Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckta motioner om nedsättning af stämpelafgiften å spelkort.

1896-02-18 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1896:2, Betänkande, i anledning af väckta motioner om nedsättning af stämpelafgiften å spelkort.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

»:o 3.

Ank. till Biksd. kansli den 19 februari 1896, kl. 12 midd.

Betänkande, i anledning af väckta motioner om nedsättning af

stämpelafgiften å spelkort.

(l:a A.)

I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 7 4, hemställer

herr ./. Johansson från Stockholm, »att Riksdagen ville besluta, att den

stämpelafgift å spelkort, som enligt kongl. kungörelsen af den 7 Oktober

1892 för närvarande utgör en krona och femtio öre för hvarje kortlek,

måtte nedsättas till femtio öre för hvarje kortlek, och nedsättningen

tillämpas från och med 1897 års början».

Till stöd härför anför motionären:

»Om ett riksdagsbeslut stadfästes på grund af tvenne beaktansvärda

syften: sedlighetens och statsinkomstens höjande, men det, omedelbarligen

efter beslutets trädande i kraft, visar sig, att såväl sedligheten som statsinkomsten

blir mindre än den var förut, så bör man icke uppskjuta att

ändra detta beslut af det skäl, att det är så nyligen fattadt.

Den stämpelförhöjning å spelkort, som tillämpats under de trenne

sistförflutna åren, har, enligt de faktiska siffrorna och den allmänna

Bill. till Riksd. Prot. 1896. 5 Sami. I Afd. 2 Höft. (N:o 2). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

meningen, icke verkat godt, hvarken i sedlighetens intresse eller ur ekonomisk

synpunkt.

Fabrikspriset a svenska spelkort, exklusive stämpelafgiften, är högst

femtio öre per lek. Före 1871 var stämpelafgiften per spel om två

lekar 75 öre, derefter och intill 1893 1 krona 50 öre och för närvarande

3 kronor. Genom nu gällande orimligt höga stämpelafgift omöjliggöres

hardt när den inhemska fabrikationen, och följden har blifvit en

oerhörd smuggling, hvilken, på samma gång den är en stöld från staten,

icke fördyrar spelkorten och ej heller höjer sedligheten. Trots den fördubblade

stämpelafgift, som tillämpats från och med 1893, utgjorde statsinkomsten

för hvartdera året, 1893—94 i medeltal endast 82,080 kronor,

då årliga inkomsten under femårsperioden 1887—91, då stämpelafgiften

var dubbelt lägre, i medeltal utgjorde 119,010 kronor. Alltså

en minskad inkomst för åren 1893—94 af 73,872 kronor. 1895 års

resultat, ännu ej kändt till siffran, emotses dock icke blifva bättre än

de tvenne nästföregående årens, och ändå ölvas kortspel minst lika mycket

för närvarande som under den ofvan åberopade femårsperioden, hvadan

man kan sluty sig till smugglingens omfång. Bruket af olagliga utländska

spelkort hörde icke till sällsyntheterna äfven då stämpelafgiften

var dubbelt lägre än för närvarande, men numera hör det till ordningen

för dagen. De täta och billiga trafikförbindelserna med ett af våra närmaste

grannland och det föga skrymmande godset underlätta smugglingen,

och det låga varuvärdet förringar, i händelse af upptäckt, smugglarens

risk. Flan kan, genom dagliga öfverfarter och medförande af blott några

spel åt gången, rent af existera på denna sedeslösa industri, och med

visshet kan antagas, att han icke på svensk botten saknar köpare för sin

vara. Det olofliga tillvägagåendet blir än mera beklagligt derigenom, att

smugglingen, för att undgå tulltjenstemännens uppmärksamhet, måste ske

i liten skala för hvarje gång, och sålunda desto flere personer och ju

oftare frestas till denna öfverträdelse.

Är nu kortspel osedligt, så lär väl sedligheten omkring raffellådan

och rouletten och vid begagnandet af alla andra spel, der det

gäller att vinna eller förlora penningar, icke vara större. Till försvar

för den nuvarande höga stämpelafgiften har man anfört, åt t »många

spelare genom skicklighet i sin konst vinna stora summor, hvilka genom

stämpelafgift skulle blifva beskattade», men hvad betyder väl 75 öres

förhöjning i priset på en kortlek gent emot de tusentals kronor, som

genom densammas begagnande kunna vinnas eller förloras på några

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2. 3

få timmar. Man har också sagt, att »genom billiga spelkort skulle

minderåriga barn vänja sig vid spel och blifva passionerade spelare,

innan de ännu uppnått myndighetsåldern». Detta är en bitter erfarenhet

för dem som gjort den, men, må man då mindre skylla på korten

än på naturanlag och uppfostran. För den verkliga spelpassionen, som

ingenting annat är än gissningen »udda eller jemt», äro dessutom alla

spelapparater umbärliga. Den passionen tager ut sin rätt i smyg och

inom slutna dörrar, i händelse alla spel om penningar lagligen förbjudas.

Vill man emellertid hämma ett dubbelt ondt, den olagliga och

sedeslösa importen af utländska spelkort och den förlust, som derigenom

drabbar statsverket, torde säkraste medlet vara att ganska betydligt sänka

den nuvarande stämpelafgiften, hvilken, under de tre år den existerat,

har förskaffat synnerligast det danska fabrikatet, vackert och guldkantadt

som det är, en stor marknad inom vårt land. Beslutes således att sätta

stämpelafgiften så låg, att smugglarens risk blir större än hans vinst, så

kommer hvarken statsverket eller sedligheten att förlora derpå.»

I enahanda syfte anför herr friherre W. G. von Schiuerin i en likaledes

inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 108:

»Då stämpelskatten på spelkort af 1898 års Riksdag höjdes från 75

öre till 1 krona och 50 öre per lek, saknades ej varnande röster, som förutspådde,

att denna exempellöst höga skatt, som uppgår till minst sex gånger

sjelfva varans värde, skulle föranleda dels minskning i inkomsten för

staten och dels en storartad insmuggling till landet af utländska spelkort.

Att så inträffat är numera allmänt bekant, och skadan torde endast

kunna repareras genom att åter sänka stämpelbeloppet. Men för att förekomma

smugglingen, måste en än lägre afgift asättas än den, som var gällande

före senaste höjningen. Då de mesta korten insmugglas från Danmark,

borde man taga detta lands stämpelskatt till utgångspunkt.»

På grund häraf föreslår herr friherre von Schwerin, att stämpeln på

spelkort sättes till samma belopp som den danska eller något liknande.

Statsverkets inkomst af kortstäinpelafgiften har under nedannämnda

år utgjort:

1884 ...................................................... 110,216: 25

1885 ...................................................... 114,054: 75

1880 ...................................................... 103,417: 50

1887 ...................................................... 109,902: 75

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

1888 ...................................................... 124,208: 25

1889 ...................................................... 122.501: 25

1890 ...................................................... 120,405: 75

1891 ...................................................... 121,465: 50

1892 ...................................................... 159,093: 75

1893 ...................................................... 99,683: 30

1894 ...................................................... 88,369: 50

Beloppet för år 1895 kan ännu icke fullt bestämdt uppgifvas. men

lärer, enligt hvad utskottet inhemtat, utgöra 92,419 kronor 50 öre.

Häraf framgår, att för hvart och ett af åren 1884—1891 inkomsten

af kortstämpelafgiften, som då utgick med 75 öre för hvarje lek, utgjorde

i medeltal 116,521 kronor 50 öre, motsvarande en årlig förbrukning

af 155,362 lekar. År 1892 inträdde en ökning, som tydligen berodde

på att spelkort under senare delen af detta år, i anledning af den

genom kongl. kungörelsen den 7 oktober 1892 stadgade höjningen af

afgiften till 1 krona 50 öre för hvarje lek, uppköpts i förråd för kommande

behof. Redan år 1893, med hvars början berörda kungörelse

trädde i kraft, skedde en betydlig minskning såväl i antalet förbrukade

kort som i inkomsten af stäinpelafgiften, och år 1894 nedgick, såsom

ofvan synes, inkomsten till 88,369 kronor 50 öre, hvarefter den emellertid

under år 1895 å nyo något ökades. I medeltal för åren 1894 och 1895

utgjorde inkomsten, om man bortser från att möjligen någon ringa del af

densamma härrörde af tilläggsstämpel å förut enligt den äldre beräkningsgrunden

stämplade kort, med beräkning af den nu stadgade stämpeln,

90,394 kronor 50 öre, som motsvarar en förbrukning af allenast 60,263

lekar om året.

Genom den senast skedda förhöjningen i kortstämpelafgiften har sålunda,

i motsats till hvad som dermed åsyftades, åstadkommits en betydlig

minskning såväl i statens inkomst af denna skattetitel som ock i de

svenska fabrikanternas afsättning. Någon förbättring i sedligt afseende

torde deremot ej hafva vunnits. De, som spela om höga belopp, låta icke

afhålla sig derifrån genom en hög stämpelskatt. För dem åter, som använda

spelkorten såsom ett tidsfördrif, är eu afgift af 1 krona 50 öre för

hvarje lek allt för dryg. Den betänkligaste påföljden af den höjda afgiften

anser utskottet emellertid vara den häraf föranledda frestelsen till

underslef, och det torde ej lida något tvifvel, att spelkort användas nu lika

mycket som förr, och att minskningen i statens inkomst af kortstämpel
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2. 5

afgiften hufvudsakligen föranledes af att kort i myckenhet insmugglas

från grannlanden och försäljas här i landet. Sadant kan nemligen ined

stor vinst ega rum till följd af de i Danmark och Norge gällande laga

stäinpelafgifter å spelkort, utgörande i Danmark 8 skilling danskt mynt

(16 V3 öre) och 1 Norge, enligt upplysning, meddelad af en af utskottets

ledamöter, 60 öre för lek. I anledning häraf anser utskottet, att en nedsättning

uti ifrågavarande afgift bör ske, samt föreslår, att herrar Johanssons

och friherre von Sclnverins motioner må af Riksdagen pa det sätt

bifallas,

Do) att stämpelafgiften å spelkort nedsättes till

50 öre för hvarje lek.

Beträffande tidpunkten, från hvilken den föreslagna nedsättning^ ma

tillämpas, anser utskottet, att denna bör sättas så tidigt som möjligen

kan ske, utan att förlust derigenom tillskyndas dem, som innehafva lager

af stämplade spelkort. Efter de upplysningar, som utskottet i detta hänseende

inhemtat, torde tidpunkten lämpligen kunna bestämmas till den

1 nästa Juli. Utskottet hemställer derför,

2 ro) att det beslut, som Riksdagen i anledning af

utskottets hemställan här ofvan under mom. 1 kan

komma att fatta, må af Riksdagen för dess del bestämmas

att lända till efterrättelse från och med den

1 Juli 1896.

Stockholm den 18 Februari 1896.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. Cavalli.

Bill. Ull Riksd. Brot. 1896. 5 Sami, 1 Afd. 2 Höft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1896:4 Skrifvelse till Konungen, angående nedsättning af stämpelafgiften för spelkort. a1 i texten