyo de redan förut knappa anslagen nedsättas för de öfriga

skolorna. Säkerligen skulle jemväl för kommande år nya ansökningar

inkomma. Men det vore obestridligt att, så vida icke de ifrågavarande

läroanstalternas verksamhet skulle på ett betänkligt sätt förlamas eller

till och med fleras bestånd äfventyras, vidare nedsättningar icke kunde

göras, liksom å andra sidan det icke vore med billighet förenligt, att

de senare tillkomna skolorna lemnades utan understöd.

Departementschefen har för egen del yttrat, att ifrågavarande

undervisningsanstalter, för hvilka inom rätt många kommuner ådagaBih.

till Riksd. Frot. 18!J5. 4 Sand. 1 Afd. 9 Höft. 14

opaginerad Kontrollera mot PDF

10G

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

lagts lifligt intresse och mycken offervillighet, visat sig vara till stort

gagn för yrkesarbetare och industriidkare samt väl förtjena att af staten

uppmuntras och understödjas. Då, såsom ofvan visats, det härför afsedda

anslaget numera vore otillräckligt, ansåge departementschefen

detsamma böra förhöjas med ett belopp, som åtminstone motsvarade

det närvarande behofvet. På grund af de uppgifter, som meddelats

om skolornas och de sökta statsbidragens tillväxt, hade departementschefen

derför hemstält om aflåtande till Riksdagen af den framställning

som ofvan nämnts.

Då den af Kongl. Maj:t äskade förhöjningen af det för ifrågavarande

ändamål hittills utgående anslaget synes utskottet vara af

behofvet påkallad, får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

Gymnastiska Centralinstitutet.

Ang. anslag 51:o) För tillbyggnad af och förändringar inom gymnastiska central
byggnad

af institutets lokaler äfvensom för anskaffande af behöflig ny materiel bevilochfurändrin-

jades vid senaste riksdag ett anslag af 80,000 kronor, hvaraf för inneinstituttts

varande år anvisades 40,000 kronor. Kongl. Maj:t har nu till Riksdagen

lokaler m. m. gjort framställning om anvisande af återstoden, 40,000 kronor, till

145.] utgående under år 1896. Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

52:o) Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts

derom gjorda framställning och i likhet med hvad

för flera föregående år egt rum, må bevilja ett extra

anslag för år 1896 af 1,200 kronor till arfvode för

granskning af hospitalens räkenskaper.

X

53:o) Med anledning af Kongl. Majtts derom gjorda framställning

rUken för land. hemställer utskottet,

sjukdomar.

[47.]

Ang. anslag

för granskning

af hospitalens

räkenskaper.

[46.]

Ang. anslag

s. 107 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

107

att Riksdagen må äfven för år 1896 anvisa ett

extra anslag af 4,000 kronor för uppehållande i Stockholm

af en poliklinik för tandsjukdomar.

Veterinärundervisningen.

Ang. anslag

54:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för år 1896 bevilja

ett extra anslag af 1,174 kronor till reparation och komplettering af ring af åskåskledare

å veterinärinstitutets byggnader. .veterinär
I

skrifvelse den 18 maj 1894 hade, enligt hvad departements- institutets

chefen till statsrådsprotokollet anmält, direktionen för veterinärinstitutet byggnader.

i Stockholm fäst uppmärksamhet på behofvet af det ofvannämnda reparationsarbetet.

Direktionen hade i detta afseende åberopat ett vid dess

skrifvelse fogadt instrument, upprättadt af ingeniören vid rikstelefonbyråu

John Andersson, hvilken utfört åskledarearbeten på åtskilliga

offentliga och enskilda byggnader i landet samt på anmodan i maj 1893

verkstält undersökning och uppmätning af åskledarne å institutets

byggnader. Bemälde ingeniör, som funnit dessa åskledare bristfälliga

och otidsenliga, hade tillika inkommit med erbjudande att utföra i

undersökningsinstrumentet omförmälda arbeten för ett sammanlagdt belopp

af 1,124 kronor, i hvilken summa dock ej inginge ersättning för

gräfning och möjligen erforderlig jordledningslina. Sedan direktionen

begärt öfverintendentsembetets utlåtande i ärendet, hade öfverintendentsembetet,

förklarat, dels att embetet funnit de i berörda instrument upptagna

kompletteringsarbeten vara välbetänkta och det å samma arbetens

utförande af ingeniören Andersson afgifna anbud antagligt, dels att något

bidrag till bestridande af kostnaden för ifrågavarande arbetens verkställande

icke kunde påräknas från de till öfverintendentsembetets

disposition stälda anslag. I enlighet med öfverintendentsembetets tillika

gjorda hemställan hade direktionen för erhållande af lägsta möjliga

anbud infordrat dylika från tre andra yrkesmän, af hvilka två dermed

inkommit, nemligen Luth & Roséns elektriska aktiebolag och W. Wiklunds

elektriska afdelning, slutande dessa anbud å respektive 969 kronor

och 1,365 kronor, oberäknadt gräfningskostnaden för jordledningar.

1 Rutil & Roséns aktiebolags anbud hade ej heller ingått kostnaden

för jordledningslinor. Gräfningskostnaden hade af detta bolag beräknats

till 85—185 kronor, allt efter markens beskaffenhet. Då såväl

de till underhåll af institutets byggnader som öfriga för olika ändamål

vid institutet anslagna medel icke beredde tillgång till bekostande af

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ifrågavarande arbeten, hade direktionen till Kongl. Maj:ts pröfning

öfverlemnat de inkomna anbuden samt tillika hemstält, huruvida Kongl.

Maj:t ville medgifva direktionen att träffa aftal om arbetenas utförande

äfvensom till direktionens disposition anvisa derför erforderliga medel.

Ofverintendentsembetet, som fått sig anbefaldt att häröfver afgifva

utlåtande, hade i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 10 sistlidne juli,

jemte vitsordande af lämpligheten deraf att de ifrågasatta kompletteringsåtgärderna

blefve snarast möjligt utförda, i öfrigt åberopat innehållet

af ett utaf ingeniören Karl Wallin, uppå anmodan af embetet,

afgifvet, vid embetets skrifvelse fogadt yttrande i ärendet. Af detta

yttrande inhemtades, bland annat, att kostnaden för hela arbetet jemte

jordledningar och gräfning enligt de två lägsta anbuden uppginge till

1,172 eller 1,174 kronor samt att Wallin, beträffande arbetets utförande,

ansett ingeniören Anderssons erfarenhet och sätt att leda arbeten af

ifrågavarande slag lemna eu större garanti för ett godt arbete och

derför tillstyrkt antagandet af Anderssons anbud, som, efter att hafva

kompletterats, slutade å sistnämnda belopp.

Departementschefen har funnit det framgå af den i ärendet verkstälda

utredning, att den nuvarande anordningen af åskledarne å veterinärinstitutets

byggnader vore bristfällig och olämplig samt att åskledareanläggningen

icke utan en grundlig reparation och komplettering kunde

bringas i sådant skick, att byggnaderna kunde anses skyddade för

skada genom åskslag. Det vore derför nödvändigt, att härför erforderliga

åtgärder med det snaraste vidtoges och att, då institutet saknade

medel härtill, någon utväg bereddes att på annat sätt fylla

behofvet. 1 sådant afseende har departementschefen erinrat hurusom

Kongl. Maj:t i 1892 års statsverkproposition föreslagit Riksdagen att

i staten för veterinärinstitutet bevilja en förhöjning af 1,500 kronor

till byggnaders och stängsels underhåll. Såsom skäl för den då äskade

anslagsförliöjningen hade anförts, bland annat, att ganska omfattande

underhållsarbeten å institutets byggnader inom kort måste utföras.

Riksdagen hade emellertid ansett, att dylika större reparationer borde,

der de befunnos af behofvet påkallade, verkställas med medel, som på

extra stat för en gång anvisades för ändamålet; och hade Riksdagen

höjt det ifrågavarande anslaget med endast 1,000 kronor. Då behof

af ett sådant reparationsarbete nu förefunnes och medel ej vore att

tillgå för arbetets utförande, har departementschefen hemstält om aflåtande

till Riksdagen af förevarande framställning.

Utskottet, som ej haft något att erinra mot hvad Kongl. Maj:t

i detta ärende föreslagit, hemställer,

s. 109 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9. 109

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning

må vinna Riksdagens bifall.

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien.

55:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

och då, enligt hvad i statsrådsprotokollet upplyses, de extra anslag å

tillsammans 9,200 kronor, som för ändamål, tillhörande akademiens

verksamhet, blifvit för innevarande liksom för flera föregående år

beviljade, äro för samma ändamål fortfarande erforderliga, hemställer

utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1896

anvisa följande anslag till vitterhets-, historie- och

antiqvitetsakademien:

a) till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden

vid ordnandet och vården af de under akademiens

inseende stälda samlingar samt till aflöning åt vaktbetjening

4,000 kronor;

b) till undersökning och beskrifning af fäderneslandets

fornlemningar m. in. 3,200 kronor; samt

c) till utgifvande af planschverk öfver fornsaker

och andra märkvärdiga föremål i statens historiska

museum m. m. 2,000 kronor.

56:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till vidtagande af

åtgärder för bevarande af vissa kyrkoruiner i Sigtuna på extra stat för

år 1896 anvisa ett anslag af 5,000 kronor.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att vitterhets-, historie- och

antiqvitetsakademien i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 30 september

1893, på grund af ett skrifvelsen bilagdt, af arkitekten E. V. Langlet

uppgjordt kostnadsförslag anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen

begära ett anslag af 7,000 kronor för vidtagande af åtgärder

till bevarande af kyrkoruinerna i Sigtuna.

Enligt berörda kostnadsförslag skulle de erforderliga åtgärderna

bestå i dels bortrensning af nedfallet och kring yttermurarne hopadt

material, som delvis dolde byggnadsverkens planformer, och i samband

härmed så mycken gräfning, att grundmurarne blottades å de ställen,

der öfrigt murverk helt och hållet försvunnit, dels fallfärdiga eller svårt

Ang. anslag

till vitterhets-,

historie- och

antiqv itetsakademiens

samlingar

m. m.

1.4 9.]

Ang. anslag

till bevarande

af kyrkoruinerna

i

Sigtuna.

[50.]

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ramponerade murare stödjande och återställande i hållbart skick så till

skiftgång som hvad murbruk och fyllnadsmur anginge, dels cementbetäckning

af alla murars uppåtvända ytor samt varsam fogfyllning

med passande godt bruk jemväl å de vertikala murytor, som deraf

vore i behof, dels äfven bortrödjande af åtskilliga träd och buskar,

som påtagligen förorsakade skada. Med afseende å de kostnader, som

för vidtagandet af dessa åtgärder erfordrades hade arkitekten Langlet

lemnat en redogörelse för det tillstånd, hvari de särskilda ruinerna

befunne sig, med specifikation å de åtgärder, som med hvarje ruin

vore att vidtaga. Af denna redogörelse, som blifvit till statsrådsprotokollet

(sid. 126—128) meddelad, framgår, att kostnaderna för de

erforderliga arbetenas utförande beräknats till 2,500 kronor för hvardera

af Sfi Pers och Sfi Olofs ruiner, till 1,500 kronor för Sfi Lars

och till 200 kronor för Sfi Nicolai ruin. Hela det belopp, som för ifrågavarande

ändamål skulle erfordras, blefve alltså omkring 6,700 kronor

eller, om härtill lades 300 kronor för gräfningar å södra sidan om

S:ta Maria, der grundmurarne till det forna klostret borde vara åtminstone

delvis att återfinna, jemnt 7,000 kronor, deri inberäknade mafcrialier,

redskap, resor och tillsyningsarfvoden.

Sedan Kongl. Maj:t anbefalt öfverintendentsembetet att i ärendet

afgifva utlåtande, hade, enligt hvad departementschefen meddelar,

nämnda myndighet uti skrifvelse den 31 oktober 1893 anfört, att embete!,

som mot arkitekten Langlets förenämnda förslag ej ansett sig

ega anledning till anmärkning och som funnit synnerligen önskvärd!,

att för ifrågavarande historiska ruiners bevarande från ytterligare förfall

nödiga reparationsarbeten komme att utföras, hemstält om bifall

till förevarande framställning.

I sin förut omnämnda skrifvelse af den SO september 1893 hade

vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien erinrat, att af Sigtuna

samhälle, som knappast förmådde underhålla stadens nu begagnade kyrka,

den forna dominikanerkyrkan, något bidrag till bekostande af de för

ruinernas skyddande erforderliga arbeten icke kunde påräknas. Genom

remiss den 6 november 1893 hade Kongl. Majfis befallningshafvande

i Stockholms län anbefalts att från vederbörande infordra och med

eget utlåtande till Kongl. Majfi insända yttrande, om och i hvad mån

bidrag till bestridande af kostnaderna för de i ärendet ifrågasatta åtgärder

kunde förväntas inflyta från den ort, som voi-e närmast intresserad

i dessa fornlemningars skyddande.

I följd häraf hade Sigtuna vid allmän rådstuga röstberättigade

invånare den 18 december 1893 besluta, att under förutsättning att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

in

Riksdagen beviljade äskadt anslag till vidtagande af åtgärder för bevarande

af stadens kyrkoruiner, staden skulle till ifrågavarande ändamål

bidraga med 500 kronor. Ärendet hade jemväl behandlats å kyrkostämma

i Sigtuna, S:t Olofs och S:t Pers till ett pastorat förenade

församlingar. Dessa hade förmält sig väl inse vigten af de minnesrika

ruinernas restaurerande, men hade funnit sig icke kunna dertill lemna

något bidrag i följd af församlingarnas öfriga stora utgifter, särskildt.

för pågående inståndsättande med betydliga kostnader af församlingarnas

till gudstjenst begagnade gemensamma kyrka, hvilken, såsom varande

den gamla dominikanerkyrkan, äfven utgjorde ett värderikt historiskt

minne. I skrifvelse den 3 mars 1894 hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande

meddelat hvad Sigtuna stad och församlingarna sålunda besluta

samt derjemte tillkännagifvit, att magistraten i Sigtuna, på föranledande

af Kongl. Maj:ts befallningshafvande, föranstaltat om en

frivillig insamling af medel för saken inom staden och kringliggande

ort, hvilken insamling, enligt hvad magistraten upplyst, antoges komma

att uppgå till 500 kronor. För egen del hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande

anfört, att utöfver omförmälda 1,000 kronor något bidrag

från orten icke vore att förvänta; att stora historiska intressen knöte

sig vid de fyra delvis ännu (kvarstående kyrkoruinerna i Sigtuna från

kristendomens äldsta tider i värt land, derunder, såsom kändt, Sigtuna

blifvit säte för Svealands förste biskop och varit ett af de mest blomstrande

samhällen i mellersta Sverige, hvarom bäst vittnade dessa storartade

ruiner jemte den ännu begagnade gamla dominikanerklosterkyrkan;

samt att de tre mest betydande af dessa ruiner, S:t Per, S:t

Fars och S:t Olof, ännu gjorde ett mägtigt intryck, men hotade att

hemfalla under fullständig förstörelse, derest icke med stor skyndsamhet

åtgärder vidtoges för deras bevarande, hvarför Kongl. Maj:ts befallningshafvande

på det lifligaste förordade, att statsmedel till belopp af G.000

kronor måtte anvisas för räddande undan förstörelse af nämnda åldriga

och intressanta minnesmärken.

På grund af hvad sålunda anförts, och då för ifrågavarande ändamål

ett bidrag af 1,000 kronor från annat håll förväntades, har departementschefen

hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

till vidtagande af de nödvändigaste åtgärderna för bevarande af omförmälda

kyrkoruiner i Sigtuna äfvensom 1 ill anställande af dermed i

samband stående gräfningar anvisa på extra stat för år 1896 ett anslag

af 5,000 kronor. 1

1 betraktande af ifrågavarande fornlemningars betydelse för vårt

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag

till fyllande

af en brist i

akademiens

expensanslag.

[51.1

lands äldre historia anser sig utskottet icke böra afstyrka anslags beviljande

för deras skyddande mot fullständig undergång; och då ytterligare

bidrag från Sigtuna eller orten deromkring icke synes vara att

påräkna samt utskottet ej haft något att erinra mot de beräknade

kostnaderna för de föreslagna åtgärdernas utförande, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

vinna Riksdagens bifall.

Musikaliska akademien.

57:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till betäckande af

brist i akademiens expensmedelsanslag å extra stat för år 1896 anvisa

ett belopp af 2,153 kronor.

Till det i förevarande ärende förda statsrådsprotokollet har departementschefen

i minnet återkallat, hurusom vid föredragning den

14 januari 1893 af ärenden rörande regleringen af åttonde hufvudtitelns

ordinarie stat departementschefen anmält, bland annat, musikaliska

akademiens skrifvelse den 27 oktober 1892 med anhållan om förhöjning

af det å akademiens stat upptagna anslag till expenser m. in., samt

att, sedan med anledning häraf till Riksdagen aflåtits proposition i

ämnet, Riksdagen i akademiens stat beviljat en förhöjning af 300 kronor

till expenser m. m.

1 akademiens omförmälda skrifvelse hade -— meddelar departementschefen

vidare — anförts, hurusom ifrågavarande anslag, som äfven

vore afsedt för instrumenters vård, inköp af musikalier och böcker

samt uppvärmning och lyshållning i akademiens byggnad och af hvilket

anslag jemväl borde utgå årligen till aflöning åt en eldare 900

kronor och åt en portvakt 200 kronor, visat sig för de afsedda ändamålen

otillräckligt. Redan vid akademiens flyttning till dess nya byggnad

hade å nämnda medel uppkommit eu brist, som vid 1880 årsslut

uppgått till 1,129 kronor 91 öre, till hvars betäckande Kong]. Maj:t

åt allmänna besparingarna å anslagen under riksstatens åttonde hufvudtitel

anvisat motsvarande belopp. Trots all sparsamhet vid expensmedlens

användning hade emellertid äfven derefter visat sig omöjligt

att med desamma bestrida de utgifter, som varit nödiga för statens

under akademiens inseende stälda läroverk, utan hade akademien för

behofvens fyllande måst anlita sina egna tillgångar. Enligt hvad skrif
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

113

velsen bifogadt utdrag af räkenskaperna för åren 1883 —1891 utvisade,

hade under berörda tid årligen utgått i medeltal: till arfvoden åt eldaren

och portvakten samt instrumentvårdare, städerska, orgeltrampare

och en under de senare åren mot ett årsarfvode af 150 kronor anstäld

läkare, bvilkens råd afgiftsfritt varit att tillgå för de oftast mycket

obemedlade eleverna, 1,849 kronor 3 öre, till instrumenters inköp och

underhåll 504 kronor 93 öre, till böcker och musikalier 193 kronor

6 öre, till annonser och tryck 441 kronor 95 öre, till uppvärmning

och lyshållning 1,727 kronor 29 öre samt till brandförsäkring, skrifmaterialier

m. in. 258 kronor 39 öre. För nu angifna ändamål hade

under nämnda 9 år utbetalts sammanlagdt 44,771 kronor 83 öre, eller

i medeltal 4,974 kronor 65 öre om året. Då härför under samma tid

öre, nemligen

år 1883.........................

„ 1884.......................

„ 1885........................

„ 1886........................

åren 1887 och 1888

år 1889........................

„ 1890.........................

„ 1891 ........................

kronor

ii

ii

ii

ii

ii

ii

n

kronor

83

316:

01

40:

6 G

85:

90

138:

47

665:

75

294:

90

458:

23

602:

91

2,602:

83.

Till betäckande af den sålunda uppkomna bristen hade akademien

anhållit, att medel måtte anvisas, hvilket äfven statskontoret i utlåtande

af den 7 december 1892 tillstyrkt. Någon framställning derom till

Riksdagen hade emellertid icke vid framläggandet af 1893 års statsverksproposition

kunnat göras i sammanhang med förslaget om expensanslagets

höjande, enär frågan om bristens fyllande då berott på pröfning

af kammarrätten, som erhållit befallning att yttra sig i ämnet.

Enligt hvad departementschefen härefter meddelar, hade kammarrätten

den 30 mars 1893 afgifvit det infordrade utlåtandet, som inkommit

till ecklesiastikdepartementet den 28 påföljande april. I detta

utlåtande hade anförts, att akademiens i kammarrätten granskade räkenskaper

för åren 1883—1891 i afseende å den brist, hvilken enligt

akademiens framställning skulle för dessa år hafva uppstått i dess anBih.

till Jtiksil. Prof. 1895. 4 Sami. 1 Afd. 9 Höft. 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

slag till expenser m. m., ej gåfve anledning till annan erinran, än att

akademien vid beräknandet af bristen för hvart och ett af åren 1889,

1890 och 1891, till utgifter, som bort af nämnda statsanslag bestridas,

hänfört arfvode till en läkare, hvilkens råd afgiftsfritt varit att tillgå

för akademiens elever. Detta arfvode hade utgått med 150 kronor om

året eller för de tre sistnämnda åren med sammanlagdt 450 kronor.

Enlig kammarrättens förmenande hade akademien icke lagligen egt att

för berörda ändamål använda större eller mindre del af expensmedlen.

Bristen å expensmedelsanslaget borde derför anses rätteligen uppgå

till ett belopp, som med 450 kronor understege det af akademien till

2,602 kronor 83 öre upptagna, eller till 2,152 kronor 83 öre.

Med åberopande deraf att Riksdagen nyligen under liknande förhållanden

beviljat anslag till amortering af en å naturhistoriska riksmuseets

expensmedelsanslag uppkommen brist, har departementschefen,

som, . lika med kammarrätten, ansåge den nu ifrågavarande bristen

rätteligen utgöra 2,152 kronor 83 öre, hemstält, det Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen att, till betäckande af omförmälda under åren

1883—1891 å musikaliska akademiens expensmedelsanslag uppkomna

brist, på extra stat för år 1896 anvisa ett till helt krontal jemnadt

belopp af 2,153 kronor.

Af statsrådsprotokollet framgår, att det nu föreliggande förslaget

att ersätta den uppkomna bristen å musikaliska akademiens expensanslag

grundar sig på samma framställning från akademien, som föranledde

Kongl. Maj:t att år 1893 begära den förhöjning af nämnda

anslag, hvilken sedermera af Riksdagen beviljades, och då utskottet föreställer

sig, att det sålunda höjda anslaget borde kunna med iakttagande

af. nödig sparsamhet lemna tillgång till amortering af ifrågavarande

brist, anser sig utskottet icke kunna förorda bifall till hvad Kongl.

Maj:t i detta ärende föreslagit, utan hemställer,

att Kong]. Maj:ts förevarande framställning icke

må af Riksdagen bifallas.

Ang. anslag

till riksmuseets

afdelning

för

arkegoniater

m. m.

[52.]

Naturhistoriska riksmuseum.

58:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

får utskottet hemställa,

s. 115 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

115

att Riksdagen må, till inköp och insamling af

naturalier vid naturhistoriska riksmuseets afdelning för

arkegoniater och fossila växter, till arbetsbiträden derstädes

och till bestridande af andra med arbetena vid

afdelningen förenade utgifter, jemväl för år 1896 på

extra stat anvisa 2,000 kronor.

59:o) Få grund af Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag får

utskottet hemställa,

att Riksdagen må för vård, underhåll och förkofran

af naturhistoriska riksmuseets etnografska samling

anvisa på extra stat jemväl för år 1896 enahanda

belopp som för innevarande år, eller 2,800 kronor.

60:o) Vidare får utskottet med anledning af Kongl. Maj:ts derom

gjorda framställning och under hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet

(sid. 132) blilvit meddeladt, hemställa,

att Riksdagen må till fortsatt amortering af brist

ä naturhistoriska riksmuseets expensmedelsanslag på extra

stat för år 1896 anvisa ett belopp af 1,000 kronor.

Meteorologiska centralanstalten.

61:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

och under hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet (sid. 133) blifvit

i ämnet meddeladt, hemställer utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1896

bevilja ett anslag af 7,950 krouor för upprätthållande

af fullständigt ordnad v äd er lekstjenst vid meteorologiska

centralanstalten.

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda.

62:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och

under hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet (sid. 133) finnes i

ämnet anfördt, får utskottet hemställa,

Ang. anslag

till museets

etnografiska

samling.

[53.]

Ang. anslag

för amortering

af brist ä

museets expensanslag.

[54.]

Ang. anslag

till väderleksfjenslen

vid

anstalten.

[55.]

Ang. anslag

till läroanstalter

för

öfvcräriga

döfstu mina,.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Stalsutsliottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag

till handlverksskolan

i Kristinehamn

för blinda.

[57.]

Ang. anslag

till tryckning

af blindskrifter

m. m.

[58.]

Ang. anordnande

vid

Upsala af eu

asyl för

sinnessjuke.

[CO.]

att Riksdagen, i likhet med hvad förut egt rum,

må till uppehållande af undervisningen vid tre läroanstalter

för öfveråriga döfstumrna, nemligen i Vadstena,

Skara och Bollnäs, anvisa ett extra anslag för år 1896

af 49,200 kronor.

63:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, till uppehållande af handtverksskolan

i Kristinehamn för blinda, på extra stat

för år 1896 bevilja ett anslag till enahanda belopp,

som för detta ändamål under närmast föregående år

anvisats, eller 10,000 kronor.

64:o) På grund af hvad Kongl. Maj:t derom föreslagit, får utskottet

hemställa,

att Riksdagen må på extra stat för år 1896 anvisa:

a) till tryckning af blindskrifter 2,500 kronor; och

b) till understöd åt blindlär ar eder er samt reseunderstöd

åt blindlärare 1,200 kronor.

Hospitalsvården.

65:o) Uti proposition (n:o 2) af den 20 december 1894 har Kongl.

Maj it, med åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver

ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen att

dels medgifva, att till anordnande af en asyl för sinnessjuke, i

hufvudsaklig enlighet med hvad medicinalstyrelsen i sådant afseende

föreslagit, finge vid den tid, Kongl. Maj:t funne godt bestämma, från

den i närheten af Upsala belägna kronoparken Åsen, utan att i andra

afseenden derifrån afsöndras, upplåtas ett å en af jägmästaren H.

Gelertsen år 1891 upprättad karta med tillhörande beskrifning utmärkt

område om 67 hektar 11 ar med rätt för hospitalsöfverstyrelsen att förfoga

öfver marken till såväl byggnadsplatser och promenadgångar samt för

sjukvårdens behof i öfrigt som plantering åt löfträd till skydd mot

s. 117 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

117

eldfara, men med domänstyrelsen förbehållen rätt att disponera öfver

ej mindre den skog, som kommer att å ifrågavarande område fällas

för beredande af utrymme i nyssberörda afseeuden, än äfven den derefter

å området qvarvai-ande ståndskogen, och med skyldighet för

hospitalsöfverstyrelsen att bekosta upprättande och framtida underhåll

af all hägnad emot kronoparken samt mot området tillstötande rågrannar,

hvad anginge på kronoparken förut belöpande hägnad,

dels jemväl medgifva, ej mindre att kronojägarebostället Åsen

jemte derå befintliga, kronan tillhöriga byggnader finge^med oinskränkt

dispositionsrätt den 14 mars 1896 till asylen upplåtas mot en summa

af 7,500 kronor med skyldighet för hospitalsöfverstyrelsen att med

150 kronor inlösa två på boställets mark uppförda, arbetaren Johan

Erik Carlsson tillhöriga byggnader samt att till boställets innehafvare

utgifva ersättning för det höstutsäde, som vid boställets afträdande

kunde vara derå nedlagdt, äfvensom för dertill och till den öfriga åkerjordens

höstberedning användt arbete, än äfven att berörda summa,

7,500 kronor, såsom uppbördsmedel tillgodofördes sjunde hufvudtitelns

reservationsanslag till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af

skogsväsendet i allmänhet,

dels ock till förvärfvande åt asylen af nämnda kronojägareboställe

jemte akademihemmanen n:is 1 och 2 Hammarby om 1 mantal i Bondkyrka

socken äfvensom till uppförande af för asylen erforderliga byggnader

och vidtagande af i sammanhang dermed föreslagna åtgärder i

afseende på förändring af vissa lägenheter vid Upsala hospital samt

anläggning af spårväg och vattenledning till asylen m. m. i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med för detta ändamål upprättade ritningar,

dock med Kongl. Maj:t förbehållen rätt att låta deri göra ej mindre

den ändring, som kunde påkallas för anordnande af ändamålsenlig värmeledning,

än äfven sådana jemkningar, som i öfrigt kunde finnas erforderliga

eller lämpliga och ej föranledde öfverskridande af de för ifrågavarande

anläggningar beräknade kostnadernas slutsumma, bevilja ett

anslag af 1,480,000 kronor och deraf på extra stat för år 1896 anvisa

ett belopp af 500,000 kronor.

Beträffande det af Kongl. Maj:t sålunda äskade anslaget, hvilket

jemväl upptagits i den till Riksdagen aflåtna propositionen angående

statsverkets tillstånd och behof, har herr friherre Klinckowström i eu

inom Första Kammaren väckt motion (n:o 14) hemstält, att Riksdagen

villo besluta, att för omnämnda ändamål måtte för år 1896 beviljas

endast 250,000 kronor.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118 Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Af ofvannämnda statsrådsprotokoll den 20 december 1894 inhemtas,

att en af medicinalstyrelsen jemlikt kongl. brefven den 11

september och den 9 oktober 1891 tillsatt kommission för utarbetande

af förslag till en hufvudsakligen för vård af sinnessjuke från mellersta

Sverige. afsedd större asyl och plats för densamma den 19 juni 1893

till medicinalstyrelsen inkommit med förslag i cämnet med dertill hörande

ritningar och kostnadsberäkning. Till stöd för detta förslag, som af

medicinalstyrelsen med skrifvelse den 10 juli samma år öfverlemnats

till Kongl. Maj:ts pröfning, hade kommissionen anfört bland annat

följande:

Från statens sida vore, i synnerhet under sista decenniet, mycket

åtgjord! för att afhjelpa bristen på platser för vård af sinnessjuke. År

1885 hade det nya hospitalet vid Upsala för manliga patienter blifvit

färdigt. År 1887 hade hospitalet vid Kristinehamn öppnats för mottagande

af sjuke. Den nya paviljongen vid Nyköpings hospital hade

blifvit färdig och tagits i bruk år 1890, och år 1891 hade den stora

asylen vid Lund fullbordats och samma år delvis tagits i bruk. Dessutom

vore medel beviljade till nytt hospital vid Piteå och en asyl i

Vadstena.

Sjukplatsernas antal hade såväl genom dessa nybyggnader- som

ock genom ändringar och tillbyggnader ökats, så att, då år 1881 platser

förefunnos å rikets vårdanstalter för 1,991 sinnessjuke, vid 1890 års

slut 2,625 sjukplatser voro tillgängliga. Under decenniet 1881—1890

hade således sjukplatsernas antal ökats med 634, motsvarande nära

32 procent. Lnder år 1891 hade beredts 684 nya platser genom öppnandet

af Lunds asyl, 10 platser genom ändringar å Kristinehamns

hospital och 2 platser å Upsala hospital, eller tillsammans 696 nya

platser. Inom ett par år skulle ytterligare kunna anordnas 172 platser

å Lunds asyl, 290 å Piteå hospital och 424 å Vadstena hospital och

asyl, eller tillsammans 886 platser. Vid slutet af år 1895 borde sålunda

kunna påräknas tillhopa 4,207 platser för sinnessjukes vård. För de

femton åren 1881—1895 skulle alltså platsernas antal komma att ökas

från 1,991 till 4,207 eller med 2,216 platser, motsvarande en tillökning

af mer än 111 procent.

För bedömande af otillräckligheten af befintliga sjukplatser behöfdes

endast att med antalet platser jemföra antalen sinnessjuke och

idioter, hvilka allt sedan 1886 funnes augifna i öfverstyrelsens för

hospitalen årsberättelser. Detta förhållande hade varit följande:

s. 119 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

119

År

Antal

sinnessjuke

1886 .......................

!

6,532

1887 .........................

6,885

1888 ..............................

7,068

1889 ............................

7,285

1890°) ...........................

7,491

Antal

idioter

Summa

Antal

tillgängliga

platser

4,212

10,744

2,257

4,984

11,869

2,277

5,456

12,524

2,572

5,731

13,016

2,572

6,153

13,644

2,625

Härvid vore dock att märka, att de officiella uppgifterna i fråga

om antalet sinnessjuke och idioter ingalunda vore fullt tillförlitliga,

utan att med största sannolikhet kunde antagas, att summan af sådana

personer inom landet vore betydligt högre.

Beräknades förhållandet emellan det hoplagda antalet sinnessjuke

och idioter, å ena sidan, samt antalet tillgängliga sjukplatser, å den

andra, framginge deraf, att år 1886 platser funnits för 21 procent af

dessa och vid 1890 års slut endast för något öfver 19 procent. Enligt

denna jemförelse skulle tillfälle till vård å rikets vårdanstalter för sinnessjuke

förefinnas endast för ett fåtal af dem, som deraf vore i behof.

Oafsedt att de uppgifter om sinnessjuke och idioter, som af vederbörande

kyrkoherdar lemnades, icke kunde vara fullt exakta, såsom

nyss antydts, syntes det ej vara fullt befogadt att räkna idioterna

bland dem, som behöfde plats å hospital eller asyl. Idioterna sändes

nemligen i allmänhet dels till uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn

och dels till särskilda för dem afsedda vårdanstalter, eller ock underhölles

de i hemmen eller å fattighus. Endast undantagsvis söktes och

erhölles för dem vård å hospital eller asyl. Så hade äfven varit händelsen

under femårsperioden 1886—1890, då å rikets vårdanstalter för

sinnessjuke intagits 3,705 patienter, men af dessa endast 40, eller

ungefär 1 procent, varit idioter.

Beräknades tillgängen på platser utan afseende å befintliga idioter

och således endast i förhållande till de sinnessjukes antal, visade det

sig, att densamma förblifvit oförändrad, uppgående till ungefär 35

*) Enligt öfverstyrelwens för hospitalen berättelser för åren 1891—1999 hade motsvarande

tal utgjort ur 1891: 7,978, 9,192, 19,870 och 9,921, år 1892: 7,879, 0,295,

14,198 och 9,357 samt- år 1893: 7,997, 0,449, 14,443 och 3,057.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

procent af befintliga sinnessjuke. Ehuru platsernas antal under sistberörda

fem år ökats med 368, hade derigenom ej förorsakats någon

ändring eller förbättring beträffande den procentiska tillgången på

platser, enär de sinnessjukes antal under tiden ökats med 959. Beräknades

åter förhållandet mellan sinnessjuke, under förutsättning att

dessas antal förblefve oförändradt liksom år 1890, eller 7,491, och för

dem disponibla platser vid 1895 års slut, eller 4,207, skulle således

för 56 procent af dessa kunna beredas vård vid rikets hospital och

asyler.

Utan att vilja ingå på någon granskning af anledningen till stegringen

af de sinnessjukes antal eller undersöka, huruvida stegringen

vore verklig eller skenbar och, i sistnämnda fall, beroende på omsorgsfullare

insamlande af uppgifter om befintliga sinnessjuke, och fastän

de sinnessjukes antal i verkligheten torde vara betydligt större än uppgifterna

visade, kunde man likväl med visshet påstå, att äfven efter

fullbordandet af de vårdanstalter, till hvilka medel vore anslagna, platserna

å rikets hospital och asyler vore otillräckliga.

Huru stort antal sjukplatser som ytterligare måste beredas, ansåge

kommissionen ej kunna på förhand med säkerhet beräknas. För

att kunna besvara denna fråga måste man först noggrant känna det

verkliga antalet sinnessjuke, huru många af dem, som vore lugna och

lätt skötta, huruvida omgifningen vore benägen att i hemmen behålla

de stillsamma o. s. v. Dessutom hade denna fråga en rent ekonomisk

sida, i det att afgiften för tredje klassens patienter å statens vårdanstalter

vore så billig, att det blefve en besparing för enskilda och

kommuner att få medellösa sinnessjuka personer derstädes intagna.

Förhållandena i andra länder vore så vexlande, att ej heller med

ledning deraf kunde göras någon tillförlitlig beräkning af antalet behöfliga

platser i vårt land. Sålunda hade t. ex. England plats tör nästan samtliga

dervarande sinnessjuke, Preussen deremot blott för 28,5 procent

af sina. Så mycket kunde dock med ledning af kända förhållanden

sägas, att, då i Sverige år 1890 funnits 7,491 sinnessjuke, och detta

antal sannolikt komme att ökas vid den tidpunkt (år 1895), då 4,207

platser skulle blifva tillgängliga, det vid denna tidpunkt skulle visa

sig, att detta antal platser vore alldeles för litet.

Hospitalen kunde ej uppfylla ändamålet med sin bestämmelse, att

vara verkliga kuranstalter, så länge nuvarande förhållande, eller att

mera än 80 procent af de för sinnessjukdom vårdade vistats å hospitalen

längre tid än två år, egde rum. Enligt hvad erfarenheten gifvit,

vid handen, vore nemligen vid denna tids förlopp utsigten för tillfrisk
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

121

nande ringa. Genom uppförande af asyler skulle hospitalen kunna

befrias från en del af sina obotliga patienter samt blifva i stånd att

emottaga nyligen insjuknade i vidsträcktare mån, än som nu vore möjligt,

och utan att så långt uppskof med mottagningen behöfde ske,

som hittills ofta inträffat. För öfrigt kunde behofvet af sjukplatser för

framtiden icke nu bestämmas. Behofvet af sådana platser vore stort,

och äfven det förslag till asyl, som kommissionen framstälde, komme

icke att fylla detsamma. Då emellertid nya asyler sannolikt ej komme

att byggas, utan att sådant visat sig behöfligt, blefve det framtiden

förbehållet att efter sig företeende omständigheter skapa nya vårdanstalter

för sinnessjuke.

I fråga om valet af det ställe, dit den nya asylen borde förläggas,

hade kommissionen funnit endast två platser kunna dertill ifrågakomma,

den ena i närheten af Örebro och den andra vid Upsala hospital. Den

förra platsen utgjordes af ett område, kalladt Almängarna, jemte en

del af kronohemmanet Rönninge; men denna byggnadsplats vore skoglös

samt utsatt för nordliga och ostliga vindar, en olägenhet, som dock

kunde afhjelpas genom plantering af skog, hvilken likväl erfordrade

en tid af omkring 20 år eller mera för att hinna tillräckligt uppväxa.

Den andra platsen, belägen å kronoparken Åsen, hade kommissionen

funnit ega ett i alla afseenden förmånligare läge och bättre tillgång

på vatten äfvensom erbjuda andra fördelar, på grund hvaraf kommissionen

gifvit denna plats företrädet, dock endast under en viss förutsättning.

Kommisssionen, som, under åberopande af förhållandet vid

de i närheten åt Lund förlagda vårdanstalterna för sinnessjuke, ansett,

att, om den nya asylen anlades å den ifrågasatta byggnadsplatsen invid

Upsala, i hvilket fall asylens och hospitalets ekonomiska förvaltning

borde blifva gemensam, öfverläkaretjensten vid asylen, hufvudsakligen

till förebyggande af förvecklingar, borde förenas med öfverläkaretjensten

vid Upsala hospital, hade nemligen funnit det vilkor

böra härför uppställas, att sistberörda tjenst skildes från den dermed

nu förenade extra ordinarie professuren i psykiatri vid Upsala universitet.

Skulle detta vilkor ej kunna uppfyllas, hade kommissionen, som

befarat stora framtida olägenheter af berörda extra ordinarie professurs

förenande med öfverläkaretjensten vid den ifrågasatta stora anstalten,

afstyrkt asylens förläggande vid Upsala hospital och i sådant fall förordat

om förmälda byggnadsplats vid Örebro.

Beträffande storleken af den tillämnade asylen hade kommissionen

anfört bland annat följande. De komiterade, som år 1886 afgifvit förslag om

Bill. till Biksd. Vrot. 1895. 4 Samt, 1 A/d. 9 Iläft. IG

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

inrättande af eu asyl vid Lund, hade ansett, att vid bestämmandet af den storlek,

som lämpligen borde tillkomma en asyl för sinnessjuka i vårt land, 600

till 1,000 sjukplatser kunde antagas såsom temligen passande, enär mindre

anstalter icke kunde erhållas tillräckligt billiga och mycket större anstalter

syntes blifva svåra att administrera, om de skulle hafva lokalstyrelse och ekonomi

gemensamma med ett närbeläget hospital af betydligare storlek. Komiterade

hade derför föreslagit, att asylen vid Lund skulle beräknas att genast

kunna upptaga 684 sjuke, hvilket antal sedermera genom tillbyggnad skulle

kunna ökas med omkring 150 sjukplatser. Den tid, som förflutit sedan denna

för våra förhållanden stora sjukvårdsinrättning tagits i bruk, vore ännu ganska

kort, men enskildheterna vid de der träffade anordningarna hade likväl hunnit

pröfvas. Den erfarenhet, som dervid vunnits, hade icke gifvit någon anledning

att öfvergifva de principer, som lagts till grund vid bestämmande af denna

anstalts storlek. Med afseende på det stora behofvet af ökadt utrymme inom

anstalterna för sinnessjuke vore det visserligen eu fördel, om platsernas antal

kunde sättas högre inom de asyler, som hädanefter komme att byggas, helst

som underhållskostnaden för hvarje enskild sjuk derigenom jemväl borde kunna

något minskas; men dessa fördelar skulle möjligen komma att åtföljas af olägenheter,

hvilkas omfattning ännu icke kunde beräknas. Administrationen af så

stora anstalter förutsatte betingelser, hufvudsakligen med afseende på den dagliga

provianteringen, som ännu icke vore fullt pröfvade, och sammanförandet

af ett så betydligt antal sinnessjuka menniskor på samma ställe manade äfven

till någon varsamhet, intill dess ökad erfarenhet hunnit vinnas med afseende

å asylvården i allmänhet. Af dessa skäl hade kommissionen föreslagit, att

sjukplatsernas antal inom den blifvande asylen måtte bestämmas till omkring

800 med 400 patienter af hvartdera könet.

Kommissionen hade låtit uppgöra ritningar och kostnadsförslag öfver

den tillämnade asylen med fästadt afseende å dess förläggande vid Upsala, men

hade tillika förklarat, att dessa ritningar och kostnadsförslag kunde bibehållas

oförändrade, derest asylen förlädes till Örebro, blott de granskades och kompletterades

för beredande bland annat af tvätt- och bagarestuga jemte bostad

åt syssloman. Äfven om kostnadsförslaget härigenom skulle komma att något

ökas, hvilket kommissionen ingalunda ansett säkert, enär byggnadsmaterialierna

i Örebrotrakten vore billigare och transportkostnaderna mycket lägre än i

Lpsala, syntes skilnaden i anläggningskostnad blifva relativt obetydlig.

Kostnaden för de till asylen i dess helhet erforderliga arbeten, byggnader,

värmeledning samt källvatten-, varmvatten- och kloakledningar m. in.

hade kommissionen beräknat till 1,422,037 kronor. Som antalet patient- eller

sängplatser inom asylen enligt förslaget skulle komma att uppgå till 828,

blefve kostnaden för hvarje sjukplats 1,717 kronor 44 öre. Jemförde man

s. 123 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

123

härmed kostnaden för hvarje patient å förut uppförda sjukvårdsinrättningar,

befunnes, att priset för sjukplats i andra under senare år verkstälda hospitals
-

byggnader utgjort vid

Lunds hospital ............................................ 4,951 kronor

tillbyggnaden af Hernösands hospital ............................................ 3,160 „

inansafdelningen vid Upsala „ ............................................. 4,700 „

Kristinehamns 3,030 „

Piteå „ ........................................... 3,328 „

Lunds asyl ................................................................................... 1,726 „

Beträffande Vadstena asyl hade kostnaden för hvarje sjukplats beräknats till

1,029 kronor. Vid denna jemförelse borde ej förbises, att kostnaden för sängplats

skulle blifvit icke obetydligt lägre, derest man ej i förslaget dels, med

hänsyn till nutidens fordran på trygghet mot eldfara och till sanitära fördelar,

utbytt träbjelkar och vanlig trossfyllnad mot jernbjelkar och betonhvalf, dels

ock inberäknat kostnaderna för elektrisk belysning och varmvattenberedning

med ledningar vid asylen.

Rörande behofvet af en ny större asyl för sinnessjuke hade medicinalstyrelsen

i sin förut omnämnda skrifvelse yttrat, bland annat, följande. Sedan

kommissionen tillsattes hade behofvet af platser för sinnessjukes vård icke

minskats, oaktadt den stora asylen i Lund sedan dess blifvit fullt belagd. Den

15 juni 1893 hade å rikets hospital alla platser varit använda, med undantag

af några få för tillfället lediga, och å somliga hospital hade till och med öfvertaliga

sjuka intagits. Detta oaktadt hade vid nämnda tidpunkt 310 till

hospitalsvård berättigade sinnessjuke afvaktat blifvande lediga platser, hvaraf

framginge, att, ett stort behof förefunnes af ökade sjukvård sanstalter för dessa

många olyckliga. Utan tvifvel funnes dessutom ett stort antal sinnessjuke,

för Indika man icke sökt plats, enär man af erfarenhet visste, att intagning

å hospital ofta fördröjdes, stundom i åratal, af brist på utrymme.

Beträffande valet af plats för den blifvande asylen hade medicinalstyrelsen

förklarat sig dela den uppfattning, som gjort sig gällande hos kommissionen.

Medicinalstyrelsen ansåge äfven, att ett med asyl förenadt hospital icke

med fördel kunde förvaltas af en direktion och två med hvarandra likstälda

och af hvarandra oberoende öfverläkare, utan att en öfverläkare borde vara

chef för båda anstalterna, på sätt i Lund med god framgång tillämpats. I

sådant fall måste emellertid, enligt medicinalstyrelsens åsigt, öfverläkaren vara

teoretiskt och praktiskt val förtrogen så väl med sinnessjukes vård som ock

med den vidlyftiga ekonomiska förvaltningen af dessa stora anstalter, hvilket

åter icke kunde i allmänhet förutsättas, derest samma öfverläkare tillika skulle

vara e. o. professor i psykiatri vid Upsala universitet och tillsättas hufvud
-

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Statsutskottets Utlåtandt N:o 9.

sakligen på grund af bättre vitsordade lärdomsmeriter utan behörigt afseende

vid ådagalagd förmåga både såsom hospitalsläkare och såsom administratör.

Om deremot hinder skulle möta för genomförande af den förändring beträffande

tillsättning åt öfverläkaretjensten, som kommissionen föreslagit, förklarade sig

medicinalstyrelsen, med kännedom om hospitalets och asylens beroende af öfverläkarens

praktiska förmåga samt dennes stora inflytande på det hela och särskildt

på den ekonomiska förvaltningen, lika med kommissionen afstyrka asylens

förläggande till Upsala och i stället tillstyrka, att asylen måtte få sin plats

i närheten af Örebro, samt att utredning snarast möjligt måtte ega rum beträffande

de relativt obetydliga förändringar i kostnadsförslagen, som kunde

betingas af det förändrade läget.

Under förutsättning, att asylen komme att anordnas i samband med

Upsala hospital och att kompetensvilkoren för öfverläkaretjensten komme att

ändras i antydd rigtning, hade medicinalstyrelsen hemstält om vidtagande af

åtgärder för erforderligt jordområdes förvärfvande åt asylen samt om beredande

af medel dertill och för anordnande af byggnader åt asylen äfvensom för åvägabringande

i samband dermed af nödiga förändringar vid Upsala hospital.

För den ifrågasatta asylen vid Upsala skulle enligt det uppgjorda förslaget

behöfvas, så snart arbetet kunde börjas, en del af kronoparken Åsen

jemte det närliggande kronojägarebostället med samma namn. För patienternas

sysselsättning med jordbruk komme dock framdeles att erfordras en större jordareal,

hvarför det närbelägna akademihemmanet Hammarby borde förvärfvas.

Med afseende å berörda, för asylen erforderliga jordområden samt de

vilkor, under Indika desamma kunde för ändamålet förvärfvas eller till användning

för asylens behof upplåtas, lemnas härefter å sid. 10—16 i statsrådsprotokollet

en redogörelse, till hvilken utskottet tillåter sig att hänvisa.

Vidare inhemtas af statsrådsprotokollet, att enligt den uppgjorda byggnadsplanen

asylen skulle bestå af nio från hvarandra skilda paviljonger, så grupperade

i förhållande till hvarandra som en bland ritningarna befintlig situationsplan

utvisade. Af nämnda paviljonger vore tre afsedda för manliga och tre

för qvinligt patienter, en till administrationsbyggnad, en till ekonomibyggnad,

inrymmande kök in. in., samt en till verkstadsbyggnad. På lämpliga ställen

inom asylområdet skulle uppföras dels eu större rot fruktskällare med sköljbassin

för rengöring af potatis, dels ock en mindre tvättstuga. Hospitalets gamla

kök inom nya mansafdelningen skulle apteras till bagerilokal, hvithet kunde

ske med ringa byggnads- och ändringsarbete. Det gamla tvätthuset skulle

utvidgas genom en tillbyggnad af sten samt förses med nödiga tvättmaskiner,

lämpade efter det ökade patientantalet, så att den gamla tvättanstalten efter

tillbyggnaden jemte nyssnämnda mindre tvättstuga vid asylen blefve tillräcklig

för både hospitalet och asylen. Från det närmande pumphuset vid hospitals
-

s. 125 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

125

källan skulle nedläggas en sjelfständig vattenledning direkt upp till en reservoar

i asylens vattentorn, derifrån vatten sedan skulle ledas till asylens alla paviljonger.

Det gamla, å hospitalets område befintliga vattentornet kunde ej begagnas för

asylen, dels emedan det befunne sig för lågt i förhållande till asylen, dels

enär det ej vore tillräckligt stort för båda anstalterna. Emellertid vore föreslaget

att genom ett rör af lämpliga dimensioner, försedt med afstängningskran,

förena de båda vattenledningarna, så att man vid behof, t. ex. vid möjligen

inträffande eldsolycka vid hospitalet, kunde hafva tillgång till vatten

från asylens reservoar, hvars botten skulle ligga 43,7 meter öfver nollpunkten,

under det att i gamla vattentornet reservoirens botten befunne sig 33,5 meter

öfver nämnda punkt. Från asylens samtliga byggnader skulle kloakledning

anläggas ned till lämplig plats vid Fyrisån utför den starkt sluttande åsen.

I anslutning till hospitalets spårväg skulle eu sådan väg af samma spårvidd

anläggas fram till asylen och utmed alla dess paviljonger. För asylens

behof skulle vidare stall med vagnshus inredas i en stallbyggnad, som redan

funnes å kronojägarebostället. Stallbetjeningen skulle erhålla bostäder i de

gamla åbyggnaderna inom samma lägenhet.

Å sid. 17 och 18 i statsrådsprotokollet redogöres härefter för det af

kommissionen framlagda förslag till uppvärmning och ventilation af vissa byggnader

samt varmvattenberedning vid asylen; och skulle enligt detta förslag

kostnaden för de anläggningar, som vore afsedda för uppvärmning och ventilation

åt de sex sjukvårdspaviljongerna och maskinhuset samt för varmvattenberedningen,

uppgå till sammanlagd! 135,500 kronor. För ekonomibyggnaden

skulle tillkomma anordningar för uppvärmning och ventilation af kök och diskrum.

I dessa skulle placeras värmeelement, försedda med rörledningar för ånga

och kondensationsvatten äfvensom med ventiler. Administrationsbyggnaden

och verkstadshuset skulle uppvärmas medelst kaminer och kakelugnar.

Öfverintendentsembetet, som den 21 november 1893 afgifvit infordradt

utlåtande i ärendet, hade, enligt hvad departementschefen meddelat, dervid anfört,

dels att embetet icke funnit anledning till erinran mot sjelfva byggnadsritningarna.

dels att, ehuru de understälda kostnadsförslagen, i hvad de afsåge

uppförandet af ifrågavarande byggnader, synts embetet med tillämpning af de

grunder, hvarefter embetet plägade granska dylika förslag, väl lågt beräknade,

embetet dock icke ansett sig böra mot desamma framställa någon anmärkning.

Beträffande förslagen till uppvärmning, ventilation och varmvattenledning hade

deremot i ett af öfverintendentsembetet såsom eget yttrande åberopad! memorial

framstälts åtskilliga anmärkningar, på grund hvaraf nämnda förslag ansetts

böra undergå omarbetning efter delvis förändrade grunder. Beträffande

denna fråga, hvaröfver yttranden vidare afgifvits af medicinalstyrelsen och öfverintendentsembetet

samt styrelsen för tekniska högskolan, får utskottet hänvisa

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

till den å sid. 19—28 i statsrådsprotokollet lemnade redogörelsen och vill här

endast meddela, att den af öfverintendentsembetet tillstyrkta förändrade anordningen

af värmeledningen beräknats medföra en kostnad utöfver det ursprungliga

förslaget af 26,000 kronor; och har medicinalstyrelsen ansett, att

detta belopp borde till mötande af alla eventualiteter tilläggas den först beräknade

kostnadssumman.

Enligt hvad af statsrådsprotokollet vidare inhemtats, äro i ett vid kommissionens

omförmälda skrifvelse fogadt sammandrag af uppgjorda speciella beräkningar

kostnaderna för hela den ifrågasatta byggnadsanläggningen för en

asyl vid Upsala hospital upptagna sålunda:

administrationsbyggnaden .................................................. kronor 83,000

paviljong för lugna patienter, män ............................... 130,500

» V » .v qvinnor ........................... „ 130,500

» „ osnygga och oroliga patienter, män ...... „ 142,000

» » » „ „ „ qvinnor... „ 142,000

cellpaviljong för män ........................................................ „ 117,500

„ „ qvinnor .............................................. „ 1 17,500

ekonomibyggnaden.............................................................. „ 73,000

verkstadshuset ....................................................................; 28 800

tillbyggnad af gamla tvättinrättningen .......................... H 14,500

cementarbeten till administrationsbyggnaden och sjuk
vårdspaviljongerna

...................................................... „ 105,511:

värme- och ventilationsledningar samt varmvattenberedning
-

vatten och afloppsledningar...............................................

elektrisk belysning ...........................................................

spårväg med vagnar ......................................................

apparater för ångköket ......................................................

„ „ tvättinrättningen ........................................

inredning af bageri i gamla köket .................................

vatten- och afloppsledningar för d:o ..............................

planeringsarbeten och stängsel .........................................

åskledare ..............................................................................

rotfruktskällare ...................................................................

stall m. m.........................................................................

ny tvättstuga för asylen ..................................................

oförutsedda kostnader ......................................................

För uppvärmningsanläggningen skulle, enligt hvad förut

blifvit nämndt, tillkomma........................................

135,500:

63,700:

47,000:

9,179:

14,230:

12,945:

6.000:

671:

12.000:

6,000:

10,000:

2.000:

10,000:

8,000:

50

1 0

25

1 5

26,000: —

Summa kronor 1,448,037:

s. 127 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

127

Dessutom skulle, på sätt departementschefen erinrat

vid redogörelsen för det område, som ansetts

behöfva för asylen förvärfvas, åtgå

till inlösen af kronojägarebostället Åsen med derå upp
-

förda hus ................................................................ kronor 7,650: —

till inköp af akademihemmanen Hammarby.................... ,, 23,121: —

Hela det erforderliga anslaget skulle alltså utgöra kronor 1,478,808: —

Departementschefen har härefter redogjort för innehållet i ett af medicinska

fakulteten vid Upsala universitet afgifvet, af universitetskanslern med

skrifvelse den 28 oktober 1893 till Kong!. Maj:t öfverlemnadt yttrande i ärendet.

T detta yttrande hade fakulteten uttalat sin mening om den föreslagna asylens

ställning till det nuvarande hospitalet vid Upsala med afseende å så väl administrationen

som ock särskilt chefskapet å de förenade anstalterna samt

sättet och kompetensvilkoren för öfverläkaretjenstens tillsättande, äfvensom angående

undervisningen i psykiatri vid Upsala universitet. Beträffande dessa

frågor, öfver Indika medicinalstyrelsen uti infordradt utlåtande af den 22 november

sistnämnda år vidare yttrat sig, får utskottet hänvisa till hvad å sid.

29—37 i statsrådsprotokollet blifvit meddeladt.

Slutligen har departementschefen för egen del yttrat:

“Af den redogörelse, som lemnats angående antalet sinnessjuke i vårt

land och tillgången på platser för deras vård å hospital eller asyler, framgår,

att ett stort och oafvisligt behof af nya sådana platser ännu allt jemt gör

sig gällande. Oaktadt de flesta af dessa vårdanstalter belagts med ett större

antal sjuke, än som ursprungligen med hänsyn till derför användbart utrymme

beräknats, funnos, enligt hvad medicinalstyrelsen i underdånig skrifvelse den

12 december 1894 meddelat, den 1 i samma månad 377 till hospitals- eller

asylvård berättigade sinnessjuke antecknade såsom afvaktande tillfälle att blifva

intagna å derför tjenlig anstalt. För att tillgodose nämnda behof lärer det

blifva nödvändigt, att eu större vårdanstalt med det snaraste inrättas, och

synes mig i sådant afseende en asyl, som kan inrymma omkring 800 sjuke,

bäst lämpa sig för våra förhållanden. Kan en sådan anstalt förliiggas i närheten

af ett redan befintligt hospital, beredas derigenom så vigtiga fördelar

för sjukvården och ekonomien, att man bör gifva företrädet åt eu dylik anordning,

om afsevärda binder derför ej möta. Af de två platser, som asylkommissionen

och medicinalstyrelsen ansett nu kunna ifrågakomma för anläggande

af en asyl, är endast den vid Upsala belägen i närheten af ett hospital. Denna

plats har af samtliga, som i detta ärende yttrat sig, ansetts i allo tjenlig för

en asylanläggning, hvaremot rörande lämpligheten af den andra påtänkta byggnadsplatsen,

vid Alnängarna i närheten af Örebro, framstälts betänkligheter.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

En af asylkommissionens medlemmar liar ansett denna plats dels vara otillräcklig

för en så stor anstalt, som ifrågasatts, dels ligga allt för lågt, för att

man der skulle kunna vinna fullt goda sanitära förhållanden. Äfven kommissionens

öfriga ledamöter hafva ansett det icke vara utredt, att höjdförhållandena

vid denna plats medgifva nödig lutning för afloppsledningar m. in.; hvarjemte

kommissionen i sin helhet såsom en stor och afsevärd olägenhet anmärkt,

att, på sätt förut omnämnts, platsen är skoglös samt utsatt för nordliga och

ostliga vindar. Mot asylens förläggande invid Upsala hospital har endast erinrats

af asyl kommissionen och medicinalstyrelsen, att, då i sådant fall öfverläkaren

vid hospitalet derjemte hör fungera i samma egenskap vid asylen,

hvithet äfven vederbörande akademiska myndigheter förordat, öfverläkarens

tid varder så upptagen af sjukvården och öfriga förvaltningsgöromål, att han

ej gerna kan medhinna att tillika vara e. o. professor i psykiatri, hvarjemte

kommissionen och medicinalstyrelsen framhållit de stora svårigheter, som i följd

af nu gällande bestämmelser rörande dessa förenade tjensters tillsättande möta

för att få en lämplig person till chef för ifrågavarande två betydliga vårdanstalter.

Det ligger i sakens natur, att e. o. professorsbefattningen i psykiatri,

om den skall vara förenad med öfverläkaretjensten, endast kan betraktas

såsom ett mera tillfälligt uppdrag, och att man då i främsta rummet bör sörja för

att dessa befattningar beklädas åt en person, som kan uppfylla de fordringar,

livilka måste ställas på honom i egenskap åt öfverläkare. Såsom chef för

hospitalet och asylen, livilka båda anstalter äfven enligt min åsigt böra stå

under eu gemensam öfverläkare, måste han hafva sin verksamhet rigtad ej

mindre på vården af omkring 1,200 patienter än äfven på förvaltningen i

öfrig!, af dessa två betydliga anstalter med deras vidlyftiga ekonomi. Om än

under vissa förhållanden en person möjligen skulle kunna vid sidan af dylika

omfattande och magtpåliggande göromål jemväl meddela undervisning åt studerande

i psykiatri, torde dock klokheten bjuda, att man vid en sådan anordning

i första hand tillser, att ej derigenom en mindre sorgfällig skötsel af

hospitalets och asylens angelägenheter vedervågas. Den skada och förlust,

som i sådant fall kunde uppkomma, skulle mångdubbelt uppväga den besparing,

som genom föreningen af ifrågavarande befattningar vinnes. Förr eller

senare lärer det ock blifva behöflig! att vid Upsala universitet upprätta en

särskild lärostol i nervsjukdomar, hvilken sysslas innehafvare derjemte torde

kunna fullgöra den undervisningsskyldighet, som hittills ålegat e. o. professorn

i psykiatri. Då så är, anser jag, att, om den påtänkta asylen skall förläggas

invid Upsala hospital, öfverläkaretjensten vid dessa anstalter icke under alla

förhållanden bör vara förenad med e. o. professuren i psykiatri vid nämnda

universitet. För denna lärarebefattnings skiljande från öfverläkaretjensten torde

ej heller hinder möta. Genom ett förbehåll i fullmagten för den blifvande

s. 129 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

129

öfverläkaren kan lian nemligen förpligtas att frånträda e. o. professorsbefattningen

och dermed förenade aflöningsförmåner, när Eders Kongl. Maj:t finner

sådant lämpligt; och då alltid åtskilliga år måste förflyta, innan en sådan

asyl som den nu ifrågasatta kan blifva färdig att tagas i bruk, kunna under

tiden de åtgärder hinna att vidtagas, som må finnas nödiga, för att, sedan

öfverläkaretjensten blifvit skild från e. o. professuren i psykiatri, bereda undervisning

i detta ämne åt studerande vid universitetet.

Goda skäl synas mig således tala för att en asyl inrättas vid Upsala

hospital. De jordområden, som härför skulle erfordras, torde kunna förvärfvas

i enlighet med hvad domänstyrelsen och kammarkollegium i sådant afseende

tillstyrkt. 1 följd af kronojägarebostället Åsens öfverlåtande till asylen måste

visserligen, intill dess annat boställe kan hinna anskaffas åt kronojägaren, särskild

ersättning beredas honom med 325 kronor om året; men, enligt hvad

jag inhemtat, lärer någon höjning i det bestämda anslaget till skogsstaten ej

erfordras till bestridande af denna ökade utgift, utan torde lösesuinman för

berörda boställe i sin helhet kunna såsom uppbördsmedel tillgodoföras reservationsanslaget

till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet

i allmänhet. Mot den för asylen uppgjorda byggnadsplats och den

för hela ifrågavarande anläggning beräknade kostnaden synes mig ej något

väsentligt vara att erinra, blott det, på sätt medicinalstyrelsen hemstält, iakttages,

att det för anordnande af värmeledning in. m. ursprungligen föreslagna

beloppet ökas med 26,000 kronor, så att möjlighet beredes att vid asylen göra

eu central ångpanneanläggning för uppvärmningen, om sådant skulle befinnas

tjenligast, hvarjemte slutsumman torde böra afundas uppåt till jemnt 10,000- tal för att täcka eu del utgifter för erforderliga jordområdens förvärfvande,

särskildt Hammarbyhemmanens upplåtande till asylen vid en närmare liggande

tidpunkt än nuvarande arrendeperiods utgång."

På grund af hvad i detta ärende förekommit och då med afseende å

angelägenheten af asylens snara fullbordan anslaget för nästkommande år icke

synes böra sättas till lägre belopp, än det som af Kongl. Maj:t föreslagits,

hemställer utskottet,

att Riksdagen, utan afseende å herr friherre Klinekowströms

i ämnet gjorda yrkande, må bifalla Kongl. Maj:ts

förevarande framställning.

60:o) På grund af derom af Kongl. Maj:t gjord

skottet hemställa,

Bill. till liiksd. 1’rot. 1895. 4 Sami. 1 Afd. 9 Höft.

framställning får ut
-

Ant/, anslag

till Jerf so

sjukhus för

spetelsk^.

17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag

till svenska

fomskriftsällskapet.

[62.]

Ang. anslag

till beredande

af religions*

vård åt

svenske sjömän

m . fl.

i utländska

hamnar.

[63.]

Ang. åtgärder

för en förbättrad

religionsvärd

inom Her nosande

stifts

flnsktalande

församlingar.

[64.]

att Riksdagen, i öfverensstämmelse med hvad för

liera föregående år egt rum, må för år 1896 på extra

stat bevilja ett anslag af 14,000 kronor till understöd åt

Jerf so sjukhus för spetelske, under vilkor att Geflehorgs

läns landsting dertill för samma år anvisar 4,000 kronor

och medgifver, att spetelske äfven från andra län må vid

sjukhuset erhålla vård, i den mån utrymmet sådant medgifver.

Diverse anslag.

67:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer

utskottet,

att Riksdagen, i likhet med hvad för liera föregående

år egt rum, må jemväl för år 1896 på extra stat anvisa

ett belopp af 2,000 kronor till svenska fornskriftsällskapet.

68:o) Likaledes på grund af derom utaf Kongl. Maj:t gjord framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen, på sätt för liera föregående år egt

rum, må till beredande af religionsvård åt svenske sjömän

in. fl. i utländska hamnar bevilja ett extra anslag för år

1896 af 10,000 kronor.

69:o) Sedan 1893 års Riksdag, med bifall till Kongl. Maj:ts derom

gjorda framställning, på extra stat beviljat dels till anställande af två kontraktsadjunkter

inom Yesterbottens fjerde kontrakt 12,000 kronor, deraf 4,000

kronor att utgå under år 1894, dels till resekostnadsersättning åt dessa

kontraktsadjunkter 1,500 kronor, deraf 500 kronor att utgå under år 1894,

dels ock till två stipendier för utbildande vid universitetet af prester, förtrogna

med finska språket, 4,500 kronor, deraf 1,500 kronor att utgå under år 1894

äfvensom åt Kongl. Magt öfverlemnat att meddela de närmare bestämmelser,

som kunde erfordras rörande anslagens användande, samt nästlidna års Riksdag

af sålunda beviljade belopp anvisat för år 1895 af anslaget till kontraktsadjunkterna

4,000 kronor, af anslaget till resekostnadsersättning åt desse 500

kronor, samt af det till stipendiers inrättande beviljade anslag 1,500 kronor,

har Kongl. Maj:t, som den 2 juni 1893 i ofvannämnda afseenden meddelat

s. 131 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

131

närmare bestämmelser, nu föreslagit Riksdagen att af återstående belopp anvisa

för år 1896 af anslaget till kontraktsadjunkterna 4,000 kronor, af anslaget

till resekostnadsersättning åt desse 500 kronor samt af det till stipendiers

inrättande beviljade anslag 1,500 kronor.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

70:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer

utskottet,

att Riksdagen, i likhet med hvad för hvart och ett

af åren 1891—1895 egt rum, må på extra stat för år

1896 anvisa ett belopp af 25,000 kronor, att ställas till

styrelsens för nordiska museet förfogande för att enligt

dess bestämmande användas för museet tillhörande ändamål.

71:o) Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom långmålm.m

gjorda framställning och i likhet med hvad för flera före- 1^1

gående år egt rum, må för år 1896 anvisa ett extra anslag

af 8,150 kronor, att på de vilkor, Kongl. Maj:t kan

finna godt bestämma, användas till understöd för utgifvande

äfven under år 1896 af tidskriften »Nyare bidrag till

kännedom om de svenska landsmålen och svenskt folklif

72:o) Kong). Maj:t lian föreslagit Riksdagen att till understöd för fort- A”''J- anslna

satt utgifvande af tidskriften »Nordiskt medicinskt arkiv» på extra stat för ‘''''[nordiskt''”

år 1896 bevilja ett anslag af 8,000 kronor. medicinskt

Departementschefen har i detta ärende anfört, hurusom, sedan alltifrån j(*7 j

är 1876 af reservationsanslaget till resestipendier samt läroböckers och lärda 1 ''''

verks utgifvande bidrag till vexlande, dock i allmänhet mindre betydande

belopp lenmats för vidmagthållande af den utaf professorn Axel Key redigerade

tidskriften ''»Nordiskt medicinskt arkiv». Kongl. Maj:t i 1894 års statsverksproposition,

då nyssnämnda anslag länge befunnits otillräckligt för tillfredsställande

af de anspråk, som derpå stäldes, och professor Key begärt förhöjdt, understöd,

föreslagit Riksdagen att på extra stat för år 1895 anvisa ett belopp af 8,000

kronor såsom understöd för fortsatt utgifvande af sagda tidskrift.

Ang. anslag

till nordiska

museet.

[65.]

Ang. anslag

till cn tidskrift

för

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Med afseende å detta förslag yttrade Riksdagen i skrifvelse angående

regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel, att, då, enligt

hvad i statsrådsprotokollet blifvit meddeladt, utgifvandet af ifrågavarande tidskrift

visat sig medföra eu årlig förlust af mer än 3,200 kronor, som blott

till en mindre del ersatts genom det statsbidrag, som kunnat beredas från

anslaget till resestipendier samt läroböckers och lärda verks utgifvande, funne

Riksdagen med hänsyn till denna tidskrifts betydelse för den medicinska forskningen

i vårt land angeläget, att dess fortfarande utgifvande blefve genom

ett ökadt understöd af allmänna medel tryggadt, Då det emellertid borde

vara möjligt att äfven framdeles från nyssnämnda anslag bereda tidskriften

något årligt bidrag, syntes det Riksdagen, som om det särskilda anslag, hvilket

till understöd för densammas utgifvande borde ifrågakomma, lämpligen kunde

till 2,000 kronor begränsas, i anledning hvaraf Kongl. Maj:ts framställning

på det sätt bifölls, att Riksdagen på extra stat för år 1895 anvisade ett

belopp af 2,000 kronor såsom understöd för fortsatt utgifvande af berörda

tidskrift.

Enligt hvad departementschefen vidare meddelat, hade Kongl. Maj:t,

som lika med Riksdagen funnit angeläget, att tidskriftens bestånd tryggades,

genom beslut den 20 december 1891 från anslaget till resestipendier samt

läroböckers och lärda verks utgifvande tillagt professor Key för tidskriftens

utgifvande under år 1895 ett belopp af 1,000 kronor, hvarigenom statsunderstödet

för sagda år bragts upp till en summa af 3,000 kronor. Anlitandet

af en sådan nödfallsutväg syntes dock för framtiden blifva nästan omöjligt,

så vidt icke andra högst behjertansvärda kraf på understöd från berörda reservationsanslag

skulle afvisas. I detta hänseende har departementschefen

erinrat, att sammanlagda beloppet af de understöd derifrån, som för år 1895

begärts för utgifvande af vetenskapliga arbeten m. in., uppgått till öfver

20,000 kronor. Efter det från anslagets summa, 24,000 kronor, afdragits

10,500 kronor, som städse utginge till resestipendier för vetenskapsidkare vid

universiteten samt civile läkare, hade endast 13,500 kronor funnits att fördela,

och dervid hade större inskränkningar måst göras än önskligt varit. Det

funnes icke någon anledning att antaga, att detta förhållande skulle ändras,

såvida icke reservationsanslaget höjdes, hvartill Riksdagen dock hittills icke

visat sig villig.

Professor Key hade nu anhållit om understöd för tidskriftens fortsatta

utgifvande under år 1896. till hvilken ansökning kanslern för rikets universitet,

efter lärarekollegiets vid Karolinska inediko-kirurgiska institutet hörande, tillstyrkt

bifall. Enligt hvad departementschefen hade sig bekant, vore de uppoffringar,

professor Key hittills fått vidkännas för denna tidskrift, så betydliga,

att han icke vågade ikläda sig vidare kostnader för tidskriften, derest ej större

s. 133 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

133

trygghet bereddes åt företaget genom tillräckliga medels anvisande. Departementschefen

vore derför af den mening, att för sådant ändamål borde hos

Riksdagen äskas särskildt anslag till hela det belopp, som professor Key angifvit

såsom årligen erforderligt af statsmedel för att han skulle blifva i stånd

att fortfarande utgifva tidskriften.

Vid det förhållande, att från ofvannämnda anslag till resestipendier samt

läroböckers och lärda verks utgifvande något bidrag till »Nordiskt medicinskt

arkiv» icke torde för framtiden kunna påräknas, synes, enligt hvad statsrådsprotokollet

gifver vid handen, det fortsatta utgifvandet af denna för den medicinska

forskningen i vårt land betydelsefulla tidskrift icke kunna tryggas, med

mindre det af Kong!. Maj:t äskade anslaget varder af Riksdagen beviljadt,

hvadan utskottet får hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af

Rikdagen bifallas.

73:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att jemväl för år 1896 å

extra stat bevilja ett anslag af 4,000 kronor till understöd för fortsatt utgifvande

af tidskriften »Acta mathematica».

Samma belopp, som Kongl. Magt sålunda äskat för nästkommande år,

har alltsedan 1884 årligen beviljats till understöd åt nämdna tidskrift. Vid

öfvervägande af Kongl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet, med hänsyn

dertill att de vetenskapsmän, hvilkas arbeten intagits i tidskriften, till största

delen varit utländingar, funnit det kunna ifrågasättas, huruvida från vårt land

fortfarande borde för detta ändamål lemnas statsbidrag till så högt belopp som

hittills; och har utskottet på grund häraf ansett, att ifrågavarande anslag

lämpligen kan för nästkommande år nedsättas till 3,000 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att Kong]. Maj:ts ifrågavarande framställning må på

det sätt bifallas, att Riksdagen till understöd för fortsatt

utgifvande af tidskriften »Acta mathematica» på extra stat

för år 1896 beviljar ett anslag af 3,000 kronor.

74:o) Med anledning af Kong]. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer

utskottet,

att Riksdagen må för år 1896 bevilja ett extra

anslag å 25,000 kronor att användas till understöd åt

Ang. anslag

till tidskriften

»Acta mathematica.

>

[6S-]

Ang. anslag

till för cläsningskurser

för arbetsklassen.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag

till precisionsnivellcringsarbeten

in. in.

sådana anstalter eller föreningar, som anordna f öreläsningskur

ser för arbetsklassen, dock under följande vilkor:

att understödsbelopp, som utgifves till hvarje anstalt

eller förening, icke får öfverstiga 3,000 kronor för år

räknadt;

att kommuner eller enskilde tillskjuta minst lika

mycket som staten;

att anstaltens angelägenheter vårdas af eu styrelse,

som antager föreståndare och lärare;

att föreläsningarna ordnas regelbundet, visst antal

timmar i veckan under fem till åtta månader och i väl

afpassade kurser; dock att, hvad landsbygden beträffar,

Kongl. Maj:t må ega att härutinnan göra de eftergifter,

som omständigheterna kunna påkalla;

att anstalten förfogar öfver kunniga och dugliga,

för denna undervisning lämpliga lärarekrafter samt tillräcklig

och passande undervisningsmateriel;

att alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar

vid föreläsningarna eller undervisningen blifva förbjudna;

samt

att anstalten eller föreningen skall vara skyldig att

underkasta sig de vilkor och kontroller, som i öfrigt af

Kongl. Maj:t pröfvas nödiga och lämpliga.

75:o) På grund af Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning och med

erinran, att, för precisionsnivelleringsarbeten i norra Sverige ett extra anslag

af 9,000 kronor årligen utgått från och med år 1891 samt att, enligt det

af departementschefen vid ifrågavarandeärendes föredragning inför Kongl.

Maj:t åberopade statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 11 januari

1890, den totala kostnaden för utförandet af nyssnämnda arbeten beräknats

till 72,000 kronor att under åtta år utgå med 9,000 kronor årligen, hemställer

utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1896 bevilja

12,500 kronor, deraf 9,000 kronor till fortsättande af

precisionsnivelleringsarbetena i norra Sverige, 2,500 kronor

till underhåll och tillsyn af vattenhöjdmätningsstationer

m. m. samt 1,000 kronor till fortsatt sammanställning och

bearbetande af anteckningar öfver de vid dessa stationer

registrerade vattenhöjder.

s. 135 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

135

76:o) Sedan nästlidna års Riksdag, med bifall till Kongl. Maj:ts derom Ang. anslag

framstälda förslag på extra stat för år 1895 anvisat ett anslag af 4,000 tiUsnk^rhets''

kronor, att mot redovisningsskyldighet ställas till svenska nykterhet ssällskapets 171 i

förfogande för utgifning och spridning af nykterhetsskrifter, har, enligt hvad

departementschefen till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 14

januari 1895 anmält, nämnda sällskaps styrelse i skrifvelse den 6 oktober

1894, under åberopande af hvad styrelsen i skrifvelsen den 25 september 1893

anfört rörande behofvet af ett årligt understöd af allmänna medel för fullföljande

af den verksamhet, som enligt sällskapets stadgar ålåge detsamma, anhållit

om utverkande hos Riksdagen af anslag för sagda ändamål till enahanda

belopp för år 1896. Med anledning häraf och på hemställan af departementschefen

har Kongl. Maj:t ock föreslagit Riksdagen att för år 1896 bevilja ett

extra anslag af 4,000 kronor för utgifning och spridning af nykterhetsskrifter.

Utskottet har visserligen hyst någon tvekan, huruvida det vore välbetänkt

att, innan man varit i tillfälle att bedöma användningen af det utaf nästlidna

års Riksdag beviljade anslaget, redan nu å nyo anvisa medel för samma ändamål;

men med afseende å det behjertansvärda syftet med ifrågavarande anslag

har utskottet dock icke velat motsätta sig detsammas beviljande. Utskottet

hemställer alltså,

att Riksdagen må jemväl för år 1896 på extra stat

anvisa ett anslag af 4,000 kronor, att mot redovisningsskyldighet

ställas till svenska nykterhetssällskapets förfogande

för utgifning och spridning af nykterhetsskrifter.

\é:o) Pä grund åt Kong]. Maj:ts derom gjorda framställning och under stöd dt

hänvisning till hvad å sid. 140 och 141 i statsrådsprotokollet blifvit, i ämnet Zmmet9for

anfördt, hemställer utskottet. drinkare vid

Sans-sond

att Riksdagen må på extra stat jemväl för år 1896

bevilja ett anslag af 2,000 kronor att utgå till understöd '' *''

åt räddningshemmet för drinkare vid Sans-souct invid

Upsala på vilkor, som af Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga.

<8:o) Kong]. Maj:t bär föreslagit Riksdagen att till bidrag för betäckande Ang. anslag

åt eu del af de med sjunde nordiska skolmötet förenade kostnader å extra stat för 1,11 sjmlde

ar 1896 bevilja ett anslag åt 10,000 kronor, med rätt för Kongl. Maj:t att låta förskottsvis

under innevarande år af tillgängliga medel utanordna ifrågavarande belopp. | ”3. |

På siitt af statsrådsprotokollet inhemtas, grundar sig denna framställning

på eu af bestyrelse!! för det sjunde nordiska skolmötet i skrifvelse till Kongl.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Maj:t den 5 november 1894 gjord ansökning, deri bestyrelse^ jemte meddelande

att vid sjette allmänna nordiska skolmötet, som hållits i Köpenhamn sommaren

1890, beslutits, att nästa allmänna skolmöte, till hvilket borde inbjudas företrädesvis

lärare och lärarinnor från Sverige, Korge, Danmark och Finland,

skulle hållas i* Stockholm sommaren 1895, anhållit, att af statsmedel måtte

anvisas ett belopp af 10,000 kronor såsom bidrag till betäckande af kostnaderna

för sistnämnda möte, det sjunde nordiska skolmötet.

Såsom stöd för denna sin begäran hade bestyrelse!! anfört följande.

Då redan sjelfva resan till och uppehållet i hufvudstaden för det stora

flertalet lärare och lärarinnor komme att medföra rätt känbara uppoffringar,

kunde medlemsafgiften icke sättas till något högre belopp, i alla händelser icke

så högt, att dessa afgifter kunde täcka omkostnaderna. En af bestyrelse^

första uppgifter måste derför blifva att på annat sätt skaffa bidrag till bestridande

af en del af de med ett sådant möte förenade utgifter. Omkostnaderna

för ett dylikt möte stege, enligt hvad erfarenheten visat, till ganska afsevärda

belopp. Så hade de vid 1880 års möte i Stockholm uppgått till 23,839

kronor, vid 1885 års möte i Kristiania till 24,489 kronor och vid 1890 års

möte i Köpenhamn till 40,703 kronor.

I sammanhang med dessa möten plägade anordnas utställningar af undervisningsmateriel

och skolmöbler in. in., på det att tillfälle måtte beredas deltagarne

att erhålla kännedom om allt, som genom prisbillighet och ändamålsenlighet

kunde anses vara mest användbart och möjligt att åt skolorna — så

mindre som större — anskaffa, eller hvaraf något särskildt kunde vara att lära.

Önskligt vore, att en sådan utställning kunde komma till stånd äfven

vid det stundande mötet. Anordnandet af en dylik, soin kunde vara vårt land

och dess skolväsende värdig, kräfde emellertid dryga omkostnader, och då

bestyrelsen vore lifligt öfvertygad om det stora gagn för undervisning och

folkupplysning samt. sålunda äfven för samhället i dess helhet, som såväl i nu

nämnda som i öfriga hänseenden vunnes genom ett sådant möte, dit deltagare

komme att samlas från vårt lands alla delar, äfven de mest aflägsna, vågade

bestyrelsen hoppas, att staten nu, i likhet med hvad förut skett, lemnade

bidrag till betäckande af en del af de med nämnda möte förenade utgifter.

Det fjerde nordiska skolmötet i Stockholm 1880 hade erhållit ett statsbidrag

af 5,000 kronor. Enahanda belopp hade Norges Storting beviljat till

det följande mötet i Kristiania 1885. Bidraget af statsmedel till sjette nordiska

skolmötet i Köpenhamn 1890 hade utgått med ett betydligt högre belopp,

nemligen 12,000 kronor, och till den nu samlade riksdagen i Danmark både

danska regeringen gjort framställning om beviljande af 15,000 kronor till

underlättande af Danmarks deltagande i skolmötet i Stockholm instundande

sommar.

s. 137 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

137

Under åberopande af de utaf bestyrelsen sålunda anförda skäl har

departementschefen hos Kongl. Maj:t hemstält om aflåtande till Riksdagen af

den framställning, som ofvan nämnts.

På grund af hvad i ärendet anförts får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

79:o) Enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas, har statskontoret i

skrifvelser till Kongl. Magt den 29 november 1893 och den 3 december 1894

till godtgörelse anmält förskott till sammanlagdt belopp af 10,421 kronor 3

öre, livilket statskontoret på grund af särskilda kongl. bref utbetalt dels till

bestridande af kostnaderna för de särskilda undervisningskurser, som jemlikt

Kongl. Maj:ts den 14 april 1893 fattade beslut samma år anordnats vid

universiteten i Upsala och Lund äfvensom vid karolinska mediko-kirurgiska

institutet med afseende å kolerasjukdomens igenkännande och bekämpande samt

kolerasjukes behandling, dels ock till professorn vid Upsala universitet S. E.

Henschen och docenten vid nämnda institut E. Selander, såsom understöd för

af dem under år 1893 företagna utrikes resor för inhemtande af upplysningar

angående berörda sjukdom in. in.

Likaledes hade statskontoret i skrifvelse af den 3 december 1894 till

ersättning anmält ett belopp af 8,407 kronor 50 öre, som statskontoret, på

grund af kongl. brefvet den 26 januari samma år, utanordna! såsom gorltgörelse

åt personer, hvilka tjenstgjort såsom ledamöter å den år 1893 hos

medicinalstyrelsen inrättade, numera indragna, afdelning för ärenden rörande

kolerafarsoten, äfvensom åt derstädes anstälda kanslibiträden och eu vaktmästare.

Sedan Riksdagen den 20 maj 1892 anhållit, det Kongl. Maj:t täcktes

låta verkställa utredning i hvad mån och under hvilka vilkor ökadt statsunderstöd

åt uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn kunde böra anvisas,

har, enligt hvad departementschefen meddelar, Kongl. Maj:t uppdragit åt eu

komité att afgifva det utlåtande och förslag i detta afseende, hvartill omständigheterna

kunde föranleda. Bemälda komité hade i mars 1894 afgifvit sitt

betänkande och förslag. Till betäckande af kostnaderna för komiténs arbeten

samt för tryckning af dess betänkande in. in. hade statskontoret på grund af

särskilda kongl. bref under förskott stitel utanordna! ett sammanlagdt belopp

af 4,478 kronor 97 öre, för hvilket statskontoret i skrifvelse den 11 sistlidne

december anhållit om godtgörelse.

i skrifvelse den 6 maj 1893 hade, enligt hvad departementschefen

erinrat, Riksdagen hos Kongl. Maj:t anhållit, att Kong]. Maj:t täcktes för

Riksdagen framlägga förslag angående beredande af statsunderstöd för underlik.

till llilcsd. Vrot. 1895. 4 Samt. 1 Afd. 9 Höft. 18

Ang. anslag

till ersättning

för förskott.

[74.]

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

visning i qvinlig slöjd vid folkskolorna äfvensom angående de vilkor, som för

understödets åtnjutande kunde böra fastställas. För utarbetande af nämnda

förslag hade infordrats statistiska uppgifter från de särskilda skoldistrikten i

riket. Bearbetningen af dessa uppgifter hade blifvit verkstäld af amanuensen

i ecklesiastikdepartementet E. G. Korstöm. Till betäckande af kostnaderna

för den verkstälda bearbetningen hade på grund af kong], brefvet den 9 februari

1894 statskontoret under förskottstitel utanordnat ett belopp af 450

kronor, för hvilket statskontoret i sist berörda skrifvelse anhållit om godtgörelse.

Vidare hade statskontoret i samma skrifvelse till ersättning anmält ett

belopp af 1,950 kronor, som statskontoret på grund af kong!, brefvet den 6

sistlidne april utanordnat till bestridande af kostnaderna för en utredning

rörande förbättring af pensionsvilkoren i folkskolelärarnes enke- och pupillkassa

m. in., om hvilken utredning Riksdagen i skrifvelse den 6 maj 1893

hos Kongl. Maj:t anhållit.

Sedan statskontoret i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 28 november 1892

hemstält om godtgörelse för ett sammanlagdt belopp af 2,706 kronor 39 öre,

som statskontoret på grund af kongl. brefvet den 16 oktober 1891 sistnämnda

år under förskottstitel utanordnat till disposition af domkapitlen i Linköping,

Strengnäs, Vesterås, Yexjö, Karlstad och Visby till betäckande af brist, som

uppkommit i nämnda domkapitels expeditionskassor, hade statskontoret på

grund af kongl. brefven den 29 april 1892 samt den 9 februari och den 8

mars 1894 ytterligare för ifrågavarande ändamål till disposition af samma

domkapitel jemte domkapitlet i Kalmar förskottsvis utanordnat, under år 1892

ett belopp af 3,800 kronor 38 öre och under år 1894 ett belopp af 3,738

kronor 79 öre, eller tillhopa 7,539 kronor 17 öre. Och hade statskontoret,

med anmälan härom, hemstält, det Kongl. Maj:t täcktes förordna om godtgörelse

till statskontoret för hela ifrågavarande förskott, tillhopa 10,245

kronor 56 öre.

Till den af Kongl. Maj:t den 7 december 1888 tillsatta komitén för

afgifvande af förslag till ordnande af kyrka skrifning en i riket hade statskontoret,

på grund af erhållna föreskrifter i kongl. bref af nyssnämnda dag

äfvensom i kongl. brefven den 7 november 1890, den 2 april 1891 och den

30 november 1893, af under händer varande medel förskottsvis utbetalt följande

belopp, nemligen:

resekostnads- och traktamentsersättning samt arfvoden åt

komiténs ordförande och ledamöter .................................... kr. 11,781: 4 o

till tre ledamöter i komitén såsom ersättning för dem frångångna

löneinkomster m. m................................................. ,, 691: G 6

Transport kr. 12,473: o G

s. 139 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

139

Transport kr. 12,473: 0 6

godtgörelse till den ledamot i komitén, som ombesörjt sekre
teraregöromålen

och tryckningen af komiténs förslag m. m. „ 2,482: 8 9

kostnader för biträde vid utarbetande inom ecklesiastikdepartementet

af förslag till förordning angående kyrkoböckers

förande m. m..................................................................... ,, 525: —

samt för tryckning af sistnämnda förslag in. m...................... „ 254: 35

Summa kr. 15,735: 30.

Med anmälan härom både statskontoret hemstält, att Kongl. Maj:t

täcktes förordna om godtgörelse för de förskjutna medlen.

Vidare hade statskontoret till den af Kongl. Maj:t den 31 december

1888 tillsatta kommissionen för revision af fjällande kyrkohandbok, på grund

af erhållna föreskrifter i särskilda kongl. bref dels af sistnämnda dag, dels

ock af den 20 april 1892, den 9 och den 18 augusti 1893 samt den 9

november 1894, af under händer varande medel förskottsvis utanordnat följande

belopp, nemligen:

resekostnads- och traktamentsersättning åt kommissionens ledamöter.

..................................................................................... kr. 1,122: 2 3

arfvoden åt ledamöterna för å revisionsuppdraget nedlagdt arbete ,, 3,100: —

godtgörelse för bekostad renskrift ............................................. ,, 50: —

till bestridande af kostnaden för tryckning in. in. af det nya

handboksförslaget ............................................. „ 415: 60

Summa kr. 4,687: 8 3.

Med anmälan härom hade statskontoret hemstält, att Kongl. Maj:t

täcktes förordna om ersättning till embetsverket för de sålunda förskjutna medlen.

För återgäldande af samtliga ofvanberörda förskott, uppgående till sammanlagdt

56,376 kronor 19 öre, har Kongl. Maj:t af Riksdagen äskat ett extra

anslag för år 1896, hvilket anslag, till undvikande af öretal i riksstaten, upptagits

till 56,377 kronor.

Hvad beträffar ofvannämnda, af statskontoret täckta brist å tillhopa

10,245 kronor 56 öre, som uppkommit i vissa domkapitels expeditionskassor

anser visserligen utskottet, att framställningen angående det behof, som genom

nämnda belopp tillgodosetts, bort i annan ordning föreläggas Riksdagen, men

vid det förhållande, att beloppet redan blifvit utbetaldt, bär utskottet icke

annan hemställan att göra, än att ifrågavarande anslag måtte af Riksdagen

beviljas; och då utskottet i öfrigt icke haft något att erinra emot hvad Kongl.

Maj:t i ofvannämnda hänseenden föreslagit, får utskottet hemställa,

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

Stockholm den 26 mars 1895.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

141

Reservationer:

vid punkten 2:o (angående höjning af anslaget till domkapitlens

expeditioner m. m.):

af herrar G. Sparre, friherre F. W. von Offer, I. Wijk, A. G. L.

Billing, I. Kerfstedt, N. Fosser, F. E. Pettersson, H. R. Törnebladh,

grefve F. Wachtmeister, T. Nyström och C. U. S. Lybeck, hvilka ansett,

att utskottet bort hemställa,

att Kong]. Maj:ts framställning må af Riksdagen

på det sätt bifallas, att Riksdagen

l:o) med gillande af hvad enligt statsrådsprotokollet

öfver ecklesiastikärenden den 14 januari 1895

blifvit hemstäldt rörande konsistorieamanuenserna,

extra biträden, vaktbetjening samt skrifmaterialier och

expenser äfvensom ersättning för semestervikariat,

godkänner den föreslagna aflöningsstaten för konsistorienotarierna

under förbehåll, att med löneregleringens

inträdande upphör rättigheten till fullmagtslösen

och annan expeditionslösen, uppbördsprocenter

och provisioner, sammanskott af kyrkor och församlingar

samt presterskap, kollektör, äfvensom aflöningsbidrag

från domkapitlens expeditionskassor; dock med

det undantag, att följande sportler komma att till

konsistorienotarierna fortfarande utgå, nemligen:

a) lösen för sådana expeditioner, som part eller

annan på egen begäran erhåller eller eljest icke författningsenligt

är pligtig lösa;

b) arfvode för förvaltning och redovisning af

presterskapet enskildt tillhöriga fonder och kassor

samt af sådana fonder, som på grund af enskildes

förordnande blifvit stälda under konsistoriernas förvaltning,

för såvidt sådant arfvode af presterskapet

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

blifvit medgifvet eller de enskildes förordnanden derför

icke lägga kinder i vägen; samt

c) tills vidare och intill dess annorlunda varder

förordnadt arfvode för utdelning af från allmänna

barnhuset i Stockholm utgående fosterlöner till underhåll

af barn utom barnhuset;

2:6) medgifver, att beträffande pension vid afskedstagandet

för konsistorienotarierna må gälla hvad

som i allmänhet är eller varder stadgadt för de statens

embets- och tjenstemän, livilkas aflöning är fördelad

i lön och tjenstgöringspenningar;

3:o) fastställer följande grunder för den nya

löneregleringen:

att konsistorienotarie skall vara underkastad den

vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning

i åligganden, som vid förändrad organisation af domkapitlen

eller eljest kan varda föreskrifven;

att med konsistorienotariebefattning, förutom vid

Stockholms stads konsistorium, icke må förenas annan

tjenst å rikets eller Riksdagens eller kommunens stat,

ej heller annan tjenstebefattning, med mindre den

finnes icke vara hinderlig för fullgörande af tjenstgöringen

å konsistorieexpeditionen;

att de med befattningen förenade tjenstgöringspenningar

få uppbäras endast för den tid tjenstens

innehafvare verkligen tjenstgjort eller åtnjutit semester,

men skola för den tid, han eljest varit från tjenstgöring

befriad, utgå till den, som tjensten förrättat;

att konsistorienotarie, som af sjukdom hindras

att förrätta sin tjenst, eger uppbära hela lönen,

hvaremot sådan tjensteman, som undfår ledighet för

svag helsas vårdande, enskilda angelägenheter eller

särskilda uppdrag, kan forpligtas att under ledigheten

utöfver sina tjenstgöringspenningar afstå så mycket

af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras eller

eljest pröfvas skäligt;

att, der förhöjning af lönen efter viss tids innehafvande

af konsistorienotarietjensten anses böra medgifvas,

sådan förhöjning icke må inträda, med mindre

innehafvaren under mera än fyra femtedelar af denna tid

s. 143 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

143

sjelf bestridt sin eller, på grund af förordnande, annan

statens tjenst, dock att härvid icke må föras honom

till last den tid, han åtnjutit semester, med iakttagande

att den högre aflöningen ej får tillträdas förr

än vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder

den stadgade tjenståldern blifvit uppnådd; börande

löntagaren dervid tillgodoräknas den tid, som

före den nya statens utfärdande förflutit från hans

antagande eller för den, som jemlikt kongl. brefvet

den 26 juni 1891 förordnats, från den tid förordnandet

meddelades; samt

att semester må, när sådant utan hinder för

göromålens behöriga gång kan ske. åtnjutas af konsistorienotarie

under högst en månad årligen; äfvensom

4:o) medgifver, att för bestridande af kostnaderna

härför det i riksstaten under åttonde hufvudtitelns

anslagsrubrik »domkapitlens expeditioner» uppförda

anslag må förhöjas med 69,409 kronor eller

till 94,409 kronor, samt att det nu under titel »indelning

och dermed jemförlig anvisning på förslag,

ersättningar» under nyssnämnda anslagsrubrik upptagna

anslag må från riksstaten uteslutas;

af herr H. V. P. Tamm, som yrkat, att utskottets yttrande och

förslag måtte erhålla följande lydelse:

»Då det sätt, på hvilket domkapitlens tjenstemän för närvarande

äro aflöuade, grundar sig på ett system, hvars oegentligheter längesedan

blifvit allmänt erkända, finner utskottet angeläget, att en tidsenlig

reglering af ifrågavarande aflöningsförhållanden icke vidare uppskjutes.

Så länge emellertid frågan om domkapitlens omorganisation står

på dagordningen och väntar sin lösning, synes det dock icke vara

lämpligt att för dithörande tjenstemän göra löneregleringen fullt definitiv;

och har utskottet med afseende härå ansett, att den för konsistorienotarierna

ifrågasatta pensionsförmånen icke nu bör af Riksdagen

inedgifvas. I anledning häraf och då Kongl. Maj:ts förslag i öfrigt

synes utskottet vara väl grundad! och från dess sida icke föranledt

till någon erinran, får utskottet hemställa,

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att Riksdagen, med afslag å hvad i statsrådsprotokollet

öfver ecklesiastikärenden den 14 januari

1895 blifvit ifrågasatt rörande pensionsrätt för konsistorienotarierna,

må med gillande af hvad i samma

protokoll hemstälts rörande konsistorieamanuenserna,

extra biträden och vaktbetjening vid domkapitlen samt

skrifmaterialier och expenser för dessa myndigheter

äfvensom ersättning för semestervikariat, godkänna

föreslagen aflöningsstat lör konsistorienotarierna och

medgifva, att för bestridande af kostnader härför det i

riksstaten under åttonde hufvudtitelns anslagsrubrik

»domkapitlens expeditioner» uppförda anslag må förhöjas

med 69,409 kronor eller till 94,409 kronor, samt

att det nu under titel »indelning och dermed jemförlig

anvisning, på förslag, ersättningar» under nyssnämnda

anslagsrubrik upptagna anslag må från riksstaten

uteslutas, allt under vilkor, att, på sätt i

statsrådsprotokollet omförmäles, provisionerna åpresterskapets

enke- och pupillkassas medel komma att ingå

till statsverket»;

vid punkten 38:o (angående anslag till det hygieniska museet):

af herrar A. G. L. Billing, /. Kerfstedt, N. Fosser, T. Nyström,

O. Jonsson och O. A. Ericsson mot den af utskottet använda motiveringen ;

vid punkten 48:o (angående anslag till ny byggnad åt tekniska

högskolan):

af herr S. G. von Friesen mot utskottets motivering;

vid punkten 73:o (angående anslag till tidskriften »Acta mathematica»):
af

herr S. G. von Friesen, som ansett, att utskottet bort hemställa,

att Kongl. Maj:ts framställning måtte oförändrad af Riksdagen bifallas.

s. 145 Kontrollera mot PDF

Statsutslcottets Utlåtande N:o d.

145

Det skulle här antecknas, att herr grefve G. Sparre icke inom

utskottet närvarit vid behandlingen af de under punkterna 3:o—12:o i

förestående utlåtande omförmälda ärenden.

Likaledes skulle här antecknas, att herrar O. M. Björnstjerna,

C. Lundeberg, G. D. R. Tornerhjelm, K. Bohnstedt, E. Froenckel, A. P.

Danielson, K. A. Kihlberg icke deltagit i ofvannämnda hufvudtitels behandling

inom utskottet.

Bih. till liiksd. Prof. 1805. 4 Sami. 1 Åfd. 9 ljuft.

19

opaginerad Kontrollera mot PDF

14G

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1895 års riksstat anslår:

Anvisning

kontant.

Indelning och dermed jemförlig

anvisning, på förslag.

Summa.

Friheter och

kyrkotionde.

Ersättningar.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Kronor

ö.

17,000

17,000

81,800

—

81,800

—

39,300

—

39,300

—

04,200

—

64,200

_

46,350

__

_ _

__

_ _

_

46,350

20,660

—

16,000

—

337,087

—

373.747

_

19,159

—

---

—

5,841

—

25''000

—

55,000

—

- -

—

- -

—

55,000

_

713,081

35,820

_

748.901

—

169,900

169,900

2,909,404

—

- -

—

- -

—

2,909,404

—

5,000

—

5,000

—

100,000

—

- -

—

_ _

_

100.000

_

43,500

—

—

43,500

—

24,406

—

1,010

—

760

—

26,176

—

| 4,308,760

—

52,830

343,688

—

4,705,278]—

Ecklesiastik
-

Departementschefen........................................................

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli ....

Riksarkivet ....................................................................

Kongl. biblioteket. Nuvarande belopp.......................

Ökas å anslaget för böckers inköp och inbindning

Nationalmuseum (deraf fyra särskilda reservations
Kleresistaten.

...................................................................

Domkapitlens expeditioner ............................................

Lappmarks ecklesiastikverk, förslagsanslag ................

Universiteten (deraf 162,700 kronor förslagsanslag).

Tillkommer: höjning i anslaget till Upsala universiTill

undervisningsmateriel åt seminariet

europeisk språkforskning ................

Karolinska mediko-kirurgiska institutet........................

Allmänna läroverken, reservationsanslag. Nuvarande

Ökas med....................................................................

Understöd åt extra ordinarie lärare vid allmänna

slagsanslag ...............................................................

Högre skolor för qvinlig ungdom ................................

Högre lärarinneseminariet ............................................

Pedagogier och folkskolor ............................................

Tpt

s. 147 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

147

Litt. A.

riksstatens Åttonde hufvudtitel.

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Kronor

departementet.

........................................................................ 64,200:

med............................................................... 9,000:

17,000

81,800

39,300

73,200 —

anslaa å tillhopa 14,300 kronor).................................... 46,350! —

.................................................................................. 20,660; —

.................................................................................. 19,159 —

........................................................................................... 55,000

Nuvarande belopp........................................ 748,901: —

tetsbibliotek ............................ 9,000: —

i sanskrit och jemförande indo
.

.............................................. ISO: — 9,150: —

belopp........................................................ 2,909,404: —

............................................................ 900: —

läroverken under förfall på grund af sjukdom, för
-

Transport

722,231

169,900

2,910,304

5,000

100,000

43,500

24,406

Indelning och dermed jemförlig

anvisning, på förslag.

Friheter och

kyrkotionde.

4,327,81 Oj
-

Kronor

16,000

35,820

1,010

52,830

Ersättningar.

Kronor

337,087

5,841

Summa.

760;

313,688

Kronor

ö.

17.000

81,800

39,300

73,200

46,350

373,747

25.000

55.000

758,051

169,900

2,910,304

5,000

100,0001

43,500

26476;

4,724,328|

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

1895 års riksstat anslår:

Indelning och dermed jemförlig

Anvisning

i

anvisning, på förslag.

kontant.

kyrkotionde.

Ersättningar.

Kronor

ö.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

4,308,760

52,830

—

343,688

—

4,705,278

—

4,751,025

4,751,025

i

394,975

394,975

37,150

—

— —

—

---

—

37,150

-1

494,750

—

494,750

103,500

103,500

1

12,000

—

— —

—

- -

—

12,000

—

32,750

—

700

—

- -

—

33,450

—

8,250

—

8,250

—

57,500

—

57,500

—

7,700

—

7,700

—

145,000

—

145,000

3,000

—

3,000

8,250

—

- -

—

- -

—

8,250

_

12,460

—

12,460

_

29,450

29,450

4,000

— —

—

—

—

4,000

—

|10,410,520

—

53,530

—

343,688 —

10,807,738

_

Tpt

Folkundervisningen:

Seminarier för folkskolelärares bildande ................

Stipendier för seminarieelever....................................

Arfvoden och resekostnadsersättning åt folkskole
Undervisningsmateriel

m. m. för folkskolor............

Understöd åt högre folkskolor ................................

eller ett gemensamt reservationsanslag...............

Till befrämjande af folkundervisningen bland de i

förslagsanslag ........................................................

Lönetillskott åt lärare vid folkskolor och små
Understöd

åt folkhögskolor, förslagsanslag ............

Understöd för aflönande af lärarne vid fortsättningsBidrag

till aflönande af lärare i slöjd vid folkBidrag

till aflönande i vissa fall af vikarie för or
skola,

förslagsanslag................................................

De tekniska läroverken ...............................................

Gymnastiska centralinstitutet........................................

Medicinalstyrelsen med dithörande stater. Nuvarande

Tillkommer: till resestipendier åt ordinarie läkare

hus, reservationsanslag....................

Hyresersättning åt provinsialläkare, förslagsanslag,

Bidrag till extra provinsialläkares aflönande, förslags
Barnmorskeundervisningen

och barnbördskusen ........

Ortopediska institutet...................................................

Veterinärundervisningen ................................................

Vaccinationens befrämjande .......................................

Till bestridande af kostnader för allmän helso-'' och

Svenska läkaresällskapet................................................

Svenska akademien .......................................................

Vetenskapsakademien. Nuvarande belopp....................

Okas å anslaget till den zoologiska stationen vid

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien (deraf

Landtbruksakademien ...................................................

s. 149 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

149

Förslag till blifvande riksstat:

inspektörer

rikets nordligare trakter bosatta tinnar,

skolor, förslagsanslag................................ 3

skolan, förslagsanslag................................

skolorna, förslagsanslag............................

dinarie lärare eller lärarinna vid folk
-

belopp ........................................................

vid länslasarett och dermed likstälda sjuk
-

högst

anslag

sjukvård, förslagsanslag.

Kristineberg med.........................

450 kronor reservationsanslag)

Transport

316,025:

75,000:

95,000:

20,000:

20,000:

12,460:

526,025: —

45,000:

,925,000:

55,000:

50,000:

110,000:

40,000: — |

494,750:

1,500: —I

Anvisning

kontant.

Indelning och dermed jemförlig

anvisning, på förslag.

Summa.

Friheter och

kyrkotionde.

Ersättningar.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Kronor

ö.

4,327,810

52,830

343,688

4,724,328

4.751.025

_

4,751,025

394,975

—

- -

—

—

—

394,975

—

37,150

- -

—

- -

—

37,150

1

496,250

496,250

103,500

—

- -

—

---

—

103,500

12,000

—

- -

—

— —

—

12,000

_

32,750

—

700

—

—

—

33,450

—

8,250

—

8,250

—

57,500

—

57,500

—

7,700

—

---

—

- -

—

7,700

—

145,000

—

- -

—

- -

—

145,000

—

3,000

—

- -

—

*

—

3,000

_

8,250

—

8,250

—

14,460

__

__

_ __

_

14,460

_

29,450

29,450

—

<1,000 —

— —

—

—

—

4,000

i

[10,433,0701—

53,530

i

343,688;—

10,830,288;—

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Tpt

1895 års riksstat anslår:

Anvisning

kontant.

i

Indelning och dermed jemförlig

anvisning, på förslag.

Summa.

Friheter och

kyrkotionde.

Ersättningar.

Kronor

o.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Kronor

ö.!

10,410,520

—

53,530

—

343,688

—

10,807,738

—!

61,300

—

—

—■

—

—

61,300

1

51,200

_ _

51,200

75,650

—

- -

—

- -

—

75,650

—

25,050

—

25,050

—

250,150

—

- -

—

- -

_

250,150

—

I

9,564

9,564

75,000

—

- -

—

- -

75,000

—

95,061

—

4,360

—

---

99,421

—

900,000

—

—

- -

900,000

—

78,000

—

—

- -

_

78,000

—

2,750

—

- -

—

- -

_

2,750

—

28,380

—

- -

—

---

—

28,380

—

25,000

—

- -

—

---

25,000

—

7,528

—

193,300

—

169,100

—

370,228

—

24,000

—

-- -

—

- -

24,000

--.

80,000

—

80,000

—

1,500

—

- -

—

- -

—

1,500

—

23,079

—

— —

—

— —

_

23,079

—

i 15,000

—

15,000

—

|12,238,732j—

251,190

—

513,088

—

13,003,010!—

Akademien för de fria konsterna (deraf tvenne reGenom

ändrad fördelning af anslagen under denna

kronor till 20,400 kronor, under det att de beMusikaliska

akademien (deraf 6,000 kronor reserva
Naturhistoriska

riksmuseum............................................

Meteorologiska centralanstalten (deraf 16,000 kronor

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:

Till befrämjande af döfstummeundervisningen, för
Institutet

för blinda....................................................

Fattigvården i Stockholm och landsorten....................

Fattigvården i allmänhet, förslagsanslag....................

Lasaretts underhåll ........................................................

Hospitals underhåll, förslagsanslag................................

Stora barnhuset i Stockholm........................................

Frimurarebarnhuset........................................................

Barnhusen i landsorten ...............................................

Uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn, förslags
Kyrkors

underhåll............................................................

Resestipendier samt läroböckers och lärda verks ut
Ålderstillägg,

förslagsanslag...........................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag........

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsÖJcas

för jemnande af hufvudtitelns slutsumma med

Extra utgifter, reservationsanslag ..............................

s. 151 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Vilåtande N:o 9.

151

Transport

servationsanslag å tillhopa 21,400 kronor).

titel minskas beloppet af reservationsanslagen med 1,000

stämda anslagen ökas med samma summa............

tionsanslag).................................................................

reservationsanslag).

slagsanslag................................................ 200,000: —

................................................................... 50,150:

anslag....................................

gifvande, reservationsanslag

anslag. Nuvarande belopp........................ 23,079: —

.................................................................... 2: —

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning

i kontant.

Indelning och dermed jemförlig

anvisning, på förslag.

Samma.

Enheter och

kyrkotionde.

Ersättningar.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Kronor

ö.

10,433,070

53,530

—

343,688

—

10,830,288

—

61,300

61,300

51,200

—

— —

—

- -

—

51,200

—

75,650

—

- -

—

- -

—

75,650

—

25,050

—

25,050

—

250,150

250,150

9,564

—

9,564

—

75,000

—

75,000

—

95,061

—

4,360

—

- -

—

99,421

—

900,000

—

900,000

—

78,000

78,000

—

2,750

—

2,750

—

28,380

—

— —

—

- -

—

28,380

—

25,000

—

25,000

—

7,528

—

193,300

—

169,400

—

370,228

—

24,000

—

24,000

—

80,000

- -

---

—

80,000

—

1,500

1,500

—

23,081

_

_ _

__

_ _

_

23,081

_

15,000

—

15,000

—

12,261,284

—

251,190

—

513,088

—

13,025,562

—

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver Extra ordinarie anslagen under riksstatens

Åttonde hufvudtitel.

I

Kronor. ; ö.

Ecklesiastikdepartementet.

Riksarkivet:

! Till arfvoden åt extra ordinarie tjensteman ..................... 1,700: —|

I r fortsatt utgifvande i tryck af sådana skrifter och handlingar,

som äro af vigt för fäderneslandets historia ... 3,000: —

„ fortsatt utgifvande af “Svenska riksdagsakter“ m. m. 1,500: —

Nationalmuseum:

\ För vård, underhåll och tillökning af statens konstindustriella samlingar

Lifrustkammarm:

I

För tillsyn, underhåll och vård af samlingarna m. m........................

Universiteten:

G,200

4,000

5,800

Till lektorer i tyska, franska och engelska språken vid universitetet i

Upsala......................................................................... 6,000: —

För uppehållande af undervisningen och examinationen i

geografi vid universitetet i Upsala ............................. 1,000: —

Till arfvoden åt extra ordinarie amanuenser vid universitetsbiblioteket

i Upsala...................................................... 2,500: —

„ anskaffande af instrument för zootomiska laboratoriet

vid universitetet i Upsala .......................................... 3,000: —

„ arfvoden åt två extra biträden vid meteorologiska institutionen

i Upsala under det år vissa ifrågasatta

molnobservationer komme att pågå ........................... 2,500: —

., aflöning åt en extra ordinarie professor inom juridiska

fakulteten vid universitetet i Lund............................. 4,000: —

Transport 19,000: — | 16,000)—

s. 153 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

153

Transport

I Till lektorer i tyska, franska och engelska språken vid

universitetet i Lund.............................................

„ särskild! arfvode åt docenten vid universitetet i Lund

Sven Söderberg ..................................;.......-.......

v personligt lönetillägg åt vice bibliotekarien vid uni’

versitetsbiblioteket i Lund August Jakob Theodor Palm

„ personligt lönetillägg åt akademikamereraren i Lund

Oscar Gerhard Regnell .................................; ........

i ,, arfvoden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket

i Lund ..................................... ......;......;......;...........

I n arfvode åt en instrumentmakare vid fysiologiska institutionen

i Lund......................................... .................

I „ uppförande åt anatomiska institutionen i Lund af

en ny byggnad ..........................................................

19,000: —

6,000

2,000

500

750

1,500

500

50,000

Kronor. ! 6.

16,000:—

— 80,250 —

Karolinska medilco-kirurgiska institutet:

Till arfvode åt en amanuens vid institutets gynekologiska

klinik .................................................................... 900:

„ arfvode åt en amanuens vid institutets kemiska laboratorium

......................................................................... 900:

, en pediatrisk klinik vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt

för sjuka barn ............................................. 1,800: —

,, en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm ........... 2,800: —

bekostande af teckningar i vetenskapliga ändamål vid

institutet.............................................................. 1,500: —

För anskaffande och underhåll af materiel för oftalmiatriska

kliniken vid institutet.................................................. 500: —

8,400

Allmänna läroverken och pedagogierna:

Till tillfällig löneförbättring åt lärarne vid de allmänna

läroverken och pedagogierna...................................

arfvoden åt extra lärare samt till arfvodesförhöjning

åt extra ordinarie ämneslärare vid de allmänna läroverken

.................................................................

,, bestridande af förhöjd aflöning åt ordinarie teckuingslärare

vid rikets allmänna läroverk under tjenstledighet

på grund af sjukdom, förslagsanslag .........

345,725: —

100,000: —

3,000: —

Transport

448,725

553,37 5|

20

Bill. till Riksd. Prof. 1895. 4 Sami. 1 Afd. 9 Höft.

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Högre lärarinneseminariet:

Till tillfällig löneförbättriDg åt lärare och lärarinnor vid

seminariet ...............................................................

För fortsatt uppehållande af den valfria fjerde årskursen

vid seminariet .......................................................

„ beredande af fortsatt undervisning i huslig ekonomi

vid seminariet och normalskolan ............................

Transport

4,000;

3.000

5.000

Folkundervisningen:

Till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid folkskolelärareseminarierna

samt till arfvoden åt teckningslärare

för extra tjenstgöring och extra arfvoden åt musiklärare

vid dessa seminarier ............................................... 33,300: —

„ understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana

folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel ......... 15,000: —

De tekniska läroverken:

Till Dy byggnad för tekniska högskolans kemiska och mineralogiska

afdelningar samt densammas inredning

och utrustning ...................................................... 100,000: —

„ inköp af maskiner och apparater för mekaniska labora
tioner

vid högskolan....................................... 12,000: —

„ arfvode åt en extra lärare i praktisk elektroteknik

vid tekniska högskolan............................................... 2,000: —

„ elektrotekniska apparater och laborationer vid dito 1,200: —

„ förstärkning af undervisningen vid högskolan............ 15,800: —

„ hyresersättning åt professorn i kemisk teknologi

vid dito ............................................................... 600: —

„ förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska skolan

i Eskilstuna ............................................................. 750: —

", understöd åt lägre tekniska yrkesskolor och till bestridande

af kostnader för deras inspektion............... 45,000: —

Kronor.

Gymnastiska centralinstitutet:

För tillbyggnad af och förändringar inom institutets lokaler äfvensom

för anskaffande af behöflig ny materiel........................................

Medicinalstyrelsen med dithörande stater:

Till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper...... 1,200: —

„ uppehållande i Stockholm af en poliklinik för tandsjukdomar

..... ......................................................... 4,000: —

o53,3 / o;1

12,000

48,300j

177,350 —

40,000

5,200

Transport I 836,225!—

s. 155 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

155

1

Kronor. o.

Transport

836,225

—

Veterinärundervisningen:

Till reparation och komplettering af åskledarne å veterinärinstitutets

byggnader ...................................................................................

1,174

—

«

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien:

Till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid ordnandet och vår- den af de under akademiens inseende stälda samlingar samt till

aflöning åt vaktbetjening .......................................... 4,000: —

„ undersökning och beskrifning af fäderneslandets forn-

lemningar m. m........................................................ 3,200: —

„ utgifvande af planschverk öfver fornsaker och andra

märkvärdiga föremål i statens historiska museum m. m. 2,000: —

„ vidtagande af åtgärder för bevarande af vissa kyrko- ruiner i Sigtuna........................................................ 5,000: —

14,200

Naturhistoriska riksmuseum:

Till inköp och insamling af naturalier vid museets afdelning för arke- goniater och fossila växter, till arbetsbiträden derstädes och till

bestridande af andra med arbetena vid afdelningen förenade ut- gifter......................................................................... 2,000: —

„ vård, underhåll och förkofran af museets etnografiska

samling ...................................... 2,800: —

„ fortsatt amortering af brist å museets expensmedels-

anslag ................................................................... 1,000: —

O*

"bo

o

o

Meteorologiska centralanstalten:

För upprätthållande af fullständigt ordnad väderlekstjenst vid anstalten

7,950

—

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:

Till uppehållande af undervisningen vid tre anstalter för öfveråriga

döfstumma ......................................................... 49,200: —

„ handtverksskolan i Kristinehamn för blinda ............... 10,000: —

„ tryckning af blindskrifter............................................. 2,500: —

„ understöd åt blindlärareelever samt reseunderstöd åt

blindlärare ............................................................ 1,200: —

62,900

Transport

928,249

—

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Transport

Hospitalsvården :

Till förvärfvande af erforderligt jordområde åt en asyl för sinnessjuke

vid Upsala, äfvensom till uppförande af för asylen erforderliga

byggnader och för förändring af vissa lägenheter vid Upsala

hospital m. m........................................................... 500,000: —

„ understöd åt Jerfsö sjukhus för spetelske.................. 14,000: —

Diverse anslag:

Till svenska fornskriftsällskapet ...................................

„ beredande af religionsvård åt svenske sjömän m. fl. i

utländska hamnar.....................................................

„ fortsatt anställande af två kontraktsadjunkter inom

Vesterbottens fjerde kontrakt..................................

„ resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter......

„ två stipendier för utbildande vid universitetet af piaster,

förtrogna med finska språket....................................

„ nordiska museer ........................................................

„ understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften “Nyare

bidrag till kännedom om de svenska landsmålen och

svenskt folklif“ ......................................................

„ understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften “Nordiskt

medicinskt arkiv"...........................................

„ understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften "Acta

mathematicä" ............................................................

„ understöd åt sådana anstalter eller föreningar, som

anordna föreläsningskurser för arbetsklassen...............

„ fortsättande af precisionsnivelleringsarbetena i norra

Sverige, till underhåll och tillsyn af vattenhöjdmätningsstationer

m. m. samt till fortsatt sammanställning och

bearbetande af anteckningar öfver de vid dessa stationer

registrerade vattenhöjder ...............................

För utgifning och spridning af nykterhetsskrifter...............

Till understöd åt räddningshemmet för drinkare vid Sans

Souci invid Upsala ...................................................

„ bidrag för betäckande af en del af de med sjunde

nordiska skolmötet förenade kostnader ...................

„ ersättning för belopp, som af statskontoret förskottsvis

utbetalts...................................................................

2,000:

10,000:

4,000:

500:

1,500:

25,000:

3,150

3,000

3,000

25,000

12,500:

4,000:

2,000:

10,000:

56,377:

Kronor.

928,249

514,000

162,027;—

Summa | 1,604,27b;

0 Anm. Öfver anslagen till blindskolan i Yexiö och till uppförande af en ny byggnad

blinda a Tomteboda kommer utskottet att afgifva särskildt utlåtande.

för

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKEEI-AKTIEBOLAG, 1895.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1895:24 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kongl. Maj:ts under åttonde hufvudtitelns anslagsrubrik »domkapitlens expeditioner» gjorda framställning. s. 52 i texten