Sök i Ratio Lex

Utlåtande angående motionen sina sympatier för asyler för drinkare, men ansåg ej lämpligt, att staten sjelf ombesörjde anordnandet af dylika, hvarför utskottet tillstyrkte Riksdagen att på extra Bill. till Riksd. Prof. 1890. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 18 Höft.

1896-04-28 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 2TU 1896:21, Utlåtande angående motionen sina sympatier för asyler för drinkare, men ansåg ej lämpligt, att staten sjelf ombesörjde anordnandet af dylika, hvarför utskottet tillstyrkte Riksdagen att på extra Bill. till Riksd. Prof. 1890. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 18 Höft.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 21.

1

N:0 21.

Ank. till Riksd. kansli den 28 april 1896, kl. 2 e. m.

Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 5

angående herr P. Waldenströms motion i fråga om

alkoholismens betraktande såsom en sjukdom m. m.

Till utskottet har blifvit öfverlemnad eu motion af herr P. Waldenström

med följande yrkande: att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t

hemställa, det ville Kongl. Maj:t utreda i hvad mån alkoholism kan betraktas

såsom en sjukdom, samt hvad som i sådant fall kan och bör från

statens sida göras för att bereda alkoholister nödig sjukvård.

Såsom motiv för motionen anföres, att dryckenskap^ icke blott är

en last utan en sjukdom, som hör behandlas såsom sådan, och att staten

har så mycket större skyldighet att bereda alkoholister tillfälle till sjukvård,

som det allmänna har stora inkomster af handeln med de drycker,

som utgöra källan till sjukdomen.

Redan vid 1889 års riksdag afgafs i detta ämne i Andra Kammaren

af herr E. Wrétlind en motion, hvari han begärde, att Riksdagen skulle

ställa ett anslag af 100,000 kronor till regeringens förfogande för att i

mån af behof anordna eller understödja enskilda asyler, bvilka hafva till

syfte drinkares återupprättelse till normal kropps- och själsbeskaffenhet.

Statsutskottet uttalade i sitt utlåtande angående motionen sina sympatier

för asyler för drinkare, men ansåg ej lämpligt, att staten sjelf ombesörjde

anordnandet af dylika, hvarför utskottet tillstyrkte Riksdagen att på extra

Bill. till Riksd. Prof. 1890. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 18 Höft. (N:o 21.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 21.

stat för ar 1890 anvisa och ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp

af 25,000 kronor att på de vilkor, Kongl. Maj:t egde att bestämma,

användas till understöd åt enskilda, för drinkares kurativa behandling upprättade

asyler.

Utskottets hemställan bifölls af Första Kammaren med den ändring,

att det ifrågavarande anslaget anvisades att på de vilkor, Kongl. Maj:t

egde att bestämma, användas dels till understöd åt enskilda, för drinkares

kurativa behandling upprättade asyler, dels till utgifning och spridning af

nykterhetsskrifter. Andra Kammaren deremot biföll en vid statsutskottets

betänkande fogad reservation af herr L. O. Larsson af innehåll, att Riksdagen

skulle på extra stat för år 1890 anvisa och ställa till Kongl. Maj:ts

förfogande ett belopp af 25,000 kronor att på sätt, Kongl. Maj:t pröfvade

lämpligast, användas för nykterhetens befrämjande. Riksdagens skrifvelse

blef författad i öfverensstämmelse med Andra Kammarens beslut.

Skälet dertill var, att man, i likhet med den ofvannämnda reservanten,

ansåg olämpligt att anslå medel till enskilda asyler, som ej funnes. Men

af frågans behandling framgick, att man erkände nyttan af alkoholisters

behandling i asyler, och att man var villig att lemna understöd åt sådana,

om de på frivillig väg upprättades.

Fyra år efteråt, eller år 1893, fick Riksdagen tillfälle att i handling

visa sin offervillighet för saken. Till nämnda års Riksdag inkommo herrar

S. J. Boéthius och K. E. Holmgren med en motion, hvari begärdes ett

understöd för år 1894 af 2,000 kr. till ett räddningshem för drinkare vid

Sans-Souci invid Upsala, hvilket hem var upprättadt på enskild väg tvenne

år förut.

Statsutskottet, som tillstyrkte anslaget, yttrade i sitt betänkande: »Då

räddningshemmet vid Sans-Souci, att döma af motionärernas redogörelse för

dess organisation och verksamhet, synes vara att hänföra till sådana asyler,

till förmån för Indika utskottet år 1889 uttalade sig och med afseende å

hvilka jemväl Riksdagen i dess helhet stälde sig ganska gynsam, samt det

nu endast är fråga om ett jemförelsevis obetydligt statsbidrag för att sätta

hemmet i tillfälle att, under fortsatt verksamhet efter hufvudsakligen enahanda

måttstock som hittills, samla större erfarenhet att lägga till grund

för en blifvande utvidgning, har utskottet ansett sig böra biträda motionärernas

förslag, sådant detsamma nu föreligger.»

Statsutskottets förslag bifölls af begge kamrarne, och Riksdagen har

sedan hvarje år beviljat 2,000 kr. till den nämnda anstalten.

Utskottet vill i förbigående nämna, att asyler för alkoholister finnas

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra Kammaren* Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 21. 3

upprättade i flere andra länder, såsom England, Frankrike, Tyskland, Schweiz,

Förenta Staterna och Norge.

Utskottet anser ej nödigt att redogöra för de skäl, som visa, att alkoholister

i allmänhet höra behandlas å sjukvårdsanstalter. Såsom kändt är,

intagas och vårdas en del alkoholister på de offentliga sjukhusen och hospitalen.

Enligt statistiken för år 1893 intogos samma årå de förra G64 personer

för »Alcoholismus chronicus, Delirium tremens» och å de senare 63 st. för

sinnessjukdomar, uppkomna genom missbruk af spritdrycker (Bidrag till

Sveriges officiella statistik för år 1893. Helso- och sjukvården I. tab. 13

sid. XXVI: 120 och II. tab. 0 sid. 13). Men alla dessa patienter äro endast

sådana, som genom nämnda missbruk lida af svårare sjukliga förändringar i

vissa organ er af kroppen. Flertalet af dem, som lida af alkoholism och

vilja begagna sig af kurativa medel häremot, kan icke vinna inträde å de

offentliga sjukhusen och hospitalen.

Så vidt utskottet har sig bekant, finnes i vårt land icke någon

annan enskild sjukvårdsanstalt för alkoholister än den vid Sans-Souci. Angående

denna anstalt är utskottet i tillfälle ''lemna följande upplysningar.

I första provinsialläkarens i Upsala län årsberättelse till medicinalstyrelsen

för år 1894 finnes införd en redogörelse för samma år angående

räddningshemmet Sans-Souci. Af densamma inheratas, att å hemmet, som

står under en styrelse, tillsatt af Upsala läns nykterhetsförbund, vårdats 7

personer, af hvilka 4 voro under året nyintagna. Vid årets slut qvarlågo

3. Af de utgångna ausågos 3 vara friska eller förbättrade samt 1 oförbättrad.

Sedan hemmet den 14 november 1891 började sin verksamhet,

hafva der vårdats 21 personer, af hvilka IS utgått och 3 äro qvar. Af

dessa 18 äro 11 friska eller förbättrade, 3 oförbättrhde (af hvilka 2 efter

någon tid aflidit), 2 återfallna (den ene efter 13, den andre efter 6 månader);

om 1 har hemmet ingen kännedom, enär han afrest till Amerika; 1

har afbrutit kuren.

Genom bref af den 28 sistlidne februari från hemmets föreståndare

herr C. Schwalbe har utskottet vidare inhemtat, att under loppet afår 1895

ingingo förfrågningar angående vård å hemmet för 25 patienter, som under

längre eller kortare tid ansågos. behöfva behandling för alkoholism. Af

dessa vårdades samma år å hemmet 7 patienter (dessutom 3, qvarvarande

från 1894). Under år 1896 till brefvets datum hade ingått förfrågningar

angående 10 patienter*. För 7 patienter hade inträde genast blifvit ifråga
*

Enligt bref af den 12 april från hemmets läkare herr doktor T. Brunnberg hade anmälningar

eller förfrågningar ytterligare ingått om plats för 8 patienter.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (No 2) Utlåtande N:o 21.

satt, men plats fans endast för eu patient samt för 2—3 om några månader.

Högst 6 patienter kunde samtidigt vårdas på hemmet.

Sammanställer man sistnämda uppgift om utrymmet å Saus-Souci med

de i förste provinsialläkarens i Upsala län årsberättelse för år 1894 lemnade

upplysningar angående hemmet, synes man kunna antaga, att inemot

1 år åtgår i medeltal för en kur på stället. Utskottet ville derjemte nämna,

att hemmet Sans-Souci står under tillsyn af Konungens befallningshafvande

i Upsala lån och vederbörlig läkare, samt att den för hemmets räkning

förvärfvade lägenhetens areal lär vara sådan, att den tillåter en utvidgad

verksamhet. Enligt hvad utskottet äfven förnummit, är dagafgiften för

patienter 2 kronor pr dag. Deraf följer måhända, att, om anstaltens ekonomi

tilläte att afgiften nedsattes, skulle ett vida större antal än hittills

söka inträde.

Huru otillräcklig denna anstalt är i sin nuvarande omfattning för att

uppfylla behofvet af sjukvård för sådana, som vilja och kunna begagna densamma,

ådagalägga ofvan gjorda meddelanden. Och än mer finner man

detta vid tanken på det stora g,ntal alkoholister, som ej kunna söka behandling,

derest ej kostnaden blifver billigare än å nämnda anstalt. Frågan är

särskilt behjertansvärd från den synpunkten, att det är ett af läkarne erkändt

förhållande, att alkoholism ej alltid är eu, blott genom egen skuld,

ådragen sjukdom, utan understundom grundar sig på nedärfda anlag eller

hvad man kallar medfödd sjuklig disposition.

Utskottet, som icke kan dela motionärens åsigt angående lämpligheten

och behofvet att hos Kongl. Maj:t begära utredning, i hvad mån alkoholismen

kan betraktas som en sjukdom, anser för närvarande tillräckligt att

föreslå en utredning angående lämpligheten att bereda tillfälle till sjukvård för

alkoholister i vidsträcktare mån än hittills, så att en större praktisk erfarenhet

må förvärfvas än den, som anstalten vid Sans-Souci i sitt nuvarande omfång kan

lemna, till ledning för bedömandet af de åtgärder, som möjligen ytterligare i

framtiden böra vidtagas. Utskottet anser för öfrigt, i likhet med statsutskottet

och Riksdagen 1889, att asyler för alkoholister ej böra upprättas af staten

sjelf, men å andra sidan, att sådana, upprättade af enskilda personer eller

nykterhetsföreningar, ej gerna kunna vidmagthållas utan biträde af det

allmänna.

Utskottet får derför med anledning af den i ämnet väckta motionen

hemställa,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande Ko 21.

5

att Andra Kammaren för sin del beslutar, att

Riksdagen genom skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller,

att Kongl. Maj:t ville låta utreda, om och huru genom

statens åtgörande eller medverkan tillfälle till sjukvård

må kunna beredas alkoholister i vidsträcktare mån än

hittills å enskilda anstalter, för att derefter till Riksdagen

inkomma med sådant förslag, som utredningen

kan föranleda.

Stockholm den 28 april 1896.

A utskottets vägnar:

R. WALDENSTRÖM.

Reservation

af herr Waldenström, som ansett, att utskottets utlåtande bort hafva

följ ande lydelse:

Till utskottet har blifvit öfverlemnad — — — — Förenta Staterna

och Norge (lika med utskottet).

Hvad nu angår den frågan, om alkoholism är en sjukdom eller icke.

måste först enligt utskottets mening tillses, hvad med alkoholism förstås,

I sin verldsherömda bok om Alcoholismus chronicus säger framlidne generaldirektör

M. Huss:

»Med denna benämning betecknas sammanfattningen af de sjukdoms»yttringar

från nervsystemet, såväl dess psykiska som motoriska och sensitiva

sferer, hvilka, fortgående under kronisk form, ej stå i något direkt

»eller hufvudsakligt sammanhang med några, hvarken under lifstiden be»stämbara

eller efter döden för det obeväpnade ögat upptäckliga, förän d»ringar

i sammansättningen af nervsystemets vare sig centrala eller perife»riska

delar, och hvilka förekomma hos sådana, som längre tid, ihållande

»och i öfvermått njutit alkoholhaltiga drycker.»

Den frågan, om Alcoholismus chronicus är att anse såsom en sjukdom,

torde alltså icke behöfva diskuteras, så mycket mindre som våra allmänna

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra Kammarens Tillfälliga Ulskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 21.

sjukvårdsinrättningar mottaga till sjukvård patienter, sora lida deraf. Enligt

statistiken för år 1893 var antalet af patienter, som intogos på lasaretten

för »Alcoholismus chronicus, Delirium tremens» icke mindre än 608 män,

56 kvinnor. (Bidrag till Sveriges officiella statistik. Helso- och sjukvården I.

Medicinalstyrelsens berättelse för år 1893 tab. 13 sid. XXVI: 120).

Att missbruk af spritdrycker stundom vållar sinnesrubbning, är också

ett allmänt bekant faktum, och för sådana fall beredes sjukvård vid våra

hospital. Enligt de statistiska tabellerna intogos vid hospitalen i riket under

år 1893 för sådan sinnessjukdom 56 män, 7 kvinnor. (Bidrag till

Sveriges officiella statistik. Helso- och sjukvården II. Öfverstyrelsens öfver

hospitalen underdåniga berättelse för år 1893. Tab. 6, sid. 13).

Om dessa båda grupper kan alltså här icke blifva tal. Men med alkoholism

menas ock ofta ett drycken skaps b eg är, sota den dermed behäftade

trots alla föresatser och ansträngningar icke kan motstå. Angående denna

form af alkoholism hänvisar utskottet till den bilaga, som är fogad till

detta betänkande, äfvensom de yttranden af -professorerna Henschen och

Kjellberg, som äro anförda i herr Boetliii motion år 1893.

Huru en person i sådant tillstånd bör bedömas, torde ännu icke vara

eu afgjord sak. Som bekant, straffas han under närvarande förhållanden

med »böter för fylleri», när han faller för sitt olyckliga begär på ett förargelseväckande

sätt. Och om han blir alldeles förfallen, kan han dömas

till allmänt arbete. Emellertid börja allt flere och flere röster att höja

sig, som fråga, om detta är rätt, och om icke den arme drinkaren, som

kommit i ett sådant tillstånd, snarare bör behandlas såsom sjuk än såsom

brottslig, äfven om han — hvilket dock, såsom bilagan visar, icke alltid

är fallet -—genom eget förvållande bragt sig deri.

Denna åskådning har ock tagit sig uttryck i den mängd asyler för

drinkare, som i olika länder upprättats. Äfven i vårt land har på enskildt

initiativ eu sådan anstalt kommit till stånd i hemmet »Sans Souci» vid

Upsala, hvilket hem sedan några år åtnjuter understöd af statsmedel.

Angående verksamheten vid denna anstalt meddelar provinsialläkaren

i Upsala i sin berättelse till medicinalstyrelsen för 1894 (den senast tryckta)

följande uppgifter:

»A hemmet, som står under eu styrelse, tillsatt af Upsala läns nykterhetsförbund,

hafva under nämnda år vårdats 7 personer, af hvilka 4 voro

under året nyintagna. Vid årets slut qvarlågo 3. Af de utgångna ansågos

3 vara friska eller förbättrade samt 1 oförbättrad. Sedan hemmet den 14

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskolts (N:o 2) Utlåtande N:o 21. 7

november 1891 började sin verksamhet, hafva der vårdats 21 personer, af

hvilka 18 utgått och 3 äro qvar. Af dessa 18 äro 11 friska eller förbättrade,

3 oförbättrade (af hvilka 2 efter någon tid aflidit), 2 återfallna (den

ene efter 13, den andre efter 6 månader); om 1 har hemmet ingen kännedom

enär han afrest till Amerika; 1 har afbrutit kuren.»

Till yttermera visso har utskottets ordförande vändt sig i skrifvelse till

herr stadsläkaren T. Brunnberg i Upsala, som tjenstgjort såsom läkare vid

hemmet »Sans Souci» under alla de år, det varit i verksamhet, och han

har lemnat det högst behjertansvärda svar, som finnes bifogadt till detta

utlåtande.

Å andra sidan lärer det väl emellertid icke kunna förnekas, att det

måste vara förenadt med mycket stora svårigheter att afgöra, när och under

hvilka förhållanden dryckenskapen bör betraktas och behandlas såsom en

last och ett brott, eller när den bör anses och behandlas såsom en sjukdom.

Att göra alla supare till sjuklingar kan omöjligen vara rätt. Utskottet

har sig ock bekant, att frågan för närvarande inom läkarekretsar

såväl i som utom vårt land är föremål för liflig uppmärksamhet

och diskussion. Och det kan derför icke annat än dela motionärens mening,

att Kongl. Maj:t bör låta det vara sig angeläget att åstadkomma en,

så långt möjligt är, tillfyllestgörande utredning genom sakkunnige män.

På grundvalen af de erfarenheter, som blifvit gjorda vid anstalter och inom

läkarekretsar såväl i Sverige som i andra länder, torde man ock kunna komma

ganska långt i detta afseende. Och får utskottet derför med anledning af

motionen hemställa,

att Andra Kammaren må besluta, att Riksdagen

i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, det täcktes

Kongl. Maj:t låta genom sakkunnige män på grundvalen

af de erfarenheter, som dels inom Sverige

dels i andra länder vunnits, utreda, i hvad mån

personer, som lida af ett oemotståndligt dryckenskapsbegär,

kunna och böra anses såsom sjuklingar, samt

med anledning af de resultat, som en sådan utredning

kan leda till, föreslå för Riksdagen de åtgärder, som

böra från statens sida vidtagas för att bereda alkoholister

af nu nämnda slag lämplig sjukvård.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 21.

Bilaga Ull herr Waldenströms reservation.

Hem Lektor P. Waldenström, Stockholm.

Till svar å Eder skrifvelse den 11 dennes anhåller jag få i korthet

meddela följande.

Med begreppet alkoholism förstå vi läkare en sammanfattning af alla

de fysiska och psykiska rubbningar i organismen, som uppkomma genom

missbruk af spirituösa. Vi betrakta under alla förhållanden alkoholismen

som en sjukdom sui generis, vare sig den uppträder under akut eller kronisk

form och oafsedt hvilka etiologiska moment ligga till grund för densamma,

antingen den träffar en fullt normal person eller etablerar sig hos

en individ med eu viss sjuklig predisposition eller med ärftliga anlag för

sjukdomen från närmare eller aflägsnare slägtled.

Vanligen betraktas ju alkoholismen uteslutande som en följd af spirituosamissbruk,

och utan vidare bryter man stafven öfver dylika patienter,

såsom sjelfförvållande till sin sjukdom och dess följder. Men analvseras

de olika fallen, finner man ofta, och kanske oftast, att äfven det ofvannärnnda

momentet, den ärftliga prsedispositionen, måste tagas med i beräkningen

såsom en bidragande eller framkallande sjukdomsanledning. Detta etiologiska

moment är ju, som vi veta, en vigtig patogenetisk faktor i alla sjukdomar

och får aldrig lemnas ur sigte, der det gäller att bedöma en sjukdoms

uppkomst och utveckling. Ett exempel härpå är den form af alkoholism,

som vi kalla Dipsomani. Dipsomanen eller periodsuparen lider af en verklig

psychos, oftast ärfd från närmare eller aflägsnare slägtled. Han vill ej falla,

han gör de mest aktningsvärda försök att motstå den dominerande åtrån efter

spritdrycker såsom det enda medlet, som förmår släcka den olidliga törsten

och skingra den tryckande ängslan, som ansätter honom vid vissa tider, men

dukar dock slutligen under och faller till sin stora sorg för frestelsen. Ej

är här spritbegäret någou last, och ej är en dylik olycklig varelse fullt tillräknelig

för sitt handlingssätt. Den mentala ompröfningen är upphäfd, och

hjernan eger ej förmåga att kontrollera vare sig tankar eller handlingar. Han

står på gränsen till sinnessjukdom. Dylika patienter äro ganska allmänt

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 21.

förekommande. Härmed vill jag nu icke hafva sagt, att alla de olika former,

hvarunder alkoholismen uppträder, äro beroende af en dylik ärftlig belastning

eller en medfödd sjuklig disposition, men jag vill framhålla, att

dylika degenererade varelser ej få kallas lastbare supare, och att de, på grund

af hvad jag nämnt, måste anses mindre tillräknedgå, i synnerhet i jemförelse

med andra supare, som ej hafva ärft denna obetvingliga impulsiva drift, som

vi finna hos dipsomanerna. Den enda möjliga räddningen för dylika

svåra fall är isolering under en längre tid, ju längre desto bättre, i lämplig

anstalt, afsedd för dylikt ändamål. Endast på sådant sätt kunna de periodiska

anfallen småningom försvinna, och hjernan skonas från de eljest allt

oftare påkommande skakningar, som sjukdomen har med sig. Mången patient

af denna typ har utskrifvits från asylerna fullt återstäld till kropp och

sinne. Och lika väl som staten offrar flere millioner kronor på asyler för obotligt

sinnessjuka, lika väl synas mig dessa dipsomaner vara förtjente af skydd

och hjelp från statens sida, då de så kunna återföras igen till samhället och

familjen med återvunna själs- och kroppskrafter.

Den läkarevård, som egnas våra patienter, är naturligen lämpad efter

hvars och ens sjukdomstillstånd: arbete, flitig rörelse i det fria, god och

kraftig kost jemte bad och medicin, der sådan är indicerad. I lämpliga fall använder

jag den hypnotiska suggestionen, som jag funnit vara ett godt hjelpmedel

i månget fall. Enligt min erfarenhet verkar denna metod särdeles

lugnande och stärkande på hjerna och nervsystem. Den kan betvinga, i

månget fall, patientens sjukliga törst och dermed sammanhängande längtan

och åtrå efter spritdrycker, som förr utgjorde det enda hjelpmedlet vid de

återkommande perioderna. Den är och förblir, denna metod, ett värdefullt

hjelpmedel vid behandling af alkoholister.

I eder skrifvelse frågar ni mig, herr lektor, om de 11 såsom »friska och

förbättrade» utskrifna varit sådana, att de kunnat motstå rusdryckernas frestelse.

Derpå kan jag svara Er med ja. Blott en har återfallit. 2 af dessa

11 äro döda i mellankommande sjukdomar. De öfrige åro fortfarande fullt

friska, arbetsföra och fria från sitt rusdrycksbegär. Jag kan för öfrigt upplysa

Eder, att af de 28, som vårdats i vårt hem »Sans Souci» under de 5

år, som hemmet haft sin verksamhet, 24 utgått, deraf 13 såsom friska eller

förbättrade och fortfarande fria från sitt rusdrycksbegär. 4 äro qvarliggande

'' å hemmet. Tillsammans hafva 65 anmälningar eller förfrågningar inkommit,

och deraf i år redan 18. Vi kunna ju sålunda våga hoppas, att vår anstalt

vunnit förtroende; skada blott, att utrymmet är så ringa och våra resurser

äro sa små. Vi hoppas dock, att vårt exempel skall verka uppmuntrande,

lull. till lliksd. Urat. IS!)/!. 8 Samt. 2 Afl. 2 Hand. 18 Haft.. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 21.

så att flere anstalter för alkoholisters behandling så småningom skola komma

i gång. Bäst dock, att staten ej tager hand om saken helt och hållet.

Min tanke är, att de enskilda nykterhetssällskapen bäst ordna om dylika inrättningar,

då det visat sig, att det personliga intresset för'' nykterhetssaken

är ett vigtigt och kanske det vigtigaste inlägget vid ett rätt och effektivt

handhafvande af dessa räddningshem.

Förlåt nu min långrandiga redogörelse. Mycket vore att tillägga, men

det sagda må vara nog och kanske mer än nog. Ni sjelf, herr lektor, är

ju så inne i dessa frågor, och hoppas vi alla, som äro intresserade för saken,

att ni för den fram till det mål, som är gagneligast.

Vill staten blott räcka en hjelpsam hand, der det behöfves, torde nog

dessa stackars sjuklingar få det drägligare och bättre, än de hittills haft det.

Med sann högaktning

Upsala den 12 april 1896.

Tyko Brunnberg.

Stockholm, Iduns Tryckeri Aktiebolag, 1896

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.