Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kongl. Maj:t hemställa om sådan ändring af nu gällande lagstiftning angående handeln med vin och maltdrycker, att l:o) en gräns bestämmes mellan öl och svagdricka, 2:o) handeln med vin och öl icke må, vare sig i stad eller på land, förenas med annan handel, hvartill särskild anmälan erfordras»; n:o 213, hvari motionärerna hemställa: Datt Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj: t måtte anhålla om såBih. till lliktd. Fi ol. 1836. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 11 Raft.

1896-03-20 · 39 sidor, varav 38 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 38 av 39 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 2TU 1896:13, Skrifvelse till Kongl. Maj:t hemställa om sådan ändring af nu gällande lagstiftning angående handeln med vin och maltdrycker, att l:o) en gräns bestämmes mellan öl och svagdricka, 2:o) handeln med vin och öl icke må, vare sig i stad eller på land, förenas med annan handel, hvartill särskild anmälan erfordras»; n:o 213, hvari motionärerna hemställa: Datt Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj: t måtte anhålla om såBih. till lliktd. Fi ol. 1836. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 11 Raft.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13. 1

ro:'''': , i. i.\:‘ “''Öl

N:o 13.

Ank. till Riksd. kansli den 20 mars 1896, kl. 1 e. m.

Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o f

angående handeln med vin och maltdrycker.

Till utskottets behandling hafva hänvisats, bland andra, följande

tre motioner, nemligen:

n:o 210, hvari motionärerna föreslå:

»att Riksdagen för sin del besluter att hos Kongl. Maj:t hemställa

om sådana förändringar i kongl. förordningen den 24 oktober 1885

angående försäljning af vin och maltdrycker m. m., att en gräns bestämmes

mellan å ena sidan s. k. svagdricka och å andra sidan

de starkare maltdryckerna, samt att handeln med svagdricka undandrages

de inskränkande bestämmelser, som nu gälla för handeln med

maltdrycker i allmänhet, och ställes på samma linie som handeln med

de i 8 § af nämnda kongl. förordning omförmälda drycker»; samt

n:o 20, deri motionären anhåller:

Datt Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t hemställa om

sådan ändring af nu gällande lagstiftning angående handeln med vin

och maltdrycker, att l:o) en gräns bestämmes mellan öl och svagdricka,

2:o) handeln med vin och öl icke må, vare sig i stad eller på land,

förenas med annan handel, hvartill särskild anmälan erfordras»;

n:o 213, hvari motionärerna hemställa:

Datt Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj: t måtte anhålla om såBih.

till lliktd. Fi ol. 1836. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 11 Raft. (Näs 13 och 14j. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.

dana förändringar i nu gällande förordning om handeln med vin och

maltdrycker med mera:

att handeln med vin och maltdrycker skiljes från annan handel,

så att ingen allenast på grund af förvärfvade handelsrättigheter må

ega att sälja Öl vare sig i mindre eller större partier; och

att ingen ölhandel å landet må kunna tillåtas utan vederbörande

kommuns hörande och bifall.»

Till stöd för motionerna hafva motionärerna hufvudsakligen anfört:

Herrar John Olsson, E. J. Ekman och M. Alsterlund m. fl. (motion

n:o 210):

att frågan om svagdrickats frigörelse från de inskränkningar, som

gälla för ölhandeln, syntes dem för nykterhetssaken vara af den stora

vigt, att eu tillfredsställande lösning af denna fråga, enligt deras förmenande,

borde snarast möjligt komma till stånd;

att kostnaderna för den kontroll, hvilken torde vara för ändamålet

erforderlig, om också afsevärda, dock icke torde kunna uppgå till sådana

belopp, att det syntes böra afskräcka från genomförande af en

grundsats, som af alla erkändes vara både möjlig att genomföra och

rättvis samt i hög grad egnad att gagna nykterhetssaken;

att motionärerna fördenskull voro förvissade, att en ändring af

den kongl. förordningen i det syfte, Riksdagen i skrifvelse (n:o 39)

af 1892 begärt, skulle helsas med tillfredsställelse af befolkningen

öfver allt i landet, möjligen med undantag af målsmännen för den

industri, som uteslutande sysselsatte sig med tillverkningen af de starkare

maltdryckerna, enär i deras intresse läge, att en ökad ölförbrukning

komme till stånd;

att motionärerna voro öfvertygade, att de kostnader, som må blifva

nödvändiga för genomförande af den ändring, de åsyftade, fullt skulle

uppvägas af de moraliska och ekonomiska fördelar, som skulle vinnas

genom förändringen i fråga: en ökad förbrukning af det oskadliga och

i viss mån närande svagdricka! samt en motsvarande minskning af den

ur alla synpunkter skadliga och förkastliga förbrukningen af de berusande

maltdryckerna;

att den af Kongl. Maj:t berörda frågan om införande af maltbeskattning

med nuvarande rikliga tillgångar i statskassan icke torde åtminstone

under den närmaste tiden komma allvarligen på tal; samt

att motionärerna för öfrigt ansågo, att den af dem påyrkade samt

af Riksdagen redan godkända reformen icke borde onödigt fördröjas

genom att sammankopplas med den erkändt svårlösta och omtvistade

maltbeskattningsfrågan. —

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13. 3

Herr Waldenström (motion n:o 20):

att vin och Öl blifva allt mer och mer farliga rusdrycker, det erkändes

öfverallt, och af denna orsak hade man ock sett 6ig tvungen

att särskildt lagstifta om dem;

att öfva nödig kontroll öfver lagens efterlefnad vore emellertid

omöjligt, så länge dessa varor finge säljas i hvarje handelsbod;

att man i kampen mot bränvinet snart fann det nödvändigt att

skilja bränvinshandeln från annan handel;

att ingen nu torde finnas, som skulle vilja att bränvin finge säljas

i hvarje handelsbod;

att hvad sålunda funnits nyttigt med afseende å bränvinet utan

tvifvel skulle medföra samma nytta, om det, såsom behofvet allt mer

och mer gjorde gällande, tillämpades äfven på Öl och vin;

att man såsom det kraftigaste skälet vid bekämpande af den äskade

förändringen framhållit, att det vore omöjligt dels att skilja mellan Öl

och svagdricka, dels ock att hindra efterjäsning af buteljeradt svagdricka

samt deraf följande stegring af alkoholhalten;

att detta dock måste vara ett svepskäl;

att man såsom en gräns mellan Öl och svagdricka kunde bestämma

en viss procent alkoholhalt, t. ex. 3 eller 2 procent, och den, som ansåge

sig icke kunna brygga en maltdryck med alkoholhalt under den

bestämda gränsen, måtte gerna förhindras att befatta sig med den

rörelsen;

att hvad åter anginge efterjäsningen ett stort bryggeribolag i

Stockholm för några år sedan annonserade, att dess iskällardricka

pasteuriserades, hvarigenom efterjäsning och stegring af alkoholhalten

omöjliggjordes;

‘att, när sistlidne år några nykterhetsordnar förbjödo sina medlemmar

att förtära maltdrycker med större alkoholhalt än 2 volymprocent,

en bryggare i Stockholm strax erbjöd sig att tillverka och

tillhandahålla en maltdryck, hvars alkoholhalt icke öfverstege nämnda

gräns;

att det således nog ginge, blott man ville;

att motionären nu som förr ansåge det origtigt. att i denna sak

göra skilnad mellan stad och land;

att ölhandeln i de många brödbodarne och mjölkmagasinen i städerna

vållade lika stor skada som trots någon ölhandol i handelsbodarne

på landet;

att det i städerna dessutom vore vida mindre än på landet behöflig!

att öl såldes i hvarje butik; samt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.

att motionären för öfrigt till stöd för sin motion hänförde sig till

hvad i sådant afseende förekommit uti föregående likartade motioner

och deraf föranledda utredningar. —

Herrar M. Alsterlund, And. Olsson i Mårdäng, A. H. Göthberg m. fl.

(motion n:o 213):

att under en lång följd af år i Riksdagen gjorts framställningar i

syfte att få åtkomsten af äfven de svagare rusdryckerna Öl och vin

försvårad;

att sådant föranledts deraf, att det visat sig, att, i samma män

som de spirituösa dryckerna blifvit svåråtkomliga, ölet hufvudsakligen

trädt i deras ställe;

att detta till en början betraktades som ett lyckligt förhållande,

enär man i ölet såg mindre en rusgifvande än en nyttig och närande

dryck, som, måttligt njuten, vore ofarligare än bränvinet;

att erfarenheten emellertid intygat, att ölet äfven kan i hög grad

missbrukas och särskildt i en del samhällen, der stora arbetareskaror

finnas, vålla oordningar, fylleri och störande uppträden af allehanda

slag;

att det blir en alltmera vanlig företeelse, att personer fullständigt

berusa sig af Öl;

att erfarenheter och derpå fotade statistiska uppgifter från Göteborg

ådagalagt, att icke ensamt missbruk af bränvin framkallat ett starkt

rus, utan att äfven ölmissbruk i icke ringa grad bidragit att höja summan

af fylleriförseelser;

att det emellertid icke vore blott der, hvarest ölstugor finnas,

som ett omättligt förtärande af öl och deraf följande oordningar förekommo,

ty då ölet betraktades som en vanlig handelsvara, vore det

icke svårt att åtkomma det när och hvar som helst, äfven om det icke

finge utdrickas på platsen, der det köptes;

att genom bestämmelsen att i vanlig handelsbod på landsbygden

ej finge försäljas öl och vin till afhemtning i mindre parti än tio liter

visserligen någon inskränkning i frågan om handeln med nämnda drycker

blifvit gjord, men då dels denna bestämmelse ofta kringginges och

kontrolleringen vore svår att verkställa, dels försäljning af Öl från fordon,

utsända af bryggerier, eller så kallade öltappare fritt påginge, kräfdes

i ordningens, sedlighetens och nykterhetens intresse mera tidsenliga

och effektiva lagstiftningsåtgärder;

att enligt motionärernas åsigt en sådan åtgärd af verklig betydelse

vore hvad Riksdagen år 1892 beslöt, nemligen Öl- och vinhandelns skiljande

från vanlig handelsrörelse, en begäran, som emellertid då icke

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13. 5

vann Kongl. Maj:ts godkännande men föranledde till utfärdande af den

så kallade tioliters-förordningen;

att motionärerna — som i detta sammanhang närmare refererat

innehållet i 1892 års riksdagsskrifvelse i ämnet samt kritiserat de flera

skäl, som för Kongl. Maj:t varit bestämmande, då Kongl. Maj:t funnit

berörda skrifvelse i nu förevarande hänseende icke böra till någon

åtgärd föranleda — ansågo det enda talande skälet mot deras framställning

ligga i den omständigheten, att svagdricka! vore underkastadt

samma lagstiftning som Öl och vin;

att emellertid motionärerna ville påminna derom, dels att 1892 års

Riksdag önskat, att en gräns bestämdes mellan svagdricka och Öl, och

att handeln med svagdricka icke skulle drabbas af samma inskränkande

bestämmelser som handeln med Öl, dels ock att i år i särskild motion

framstälts yrkande i samma rigtning;

att enligt motionärernas förmenande en bestämmelse om gränsskilnad

mellan svagdricka och Öl lika väl torde kunna meddelas här i

Sverige som i Danmark, der en sådan gräns för närvarande vore bestämd;

samt

att motionärerna — med instämmande i ett af herr C. O. Bergman

uti en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 47) fäldt yttrande om

omöjligheten att med någon framgång bekämpa dryckenskapen, så länge

rätten att försälja Öl i partier om tio liter åtföljde vanliga handelsrättigheter

— slutligen ville fästa uppmärksamhet å den icke minst vigtiga

omständigheten, att det inom landet funnes en mängd handlande,

hvilka af religiösa och nykterhetsskäl icke skulle vilja sälja Öl och vin

till afhemtning, men hvilka nu så godt som tvingades till dylik försäljning,

enär de under rådande konkurrens eljest skulle utsätta sig för

risken att mista en del af sina kunder och dermed kanske se möjligheten

för sin utkomst tillintetgjord.

Innan utskottet går att behandla dessa motioner, vill utskottet

erinra om de deri berörda frågornas föregående behandling i Riksdagen.

Vid 1891 års riksdag afgaf utskottet ett betänkande (n:o 11),

deri utskottet efter en uttömmande utredning och historik, hvartill

utskottet här vill hänvisa, gjorde följande hemställan:

1:°)

att Andra Kammaren för sin del besluter, att Riksdagen må i skrifvelse

till Kongl. Maj:t anhålla om sådan ändring i kongl. förordningen

angående handeln med vin och maltdrycker den 24 oktober 1885:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.

dels att försäljning af dessa drycker till afhemtning ej må å landsbygden

förenas med annan handel, till hvars bedrifvande särskild anmälan

erfordras,

dels ock att rättighet till försäljning af maltdrycker till mindre

belopp än tio liter må å landsbygden förvärfvas i den ordning, som §

11 af förenämda kongl. förordning redan stadgar i fråga om försäljning

af vin.

2:o)

att Andra Kammaren för sin del besluter, det Riksdagen i skrifvelse

till Kongl. Maj:t anhåller, att Kongl. Magt ville låta utreda, huru

på det mest praktiska sätt en gräns må kunna bestämmas mellan svagdricka

å ena sidan och starkare maltdrycker å den andra, samt att

Kongl. Maj:t, på grund af nämnda utredning, ville vidtaga de förändringar

i kongl. förordningen den 24 oktober 1885 angående försäljning

af vin och maltdrycker m. m., att en sådan gräns bestämmes samt att

handeln med svagdricka undandrages de inskränkande bestämmelser,

som nu gälla för handeln med maltdrycker i allmänhet, samt ställes

på samma linie som handeln med de i § 8 af nämnda kongl. förordning

omförmälda dryckerna.

Hvad utskottet sålunda tillstyrkt, bifölls af Andra Kammaren utan

omröstning, men afslogs af Första Kammaren, sedan det blifvit af dess

tillfälliga utskott afstyrka

Vid 1892 års riksdag upptogs frågan åter i Andra Kammaren uti

motion n:o 169 af herr P. Waldenström jemte 73 andra af kammarens

ledamöter. Tillfälliga utskottet tillstyrkte jemväl då bifall till motionen,

hvilken ock bifölls af kammaren utan diskussion.

Första Kammarens tillfälliga utskott, som derefter hade att behandla

frågan, afstyrkte förslaget, men då ärendet förekom till behandling

i samma kammare, beslöts med 50 röster mot 40 att biträda Andra

Kammarens i ämnet fattade beslut.

I anledning deraf aflät Riksdagen till Kongl. Maj:t skrifvelsen n:o

39, deruti bland annat yttrades följande:

»Förslaget att bereda en lättare tillgång till åtkomsten af svagdricka,

hvilken i någon mån närande läskedryck för de mindre bemedlade

blifvit snart sagdt en nödvändighetsvara, samt att på sådant

sätt undanrödja eller åtminstone inskränka anledningame för dem att

förtära de dyrare och mera berusande maltdryckerna, anser Riksdagen

vara synnerligen beaktansvärdt och böra af statsmagterna understödjas,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 18. 7

för så vidt en följdrigtig lagstiftning i detta ämne kan åstadkommas samt

lagens tillämpning låter sig praktiskt genomföras. Härvid torde först

böra komma under ompröfning, huruvida ur teknisk synpunkt möjlighet

förefinnes att uppdraga en så bestämd alkoholgräns mellan starkare

och svagare maltdrycker, att denna gräns kan i lag fästas, och

om så är fallet, lärer vidare böra afgöras, hvilken denna alkoholgräns

bör vara, samt huru nöjaktig kontroll deraf må vid den praktiska tilllämpningen

kunna åstadkommas.

För att vinna klarhet i dessa frågor begärdes vid frågans behandling

under sistlidet års riksdag utlåtande i ämnet af två sakkunnige

män, hvilka samstämmande uttalade den mening, att en gränslinie mellan

ifrågavarande drycker bör kunna laggiltigt uppdragas.

Riksdagen, som anser i hög grad önskvärdt, att en sådan gräns

blifver i lag bestämd, men som saknar förutsättningar för att gifva

anvisning, huru detta lämpligast må kunna ske, får derför anhålla, att

Eders Kongl. Maj:t ville låta utreda, huru på det mest praktiska sätt

en gräns må kunna bestämmas mellan svagdricka å ena sidan och starkare

maltdrycker å den andra, samt att Eders Kongl. Maj:t på grund

af sådan utredning ville vidtaga de förändringar i kongl. förordningen

den 24 oktober 1885 angående försäljning af vin och maltdrycker m. in.,

att en sådan gräns bestämmes, samt att handel med svagdricka undandrages

de inskränkande bestämmelser, som nu gälla för handel med

maltdrycker i allmänhet, samt ställes på samma linie som handel med

de i § 8 af berörda kongl. förordning omnämda dryckerna.»

Med anledning af denna skrifvelse företog Kongl. Maj:t frågan till

behandling. Finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå fick befallning

att yttra sig om lämpligaste sättet för bestämmande af en

gräns mellan svagdricka å ena sidan samt starkare maltdrycker å den

andra. Dess underdåniga utlåtande afgafs den 8 oktober 1892. Hufvudsumman

af detsamma kan sammanfattas i följande fyra punkter:

a) att svagdricka verkligen kan skiljas från öl och öfriga maltdrycker

(sid. 16);

b) att starnvörtens extrakthalt men icke dryckens alkoholhalt bör

läggas till grund för bestämmandet af gränsen mellan dessa drycker

(sid. 8, 16);

c) att i sådant fall »dricka» bör definieras såsom en maltdryck,

beredd af en stamvört, hvilkens extrakthalt icke öfverstiger 7 procent

(sid. 13), samt att det bör stadgas förbud att vid handel begagna benämningen

»dricka» för drycker, beredda af en vört med större extrakthalt

än 7 procent (sid. 19);

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.

d) att bestämmandet af en sådan gräns skulle nödvändiggöra en

kontroll vid bryggerierna, hvilken kontroll dock blefve förenad med så

dryga kostnader, att den icke torde kunna anordnas utan i sammanhang

med en beskattning af maltdrycker (sid. 17).

Detta underdåniga utlåtande föranledde herr civilministern att i

fråga om nu afhandlade sak tillråda Kongl. Maj:t att endast så till vida

efterkomma Riksdagens önskan, att § 11 i kongl. förordningen den 24

oktober 1885 angående handeln med vin och maltdrycker finge en i

så måtto ändrad lydelse, att rättigheten att sälja maltdrycker på landet

i mindre qvantitet än tio liter blef bunden vid samma vilkor som rättigheten

att sälja vin. Hvad åter anginge bestämmandet af en gräns

mellan svagdricka och starkare maltdrycker, ansåg herr statsrådet, att

med afseende på de dryga kostnader, som en nödig kontroll skulle

betinga, denna fråga borde för det närvarande få förfalla. I sammanhang

dermed afstyrkte han äfven bifall till Riksdagens önskan, att förbud

måtte stadgas mot att å landsbygden förena vin- och maltdryckshandel

med annan handel, hvartill särskild anmälan erfordras, och det

emedan ett stadgande i det af Riksdagen ifrågasatta syftet måste under nuvarande

förhållanden blifva gällande äfven i fråga om svagdricka.

Hvad herr statsrådet sålunda anfört, gillades af Kongl. Maj:t, som

i nådig proposition (n:o 46) till 1893 års Riksdag begärde Riksdagens

yttrande öfver ett i civildepartementet uppgjordt förslag till ändring af

bland annat ofvan nämnda § 11 i kongl. förordningen den 24 oktober

1885 angående försäljning af vin och maltdrycker m. m. Sedan Riksdagen

uttalat sitt gillande af detta förslag, blef det gällande lag

den 1 oktober 1893.

Denna förbättring, som nu varit gällande i 2*/-. år, har dock icke

kunnat tysta krafvet på ett fullständigt genomförande af de önskningsmål,

som framstäldes i Riksdagens skrifvelse 1892, så mycket mindre

som Kongl. Maj:t i nyss nämnda proposition icke af slagit Riksdagens

begäran i de två vigtigaste punkterna, utan endast för det närvarande

(sid. 7) och under nuvarande förhållanden (sid. 8) låtit saken förfalla.

Till följd deraf hafva äfven i år flere motioner i ärendet blifvit väckta

inom Andra Kammaren. För innehållet i dem har utskottet här ofvan

redogjort, Af denna redogörelse framgår, att samtliga motionernas

syfte i följande två punkter är ett och detsamma:

l:o) att få en gräns uppdragen mellan Öl och svagdricka;

2:o) att göra handeln med svagdricka fri, samt följaktligen få nu

gällande lagbestämmelser om vin- och maltdryckshandeln inskränkta till

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13. 9

vinet och ölet, hvarvid med Öl menas hvarje maltdryck, som öfverskrider

den uppdragna gränsen;

Dertill kommer i motionerna n:is 20 och 213 det yrkandet,

3:o) att nu gällande bestämmelser angående handeln med vin och

maltdrycker skärpes så, att handeln med vin och Öl icke må förenas

med annan handel, hvartill särskild anmälan erfordras;

samt i motionen n:o 213

4:o) att ingen ölhandel å landet må kunna tillåtas utan vederbörande

kommuns hörande och bifall.

Utskottet anser lämpligast att behandla ärendet i nu sagda ordning.

Första frågan blir då: År det möjligt att bestämma en praktisk gräns

mellan svagdricka och Öl? Till svar på denna fråga hänvisar utskottet

dels till tvenne vid utskottets betänkande 1891 bifogade utlåtanden, det

ena af professorn i kemisk teknologi vid kongl. tekniska högskolan,

herr P. Klason, det andra af kemisten vid kongl. flottans marindepartement,

herr A. Werner Cronquist, dels till »underdånigt utlåtande i fråga

om lämpligaste sättet för bestämmande af en gräns mellan svagdricka

å ena samt starkare maltdrycker å andra sidan, afgifvet af kongl. finansdepartementets

kontroll- och justeringsbyrå den 8 oktober 1892», dels

till tvenne vid detta betänkande fogade bilagor (litt. A och B), utgörande

svar på af utskottet framstälda frågor, det ena af professorn i

hygien vid Karolinska institutet, herr E. Almqvist, det andra af professorn

i kemi vid Upsala universitet, herr O. Widman, dels slutligen

till en till utskottet insänd skrifvelse från disponenten från svagdricksbryggeriet

i Eskilstuna, herr apotekare C. M. Sundberg, hvilken skrifvelse

är såsom bil. litt. C vidfogad detta betänkande.

Alla dessa utlåtanden af fullt kompetenta auktoriteter öfverensstämma

deri, att en gräns kan bestämmas mellan Öl och svagdricka.

Bryggaren kan utan svårighet göra stamvörten sådan, att den vid jäsning

icke utvecklar öfver en viss procent alkoholhalt. Anmärkningsvärdt

är också, att 52 analyser å svagdricka från en mängd bryggerier

i olika delar af landet, hvilka kontrollbyrån sidd. 34—36 sammanfört,

visa en alkoholhalt af högst 2,22, lägst 0,59, i medeltal 1,33 volymprocent,

motsvarande'' en stamvörtstyrka af högst 7,39, lägst 2,96, i medeltal

4,96 procent. Byrån, som sjelf föreslår »7 procent extrakthalt hos

stamvörten såsom gräns mellan dricka och andra maltdrycker», förklarar,

att en sådan »vört med 60 procent utjäsning ger eu dryck med

högst 2,c volymprocents alkoholhalt», men tillägger, att »så pass hög

alkoholhalt sannolikt högst sällan förekommer hos svagdricka, enär detta

Bill. till Riksd. Vrot. 1800. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 11 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.

dricka numera mestadels brygges af en vört af högst 6 procent extrakthalt

och med i medeltal 43 procent utjäsning» (sid. 12 f.). Och

byrån förklarar sid. 13, att det »i intet fall torde vara någon svårighet

för bryggaren att nedbringa vörtens styrka till 6 å 7 procent och således

äfven drickats alkoholhalt till 2,5 volymprocent eller derunder)).

Men vill en bryggare för ett särskilt tillfälle brygga en alkoholsvag

maltdryck med större extrakthalt, så kan han enligt herrar Almqvists

och Widmans utlåtanden genom pastörisering afbryta jäsningen på

hvilket stadium som helst. Att detta vållar extra kostnad, torde man

icke behöfva taga hänsyn till, då dylik extra god maltdryck alltid betingar

högre försäljningspris. De i Upsala vid Erlangens bryggeri anställda

försöken att tillverka ett på samma gång extraktrikt och alkoholsvagt

dricka hafva ock enligt prof. Widmans utlåtande utfallit så

lyckligt, att vetenskapliga analyser af detta dricka under en tid af 20

månader visat en alkoholhalt af högst l,ge volymprocent alkohol, medan

»extrakthalten varit högre än i något annat slag af i landet tillverkade

maltdrycker med undantag af porter». Af herr Sundbergs yttrande

framgår dessutom, att äfven jäsmetoden väsentligt inverkar på en maltdrycks

alkoholhalt i förhållande till extrakthalten.

Sedan man alltså öfvervunnit den förr vanliga invändningen, att

Öl och svagdricka icke kunde skiljas, så har nu en annan invändning

trädtjfram, nemligen denna: om det i lagstiftningen skall göras skilnad

mellan handeln med Öl och handeln med svagdricka, så måste en kontroll

anordnas, som förhindrar lagens kringgående eller öfverträdande;

en sådan kontroll kommer emellertid att vålla »dryga kostnader)) och

bör derför icke införas utom i sammanhang med en ölskatt. Denna

invändning, uttalad i kontrollbyråns ofvannämnda underdåniga utlåtande

(sid. 17), upptogs af Kongl. Maj:t i dess proposition n:o 46 till 1893

års Riksdag och anfördes såsom skäl för att för det närvarande icke

låta Riksdagens skrifvelse i denna del till någon åtgärd föranleda.

Utskottet föreställer sig emellertid, att en vidlyftig och dyrbar kontroll

icke alls vore af behofvet påkallad. Kontrollbyrån säger (sid. 16),

att den icke »betviflar, att bryggarne i allmänhet skola söka att rätta

sig efter de nya förhållandena och sträfva efter att tillverka ett dricka,

som verkligen uppfyller det i byråns definition på svagdricka uppstäda

vilkoret». Och så mycket större skäl till denna tro har byrån, »som

tillverkaren egentligen icke har något intresse af att brygga drickat

starkare än medgifvet är» (sid. 18). Med anledning deraf förmenar ock

byrån sjelf på samma sida, att »kontrollörens befattning skulle kunna

blifva ganska lättskött och således icke kräfva någon särdeles hög kostnad».

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13. 11

Från kompetent håll har också utskottet erfarit, att det för bryggarne

sjelfva skulle vara en fördel att få en viss gräns bestämd, utöfver

hvilken drickats alkoholhalt icke finge gå. Såsom af prof. Almqvists

skrifvelse (bil. kitt. A) framgår, har konkurrensen på senaretider

tvungit bryggerierna att mer och mer öka alkoholhalten i s. k.

iskällardricka. Vid ett inför utskottet af eu kemist med komparator

utfördt prof visade sig iskällardricka, upphemtadt från Riksdagens

restauration, innehålla vida utöfver fyra volymprocent alkohol, d. v. s.

hvarje liter af sådant iskällardricka innehåller lika mycket alkohol som

8 å 9 centiliter 50-procentigt bränvin0). När nu alkoholhalten står i sådant

förhållande till vörtens extrakthalt och qvalitet, att en vört af viss extrakthalt

icke kan vid utjäsning lemna en dryck med alkoholhalt utöfver

en viss procent, så är tydligt, att kostnaden för framställande af alkoholstarkare

iskällardricka blir så stor, att all förtjenst försvinner, då

man i alla händelser icke kan antaga, att allmänheten skulle finnå sig

i en höjning af samma drickas försäljningspris. År det alltså sant,

att en bestämd gräns, utöfver hvilken drickas alkoholhalt icke finge gå,

skulle vara eu fördel för bryggarne, så är det väl ock på samma gång

säkert, att de till följd af konkurrensen skulle hålla ögonen på hvarandra,

så att icke någon öfverskrede gränsen. Utrustade som de äro

med instrument och laboratorier, skulle de också vara fullt kompetenta

dertill. Och bättre kontroll, än detta skulle blifva, kunde nog staten icke

anordna.

Detta om de större bryggerierna, som tillverka både Öl och dricka.

Hvad åter angår de egentliga svagdricksbryggerierna, så torde de lika

litet hädanefter som hittills komma att känna sig frestade att tillverka

några alkoholstarka maltdrycker. Det låga försäljningspris, som deras

tillverkningar betinga, göra det omöjligt för dem. Såvidt utskottet vet,

har man aldrig heller hört några klagomål öfver för stor eller skadlig

alkoholhalt i deras svagdricka.

Under sådana förhållanden anser utskottet, som sagdt, att en särskild,

dyrbar kontroll alls icke är behöflig. Det är nog, att en gräns

bestämmes, och att det, i enlighet med hvad kontrollbyrån (sid. 19)

föreslår, blir vid äfventyr af straff förbjudet att vid handel begagna

benämningen »svagdricka» för maltdrycker, som öfverskrida denna gräns.

Sedan må det vara polismyndighetens sak att, der misstankar om lagöfverträdelse

uppstå eller der angifvelse sker, taga prof för att låta

undersöka och sedan efter undersökningens resultat lagligen förfara.

*) För jomförclscs skull må här anmärkas, att en »stor sup» bränvin af Stockholms utskänkningsbolag

innehåller 5 centiliter, on »liton sup» 3,7 6 centiliter.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Andra Kammarens Tillfälliqa Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.

Så går det ju till i många andra fall. Så t. ex. får bränvin icke säljas

med mindre spritbalt än 40 %, vin icke med större sprithalt än 25 %.

Men icke har man för detta stadgandes skull anordnat någon särskild

dyrbar kontroll. Den bränvinskontroll, som är, afser endast att bevaka

statens rätt till skatt, men alls icke att kontrollera sprithalten i det bränvin,

som bränneriegaren säljer. Sker öfverträdelse af lagens bestämmelser

om sprithalten i bränvin eller vin, så blir det polismyndighetens sak

att på gifven anledning der ingripa. Alldeles rigtigt anmärker också

kontrollbyrån sid. 19, att polismyndigheten i afseende på handeln med

Öl och dricka »finge samma åliggande, som nu tillkommer densamma i

afseende å försäljningen af vin, i det att den skall öfvervaka, att icke

drycker af mer än 25 % alkoholhalt säljas under benämningen vin».

År det alltså antagligt, att ett stadgande i nu sagda syfte vida

mindre skulle komma att kringgås än många andra lagbestämmelser, så

förfäder ock den af kontrollbyrån uttalade farhågan, att den, som handlade

med svagdricka, skulle kunna komma att oskyldigt få lida för

tillverkarens förseelse. Äfven nu står hvarje handlande i ansvar för de

varor han säljer, men aldrig har klagan försports öfver, att han derigenom

utsättes för risken att få oskyldigt lida för förseelser, begångna

af den fabrikant, hos hvilken han sjelf på god tro köpt sina varor.

Och faran för svagdricksförsäljaren skulle nog icke blifva större.

På hvad sätt gränsen mellan svagdricka och Öl borde bestämmas,

det tillhör de sakkunnige att utreda. Gentemot kontrollbyråns påstående,

att »alkoholhalten ensam icke kan användas att skilja dricka från andra

maltdrycker» (sid. 8), utan att gränsen bör bestämmas efter vörtens

extrakthalt (sid. 16), vill dock utskottet påpeka, att byrån sjelf säger,

att en vört af viss extrakthalt icke vid utjäsning kan lemna en dryck

med alkoholhalt utöfver en viss procent (sid. 12), och om så är, synes

det utskottet allt annat än omöjligt att till skilnad mellan svagdricka

och Öl bestämma den vida naturligare gränsen af en viss alkoholprocent,

utöfver hvilken svagdricka icke finge gå. Så mycket bättre vore detta,

som derigenom intet hinder lades för en bryggare, som ville tillverka

ett mer extraktrikt och sålunda bättre svagdricka men genom pasteurisering

eller på annat sätt förebygga dess utjäsning utöfver den för

svagdricka bestämda maximiprocenten af alkohol. I den danska lagen

om ölskatt (§ 2) är ock gränsen mellan skattefritt och skattepligtigt

öl satt till 2 V, vigtprocent alkohol, hvarförutom tillverkning af maltdryck

med mer än 6 vigtprocent alkohol alldeles förbjudes. Om vörtens

extrakthalt säges i den lagen icke ett ord. Och har man i Danmark

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13. 13

utan tvekan kunnat taga alkoholhalten till gräns mellan svagare och

starkare maltdrycker, så bör detsamma kunna ske äfven i Sverige.

Hvad vidare angår frågan om, hvilken alkoholhalt som bör bestämmas

såsom gräns, och om den gränsen bör bestämmas i vigt- eller volymprocent,

så äro tankarne delade. Derom vill utskottet icke heller

säga annat, än att den allmänna meningen i landet, sådan den gifvit

sig till känna på nykterhetsmöten, med sällsynt enhällighet uttalat

sig för 2 volymprocent. Herr Waldenström har i sin motion såsom

önskningsmål antydt »3 å 2 procent». Den danska lagen bestämmer

gränsen, såsom nyss är sagdt, till 27« vigtprocent, hvilket motsvarar

ungefär 2 Va volymprocent. Hvad som här är nödvändigt är, att en

rimlig gräns bestämmes. Ty dessförutan kan handeln med de berusande

maltdryckerna enligt utskottets åsigt icke på ett ändamålsenligt

sätt ordnas.

På grund af hvad sålunda är anfördt, hemställer utskottet,

1:°)

‘!ii| jr •nr!. i:i:i >i i" i.''. ;IU lamt t;

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, det ville Kongl. Maj:t efter sakkunnig utredning

bestämma en gräns mellan svagdricka och starkare

maltdrycker samt dervid, om det praktiskt låter

sig göra, lägga alkoholhalten till grund för en sådan

bestämmelse.

I sammanhang dermed och under förutsättning af bifall till l:o)

föreslår utskottet vidare,

2:o)

att Riksdagen måtte i skrifvelse anhålla, det ville

Kongl. Maj:t förklara, att handeln med svagdricka

skall vara fri från alla de inskränkande bestämmelser,

som nu gälla handeln med maltdrycker i allmänhet,

och att dessa bestämmelser följaktligen hädanefter

endast skola vara tillämpliga på handeln med de starkare

maltdryckerna.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.

I motionerna n:ris 20 och 213 yrkas, att vin- och ölhandeln må

skiljas från annan handel, hvartill särskild anmälan erfordras.

Riksdagen har ock i sin ofvan nämnda skrifvelse 1892 begärt ett

stadgande i detta syfte, hvad angår landsbygden. Utskottet anser, att

Riksdagen saknar skäl att nu frångå sitt då gjorda yrkande, och det

så mycket mer som Kongl. Maj:ts befallningshafvandes senast utgifna

femårsberättelse!’ framhålla, att den stora tillväxt i förbrukningen af

Öl, porter och iskällardricka, som de senare åren egt rum, »i väsentlig

män» berott på »den med landthandeln förenade rättigheten att sälja

maltdrycker». (Se Sveriges officiela statistik: Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

fem årsberättelser. Ny följd VIL För åren 1886—1890.

Sammandrag sid. 17 f.)

Utskottet hemställer således, allt under förutsättning att en gräns

mellan Öl och svagdricka bestämmes:

3:o)

att Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj:t

hemställa om sådan ändring i kongl. förordningen

angående handeln med vin och maltdrycker, att handeln

med vin och öl icke må på landsbygden förenas

med annan handel, hvartill särskild anmälan erfordras.

Om utsträckning af samma bestämmelse till städerna har motion

äfven förut förekommit, och uttryckligt yrkande derpå framställes nu i

herr Waldenströms motion n:o 20. Motionerna n:ris 210 och 213 tala

icke om någon skilnad mellan stad och land i detta afseende och måste

således — äfven de — anses omfatta beggedera. Utskottet hänvisar

till de skäl, som herr Waldenström framstäf i sin motion, hvilka utskottet

anser befogade. Då det i städerna alltid finnes särskilda vinoch

ölförsäljningsställen, så är behofvet der vida mindre än på landet

att få köpa dessa varor i hvarje matvara- eller diversehandel. Säkerligen

förledas många att köpa isynnerhet Öl just af den omständigheten,

att denna vara säljes och utbjudes i de bodar, der de skola

köpa sina lifsförnödenheter. I somliga städer inrätta ock bryggare, enligt

hvad utskottet har sig bekant, mjölk och brödbodar i hufvudsaklig

afsigt att der få sälja sitt Öl. Och de veta nog, hvad de göra. Dertill

kommer, att många innehafvare af mjölk-, bröd- och andra matvaruförsäljningsställen,

som icke vilja handla med Öl, likväl se sig

tvungna dertill, emedan deras konkurrentur hafva dylik handel. En sådan

lagstiftning, som den här ifrågavarande, skulle för dessa vara en

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande (N:o 13.) 15

hjelp, medan den säkerligen i nykterhetsafseende skulle vara till gagn

för allmänheten, som dock lätteligen finge sitt behof af maltdrycker

tillfredsstäldt genom den frigifna handeln med svagdricka.

Åro vinet och de starkare maltdryckerna verkliga rusdrycker, så

synes ock ungefär samma anledning förefinnas att skilja handeln med

dem som med de destillerade spritdryckerna från annan handel. Utskottet,

som dessutom tror, att en skilnad i lagstiftning för stad och

för land icke bör göras, der icke ett särskildt behof påkallar det —

något som här enligt utskottets mening icke är fallet — kan således

icke annat än biträda motionerna i denna del och hemställer derför

under förutsättning af bifall till näst föregående punkt,

4: o)

att Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj:t

hemställa om sådan ändring i kongl. förordningen

angående handeln med vin och maltdrycker, att handel

med vin och Öl icke heller i stad må förenas med

annan handel, hvartill särskild anmälan erfordras.

Hvad slutligen angår det i motionen n:o 213 framstälda yrkandet

»att ingen ölhandel på landet må kunna tillåtas utan vederbörande

kommuns hörande och bifall», ämnar utskottet företaga denna fråga i

sammanhang med behandlingen af en annan motion, som ännu hvilar

på utskottets bord, hvilket utskottet härmed får för kammaren

5:o)

anmäla.

Stockholm den 20 mars 1896.

Å utskottets vägnar:

P. WALDENSTRÖM.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.

Reservationer

l:o) af herr A. F. Ohlsson från Vexiö, som ansett att utskottets

yttrande och hemställan bort hafva följande lydelse:

Sammanställer och jemför man de nu ifrågavarande motionerna,

visar det sig, att uti alla framhålles och åberopas ett gemensamt liufvudsyfte,

nemligen nykterhetens befrämjande.

Å ena sidan vill man främja detta syfte genom åstadkommande

af sådan lindring i nu gällande bestämmelser angående försäljning af

maltdrycker, att den alkoholsvaga maltdrycken (svagdricka) blifver

lättare tillgänglig för den stora allmänheten än hvad nu är förhållandet,

och å den andra genom sådan skärpning af samma bestämmelser, att

den alkoholstarka maltdrycken (öl m. m.) blifver mera svåråtkomlig än

den för närvarande är.

I båda fallen är det emellertid för möjliggörande af olika lagbestämmelser

nödvändigt, att lagen gör en bestämd åtskilnad mellan

ifrågavarande slagB drycker, eller med andra ord uttryckligen bestämmer,

huru och hvar gränsen mellan den starkare och svagare maltdrycken

är att söka och finna.

Innan utskottet inlåter sig på ifrågavarande spörsmål, torde det

vara lämpligt att med några ord närmare beröra de lagstiftningsåtgärder,

som motionärerna vilja förverkliga genom bestämmandet af en

dylik gräns.

Vigten och värdet af dessa praktiska åtgärder torde nemligen böra

tillmätas afgörande betydelse, då man med föranledande af motionerna

skall klargöra sin mening om nyttan och behofvet deraf, att en s. k.

svagdricksgräns varder i lag fästad.

Då i motionen n:o 210 ifrågasättes, att handeln med svagdricka

undandrages de inskränkande bestämmelser, som nu gälla för handeln

med maltdrycker i allmänhet, samt ställes på samma linie som handeln

med de i § 8 af kongl. förordningen angående försäljning af vin

och maltdrycker m. m. den 24 oktober 1885 omförmälda drycker —

frågar man sig ovilkorligen, om dessa bestämmelser verkligen äro så

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13. 17

restriktiva, att arbetarebefolkningen för närvarande har någon svårighet

att åtkomma och inköpa sitt behof af svagdricka.

Man frågar sig, om den svagdricksförbrukande allmänheten i nyssnämnda

hänseende verkligen och med fog gjort några klagomål eller

något missnöje gällande mot nuvarande bestämmelser angående handeln

med maltdrycker.

Man frågar sig, om det för samhället och befolkningen verkligen

är behöfligt och om det kommer att medföra sann båtnad, att svagdrickskrogar

etableras litet hvarstädes, der man kanske efter åratals

mödosamt arbete så småningom lyckats frigöra sig från annan krogrörelse.

På dessa och flera liknande frågor har utskottet för sin del icke

kunnat svara ett obetingadt ja.

Då vidare i motionerna n:is 20 och 213 ifrågasättes, att handeln

med öl icke skulle få förenas med annan handel, hvartill särskild anmälan

erfordras, har utskottet visserligen funnit detta önskemål, åtminstone för

så vidt det har afseende på landsqygden, vara fullt berättigadt, och utskottet

är för egen del öfvertygadt, att, derest Riksdagen fortfarande

hyser en sådan önskan och vill medverka till densammas realiserande,

några så vidtgående åtgärder alldeles icke behöfva för ändamålet vidtagas

som att medelst lag söka åvägabringa och genomföra en gränsskilnad

mellan Öl och svagdricka, ty med den kännedom utskottet tror sig ega

om svagdrickshandelns utöfvande på landet, skulle numera, med de förändrade

förhållanden som inträdt efter den s. k. tiolitersförordningens

trädande i kraft, någon afsevärd olägenhet för svagdrickskonsumenter

desto mindre förorsakas deraf, att maltdryckshandeln i sin helhet skildes

från annan anmälningspligtig handel, som svagdricka i egentlig mening

sällan saluhålles af de landthandlande, Indika fortfarande idka försäljning

af maltdrycker för afhemtning.

Utskottet ställer sig således ganska tveksamt, huruvida för förverkligande

af de utaf motionärerna påyrkade lagstiftningsåtgärder —

och några andra har utskottet i närmaste sammanhang med motionerna

gifvetvis icke kunnat taga hänsyn till — det må anses önskligt och

behöfligt att bestämma en gräns mellan svagdricka och öl.

Ehuru utskottet har eu sådan uppfattning af de nu förevarande

motionerna, har utskottet, såsom redan förut blifvit antydt, i allt fall

icke velat undandraga sig att i sin mån söka belysa frågan om möjligheten

och lämpligheten att i handelsafseende medelst lag skilja mellan

alkoholsvaga och alkoholstarka maltdrycker, helst denna fråga af många

omfattats med lifligt intresse, samt lösningen af densamma förmenats

Bil. till Hiksd. Prat. 1896. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 11 Käft. ''-i

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.

vara af mycket stor betydelse för möjliggörande af ett framgångsrikt

lagstiftningsarbete till nykterhetens fromma.

För sådant ändamål anser sig utskottet till en början böra delvis

erinra om innehållet i Kongl. Maj:ts till 1893 års Riksdag aflåtna proposition

n:o 46, hvilken föranleddes af Riksdagens skrifvelse den 30

april 1892, n:o 39, deri Riksdagen af anförda skäl anhöll, bland annat,

att Kongl. Maj:t ville låta utreda, huru på det mest praktiska sätt en

gräns måtte kunna bestämmas mellan svagdricka å ena sidan och starkare

maltdrycker å den andra.

Uti berörda kongl. proposition meddelas härom följande:

»I fråga om lämpligaste sättet för bestämmande af en gräns mellan

svagdricka, å ena, samt starkare maltdrycker, å andra sidan, har finansdepartementets

kontroll- och justeringsbyrå, till åtlydnad af nådig befallning,

afgifvit underdånigt utlåtande af den 8 oktober 1892. Af detta

utlåtande inhemtas: att icke hvarje alkoholsvag maltdryck är svagdricka;

att mellan maltdrycker af olika slag hvarken i afseende å materialets

beskaffenhet eller i afseende å tillverkningssättet finnes någon grundväsentlig

åtskilnad; att enligt brjggeritekniken skilnaden mellan porter

och öl, å ena, samt dricka, å den andra sidan, är att de båda förra

dryckerna tillverkas af en stamvört med jemförelsevis hög extrakthalt,

under det att dricka har en stam vört med låg extrakthalt; att skilnaden

åter mellan bayerskt (pilsner in. m.) Öl och iskällardricka, å

ena, samt svensköl och fatsvagdricka, å andra sidan, är att de förra

maltdryckerna äro underkasta, under det att svensköl och fatsvagdricka

äro tillverkade medelst öfverjäsning; att alkoholhalten i Öl visserligen

betingas af stamvörtens extraktstyrka, men närmast af extraktets beskaffenhet;

att en och samma extrakthalt således efter utjäsningen icke

alltid gifver samma alkoholhalt; att till följd deraf alkoholhalten i Öl

och svagdricka icke blir så konstant, att den kan tjena till åtskilnad

mellan dem, enär det finnes svagdricka, i hvilket på grund af en fullständigare

utjäsning alkoholhalten till och med uppgår till samma värde

som i Öl; att högre alkoholhalt kan förekomma hos iskällardricka än

hos bayerskt och pilsneröl; att iskällardricka i allmänhet är alkoholstarkare

än svensköl, och att äfven vanligt fatsvagdricka kan innehålla

mera alkohol än svensköl; att hos öfverjästa maltdrycker och äfven

hos andra, fastän i mindre grad, inträder en ganska märkbar förökning

i alkoholhalten i mån som drycken blifver äldre; att, hvad särskilt angår

svagdricka, detsamma under alla förhållanden undergår en mer eller

mindre stark efterjäsning, tills denna hunnit en kulminationspunkt, hvarefter

alkoholhalten åter aftager; att derföre alkoholhalten ensam icke

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13. 19

kan användas att skilja dricka från andra maltdrycker; att det icke

heller går för sig att uppställa en viss alkoholhalt såsom gräns mellan

alkohol svagare och alkoholstarkare maltdrycker, i fall man skulle vilja

sålunda, med bortseende från tillverkningssättet, klassificera maltdryckerna;

att det då nemligen skulle mycket lätt kunna inträffa att en

handlande, som ena dagen från ett bryggeri inköpte ett parti svagdricka,

livilket då verkligen vore en alkoholsvag dryck, utsatte sig för

att begå lagbrott, när häri ett par dagar senare åter sålde samma vara,

hvilken under tiden, honom ovetande och utan hans förvållande, undergått

en så väsentlig förändring, att den blifvit en alkoholstark dryck;

att faran att en maltdrycks alkoholhalt skulle genom efterjäsning öfverskrida

den bestämda alkoholgränsen naturligtvis blir större, ju lägre

denna gräns är; att, enär man genom bestämning af den färdiga maltdryckens

både alkohol- och extrakthalt kan beräkna stamvörtens styrka,

man skulle kunna utgå från denna och förklara att drycker, hvilkas

stamvört ligger öfver en viss styrka, böra hänföras till öl, hvaremot de,

hvilkas stamvört. ligger vid eller under samma styrka, böra hänföras

till dricka; att den extrakthalt hos stamvörten, som sålunda skulle utgöra

gräns mellan dricka, å ena, samt Öl och andra maltdrycker, å

andra sidan, måste bestämmas så, att alkoholhalten hos de maltdrycker,

som enligt definitionen skulle anses såsom dricka, blir så låg som möjligt,

och drycker, som för närvarande gå under benämningen dricka, så

vidt möjligt komma att fortfarande tillhöra denna klass; att alkoholhalten

hos de drycker, som skulle hänföras till klassen dricka, hvarken

bör eller kan sättas högre än ungefär 2,5 volymprocent, om det mål,

som i Riksdagens skrifvelse afses, skall kunna uppnås; att byrån på

anförda grunder såsom gräns mellan dricka och andra maltdrycker föreslår

7 procent extrakthalt hos stamvörten och således anser dricka böra

definieras såsom en maltdryck beredd af en stamvört, hvilkens extrakthalt

icke öfverstiger 7 procent ; att beträffande frågan, huru stamvörtens styrka

skall kunna med tillräcklig noggrannhet bestämmas, ett af byrån anvisadt

sätt finnes, hvarpå under vissa förutsättningar bestämningen af alkohol

och extrakt kan temligen hastigt utföras; att för utförandet likväl förutsattes,

förutom nödiga apparater och ett passande arbetsrum, en viss

vana vid finare vägning och vid aflösning af finare instrument, hvaremot

förkunskap i kemi eller fysik ej i nämnvärd grad erfordras; att, ehuru

hithörande operationer helt visst räknas till de lättare på ett kemiskt

laboratorium, de dock ej kunna anförtros åt alldeles oöfvade personer;

men att ifrågavarande operationer, der kemister och kemiska labora
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.

torier icke finnas att tillgå, dock torde kunna å hvarje apotek med

lätthet utföras.

Vidare anför byrån beträffande frågan huruvida det i praktiken

blir möjligt att öfvervaka att den af byrån föreslagna ekilnaden mellan

öl och dricka, om den blefve i lag bestämd, icke öfverskrides, att det

till eu början torde vara tydligt att en återförsäljare, som hos en bryggare

inköper ett parti dricka, icke sjelf kan kontrollera, att den vara

han erhåller verkligen är dricka, likasom det icke torde kunna ifrågasättas,

särskildt när man fäster afseende på hvilka personer i detta fall

skulle blifva återförsäljare, att de för en dylik undersökning skola anlita

sakkunnig person; att återförsäljaren alltså, som i forsta hand kommer

att drabbas af ansvaret, skulle nödgas att uteslutande lita på bryggarens

uppgift; att man vid sådant förhållande måste befara, att i många

fall åter försälj arne blifva utsatta för allt för stort äfventyr att få bota

för bryggarnes försummelse eller okunnighet, då ännu säkerligen finnas

rätt många små bryggerier, hvilka skötas af personer, som sakna alla

förkunskaper och som svårligen kunna bedöma huruvida vörten har den

rätta styrkan eller icke; att det äfven för polismyndigheterna, som

skulle öfvervaka förordningens efterlefnad, säkerligen blefve mycket

svårt att fullgöra sina skyldigheter, om hela kontrollen skulle hvila på

dem, enär de icke sjelfva kunde verkställa den behöfliga undersökningen

på dricka!, utan denna måste göras af en kemist; att det enligt byråns

uppfattning sålunda knappt blifver möjligt att i afseende å vilkoren för

försäljningen skilja svagdricka från öfriga maltdrycker utan att underkasta

drickstillverkningen en viss kontroll, gående ut på att tillse att

vörten, när den sättes till jäsning, ej har för hög extrakthalt; att

emellertid till följd af de dryga kostnaderna en sådan kontroll icke lärer

kunna anordnas annorledes än i samband med en beskattning af maltdrycker

; att genom kontrollens förläggande till bryggerierna återförsäl jarne

visserligen blefve fredade för ofrivilliga lagöfverträdelser, men att polismyndighetens

biträde derför icke blefve öfverflödigt, enär det naturligtvis

tillkomme denna att tillse, det icke en handlande, som hade rättighet

att sälja dricka, begagnade denna rättighet såsom täckmantel för

smyghandel med Öl; att polismyndigheten således i detta afseende finge

samma åliggande, som nu tillkommer den i afseende å försäljning af

vin, i det att den skall öfvervaka att icke drycker af mer än 25 proc.

alkoholhalt säljas under benämningen vin, hvilken tillsyn visserligen

skulle i någon mån underlättas, derest det stadgades förbud att vid

handel begagna benämningen dricka för drycker, beredda af en vört

med större extrakthalt än den föreslagna gränsen (7 proc.).))

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13. 21

Sedan kontroll- och justerings byråns utlåtande sålunda refererats,

anförde föredragande departementschefen vidare:

»Genom hvad kontroll- och justeringsbyrån i sitt utlåtande anfört

synes det mig vara ådagalagdt, att det svårligen låter sig göra att i

fråga om vilkoren för försäljning fastställa en gräns mellan svagdricka

och andra maltdrycker, utan att de bryggerier, som tillverka svagdricka,

underkastas en kontroll, gående ut derpå, att vörten, när den sättes till

jäsning, icke har för hög extrakthalt; men då en sådan kontroll måste

blifva förenad med dryga kostnader, synes den mig icke kunna ifrågakomma

annat än i förening med beskattning af maltdrycker. Vid sådant

förhållande anser jag frågan om bestämmande af en dylik gräns

böra för det närvarande förfalla och tillstyrker följaktligen, att Riksdagens

framställning i denna del icke måtte till någon vidare Eders

Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda.»

Kong! Maj:ts beslut fattades i enlighet med föredragande departementschefens

hemställan.

Af den utredning och de undersökningar, som hittills blifvit i

ärendet verkstälda, samt de yttranden, som af sakkunnige meddelats,

torde särskilt böra i minnet fasthållas och noga bemärkas, att svagdricka

med de tillverkningsmetoder, som hos oss användas, under alla

förhållanden — och endast med undantag för det fall, att svagdrickat

pasteuriserats och derefter icke utsatts för sådana inflytelser, som förtaga

verkan af pasteuriseringsåtgärden, en åtgärd som dock med afseende

å svagdrickstillverkningen i stort sedd icke för närvarande kan

tillmätas någon afsevärd praktisk betydelse — undergår en mer eller

mindre stark efterjäsning, hvarunder alkoholhalten i svagdrickat alltjemt

ökas, tills en maximigräns uppnåtts, hvarefter alkoholhalten åter

aftager.

Alkoholhaltens ökning uti svagdricka är beroende af fyrfaldiga

förhållanden, såsom stamvörtens styrka och sammansättning, jästens

mängd och beskaffenhet, temperaturförändringar m. m.

Alkoholhaltens aftagande deremot sammanhänger med vissa andra

kemiska processer, som försiggå uti svagdricka, i det mjölksyre- och

smörsyrejäsning samt i sin tid ättiksbildning ega rum och åstadkomma,

att drickat småningom blir hvad man kallar surt.

Af undersökta fall har det visat sig, att svagdrickats alkoholhalt.

på fyra dagar kunnat ökas från 0,59 till 1,81 proc., utvisande en ökning

af 1,22 proc., samt att alkoholhalten på samma tid kunnat aftaga från

1,88 till 1,19 proc., utvisande en minskning af 0,69 proc.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.

Alkoholhalten hos svagdricka är således en faktor, som undergår

nära nog ständig vexling och kan betydligt förändras blott på några

få dagar. Det synes hufvudsakligen hafva varit detta kända och ostridiga

förhållande, som gjort, att kontroll- och justeringsbyrån för sin

del icke kunnat tillmäta eu dylik vexlande faktor afgörande betydelse

såsom gränsskilnad mellan svagdricka och öfriga maltdrycker.

Byrån har nemligen vid öfvervägande af lämpligaste utvägen att

ur teknisk synpunkt bestämma en svagdricksgräns ansett sig böra lägga

hufvudvigten vid stamvörtens extrakthalt och sålunda kommit till det

resultat, att svagdricka kan definieras som »en maltdryck beredd af en

stamvört, hvilkens extrakthalt icke öfverstiger 7 proc.». Enligt verkstälda

analyser och beräkningar skulle nämnda procent extrakthalt hos stamvörten

motsvara ungefär 2,5 volymprocent alkoholhalt i svagdrickat.

Något fullt konstant förhållande mellan stamvörtens extrakthalt

och den färdiga maltdryckens alkoholhalt kan dock, såsom förut blifvit

antydt, i verkligheten icke åstadkommas eller påvisas.

Skall emellertid en sålunda tekniskt konstruerad gräns omsättas i

praktiken och göras gällande, exempelvis vid rättsligt förfarande, är

det till en början tydligt och klart, att maximigränsen i lagen måste

vara fixerad vid en viss bestämd procentsiffra, vare sig denna siffra

anknytes vid stamvörtens extrakthalt eller den saluhållna maltdryckens

alkoholhalt.

Hvilkendera af dessa båda sistnämnda faktorer, som bör i skilnadshänseende

vara bestämmande, är helt och hållet beroende på det speciella

område, för hvilket lagstiftning påkallas. Gäller det att åstadkomma

lagbestämmelser för försäljning af maltdrycker samt göra försäljningsvilkoren

beroende af den mer eller mindre rusgifvande egenskapen

(alkoholhalten) hos olika slag af dessa drycker, måste lagen

tydligtvis angifva den fixa procentsiffra (alkoholgräns), der denna deras

skiljaktiga egenskap inträder.

Det förefaller således utskottet, som om svagdricka i en försäljningslag

bör definieras såsom en maltdryck, hvars alkoholhalt icke

öfverstiger eu viss bestämd (exempelvis 2,5) volym- eller vigtprocent.

Kontroll- och justeringsbyråns förut anmärkta definition på svagdricka

lämpar sig enligt utskottets mening icke för eu lag angående

försäljning af maltdrycker, men låter deremot väl försvara sig i eu

lag angående tillverkning af dylika drycker.

Och härmed får utskottet osökt anledning att beröra det nära och

i vissa fall oskiljaktiga sambandet mellan tillverkning och försäljning

af maltdrycker.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13. 23

Det är nemligen tydligt, att lagbestämmelser om gränsskilnad

mellan svagdricka och Öl samt dermed sammanhängande olika föreskrifter

för försäljning af ena och andra slaget af dessa drycker komma

att i första hand och på det allra närmaste beröra sjelfva maltdryckstillverkningen

och tillverkaren, hvilken sistnämnde alltid är äfvenledes

försäljare af maltdrycker.

Varder i lag bestämdt, att svagdricka, då det försäljes, skall i

afseende å alkoholhalten innehålla en viss egenskap, ligger det i förhållandets

egen natur, att tillverkaren-försäljaren måste anses pligtig

att ordna tillverkningen så, att den lagbestämda egenskapen verkligen

förefinnes i svagdrickat. En lagbestämmelse om stamvörtens extrakthalt

vid svagdrickstillverkning torde således endast vara att betrakta som

eu naturlig och följdrigtig konseqvens af den ifrågasatta bestämmelsen

om svagdrickas alkohol halt vid försäljning.

Tillverkningens lagbindande i detta fall betingas för öfrigt, praktiskt

sedt, jemväl deraf, att det till förekommande af en mängd eljest oundvikliga

och rättsvidriga förvecklingar mellan tillverkare och återförsäljare

af svagdricka måste anses högeligen önskvärd!, för att icke säga nödvändigt,

att tillverkaren blir lagligen skyldig att vidtaga sådana åtgärder,

att återförsäljaren icke behöfver riskera ansvar för oförvållade lagöfverträdelser,

hvilka tillverkaren i denna sin egenskap kunnat och bort

förekomma.

Utfärdas sålunda bland andra i och för tillverkningens reglerande

nödiga föreskrifter jemväl en lagbestämmelse, som ålägger tillverkare

af svagdricka att vid tillverkningen använda starovört af exempelvis

högst 7 proc. extrakthalt, torde närmast och alldeles särskilt böra

tagas i öfvervägande, huruvida en dylik bestämmelse skäligen kan antagas

blifva behörigen iakttagen och åtlydd allenast genom stadgande

och tillämpande i vanlig ordning af ansvar för lagens öfverträdande,

eller om till äfventyrs härförutom särskild för ändamålet anordnad kontroll

vid tillverkningen kan anses erforderlig.

För att bilda sig en sannolik och möjligast säker mening i berörda

hänseenden torde åtskilliga omständigheter böra komma i betraktande.

Å ena sidan kan man visserligen till stöd för åsigten om obehöfligheten

af särskild kontroll vid tillverkningen anföra, dels att tillverkaren

så mycket mindre kan hafva något intresse af att använda en

starkare stamvört eller med andra ord att tillverka ett alkoholstarkare

svagdricka än i lag må varda bestämdt, som råmaterialet i sådant fall

blir alltför dyrt, och tillverkaren följaktligen skall finna med sin ekonomiska

fördel mest förenligt att vid svagdrickstillverkningen använda

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.

möjligast, svaga stamvört, dels ock att risken af ansvar och böter, derest

svagdricka!, då tillverkaren försäljer detsamma, håller mer än den lagbestämda

alkoholhalten, kraftigt skall mana honom att i första hand

ställa sig gällande föreskrifter angående tillverkningen till noggrann

efterrättelse.

Å andra sidan får man dock icke förbise eller underkänna vigten

af det obestridliga och faktiska förhållandet, att svagdrickstillverkaren

såsom sådan hvarken har eller kommer att göra gällande något annat

intresse än det, som rigtar sig på att i görligaste mån tillfredsställa

den konsumerande allmänhetens smak.

År det mi desslikes så, — hvilket ju för öfrigt af alla erkännes

och af många beklagas, — att smaken för de alkoholstarka maltdryckerna

är hos den stora allmänheten förherskande, följer häraf, att intresset

ovilkorligen bjuder tillverkaren att, intill dess en motsatt smakrigtning

hos allmänheten — eller åtminstone hos hans särskilda kundkrets —

hlifver förherskande, hålla alkoholhalten i svagdricka! så pass hög, som

med lag och gängse priser låter sig rimligtvis förena.

Att allmänhetens anspråk på och smak för ett jemförelsevis alkoholstarkt

svagdricka i alla händelser komma att ökas och icke minskas,

torde ligga i sakens egen natur och för öfrigt följa redan deraf, att

svagdricka! tänkes framgent skola ersätta en större eller mindre del af

den hittillsvarande ölförbrukningen.

Att den stora allmänhetens smak för de fylliga och alkoholstarka

maltdryckerna, livilka i vårt land ända sedan hedenhös utgjort en omtyckt

och högt skattad folkdryck, icke kommer att ändras eller omdanas,

på grund deraf att lagen bestämmer en alkoholgräns för svagdricka,

kan med desto större skäl tagas för gifvet, som kändt och erkändt är,

att den högre alkoholhalten hos hvarje något så när väl bryggd och

utjäst maltdryck alltid och samtidigt åtföljes af högre näringsvärde

(extrakthalt) i samma dryck, hvadan således det alkoholstarkare svagdricka!

jemväl ur näringsekonomisk synpunkt måste falla sig mera begärligt

för allmänheten än det alkoholsvagare.

Om två vanliga och fullt utjästa svagdrickssorter af olika alkoholhalt

utbjudas till lika pris, lärer i allmänhet hvar och eu, som icke

uteslutande låter sig ledas af nykterhetshänsyn, välja den alkoholstarkare

och näringsrikare sorten framför den alkoholsvagare och näringsfattigare.

Utan fara för misstag eller öfverdrift torde man således med

bestämdhet kunna påstå, att konkurrensen inom bryggerinäringen, om

och när en alkoholgräns för svagdricka möjligtvis varder bestämd, samt

ölet och de starkare maltdryckerna genom inskränkande försäljnings
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13. 25

bestämmelser blifva allt mer och mer svåråtkomliga, skall, i och för

tillfredsställande af rådande smale hos den stora allmänheten, gå i rigtning

att göra svagdricka! fullt så alkoholstarkt, som varder med gällande

lag samt dess tydning och tillämpning förenligt. Häraf blir åter en

sannolik och naturlig följd, att, i samma mån alkoholgränsen sättes

låg samt tillverkningen syftar att komma densamma så nära som möjligt,

en hel mängd lagöfverträdelser skola förorsakas af oförstånd,

oskicklighet, vårdslöshet eller försummelse.

Dessutom torde nog konkurrensen i och för sig gifva mindre

samvetsgranne tillverkare anledning att begå ganska många uppsåtliga

underslef och förseelser vid tillverkningen, särskild! om förhållandena

gestalta sig så, att dylika lagöfverträdelser lätteligen kunna undgå

upptäckt och bestraffning.

Hvar och en torde också full väl inse, att, om ingen särskild

kontroll finnes anordnad vid tillverkningen, en s. k. svagdricksbryggare

näppeligen blottställer sig för den allra ringaste risk, äfven om

han använder stamvört af än så hög extrakthalt, blott han lagar så,

att den tillverkade maltdrycken kommer i konsumenternas ego, innan

jäsningen uppbringat dess alkoholhalt öfver den lagbestämda gränsen.

Tydligt är, att, derest kontroll saknas, hvarje tillverkare kan strafflöst

tillhandahålla hvarje konsument, som så önskar och är i samförstånd

med tillverkaren, s. k. svagdricka af den beskaffenhet, att alkoholhalten

går vida utöfver den procentsiffra, som lagen bestämt som alkoholgräns

för svagdricka.

Ett kringgående af lagen i vidsträckt omfattning torde desto lättare

kunna ske, som efter all anledning svagdricksförsäljningens frigifvande

skulle medföra det för både bryggerinäringen och allmänheten föga hugnesam

ma resultat, att hembrygden för afsalu kommer att i vidsträckt mån

utöfvas, hvarigenom både tillverknings- och försäljningsställenas antal

skall högst betydligt förökas, samt tillsynen å efterlefnaden af gällande

bestämmelser än ytterligare försvåras. Vid en hel del s. k. svagdrickskrogar

skola säkerligen strafflöst kunna tillverkas och försäljas visserligen

ur sanitär synpunkt dåliga, men icke desto mindre ganska alkoholstarka

maltdrycker. Erfarenheten från vårt grannland Finland är i

detta fall ganska beaktansvärd och lärorik.

I detta sammanhang torde också böra uppmärksammas, att den vida

öfvervägande delen af allt det svagdricka, som förbrukas i landet,

säljes af tillverkaren direkt till konsumenten. Äfven ur denna synpunkt

torde följaktligen, om svagdricksförsäljningen frigifves, befinnas lämpligt

och nödigt, att lagbestämmelser om svagdrickas alkoholhalt samt tillBih

till Riksd. Viol. 13UU. 3 Rami. 2 Afd. 2 Band. It Käft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.

synen och kontrollen å dylika bestämmelsers efterlefnad hufvudsakligen

och i första hand rigta sig på reglerandet af sjelfva tillverkningen.

Vill man derför göra det till ett brott att under namnet svagdricka

försälja en maltdryck, som innehåller alkoholhalt utöfver eu viss bestämd

procentsiffra, skall man af praktiska hänsyn och på grund af det rådande

sambandet mellan tillverkning och försäljning också nödgas ej

mindre göra det till ett brott att för försäljning tillverka dylikt alltför

alkoholstarkt svagdricka än äfven för åstadkommande af något så när

rättvisa och effektiva lagbestämmelser i ämnet, på sätt kontroll- och

justeringsbyrån samt Kong!. Maj:t förutsatt, göra svagdrickstillverkningen

till föremål för särskild kontroll. Att — på sätt från visst håll föreslagits

— blott och bart utfärda lagbestämmelse, hvarigenom det »blir

vid äfventyr af straff förbjudet att vid handel begagna benämningen

svagdricka för maltdrycker, som öfverskrida» den i lag bestämda »gränsen»

samt derefter i och för tillsynen och kontrollen å denna lagbestämmelses

efterlefnad dels förvänta, att bryggarne under rådande konkurrens

skola »hålla ögonen på hvarandra, så att icke någon öfverskrede gränsen»

dels ock i öfrigt låta »det vara polismyndighetens sak att, der misstankar

om lagöfverträdelse uppstå eller der angifvelse sker, taga prof

för att låta undersöka och sedan efter undersökningens resultat lagligen

förfara» — lärer icke kunna anses vara med en följdrigtig och praktiskt

ändamålsenlig lagstiftning i ämnet förenligt.

Utfärdas icke några lagbestämmelser, som vid äfventyr af ansvar

ålägga tillverkarne vissa skyldigheter i afseende å tillverkningen af svagdricka,

kan påtagligen icke heller någon som helst kontroll å sjelfva

tillverkningen med laga verkan utöfvas vare sig af tillverkarne gent

emot hvarandra eller af polismyndigheten.

All tillsyn och kontroll måste för sådant fall uteslutande hänföra

sig till och utöfvas vid sjelfva försäljningen. Att slik försäljningskontroll

under alla omständigheter såväl på grund af svagdrickats vexlande och

föränderliga alkoholhalt som ock med anledning af svårigheten, för att

icke säga omöjligheten, att vid försäljningstillfället på ett i allmänhet

nöjaktigt sätt afgöra, huruvida det försålda svagdrickat varit af laglig

eller olaglig beskaffenhet, måste blifva ytterst vansklig och ur rättslig

synpunkt otillfredsställande, ligger i sakförhållandets egen natur och

lärer icke kunna förnekas af någon, som vill se förevarande fråga icke

blott från dess teoretiskt tilltalande, utan äfven från dess praktiskt svårlösta

sida.

Tydligt är, att det kommer att bero på ren tillfällighet, huruvida

den, som säljer svagdricka, hvilket är beredt af en stamvört, som i sig

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13. 27

innebär möjlighet till utveckling af högre alkoholhalt än den i lag för

svagdricka medgifna, blifver lagbrytare eller icke.

Säljes dylikt svagdricka i temligen ojäst tillstånd och innan alkoholgränsen

öfverskridits, går säljaren straffa; säljes det deremot senare,

blifver han i händelse af åtal förvunnen till straff. Af mycket tvifvelaktigt

värde måste i hvarje fall den ifrågasatta lagstiftningen blifva, så

länge man icke lyckats uppfinna något enkelt, praktiskt och i hvarje

persons hand fullt tillförlitligt instrument, hvarmedelst det låter sig

göra att utan vidlyftig omgång snabbt och säkert undersöka och konstatera

alkoholhalten i en maltdryck.

Med för närvarande till buds stående tekniska hjelpmedel — man

må nu använda destillatibnsmetodeu, komparatorn, ebullioskopet, spektrometern

eller viskosimetern — torde i allmänhet en för lagskipningen

fullt tillfredsställande undersökning kunna verkställas endast genom mer

eller mindre sakkunnige personer. Härigenom icke blott förorsakas

särskilda kostnader, utan försvåras naturligtvis i hög grad eller rent af

omöjliggöres tillsynen och kontrollen a efterlefnaden samt tillämpningen

af en lagbestämmelse om svagdrickas alkoholhalt vid försäljning. Ty,

såsom förut påpekats, alkoholhalten i svagdricka kan under de dagar,

som tilläfventyrs komma att förflyta mellan försäljningen och undersökningen,

undergå så betydande .förändring, att stegringen eller minskningen

i alkoholhalten bestiger sig till en eller annan procent.

Af undersökningens resultat kan man således icke med någon grad

af visshet bedöma svagdrickats alkoholhalt vid försäljningstillfället.

Skall särskild kontroll vid svagdrickstillverkningen anordnas, torde

denna kontroll böra anknjda sig till undersökning af stamvörtens extrakthalt,

genom dertill särskild! förordnad person.

En dylik kontroll torde kunna ställas antingen så, att vederbörande

kontrollant på obestämda tider infinner sig vid bryggeri, der efter föregående

anmälan svagdrickstillverkning idkas, eller ock sa, att kontrollen

göres mera stadigvarande och effektiv. Kontrollkostnaderna kunna

visserligen i ena eller andra fallet blifva ganska olika, men uppenbart

torde vara, att dessa kostnader bär i landet, der svagdrickstillverkning

redan för det närvarande idkas vid in emot 600 å vidt skilda ställen

belägna bryggerier, under alla omständigheter komma att uppgå till

högst betydande belopp.

Att i detta afseende verkställa några sannolikhetsberäkningar är

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.

ytterst vanskligt, men med ledning af antaganden och kalkyler, som

blifvit gjorda af de komiterade, hvilka afgifvit »betänkande och förslag

angående beskattning af maltdrycker med iakttagande att svagdricka

fritages från beskattningen», torde kontrollkostnaderna icke kunna sättas

lägre än till ett eller annat hundratusental kronor.

Komma svagdricksbryggeriernas antal att på grund af svagdricksförsäljningens

digifvande ökas, stiga naturligtvis kontrollkostnaderna i

sammanhang härmed.

Då ifrågavarande kostnader rimligtvis icke böra läggas såsom en

ekonomisk tunga å svagdrickstillverkningen, hvars utveckling man vill

främja, torde annan utväg ej återstå, än att statsverket får ikläda sig

samma kostnader.

I detta sammanhang vill utskottet icke lemna oanmärkt, att de utredningar

och förslag, som hittills blifvit gjorda i syfte att här i landet

införa beskattning af maltdrycker, gifvit vid handen, att den kontroll,

som för sådant ändamål måste införas, icke bör ordnas efter det ganska

dyrskötta vörtbeskattningssystemet. Två olika slags kontrollsystem skulle

sålunda möjligtvis komma att införas vid b^ggerierna här i landet.

Både för statsverket och bryggerinäringen måste det emellertid

anses vara af den allra största betydelse, att, derest denna näring skall

icke blott ur nykterhets- utan äfven ur skattesynpunkt underkastas lagbestämmelser

och kontroll, de lagstiftningsåtgärder samt de flera praktiska

anordningar och förändringar, som häraf blifva en följd, kunna

samtidigt öfverskådas, bedömas och genomföras, samt belöpande kostnader

på en gång och i allo beräknas.

Med stöd af hvad här ofvan blifvit anfördt anser utskottet, att svagdricka

under nuvarande förhållanden på lagstiftningens väg lämpligen

icke kan eller bör i försäljningsafseende skiljas från öfriga maltdrycker.

Vid sådant förhållande och då öfriga i nu förevarande motioner

(n:is 210, 20 och 213) gjorda yrkanden uppenbarligen förutsätta och

grunda sig på att en gräns mellan svagdricka och andra maltdrycker

varder i lag bestämd, så att olika försäljningsvilkor kunna göras gällande

för, å ena sidan, svagdricka och, å den andra, Öl och vin, hemställer

utskottet,

. att ifrågavarande motioner (n:is 210, 20 och 213)

icke må till någon kammarens åtgärd föranleda.»

s. 29 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13. 29

2:o) af friherre I. A. von Knorring:

mot utskottets hemställanden under punkt. 1 och 2:

»Ehuru erkännande, att det i visst hänseende kan bereda afsevärda

fördelar att fastställa en gräns mellan s. k. svagdricka och starkare

maltdrycker samt undandraga svagdrickshandeln de inskränkande

bestämmelser, som nu gälla för maltdrycker i allmänhet, kan jag dock

icke biträda utskottets förslag till skrifvelser härom till Kongl. Maj:t.

Antager Riksdagen dessa skrifvelseförslag, har den nemligen dermed

förklarat, att den ovilkorligen önskar en sådan gräns uppdragen samt

svagdrickshandeln frigjord utan afseende på hvad en blifvande utredning

angående kostnader och möjliga olägenheter kan ådagalägga

eller göra sannolikt.

Visserligen har kong!, finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå

i en utredning år 1892 visat, att det är möjligt att i fråga

om vilkoren för försäljning bestämma en gräns mellan svagdricka och

starkare maltdrycker, och visserligen har utskottet sökt visa, att en

särskild, dyrbar kontroll å bryggerierna i sammanhang dermed ej är

behöflig. Men då så väl nämnda embetsverk som derefter Kongl. Maj:t

i sin nådiga proposition n:o 46 till 1893 års Riksdag förklarat sig anse,

att en kontroll svårligen kan undvaras och måste blifva förenad med

dryga kostnader, är det min mening att Riksdagen icke nu bör binda

sig genom ett bestämdt uttalande i saken utan till en början begära

utredning angående denna kontroll.

Äfven torde det vara lämpligt, att den hos många utan tvifvel

befintliga farhågan, att, i händelse svagdrickshandeln blefve frigifven,

smyghandel med Öl lätteligen skulle på landsbygden förena sig dermed,

utan att polismagten derstädes hade synnerligen stor utsigt att kunna

stäfja ofoget — blefve så vidt möjligt är undanröjd genom uttalanden

från Kongl. Maj:t och dess befaliningshafvanden i länen, innan Riksdagen

på ett afgörande sätt bestämmer sin åsigt i saken.

På grund häraf anser jag, att utskottets tvenne skrifvelseförslag

vid l:o och 2:o bort vara ett enda förslag, som haft följande lydelse:

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det

Kongl. Maj:t, i ändamål att bestämma en gräns mellan s. k. svagdricka

och de starkare maltdryckerna samt att undandraga svagdrickat de inskränkande

bestämmelser, som nu gälla för handeln med maltdrycker

i allmänhet, ville taga i förnyadt öfvervägande, om en sådan kontroll,

som kongl. finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå i sitt utlåtande

den 8 oktober 1892 förordar, för att det skall vara möjligt att

i afseende å vilkoren för försäljning skilja svagdricka Irån öfriga malt
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.

drycker, verkligen är nödvändig, och, om så befinnes, låta utreda, till

hvilket belopp kostnaderna för densamma ungefärligen skulle uppgå,

samt till nästa års Riksdag afgifva sådan proposition i ämnet, som

resultatet af denna utredning och Kongl. Maj:ts åsigt för öfrigt i saken

kunna föranleda;»

mot utskottets hemställan under punkt. 3:

»Då utskottets skrifvelseförslag under 3:o gjorts beroende af att

en gräns fastställes mellan Öl och svagdricka, måste jag af det formella

skäl, att jag yrkat afslag på dess hemställan under l:o och 2:o, äfven

göra detsamma på dess hemställan under 3:o. Skulle emellertid utskottets

skrifvelseförslag under l:o och 2:o emot förmodan af Riksdagen

antagas, yrkar jag ändock afslag på dess skrifvelseförslag under

3:o af den anledning, att Kongl. Maj:t genom kongl. kungörelsen den

2 juni 1893. redan vidtagit inskränkande bestämmelser i afseende på

försäljning af maltdrycker för afhemtning och, såsom jag hoppas, snarligen

skall förordna om tillämpning af dessa bestämmelser äfven på

försäljning af maltdrycker medels kringföring i enlighet med hemställan

från denna Riksdag. Jag anser det nemligen vara bäst öfverensstämmande

med den betänksamhet, som bör utmärka Riksdagen, att den

söker under en ej alltför kort tid inhemta erfarenhet af huru nämnda

inskränkande bestämmelser komma att verka till nykterhetens befrämjande,

innan den begär nya sådana;»

samt mot utskottets hemställan under punkt 4;

och

3:o) af herr N. Jönsson i Gammalstorp.

Herrar O. W. Lindh och C. Gethe hafva låtit anteckna att de icke

deltagit i behandlingen af detta ärende inom utskottet.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13. 31

Bil. litt. A.

P. M.

På begäran af riksdagsmannen herr lektor P. Waldenström får

undertecknad härmed meddela följande angående den undersökning öfver

spritsvaga maltdrycker, som för närvarande göres af Svenska Nykterhetssällskapet.

1) Det dricka, som i Stockholm för närvarande säljes under namn

af iskällar-, lager- eller pilsnerdricka, är mycket spritstarkt. 30 prof

från hufvudstadens alla bryggerier visa följande sprithalt i volymprocent:

% 3—3.5, 3.5—4, 4, öfver 4.

Antal prof 5 12 7 6

Närmare 4 procent hålla de alltså, ej så få till och med mera.

Äldre analyser visa ofta mycket lägre sprithalt. Förr höll sådant

dricka mycket ofta under 3 procent. Det synes mig påtagligt, att denna

förhöjning i sprithalt icke nödvändiggöres af att få drickat njutbart

och hållbart. Det är antagligen konkurrensen, som sedan 1891 drifvit

fram denna sak.

2) Godt men spritsvagt dricka på buteljer förekommer numera ej

mycket i Stockholms handel. Ett par sorter med en sprithalt under

2 procent ha vi dock påträffat på buteljer. Sådant kallas ofta maltdricka.

Från Upsala har ett dricka, kalladt Lundels pilsnerdricka, erhållits,

som enligt min smak är godt och håller högst 2 procent sprit.

3) Mycket billigt dricka på fat skall produceras här i stor mängd.

Det har mycket låg sprithalt.

4) Ett godt och ganska hållbart, spritsvagt dricka kan fås genom

pastörisering, det vill säga flaskornas upphettning till 65 C., da jästen

dödas. Så är nyssnämnda upsaladricka gjordt. Ett annat sätt borde

också föra till målet, nemligen utväljandet af eu jästras, som ej utjäser

vörten mycket. Hvad praktisk betydelse denna sista tanke har, vet

jag ej.

5) Fabrikationen af dricka kunde på två vägar föras till en ur

nykterhetssynpunkt rigtigare ståndpunkt än den närvarande. Vi kunde

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.

söka få iskällardrickat till en sprithalt omkring 2 Vs procent och vi

kunde söka få bryggerierna att bereda ett godt och hållbart, spritsvagt

dricka med hjelp af pasteurisering eller af särskilda jästraser.

6) Pröfning af professor Petterssons spritprofvare, kallad komparator,

har utförts af kemisten fröken A. Palmqvist, som med denna

apparat utfört nyssnämnda analyser. Det har visat sig att apparaten

arbetar ganska bra, och det finnes god utsigt för handen, att apparaten

kan fås in på de kemiska byråerna, så att allmänheten der kan få sitt

dricka undersökt på sprithalt för betydligt lägre pris än för närvarande.

Bestämmandet af sprithalten i ett dricka öfver eller under viss gräns

krafvel'' 15 till 20 minuter. Metoden kan läras af hvem som helst, men

kräfver noggrann inöfning samt ett oftare begagnande af apparaten,

derest analyserna skola blifva af värde.

Stockholm den 10 februari 1896.

E. Almquist.

Professor i hygien.

Bil. litt. B.

Upsala den 11 februari 1896.

Lektor P. Waldenström, Riksdagens Andra Kammare, Stockholm..

Såsom svar på edert bref har jag äran meddela följande.

Såsom bekant jäser eu maltinfusion vid 3 — 40°, om den kommer i

beröring med jästsvampar. Sådana förekomma ej blott i jäst utan äfven

i vanlig, damförande, ej särskildt preparerad luft samt på ytan af föremål,

som utsatts för beröring med sådan luft. Genom pasteurisering,

upphettning af vätskan i lufttätt slutet kärl till 55—60° C., beröfvas

jästsvamparne sin lifskraft, och vätskan kan sedermera icke jäsa, förrän

den ånyo kommer i beröring med lifskraftiga jästsvampar.

Utföres pasteuriseringen omsorgsfullt i öfverensstämmelse härmed,

är den ett säkert medel mot efterjäsning, till dess kärlet öppnas, men

icke längre.

Pasteuriseringen förändrar väl i någon mån maltdryckers smak

men så obetydligt, att blott ett uppöfvadt smaksinne märker skilnaden.

Den »förstör» således alls icke smaken.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13. 33

Pasteurisering af svagdricka eller maltdrycker i allmänhet sker

alltid på korkade buteljer. Pasteurisering af fatsvagdricka kan visserligen

tänkas och skulle i så fall ske i jernkärl, men dermed vore icke

mycket vunnet, då effekten vore slut i samma stund man tappade varan

på andra, mindre kärl. Pasteurisering på buteljer kan mycket väl utföras

äfven i mindre svagdricksbryggerier, men fördyrar naturligtvis

varan dels och förnämligast genom buteljeringen, men äfven i någon

mån genom sjelfva pasteuriseringsprocessen.

Vill man derför utan att använda pasteurisering göra sig säker om

att drickat aldrig kommer att innehålla mer än en viss procent alkohol,

måste man från början använda en liten maltmängd eller, såsom det

på tekniskt språk heter, en stamvört, hvars styrka ej öfverstiger en

viss procent (se härom det af herr lektorn och utskottet säkert kända

officiella utlåtandet af kongl. finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå

af 1892). På detta sätt ^>lir visserligen maximum af alkoholhalt

så låg man vill hafva den, men halten af maltextrakt blir ock i

samma mån mycket låg.

Att man kan tillverka en mycket välsmakande, hållbar maltdryck

med hög halt af närande extraktivämnen men lag alkoholhalt, visar bäst

det af Erlangens bryggeri i Upsala sedan ett par år i handeln utsända

s. k. »Lundells pilsnerdricka», hvilket jag haft tillfälle att noga följa.

Såsom Ni behagade finna af bifogade analyser, har detta dricka under

tiden 20/, 1894—% 1895 aldrig innehållit mer än 1,59 vigts- eller 1,96

volymprocent alkohol, under det att extrakthalten varit högre än i något

annat slag af i landet tillverkade maltdrycker med undantag af porter.

På grund af framställning af Stockholms goodtemplare går det dricka,

som garanteras innehålla mindre än 2 volymprocent alkohol, numera

i handeln under namn af »Lundells maltdricka». Jag torde dock böra

nämna, att på grund af ett tillfälligt missöde (inköpandet af nya termometrar,

som angåfvo en något annan temperatur än de förut använda)

alkoholhaltcn i »Lundells pilsnerdricka» senaste höst understundom steg

något öfver 2 volymprocent. Detta har emellertid föranledt bryggeriet

att numera före utsändandet låta kontrollanten analysera hvarje brygd,

hvarigenom full säkerhet mot obehagliga öfverraskningar för bryggeriet

och allmänheten torde vara vunnen.

Med nöje ställande mig till herr lektorns och utskottets ytterligare

tjenst, om sådant önskas, har jag äran teckna

Högaktningsfullt

O. Widman.

llih. till Blind. Prof,. 1800. 8 Sami. 2 Afil. 2 Band. 11 Haft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.

Analyser lemnade af prof. 0. Wulman (se Bil. litt. B.)

1. :

•••(

Undertecknad, som på anmodan kontrollerat alkohol- och extrakthalten

på s. k. Lundells pilsnerdricka, tillverkadt vid Erlangens bryggeri

i Upsala, har å prof, uppköpta på olika tider och på skilda ställen här

i staden, erhållit följande resultat, sammanstälda med motsvarande medeltal

för 174 analyser på olika svenska fabrikat af lageröl, 31 analyser

på pilsneröl, 39 analyser på iskällar- och lagerdricka och 18 analyser

på porter, hvilka analyser äro samlade af kongl. finansdepartementets

kontrollbyrå och publicerade i dess officiella utlåtande af år 1892:

Dag för proftagningen.

Egentlig

vigt.

Alkoholhalt

Extrakthalt

i vigts- %■

i volym- %■

pr 100

gm.

pr 100

ccm.

2°/i 1894 ...........................................................

1,0230

1,05

1,35

6,39

6,55

*/» 1894 .....................................................

1,0239

1,22

1,57

6,63

6,80

«/» 1894 ...........................................................

1,0199

1,16

1,49

5,65

5,77

le/4 1894 .........................................................

1,0223

1,00

1,26

6,31

6,46

»*/* 1894 ...............................j...,......

1,0216

1,31

1,65

6,16

6,31

“/e 1894 ...........................................................

1,0201

1,25

1,57

5,7 7

5,90

‘V* 1894 ...................................................

1,0197

1,56

1,96

5,85

5,95

''•/* 1894 ...........................................................

1,0176

1,44

1,81

5,23

5,34

16/io 1894 ...........................................................

1,0168

1,66

1,96

4,98

5,08

8/u 1894 .............................................!.............

1,0219

0,89

1,13

6,11

6,25

“/■» 1894;...........................................................

1,0218

1,12

1,42

6,04

6,18

«/ii 1894.........................;.................................

1,0210

1,81

1,65

5,92

6,06

“/i 1895 ...........................................................

1,0218

1,12

1,42

5.97

6,11

Medeltal.............................................................

1,0209

1,28

1,66

5,92

6,06

Lageröl.............;................................................

—

4,24

5,35

5,79

Pilsneröl.............................................................

—

3,7 6

4,7 2

4,7 7

—

Iskällar- och lagerdricka.......................................

—

2,62

3,28

3,83

—

Porter................................................................

_L''

6,07

7,65

7,22

—

Upsala den 22 januari 1895.

J. A. Bladin.

Fil. d:r, docent vid Upsala universitet.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N-‘o 2) Utlåtande N:o 13. 35

Sedan styrelsen för Erlangens Bayerska Bryggeri-Aktiebolag ! Upsala

anhållit om mitt yttrande öfver det af detta bryggeribolag tillverkade

s. k. Lundells Pilsner dricka, får jag härmed efter tagen kännedom

såväl om varan själf som därå utförda analyser afgifva följande utlåtande.

Enligt af docenten i kemi vid Upsala universitet d:r J. A. Bladm

å tre olika brygder utförda analyser har detta pilsnerdricka i medeltal

befunnits innehålla 1,14 vigts- och 1,47 volyms- % alkohol och en extrakthalt

af 6,22 % pr 100 gram.

På grund häraf får jag förklara, att detta s. k. Lundells Pilsnerdricka,

som besitter en frisk och angenäm smak, med hänsyn till sin

ovanligt låga alkoholhalt, måste anses för helsan oskapligt, samt att det, i

anseende till sin höga halt af närande extr aktiv ämnen i förening med låg

alkoholhalt är att ur helsans synpunkt föredraga framför alla de fabrikat

af såväl bayerkst Öl och pilseneröl som ock iskällardricka, å hvilka

kemiska analyser till ett antal af inalles 244 äro meddelade i kongl.

finansdepartementets kontrollbyrås officiella utlåtande af år 1892. Hvilket

härmed betygas.

Upsala den 18 mars 1894.

S. E. Henschen

professer i praktisk medicin vid Upsala univ.,

öfverläkare A. Akademiska Sjukhuset.

På grund af bifogade, af docenten J. A. Bladin utförda analyser

å s. k. DLundells Pilsnerdricka», tillverkadt vid Erlangens bryggeri i Upsala,

får jag om det analyserade drickat uttala det omdömet, att dess

halt af alkohol är så låg, att den enligt min mening är för helsan alldeles

oskadlig, samt att drickat genom dess oväldigt höga halt af extraktivämnen

är — med hänsyn till näringsvärdet — öfverlägset alla

andra af mig till sammansättningen kända slag af iskällar- och lagerdricka

eller svagdricka.

Upsala den 24 mars 1894.

Olof Hammarsten

professor.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.

2.

Undertecknad, som på anmodan kontrollerat alkohol- och extrakthalten

på s. k. Lundells pilsnerdricka, tillverkadt vid Erlangens bryggeri

i Upsala, har å prof, uppköpta på olika tider och på skilda ställen

här i staden, erhållit följande resultat:

Dag för proftagni ngen.

, ■--> J>jt .! ■/ >! IT i; fj ‘ > ‘

Egentlig

vigt.

Alkoholbalt

Extrakthalt

i vigtsproc.

i volymproc.

pr 100 gr.

pr 100 ccm.

8 nov. 1894 .....................

1,0219

0,89

1,13

6,11

6,25

12 nov; 1894 .....................

1,0218

1,12

1,42

6,04

6,18

22 nov. 1894 .....................

1,0210

1,31

1,65

5,92

6,06

16 jan. 1895 ....................

1,0213

1,12

1,42

5,97

6,n

23 jan. 1895 .....................

1,0212

1,19

1,49

5,97

6,n

1 fobr. 1895 .....................

1,0195

1,12

1,42

5,57

5,69

6 mars 1895 ....................

1,0203

1,06

1,34

5,75

5,88

30 mars 1895 .....................

1,0208

1,19

1,49

5,84

5,97

19 april 1895

1,0237

1,12

1,42

6,55

6,72

29 maj 1895 .....................

0,0262

0,84

1,06

7,18

7,38

25 juni 1895 .....................

0,0223

1,12

1,42

6,26

6,41

23 juli 1895 ....................

1,0209

1,44

1,81

6,02

6,16

21 aug. 1895 .....................

1,0199

1,56

1,96

5,82

5,95

5 sept. 1895 .....................

1,0203

1,19

1,49

5,77

5,90

Medeltal

—

1,46

6,06

6,20

Upsala den 20 oktober 1895.

J. A. Bladin.

Medeltal af kontrollbyrans analys å olika svenska fabrikat:

:.•/ ro :{''Tu*''." • • :'' • * ;; • • ••

Alkohol Extrakt

volym procent. per 100 gr.

Lageröl...................................................... 5,35 5,79

Pilsneröl.................................................. 4,72 4,77

Iskällardricka.......................................... 3^8 3,33

Likheten med originalet intyga:

Willgott Lundell.

A. Lundell.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13. 37

I

Bil. Litt. C.

Om olika metoder vid maltdryckstillverkning.

Beträffande maltdrycks frågan i dess senaste skede, eller svagdricksförsäljningens

frigifvande från förordningen om försäljning af vin och

maltdrycker, torde måhända en redogörelse för tillvägagångssättet vid

tillverkningen af svagdricka ega något värde för den utom facket stående,

som vill söka skilnaden emellan s. k. starkare och svagare maltdrycker.

Det är ju godt, att en gräns gifves i alkoholhalten, men åtskilliga

uttryckssätt och slutsatser, som dervid användas, äro skefva.

Bland annat söker man finna en lätt kontroll uti att mäta modervörtens

extrakthalt och derefter beräkna alkoholhalten i den färdiga drycken,

så att t. ex. 6 procent extrakt skulle lemna t. ex. 2 volymprocent

alkohol. Detta må nu vara rätt angående maltdrycker, beredda vid ett

bayerskt bryggeri, der två jäsningar och s. k. underjäst begagnas samt

lagring under c:a 3 månaders tid. Ett annat blir resultatet vid ett svagdricksbryggeri,

der endast en jäsning under högst 4 dygn företages och

dertill med ett annat slag af jäst, s. k. öfverjäst. Redan på tredje

dygnet efter bryggningen är drickat färdigt och utlemnas genast till

konsumenten. Äfven vid 10 å 12 procent extrakthalt uppstår på denna

tid ingen nämnvärd alkoholhalt. I allmänhet hålla svagdricksbryggerierna

sitt vanliga svagdricka vid en extrakthalt af 5 å 6 procent, samt

en annan bättre sort omkring 10 procent, båda nästan utan alkohol.

Det omtalade beräkningssättet, att bestämma alkoholhalten efter vörtens

extrakthalt, duger endast då, när allt socker under längre tids lagring,

2 å 3 månader, får öfvergå till kolsyra och alkohol. Till detta 2 å 3

månaders lager af dricka skulle för ett något så när stort svagdricksbryggeri,

med en omsättning t. ex. af dricka efter 100,000 kilo malt

pr år, erfordras lagringsfat, rymmande 200,000 liter samt källare till

dessa kärls förvaring. Den totala frånvaron af sådana kärl borde väl

bäst bevisa, att endast svagdricka tillverkas, likasom att den återförsäljare,

som försäljer dricka från kärl, märkta med ett sådant bryggeris

stämpel, handlar med lofgifna varor.

Så är förhållandet med alla svagdricksbryggerier.

Gemensamt för all bryggning är maltets uppblötning, utlakning

med vatten af lagom värmegrad under stark omröring, tills stärkelsen

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.

med den befintliga diastasens tillhjelp öfvergått till maltos, dextros m. m.

samt öfvergått i lösning, denna vörts afkylning, sedan den förut blifvit

kokt under humletillsats tills ägghviteämnena koagulerats och afskilts.

De starkare maltdryckerna (således å de bayerska bryggerierna) jästa

nu vörten med underjäst vid 4 å 5 grader, en långsam jäsning under

cirka 14 dagar inträder, hvarvid under kolsyre- och alkoholbildning

jästen sjunker till jäskarets botten, den jästa vätskan afdrages på mindre

kärl i och för efterjäsning samt öfverföres derpå till lagringsfat, att

lagras under cirka 3 månader, och är sedan färdig att utsändas till

konsumenterna. Detta är då bayerskt Öl. Vid de svagare maltdryckernas

tillverkning å våra svagdricksbryggerier deremot jästas den förut

omtalade vörten med s. k. öfver jäst vid en temperatur af 13 å 14 grader,

ja ännu högre. Jäsningen går vid denna temperatur raskt, redan

efter 48 timmars jäsning är drickat färdigt; jästen, som bildats, ligger

som ett tjockt, segt täcke på ytan och hindrar kolsyran att gå bort,

drickat tappas direkt från karet på småankaren, som genast eller så fort

ske kan utköras till konsumenterna. Större lager än för 4 å 5 dagar

finnes aldrig, utan en blifvande brygds storlek beräknas efter de beställningar,

som finnas inne eller väntas. Skulle åtgången vara mindre

än som beräknats, aftappas det osålda drickat på ett par leglar, och

nästa brygd måste uppskjutas, så att den ej blir färdig förr än förra

brygden är slutsåld.

På de flesta bayerska bryggerier bruka de första urlakningarna å

maltet användas till starkare maltdrycker och endast de sista användas

till svagdricka.

Af ofvanbeskrifna metoder framgår bland annat, att ej den större

eller mindre mängden maltextrakt i vörten bestämmer, som mången

tror, en drycks alkoholhalt, utan att det är jäsmetoden, lagring och temperatur,

som bestämma, om ett dricka skall hänföras till starkare eller svagare,

ty då ofvan beskrifna underjästa dryck håller mycket alkohol

och litet extraktivämnen, håller det öfverjästa drickat nästan ingen

alkohol, men så mycket mera närande extraktivämnen. Hvad isdrickat

beträffar, som jäses lika med ölet, d. v. s. med underjäsning och lagring,

beror dess ringa alkoholhalt derpå, att det i vörten aldrig varit

så mycket extrakt, att någon större mängd alkohol kunnat bildas, men

så finnes det heller inga extraktivämnen qvar, dess värde som näringsmedel

är lika med noll. Smaken på de s. k. starkare, isdrickat deruti

inbegripet, är genom beredningsmetoden helt olika det öfverjästa svagdrickat,

så att redan denna med lätthet torde för kontrollant eller polisman

angifva hvad slags dryck han har framför sig, hvilket ju äfven

s. 39 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13. 39

ger sig till känna af priset, som är cirka 4 öre pr liter för vanligt

svagdricka, till hvilket pris ingen starkare maltdryck kan säljas.

Om ej smaken vore så olika, skulle fusk å ett försäljningsställe

kunna ske medelst inblandning af Öl i ett maltstarkare svagdricka (cirka

10 å 12 procent), s. k. svensköl, julöl och dylikt, då dess pris är cirka

15 öre och på den grund ej hinder mötte att inblanda Öl, eller enbart

öl utgifvas för svagare maltdryck.

För vår del anse vi omöjligt att sådant fusk ostraffadt eller opåtalt

kunde bedrifvas, i synnerhet som ju en liten profningsapparat lär

vara uppfunnen.

Så mycket är säkert, att vanligt svagdricka med extrakt af t. ex.

6 procent omöjligt kan föranleda falsarier, om det blefve frigifvet från

maltdrycksförordningen vid försäljning.

Ett stort mål vore vunnet, som skulle välsignas af hvarje nykter

och ordentlig arbetare, om vanligt svagdricka från fat eller ankare (ej

å buteljer) kunde fritt få köpas å hvarje plats såväl på landet som i

stad. På den svage, o ordentlige skulle säkert den lätta tillgången på

svagdricka verka derhän, att han småningom lärde sig med denna dryck

släcka sitt begär efter starkare vara.

Eskilstuna den 18 februari 1896.

C. M. Sundberg.

Apotekare, 11 •'':

Disponent för svagdricksbryggerietj i Eskilstuna.

i

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.