Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af förslag om ändrad lydelse af § 25 i förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa drycker den 24 maj 1895.

1896-04-10 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1896:20, Betänkande, i anledning af förslag om ändrad lydelse af § 25 i förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa drycker den 24 maj 1895.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20.

1

N:o 20.

Ant. till Riksd. kansli den 10 april 1896, kl. 7 e. m.

Betänkande, i anledning af förslag om ändrad lydelse af § 25

i förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin

och andra brända eller destillerade spirituösa drycker den

24 maj 1895.

I förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin och

andra brända eller destillerade spirituösa drycker den 24 maj 1895

lyder § 25 sålunda:

»1. Å landet vare minuthandel med eller utskänkning af bränvin

förbjuden på eller inom 0,2 mil från ställe, der auktion, marknad, torgdag,

uppbördsstämma eller mönstring med beväringsmanskap hålles.

5 2. Vid annan till större folksamling ledande förrättning å landet

eller der i stad vid tillfälle, som i nästföregående eller detta mom.

omförmäles, anledning förekommer till enahanda förbud, ege för landet

Kongl. Maj:ts befallningshafvande och i stad vederbörande polismyndighet

att derom meddela föreskrift.))

I en till bevillningsutskottet hänvisad proposition, n:o 25, föreslår

nu Kongl. Maj:t Riksdagen att antaga följande förslag till ändrad lydelse

af berörda § att lända till efterrättelse från och med den 1

oktober 1896.

■ .»I. Å landet-----hålles.

2. Vid annan----föreskrift.

3. Vid offentlig föreställning, såsom skådespel, lindansning, konst
Itih.

till Rikad. Rot. 1890. 5 Sund. 1 A/U. 19 Höft. (N:o 20.j 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20.

ridning, förevisning af djur, konststycken eller annat dylikt, eller, med

undantag af konsert, vid hvilken uteslutande utföres instrumentalmusik,

hvarje annan föreställning af hvad beskaffenhet som helst, hvilken genom

allmän tidning, anslag eller annorledes kungöres, eller hvartill inträdeskort

försäljas, eller afgift på ett eller annat sätt från allmänheten

fordras, begäres eller mottages, eller till hvilken allmänheten eljest

har tillträde, må utskänkning af bränvin icke ega rum i lokal eller å

plats, derifrån är utsigt till skådebanan eller annan plats, der föreställningen

gifves; dock att Kongl. Majds befallningshafvande för särskildt

tillfälle eger medgifva undantag från det sålunda meddelade förbud.»

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Majd den 14 februari 1896

har chefen för finansdepartementet, enligt den kongl. propositionen bilagdt

utdrag af statsrådsprotokollet, anfört följande:

»När inom samhällslifvet företeelser förekomma af den art, att de,

utan att innebära kränkningar af rättstillståndet eller medföra sådant

störande af ordning och sedlighet, som i allmän lag belägges med

straff, likväl i sina verkningar omisskänligen utöfva ett skadligt inflytande

på den allmänna sedligheten och det ekonomiska välståndet, blifver

det för lagstiftaren en ofta svår och grannlaga uppgift att pröfva,

huruvida och när de menliga verkningarne nått en sådan betydelse och

ett sådant omfång, att statens ingripande påkallas. Ett sådant ingripande

har, för att endast nämna ett exempel, till stor och varaktig

nytta för nationen egt rum gent emot dryckenskapslasten.

Jag föranledes till dessa anmärkningar af en företeelse, som visserligen

ingalunda är ny, men som likväl först under de senare åren nått

en sådan utsträckning, att den i vissa fall antagit karakteren af ett

samhällsondt. Jag åsyftar härmed de föreställningar i förening med

utskänkning af spritdrycker, som i dagligt tal pläga benämnas variétéer.

Gifvet är, att dessa föreställningar af omvexlande sång- och dansnummer,

akrobatiska och andra konststycken m. nr, allt af ringa eller intet konstvärde,

lätteligen kunna urarta till osedliga prestationer. Äfven om man

är berättigad antaga, att polismagtens uppsigt öfver dessa föreställningar

är tillräckligt verksam för att hindra dem från att antaga en mera

rått osedlig karakter, lärer likväl ingen med förhållandena förtrogen

kunna förneka, att orsaken till variétéernas dragningskraft till icke

Änga del är att söka i det för sinnligheten retande, som ligger i många

af deras prestationer. Hvad jag nu emellertid särskildt önskar betona

är den starka lockelse till dryckenskap, som variétéerna medföra. Besöken

på utskänkningsstället blifva utan tvifvel talrikare, när till sprit
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20. 3

drycksbegäret såsom dragningskraft sällar sig åstundan att lå åse variétéprestationerna,

dessa må nu vara mer eller mindre sinnesretande. Men

besöken blifva äfven längre. När allmänheten betalt sin inträdesafgift,

anser den sig äfven böra uttaga valuta för sina penningar genom

att qvarstanna till föreställningens slut, en naturlig benägenhet, som

ytterligare kan förstärkas, om på variétéernas programmer de mest

lockande numren sparas till sist. Lätt insedd är sålunda den uppfordran

till ökad förtäring af spritdrycker, som ligger uti den med utskänkningen

förbundna variétérörelsen.

Särskilt, här i Stockholm har variétéväsendet på senare tider

nått en sådan utsträckning och visat en sådan utvecklingsförmåga, att

den nödvändigtvis måste framkalla och äfven i icke ringa mån framkallat

uppmärksamhet hos hvar och en, hvilken samhällsförhållandenas

sundhet ligger om hjertat. Denna uppmärksamhet har i synnerhet

fäst sig vid variétéföreställningarnes skadliga inverkan på ungdomen.

Det för denna ålder naturliga nöjesbegäret finner i dessa en lockande,

men genom dermed förbundna frestelser till dryckenskap och osedlighet

farlig tillfredsställelse. Hos allt för många öfvergår variétébesöket

till en vana, ett verkligt behof, för hvars tillfredsställande likväl erforderliga

penningemedel snart nog komma att saknas. För svagare karakterer

ligger då frestelsen nära att på olofligt sätt skaffa sig dessa medel.

Den för bränvinslagstiftningen ledande grundtanken har varit att

genom ett strängt regelbindande af varans tillverkning och försäljning

i möjligaste mån söka stäf]a rusdrycksmissbruket. Då det ej kan

bestridas, att detta missbruk i hög grad befordras genom utskänkningens

förbindande med s. k. variétéföreställningar, synes mig lagstiftningens

inskridande mot denna förbindelse vara ej mindre af behofvet påkalladt

än äfven med grunderna för och syftemålet med bränvinslagstiftningen

fullt öfverensstämmande. I fråga om lämpligaste formen för ett dylikt

inskridande kunna meningarne tilläfventyrs vara delade. Fråga har

varit väckt att söka vinna det åsyftade målet genom läggande af en

särskild beskattning å de s. k. variétéföreställningarne. För anordnandet

af en sådan extra beskattning möta emellertid betydande

tekniska svårigheter. Med afseende härå och då det främsta ändamålet

med denna beskattning i allt fall blefve att i möjligaste måtto

stäf)a variétéväsendet, har ett direkt förbud mot dettas förenande med

utskänkning ur alla synpunkter synts mig vara att föredraga framför

målets vinnande på beskattningens omväg. Jag har derför låtit inom

finansdepartementet upprätta ett förslag till ett nytt, tredje moment i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 .Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20.

§ 25 af gällande förordning angående vilkoren för försäljning af bränvin

af följande lydelse:

Vid offentlig föreställning, såsom skådespel, lindansning, konstridning,

förevisning af djur, konststycken eller annat dylikt, eller, med

undantag af konsert, vid hvilken uteslutande utföres instrumentalmusik,

hvarje annan föreställning af hvad beskaffenhet som helst, hvilken

genom allmän tidning, anslag eller annorledes kungöres, eller hvartill

inträdeskort försäljas, eller afgift på ett eller annat sätt från allmänheten

fordras, begäres eller mottages, eller till hvilken allmänheten

eljest har tillträde, må iskänkning af bränvin icke ega rum i lokal

eller å plats, derifrån är utsigt till skådebanan eller annan plats, der

föreställningen gifves; dock att Kongl. Majrts befallningshafvande för

särskild! tillfälle eger medgifva undantag från det sålunda meddelade

förbud.

I fråga om de särskilda bestämmelserna i det sålunda föreslagna

nya momentet torde jag endast behöfva anföra, att, då, med afseende

på svårigheten att på ett tillfyllestgörande sätt definiera begreppet

variétéföreställning, momentets räckvidd måst göras temligen omfattande,

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande synts böra tilläggas rätt att för

särskilt tillfälle medgifva undantag från förbudet. Med den affattning,

förslaget erhållit, skulle eljest i ett och annat fäll kunna inträffa, att

verkningame af den nya lagbestämmelsen komme att sträcka sig vidare,

än åsyftadt varit eller som må vara behöflig^. Exempelvis skulle derigenom

all möjlighet varda beröfvad en fullt aktningsvärd sångkör att,

såsom stundom plägar ske, gifva konsert å en lokal, der iskänkning

af spirituösa eger rum. Då det nyssnämnda undantaget enligt förslaget

endast skulle kunna beviljas »för särskilt, tillfälle» och sålunda

icke t. ex. för en säsong, synes någon betänklighet mot förslaget i

denna del icke böra möta.

Öfver det upprättade förslaget hafva genom nådig remiss af den 10

sistlidne januari underdåniga utlåtanden inhemtats från öfverståthållareembetet

och samtliga länsstyrelser.

Af de sålunda hörda myndigheterna hafva länsstyrelserna i Södermanlands,

Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge,

Malmöhus, Hallands (med reservation af föredraganden), Skaraborgs,

Vermlands, Örebro, Vestmanlands, Kopparbergs, Gejleborgs, Vesternorrlands,

Jemtlands och Norrbottens län i hufvudsak tillstyrkt förslaget

eller lemnat detsamma utan anmärkning.

Länsstyrelsen i Upsala län har uttalat den åsigt, att förhållandena

inom länet, såsom de hittills gestaltat sig, icke påkallade någon för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20■ 5

ändrad lagstiftning i den syftning, förslaget innehölle. Samma mening

har uttalats af länsstyrelsen i Elfsborgs län, som i öfrigt ansett tvifvelaktigt,

huruvida det afsedda syftemålet kunde genom det ifrågasatta

förbudet i någon mera afsevärd mån vinnas, äfvensom förmenat, att

förslaget sköte öfver målet, i det derunder komme att inbegripas, förutom

variétéerna, jemväl andra föreställningar, hvilka icke vore af beskaffenhet,

att deraf ur någon synpunkt betingades förbud mot utskänkning.

Länsstyrelsen i Kristianstads län har anfört, att, såvidt till länsstyrelsens

kännedom kommit, den utskänkning af spritdrycker, som

hittills obehindradt egt rum vid offentliga föreställningar, icke föranledt

oordningar af beskaffenhet, att de kunde berättiga till den inskränkning

i försäljningen, som ifrågavarande förslag innebure, och att icke

heller för framtiden oordningar genom dylik utskänkning syntes vara

att befara; att en bestämmelse med sådant syfte som förevarande lagförslag,

hvilken enligt hvad allmänt uppgifvits, afsåge att stäfja så

kallade variétéföreställningar, eller i allmänhet sådana tillställningar,

som i ett eller annat afseende kunde vara för sedligheten sårande, icke,

enligt hvad länsstyrelsen hölle före, hade sin rätta plats i bränvinsförsäljningsförordningen,

utan borde, om den vore af omständigheterna

påkallad, särskilt utfärdas; att länsstyrelsen förestälde sig, att, om

ifrågavarande förslag blefve gällande, innehafvare af förlustelselokaler,

der spritutskänkning plägade förekomma vid offentlig föreställning, i

de flesta fall skulle finna utväg att ordna föreställningen så, att försäljningsförbudet

blefve utan verkan och det med detsamma afsedda ändamålet

således förfelades; samt att det vore att antaga, att, der så.icke

kunde ske, tillställare komme att, åtminstone beträffande föreställningar

af oskyldig natur, i så vidsträckt mån anlita den i förslaget anvisade

undantagsutväg att söka åt sig utverka särskildt medgifvande till utskänkning,

att undantaget i tillämpningen blefve regel, något som länsstyrelsen

för sin del icke funne önskvärd!.

Länsstyrelsen i Vesterbottens län, som meddelar, att, så vidt för

länsstyrelsen vore kändt, icke i länet förekommit några allmänna föreställningar,

som varit af den beskaffenhet, att ett sådant stadgande som

det nu ifrågavarande skulle kunna anses af behofvet påkalladt, har i

öfrigt anfört, att, då det föreslagna stadgandet syntes icke så mycket

afse att söka minska förtäringen af starka drycker, som att förebygga

ett missförhållande, som skulle uppkomma derigenom att föreställningar

af den art, som i förslaget angåfves, åskådades samtidigt med att starka

drycker förtärdes, det kunde vara fråga om, huruvida detta missför
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20.

hållande eller detta onda, som stadgandet skulle hafva till ändamål att

stäfja, hade sin rot i förtäringen af starka drycker eller i beskaffenheten

af den åskådade föreställningen; att, om det senare vore förhållandet,

det syntes länsstyrelsen, som om stadgandet bort vara rigtadt

mot föreställningens beskaffenhet och icke mot förtäringen af starka

drycker, då ju en föreställning af den art, att den vore osedlig eller

sårade den allmänna anständighetskänslan, icke borde få förekomma

hvarken med eller utan förtäring af starka drycker och icke i sig sjelf

kunde blifva bättre eller tillåtlig, derföre att rusdrycker förvisades från

den lokal, der föreställningen gåfves, äfven om dess verkningar derigenom

skulle blifva mindre skadliga; att gränsen mellan de föreställningar,

der förtäring af starka drycker skulle vara tillåten och der den

skulle vara förbjuden, förefölle länsstyrelsen ej hafva blifvit på ett

fullt tillfredsställande sätt bestämd; att det nemligen syntes länsstyrelsen

svårt att finna något skäl, hvarför ett förbud af nu ifrågasatta beskaffenhet

skulle vara mera behöflig! vid tillfällen, då till exempel

qvartettsång utfördes eller omvexlade med instrumentalmusik, än vid

eu konsert, der endast instrumentalmusik förekomma, hvarförutom gåfves

åtskilliga andra föreställningar af ganska oskyldig art, hvilka knappast

betingade en bestämmelse sådan som den förevarande; att det förefölle,

som om det ifrågavarande stadgandet skulle vara af behofvet påkalladt

endast på vissa ställen i landet, hufvudsakligen i de större städerna,

hvarför det syntes kunna sättas i fråga, huruvida det kunde vara lämpligt,

att ett så allmänt stadgande gåfves för att afhjelpa ett missförhållande

af så lokal beskaffenhet; samt att länsstyrelsen för egen del

ansåge, att det mål, som med stadgandet syntes vara afsedt, lämpligast

skulle vinnas, om bestämmelserna angående lokalmyndigheternas rättighet

och skyldighet att förbjuda uppförandet af sådana föreställningar,

som kunde anses vara af anstötlig art eller hafva ett menligt inflytande

på den allmänna sedligheten, skärptes och, om så funnes nödigt, kompletterades

; och borde det åligga nämnda myndigheter att vaka öfver,

att sådana föreställningar icke förekomme hvarken i lokal, der rusdrycker

förtärdes, eller der detta icke egde rum.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, hvilken, ehuruväl styselsen

anser det vara högeligen önskvärd!, att något lämpligt medel

kunde utfinnas för stäfjande af det ofog och det obehag i flera hänseenden,

som alstrades af de allmänna i lagförslaget afsedda föreställningar

i den form, hvari de på flera ställen förekomme, likväl befarar,

att det åsyftade ändamålet icke på föreslagna sättet stode att vinna,

framhåller, att dragningskraften till dessa föreställningar icke läge

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20. *

blott i begäret efter spirituösa drycker, hvilket begär kunde på så

många andra sätt tillfredsställas, utan i sjelfva föreställningarnes art

i förening med serveringen i öfrigt och friheten att under prestationernas

åskådande röka tobak, hvarför antagas kunde, att, sa länge

maltdrycker under föreställningarne finge utskänkas och tobaksrökningen

vore frigifven, ingen anmärkningsvärd verkan af de spirituösa

dryckernas indragning kunde förväntas; och anser sig länsstyrelsen af

sådan anledning förhindrad att tillstyrka ifrågavarande lagförslags antel

eran d fi

° Länsstyrelsen i Stockholms län anför, att, då förslagets liufvudsyfte

vore att verka hämmande eller inskränkande på sådana offentliga

föreställningar, som i förslaget uppräknades, syntes det länsstyrelsen,

som om ett stadgande derom naturligare haft sin plats i ordningsstadgan

för rikets städer än i bränvinsförsäljningslagen. Man hade då kunnat

i nämnda stadga närmare bestämma vilkoren för och polismyndighets

befogenhet med afseende å föreställningarne i fråga, liksom man ock

undvikit att, såsom enligt förslaget kunde blifva händelsen, samma föreställning,

som vore förbjuden i lokal, der utskänkning af spirituösa

egde rum, finge gifvas ''i lokal, der vin och maltdrycker utskänktes.

Det vore vidare temligen antagligt, att den i dessa fall rika uppfinningsförmågan

skulle utfinna anordningar, hvarigenom de afsedda föreställningar

ne kunde gifvas i en lokal, under det man i en angränsande

lokal i samma hus sörjde för gästernas förplägning på ett ganska beqvämt

sätt. Cirkusbyggnader med sin vanliga inredning syntes säiskildt

lämpa sig för dylika anordningar. Det vore ock att befara, att,

om man än på den väg, förslaget angåfve, skulle gorå de s. k.

variétéföreställningarne ett betydligt afbräck, de enligt förslaget icke

åtkomliga dylika föreställningar just komme att blifva af ganska underhaltig

art. Det, syntes derför länsstyrelsen hafva varit önskvärdt, om

man låtit lagstiftningen mera direkt vända sig mot det slags föreställningar,

som man med rätta ogillade, de månde nu gifvas i den ena

eller andra lokalen, i hvilket fall man ej heller behöft gå så långt, som

man gjort i förslaget, då man nödgats utsträcka förbudet äfven till

föreställningar af ganska oförarglig natur.

Slutligen har öfverstäthällareemhetet i frågan anfört följande:

Hvad som hufvudsakligast anmärktes mot dessa förlustelser vore,

såvidt öfverståthållareembetet förnummit,

att variétélifvet främjade lättfärdigheten;

att spirituosaRerveringen vid varietéföreBtällningarne lättare gaive

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20.

upphof till omåttlig förtäring än den utskänkning, som bedrefves på

vanliga serveringsställen;

att, emedan variéténöjena hvarje afton hela året om stode allmänheten

till buds, de mera jemn! och regelmessigt än andra med

dem jern förliga förlustelser, såsom publika baler och maskerader, frestade

till utgifter, de der ofta icke motsvarade hvad de betalande hade

råd att offra för slika ändamål;

att varietéprestationema alstrade och underhölle en osund smakrigtning,

betänklig särskild! derutinnan, att genom henne allmänhetens

håg droges från ädlare nöjen och förströelser;

samt att föredragen ofta innehölle otillständiga hänsyftningar på

myndigheter och enskilda personers handlingar.

Häri läge utan tvifvel sanning och således äfven för lagstiftaren

en stark bevekelsegrund att förvisa variétéerna från de offentliga nöjenas

lofgifna gebit — ty att detta, åtminstone i det närmaste, blefve följden

af det ifrågastälda försäljningsförbudet, i fall det komme till stånd,

syntes vara obestridligt, då det för vissa variétéer uteslutande, för

andra förnämligast vore inkomsten af spirituosautskänkningen, som

satte rättighetsinnehafvarne i stånd att drifva sin verksamhet i den

storslagna skala, hvari den nu uppträdde och öfvade sitt välde.

Men för att kunna bilda sig ett fullständigt och rigtigt omdöme

om nödvändigheten eller fulla lämpligheten af att vidtaga en reform,

så genomgripande som den nu ifrågastälda, syntes det öfverståthållareembetet

behöflig! att träda frågan närmare in på lifvet, räkna variétéställenas

antal, grundligare och mera i detalj undersöka föreställningarnes

beskaffenhet, göra sig redo för polismyndighetens ställning till och

magt öfver desamma, äfvensom och framför allt tillse, huruvida deras

kända olägenheter för samhället vore så svåra, att man hellre än att

längre fördraga dessa borde utsätta sig för de mera oberäkneliga, som

kunde uppstå i följd af förändringen.

Följande upplysningar och erinringar hade synts öfverståthållareembetet

kunna bidraga till ärendets utredning härutinnan.

Antalet lokaler, hvarest så beskaffade offentliga föreställningar

gåfves, att man icke skäligen kunde tveka beteckna dem som variétéer,

och der utskänkning af spirituösa skedde samtidigt med föreställningarne

och i samma rum som dessa, utgjorde i hufvudstaden för närvarande

sex, nemligen två — »Berns salonger» och »Sveasalen» — i Jakobs

församling, eu — »Mosebacke variété» — i Katarina församling samt

tre — »Kristallsalongen i Tivoli», »Novilla» och »Alhambra» — på

Kongl. Djurgården. Den största af de tre sistnämnda — »Kristall
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20. 9

salongen» — upplätes dock endast sommartiden, då åter »Sveasalen»

vore stängd och någon egentlig variété ej heller i regeln egde rum i

»Berns salonger».

Samtliga de föreställningar, om hvilka här vore fråga, gåfves

med öfverståthållareembetets särskilda tillstånd, som för en del lokaler

meddelats för ett år i sender, för andra tillsvidare, men i begge fallen

stälts på så lös fot, att det när som helst kunde indragas, om anledning

dertill förekomme. Af de ursprungliga tillståndsresolutionerna vore

icke någon utfärdad senare än år 1889, och följaktligen hade efter

denna tidpunkt, då stadens folkmängdssiffra understeg dess nuvarande

med omkring 50,000, variétéernas antal icke ökats, ehuru anspråken

på nya rättigheter icke varit få. I fråga om »Berns salonger» borde

emellertid framhållas, att innehafvaren visserligen redan år 1864 och,

så vidt öfverståthållareembetet kunnat utröna, tidigare än någon annan

undfick ett tillstånd, som icke uteslöt rättighet för honom att der gifva

till variété hänförliga föreställningar och just af den art, som förnämligast

syntes hafva gifvit upphof till det remitterade förslaget, men

att han till en början hufvudsakligast gaf konserter med instrumentalmusik

och blott periodvis samt då i jemförelsevis ringa skala begagnade

sig af tillståndet i dess nyss antydda del. Småningom blefvo

dock, på grund såväl af det ursprungliga tillståndet som andra resolutioner,

meddelade för särskilda fall, konsertnumren allt mer och mer

uppblandade med variétéprestationer, till dess slutligen vid 1895 års

höst förlustelser af sist berörda slag togo fullständigt herravälde i

lokalen.

• Bland den mängd olikartade prestationer, som plägade förekomma

vid variétéföreställningarne, måste, enligt öfverståthållareembetets meningen

icke ringa del betraktas såsom helt och hållet oskyldiga i sedligt

hänseende, exempelvis flertalet akrobatiska konststycken, upptåg och

puts af clowner, trollkonster, buktaleri, tankeläsning och dylikt. Ettfåtal

kunde till och med icke frånkännas ett visst estetiskt värde, såsom

folkdanser, qvartettsång af svenska natursångare, sångföredag

ur operor, uppläsning af skaldestycken m. m. De nu nämnda beståndsdelarne

upptoge ofta programmets flesta nummer, men kunde det

oaktadt antagas icke utgöra föreställningarnes starkaste dragningskraft.

Denna syntes ligga i skämtsamma visor, som föredroges, och danser,

som utfördes af män och qvinnor, vanligast utländingar. Ett för de

flesta hit hörande förlustelser gemensamt drag vore, att do mer eller

mindre uppenbart åsyftade att göra intryck på publikens lägre sinliga

känslor, mindre dock genom sångtextens innehåll eller dansens egna

Bill. till Uikstl. 1‘rot. inuti. 0 Barn/. 1 AflI. in Hlift.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20.

beskaffenhet,, hvari det puerila eller öfverdrifvet burleska elementet

gemenligen vore det mest utmärkande, än genom de uppträdandes åtbörder

och lätta eller fantastiska kostymering. Någon gång finge man

i föredragen äfven höra dagens märkliga händelser beröras genom anspelningar,

i hvilka myndigheter eller allmänt kända personligheter

förlöjligades på ett sätt, som icke alltid ansetts fullkomligt harmlöst.

Ville man nu jemföra dessa variétéprestationernas sämsta sidor med

hvad som utan något särdeles högljudt klander skedde inom audra

närliggande områden, och skådade man då till teaterverksamheten,

skulle man icke undgå att erfara, hurusom åtskilligt af det, som hos

oss förekomme vid teaterföreställningar af lägre rang, stode i ungefärlig

jemnhöjd med variétéprogrammens i det ifrågavarande afseendet

minst försvarbara nummer, samt att skilnaden mellan variétéerna och

en del af våra teatrar mest läge i den råare ton, som ej sällan rådde

bland variétépubliken i följd af den äfven under föreställningens lopp

pågående och derför ymnigare spirituosaförtäringen.

I sistberörda afseende kunde emellertid variétéerna, sådana de

numera tedde sig, sägas inom sitt område beteckna ett visst framsteg.

Vid de offentliga föreställningar, som voro våra variétéers närmaste

föregångare och under flera olika benämningar, exempelvis »cafés chantants»,

gåfvos hvarje afton på några, hvad storlek och utstyrsel beträffade,

anspråkslösa, men oftast till trängsel befolkade utskänkningsställen,

uppfördes uteslutande stycken, motsvarande variétéernas sämsta

nummer, ja vanligen underhaltigare än dessa; och hela stämningen bland

åhörarne, likasom ock förhållandet mellan dem och de uppträdande,

förrådde en långt råare anda, ett vida lägre mått af försynthet och anständighetskänsla,

än som rådde i nutidens variétélokaler, der man i

regeln såge äfven sådana gäster, hvilkas nitälskan för sedlighet och

skick i det offentliga samlifvet vore höjd öfver allt tvifvel.

Att utskänkning af starka drycker utgjorde variétéernas lifselement,

vore ytterst beklagligt. Då emellertid numera, sedan bolagssystemet,

inforts, spirituosaförsäljningen vid dessa föreställningar drefves på grund

af rättigheter, som tilldelades utskänkningsbolaget och af bolaget med

öfverståthållareembetets begifvande öfverlätes åt variétélokalernas innehafvare,

ankomme i första hand på bolaget, sedermera på öfverståthållareembetet

att för hvarje särskildt fall pröfva och afgöra, huruvida

ur lämplighets- eller annan synpunkt hinder mött eller icke att medgifva

utskänkning vid''en variété, och när tillstånd dertill meddelades,

skedde det för begränsad tidrymd samt jemväl i öfrigt under vilkor

och förbehåll, afsedda ej mindre att förebygga missbruk än äfven att,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20. 11

om skal dertill funnes, med tillståndets förlust bestraffa dem, som beginges.

Öfverståthållareembetets särskilda ordningsföreskrifter för Stockholm

innehölle dessutom i 23 § eu bestämmelse, hvarigenom polismyndigheten

fullständigt hade i sin hand variétéföreställningarnes

väsentligaste beståndsdelar, så länge de förekomme i samband med

spirituosaservering. Till den beroende ställning, variétéerna redan

såsom offentliga föreställningar intoge i sitt förhållande till myndigheterna,

komme således den än svagare position, hvari utskänkningsrätten

försatte dem, och denna dubbla afhängighet förlänade myndigheten

en styrka, om hvilken variététillställarne, efter hvad erfarenheten

gifvit vid handen, ingalunda vore omedvetna. Tack vare detta förhållande,

hade de hittills icke underlåtit att godvilligt och vid första uppmaning

af polisbefäl inställa prestationer, som med hänsyn till ej alltför

känsliga sinnen befunnits vara anstötliga eller stå väl nära det otillbörligas

gräns. Om man fransåge enstaka undantagsfall utan nämnvärd

betydelse, hade ej heller några oordningar vid variétéföreställningarne

försports, lika litet som i regeln någon motsträfvighet från

rättighetsinnehafvarnes sida att efterkomma gifna ordningsföreskrifter

eller vidtaga de ofta rätt kostsamma åtgärder, polismyndigheten funnit

erforderliga för publikens säkerhet.

Hvar och huru den talrika allmänhet — stockholmsbor och massor

af resande — som nu under dessa jemförelsevis hyggliga förhållanden

dvaldes på variétéställena samt icke kunde förmodas vilja afstå från

offentliga nöjen eller öfvergå till deras högre sferer, komme att tillbringa

sina ledighetstider, i händelse variétéerna i sin nuvarande gestalt

skulle försvinna, vore icke möjligt att på förhand bestämdt veta. Men

begäret att draga ekonomisk vinst af menniskornas dåliga lidelser saknade

hvarken påpasslighet eller uppfinningsförmåga och skulle derför

efter all sannolikhet snart utfinna nya eller vidga redan befintliga tillflyktsorter

för njutningslystet folk i den myckenhet, som rymdes och

omsattes i variétélokalerna. 1 stället för det, som nu skedde Öppet,

i dessa lokaler, kunde då törhända komma annat, som för att trygga

sin tillvaro måste försiggå bakom myndigheternas rygg samt utanför

den sedlighetsälskande allmänhetens och pressens synkrets. Men äfven

antaget, att det ej ginge ända derhän, syntes det öfverståthållareembetet

icke vara'' alldeles gifvet, att det föreslagna försäljningsförbudet,

så framt lagstiftningen om offentliga nöjen ej blefve skärpt jemväl

i andra afseenden, kunde tillämpas utan att sjelft motverka sitt

erkännansvärda ändamål. Det läte nemligen tänka sig, att åt variétéernas

efterträdare gåfves en form, hvarigenom de blefvo hän förliga till

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20.

sådana offentliga föreställningar, som finge hållas utan myndigheternas

särskilda tillstånd; men för att dessa skulle kunna indragas på annan

grund än svåra oordningar eller öfverträdelse af gifven ordningsföreskrift

komme . antagligen att fordras, att de så uppenbart och otvetydigt

visat sig innebära eller åsyfta osedlighet eller lagbrott, att, om

detta dem tillvitades, beskyllningen kunde stödjas på objektiva laga

bevis, hållbara inför domstols pröfning. Här komme man således att

stå inför en svaghet, som, efter hvad ofvan syntes, icke vidlådde myndighetens

nuvarande ställning gent emot variétéerna.

Utan att i öfrigt vilja på något sätt taga till orda för dessa förlustelser,

hade öfverstathallareembetet ansett sig böra fästa Eders Kong-l.

Maj.ts nadiga uppmärksamhet på de invändningar, som synts embetet

sålunda kunna ur praktisk synpunkt framställas mot den föreslagna

åtgärden, invändningar, hvilka — särskilt då fråga vore om ett hufvudstadssamhälle,

derinom tusendetals personer från andra in- och utländska

orter vistades för att söka nöjen och förlustelser, lämpade efter

en hvars olika smak — öfverståthållareembetet ansåge så pass beaktansvärda,

att de syntes förtjena vagas mot de obestridligen starka

skäl, som förefunnes för reformen och onekligen gjorde densamma i

många afseenden synnerligt tilltalande.

Såsom af det anförda framgår, har det inom finansdepartementet

upprättade förslaget blifvit af det öfvervägande antalet af länsstyrelserna,

eller 18, tillstyrkt. De betänkligheter, som ur olika synpunkter

blifvit af de öfriga 6 äfvensom af öfverståthållareembetet mot förslaget

uttalade, hafva icke förmått rubba min öfvertygelse om behöfligheten

och ändamålsenligheten af den ifrågasatta lagändringen. Äfven om

icke hela det matt af dryckenskap och osedlighet, som nu har sin

upprinnelse i de med utskänkning af spritdrycker förbundna variétéföreställningarne,

skulle genom utskänkningsförbudet och det afbräck,

som derigenom tillfogades sagda föreställningar, kunna bringas att

upphöra, utan, på sätt särskildt öfverståthållareembetet framhållit, den

roll, som variétéerna spelat, till någon del komme att öfvertagas af

tillställningar af annat slag, varder dock skilnaden betydlig. Skulle

nemligen, enligt hvad öfverståthållareembetet antydt såsom möjligt,

variétéerna — jag åsyftar här de med utskänkning förbundna — komma

att efterträdas af tillställningar af råare slag, bedrifna i smyg bakom

myndigheternas rygg, komme dylika tillställningar, hvilka/ i ständig

fara för upptäckt, nödgades föra en otrygg tillvaro, för visso icke att.

utöfva ett inflytande, tillnärmelsevis jemförligt med det, som nu i vida

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20. 13

kretsar u tö tv as af de stora, hvarje afton af en talrik allmänhet besökta

variétéetablissementen. Det kan tilläfventyrs sägas, att inflytandet på

deltagarne blefve af så mycket skadligare art. Om dylika ställen

komme till stånd, finge de emellertid säkerligen endast öfvertaga de

sämre beståndsdelarne af de nuvarande variétéernas kundkrets, hvilka

af dessa ej hafva något vidare att lära i fråga om dryckenskap och

osedlighet, medan deremot genom variétéernas bortfallande den stora

allmänheten undandroges den till nämnda laster förledande inflytelse,

variétéerna enligt erfarenhetens vittnesbörd visat sig utöfva. Ofverståthållareembetet

synes för öfrigt icke i någon högre grad hyst farhåga

för att följden af utskänkningsförbudet skulle blifva den nu antydda.

Ej heller jag hyser någon synnerlig fruktan i detta hänseende,

likasom jag ej rätt kan föreställa mig, på hvad sätt tillställningar, som

komme att efterträda variétéerna, skulle kunna, åtminstone derest afsigten

vore att draga till sig nämnvärdt antal besökande, gifvas lormen

af sådana offentliga föreställningar, som finge gifvas utan myndigheternas

särskilda tillstånd.

Det har vidare anmärkts, att den ifrågasatta bestämmelsen bort

inrymmas i ordningsstadgan för rikets städer och ej i bränvinsförsäljningsförordningen.

Jag kan icke dela denna mening. Gälde frågan

meddelande af skärpta bestämmelser till förekommande af oordningar

och anstötliga prestationer å variétéerna, skulle dessa bestämmelser

utan tvifvel hafva sin rätta plats i nämnda stadga, men behof af en

dylik skärpning af ordningsstadgans bestämmelser föreligger icke, då

dessa redan nu lemna myndigheterna tillräckliga medel i händerna för

upprätthållande af ordning och skick vid föreställningarne. Då deremot,

på sätt jag förut framhållit, de menliga verkningarne af variétéerna

till väsentligaste delen äro beroende på den med föreställningarne förbundna

utskänkningen och lagförslaget derför rigtar sig mot denna,

kan jag ej annat finna, än att det nu ifrågasatta utskänkningsförbudet,

likasom de redan förut för åtskilliga tillfällen meddelade, bär sin rätta

plats i bränvinsförsäljningsförordningen.

Huruvida några särskilda föreskrifter utöfver nu gällande må påkallas

i fråga jemväl om utskärning af vin och maltdrycker vid variétéföreställningar,

lärer få bero på framtida erfarenhet.

Vid det upprättade förfättningsförslaget hafva i några åt de afgifna

utlåtandena framställa smärre detaljanmärkningar, hvilka dock

icke synts mig böra föranleda till ändring i förslaget. Jemväl har i

ett par utlåtanden erinrats, att något tillägg vore erforderligt till de

uti § 42 af bränvinsförsäljningsförordningen innefattade straffbestäm
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20.

melser, men dessa torde dock befinnas i sin nuvarande lydelse vara

fullt tillämpliga äfven å de i det utarbetade författningsförslaget afsedda

förhållanden.

Då, på sätt öfverståthållareembetet samt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Malmöhus och Hallands län erinrat, billigheten torde

kräfva, att något rådrum lemnas innehafvare af utskänkningslokaler

att uppsäga de aftal, på hvilka ändringen kan hafva någon inverkan,

torde den nya författningen icke böra träda i kraft förr än den 1 nästkommande

oktober.»

%

I anledning af Kongl. Maj;ts omförmälda förslag har inom Andra

Kammaren väckts motion, n:o 229, af herr P. P. Waldenström, hvilken

anfört följande:

»Instämmande i detta förslag för öfrigt, tror jag dock, att den

deri åt Konungens befallningshafvande lemnade rättigheten att medgifva

undantag är alldeles öfverflödig och olämplig.

Herr finansministern säger i sitt yttrande till statsrådsprotokollet,

att om en sådan rättighet icke åt Konungens befallningshafvande inrymdes,

så skulle »i ett och annat fall kunna inträffa, att verkningarna

af den nya lagbestämmelsen komme att sträcka sig vidare, än åsyftadt

varit eller som må vara behöflig!. Exempelvis skulle derigenom all

möjlighet varda beröfvad en fullt aktningsvärd sångkör att, såsom stundom

plägar ske, gifva konsert å en lokal, der utskänkning af spirituösa

eger rum».

Nu synes det emellertid vara klart, att den sålunda föreslagna

rättigheten skulle öfverlåta åt Konungens befallningshafvande att bedöma,

huruvida en »sångkör» vore »fullt aktningsvärd» eller icke. I

hvarje hans utslag på en framstäld begäran om rätt till spirituosautskänkning

vid sångtillställning skulle ligga uttaladt ett sådant omdöme.

Men det kan väl icke vara lämpligt.

För öfrigt torde väl konserter af »fullt aktningsvärda sångkörer»

kunna blifva »möjliga» äfven utan spirituosautskänkning, i fall deras

prestationer hafva konstnärligt värde — och hafva de icke det, så torde

de icke böra genom utskänkning göras möjliga. Det föreslagna stadgandet

synes derför vara alldeles öfverflödigt.

Säkert är väl ock, att variététillställare skola dag för dag begära

rätt till utskänkning. De skola åberopa sig derpå, att deras »artister»

äro »fullt aktningsvärda», och Konungens befallningshafvande skall mer

än eu gång komma i bryderi, hvilket väl till slut skall nödga honom

att göra »låt-gå-systemet» till regel. Men variétéegaren skall nog finna

vinsten mer än tillräcklig att betala de dagliga tillståndsbevisen. Herr

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20. 15

finansministerns yttrande, att »det nyssnämnda undantaget endast skulle

beviljas »för särskild! tillfälle» och sålunda icke t. ex. »för en säsong»

blefve i sådant fall alldeles betydelselöst:.

Huru skulle för resten saken ordnas i städer, der Konungens befallningshafvande

icke bor, t. ex. Norrköping, Helsingborg, Sundsvall

och andra? Der kommer en »fullt aktningsvärd sångkör», som vill

hålla »konsert» på en lokal, der utskänkning eger rum, och det blott

»för ett särskild! tillfälle». Skall variétéegaren då vända sig till Konungens

befallningshafvande i residensstaden och sedan invänta hans resolution

? Och om han önskar »det särskilda tillfället» repeteradt en eller

flera gånger samt dervid framhåller, att sångkörens »konserter» i staden

äro »omöjliga», om icke vid dem får idkas utskänkning af spirituösa,

som kunde göra åhörarnes konstuppfattning litet mer spindel, än den

annars i allmänhet är — huru skall da den saken ordnas, sa att icke

uppenbara orimligheter blifva följden af det kongl. förslaget?

Med anledning af det nu anförda ber jag att få föreslå, att Riksdagen

må bifalla Kongl. Maj:ts här omförmälda proposition med uteslutande

af de orden: »dock att---meddelade förbud».

Den till grund för ifrågavarande kongl. proposition liggande tanke

synes vara den, att enär de föreställningar, som i propositionen omförmälas,

medföra ej mindre ett ökadt förtärande af spirituösa drycker

än äfven, på grund af beskaffenheten af de prestationer, som vid flere

af dem, särskild!'', de s. k. variétéerna, erbjudas, eu lockelse till osedlighet,

skulle dylika föreställningar genom borttagande af rättigheten

att vid dem utskänka spirituösa drycker, beröfvas mycket af den dragningskraft,

som nu gör dem talrikt besökta, hvilket åter i sin ordning

skulle medföra dels inskränkning i bruket af spirituösa drycker och dels

ett afvärjande af den fara för lockelse till osedlighet, som förmenas

ligga i vissa variétéprestationer.

Det torde dock enligt utskottets mening kunna starkt ifrågasättas,

huruvida dessa i och för sig synnerligen behjertansvärda syften kunna

genom det föreslagna lagstadgandet vinnas.

Hvad först vidkommer antagandet, att den föreslagna bestämmelsen

skulle minska bruket af spritdrycker, anser utskottet eu sådan påföljd

deraf tvifvelaktig. Någon utväg att genom kringgående af föreskriften

minska eller till och med omintetgöra dess verkan skulle uppfinningsförmågan

antagligen icke underlåta att söka och att finna, åtminstone

hvad beträffar de större variétéerna, mot hvilka väl lagförslaget

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20.

får anses närmast rigtadt. För de åskådare, som icke vilja nöja sig

med de alltid till buds stående maltdryckerna och vinerna, kunde servering

af spritdrycker anordnas i en närgränsande del af lokalen, hvarifrån

utsigt till skådebanan ej funnes. Eu del af variétéernas nuvarande

publik skulle kanske genom berörda bestämmelse väl afhållas

från dessa föreställningar, men i stället skulle denna del, på sätt förut

varit händelsen, så mycket oftare besöka andra utskänkningsställen,

hvilka så till vida gifva större anledning till omättligt förtärande af

spritdrycker, som besöken å dem ofta nog räcka längre in på nätterna

än å variétéerna, hvilkas publik i regel aflägsnar sig omedelbart efter

föreställningarnas slut.

Hvad derefter angår farhågan för variétéföreställningarnas skadliga

inverkan i sedligt afseende, så, om än mot desamma i den form, hvari

de för närvarande eg a rum, befogade anmärkningar kunna framställas,

hafva de prestationer, som vid dylika föreställningar gifvas, dock icke

i allmänhet utvecklat sig till något sämre än hvad som tillförene varit

fallet. Om, oaktadt förslagets antagande, variétéerna komme att fortfarande

eg a bestånd, men deras af spirituosautskänkniugen härflytande

inkomster bortfölle eller väsentligen minskades, skulle, beträffande

prestationernas värde, genom det föreslagna stadgandet snarare en tillbakagång

än en förbättring vara att förvänta, enär variétéegarne under

nämnda förhållande icke skulle vara i stånd att bära omkostnaderna för

anställande af de bättre förmågorna på detta område, utan måste inskränka

sig till sådana af lägre art. I händelse åter det föreslagna

lagstadgandet skulle medföra att de bättre variétéerna upphörde eller

till antalet inskränktes, skulle antagligen för den stora del af allmänheten,

som icke är villig att afstå från nöjen af dylik beskaffenhet eller

att utbyta dessa mot de bättre teatrarne, andra förlustelseställen uppstå,

kanske till antalet större, men till storleken mindre än de nuvarande,

der prestationerna utan den kontroll, som onekligen ligger i den stora

allmänhetens närvaro, snarare kunna antagas blifva sämre, helst som,

i stället för spritdryckerna såsom lockelsemedel, läge nära till hands att,

för erhållande af talrikare besök, tillgripa det medlet att i högre grad,

än hvad hittills skett, söka inverka på menniskans lägre sinliga känslor.

På dessa skäl och med åberopande jemväl af hvad öfverståthållareembetet

i öfrig! i sitt utlåtande andragit, anser utskottet fara vara för

handen, att det erkännansvärda syfte, som otvifvelaktigt förestafva! den

kongl. propositionen, ej komme att genom den föreslagna bestämmelsen

vinnas, utan att med borttagandet af ett samhällsondt möjligen något

än värre kunde komma att efterträda detsamma,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20. 17

Ett sådant stadgande som det föreslagna torde ej heller vara af

nöden för att ur sedlighetens synpunkt hålla variétéprestationerna inom

tillbörlighetens gränser. Polismyndigheten har nemligen redan nu, enligt

13 § i ordningsstadgan för rikets städer samt 23 § af öfverståtliållareembetets

särskilda ordningsföreskrifter för Stockholm, sig tillförsäkrad

en ganska vidsträckt rätt att öfva kontroll öfver tillställningar

af dylik art; en rätt, som genom spirituosaförsäljningens borttagande

från variétéerna skulle komma att blifva ej så oväsentligt minskad. I

händelse vederbörande myndigheter låta sig angeläget vara att, med

begagnande af den dem nu tillkommande rätt, noga tillse, att osedliga

eller förargelseväckande prestationer ej få ega rym, torde derigenom

enligt utskottets åsigt vinnas mera än genom det föreslagna lagstadgandet.

På sålunda anförda skäl hemställer utskottet,

l:o) att Kongl. Maj:ts förevarande proposition

icke måtte af Riksdagen bifallas;

samt såsom följd häraf

2:o) att herr Waldenströms ofvanberörda motion

icke heller måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 10 april 1896.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CA VALLI.

Bill. till Bifall. Prut. 1SIW. .5 Sami. 1 A/d. in llu/t.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20.

Reservationer:

vid punkten l:o) af herrar Cavalli, friherre Alströmer, grefve Klingspor,

Weinberg, Hallgren, S. M. Olsson och Lundström, hvilka ansett, att

utskottet bort tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition;
samt

vid punkterna l:o) och 2:o) af herr G. Jansson, som ansett,

att utskottet bort tillstyrka bifall till såväl Kongl. Maj:ts proposition

som herr Waldenströms motion.

Härjemte hafva herrar Stephens, Almqvist och Bruhn begärt få antecknadt,

att de icke närvarit vid behandlingen inom utskottet af detta

ärende, samt herrar Nisser, Philipson, Almström och Östberg, att de icke

deltagit i utskottets deri fattade beslut.

%

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1896.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1896:27 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition om ändrad lydelse af § 25 i förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin och and s. 1 i texten