Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion om afskaffande af rättigheten att på nederlag upplägga spanmål.

1896-03-03 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1896:10, Betänkande, i anledning af väckt motion om afskaffande af rättigheten att på nederlag upplägga spanmål.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

1

N:o 10.

Ank. till Riksd. kansli den 4 Mars 1896, kl, 5 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om afskaffande af rättigheten

att på nederlag upplägga spanmål.

I en inom Första Kammaren väckt motion, n:o 12, föreslår herr K.

Bohnstedt, att Riksdagen behagade till Kongl. Maj:t aflåta skrifvelse med

begäran om sådan ändring i tullstadgan af den 2 November 1877, att

rättigheten att på nederlag upplägga spanmål, omalen och malen, varder

upphäfd.

Motionären erinrar om, att 1895 års bevillningsutskott tillstyrkt ett

då af honom framstäldt liknande förslag, och att Första Kammaren med

stor majoritet biträdt detsamma, samt hänvisar till den förra motionen och

utskottets deröfver afgifna betänkande.

Härjemte anför motionären:

»Under frågans debattering i Riksdagen anfördes emot nederlagsrättens

borttagande, att man, hvad södra Sverige beträffar, derigenom endast skulle

gynna frihamns-institutionen i Köpenhamn, samt att importören alltid hade

utväg att i Danmark eller Norge upplägga huru stora qvantiteter som

helst uti för ändamålet förhyrda magasin. Hvad nu Köpenhamns frihamn

angår, så, om man granskar bestämmelserna för dess frivarulager, finner

man, att lagerafgiften der uppgår till högst 4 kronor, lägst 75 öre för

hvarje qvadrataln i upplagsrummen för halfår räknadt, eller ock per

månad från 67 till 13 öre per qvadrataln, samt att hyran skall förskottsvis

betalas. Lägges nu härtill lossningskostnaden samt transport till svensk

hamn med dervid förbunden förnyad lastning och lossning, så torde alla

Bill. till Rilcsd. Prot. 1890. 5 Sami. 1 Afd. .9 Häft. (N:o 10).\ 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

dessa kostnader mångdubbelt öfverstiga räntan å tullafgiften — och äfven

om varan, då frilager ej anlitas, endast drabbas af hyres- samt transportoch

lossningskostnader, blifva dessa dock så betungande, att denna utväg

ej gerna kan komma att anlitas.

I det förslag till förordning om frilager och frihamn, som af komiterade

den 22 Juni 1895 till Kongl. Maj:t afgifvits, föreslås i § 20, att

spannmål, omalen och malen, alla slag, ej må i frilager intagas eller i frihamn

införas, hvaraf torde framgå, att enligt deras uppfattning nederlagsinstitutionen

för spanmål ej bör bibehållas.

Då rättigheten att på nederlag upplägga spanmål och mjöl obestridligen

mycket bidrager till den för vårt jordbruk ruinerande spanmålsimporten

med dermed förenad öfverdrifven spekulation, synes det vara en

bjudande nödvändighet för beredande af en sundare spanmålsmarknad

inom landet, att nederlagsrätten för spanmål ju förr dess hellre måtte

upphäfvas.»

Under nedannämnda år hafva råg och hvete samt råg- och hvetemjöl

varit föremål för införsel och för uppläggning på nederlag i den omfatta

ning följande tabell utvisar:

År

Införsel.

Uppläggningar på

nederlag.

Behållning på

nederlag den

1 januari.

Ton.

Ton.

o/o af

införseln.

Ton.

1890

203,175

28,492

14,02

9,424

1891

187,536

69,049

36,82

5,392

1892

227,572

59,362

26,09

39,261

1893

251,124

82,361

32,80

17,730

1894

350,716

91,094

25,97

21,220

1895

248,144

63,375

25,54

13,371

Nederlagsrätten, som i vårt land är af gammalt ursprung, var under

senare delen af förra århundradet inskränkt till ett fåtal varuslag, hvari

spanmål dock var inbegripen, men omfattar numera sedan lång tid tillbaka

alla varuslag med undantag af bränvin och sprit af säd eller potatis,

då dessa varor blifvit från utrikes ort införda, samt sprängämnen. Långt

ifrån att utvecklingen hittills gått ut på att inskränka rätten att upplägga

varor på nederlag, har tvärtom med allt större styrka den mening gjort

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10. 3

sig gällande, att de med nederlagsrätt^ förenade lättnaderna i varuomsättningen

borde utvidgas, och, såvidt utskottet har sig bekant, har icke

heller i någon utländsk tullagstiftning spanmål blifvit utesluten från

nederlagsrätten.

Skäl synas också förefinnas till det antagandet, att en sådan uteslutning

skulle kunna för landet medföra betänkliga vådor. Så länge landets

produktion af brödsäd icke på långt när motsvarar konsumtionen, är det

nämligen en nödvändighet, att spanmål utifrån införes i stor myckenhet, och

gifvet är, att just nämnda omständighet måste medföra stark'' spekulation i

denna vara. Rätten för importören att upplägga den införda spanmålen

på nederlag åstadkommer enligt utskottets förmenande icke att spekulationen

blir mera osund. Tvärtom verkar nämnda rätt otvifvelaktigt ett

mera konstant pris å spanmål än hvad som skulle blifva följden, om nederlagsrätten

upphäfdes. Då på grund af inträffade förhållanden, såsom befarad

missväxt inom landet eller en antaglig stegring af spanmålsprisen på den

utländska marknaden, en större import egt rum än hvad behofvet sedermera

visat sig hafva kraft, måste det såväl för importörerna som för

spanmålsproducenterna inom landet vara till fördel, att det öfver behofvet

befintliga öfverskottet kan utan allt för stor förlust för importörerna åter

utföras, hvilket väl kan ske med den spanmål, som blifvit upplagd på

nederlag, men icke med den redan förtullade varan, enär importören, om

denna åter utföres ur riket, förutom kostnaderna för uppläggning och

magasinering m. in., jemväl går miste om det erlagda tullbeloppet.

Skulle genom sådana dryga förluster återutförseln af berörda öfverskott

förhindras, nödgas de importörer, som icke äro dess mera kapitalstarka,

att realisera öfverskottet på den inhemska marknaden, hvarigenom

prisen å denna, till skada för de inhemska producenterna, det

vill säga jordbrukarne, komme att nedtryckas, och detta så mycket

mera, som prisfallet å denna vara, när behofvet deraf är fyldt, eger rum

i större proportion än den ökade tillgången, i det att icke annat än undantagsvis

för någon finnes anledning att förskaffa sig mera brödsäd än hvad

han behöfver endast af det skälet, att priset derå är lågt. Om man deremot

tänker sig ett motsatt fall, såsom att, på grund af utsigter till en riklig skörd

inom landet och i anledning deraf förmodadt prisfall å spanmål, importen

af denna vara nedbringas till en ringa qvantitet, men att till följd af

inträffande ogynsamma förhållanden, såsom dåligt bergningsväder eller

dylikt, skörden blir förstörd, då är nederlagsrätten ett medel att afböja

faran för spånmålsbläst och dermed följande dyr tid. 1 händelse nederlagsrätten

icke finnes, är det nemligen i sist förutsatta fall med stor fara för förlust

förenadt att, medan utsigterna till god skörd äro för handen, införa spån
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

mål, hvadan sådan införsel så mycket som möjligt undvikes, och sedan

det blifvit uppenbart, att brist på säd kommer att inom landet uppstå,

verkar möjligheten af att tullarne af sådan anledning komma att nedsättas

eller upphäfvas hämmande på den behöfliga införseln, till dess den sena

årstiden och de försvårade kommunikationerna lägga hinder i vägen för

att landets behof af spanmål blifver fyldt. Häraf kunna således, särskildt

för de norra delarne af landet, svåra tider uppstå, då deremot importörerna,

i händelse de genom nederlagsrätten äro skyddade mot alltför stor förlust

på grund af‘”möjligen blifvande prisfall eller tullförändringar, säkerligen

begagna sig af denna rätt för att i tid införa tillräckliga qvantiteter af

spanmål och derigenom motverka en plötslig och allt för stor stegring i

de normala spanmålsprisen.

Ett borttagande af nederlagsrätten skulle dessutom med all sannolikhet

medföra, att svenska köpmän komme att upplägga spanmål i förråd

på väl belägna platser i våra grannländer Danmark och Norge. De kostnader,

som genom spanmålens uppläggande i dessa länder skulle komma

att drabba köpmännen, torde ej heller vara så stora som motionären framhållit,

i det att frihamn ej behöfver anlitas, utan spanmålen kan uppläggas

på annan lämplig plats.

Förutom de nu framhållna, med nederlagsrättens borttagande förenade

olägenheter bör äfven beaktas, att svårigheten för köpmannen att belåna

varan ökas och att tvånget för köpmannen att vid införseln betala hela

tullbeloppet måste medföra, att handeln med spanmål för den mindre

kapitalstarke i så betydlig grad betungas, att måhända endast de stora

kapitalisterna skulle ega nog kraft att sysselsätta sig med idkande af

sådan handel. Då spanmålshandeln således genom nederlagsrättens borttagande

antagligen komme att inskränkas till ett fåtal personer, skulle det

för dem blifva så mycket lättare att till sin fördel bestämma prisen på

spanmålsmarknaden, hvilket icke vore till fromma vare sig för landet i

dess helhet eller särskildt för landets jordbrukare.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

att herr Bohnstedts motion icke må af Riksdagen

bifallas.

Stockholm den 3 Mars 1896.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAYALLI.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

Reservationer:

af herrar Cavalli och Weinberg;

samt af herrar friherre Alströmer, Nisser, grefve Kling spor, Stephens,

Philipson, Almström, Almqvist och West er, hvilka anfört:

»Den storartade utveckling, kommunikationsväsendet i våra dagar

vunnit, har gjort det möjligt att, oberoende af afstånd, införa brödsäd

från länder, i hvilka till följd af åtskilliga förhållanden, såsom lågt jordvärde,

varmare klimat, låga arbetslöner m. m., priset å spanmål väsentligen

understiger det pris, hvartill sådan kan här i landet produceras.

Då denna i stor skala drifna import började hota vår inhemska jordbruksnäring

med ruin, blefvo till dennas skydd mot konkurrensen med den

billigare utländska spanmålen tullar å jordbruksalster införda. Afsigten

med denna åtgärd var naturligtvis att bereda den svenske jordbrukaren

förmånen af en höjning i priset på den af honom producerade spanmålen

med hela det belopp, hvartill tullarne blifvit bestämda. Detta syftemål

motverkas emellertid, bland annat, äfven af rättigheten att å nederlag

upplägga spanmål. Nederlagsrätten, hvilken får åtnjutas under icke

mindre än fem år från det en vara blifvit till nederlag angifven, medför,

som bekant, den förmån för importören, att erläggande af tullafgift för

varan icke behöfver ega rum förr än densamma från nederlaget uttages

och under vissa vilkor icke ens då, utan först viss tid, högst nittio dagar,

derefter; hvartill kommer, att varan, om så önskas, kan utan tullafgifts

erläggande få återutföras. Det synes reservanterna uppenbart, att dessa

med nederlagsrätten förenade förmåner, af hvilka krediten å tullafgiften

medför en, i fråga om en vara af den betydelse som spanmål, ingalunda

obetydlig räntevinst, måste innebära en stark frestelse till spekulation på

motsedda prisstegringar å sådan vara, af hvilka prisstegringar den inhemske

landtbrukaren, derest icke sådant genom omåttlig import förhindras, skulle

hafva nytta. Att importörer af spanmål också väl insett, hvilka fördelar,

som beredas dem genom nederlagsrätten, framgår tydligt af den vidsträckta

omfattning, hvari densamma af dem tagits i anspråk. Vid första

ökning af priset å spanmål utsläppas af svaga spekulanter de å nederlagen

upplagda, ofta på kredit inköpta förråden af den billigare utländska

varan i marknaden, och följden häraf blir helt naturligt, att den inhemske

producentens spanmål ej kan ernå det förhöjda priset — äfvensom

Bill. till Riksd. Prat. ■''/ Sami. 1 Afd. .9 Höft. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

försäljningen deraf försvåras, och att såmedelst den med tullarne åsyftade

verkan åtminstone delvis förfelas. Och vidare, då sådan spekulation just

genom den med nederlagsrätten förenade krediten å tullafgiften kan möjliggöras

för personer, som sakna såväl kapital som affärserfarenhet, framkallas

på så sätt flerahanda osunda förhållanden inom affärslifvet, hvilka måste vara

till största skada för det allmänna bästa. Borttagande af nederlagsrätten

för spanmål skulle, enligt reservanternas mening, lägga väsentliga hinder

i vägen för en dylik osund spekulation.

Då det mål, som åsyftades med införande af tullar å spanmål, var

att, genom höjning af priset å sådan vara med det belopp, hvartill tullarne

bestämts, söka upphjelpa vårt lands hufvudnäring ur det betryckta läge,

hvari densamma till följd af den ruinerande konkurrensen med utlandet

dess värre länge befunnit sig, men detta i så hög grad behjertansvärda

syfte i viss mån motverkas af nederlagsrätten för spanmål, hvilken, på

sätt reservanterna tro sig hafva ådagalagt, är egnad att förringa nämnda,

med tullarne afsedda verkan, samt dessutom medför andra beaktansvärda

olägenheter, finna sig reservanterna icke kunna biträda utskottets beslut,

utan hemställa,

att herr Bohnstedts ifrågavarande motion må af

Riksdagen bifallas».

Stockholm, Ivar Haeggatröms boktryckeri, 1890.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.