Sök i Ratio Lex

Betänkande, angående allmänna bevillningen.

1896-03-24 · 39 sidor, varav 37 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 37 av 39 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1896:19, Betänkande, angående allmänna bevillningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

1

N:o 19.

Ank. till Riksd. kansli den 26 mars 1896, kl. 12 midd.

Betänkande, angående allmänna bevillningen.

(2:a A.)

Sedan utskottet till behandling förehaft de till utskottet hänvisade

motioner angående allmänna bevillningen, tillkommer det utskottet att

öfver dessa motioner afgifva betänkande.

I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 13, har herr

B. V. Ramstedt anfört följande:

»Olägenheterna af de i gällande bevillningsförordning stadgade

bestämmelser om beskattningsort för fabriksegare samt annan yrkesoch

näringsidkare hafva i städer med flera församlingar länge varit

kända af vederbörande beskattningsmyndigheter. Den komité, som den

2 november 1894 afgifvit betänkande med förslag till förordning angående

inkomstbovillning, har, antagligen i och för nämnda olägenheters

afhjelpande, förordat ändringar i förenämnda bestämmelser i

syfte, att skattskyldig, som är mantalsskrifven i stad, hvilken innefattar

flera församlingar, skall för handel eller näring, som af honom idkas,

taxeras ondast i don församling, der han är mantalsskrifven.

Donna komités betänkande har sedermera varit föremål för handläggning

af ännu en komité, som mot ett dylikt ändringsförslag ej haft

något att erinra. Emellertid torde, med afseende å do genomgripande

Bill. till lliltsä. Vrot. 1S96. 5 Sami. 1 Afd. 18 Raft. (N:o 19.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

förändringar af mera principal natur och mängden af öfriga förändringar,

. .hvarom förslag af dessa komitéer väckts, någon Kongl. Maj:ts

proposition i ämnet icke nnder denna riksdag vara att förvänta; synnerligast

som den senare komiténs resultat särskildt gjort sig bemärkt

genom mångfalden af reservationer, hvarigenom svårigheterna för frågornas

lyckliga lösning påtagligen icke blifvit i nämnvärd mån undanröjda.

Då emellertid ofvan antydda olägenheter ytterligare ökats genom

kongl. förordningen angående stämpelafgiften den 9 augusti 1894, anser

jag det för min pligt att göra Riksdagens ledamöter uppmärksamma

på de. svårigheter, mot hvilka särskildt de större städernas beskattningsmyndigheter

hafva att kämpa vid ett rättvist afgörande af de många

skattefördelningsfrågorna.

Kongl. förordningen om stämpelafgiften medgifver nemligen lättnader

i stämpelskattens utgörande i vissa fall åt banker och bankirer,

hvilket föranledt flera handelshus att i handelsregistret införa sig såsom

idkande bankirrörelse. Som bankiren, i likhet med fabriksegaren och

handtverkare^ skall beskattas inom den församling, der verksamheten

bedrifves, är det tydligt, att skattefördelningsfrågorna och de dermed

förenade. svårigheterna än mer ökats, och det har i vissa fall blifvit

en omöjlighet att bedöma, huru en rättvis fördelning skall verkställas.

Under sådana förhållanden manas man ovilkorligen att söka häri åstadkomma

en rättelse. Denna kan visserligen väntas framkomma genom

en Kongl. Maj:ts proposition, men tidpunkten, när detta möjligen kommer

att ske, låter sig för närvarande icke med någon visshet beräknas.»

Med stöd af hvad sålunda anförts föreslår motionären, »att Riksdagen

måtte besluta sådan ändring i § 12 mom. d i Kong]. Maj:ts

nådiga förordning, angående bevillning af fast egendom samt af inkomst,

den 3 juni 1892, att bankirer, fabriksegare samt andra yrkes- och näringsidkare

i de städer, hvilka innefatta flera församlingar, må, i öfverensstämmelse

med hvad som nu gäller handlande i sådana städer, taxeras

inom den församling, der de äro mantalsskrifne.»

Nu gällande förordning stadgar uti ifrågavarande hänseende följande:

§ 12.

Beskattningsort.

Skattskyldig taxeras för inkomst af kapital och arbete:

d) handlande, fabriksegare samt annan yrkes- och näringsidkare;

för inkomst af rörelsen eller yrket: å den eller de orter, der rörelse

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19. 3

eller yrke eller någon hufvudsaklig gren deraf på mera sjelfständigt

sätt eller i afsevärd omfattning idkas ; dock skola handlande i de städer,

hvilka innefatta flere församlingar, för den handelsrörelse, de derstädes

idka, äfvensom de skattskyldige, hvilkas rörelse eller yrke utöfvas på

flere orter, men endast kortare tid på hvarje ort, taxeras inom den

församling, der do äro mantalsskrifne.

Det vill synas utskottet antagligt, att uppskattningen af en persons

inkomst bör kunna ske lättare och säkrare, om hans samtliga

inkomster från olika förvärfskällor taxeras af samma beskattningsmyndighet,

än om do delvis taxeras af en myndighet och delvis af en annan.

Det torde emellertid icke låta sig göra att på ett ställe upptaxera inkomsten

af rörelse, som idkas inom skilda kommuner, framför allt då

den bedrifves inom vidt skilda delar af landet. Ett sådant stadgande,

som af motionären föreslås, skulle derför endast i ringa mån undanrödja

ofvan anförda svårigheter vid taxeringen, och det bör erinras,

att det måste vara vida lättaro för olika beskattningsmyndigheter inom

samma stad att i mera invecklade fall samverka för åstadkommande af

en rättvis taxering, än hvad förhållandet kan vara för beskattningsmyndigheter

inom olika kommuner. Deraf följer dock ej, att man ju

icke bör söka minska svårigheterna för beskattningsmyndigheterna

i de fäll, der sådant kan ske, såvida ej en förändring i dylikt syfte

kan visas medföra olägenheter i andra afseenden.

Såsom af motionären anförts, föreslogs af 1894 års skattekomite,

att alla skattskyldige inom en stad skulle för all sin inkomst derstädes

taxeras inom den församling, der de vore mantalsskrifne. Detta förslag,

för hvilket ingen särskild motivering lemnats, synes hufvudsakligen

hafva betingats af de andra förslag, som komitén framstälde i

afseende å omorganisationen af inkomstbeskattningen i dess helhet,

då under de afsedda nya förhållandena taxeringens sammanförande på

ett ställe måste vara af större vigt än under nuvarande förhållanden.

Om lämpligheten af att, oberoende af en mera genomgripande

reform af bevillningsförordningen, nu vidtaga endast den ändring deri,

som af motionären föreslagits, derom torde man kunna hysa berättigadt

tvifvel, enär ett bifall till motionen onekligen skulle komma att, i städer

bestående åt flera församlingar, under vissa förhållanden medföra rubbningar

i dessa sonares ekonomi.

Då bland förenämnde städer hufvudstaden med afseende såväl på

församlingarnes antal som dossas storlek intager förnämsta platsen, har

utskottet för frågans utredning ansett sig böra lemna en redogörelse

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

för förhållandena derstädes i berörda hänseende. I Stockholm uttaxeras

dels kommunalskatt och afgift för stadens folkskolors behof efter eu

för hela staden lika gällande grund, enligt förordningen om kommunalstyrelse

i Stockholm den 23 maj 1862, dels ock afgifter till

församlingarnes skolor, kyrkor och presterskap enligt beslut, som fattas

å kyrkostämma, i öfverensstämmelse med hvad derom stadgas i förordningen

om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm

den 20 november 1863. Dessa senare af kyrkostämma beslutade afgifter

äro för de olika församlingarne mycket vexlande såväl med afseende

på afgifternas storlek i förhållande till den bevillning, hvilken

påföres de skattskyldige, som med hänsyn till församlingarnes förmögenhetsförhållanden,

hvilket i ena som andra afseende! framgår af

följande mellan församlingarne i Stockholm gjorda jemförelse.

Församling,

Invånare- antalet vid

böljan af år

1895.

Fastighets

värde i mil- lioner kr.

år 1895.

Uppskattad

inkomst i

millioner kr

Afgifter till försam- lingarne i ören per

bevillningskrona åren

år 1895.

1895

1894

1893

Storkyrko .......................

11,299

43,3

9,5

58

58

60

Klara .............................

18,083

74,3

13,1

50

50

50

Kungsholms......................

27,897

33,5

8,8

103

109

113

Adolf Fredriks ................

43,536

64,7

13,9

68

76

78

Jakobs och Johannes’....

31,516

76,9

17,0

113

113

no

Ladugårdslands................

53,283

121,5

26,7

45

45

45

Katarina ......................

40,191

42,5

10,4

125

no

no

Maria ...........................

33,499

44,4

9,4

80

85

75

259,304]

501,lj

108,8

Af förestående jemförelse visar sig, att ifrågavarande afgifter kunna

för en och samma församling skilja sig från år till annat på ända till

15 öre per bevillningskrona, såsom t. ex. i Katarina åren 1894 och 1895,

och att skilnaden i afgift till olika församlingar kan uppgå ända till

80 öre per bevillningskrona, såsom 1895 var fallet med Ladugårdslandet

och. Katarina, i hvilken senare församling afgifterna, 125 öre

per bevillningskrona, voro nära tre gånger så stora som i den förra.

Vidare finner man, att afgifterna per bevillningskrona äro större i do

fattigare församlingarne, såsom Katarina och Kungsholms, än hvad do

äro i de rika, såsom Ladugårdslands och Klara, der de äro lägst. Ett

stadgande, att skattskyldig skall, i den församling, der han är mantals
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19. 5

skrifven, taxeras för inkomst af näring, som drifves inom en annan

församling, skulle följaktligen i Stockholm medföra, att den förra församlingens

inkomster ökades på den senares bekostnad, hvilket förefaller

så mycket mera betänkligt, om en rik församling blir den gynnade

och en fattig den lidande.

Huruvida förhållandena inom andra städer med flera församlingar

äro likartade med dem i hufvudstaden, derom har utskottet icke fullständig

kännedom, men då den föreslagna förändringen lärer ur beskattningsmyndigheternas

synpunkt just för hufvudstaden hafva sin största betydelse,

så har utskottet ansett tillräckligt att för frågans bedömande

endast taga i betraktande, hvilket inflytande den ifrågasatta förändringen

skulle komma att medföra med hänsyn till beskattningen i hufvudstadens

församlingar.

Storleken af den bevillning, som påförts de olika församlingarne

i Stockholm, och den omflyttning af bevillning från den ena församlingen

till den andra, som skulle blifva en följd af den föreslagna förändringen,

utgjorde, enligt en utskottet delgifven promemoria från

öfverståthållareembetet för uppbördsärenden, för år 1895:

Församling.

Påförd bevillning.

Bevillningen skulle hafva

ökats med

minskats med

Sfnrkyrko .....................................................

102,690

149,485

72,125

121,891

171,445

283,778

79,462

80,119

684

1,608

707

2,623

3,344

4,179

734

883

3,386

3,650

604

1,195

3,508

650

967

802

Klara ....................................................

KnncrRbnlms ............................................

Adolf Fredriks .......................-.....................

Jakobs och Johannes’.................................

Ladugårdslands............................................

Katarina .........................................................

Maria............. ................................................

| 1,060,995| 14,762

14,762

Hela den omflyttning från en församling till en annan, som efter

motionärens förslag skulle för år 1895 för Stockholm egt ruin, utgör

sålunda 14,762 kronor eller nära l''z procent af stadens hela bevillningssuinma,

och den verkan, on sådan omflyttning skulle hafva utöfvat på

de af församlingarne för året 1895 uttaxerade afgifterna, skulle enligt

nyssnämnda promemoria hafva varit

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

Församling.

Ökning.

Minskning.

Storkyrko ......................................

1,567

Klara............................................

1,021

Kungsholms ................................

............ 106

—

Adolf Fredriks.............................

.,........... 971

—

Jakobs och Johannes’ ..............

—

185

Ladugårdslands .........................

............ 1,588

—

Katariua.........................................

—

292

Maria...............................................

............. 65

—

Den höjning eller sänkning af afgifterna till de särskilda församlingarna

inom hufvudstaden, som skulle föranledas af de förändrade

bestämmelser i afseende å beskattningsort, hvilka af motionären föreslagits,

kan visserligen icke anses betydande, men synes dock så pass

afsevärd, att en dylik förändring i beskattningen icke bör ifrågasättas,

endast i ändamål, att någon lättnad vid taxeringsmyndigheternas arbete

i vissa fall må kunna vinnas.

Då utskottet derför icke anser motionärens förslag under nuvarande

förhållanden böra godkännas, hemställer utskottet,

l:o) att herr Ramstedts ifrågavarande motion

icke måtte af Riksdagen bifallas.

Herr O. Persson i Killebäckstorp anmärker i en inom Andra

Kammaren väckt motion, n:o 44, att det länge man och man emellan

diskuterats, huruvida det kunde anses billigt, att inkomst af aktier,

såsom nu vore förhållandet, vore befriad från bevillning. De skål,

som talade för befrielse, vore särskild! framhållna i § 15 af den för

taxeringsmyndigheterna gällande instruktion, så lydande: »Enär vederbörande

bolag eller inrättning skall erlägga bevillning både för ränteinkomsten

af hela det i bolaget eller inrättningen nedlagda aktiekapitalet

och för den vinst, som rörelsen derutöfver lemnar, så böra de enskilde

delegarne icke taxeras för inkomst från samma bolag eller inrättning.»

Sanningen af de såsom skäl anförda omständigheter vore obestridlig,

men slutledningen vore, enligt motionärens förmenande, icke fullt rigtig.

Ett bolag vore i likhet med en bank en institution, ett skatteföremål

för sig, af hvars skattebördor icke den enskilde aktieegande kapitalisten

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19. J

borde draga nytta i beskattningsafseende. En motsatt åsigt skulle

leda derhän, att t. ex. en qvarnegare, hvilken erlade bevillning för

qvarnen såsom för annan fastighet, icke borde särskildt skatta för inkomst

af qvarnen, eller omvändt, att egaren af intecknad jord bordo

vara befriad från bevillning för så mycken jord, som motsvarade

inteckningarnas värde. Kapitalisten hade insatt sina penningar i ett

bolag eller i en sparbank, hvilketdera kunde vara likgiltigt, i afsigt

att af kapitalet uppbära vinst, hvadan sådan vinst, som af aktiebolag

utbetalades till aktieegare, icke kunde, i förhållande till denne, annorlunda

betraktas än såsom inkomst af det kapital, han i bolaget insatt.

Vid berörda förhållande funne motionären ingen rimlig anledning, hvarför

icke aktiegaren, som vanligen tillhörde de större kapitalisterna, skullo

erlägga bevillning för inkomsten af sitt kapital, likasom den, hvilken insatt

sina penningar i bank eller utlånat dem till enskilde, skattade för sitt.

På grund häraf hemställer motionären,

»att Riksdagen behagade besluta sådan ändring i gällande nådiga

förordning angående bevillning af fast egendom samt af inkomst och

dermed sammanhängande stadganden, att enskild delegare i aktiebolag

eller dermed jemförlig inrättning skall för inkomst från samma bolag

eller inrättning erlägga bevillning såsom för inkomst af kapital med

en för hundra af inkomstbeloppet.»

Då denna fråga genom enskilda motioner kom under pröfning

vid 1893 års riksdag, hemstälde bevillningsutskottet, att Riksdagen

måtte besluta att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att vid den förestående

revisionen af bevillningsförordningen måtte tagas i öfvervägande,

»huruvida icke, till befordrande af såväl en högre beskattning af den

större förmögenheten som en jemnare fördelning af skattebördan, det

i § 15 af nu gällande instruktion för taxeringsmyndigheterna förekommande

stadgandet bör utbytas mot en bestämmelse derom, att jemväl

enskilde delegare i bolag eller’ inrättning skola taxeras för inkomst af

samma bolag eller inrättning». — Då visserligen båda kamrarne beslöto

aflåtande af skrifvelse till Kongl. Maj:t angående revision af bevillningsförordningen,

men voro af olika mening rörande skrifvelscns

innehåll, i det att Första Kammaren ansåg skrifvelsen böra affattas i

allmännare ordalag, under det att Andra Kammaren önskade, att deri

måtte angifvas några principer, livilka vid revisionen borde tillämpas

eller tagas i öfvervägande, hvaribland äfven frågan om inkomstbovillning

för delegare i bolag, och de stridiga meningarna icke ansågos kunna

sammanjemkas, så förföll frågan om skrifvelse till Kongl. Maj:t i ämnet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

1894 års skattekomité har emellertid upptagit denna fråga till

behandling och i sitt den 2 november 1894 afgifna betänkande derom

yttrat följande:

»Då komiterade — —--— — — ansett inkomst af kapital

böra beskattas högre än annan inkomst, har gifvetvis äfven den frågan

framstält sig, huru förfaras borde med inkomst från kapital, som nedlagts

i aktieföretag. Sådan inkomst är för närvarande icke underkastad

beskattning hos de enskilde delegarne i aktieföretaget, utan

skall, såsom 15 § i instruktionen för taxeringsmyndigheterna erinrar,

i stället vederbörande bolag erlägga bevillning både för ränteinkomsten

af hela det i bolaget nedlagda aktiekapitalet och för den vinst, som

rörelsen derutöfver lemnar. Från rent principiel synpunkt innebär

emellertid detta en oegentlighet. Enligt grunderna för den i’ena inkomstskatten

bör all en person tillflytande inkomst beskattas i hans

hand. Endast under denna förutsättning kan personens skatteförmåga

vederbörligen beaktas. Förhållandet vållar äfven anmärkningsvärda

olägenheter med afseende å den kommunala beskattningen. Då denna

hos oss utgöres i visst förhållande till den inom kommunen påförda

bevillning, kunna välbergade eller till och med förmögna medlemmar

af kommunen, i fall de nemligen hemta sin inkomst uteslutande från

aktieföretag, alldeles undgå att bidraga till utgifterna inom den kommun,

i hvilken de äro bosatta och af hvars inrättningar de draga

nytta. Då derjemte denna kommun ofta no g är en annan än den,

der bolaget drifver sin verksamhet, och aktieegaren således icke heller

i och genom bolaget erlägger kommunalskatt i hemorten, är det förklarligt,

att klagomål så ofta försports öfver de i förevarande afseende

nu gällande bestämmelser. Men det vore icke heller hvarken för

staten eller ur den kommunala beskattningens synpunkt lämpligt, om

bolaget befriades från bevillning och denna i stället upptoges hos de

enskilde delegarne. Ty i sådant fall blefve den del af bolagets vinst,

som icke utdelas, utan afsättes till reservfonder och dylika ändamål,

obeskattad; och föga rättvist vore det naturligtvis, att, såsom följden

äfven skulle blifva, den kommun, der bolaget drifver sin verksamhet,

och som derigenom oftast tillskyndas ökade utgifter för fattigvård, skolväsen

m. m., beröfvades kommunala bidrag från bolaget, Vid sådant

förhållande återstår endast den i flera utländska inkomstskattelagar

anlitade utvägen att beskatta såväl bolaget för dess inkomst som de

enskilde delegarne för dem tillfallande utdelning.»

I enlighet med donna uppfattning föreslog komitén, att i förordningen

angående inkomstbevillning måtte under rubrik »annan inkomst

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19. 9

af varaktig eller tillfällig natur» upptagas äfven »utdelning, som delegare

i aktiebolag eller enskild sedelutgifvande bank eger uppbära från

bolaget eller banken».

Sedermera bär 1895 års bevillningskomité uti sitt den 9 december

1895 afgifna utlåtande, uti ifrågavarande ämne yttrat:

»Komitén medgifver, att åtskilliga omständigheter tala för beskattning

både af vinsten å aktieföretaget och af utdelningen.. Dock synes

det icke komitén rådligt att genomföra en sådan beskattning så strängt

som enligt förslaget. Beskattar man bolaget på samma gång som de

enskilde delegarne, måste man väl betrakta de senare såsom förlagsgifvare

åt bolaget. Men ett sådant betraktelsesätt borde, såsom i åtskilliga

utländska skattelagar föreskrifves, leda till medgifvande af afdrag

för skälig ränta å det inbetalda aktiekapitalet vid bolagets taxering.

Mot ett dylikt medgifvande torde dock hos oss stora betänkligheter

möta på grund af kommunalbeskattningens sammanhang med^ statsbeskattningen.

Ifrågasättas kunde visserligen vid sådant förhållande

att välja ett annat förfaringssätt, hvarpå den utländska lagstiftningen

äfvenledes erbjuder exempel, nemligen att i stället låta af dragsrätten

göras gällande vid den enskilde aktieegarens taxering, så att denne

finge åtnjuta ränteafdrag å det för hans aktie inbetalda kapital. Men

äfven härför torde afsevärda hinder möta, ty ett efter aktiens nominela

värde beräknadt afdrag skulle säkerligen komma att kännas såsom

ojemn t verkande, och för afdragets beräkning efter det. belopp, för

livilket den skattskyldige förvärfvat aktien, skulle hvarje principal

grund saknas, hvarförutom den, som genom arf, gåfva eller testamente

åtkommit aktie, på detta sätt näppeligen skulle kunna komma i åtnjutande

af något afdrag.

Om man sålunda finner sig icke kunna på någotdera af dessa sätt

i förslaget införa den modifikation, som kan anses påkallad af bolagets

och delegarnes ofvanberörda inbördes förhållande, torde man vara hänvisad

till utvägen att bereda delegarne den lindring i beskattningen,

som må betingas deraf, att bolaget utan afdrag skattar för sin vinst,

sålunda, att utdelningen beskattas efter en lägre skattefri än annan

inkomst. Härvid måste emellertid skattefoten jemkas äfven med hänsyn

till det förhållande, att icke blott bevillning, utan äfven kommunala

utskylder skulle komma att drabba utdelningen; och kan komitén med

afseende härå icke tillstyrka, att skattefoten sättes högre än till hälften

mot den för inkomst i allmänhet gällande, livilket af tekniska skäl

lärer böra så uttryckas, att, för bevillningens påförande, sådan inkomst,

hvarom nu är fråga, skall upptagas med halfva sitt belopp.

Bill. till IliJcsd. Prof. 1806. 5 Sand. 1 Afd. IS lliift.

O

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

Äfven en annan ändring i förslaget anser komitén erforderlig.

Skulle utdelning från aktiebolag eller enskild sedelutgifvande bank

taxeras såsom »annan inkomst af varaktig eller tillfällig natur», blefve

följden den, att skattskyldig, som för inköp af aktie eller lottbref upp
lån,

enligt förslaget icke kunde vid taxering af sådan inkomst

få åtnjuta afdrag för låneräntan med mera än 20 procent af sin till

nämnda rubrik hänförliga inkomst, och att vid bifall till hvad komitén

här nedan föreslagit i afseende å »annan inkomst af varaktig eller tillfällig

natur» icke ens något afdrag skulle ifrågakomma. I hvilketdera

fallet som helst kunde dock påföljden näppeligen stå i öfverensstämmelse

med hvad den ifrågavarande inkomstens art kräfver. Sådan inkomst

är nemligen till sin karakter närmast att hänföra till inkomst

af »kapital» och bör derför dit öfverflyttas, så att obegränsadt skuldränteafdrag

kan få eg a rum.»

I öfverensstämmelse med de åsigter, som synas hafva gjort sig

gällande vid frågans föregående behandling inom Riksdagen, anser

utskottet, att bestämmelser i det af motionären afsedda syftet icke kunna

af Riksdagen beslutas utan en noggrann utredning såväl af deras verkningar

som af deras sammanhang med inkomstbeskattningen i öfrigt.

Då emellertid den af ofvanberörda komitéer lemnade utredning behandlat

frågan i sammanhang med genomgripande förändringar af hela bevillningsförordningen,

lemnar den icke tillräcklig ledning för att bedöma

lämpligheten af förändrade bestämmelser endast i denna del af samma

förordning. Det är derför utskottets uppfattning, att denna fråga icke

kan afgöras utan ytterligare utredning, som endast genom Kong].

Maj:ts försorg kan åstadkommas.

Då slutligen frågan om bevillningsförordningens omarbetning är

föremål för Kongl. Maj:ts behandling, och ett förslag från Kongl. Maj:t

derom torde vara att emotse, anser utskottet ej heller anledning förefinnas

för Riksdagen att nu aflåta en skrifvelse i förevarande ämne.

Utskottet hemställer fördenskull,

2:o) att herr Perssons förevarande motion icke

måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

( I eu likaledes inom Andra Kammaren af herr G. Ericsson från

Stockholm väckt motion, n:o 153, i hvilken motions syfte åtta af kammarens

ledamöter förklarat sig instämma, har föreslagits:

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

Datt Riksdagen ville besluta att i bevillningsförordningeu införa

sådant tillägg, hvarigenom den direkta skatt, som för närvarande utgår

som bevillning af inkomst, bestämmes att utgå med viss procent, högre

för den större och lägre för den mindre inkomsten, samt med högre

procent för inkomst af kapital och med lägre procent för inkomst af

arbete och näring; samt

att Riksdagen beslutar sådan ändring i bevillningsförordningen,

att så kallad sjelf deklaration blifver obligatorisk, hvarigenom skattskyldig

vid lämpligt vite varder ålagd att sjelf årligen uppgifva sin beskattningsbara

inkomst.»

I afseende å motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Frågan om införande hos oss af progressiv inkomstbeskattning

har vid flere föregående riksdagar genom enskilda motioner dragits

under Riksdagens pröfning.

Vid 1893 års riksdag yttrade bevillningsutskottet derom följande:

»I nära sammanhang med denna fråga står den om införandet al

progressiv beskattning. Denna form för beskattning utgår från samma

grund som principen om beskattningens lämpande efter inkomstens

art, nemligen den, att skattens storlek bör bero af förmågau att bära

densamma. Det berättigade häri vill utskottet ingalunda underkänna.

Hufvudsakligen af samma skäl, som nyss anförts beträffande frågan om

skattens lämpande efter inkomstens ursprung, anser utskottet sig likväl

ej böra tillstyrka antagandet af principen om progressiv beskattning. Så

som fastighetsbevillningen nu är anordnad, kan det uppenbarligen icke

komma i fråga att med afseende å donna göra en progressiv beskattning

gällande. Då nemligen eu fastighets uppskattade värde, efter hvilket

fastighetsbevillningen utgår/ icke står i förhållande till eller utgör

något bevis för egarens eller innehafvarens verkliga förmögenhetsställning

eller behållna inkomst, vore det ju tydligen orimligt att göra

denna skatt progressiv. Låter man den progressiva beskattningen

vinna tillämpning endast med afseende å inkomst åt det rörliga kapitalet

och arbetet, uppnår man icke det åsyftade ändamålet, de direkta

skatternas rättvisa fördelning. Ett konseqvent genomförande af den

progressiva beskattningens princip inom bevillniugslagstiftningen förutsätter,

enligt utskottets mening, införande af allmän inkomstskatt.

Utskottet vill emellertid erinra derom, att det finnes äfven andra

vägar än eu progressiv inkomstbeskattning att träffa de större förmögenheterna,

t. ex. arfsskatt och stämpelskatt. Sistlidet års urtima Riksdag

uttalade ock i sin förut omförmälda skrifvelse den 27 november

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

1892 den mening, att det mål, hvartill den progressiva inkomstbeskattningen

syftar, eller de större förmögenheternas relativt högre beskattande,

lämpligare torde stå att vinna på andra, för den nu rådande

uppfattningen tör hända mindre främmande sätt, såsom exempelvis genom

ett kraftigare anlitande och vidare utvecklande af vissa arter stämpelskatt,

hvarjemte. Riksdagen i samma skrifvelse framhöll, att arfsskatten,

åt hvilken, enligt Riksdagens mening, en vigtigare plats inom vår

skattelagstiftning än den för närvarande egde, borde inrymmas, vore

den skattetitel, som företrädesvis egnade sig för tillämpning af den

progressiva beskattningsprincipen och tillika utgjorde en form för denna

princips tillämpning, om hvilken meningarna, enligt Riksdagens åsigt,

lätt skulle kunna ena sig.»

Äfven vid 1894 års riksdag blef ett liknande förslag af utskottet

afstyrkt och af Riksdagen lemnadt utan afseende.

1894 års skattekomité gör följande uttalande om progressiv inkomstbeskattning:
»I

nära sammanhang med frågan om olika beskattning af fonderad

och ofonderad inkomst står den omtvistade frågan om proportionel eller

progressiv beskattning. Anhängarne af den förstnämnda skatteformen

anse fordran på rättvisa i beskattningen, åtminstone för så vidt den

drabbar regelbundna inkomster, tillfredsstäld dermed, att skatten alltid

utgår i enahanda förhållande till den skattskyldiges inkomster, d. v. s.

efter en och samma procentsats. Ifrarne för den progressiva beskattningen

åter hålla före, att rättvisa vinnes endast så vida skattebidragen

ökas i större förhållande än inkomsterna och således skatten för eu

större inkomst utgöres efter högre procentsats än för en mindre.

Fordran på progressiv beskattning har man sökt stödja på olika

grunder. Den oftast anförda är, att skatten bör för att vara afpassad

efter skatteförmågan förorsaka alla ett »jemförelsevis lika stort offer».

Äfven har för den progressiva beskattningen åberopats, att skatten

vid sidan af sin fiskaliska betydelse skulle ega jemväl en social bestämmelse,

nemligen att verka utjemnande och rättande på inkomstens och

förmögenhetens fördelning, sådan denna under den fria konkurrensen

gestaltat sig. Försvararne af den proportionela beskattningen förneka

emellertid det berättigade i att annan uppgift än den rent finansiella

tillägges skatten och bestrida, att ur denna skattens uppgift stöd

kan hemtas för fordran, att skatten skall förorsaka alla skattskyldige

lika offer, hvilket mål dessutom ej ens med den progressiva beskattniugen

skulle kunna uppnås. I sammanhang härmed framhålla de

det godtyckliga i såväl den progressiva skalan som den gräns för

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

progressionen, hvilken, så framt skatten ej skall leda till konfiskation

af de större inkomsterna, måste stadgas. Vidare betona de, att en

progressiv beskattning motverkar sparsamheten, samt att den, i händelse

progressionen göres lindrig, inbringar föga mer än en proportionel

skatt och, i fall progressionen göres mera känbar, föranleder kapitalet

att utflytta eller dölja sig. Åndtligen har ock gjorts gällande, att ett

samtidigt införande af progressiv inkomstskatt och af sjelfdeklaration

minskar utsigterna att erhålla sanningsenliga deklarationer.

I vårt land har, hvad inkomstskatten beträffar, den progressiva

beskattningsprincipen, efter ett i början af innevarande århundrade

gjordt misslyckadt försök med dess tillämpning, icke vunnit användning;

och erinras må, hurusom Riksdagen så nyligen som vid 1892

års urtima riksmöte stälde sig afvisande gent emot dess användning

i afseende å inkomstbeskattningen, då Riksdagen framhöll, »att

detÖ med berörda beskattningsprincip åsyftade målet eller de större

förmögenheternas relativt högre beskattning lämpligare torde kunna

vinnas på andra för den nu rådande uppfattningen tör hända mindre

främmande sätt, såsom exempelvis ett kraftigare anlitande och vidare

utvecklande af vissa ärter stämpelskatt». Tillika gaf Riksdagen uttryck

åt den åsigt, att arfsskatten vore den skattetitel, som företrädesvis

lämpade sig för tillämpning af det progressiva beskattningssystemet.

Riksdagens i sammanhang härmed uttalade förvissning derom, att

meningarne lätt skulle kunna ena sig om denna art af progressiv

beskattning, har också sedermera visat sig välgrundad, i det att eu

progressiv arfsskatt redan nu är hos oss införd. Men dertill torde man,

åtminstone tills vidare, böra inskränka användningen inom vårt skattesystem

af den ifrågavarande principen, hvars praktiska värde för öfrigt

i ett land med ett så begränsadt antal af större förmögenheter som

vårt torde med allt skäl kunna ifrågasättas. Såväl den nya arfsskatten

och väl i allmänhet äfven den förhöjda eller nya stämpelbeskattning i

öfrigt, hvilken efter 1895 års ingång kommer att. blifva gällande, som

ock°den högre inkomstbeskattning af kapital, hvilken, enligt hvad ofvan

anförts, af komiterade föreslagits, kommer också hufvudsakligen att

drabba de förmögnare samhällsklasserna. En relativt högre beskattning

af dem åsyftas dessutom med komiterades här nedan omförmälda

förslag angående bevillnings utgörande jemväl af delegare i aktiebolag

eller enskild sedelutgifvande bank för utdelning å aktier och lottbref.

Å andra sidan hindrar bibehållandet åt den proportionera skattefoten

ingalunda, att inkomstskatten anordnas med vederbörlig hänsyn till

den svagare skatteförmågan hos de i ekonomiskt afseende mindre väl

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

lottade. Äfven den proportionela inkomstskatten kan, utan att bryta

mot sin princip, inrymma ett bevillningsfritt existensminimum äfvensom

lindring i bevillningen för vissa lägre inkomstgrupper, på sätt äfven

gällande bevillningsförordning medgifver.»

De bär anförda yttrandena i ämnet innefatta enligt utskottetsåsigt

fullgiltiga skäl för afstyrkande af motionen, i hvad den rör införande

af progressiv beskattning.

Hvad åter angår frågan om införande af obligatorisk sjelfdeklaration,

får utskottet erinra, att Andra Kammaren år 1893 uttalade sig

derför, och att 1894 års skattekomité i sitt förslag till ny bevillningsförordning

fullständigt tillämpat densamma.

Då emellertid denna ganska invecklade och svårlösta fråga icke

lärer kunna lösas, utan att förslag i ämnet framlägges från Kong]. Maj:t,

och densamma på grund af berörda komitéförslag för närvarande är under

Kongl. Maj:ts pröfning, anser sig utskottet icke hafva anledning att tillstyrka,

det någon åtgärd nu vidtages på grund af motionärens yrkande

rörande obligatorisk sjelfdeklaration.

Utskottet hemställer fördenskull,

3:o) att herr Ericssons ifrågavarande motion icke

måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

§ 65 mom. 3 i gällande förordning angående bevillning af fast

egendom samt af inkomst är af följande lydelse:

»Mom,. 3. Till bestridande af kostnaderna för blanketter till taxeringslängder,

till ersättning åt ordförandena i bevillningsberedningarne för

deras arbete med sjelfva beredningen, till arfvoden åt kronans ombud

och för protokollsföringen samt andra anteckningar under taxerings-och

prötnmgsnämndernas sammankomster äfvensom till vedergällning för det

i samband med taxeringsförrättningarne för öfrigt lemnade biträde af

personer, som icke ega att vid samma förrättningar beräkna traktamentsersättning,

må af Stockholms stads pröfningsnämnd användas och disponeras

ett belopp, som svarar emot högst två och en half procent af

samma stads efter denna förordning utgående hela bevillningssumma

för året; gällande jemväl för bemälda pröfningsnämnd det i mom. 1 af

denna § gjorda förbehåll för det fall, att bevillningssumman skulle komma

att öfverstiga pröfningsnämndens beräkning. Om det af pröfningsnämn
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

deri sålunda beviljade belopp och detsammas fördelning skall underrättelse

genom utdrag af nämndens protokoll meddelas statskontoret, hvarifrån

beloppet kommer att omedelbart utbetalas.»

I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 204, hafva herrar

J. A. Fjällbäck och J. Olsson från Stockholm föreslagit, »att Riksdagen

ville besluta att 65 § 3 mom. bevillningsstadgan skall erhålla den ändrade

lydelse, att siffran »högst två och en half procent» ändras till

»högst en och en half procent».

Till stöd för detta sitt förslag anföra motionärerna följande:

»65 § i gällande bevillningsstadga stadgar i 3 mom., att till bestridande

af derstädes uppräknade kostnader, ersättningar och arfvoden må

af Stockholms stads pröfningsnämnd användas och disponeras ett belopp,

som svarar emot högst 2 % procent af hela Stockholms stads bevillningssumma

för året. Vid en jemförelse af detta belopp med de belopp, som

af öfriga pröfningsnämnder må användas för samma ändamål, finner man,

att den bevillningsprocent, som i Stockholm får tagas i anspråk, proportionsvis

icke obetydligt öfverstiger den procent, som annorstädes får

disponeras.

Om än det belopp, som sålunda i hufvudstaden anslagits till gäldande

af kostnaderna för taxeringen, må kunna anses hafva varit skäligt,

då nämnda stadgande tillkom och innan bevillningen för Stockholm antagit

de proportioner, som numera är fallet, synes i allt fall den af Riksdagen

medgifna bevillningsprocenten numera vara betydligt för hög i

betraktande af den högst betydligt ökade bevillningssumma, som under

de senare åren uppnåtts här i Stockholm. Medan denna bevillningssumma

år 1884 uppgick till 782,255 kronor, hade motsvarande summa

för år 1894 stigit till .icke mindre än 1,041,000 kronor. Den bevillningssumma,

som af pröfningsnämnden högst fick tagas i anspråk, uppgick

sålunda år 1884 till — 19,556 kronor, år 1894 till ej mindre än 26,025

kronor samt har förlidet år uppgått till ännu mer.

Att icke ett jemförelsevis så högt belopp som 26,000 kronor kan

vara erforderligt för utgifterna i och för taxeringen i Stockholm, synes

ligga i öppen dag; och man hade derför kunnat vänta, att pröfningsnämnden

sjelfmant skulle sökt hålla de behöfliga utgifterna för taxeringen

inom sådana gränser, att ej hela eller i det närmaste hela den i

bevillningsstadgan för ändamålet medgifna bevillningsprocenten numera

behöfde tagas i anspråk. Men så har ingalunda skett. Rröfningsnämnden

bär tvärt om år efter år på öfverståthållareembetets för uppbördsärendeu

förslag tagit i anspråk i det närmaste hela det belopp, som

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

högst varit medgifvet, eller under de senaste åren i rundt tal 25,000

kronor, ett belopp, som icke lärer stå i rimligt förhållande till de utgifter,

som kunna anses behöfliga för ifrågavarande ändamål. Af bifogade

protokollsutdrag framgår sålunda ej mindre, att det belopp, som

år 1894 tagits i anspråk, uppgår till 24,157 kronor och 35 öre, än äfven

huru detta belopp fördelats. Beloppet och fördelningen för år 1895

företer ingen nämnvärd förändring.

Af bilagan finner man exempelvis, hurusom till sju uppbördskommissarie!’,

hvilka likväl uppbära en årlig lön af mellan 10 och 15 tusen

kronor hvardera, det oaktadt anslagits af pröfningsnämnden 550 kronor

hvardera, eller tillsammans 3,850 kronor; hurusom till protokollsföranden

hos pröfningsnämnden anslagits ej mindre än 3,500 kronor, ehuru

arbetet med protokollsföringen tager i anspråk högst ett par månader,

hvarunder sammanträden hållas blott 2 å 3 gånger i veckan, hvarjemte

är att märka, att protokollsföraren har till sitt biträde flere särskildt af

pröfningsnämnden aflönade protokollsförare; hurusom till kronoombudet

hos pröfningsnämnden för hans närvaro vid sammanträdena under samma

tid samt beredning af ärendena anslagits 2,000 kronor, ehuru samma

kronoombud är kamrerare i uppbördsverket med en lön af 7,000 kronor

och sålunda redan i denna sin egenskap har att bereda taxeringsärendena;

som synes, är det inga småsummor, som för taxeringsarbetet tagas

i anspråk; särskildt lärer ingen kunna undgå att finna de till kronoombudet

och sekreteraren anslagna arfvoden oskäligt tilltagna, helst när

begge dessa funktionärer äro särdeles högt aflönade stadens tjenstemän.

Försök hafva visserligen tid efter annan blifvit gjorda inom pröfningsnämnden

att söka nedbringa de särskildt i fråga om vissa poster

orimligt högt tilltagna beloppen, för att dermed kunna åstadkomma

någon icke oväsentlig besparing för statsverket. Men hittills liar detta,

som naturligt är, icke lyckats. Det rundligt tilltagna förslag till användning

af medlen och dess fördelning, som utarbetats inom uppbördsverket

och förelagts pröfningsnämnden vid dess sista sammanträde, bär

blifvit utan vidare godkändt.

Det återstår då ej annan utväg än att draga frågan inför Riksdagen,

hvilken lyckligtvis har i sin magt att åstadkomma den besparing

i anslaget, som tvifvelsutan är både möjlig och skälig.

En verksam åtgärd i sådant syfte torde lättast kunna åstadkommas

genom en nedsättning af den bevillningsprocent, som af Stockholms stads

pröfningsnämnd må tagas i anspråk, exempelvis från 2 l- till 1 1 procent.

Med den bevillningssumma, som år 1894 inflöt i Stockholm, skulle

procenten efter en sådan nedsättning likväl uppgå till 15,615 kronor,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19. 17

ett belopp, som synes vara fullt tillräckligt för att bestrida alla för

taxeringen nödiga utgifter, då de reducerats till måttliga proportioner,

helst som bevillningen för Stockholm år efter år är i stigande.

Till jemförelse må nämnas, att exempelvis inom Stockholms län

den beviliningsprocent, som år 1894 togs i anspråk, endast uppgick till

3,915 kronor, hvaraf kronoombudet hos pröfningsnämnden icke synes

håfva erhållit något särskildt arfvode och protokollsföraren i ett för allt

450 kronor. Kronoombuden vid taxeringsnämnderna i de sex städerna

erhöllo tillsammans 85 kronor.»

Motionärerna hafva bifogat motionen ett utdrag af protokollet hos

1894 års pröfningsnämnd, upptagande de arfvoden och omkostnader, som

under samma år gäldats af bevillningsprocenten, tillsammans uppgående

till 24,157 kronor 35 öre, och utskottet har införskaffat motsvarande

protokollsutdrag jemväl för åren 1893 och 1895. Dessa handlingar äro

af den lydelse, som de vid detta betänkande fogade bilagorna A, B och

C utvisa. Derjemte har till närmare utredning af förevarande fråga från

öfverståthållareembetets kamrerarekontor till utskottet öfverlemnats en

promemoria, som äfvenledes bifogas detta betänkande. (Se bilagan D.)

Af åberopade bilagor inhemtas, att de till uppbördskommissarierna

lemnade arfvoden utgå för biträde till bevillningsberedningarnes ordförande

för göromål, som enligt § 26 i bevillningsförordningen åligga dessa

senare, men i Stockholm icke kunna af dem fullgöras; att arfvodet till

protokollsföraren hos pröfningsnämnden utgör 1,500 kronor, och att det

af motionärerna angifna beloppet 3,500 kronor äfven innefattar ett anslag

å 2,000 kronor till skrifmaterialier, tryck, renskrifning och biträden

(vanligtvis 4, af hvilka 2 tjenstgöra vid hvarje sammanträde); att kronoombudet,

hvilket under åren 1881—1883 uppburit 1,500 kronor, 1884

—1894 2,000 kronor och 1895 3,000 kronor, erhållit detta arfvode för

att ordna och öfvervaka arbetena samt (från år 1892) föredraga målen

i pröfningsnämnden; att arfvodena till revisorn och två kammarskrifvare

å tillsammans 1,100 kronor utgått för granskning af mantalslängderna;

och att de till 1,260 kronor uppgående arfvodena till tre extra biträden

utgöra ersättning för uppsättande af promemorior.

Vidare har af utskottet tillhandahållna qvittenslistor för år 1895

inhemtats:

att vice häradshöfdiugen G. Wessman, utom honom anvisade 720

kronor för extra biträde, uppburit såsom revisor hos öfverståthållareembetet

för uppbördsärenden 400, eller tillsammans 1,120 kronor;

att kammarskrifvaren B. Giertta, utom honom anvisade 260 kronor

Bih. till liiksd. l''rot. ISIG. 5 Samt. 1 Afd. 18 lläjt. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

för extra biträde, uppburit 290 kronor såsom protokollsförande bos

taxeringsnämnderna och 350 kronor såsom kammarskrifvare hos öfverståthållareembetet

för uppbördsärenden, eller tillsammans 900 kronor;

att kammarskrifvaren L. A. Grass, förutom honom anvisade 280 kronor

för extra biträde, uppburit såsom kammarskrifvare 350 kronor och

såsom protokollsförande hos taxeringsnämnderna 215 kronor, eller tillsammans

845 kronor; samt

att öfriga hos taxeringsnämnderna anstälde protokollsförande, hvilka

äro extra ordinarie tjenstemän i öfverståthållareembetet för uppbördsärenden,

åtnjutit i arfvoden för protokollsföringen respektive 325, 300,

225, 220 och 215 kronor samt dessutom uppburit respektive 360, 300,

420, 175 och 215 kronor, så att de för lemnadt biträde blifvit godtgjorda

med respektive 685, 600, 645, 395 och 430 kronor.

Utaf det vid 1883 års kongl. proposition med förslag till ny bevillningsförordning

fogade statsrådsprotokoll inliemtas, att föredragande

departementschefens hemställan om upptagande i förslaget af den ännu

gällande procentsatsen för Stockholms stad grundats^på den förutsättning,

att bevillningssumman för året derstädes skulle uppgå till 620,000 kronor,

derå alltså bevillningsprocenten efter 2| procent skulle utgöra 15,500 kronor.

1894 års skattekomité har, under framhållande af, hurusom en

summa af 15,500 kronor skäligen kunde anses fullt tillräcklig för bestridande

af de utgifter, som i Stockholm böra med bevillningsprocenten

gäldas, ansett den nedsättning kunna utan olägenhet vidtagas, att bevillningsprocenten

derstädes bestämdes att utgå med högst 11 procent.

öfverståthållareembetet, hvars yttrande öfver berörda komités omnämnda

betänkande blifvit infordradt, har deremot ansett en bestämmelse

om att omförmälda procent i Stockholm skulle få utgå med allenast li

procent vara obillig. Det af komitén framlagda förslag skulle, i följd af

ökade göromål för bevillningsberedningarnes ordförande verka derhän,

att dessas antal, hvilket dittills varit åtta, måste ökas med minst detta

antal. Derjemte påpekar öfverståthållareembetet, hurusom i Stockholm

kostnaden för papper till och tryckning af taxeringslängderna skall utgå

af ifrågavarande procent, samt förmenar med anledning deraf, och då,

enligt komiténs beräkningar, en minskning i bevillningssumman skulle

vara att motse till följd af förslaget, att bevillningsprocenten i Stockholm

borde icke sänkas, utan snarare höjas.

Till vidare upplysning i frågan hänvisar utskottet till den i bilagan

E uppgjorda förteckning rörande kostnaden för taxeringsarbeten m. m.

i de län, hvilkas invånareantal är större än Stockholms stads eller af

ungefärligen samma storlek.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19. 19

Vid pröfning af denna fråga liar utskottet i likhet med 1894 års

skattekomité ansett, att utgifterna för taxeringen i Stockholm böra kunna

ej oväsentligt minskas.

Öfverståthållare embete ts kamrerarekontor har meddelat, att bevillningsberedningarnes

ordförande i Stockholm omöjligen kunna fullgöra

de göromål i afseende å för taxeringen lemnade uppgifter, som åligga

dem på grund af § 26 i bevillningsförordningen, och att dessa i stället

fullgöras af de 7 uppbördskommissarierna, som derför uppbära tillsammans

3,850 kronor. Då bevillningsberedningarnes ordförande uppbära i

arfvode 3,450 kronor, utgör ersättningen för det arbete, som enligt författningen

åligger dessa, in alles icke mindre än 7,300 kronor. Detta

belopp synes utskottet kunna väsentligen minskas, vare sig nedsättningen

göres i arfvodet för bevillningsberedningarnes ordförande eller i arfvodet

för uppbördskommissarierna. De 7 protokollsförandena hos taxeringsnämnderna

uppbära tillsammans för detta uppdrag 1,790 kronor, men

godtgöras dessutom för annat biträde i olika poster med tillsammans

2,710 kronor. Då, enligt § 56 bevillningsförordningen, landskamrerarne

lika väl som kamreraren vid öfverståthållareembetets afdelning för uppbördsärenden

skola vara kronoombud vid pröfningsnämnden, men de förra,

enligt § 65, icke ega att åtnjuta något arfvode, så synes det sistnämnde

kamrerare tillerkända arfvode af 3,000 kronor eller dubbelt mera än

hvad han åtnjöt 1881—1883 vara alldeles för högt, äfven om det utgår

såsom ersättning för arbetenas öfvervakande och för målens beredning

och föredragning, i synnerhet om man tager i betraktande, att kamreraren

i uppbördsverket uppbär en årlig lön af 7,500 kronor. Utskottet har

ej heller kunnat undgå att finna jemväl de arfvoden, som utgått till

öfrige tjenstemän, af hvilka flere innehafva väl aflönade befattningar,

och till de hos taxeringsmyndigheterna anstälde vaktmästarne, vara

väl höga. Ehuru utskottet af anförda skäl anser, att nedsättning af

bevillningsprocenten för Stockholm bör ega rum, finner utskottet sig

dock ej kunna tillstyrka en så betydlig sänkning som af motionärerna

yrkats. Med 1895 års bevillningssumma till grund skulle, med beräkning

af 1 | procent å densamma, funnits till förfogande omkring 15,900

kronor, men detta belopp, som endast med 400 kronor öfverstiger den

summa af 15,500 kronor, som år 1883 ansågs motsvara behofvet, synes

utskottet i betraktande af ärendenas tillväxt sedan dess icke numera

tillräckligt för att lemna skälig ersättning för det betydande arbete, som

taxeringen kräfver inom en så stor stad som Stockholm. Vid bestämmandet

af ifrågavarande ersättning bör ej heller förbises den omständigheten,

att städerna sjelfva bestrida kostnaderna för uppbörden.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

Då'' man år 1883 vid bestämmande af bevillningsprocenten både

att utgå från beräkning af en befolkning af 174,702 personer (1882 års

mantalsskrifna befolkning) och ett bevillningsbelopp, som beräknades till

620,000 kronor, så utgjorde den mantalsskrifna befolkningen år 1895

259,304 personer och bevillningssumman för samma år 1,060,996,8 0;

ökningen utgör respektive 48 och 71 procent. Besvärsmålens antal i

pröfningsnämnden har ock under tiden ansenligt tillväxt. De utgjorde

i medeltal åren 1881—1885 797, åren 1886—1890 1,434 och under åren

1891—1895 1,573. Under samma perioder utgjorde protokollsparagrafernas

antal derstädes i medeltal respektive 1,007, 1,712 och 1,815.

Vid öfvervägande af de förhållanden, som måste tagas i betraktande

vid bedömande af denna fråga, har utskottet kommit till den

uppfattning, att ifrågavarande bevillningsprocent skäligen bör bestämmas

att utgå med högst två procent af bevillningssumman.

På grund häraf hemställer utskottet,

4:o) att 65 § 3 mom. af gällande bevillningsförordning

måtte erhålla följande förändrade lydelse:

Mom. 3. Till bestridande af kostnaderna för

blanketter till taxeringslängder, till ersättning åt ordförandena

i bevillningsberedningarne för deras arbete

med sjelfva beredningen, till arfvoden åt kronans ombud

och för protokollsföringen samt andra anteckningar

under taxerings- och pröfningsnämndernas sammankomster

äfvensom till vedergällning för det i samband

med taxeringsförrättningarne för öfrigt lemnade biträde

af personer, som’ icke ega att vid samma förrättningar

beräkna traktamentsersättning, må af Stockholms stads

pröfningsnämnd användas och disponeras ett belopp,

som svarar emot högst tvä procent af samma städs

efter denna förordning utgående hela bevillningssumma

för året; gällande------utbetalas.

Stockholm den 24 mars 1896.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CA VALLI.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

21

Reservationer:

af herr (Jävalli mot den af utskottet till stöd för sina förslag i

punkterna l:o)—4:o) använda motivering;

af herr friherre von Schwerm mot vissa delar af motiveringen,

samt vid punkterna 2:o) och 3:o)

dels af herr Fredholm, som anfört:

»Vid de senare riksdagarne hafva motioner afseende förändringar

i bevillningsförordningen i stor utsträckning blifvit väckta. I synnerhet

var detta fallet vid 1893 års riksdag med anledning af det beslut om

grundskatternas afskrifning, som fattades vid urtima riksdagen 1892.

De motionärer, som vid innevarande riksdag väckt förslag om ändringar

i bevillningsförordningen, hafva inskränkt sig till att föreslå dels beskattning

af den inkomst, som från aktiebolag tillfaller enskild delegare i

sådant, dels införande af progressiv inkomstbeskattning och obligatorisk

sjelfdeklaration. .

Vid behandlingen af nu föreliggande förslag, har utskottet, i ötverensstämmelse

med de åsigter, som synas hafva gjort sig gällande inom

Riksdagen vid dessa frågors föregående behandling, ansett, att dessa

frågor äro af den .svåra och invecklade beskaffenhet, att de icke kunna

lösas utan en föregående noggrann utredning, och dertill endast i samband

med inkomstbeskattningen i öfrig!. Härutinnan delar jag fullkomligt

den af utskottet uttalade meningen. Men då utskottet, på grund

deraf att Ivongl. Maj:t sedan 1893 års Riksdag tillsatt ej mindre än två

komitéer för afgifvande af förslag till ny bevillningsförordning, derur

hemtar anledning att helt enkelt afstyrka de nu väckta motionerna, undei

antagande, att ett förslag till bevillningsförordningens omarbetning klätt

från Kongl. Maj:t motse, så kan jag ej dela utskottets uppfattning i

denna del.

Efter den nedgörande kritik, för hvilkeiDdet förslag till mkomstbovillning,

som af komiterade afgafs den 2 november 1894, gjorts till föremål

ej blott af de myndigheter, som öfver förslaget haft att- yttra sig,

utan äfven af den för granskning af förslaget sist tillsatta komitén i

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

dess utlåtande af den 9 december 1895, kan nämnda förslag svårligen

lemna Kongl. Maj:t erforderlig ledning vid utarbetandet af ett nytt förslag

till bevillningsförordning. Föga bättre förhåller det sig med det af

sistnämnda komité den 9 december 1895 afgifna utlåtande, i hvilket de

vigtigaste i Riksdagen framhållna beskattningsgrundsatser blifvit antingen

lemnade. opåaktade eller på ett mer eller mindre otillfredsställande sätt

gjorda till föremål för tillämpning.

Men äfven om det för Kongl. Maj:t skulle blifva möjligt att med

nu till buds stående material utarbeta ett nytt förslag, så vill det dock

synas föga sannolikt, att ett sådant förslag, bygdt endast på den af

komiterade lemnade utredning, skulle kunna hafva utsigt att vinna Riksdagens

bifall. Man får nemligen ej bortse från det faktum, att vigtiga

beskattningsgrundsatser, för hvilka Riksdagen eller en af dess kamrar

uttalat sig, icke blifvit af komiterade vederbörligen beaktade och ännu

mindre erhållit den omsorgsfulla utredning, som deras betydelse för

skatteväsendet och deras i öfrigt svårlösta beskaffenhet i ovanligt hög

grad gjort dem förtjent.» af.

Sådant är exempelvis förhållandet med den progressiva inkomstbeskattningen,

hvilken dock en gång blifvit af Riksdagens Andra Kammare

i princip gillad, då kammaren vid 1892 års lagtima riksdag uttalade

sig för ordnandet af den direkta beskattningen på ett sådant sätt,

fatt den bestämdes att utgå med viss procent, högre för den större och

lägre för den mindre inkomsten», och om hvilken urtima Riksdagen i sin

skrivelse till Konungen af den 27 november 1892 säger, att den i en

del nyare skattelagar tillämpade grundsats, att ej blott skattebördan för

de lägst taxerade i högre grad än hittills lättas, utan äfven denna börda

så fördelas, att den med ökad tyngd träffar de högre taxerade, bör vid

det tillämnade revisionsarbetet göras till föremål för noggrann pröfning,

synes Riksdagen uppenbart, utan aft Riksdagen derför vill närmare

ingå på denna fråga. Hurudan är nu den »noggranna pröfning» af

denna fråga, som det syntes Riksdagen uppenbart, att komiterade skulle

under revisionsarbetet verkställa. De först tillsatta komiterade affärda

denna yigtiga fråga på knappt halfannan sida af sitt betänkande, och

granskningskomitén nämner om densamma ingenting. Så mycken uppmärksamhet

ansågo komiterade sig kunna och böra egna denna form af

beskattning, hvilken för hvarje dag som går synes vinna allt större tillämpning

i de moderna staternas beskattningsväsen och deruti spelar en

högst betydande roll. På ett likartadt sätt förhåller det sig med en hel

del andra, ur beskattningssynpunkt mycket vigtiga frågor, om hvilka

komiterade haft att yttra sig eller åtminstone borde hafva haft.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19. 23

Under sådana förhållanden torde det få anses ytterst angeläget,

att en ny omsorgsfull och framför allt sakkunnig utredning af hela

skattefrågan kommer till stånd. Men tillika hafva förhållandena sedan

1892 års urtima riksdag utvecklat sig på ett sådant sätt, att det nu

mer än då är en tvingande nödvändighet att föranstalta om denna utredning

snarast möjligt. Redan vid 1892 års urtima riksdag, då frågan

om utarbetande af förslag till den enligt finansplanen afsedda beskattningen

förevar i Andra Kammaren, tillät jag mig hos statsrådets ledamöter

anhålla, att regeringen ville egna uppmärksamhet åt nödvändigheten

att bereda Riksdagen det kunskapsmaterial, som den är i behof

af, när det blir fråga om att lösa skattefrågan på ett rättvist sätt. Jag

vågade då äfven anhålla, att en sådan utredning måtte företagas så snart

som möjligt, ty den kräfver ett tidsödande och vidlyftigt arbete, och

tilläde, att om Riksdagen blir nödgad att utan en så beskaffad utredning

besluta nya skatter, så befarade jag, att besluten i brist på kännedom

om verkliga förhållandena kunna blifva sådana, att de komma att

framkalla mycket onödigt missnöje hos befolkningen.

Var behofvet af en verkligt sakkunnig utredning i och för en

skattereform stort redan vid 1892 års urtima riksdag, då beslut fattades

att afskrifva grundskatterna, hvilka förut i direkt skatt lemnat statsverket

en årlig inkomst af 10 millioner kronor, så är det nu vida större,

emedan krafvet på ett nytt beskattningssystem sedan dess än ytterligare

stegrats genom de vid sistlidne riksdag så betydligt höjda spanmålstullarne,

hvilka för den hälft af rikets befolkning, som genom grundskatteafskrifningen

fått sina direkta skatter fördubblade, ytterligare medföra

en indirekt beskattning på 10 millioner kronor. Om än ett lyckligt

sammanträffande af omständigheter, såsom bland annat ovanligt låga

pris på lifsmedel, under den senaste tiden gjort det möjligt att utan

befolkningens alltför hårda betungande icke allenast bereda statsverket

nödiga medel till utgifternas bestridande, utan äfven till ett öfverskott

derutöfver, så vore det dock, i betraktande af konjunkturernas understundom

plötsliga omkastningar, hvartill vi många gånger varit vittne,

att bygga statsverkets framtida ekonomi på lösan sand, om man icke,

medan'' de lyckliga konjunkturerna äro rådande, gjorde sig i beskattningshänseende

beredd att möta kommande svåra tider. En större höjning

i spanmålsprisen, som för landets talrika fattiga befolkning gjorde

till en nödvändighet att knappa in på kosten, skulle efter all sannolikhet

helt hastigt medföra lifsmedelstullarnes nedsättande eller till och med afskaffande

och derigenom förorsaka statsverket eu minskning i dess årliga

inkomst af mer än 10 millioner kronor. Att taga ut dessa på den di
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

rekta beskattningens väg skulle vara detsamma som att fördubbla den

nu utgående bevillningen, tilläggsbevillningen deri inräknad, och med

all sannolikhet skulle detta blifva en omöjlighet sådan den direkta bevillningen

nu är ordnad.

Det är helt naturligt, att utskottet icke skulle hafva kunnat, äfven

om det så velat, verkställa hela den utredning, som är oundgängligen

nödig för att i en eller annan form tillstyrka de af motionärerna framstälda

förslag. Men i betraktande af den fara, som är förenad med ett

uppskjutande af skattefrågornas lösning, har det dock synts mig, som

om utskottet icke genom ett enkelt afslag bort i sin mån bidraga till

att ingenting i denna sak från Riksdagens sida nu åtgöres. I stället

hade utskottet, enligt mitt förmenande, bort gorå hvad det med anledning

af de väckta motionerna utan all undersökning kunnat gorå, eller

uttala sig för att skattefrågorna snarast möjligt bringades till en för

land och tolk lycklig lösning, och då vilkoret derför icke kan vara mer

än ett, nemligen att de lösas på ett för alla med rättvisa och billighet

förenligt sätt, hade utskottet äfven haft anledning att yttra sig om hvad

som ur beskattningssynpunkt kan vara förenligt med rättvisans fordringar.

Då utskottet emellertid icke gjort detta, tillåter jag mig för egen

del uttala den uppfattningen, att det icke kan vara med rättvisans fordringar

öfverensstämmande att bibehålla de personliga afgiftema, som

till lika stort belopp uttagas af de fattigaste som af de rikaste, i synnerhet

om i betraktande tages storleken af de indirekta skatter, som i förhållande

till inkomsten trycka på befolkningen progressivt nedåt. Jag

vet val, att många hysa betänkligheter mot att afskaffa dessa skatter på

den grund, att de icke för sig hafva gjort klart hvarmed de skola ersätta

dem. Mig synes detta enkelt nog, om man ersätter dem med eu

förmögenhetsskatt, och ingen sådan är för det ändamålet mera rättvis

och billig än en särskild fastighetsskatt. Oförenligt med rättvisans kraf

är äfven — åtminstone enligt de begrepp derom, som Andra Kammaren

i full öfverensstämmelse med den moderna rättsuppfattningen'' förut hyst

— att, utan hänsyn till personens skatteförmåga, af hvar och en uttaga

eu lika stor procent af hans inkomst, en orättvisa, som blir så mycket

större, om för några eu del af deras inkomst, enligt nu gällande bestämmelser,

lemnas obeskattad.

Då det för hvarje dag som går blir en allt mer tvingande nödvändighet,

att infria de vid urtima riksdagen 1892 af regering och riksdag

högtidligt afgifna löftena, att de ökade skatter, somjblifvit af do

vid nämnda riksdag fattade beslut föranledda, skola uttagas icke genom

konsumtionsskatter utan genom direkta och förmögenhetsskatter;

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

då det vidare är med våda för statsverkets ekonomiska trygghet

förenadt att uppskjuta den reform af beskattningsväsendet, som måste

blifva en oundviklig följd af de urtima löftenas infriande; och

. då det slutligen för en verklig och icke skenbar, för en beståndande

och icke tillfällig sådan reform måste anses oundgängligen nödigt,

att skattebördorna fördelas samhällets medlemmar emellan på ett med

rättvisans enklaste för hvar och en fattbara och obestridliga grundsatser

öfverensstämmande sätt,

så kommer jag i denna samhällets för närvarande mest mägtpåliggande

fråga till ett annat slut än det, hvari utskottet med anledning af

de väckta motionerna stannat, då dessa blifvit i punkterna 2 och 3 af

betänkandet afstyrka, och får på angifna skäl således hemställa,

att Riksdagen behagade i skrifvelse till Konungen

anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta snarast möjligt

utarbeta nytt förslag till bevillningsförordning, så affattadt,

att de direkta skatter, som enligt denna förordning

skola af de skattskyldige till staten utgöras,

komma att drabba dem på ett i förhållande till hvars

och ens skatteförmåga rättvist och billigt sätt, för

hvilket ändamåls vinnande torde blifva behöflig! att,

jemte afskaffande! af alla nu utgående personliga utgifter,

bland annat fästa behörigt afseende derå:

att såsom existensminimum fastställes ett inom

vissa gränser rörligt inkomstbelopp, som med afseende

på storleken afpassas efter lokala förhållanden, familjens

storlek samt ömmande omständigheter, och tilllika

göres för samhällets alla medlemmar skattefritt,

att all verklig inkomst, öfverstigande nyssnämnda

såsom existensminimum faststälda belopp, beskattas,

oberoende af den källa, från hvilken den härflyter,

efter en skala, som, med hänsyn dertill att vid stigande

inkomst skätteförmågan ökas i större förhållande

än inkomsten, göres progressivt växande,

att såsom en följd af de alldeles särskilda förmåner

besittningen af fast egendom för egaren medför

en särskild och på likartadt sätt utgående skatt

åsättes alla slag- af sådan egendom i förhållande till fastigheternas

periodvis uppskattade värden; samt slutligen

att, om i bevillningsförordningen på förenämndt

Bih. till Riksd. Prot. 189G. 5 Sand. 1 Afd. 18 Haft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

sätt vidtages mera genomgripande förändringar med

afseende å den direkta beskattningen till staten, då

må tagas i betraktande om icke beskattningen till

kommunen bör utgöras efter andra eller förändrade

grunder än de nu för kommunälbeskattningen gällande,

och i sådant fall förslag till förändradt sätt för kommunalbeskattningens

utgörande äfvenledes utarbetas»;

ii* 1 • '' ‘ r; - . i!

dels af herr Collander, som förklarat sig instämma i syftet med

herr Fredholms reservation;

dels ock af herr G. Jansson.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

27

Bilaga A.

Utdrag af protokollet, hållet hos Stockholms stads pröfningsnämnd

den 30 oktober 1893.

§ 1,588.

Då, jemlik! 65 § i gällande bevillningsstadga, Stockholms stads

pröfningsnämnd eger att, till bestridande af de i inom. 3 af nämnda paragraf

uppräknade kostnader, ersättning och arfvoden äfvensom till vedergällning

för det i samband med taxeringsförrättningarne för öfrigt lemnade biträde,

använda och disponera ett belopp, som svarar mot högst 2 \ procent

af stadens efter bevillningsstadgan utgående hela bevillningssumma

för året, samt denna summa för år 1893 af pröfningsnämnden^beräknats

uppgå till i rundt tal 990,000 kronor, deraf 2 $ procent utgör 24,750

kronor; så och efter det nämndens öfriga arbeten blifvit afslutade, beslöt

nämnden, att följande poster skola med bevillningsprocenten gäldas,

nemligen:

l:o) Kostnadsersättningar:

Drätselnämnden för blanketter till taxerings
längder

m. m.................................................

Svanström & C:o för skrifmaterialier m. m.

G. Jansson för ljus in. in..................................

Stockholms Dagblad för annonser................

Nya Dagligt Allehanda.......................................

Generalstabens litografiska anstalt för öfvertryck

..............................................................

Kongl. Boktryckeriet för tryck .......................

kronor

362: 45.

11

60: 8 8.

11

30: 84.

11

46: 24.

11

11: 20.

n

126: 25.

ii

9: 75.

647: 61.

. , . 1

2:o) Ersättningar, arfvoden och vedergällningar för

lemnadt biträde:

Till 8 ordförande i bevillningsberedningarnc, nemligen:

för l:a distriktet....................................... kronor 350: —

Transport kronor 35Ö: — 647: 61.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

Transport kronor

för 2:a och 3:e eko .................................

4:e och 17:e d:o................................

5:e, 6:e och 18:e d:o.......................

7 :e, 8:e och 21:a d:o......................

9:e, 10:e, ll:e och 20:e d:o .........

12:e, 13:e och 14:e d:o ..................

15:e, 16:e och 19:e d:o ...................

ii

ii

ii

ii

ii

ii

V

350

450

350

450

450

500

450

450

647: 6i.

Till 6 uppbördskommissarier a 550 kronor

hvardera ...................................................... kronor 3,300:

Till uppbördskommissarien N. Buren ,, 500-

Till

3,450:

e. o. kammarskrifvaren S. Wingårdh

såsom t. f. uppbördskommissarie...

J iU

50:

derna, nemligen:

2:a d:o ..

3:e d:o ..

4:e d:o ..

5:e d:o ..

6:e d:o ..

7:e d:o ..

i "1 i ] * .*1'' * 1 *Jfl *

kronor 250

it i!f•

„ 225

—

250

,, 225

„ 325

—

„ 225

—

„ 225

—

3,850:

4»r: * r >1 t,

.!''■

arfvode ...........................i..........kronor 1,500: —

skrifmaterialier, tryck, renskrifning, biträden

............................. „ 2,000: —

Till kronoombudet hos pröfningsnämnden .au............

Till revisorn, hos öfverståthållareembetet för

uppbördsärenden ...........................kronor 400:

Till 2 kammarskrifvare hos d:o å 350 kronor ■ ■>

hvar.........................................,........^ - :b 700: —‘

Till uppbördskommissarien C. Barkander

för extra biträde ....-.■..................................

Till vice häradshöfdingen G. Wessman

för d:o .......................''S.;..

Till vice häradshöfdingen E. Bödman för d:o

Till vice häradshöfdingen Hj. von Sydow

för d:o ...............................

•n

•n

» Ad ,

i (♦Lun

1,725: ■

3,500:

2,000:

1,100:

■ ■ .

i in!

, t

/

-t r

300: —

600: —

75: —

ii

75: —

-r! 1,050: —

Transport kronor 17,322:6]

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

Transport kronor 17,322: 61.

Till vaktmästaren G. A. Jansson för uppassning hos bevillningsberedningarne

samt hos taxeringsnämnderna och

pröfningsnämnden äfvensom för tillställande af pröfnings
nämndens

beslut ....................................... kronor 600: —

Till vaktmästaren A. Petersson för d:o ..... „ 600: —■ 1,200: —

Till städerskan A. C. Jansdotter för städning hos bevillnings
beredningar

och taxeringsnämnder...... kronor 30: —

Till fru A. Josephson för d:o.................. „ 30: —

Till fru Chr. L. Galleradi för d:o hos pröfningsnämnden.

........................... „ 20:j— 80: —

Till fördelning emellan extra ordinarie tjenstemän hos öfverståthållareembetet

för uppbördsärenden med flere, som

biträdt vid mantalslängdernas granskning, emottagandet

af besvär till pröfningsnämnden, upprättandet af föredragningslistor

m. in. för pröfningsnämnden, att fördelas

dem emellan af kamreraren hos öfverståthållareembetet

för uppbördsärenden.....................................5,000: —

Kronor 23,602: 61.

, . '' i-, . ''t: ,.f| öu. >..| Hr. jri. ! ■ »\ ■ " /!■ s

Om de sålunda beviljade kostnads-, ersättnings- och vedergällningsbelopp

samt desammas fördelning skulle kongl. statskontoret genom

utdrag af detta protokoll underrättas, med anmodan att till kamreraren

hos öfverståthållareembetet för uppbördsärenden W. Willers emot qvitto

låta utbetala ofvan omförmälda summa tjugutretusen sexhundratvå

kronor 61 öro till fördelning i enlighet med pröfningsnämndens förestående

beslut.

Som ofvan

Enligt protokollet

B. J. Schönmeyr.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

,:å1 • ♦ : ! f

Bilaga B.

Utdrag af protokollet, hållet hos 1894 års pröfningsnämnd för

Stockholms stad den 29 oktober 1894.

§ 1,883.

Då, jemlikt 65 § i gällande bevillningsstadga, Stockholms stads

pröfningsnämnd eger att, till bestridande af de i mom. 3 af nämnda §

uppräknade kostnader, ersättningar och arfvoden äfvensom till vedergällning

för det i samband med taxeringsförrättningarne för öfrigt

lemnado biträde använda och disponera ett belopp, som svarar mot

högst 21/a procent af stadens efter bevillningsstadgan utgående hela

bevillningssumma för året, samt denna summa för år 1894 af pröfningsnämnden

beräknats uppgå till i rundt tal 1,041,000 kronor, deraf 2 >/

procent utgör 26,025 kronor, så och efter det nämndens öfriga arbeten

blifvit afslutade, beslöt nämnden, att följande poster skola med bevillningsprocenten

gäldas, nemligen:

l:o) Kostnadsr ökningar:

Drätselnämnden för blanketter till taxerings
längder

in. m.........................................

Svanström & C:o för skrifmaterialier m. in. ..

G. Jansson för ljus m. m................................

Stockholms Dagblad för annonser.....................

Nya Dagligt Allehanda för annonser ...............

Generalstabens litografiska anstalt för öfvertryck

..................................................................

Kongl. Boktryckeriet för tryck...........................

kronor

496:

91

61:

—

9?

37;

OO

O

n

49:

04

n

12:

60

»

150:

50

9:

50

817: 35.

2:o) Ersättningar, arfvoden och vedergällningar för lemnadt

biträde:

Till 8 ordförande i bevillningsberedningarne, nemligen:

för l:a distriktet .............................................. kronor 350: —

2:a och 3:e distriktet .............................. 450:_

n

Transport kronor 800

— 817: 35.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

11

it

11

ii

ii

för 4:e och 17:e distriktet ....................

5:e, 6:e och 18:de distriktet .......

7:e, 8:e och 21:a distriktet ...........

9:e, 10:e, ll:e och 20:e distriktet

12:e, 13:e och 14:de distriktet.......

15:e, 16:e och 19:e distriktet .........

kronor 800

—

„ 350

,-

,, 450

—

„ 450

—

„ 500

—

„ 450

—

„ 450

31

— 817: 35.

f.i i. /.

Till 7 uppbördskommissarier å 550 kronor hvardera............ 3,850:

Till 7 protokollsförande hos taxeringsnämnden, nemligen

i l:a distriktet.................................................. kronor 240

2:a „ .................................................. » •

250

ant

ii

v

ii

ii

ii

ii

3:e

4:e

5:e

6:e

7:e

ii

i>

ii

ii

ii

ii

ii

v

>i

ii

ii

215

325

225

225

o It

1,705:

lli''l

Till protokollsföranden hos pröfningsnämnden:

Arfvode .................................................................. kronor 1,500: —

Skrifmaterialier, tryck, renskrifning, biträden___„ 2,000: — 3,500: —

Till kronoombudet hos pröfningsnämnden... „ 2,000: —

Till revisorn hos öfverståthållareembetet för

uppbördsärenden.......................................... „ 400: —

Till två kammarskrifvare hos d:o å 350 kronor

hvardera ................................................... » 700: ■

1,100:

Till vice häradshöfdingon G. Wessman för

extra biträde ..............................................

Till vice häradshöfdingen E. Bodman för

Till vice häradshöfdingen Hj. von Sydow för

extra biträde ..............................................

Till vice häradshöfdingen C. Wahlgren för

extra biträde ................................................

kronor

600: —

ii

140: —

ii

N-»

0

1

145: —

cronor

1,055: — 10,422: 35.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

Transport kronor 1,055:— 16,422:35.

Till kammarskrifvaren B. Giertta för extra

biträde ................................................u.i kronor ''■* 105: —

Till kammarskrifvaren A. Grass för extra

biträde ... JA...........,..................„ 95:— 1,255: —

Till vaktmästaren G. A. Jansson för uppass- ‘

ning hos bevillningsberedningarne samt

hos taxeringsnämnderna och pröfningsnämnden

äfvensom för tillställande af

pröfningsnämndens beslut ......................... „ 800:_

Till vaktmästaren A. Pettersson för d:o..... ’ „ 600:— 1.400- —

Till städerskan A. C. Jansdotter för städning

hos bevillningsberedningar och taxe- . ■■

ringsnämnder............................................... 30; —

Till fru A. Josephson för d:o ,, 30: —

Till fru Chr. L. Galleradi för städning hos

pröfningsnämnden...................................... „ 20: — 80-_

Till fördelning emellan extra ordinarie tjenstemän

hos öfverståthållareembetet för uppbördsärenden

med flere, som biträdt vid mantalslängdernas

granskning, emottagandet af besvär till pröfningsnämnden,

upprättandet af föredragningslistor

m. m. för pröfningsnämnden, att fördelas dem

emellan af kamreraren hos Öfverståthållareembetet

för uppbördsärenden......„ ....................[[ kronor 5 000-_

. • *•>... 1; o:i> ■ .ti, t:■) -- •• iu.’- ii !

,,,, l ■<)■)", Kronor 24,157: 35.

Angående de sålunda beviljade kostnads-, ersättnings- och vedergällningsbelopp

samt desammas fördelning skulle kongl. statskontoret

genom utdrag af detta protokoll underrättas med anmodan att till

kamreraren hos öfverståthållareembetet för uppbördsärenden W. Willers

emot qvitto låta utbetala ofvan omförmälda summa tjugu fyratusen

etthundrafemtiosju kronor 35 öre till fördelning i enlighet med pröfningsnämndens

förestående beslut. Som ofvan.

T '' l«*-1 !d|; 7 '' s II- i-i! . J.iji- J ll :j it t ib !

In fidem !

B. J. Schönmeyer.

Vidimeras ex officio

B. Helmer.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

33

Bilaga G.

Utdrag af protokollet, hållet hos Stockholms stads pröfningsnämnd

den 31 oktober 1895.

§ 1,928.

Då, jemlikt 65 § i gällande bevillningsstadga, Stockholms stads

pröfningsnämnd eger att, till bestridande af de i mom. 3 af nämnda §

uppräknade kostnader, ersättningar och arfvoden äfvensom till vedergällning

för det i samband med taxeringsförrättningarne för öfrigt lemnade

biträde använda och disponera ett belopp, som motsvarar högst

2| procent af stadens efter bevillningsstadgan utgående hela bevillningssumma

för året, samt denna summa för år 1895 af pröfningsnämnden

beräknats uppgå till i rundt tal 1,060,900 kronor, deraf 2\ procent

utgör kronor 26,522: 5 0, så och efter det nämndens öfriga arbeten

blifvit afskräde, beslöt nämnden, att följande poster skola med bevillningsprocent

gäldas, nemligen:

l:o) Kostnadsr åkning ar:

Drätselnämnden för blanketter till taxerings
längder

m. in........................................... kronor

Svanström & C:o för skrifmaterialier m. m. „

G. Jansson för ljus m. m............................... „

Stockholms Dagblad för annonser ............... „

Generalstabens litografiska anstalt för öfvertryck

............................................................ ii

Kongl. boktryckeriet för tryck ..................... v

556: 66.

60: 50.

35: 03.

49: 25.

165: —

7: —

873: 44.

2:o) Ersättningar, arfvoden och vedergällningar för

lemnadt biträde:

Till 8 ordförande i bevillningsberedningarne, nemligen:

för l:a distriktet ......................................... kronor 350: —

„ 2:a och,3:e d:o ....................................... „ 450: —

„ 4:e och 17:e d:o .................................. j,___ 350: —

Transport kronor 1,150: —

Bill. till Rihsä. Prat. 1896. 5 Sami. 1 Afd. 18 Raft.

873: 44.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

för

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

5:e, 6:e och 18:e d:o ...

7:e, 8:e och 21:a d:o ..........

9:e, 10:e, ll:e och 20:e d:o

12:e, 13:e och 14:e d:o .......

15:e, 16:e och 19:e d:o .......

Transport kronor 1,150

450

55

55

55

55 -"■''''•v/5

Till 7 uppbördskommissarier å

Till 7 protokollsförande hos ta

55

55

55

55

55

450

500

450

450

— 873: 44.

— 3,450:

550 kronor hvardera ............ 3,850:

i l:a

i 2:a

distriktet........................

d:o ........................

....................... kronor

29Ö

215

—

i 3:e

d:o .................

300

i 4:e

d:o ....................

215

i 5:e

d:o ........................

325

i 6:e

d:o .......................

225

i 7:e

d:o ........................

220

—

Till protokollsföranden hos pröfningsnämnden:

arfvode............................................................... kronor

1,790: —

Skrifmaterialier, tryck, renskrifning, biträden

77

2,000: —

3,500: —

Till kronoombudet hos pröfningsnämnden

3,000: —

Till revisorn hos öfverståthåliareem betet för

uppbördsärenden.............................................

kronor

400: —

Till två kammarskrifvare hos d:o å 350 kronor

hvar ................................................................

77

700: —

1,100: —

Till vice häradshöfdingen G. Wessman för

extra biträde...................................................

kronor

720: —

Till kammarskrifvaren B. Giertta för d:o ..

260: —

Till d:o A. Grass för d:o ..............................

77

280: —

1,260: —

Till vaktmästaren G. A. Jansson för uppassning hos be
villningsberedningarne

samt hos taxeringsnämnderna och

pröfningsnämnderna äfvensom för tillställande af pröfnings
nämndens

beslut ............................................. kronor 800: —

Till vaktmästaren A. Peterson för d:o......... „ 600: —

Till städerskan A. C. Jonsdotter för städning hos bevillnings
beredningar

och taxeringsnämnder ........ kronor 30: —

Till städerskan A. Josephson för d:o ......... „ 30: -r
Till

städerskan Chr. L. Galleradi för d:o

hos pröfningsnämnden................................. „ 20: —

1,400:

80:

Transport kronor 20,303: 44.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

Transport kronor 20,303: 4 4.

Till fördelning mellan extra ordinarie tjensteman hos öfverståthållareembetet

för uppbördsärenden med flere, som biträdt

vid mantal slängdernas granskning, emottagande^ af

besvär till pröfningsnämnden, uppsättandet af föredragningslistor

m. m. för pröfningsnämnden, att fördelas dem emellan

af kamreraren bos öfverståthållareembetet för uppbördsärenden

............................................................................................. 5,290: —

Kronor 25,593: 4 4.

Angående de sålunda beviljade kostnads-, ersättnings- och vedergällningsbelopp

samt desammas fördelning skulle kongl. statskontoret

genom utdrag af detta protokoll underrättas med anmodan att till kamreraren

hos öfverståthållareembetet för uppbördsärenden W. Willers emot

qvitto låta utbetala ofvan omförmälda summa tjugufemtusenfemhundranittiotre

kronor 44 öre till fördelning i enlighet med pröfningsnämndens

förestående beslut.

§ 1,929.

Protokollet för dagen upplästes till justering och godkändes.

In fidem

B. J. Scliönmeyr.

Bestyrkes

E. von der Lancken.

opaginerad Kontrollera mot PDF

86

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

Arbetssättet,

enligt nämndens

beslut.

Besvärsmålens

antal.

Protokolls§$:s

antal.

Tiden för

arbetet.

Bilaga D.

P. M.

angående pröfningsnämnden för Stockholm.

Sedan besvärsmålen ordnats och diariiförts, utskrifvas öfver dem

distriktvis upprättade listor för att tillhandahållas ordföranden, ledamöterna

och de vid protokollet tjenstgörande. Med ledning af dessa

listor genomgå och granska ledamöterna från hvarje särskildt taxeringsdistrikt

de till distriktet hörande mål. Dessutom upprättas — likaledes

distriktvis särskilda föredragningslistor, hvilka förses dels af vederbörande

uppbördskommissarie med alla i mantals- och bevillningstaxeringslängden?rörande

hvar klagande förekommande anteckningar och dels af

särskilda biträden med en öfver hvarje mål upprättad promemoria. I

nämndenkföredragas målen medelst uppläsning af promemorian. (Föredraganden

måste naturligtvis förut genomgå hvarje mål och tillse, att

promemorian .blifvit rigtigt affattad, samt att alla de upplysningar, som

för ett rättvist bedömande erfordras utöfver ofvannämnda anteckningar

och hvad ^besvären innehålla, varda införskaffade.) Uppläsning af handlingarne

kan omöjligt medhinnas och förekommer endast, då någon ledamot

det_ påfordrar eller anledning dertill i öfrigt förekommer.

I medeltal: 1881—85 .............................................. 797.

1886—90 .............................................. 1,434.

1891—95 ............................................... 1,573.

I medeltal: 1881—85 ............................................... 1,007.

1886—90 ............................................... 1,712.

1891—95 ............................................. 1,815.

Pröfningsnämndens l:sta sammanträde är vanligtvis den 16 september.

Först vid besvärstidens utgång, som infaller 8 dagar före nämnda

sammanträde, kunna de förberedande arbetena börjas. Protokollen skola

vara aflemnade före november månads utgång. Sålunda skall hela arbetet

vara verkstäldt på 8 veckor.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

Bevillningsprocenten användes af nämnden till — förutom bestri- Bevillning!- dande af kostnader enligt räkningar — följande ersättningar: (sedan 1883

1. Till ordförandena (8) i bevillningsberedningarne, med belopp 2 i),

mellan 350 och 500 kronor till hvar;

2. Till protokollsförarne hos taxeringsnämnderna (7) med belopp

mellan 215 och 325 kronor till hvar, allt efter protokollsparagrafemas

antal;

3. Till 7 uppbördskommissarie^ utgått åren 1881 och 1882 med

400, 1883 med 475 samt från och med 1884 med 550 kronor till hvar

kommissarie. Denne verkställer det bestyr, som, i afseende å de för

taxeringen lemnade uppgifter, enligt § 26 i bevillningsförordningen åligger

bevillningsberedningames ordförande, men i Stockholm omöjligen kan af

dem fullgöras, är kronoombud hos taxeringsnämnd samt meddelar ofvanberörda

anteckningar;

4. Till kronoombudet hos pröfningsnämnden; under åren 1881—

83: 1,500 kronor, 84—94: 2,000 kronor och 1895: 3,000 kronor. Utöfver

hvad enligt bevillningsförordningen kronoombudet åligger — dertill

jemväl hör att afgifva utlåtande i alla de från pröfningsnämnden

till kongl. kammarrätten fullföljda mål (medeltal under åren. 1891 95:

212) — lemnar ombudet nämnden biträde med att sätta i gång och

öfvervaka alla de, enligt hvad ofvan synes, erforderliga förberedande

arbetena samt tillse, att dessa varda verkstälda så, att det hela medhinnes

på den föresätta tiden, samt att (från och med 1892) föredraga målen

i nämnden;

5. För protokollsföringen; utgjort under åren 1881—83: 2,120

kronor, 1884—38: 3,000 kronor samt från och med 1889: 3,500 kronor,

deraf 1,500 i arfvode åt den af öfverståthållareembetet förordnade protokollsföraren

och 2,000 såsom godtgörelse för skrifmaterialier, tryck, renskrifning

och biträden (vanligtvis 4, deraf 2 tjenstgöra vid hvarje

sammanträde);

6. Till extra biträden för promemorieskrifningen; vexla allt efter

målens antal och beskaffenhet;

7. Till vaktmästare; denna ersättning utgick under åren 1881—

83 med sammanlagdt 1,040 kronor, deraf:

för uppassning hos bevillningsberedningarna 135

„ „ taxeringskomitéema........ 105

„ „ „ pröfningskomitén ............ 300

och för tillställande af pröfningsnämndens

protokoll.............................................................. b00 1,040 kronor.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

Från och med 1884 utgår ersättningen för samtliga dessa bestyr till

2 vaktmästare; beloppet: 600 kronor till hvar. Under åren 1894 och

95 har den ena vaktmästarens arfvode höjts med 200 kronor;

8. För städning;

9 och 10. Till dels öfverståthållareembetets revisor — sedan 1881:

400 kronor — och 2 kammarskrifvare — hvar 300 under åren 1881

—91 och 350 åren 92—95 —, dels fördelning mellan extra ordinarie

tjenstemän hos Öfverståthållareembetet m. fl. personer (till ett antal af

närmare 40):

för i samband med taxeringsförrättningarne lemnadt biträde, såsom

vid mantalslängdernas granskning, mottagande, ordnande och diariiförande

af besvärsmålen, upprättande af listorna, förande och granskring af en

förteckning öfver bolagen i Stockholm samt förteckningens jemförande

med hos vederbörande myndighet i afseende å bolag gjorda anmälningar

m. m. Granskningen af mantalslängderna måste verkställas under tiden

lU—Vs- Den mantalskrifna folkmängden var 1895: 259,304. För att

detta arbete skall på så kort tid kunna medhinnas, är det oundgängligt

att anlita en myckenhet af extra arbetskrafter.

Beloppet af ersättningen till e. o. kammarskrifvarne m. fl. har

under åren 1881—92 utgått med hvad som af den medgifna bevillningsprocenten

återstått, sedan öfriga omkostnader blifvit tillgodosedda. Under

åren 1893—95 har en del af nämnda procent icke användts.

H % å 1895 års bevillningssumma, 1,060,900, utgör 15,913 kronor

50 öre.

1882 års pröfningsnämnd ansåg sig behöfva använda 15,581: n.

Huru arbetet sedan 1882 förökats, torde framgå af ofvanstående

redogörelse. En likartad ökning förefinnes i allt, som rör taxeringsarbetet,

hvilket, är en gifven följd af Stockholms utvidning. Mantalsskrifna

folkmängden var år 1882: 174,702 och 1895, såsom redan blifvit

nämndt, 259,304.

öfverståthållareembetets Kamrerarekontor.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bevillningut skottets Betänkande N:o 19.

39

Bilaga E.

Förteckning rörande kostnaden för taxeringsarbeten m. m. i de län, hvilkas

invånareantal är större än Stockholms stads eller af ungefärligen

samma storlek.

Invånare-

Kostnaden för taxeringsarbeten

Summa bevillning

af fast egendom

Län.

antal

(1894 31/i2).

1892.

1893.

1894.

samt af inkoi

&r 1894.

nst

Malmöhus.................

378,337

7,095

7,870

8,320

_

616,361

05

Göteborgs o. Bohus

308,671

7,235

7,500

—

7,600

—

510,493

87

Elfsborgs ..................

273,598

3,309

70

3,695

25

3,346

25

164,312

29

Östergötlands.........

Stockholms stad......

268,883

264,585

4,755

24,200

. 5,205

23,602

61

5,269

24,157

35

276,902

1,041,640

10

26

Vermlands ...............

252,422

3,775

—

4,230

4,269

—

177,350

19

Skaraborgs ...............

244,039

3,468

46

4,210

73

4,242

41

173,479

99

Kalmar ....................

229,034

3,080

—

3,080

—

3,080

144,998

76

Kristianstads ..........

220,087

3,299

41

4,088

79

4,115

97

163,048

89

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1896:39 Skrifvelse till Konungen, angående ändring i 65 § 3 mom. i förordningen angående bevillning af fast egendom samt af inkomst den 3 juni 1892. s. 16 i texten