Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion angående ändring i 5 § af underrättelserna om hvad vid tulltaxans tillämpning iakttagas bör.

1896-03-17 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1896:14, Betänkande, i anledning af väckt motion angående ändring i 5 § af underrättelserna om hvad vid tulltaxans tillämpning iakttagas bör.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.

N:o 14

Ank. till Riksd. kansli den 17 Mars 1896, kl. 3 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion angående ändring i 5 § af

underrättelserna om hvad vid tulltaxans tillämpning iakttagas

bör.

(l:a A.)

I 5 § af underrättelserna om hvad vid tulltaxans tillämpning iakttagas

bör är stadgadt följande:

»Å inkommande varor, som enligt taxan förtullas med vissa procent

af värdet, bör godsegaren uppgifva inköpspriset med tillägg af

emballagets värde jemte assurans, frakt och annan derå använd kostnad,

intill dess de till lossningsorten anländt. Godsegarens uppgift skall,

så vidt ske kan, styrkas af faktura och konossement.»

I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 116, har herr A.

Petri föreslagit, att ordalagen i 5 § af tulltaxeunderrättelserna måtte, till

en noggrannare öfverensstämmelse med lagstiftarens verkliga mening,

ändras derhän, att i stället för orden »till lossningsorten anländt» införas

orden »till riket anländt».

Till stöd för detta yrkande anför motionären, att berörda 5 § af

tulltaxeunderrättelserna af generaltullstyrelsen tolkas så, att uti de i

paragrafen omförmälda varors tullpligtiga värde inberäknas äfven den

frakt, som belöper å godset för transporten inom landet. Sedan motionären

derefter uppräknat de vigtigaste af de varuslag, för hvilka tullen

Bill. till Riksd. Prot. 1806. 5 Sami. 1 Afd. 13 Haft. (N:o 14). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.

utgår efter värdet, yttrar motionären: »Det är klart, att detta måste

ansenligt fördyra varan, der tullafgiften redan i sig sjelf är så hög som

15 eller 10 procent af värdet, och ett fördyrande inträder likaledes, om

man söker undgå fraktberäkningen genom att hålla agent å importorten

och der omlasta varan, frånsedt obeqvämligheten och ofta skadan, som

uppstår vid ompackning. Härtill kommer det origtiga deruti, att det

på de olika platserna skall betalas olika tull för samma varor, t. ex.

Stockholm och Piteå, på grund deraf att varorna fraktas inom vårt

eget land. 1 våra dagar, då konkurrensen är så stor, att man måste

påräkna endast ett minimum af vinst, kunna sådana fördyranden och

differenser blifva i högsta grad hinderliga för handeln och omsättningen

i fråga. Om man å andra sidan kan slippa betala tull å en hög

jernvägsfrakt genom att få sina varor sjöledes direkt till Stockholm eller

Piteå, hvilket visst icke alltid låter sig göra, så bidrager ej detta till

ökade inkomster för statens jernvägar.

Jag kan icke föreställa mig annat, än att lagstiftaren menat, att

tull endast skall upptagas för import till riket, så att, då varan en gång

inkommit till någon ort inom riket, den sedan skall betraktas som

svensk vara, fri från tullfördyrande vid vidare transport mellan rikets

olika orter.»

Vid behandling af denna motion har utskottet jemväl förehaft en

genom remiss den 24 sistlidne Januari af Kongl. Maj:t .till utskottet

öfverlemnad underdånig framställning från Sveriges allmänna handelsförenings

styrelse om vidtagande af åtgärder till undanrödjande af de

missförhållanden, som förmenats härröra af generaltullstyrelsens ofvan

omförmälda tolkning af ifrågavarande stadgande; varande vid remissen

fogadt bland annat generaltullstyrelsens i ämnet infordrade underdåniga

utlåtande. I detta utlåtande har generaltullstyrelsen, efter en redogörelse

för framställningens innehåll, anfört följande: Med det i § 5 af

tulltaxeunderrättelserna använda uttrycket »lossningsorten» kunde uppenbarligen

icke förstås annat än den hamn, der varan för tullbelianäliny

upplossas, vid hvilket förhållande den tolkning, styrelsen gifvit åt ifrågavarande

paragraf, vore lagligen grundad. Tillgodoseendet af det i ansökningen

framstälda önskningsmål skulle således förutsätta en ändring

i nämnda författningsrum. För en sådan åtgärd saknades emellertid,

så vidt styrelsen kunde finna, giltigt skäl. Så länge en vara befordrades

transito, vore densamma städse i tullbehandlingshänseende att betrakta

såsom ännu varande utom landet, och någon rubbning häri kunde

icke anses påkallad af den åberopade omständigheten, att berörda grund
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14. 3

sats i tillämpningen ledde dertill, att samma slags vara kunde komma

att draga olika tull på olika platser i riket; ty enahanda förhållande

inträffade naturligtvis — utan att detsamma kunde betecknas såsom

missförhållande — på grund af vexlande fraktkonjunkturer m. m. ofta

äfven i det fall, att samma slags vara samtidigt infördes till olika

svenska lossningsplatser eller till och med till en och samma lossningsort

och icke befordrats transito inom landet. Generaltullstyrelsen hemstälde

derför, att Kongl. Maj:t måtte finna den underdåniga ansökningen icke

till vidare åtgärd föranleda.

Huruvida den tolkning af ordalydelsen i 5 § i tulltaxeunderrättelserna,

som generaltullstyrelsen i ofvan anförda utlåtande velat göra

gällande, må anses rigtig eller icke, derom vill utskottet icke uttala

något omdöme. Deremot hyser utskottet den uppfattning,, att det icke

är med rättvisa och billighet förenligt, att uti det tullpligtiga värdet af

sådana inkommande varor, som enligt tulltaxan förtullas med vissa procent

af värdet, skall inberäknas jemväl kostnad för frakt inom landet, och

sådant synes ej heller hafva kunnat vara lagstiftarens mening. Utskottet

anser nemligen, att det tullpligtiga värdet af en från utrikes, ort inkommande

vara bör motsvara varans värde vid ankomsten till riket och

således icke i någon mån stegras på grund deraf att densamma fraktats

längre eller kortare väg inom riket, i hvilken händelse tull skulle erläggas

jemväl för kostnaden för det inom landet utförda arbete, som

uppkommit genom varans forslande inom landet. I olikhet med generaltullstyrelsen

anser derför utskottet, att nämnda författningsrum bör sa

ändras, att deraf tydligen framgår, att det tullpligtiga värdet vid införsel

sjöledes motsvarar värdet i den hamn, der varan först lossas ur

från utlandet inkommande fartyg, och vid införsel landvägentmotsvarar

värdet vid den tullplats, dit densamma först anländt.

Utskottet hemställer derför,

att Riksdagen måtte besluta följande förändrade

lydelse af 5 § i tulltaxeunderrättelserna:

»Å inkommande varor, som enligt taxan förtu.llas

med vissa procent af värdet, bör godsegaren uppgifva

inköpspriset med tillägg af emballagets värde jemte

assurans, frakt och annan derå använd kostnad, intill

dess de anländt, derest de fraktats med fartyg, till

den hamn, dit de äro destinerade eller der de för

vidare befordran till destinationsorten ur fartyget

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.

lossas, och derest de fraktats å annat sätt, till första

svenska tullplats. Godsegarens uppgift skall, så vidt

ske kan, styrkas af faktura och konnossement. Företes

icke dessa handlingar, vare tullkammaren pligtig,

likasom den i allt fall är berättigad, att genom tillkallade

två sakkunniga personer låta besigtiga varan

och å angifningsinlagan anteckna antingen deras godkännande

af det uppgifna värdet eller den tillökning

deri, som de anse skäligen böra göras. Vill godsegaren

icke verkställa förtullning efter det af besigtningsmännen

varan åsätta värde, skall skriftligt bevis

derom å angifningsinlagan tecknas och varan derefter,

så fort sig göra låter samt sist inom en månad från

angifningen, genom tullkammaren å offentlig auktion

försäljas. Sedan tullafgiften, beräknad efter försäljningsbeloppet,

derest detta öfverstiger godsegarens

värdeuppgift, men alltid minst efter denna senare,

blifvit jemte auktionsomkostnaderna afdragen, skall

behållna auktionssumman godsegaren tillställas.»

Stockholm den 17 Mars 1896.

På bevillningsutskottets vägnar:

G. F. ÖSTBERG.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.

5

Reservation:

af herr Fredholm, mot den del af utskottets motivering, som å

sid. 2 i betänkandet börjar med orden »I detta utlåtande har generaltullstyrelsen»

---samt slutar med orden »För en sådan åtgärd saknades

emellertid, så vidt styrelsen kunde finna, giltigt skal», hvilken del af

motiveringen reservanten ansett böra hafva följande lydelse.

»I detta utlåtande har generaltullstyrelsen efter en redogörelse

för framställningens innehåll, anfört följande: »Med uttrycket lpss
»ninffshamn

i 8 5 af tulltaxeunderrättelserna kan uppenbarligen icke

»förstås annat än den hamn, der varan för tullbehandling upplossas».

8 5 af tulltaxeunderrättelserna, hvilken paragraf handlar om huru

värdet å inkommande varor i visst fall skall beraknas, ^ förekommer

emellertid icke ordet »lossningshamn». Utskottet har också hos vederbörande

gjort sig underrättadt om, att sistnämnda ord genom misstag

influtit i den ur generaltullstyrelsens utlåtande nu citerade sats och

att det hör rättas till »lossningsort», likasom ordet »Äamw» i det foljan e

bör utbytas mot ordet »or<». Med iakttagande af denna rättelse finn^

generaltullstyrelsen i fortsättningen af sitt utlåtande den tolkning, so

styrelsen åt ifrågavarande paragraf gifvit, vara lagligen grundad.

Vidare säger styrelsen: »Tillgodoseendet af det i ansökningen fram
»stälda

önskningsmål skulle således förutsatta en förändring! nära

»författningsrum. För en sådan åtgärd saknades emellertid, sa vidt

»styrelsen kunde finna, giltigt skål».»

Bih. till Biksd. Prof. 1896. 5 Samt. 1 Afd. 13 Höft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1896:23 Skrifvelse till Konungen, angående ändring i 5 § af underrättelserna om hvad vid tulltaxans tillämpning iakttagas hör. s. 5 i texten