Sök i Ratio Lex

Betänkande, angående vissa ännu oafgjorda delar af tullbevillningen.

1896-04-13 · 40 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 36 av 40 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1896:21, Betänkande, angående vissa ännu oafgjorda delar af tullbevillningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

1

N:o 21.

Ank. till Riksd. kansli den 13 april 1896, kl. 6 e. m.

Betänkande, angående vissa ännu oafgjorda delar af tullbevillningen.

(Ha A.)

Sedan utskottet i sitt betänkande n:o 13 yttrat sig rörande gjorda

framställningar om lindringar i gällande tullsatser å lifsmedel, får utskottet

nu afgifva yttrande angående den del af tullbevillningen, som omfattar

de s. k. industritullarne, i den mån förslag till ändringar deri blifvit till

utskottets behandling hänvisade.

Förslag i sistnämnda afseende innefattas i följande motioner, nemligen:

inom Första Kammaren väckta:

n:o 7, af herr J. F. \Vester, om ändring af tullen å tagel;

n:o 28, af herr C. 0. Bergman, angående tull å superfosfat;

n:o 40, af herr P. M. Söderberg, angående höjning af tullen å till

pelsverk ej hänförliga, beredda hudar och skinn älvensom å vissa slags

skodon; och

n:o 44, af herr L. W. Bergström, om tull å vissa produkter af blyindustrien;
samt

inom Andra Kammaren väckta:

n:o 104, af herr friherre TF. G. von Schiverin, angående nedsättning

m 7 \

af tullen å jäst;

n:o 152, af herr Aug. Peterson i Hasselstad, angående höjning af

tullen å dynamit och vissa andra sprängämnen;

n:o 164, af herr Aug. Wijkander, angående tullfrihet för tack- och

barlastjern samt skrot m. m.; och

n:o 177, af herr Ivar Månsson, angående ändring i tulltaxan i fråga

om paraply ställningar och käppar.

Herr Bergman föreslår i sin ofvanberörda motion, att sugerfosfat,

som icke äro ätt hänföra till råmaterialier, måtte beläggas med en tullafgift

af 50 öre per 100 kilogram, eller, om denna norm icke kunde anses

lämplig, af vissa procent i förhållande till varans värde.

Till stöd för detta yrkande anför motionären, efter en erinran, hurusom

superfosfatfabrikationen hittills fått vara i saknad af det tullskydd,

hvaraf industrien i allmänhet kommit i åtnjutande, att det utländska fabrikatet

icke blott ofta vore af underhaltig beskaffenhet, utan stundom

Bill. till Riksd. Prot. 18%. 5 Sami. I Afd. 20 Höft. (N:o 21.) 1

Gödnings
ämnen.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

innehölle för växtligheten rent af skadliga ämnen, särskilt arsenik, förhållanden,

hvilka för köparen vore så godt som omöjligt att kontrollera

och hvilka skulle blifva så mycket farligare, om den svenska superfosfatfabrikationen,

hvars produkter i allmänhet vore vida öfverlägsna de utländska,

genom konkurrensen från utlandet undertrycktes; tilläggande motionären,

att, ehuruväl detta under den närmaste tiden icke vore att befara,

konkurrensen från utlandet dock redan vore så stark, att, om densamma

finge obehindradt fortgå, det lätt kunde hända, att de svenska

fabrikerna nödgades efter hand upphöra med sin tillverkning, hvarvid den

kontroll å den utländska varan, som af dem nu utöfvades, bortfölle, samt

att farhågan att ifrågavarande, för jordbruket nödvändiga ämnen ‘genom

åsättande af tull skulle fördyras saknade berättigande, då de inhemska

fabrikerna genom tullskyddets införande skulle erhålla en ökad afsättning

och billigare försäljningskostnader samt på grund häraf efter all sannolikhet

blifva i stånd att sälja sina varor lika billigt som nu, gm ej billigare.

Myckenheten och värdet af in- och utförseln af superfosfat under de

senaste fem åren, för hvilka fullständiga uppgifter föreligga, inhemtas af

följande tabell:

År.

I n f ö

reel.

TJ t f ö

reel.

Kg.

Värde kr.

Kg.

Värde kr.

1890..............

19,355,057

1,645,180

666,031

66,603

1891______________

16,995,884

1,444,650

547,513

54,751

1892..............

23,253,072

1,395,184

276,068

16,564

1893...........

11,965,429

658,099

281,923

15,506

1894___________

14,569,065

801,299

104,651

5,756

Tillverkningen inom landet af superfosfat kan ej uppgifvas, då i den

officiella statistiken superfosfat äro sammanförda med öfriga slag af gödningsämnen.

Med anslutning till den af 1888 års tullkomité uttalade åsigt om

lämpligheten af tull å superfosfat, föreslog Kongl. Maj:t vid 1892 års lagtima

riksdag en tull af 25 öre per 100 kilogram å ifrågavarande artikel. Bevillningsutskottet

afstyrkte emellertid den kongl. propositionen i denna de],

härvid stödjande sig på de skäl, som mot tullen uttalats dels af eu reservant

i komitén, dels ock af de embetsverk, till hvilka komiténs förslag för

granskning öfverlemnats. Riksdagens beslut utföll också i enlighet med

utskottets afstyrkande hemställan.

De skal, som anförts mot tull å ifrågavarande artikel, äro hufvudsakligen

dels betänkligheten att å ett för jordbruksnäringen i högsta

grad gagneligt och i stor mängd användt ämne, hvithet i väsentlig mån

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21. 3

bidrager till jordens ökade kultur, åstadkomma en prisförhöjning icke blott

direkt genom tullen, utan ock indirekt genom de af tullbehandlingen föranledda

vägnings- och transportkostnader, dels ock svårigheten att vid tullbehandlingen

skilja superfosfat, som är ett mineraliskt fosforsyrehaltigt

Gödningsämne, behandladt med svafvelsyra, från andra slag af gödningsämnen.

Dessa skäl synas utskottet ega full giltighet; och då dessutom, såsom

af ofvanstående tabell framgår, införseln af superfosfat synes vara i aftagande,

får utskottet hemställa,

l:o) att herr Bergmans ifrågavarande motion icke

måtte af Riksdagen bifallas.

I sin ofvan oinförmälda motion föreslår herr Söderberg, bland annat,

att tullen å sulläder och bindsulläder måtte höjas till 40 öre per kilogram

samt å andra slag af beredda, till -pelsverk ej hänförliga hudar och skinn

till 65 öre per kilogram.

Tullen å sulläder utgick till och med år 1857 med 37,5 öre per

skålpund 88,2 öre per kilogram). Nämnda ar nedsattes tullen till 25

öre per skålpund och derefter, i sammanhang med franska handelstraktatens

afsilande, först till 15 öre och sedermera till 10 öre per skålpund

(— 35,3 öre och 23,5 öre per kilogram). År 1875 nedsattes densamma

ytterligare till 6 öre skålpundet (s= 14,i öre per kilogram). Sedan år 1886

utgår tullen å samma vara med 24 öre per kilogram. Tullen å andra

slags beredda, till pelsverk ej hänförliga hudar och skinn, som till och

med år 1857 utgick med 75 öre per skålpund ( = 1 kr. 76 öre per kilogram),

nedsattes sistnämnda år till 40 öre per skålpund (= 94 öre per

kilooram) samt derefter först till 30 öre och sedan till 20 öre per skålpund.

Från och med den 16 maj 1882 bär tullen å sistberörda varuslag

uto-ått med 47 öre per kilogram. — De af motionären påyrkade tullsatserna

äro desamma som Kong! Maj:t, i anslutning till 1888 års tullkomités

mening, vid 1892 års lagtima riksdag föreslagit. Den kongl. propositionen blef,

rörande nu ifrågavarande artiklar, af nämnda Riksdag afslagen. Sedermera

hafva af enskilde motionärer yrkanden af enahanda innebörd framställs vid

riksdagarne under åren 1893—1895, hvilka yrkanden dock alltid afslagits, år

1895 dock endast med en ringa röstöfvervigt, nemligen 186 röster mot 180.

Till belysande af frågan om läderindustriens ställning i vårt land

under tiden från och med år 1871 får utskottet meddela följande, på grund

af den officiella statistiken uppgjorda tabeller, utvisande för deri angifna

år garfveriernas och deri anstälde arbetares antal, tillverkningens stol It k

och värde äfvensom in- och utförseln af hithörande varor:

Hudar och

skinn.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

År.

Antal

fabriker.

Antal

arbetare.

T i 1 1 v

S n 1 1 ä d

Qvantitet.

erkningen

r.

Värde.

Kilogram.

+ Stycken.

Kronor.

1871........

687

1705

948,222

12,406

3,127,912

1872..........

685

1845

947,521

14,353

3,472,456

1873............

693

1998

897,301

12,662

3,302,053

1874...........

684

2009

925,799

13,085

3,522,171

1875 .......

647

1925

943,826

8,190

3,361,730

1876...............

667

1936

779,604

6,455

2,803,142

1877 ______

670

1918

680,608

4,806

2,261,064

1878......

676

1729

625,905

2,728

1,958,857

1879____________

665

1675

442,891

3,147

1,399,092

1880.....

654

1678

540,367

2,395

1,631,143

1881....

667

1769

513,275

2,134

1,545,106

1882......

671

1765

640,481

2,830

1,910,677

1883...

663

1651

524,181

1,392

1,577,737

1884... .

657

1583

272,312

980

778,444

1885...

632

1655

519,804

896

1,511,850

1886...

643

1689

360,903

1,000

986,546

1887...

625

1648

444,776

620

1,205,992

1888.......

619

1629

380,754

3,330

1.008,231

1889.....

603

1663

514,321

2,690

1,200,255

1890...

600

1703

354,734

11,255

1,012,867

1891 ...

598

1768

649,742

17,365

1,710,418

1892.........

579

1736

516,418

9,445

1,353,102

1893 ..

571

1764

439,708

9,955

1,193,277

Anledningen till att för aren 1892 1893 i denna kolumn upptagna belopp icke öfverens
statistiska

tabellerna särskilt upptagits s. k. bereddngslön, hvilken här inberäknats.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

5

vid läderfabri

kerna.

Hela tillverk- ningen. 1

S

norm

e r.

H u d

r och

k i n n.

Qvantitet.

Värde.

Qvantitet.

Värde.

Kilogram. + Stycken.

Kronor.

Kilogram. + Stycken.

Kronor.

Kronor.

272,862

12,745

1,074,827

123,498

495,315

1,427,721

5,630,460

310,423

16,853

1,365,250

293,782

479,226

2,069,074

6,906,780

327,736

38,299

1,759,133

316,708

549,158

2,787,189

7,848,375

479,432

19,646

2,107,784

209,395

600,655

2,727,637

8,357,592

333,761

12,873

1,487,116

269,141

578,846

2,614,498

7,463,344

306,696

10,539

1,314,152

446,764

557,347

2,924,779

7,042,073

309,352

4,757

1,113,384

433,560

580,773

2,809,318

6,183,766

282,822

2,899

920,029

438,655

522,015

2,540,053

5,418,939

283,757

3,674

926,800

413,156

512,735

2,622,143

4,948,035

261,989

2,672

815,915

417,640

502,245

2,341,631

4,788,689

235,849

3,777

775,013

421,835

533,851

2,895,859

5,215,978

246,613

3,766

811,467

408,552

515,793

2,661,938

5,384,082

208,564

1,660

634,190

510,695

460,250

3,016,957

5,228,884

197,466

2,675

627,167

533,378

552,910

3,809,244

5,214,855

219,916

3,117

696,540

442,197

497,584

2,673,228

4,881,618

233,034

3,080

693,688

519,677

545,180

3,432,606

5,112,840

233,928

2,906

656,222

408,356

557,654

3,237,289

5,099,503

219,627

2,845

595,277

372,358

532,389

3,354,312

4,957,820

157,273

3,588

424,923

594,504

475,824

3,655,065

5,280,243

124,210

6,702

412,434

374,234

480,951

3,818,654

5,243,955

298,523

17,040

824,089

424,698

224,336

3,147,678

5,682,185

229,531

7,010

599,107

573,860

270,458

3,088,635

5,494,881

245,532

23,857

743,991

567,162

264,786

3,009,573

5,509,668

stämma med summorna af beloppen i föregående värdekolumncr är den, att för nämnda år i de

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande N;o 21.

År.

In-

och utförsel af sulläder m. m.

I n f ö

r s e 1.

utfå

r s e 1.

Kilogram.

Kronor.

Kilogram.

Kronor.

1871............ ...

242,632

570,796

5,618

13,216

1872............

486,115

1,143,596

3,091

7,272

1873..................

954,237

2,244,863

737

1,734

1874

823,571

2,034,340

1,189

2,796

1875 ........

706,498

2,409,972

4,094

9,631

1876 .........

1,444,883

3,535,082

3,950

9,292

1877 ..............

1,320,286

3,230,240

8,265

19,443

1878.............. ........

1,514,963

3,492,701

13,049

30,698

1879______________

1,540,451

3,950,097

13,757

38,837

1880...........

1,683,125

4,315,948

7,861

22,192

1881 ... _______________

1,611,955

3,546,301

15,690

39,225

1882_____________

2,065,773

4,544,701

5,799

14,498

1883. ________

1,988,656

4,375,043

3,754

9,385

1884....................

1,977,987

4,054,873

9,907

24,768

1885......

2,483,635

5,091,452

5,740

14,350

1886..........

1,456,677

3,000,755

2,945

7,363

1887 .... .

2,000,768

4,121,582

1,894

4,735

1888________________

2,053,170

4,229,530

2,473

6,183

1889__________

2,273,864

4,684,160

4,153

10,383

1890. .......

2,304,590

3,364,701

6,270

15,675

1891

2,350,537

3,079,203

12,675

31,688

1892________

2,128,917

2,682,435

12,755

16,071

1893_____________ .

2,287,679

2,882,476

18,848

23,748

1894____________ ....

2,755,895

3,444,869

4,961

6,202

1895..............

—

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

7

In- och utförsel af andra slags beredda

hudar och skinn.

In- och utförsel af oberedda hudar

ooh skinn.

I n f ö

r s e 1.

tr t f 8

r s e 1.

I n f ö

r s e 1.

U t f ö

r s e 1.

Kilogram.

Kronor.

Kilogram.

Kronor.

Kilogram.

Kronor.

Kilogram.

Kronor.

64,179

754,910

2,191

25,775

3,533,274

5,957,282

438,593

739,491

88,559

1,041,685

1,884

22,160

5,176,405

9,133,200

638,762

601,080

104,873

1,233,575

1,301

15,300

4,120,049

6,784,750

705,754

581,105

142,887

1,680,720

878

10,325

2,803,334

5,012,124

889,684

753,480

121,357

1,427,475

2,743

32,270

'' 2,664,674

4,826,899

695,509

572,670

141,891

1,669,010

5,306

62,410

2,171,458

3,575,880

401,654

283,470

172,412

2,028,010

6,521

76,700

1,892,098

2,670,720

579,209

340,650

127,304

1,497,430

7,364

86,625

2,186,378

3,086,100

781,162

459,425

131,300

1,544,430

7,555

88,870

1,542,601

2,177,400

1,331,508

939,720

162,845

1,915,485

8,039

94,560

2,321,000

3,276,120

1,336,651

943,350

175,385

2,104,620

1,168

14,016

2,501,689

3,752,534

1,296,632

687,215

193,838

2,326,056

2,458

29,496

2,721,717

4,082,576

1,310,451

694,539

221,559

2,658,708

4,941

59,292

2,526,255

3,789,383

1,350,088

715,547

207,167

2,486,004

7,180

86,160

2,152,981

3,229,472

1,344,961

712,829

223,993

2,687,916

4,330

51,960

2,421,422

3,632,133

1,587,357

952,414

212,195

2,546,340

3,844

46,128

2,296,966

2,411,814

1,803,992

1,082,395

231,984

2,783,808

3,167

38,004

2,123,342

2,229,509

2,186,174

1,311,704

267,693

3,212,316

4,282

51,384

3,155,394

3,313,164

1,762,126

1,057,276

309,427

3,713,124

7,239

86,868

3,060,387

3,213,406

1,513,937

908,362

317,543

3,810,516

5,631

67,572

3,788,067

3,788,067

1,724,861

1,121,160

316,196

3,794,352

9,038

108,456

3,821,447

3,248,230

1,869,729

1,215,324

333,677

3,649,816

5,564

55,640

2,753,104

2,064,828

1,648,401

824,201

421,409

4,214,090

7,318

73,180

2,340,102

1,755,077

1,851,843

925,922

509,396

2,546,980

12,823

64,115

3,205,696

2,404,272

2,067,317

826,927

---

—

—

3,237,000

—

2,646,000

—

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

Under det att tillverkningsvärdet vid landets samtliga fabriker af

alla slag stigit från 105,235,595 kronor år 1871 till 350,436,982 kronor

år 1893, från hvilken sistnämnda summa dock bör för jemförelsens skull

afgå sammanlagda tillverkningsvärdet vid åtskilliga i 1871 års statistik ej

redovisade fabriksklasser såsom bränvinsbrännerier m. fl., utgörande 54,572,093

kronor, har, på sätt ofvanstående tabeller utvisa, tillverkningen af läder,

oaktadt det allt jemt växande behofvet af denna vara, icke blott icke ökats,

utan, synnerligast i fråga om så vigtiga varor som sulläder och smorläder’

högst betydligt minskats, under det att samtidigt införseln tiodubblats och

utförseln fortfarande saknar betydenhet. Under samma tid har utförseln

af oberedda hudar mer än sexdubblats, hvaremot införseln deraf på det

hela taget minskats. Då härtill kommer, att, såsom af de å annat ställe i

detta betänkande intagna statistiska uppgifter framgår, en icke obetydlig

qvantitet läder införes bearbetadt såsom färdiggjorda skodon, samt införseln

af sådan vara under senare tider vunnit en särdeles stor omfattning, synes

det utskottet tydligt, att garfverihandteringen i Sverige arbetar under

trycket af en öfvermägtig utländsk konkurrens. Såsom af de statistiska

uppgifterna framgår, har också antalet garfverier under åren 1871—1893

år från år minskats. Sistnämnda år utgjorde de i gång varande garfveriernas

antal 571 med ett sammanlagdt tillverkningsvärde af 5,509,668

kronor, hvilket i medeltal för hvarje garfveri utgör ungefär 9,650 kronor.

Af dessa siffror framgår att, då blott ett fåtal garfverier tillhöra storindustrien,

det vida öfvervägande antalet tillhör de i liten skala drifna

handtverkerierna. Att i synnerhet för dessa konkurrensen med de stora utländska

garfverierna, särskildt de amerikanska, Indika, på grund af billigare

råvaror och garfämne samt genom användandet i större skala af snabbare metoder,

arbeta under ojemförligt gynsammare produktionsvilkor, måste verka

tryckande, för att icke säga ruinerande, är enligt utskottets åsigt uppenbart;

och det måste vara så mycket vigtigare att söka råda bot härför, som det

medelst snällgarfning beredda lädret icke kan i fråga om godhet och hållbarhet

mäta sig med det enligt äldre metoder framstälda. Visserligen har,

särskildt under sistlidet år, priserna å läder stigit; men, utom det att

denna höjning endast varit af tillfällig natur, hvilket redan visat sig hafva

varit fallet, i det att läderpriserna numera åter sjunkit, så att de äro föga

högre än då prisstegringen inträdde, motverkas den fördel, garfverierna af

densamma skulle kunnat draga, af den samtidigt inträffade prisstegringen

å råvaran, oberedda hudar, i följd hvaraf endast de garfverier, som vid

prisstegringen å läder voro i besittning af större förråd'' hudar, haft egentlig

vinst af densamma, hvaremot de andra i stället nödgats till högre pris

inköpa råvaran för att vid densammas utbjudande i förädlad form måhända

finna en återgång till lägre läderpris hafva inträda

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21. 9

Den bekymmersamma ställning, hvari garfverihandteringen och dermed

sammanhängande näringar här i landet befinna sig, har vid mångfaldiga

tillfällen framhållits af dessa näringars idkare. Särskilt innevarande år

hafva synnerligen beaktansvärda klagomål framförts, i det till utskottet

öfverlemnats en, af tillsammans 533 personer, till största delen garfvare,

läderhandlande eller skomakare, undertecknad skrifvelse, i hvilken, på

grund af de ogynsamma konjunkturerna för ifrågavarande näringar, ökadt

tullskydd för desamma yrkas.

Då det synes utskottet synnerligen angeläget, att en så vigtig näring

som läderhandteringen inom landet uppehälles och i möjligaste mån skyddas

mot verkningarna af en allt mer växande utländsk konkurrens, samt detta

mål bör kunna vinnas medelst åsättande af högre tullsatser, och de af

motionären föreslagna synas vara för ändamålet lämpliga, får utskottet

hemställa,

2:o) att Riksdagen, med bifall till herr Söderbergs

förevarande motion, i hvad densamma afser nu ifrågavarande

varuslag, måtte besluta:

a) att tullsatsen för sulläder och bindsulläder skall

höjas till 40 öre per kilogram; samt

b) att tullsatsen för Hudar och Skinn, ej liänförliga

till pelsverk, beredda, andra slag, skall höjas till 65

öre per kilogram.

Beträffande artikeln hår innehåller gällande tulltaxa följande bestämmelser:
Hår:
tagel.

............................................................................ 1 kilogram 20 öre

andra slag, ej specificerade...........................................fria.

Herr Wester har i sin ofvan omförmälda motion anfört följande:

»Då vid förlidet års riksdag denna kammare med 67 röster emot 40

afslog eu väckt motion om ändring af tullen å tagel, så anfördes såsom

skål härför, att om vi bättre bearbetade det svenska taglet, skulle det med

lätthet kunna konkurrera med det utländska. Huru origtig en sådan uppfattning

är, torde framgå af följande jemförande kalkyl öfver tillverkningskostnaden

för förädlad vara i vårt land och i våra grannland Tyskland

och Norge.

Bill. till Riksd. Prat. 1896. 5 Sami. 1 Afd. 20 Höft. 2

>•

*

Hår.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

l:o) Den svenske fabrikanten betalar 100 kg. råvara

ä kronor 1,40 pr kg................................................... kronor 140: —

Arbetspenningar cirka............ » 14. 50

Tull för råvaran å 20 öre pr kg............................ » 20: _

kronor 174: 50

Afgår under bearbetningen 40 %, återstår 60 kg.

tagel, pris pr kg. kronor 2,91............................ » 174: (jo

2:o) Den tyske fabrikanten betalar 100 kg. råvara

ä kronor 1,40 pr kg................................................. kronor 140: —

Arbetspenningar cirka............................................ » 14. 50

kronor 154: 50

Afgår under bearbetningen 40 %, återstår 60 kg.

tagel, pris pr kg. kronor 2,571.......................... » 154; 50

3:o) Den norske fabrikanten betalar 100 kg. råvara

å kronor 1,40 pr kg............................................... kronor 140: —

Arbetspenningar cirka ....................................... » 14: 50

kronor 154: 50

Afgår under bearbetningen 40 %, återstår 60 kg.

tagel, pris pr kg. kronor 2,571................................ > 154: 50

Alltså ställer sig, enligt ofvanstående kalkyl, priset på förtulladt och

redt tagel i Sverige för den svenske fabrikantens vara

Pr kg............................................................... kronor 2,91

den tyske fabrikantens vara pr kg................ » 2,571

importtull till Sverige pr kg. ........................ » 0,20

kronor 2,771

den norske fabrikantens vara pr kg.............. kronor 2,571,

hvaraf framgår, att den svenske fabrikanten betalar i tull pr kg. 33 V2 öre,

den tyske 20 öre och den norske ingenting. Häraf finner man, att konkurrensen

med den utländske fabrikanten under nuvarande förhållanden är

omöjlig. Det finnes många här i landet, som hafva full kännedom om

hemligheten för råvarans beredning, och skulle snart nog flera fabriker

uppstå, derest tullen för den förädlade varan vore jemförelsevis högre än

»

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21. 11

tullen å råvaran, ty deri svenske fabrikanten måste, trots 20 öres tull å

råvaran, vända sig till utlandet för att erhålla en del råvara, beroende

derpå, att vår allmoge icke kommit till insigt om råvarans värde och sålunda

tillvaratager den så som bort ske, enär någon större efterfrågan

gifvetvis icke kan förefinnas, så länge nuvarande tullsatser motverka eu

lönande svensk tagelindustri.

Det är i allmänhet orimligt att sätta samma tull på råvaran som på

den färdiga produkten, men detta får desto större inverkan, då det gäller

en vara, der ända till 40 % bortgår under bearbetningen och förädlingen;

tagelindustrien har derför, oaktadt den är en för vårt land så naturlig

näring, som icke kräfver några stora anläggningskostnader eller dyrbara

maskiner, fört en tynande tillvaro vid sidan af den utländska konkurrensen.

Vi se, huru tagelindustrien utvecklar sig i andra länder. Så skrifver

t. ex. en fabrikant från Kitzingen (Bayern), att tillverkningen per vecka är

ungefär 12,000 kg., och då endast i Hamburg, Bremen och Hannover finnas

10 tagelspinnerier, kan man häraf finna, hvilken ofantligt stor affär denna

branch är. Denna industri är värd att omhuldas äfven ifrån den synpunkten,

att den ofta leinnar arbetsförtjenst och utkomst åt den fattigaste

och svagaste delen af landets befolkning.»

På grund af det sålunda anförda föreslår motionären:

»att Riksdagen ville besluta följande förändrade lydelse af n:o 224

och n:o 225 uti vår nuvarande tulltaxa:

Hår:

Tagel, spunnet............................................ pr kg. 50 öre,

Oarbetadt................................................... » 20 »

Andra slag: tagel, spunnet, äfven sådant

inblandadt med växtfiber...................... » 50 »

Oarbetade fria.»

Såsom motionären erinrat, blef en under sistlidet år väckt motion om

höjning af tullen å spunnet tagel, äfven sådant inblandadt med växtfiber,

af Riksdagen afslagen. Bevillningsutskottet, som afstyrkte motionen, anförde

såsom skäl härför hufvudsakligen, att den ifrågavarande förädlingsverksamheten,

enligt utskottets förmenande, näppeligen kunde anses vara

af beskaffenhet att påkalla något särskildt skydd, samt att dessutom hela

importen af tagel uppginge endast till omkring 50,000 kilogram om

året.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

Jäst.

Hvad utskottet sålunda anfört, synes fortfarande ega giltighet, helst

den tillgängliga statistiken icke utvisar någon höjning i införseln af tagel;

och hemställer utskottet derför,

3:o) att herr Westers ifrågavarande motion icke

måtte af Riksdagen bifallas.

Tullsatsen å jäst, alla slag, utgör, efter den af sistlidet års Riksdag

beslutade förhöjning, för närvarande 25 öre per kilogram.

I sin ofvanberörda motion föreslår herr friherre von Schwerin, »att

tullsatsen för jäst, alla slag, åter sänkes till sitt förra belopp af 20 öre

per kilo; samt att Riksdagen måtte medgifva, att denna tullsats måtte

tillämpas från och med den dag under innevarande år, som af Kongl.

Maj:t bestämmes».

Till stöd för detta yrkande anföres i motionen:

»Den förhöjning af 25 %, som med två rösters öfvervigt i fjor beslöts

af Riksdagen i gemensam votering uti tullen på jäst, torde dels vara

alldeles onödig för pressjästfabrikerna sjelfva, som redan äro tillräckligt

gynnade derigenom, att de få tillverka bränvin hela året om, och dels verkar

tryckande på tillverkningen af potatisbränvin, hvilken är och måste förblifva

en naturlig och nödvändig näring för vissa magra och sandiga trakter

af vårt land. Då dessutom någon ändring i mellanrikslagen icke tyckes

komma till stånd med det snaraste, och norsk jäst alltså tills vidare ingår

tullfritt till Sverige, så verkar den förhöjda tullen som en ytterligare premiering

af den norska varan.

Den omtalade förhöjningen af 5 öre per kilo trädde icke i kraft

förr än den 1 januari i år och kan således ännu icke i större grad hafva

hunnit skada potatisbrännerierna och kommer ej heller att göra det, om

den icke blir bestående någon längre tid.»

Nedanstående, enligt den officiella statistiken uppgjorda tabeller,

utvisa för deri angifna år myckenheten och värdet af den i landet tillverkade

jästen äfvensom in- och utförseln af sådan vara, hvarvid, i fråga

om införseln, särskildt upptagits införseln från Norge och särskildt från

Danmark.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:u 21.

13

År.

Antal fabriker.

Tillverkning

kg-

Tillverkningsvärde

kronor.

1890 .....................

3

882,170

537,723

1891 .....................

5

905,211

656,360

1892 _______________

10

2,005,785

1,488,349

1893_________________________________

11

2,315,054

1,687,231

År.

Inf

örsel i kg.

Utförsel i kg.

Från Norge.

Från Danmark.

Hela införseln.

1890 _________________

1,522

18,373

134,189

138,026

2,251

1891..................

96,169

116,091

4,343

1892....... .........

29,557

76,439

107,212

1,908

1893 ________________

49,513

86,498

137,692

1,305

1894__________________

84,434

61,308

146,798

15,120

Deri allt mer ökade införseln af jäst synes utskottet ådagalägga, att

jästfabrikationen inom vårt land har att uthärda en konkurrens från utlandet,

särskildt från Danmark och Norge, hvilken, om än den införda

qvantiteten icke är särdeles betydande i förhållande till den, som i

landet tillverkas, dock utöfvar ett starkt tryck på varans pris. I nämnda

länder kan, då omalen spanmål, som utgör det förnämsta råämnet vid

jästtillverkningen, i Danmark är tullfri och i Norge belagd med endast en

helt obetydlig tullafgift, jäst produceras till billigare pris än i Sverige med

de nu gällande tullsatserna å spanmål. Sistlidet års Riksdag har också, på

sätt ofvan anmärkts, sökt att åt den svenska jästfabrikationen bereda något

förmånligare produktionsvilkor genom att höja tullen å jäst. Det, kan

visserligen ej förnekas, att, så länge norsk jäst åtnjuter tullfrihet vid införsel

till Sverige, tullförhöjningen endast till en del kan medföra den dermed

åsyftade verkan; men å ena sidan medför dock förhöjningen ett ökadt

skydd mot den icke obetydliga importen från Danmark, och å andra sidan

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

Metaller.

(Bly.).

kan möjligen vid den ifrågasatta omarbetningen af mellanrikslagen hänsyn

komma att tagas till olägenheterna af den tullfria importen från Norge. —

Sedan produkterna af jästindustrien blifvit, tullskyddade, har, såsom af

ofvan lemnade statistiska uppgifter framgår, denna industri utvecklat sig

till en betydande näring. Den under sistlidet år beslutade tullförhöjningen,

som motionären nu vill upphäfva, föranleddes fullt konseqvent af den då

beslutade tullförhöjningen å råmaterielet, spanmål. Att vidtaga någon åtgärd,

hvarigenom det skydd, under hvilket denna näring kunnat utveckla

sig, skulle förminskas, anser utskottet derför olämpligt. Då härtill kommer,

att den ifrågavarande tullförhöjningen egt bestånd endast sedan början af

detta år, och således alltför kort tid förflutit för att verkningarna deraf

skulle kunna skönjas, får utskottet hemställa,

4:o) att herr friherre von Schwerins förevarande

motion icke måtte af Riksdagen bifallas.

Rörande artikeln bly och vissa deraf framstälda produkter innehåller

gällande tulltaxa följande:

Metaller och ej specificerade arbeten deraf:

A. Bly:

oarbetadt, äfvensom skrot .........................................fritt.

arbetadt:

plåt och tråd, äfvensom rör och rördelar............fria.

hagel och kulor .................................................... 1 kilogram — 10

folier...................................................... 1 » — 50

andra arbeten:

förgylda eller försilfrade.................................... 1 » 1: 50

förnicklade, fernissade, lackerade eller med

annan ytbetäckning försedda..................... 1 » — 75

andra slag.......................................................... 1 » — 20

Glete eller Silfverglitt, alla slag........................................fritt.

Färger och Färgning sämnen:

blyhvitt, alla slag........................................................ 1 kilogram — 05

andra slag, ej specificerade, oberedda eller beredda

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

15

Under sistberörda tulltaxerubrik hänföres bland annat mönja, som

alltså åtnjuter tullfrihet.

I sin ofvanberörda motion föreslår herr Bergström,

»att Riksdagen för sin del torde besluta följande tullsatser: blyplåt

2 öre, blytråd 10 öre, fönsterbly 15 öre, blyrör och rördelar 5 öre, blyrör

och rördelar, öfverdragna med tenn eller annan oädel metall, 6 öre, glete,

alla slag, 6 öre, mönja, alla slag, 6 öre, plomber 15 öre, allt per kilo».

Till stöd för dessa yrkanden anför motionären följande:

»Under senare åren hafva svenska bly- och silfvergrufvor råkat i

ett svårt läge, hufvudsakligen på grund af det betydliga prisfallet på

silfver, som gjort, att man icke längre ur våra malmer med ekonomisk

vinst kan framställa silfver, utan uteslutande är hänvisad till den vinst,

som kan uppstå af blyproduktionen. Äfven blyet har dock varit underkastadt

ett prisfall, som gör det så godt som omöjligt att vidare bearbeta

sådana grufvor, hvilkas malmer först efter anrikning på mekanisk väg

kunna användas till smältning — och dit höra de allra flesta svenska blygrufvor.

Landets blyverk äro derför nödsakade att förädla sitt bly i stället

för att såsom hittills exportera blyet i oförädlad form till utlandet.

En sådan industri är också för oss så mycket naturligare, som vi

hittills importerat hela vårt behof af blyplåt, blyrör, fönsterbly m. in.

till en qvantitet af cirka 2,200 tons årligen äfvensom 6—800 tons btyglete

och mönja.

För att inom en rimlig tid kunna amortera de kostnader, som äro

förenade med anläggningen af förädlingsverk, äro dock dessa blyverk i hög

grad i behof af understöd i form af skyddstullar.

Hittills hafva alla produkter af bly varit tullfria med undantag af

blyhvitt, som dragit en tull af 5 öre, hagel och kulor 10 öre och folier

50 öre, allt per kilo.

Om nu äfven öfriga blyprodukter och former af förädladt bly åsättes

motsvarande tullar, så skulle derigenom ett verksamt skydd beredas den

svenska blyindustrien.»

I det af tullkomitén den 24 februari 1891 afgifna betänkande föreslogs

tullfrihet för blyplåt och blytråd, en tullafgift af 5 öre per kilogram

för rör och rördelar af bly samt för öfriga ifrågavarande artiklar- de nu

gällande tullsatser, och anförde komitén såsom skal för tullfrihet för ofvanförstnämnda

varor, att desamma icke inom landet vore föremål för tillverkning

och sannolikt icke heller skulle kunna blifva det, då förutsättningar

saknades för att eu dylik industri här skulle kunna med framgång

bedrifvas. Sedan vid 1891 års riksdag tullen å blytråd blifvit afskaffa*!

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

upptog Kongl. Maj:t i sitt till 1892 års lagtima Riksdag afgifna förslag till

ny tulltaxa hvad komitén i öfrigt rörande artikeln bly föreslagit. Bevillningsutskottet

hemstälde, att gällande tullfrihet för rör och rördelar af bly måtte

bibehållas, samt att den kongl. propositionen, beträffande öfriga ifrågavarande

artiklar, måtte godkännas. Såsom skäl för sin förstnämnda hemställan anförde

utskottet, att, ehuru förbrukningen af blyrör icke vore stor, sådana

rör i allt fall egde användning inom industrien, samt att någon inhemsk

tillverkning deraf icke förekomme. Riksdagen godkände hvad utskottet i

båda. nyss omnämnda hänseenden föreslagit.

Mot motionärens förslag kan den anmärkning göras, att plomber och

äfven vissa slag af fönsterbly i tullbehandlingsafseende hänföras till tulltaxerubriken

n:o 372: Bly: arbetadt: andra ai-beten: andra slag, och sålunda

draga en tullafgift af 20 öre per kilogram, eller mera än hvad

motionären föreslagit. Hvad angår de öfriga nu tullfria produkter af blyindustrien,

för hvilka af motionären tull ifrågasatts, finner utskottet, då

desamma äro oumbärliga för flere vigtiga, ej tullskyddade industrigrenar,

samt beträffande de vigt.igaste af dem, såsom plåt, tråd och rör, tillverkning

deraf inom landet icke förekommer och sannolikt icke heller torde

med framgång ännu kunna bedrifvas, gällande tullfrihet böra bibehållas.

Utskottet hemställer derför,

5:o) att herr Bergströms förevarande motion icke

måtte af Riksdagen bifallas.

Metaller. Gällande tulltaxa stadgar för tack- och barlast jern samt skrot en tull

{Jern och stål.) ftf gQ öre per 100 kilogram.

I motionen n:o 164 inom Andra Kammaren hemställer herr Wijkander,

att Riksdagen ville besluta tullfrihet för den i tulltaxan ingående

posten »tack- och barlastjern samt skrot».

Till stöd för denna hemställan anför motionären:

»Då för ett årtionde sedan allmänt tullskydd skulle beredas de svenska

näringarne, var det särskildt en tullsats, nemligen den å tackjern, som

väckte störa betänkligheter och framkallade skarpa protester äfven från

deras sjda, till hvilkas förmenta intresse den skulle införas.

A ena sidan frainhöllo de, som yrkade på tull för tackjern, huru

önskvärdt det vore för den svenska bergshandteringen, att högre pris kunde

beredas denna för densamma så vigtiga produkt. De medgåfvo, att en sålunda

åstadkommen prisstegring på ett för de mekaniska verkstäderna och

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

gjuterierna nödvändigt råmateriel skulle för detta verka menligt, om ock

någon motvigt skulle åstadkommas genom åsättande af tull å verkstädernas

färdiga produkter. »Då i vårt land de, Indika frambringa sådana råämnen,

äro till antalet betydligt flere än de, hvilka förädla samma ämnen», ansågs

det »vid de olika intressenas vägande mot hvarandra.:, att »verkstädernas

intressen, såsom de mindre omfattande, i denna punkt borde vika». Samtidigt

förklarade sig ifrarne för tackjernstull ej tro på »någon nämnvärd

prisstegring» å nämnda vara, då »genom det skydd, tullen beredde, tillverkning

af tackjern för gjuteribehof blefve mera lönande och följaktligen

ökades. Antagligen blefve gjuterierna i stånd att ä den inländska marknaden

fylla största delen af sina behof, men samtidigt skulle helt säkert

konkurrensen i tillverkningen inom landet åstadkomma, att priset å gjuttackjern

ej öfverstege det lägsta belopp, hvartill dylikt jern _ kunde med

fördel här tillverkas». (Bev.-utskottets betänkande n:o 1 vid 1887 års

A-riksd0ag sidd. 30—33).

A andra sidan framhölls kraftigt det felslut, som låg i denna motivering,

och den skada, eu sådan tull skulle åstadkomma, hvilken ståndpunkt

särskilt betonades uti ett underdånigt utlåtande, som efter remiss

till tekniska högskolan afgafs af öfverdirektören K. Styflfe, och inom kamrarne

varmt och sakrikt försvarades af flere med ifrågavarande näringar

innerligt förtrogne män, hvaribland flere i öfrigt voro kända såsom bestämda

vänner i allmänhet af tullskydd. Under det att Sveriges produktion

af tackjern uppgick till 450,000 ton, hvaraf en icke obetydlig del

exporterades, belöpte sig importen af tackjern till 20—25 tusen ton och

utgjordes uteslutande af gjuttackjern af sådan beskaffenhet, som i Sverige

ej producerades eller med ekonomisk fördel kunde produceras, men som

landets gjuterier och mekaniska verkstäder ej kunde undvara. Af svenskt

tackjern användes cirka 10,000 ton till gjutgods företrädesvis i fall, der

större styrka erfordrades och på denna grund den dyrbarare varan kunde

motiveras oaktadt de olägenheter, som ur andra synpunkter visade sig.

Dä sålunda intet smidestackjern importerades, utan sådant i dess ställe

exporterades till afsevärd mängd, och priset på den ojemförligt största

delen af Sveriges tackjernstillverkning på denna grund ej kunde i ringaste

mån påverkas’af eu pålagd tull, dä det importerade engelska kokstillverkade

gjuttackjernet ej kunde för vissa ändamål afvaras i landet och (in ett

liknande gjuttackjern ej hos oss kunde framställas till så billigt pris som

det engelska, äfven om dettas pris förhöjdes med eu rimlig tull, ansågo

tullens °motståndare, att det skulle vara ett svårt missgrepp att pålägga

en sådan.

Bill. till Kiksd. Plåt. 1896. 5 Sami. 1 Afd. 20 Höft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

Emellertid blef en tackjernstull af 80 öre per 100 kg. år 1892 pålagd

i sammanhang med den spanska handelstraktatens utgång. Man förklarade,

att denna tull var en af skyddssystemets hörnpelare, och sade sig

hoppas, att förutsägelserna om tullens vanmagt att skapa en svensk gjutjernsindustri

af liknande art med den engelska skulle komma på skam.»

Sedan motionären häruppå lenmat uppgift å de mängder tackjern,

som under de senare åren tillverkats i Sverige samt införts från och utförts

till utlandet, fortsätter motionären:

»Någon minskning i importen har således ej visat sig, utan tvärtom

har en ganska tydlig stegring egt rum.

Redan af det nu anförda är påtagligt, att den pålagda tullen ej kan

hafva verkat till tackjernsprisets höjning. Erfarenheten har ock visat, att

någon sådan verkan ingalunda försports. Genom benäget tillmötesgående

från en fackmans sida har jag erhållit den uppgiften, att, under det svenskt

gjuttackjern under förra hälften af 1892 kostade fritt om bord Mälarehamn

cirka 70 kronor per ton, priset tre år senare nedgått till 60 kronor.

De vanligen hit införda engelska tackjernsorterna äro Cleveland n:is

1 och 3, af hvilka det senare är cirka 1—2 kronor billigare per ton.

Sammanställa vi nu prisen för svenskt och engelskt gjuttackjern, det senare

med tillagd tull, visar det sig ock, att en framgångsrik konkurrens ej är

möjlig för det förra. Priset å svenskt smidestackjern upptages för iemförelses

skull.

Cleveland n:o 1,

ton i svensk

hamn.

Kr.

1892 (före tullen).............................. 45—47,so

» (efter » )._............................ 53

1893 .................................................... 52—53

1894 .................................................... 50—51

1895 (i början af året).................... 49—50

» (mot slutet af året)................. 53—53,so

Svenskt

gjuttackjern

foh Mälarehamn.

Kr.

70

70

67,50—70

60—62,50

59—60

70

Svenskt

smidestackjern

fob Mälarehamn,

Kr.

60—62,50

60—61,50

57

52,50—53,50

Ej ens ordinärt svenskt smidestackjern, som genom mindre kolåtgång

vid tillverkningen ställer sig billigare än gjuttackjern och som under de

senaste åren på grund af skarp konkurrens sålts till pris, som knappast

betäckt tillverkningskostnaden, kan således i pris täfla med det förtullade

utländska gjuttackjern et. Lägges härtill, att de flesta gjuterierna äro belägna

i hamnstäderna och att de, som ligga i det inre af landet, till större

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

delen äro aflägsna från de jernproducerande orterna, så ställer sig härigenom

det utländska gjuttackjernet än billigare, jemfördt med det svenska.

Tullens påläggande har icke heller föranledt någon tillverkning af

kokstackjern inom landet, Användningen af träkolstackjern för gjutning

har enligt sammanstämmande uppgifter från flera större gjuterier ej heller

ökats utöfver hvad den förut var. Visserligen har ett par större jernverk

sökt uppdrifva eu större tillverkning af träkolsgjuttackjern, men måste på

grund af tillverkningens dyrhet fordra ett så högt pris för jernet, att detsamma

rönte föga afsättning och tillverkningen upphörde inom kort,

År 189 4 infördes tack- och barlastjern samt skrot till en sammanlagd

mängd af 28,443 ton till ett värde af 1,261,000 kronor enligt kommerskollegii

skattning. Tullen uppgick till 227,000 kronor eller ungefär 18 %

af varans värde. Så vigtiga delar af den svenska industrien som gjuterierna

och de mekaniska verkstäderna hafva således fått sig pålagd en extra

beskattning af inemot en fjevdedels million om aret, utan att bergsbruket,

till hvars förmenta fördel den införts, eller någon annan grupp samhällsmedlemmar

haft den ringaste fördel deraf. Tackjernstullen hav verkat

såsom en jinanstull under en tid, då öfverskotten i statskassan uppgått till

cirka 8 millioner kronor år 1894 och till 14 millioner kronor år 1895 och

statsmagterna på denna grund måste anse såsom en oafvislig pligt att, der

icke tvingande nödvändighet manade till annat, söka sänka den i hög grad

betungande beskattningen.

Det framgår häraf:

att införseln af engelskt tackjern icke minskats genom påläggningen

af 1892 års tullsats,

att förbrukningen af svenskt träkolstackjern för gjutning icke efter

tullens införande ökats,

att priset på det svenska träkolsgjuttackjernet, som efter liksom före

tullens åsättande användts till blandning med det engelska för åstadkommande

af starkare gjutgods, icke stigit, utan tvärtom nedgått i jembredd

med annat jern,

att ingen inhemsk tillverkning af koksgjuttackjern uppstått,

att, under det landets tackjernstillverkare icke haft någon som helst

nytta af den åsätta tullen, gjuterierna och de mekaniska verkstäderna deremot

af densamma haft väsentlig skada, i det de fått sin råvara fördyrad

med tullens hela belopp, uppgående till cirka 18 % af värdet, och sålunda

hafva betydligt ökade svårigheter, särskilt att uthärda konkurrensen vid

export, samt

att eu finanstull å inemot eu fjerdedels million sålunda upptagits å

gjutgods, som till största delen måste räknas till de för den stora allmän
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

heten nyttiga och nödvändiga artiklarne, under det att statskassan ej varit

i behof af en sådan beskattning.»

Enligt den officiella statistiken har tillverkningen samt in- och utförseln

af ifrågavarande varuslag under nedannämnda år egt rum i den

omfattning, följande tabell utvisar:

År.

Tillverkning nf

tackjern och

direkt från mas- ugn fram stridt

gjutgods.

I n f ö

r s e 1.

utfå

r s e 1.

Tack- och bar- lastjern.

Skrot.

Tack- och

barlastjern.

Skrot.

Ton.

Ton.

Ton.

Ton.

Ton.

j 1880____________

405,713

15,972

636

61,585

9,404

1881 ...........

430,042

16,290

1,346

55,469

1,711

1882____________

398,945

17,443

1,440

55,732

4,765

1883___________

422,627

21,890

841

52,313

5,509

1884............

430,534

22,643

3,845

54,426

6,400

: 1885

464,737

21,982

4,061

47,527

6,070

1886

442,457

22,518

5,019

58,139

11,235

1887____________

456,625

18,071

2,446

49,285

24,363

1888............

457,052

31,132

2,081

49,099

5,533

1889..

420,665

24,467

3,058

79,378

21,897

1890 ... .

456,103

31,389

2,067

60,125

11,479

1891

490,913

28,139

2,601

63,096

11,121

1892...

485,664

32,575

2,173

57,502

24,524

1893

453,421

20,782

399

59,836

22,434

1894

462,809

27,679

764

67,026

10,376

1895 ...

•--

31,353

—

85,912

Häraf framgår, att efter den år 1892 beslutade tullsatsen å tackoch

barlastjen samt skrot, Indika varor dessförinnan varit tullfria, icke

inträdt vare sig någon ökning af den inhemska tackjernstillverkningen eller

någon afsevärd minskning i införseln af denna vara.

1892 års bevillningsutskott, som afstyrkte den då framlagda kongl.

propositionen om åsättande af de nu gällande tullsatserna å berörda varor,

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

hänvisade i sitt betänkande till eu af ledamoten i 1888 års tullkomité,

f. d. öfverdirektören K. Styffe — hvilkens utlåtande jemväl motionären åberopat

— afgifven reservation.

Nämnda reservation är af följande lydelse:

»På sätt komiterade omförmält, är det tackjern, som hit importeras,

uteslutande gjuttackjern, och af allt det tackjern, som här i landet användes

till framställning af gjutgods, är blott en mindre del svenskt, hvilket.

ensamt, eller i blandning med engelskt, företrädesvis användes till maskindelar

och andra föremål, hvartill ett starkt material erfordras. Det engelska

tackjern, som hit införes, är, hufvudsakligen till följd af sin störa kiselhalt,

visserligen svagare än det kiselfattigare och äfven i öfrigt renase svenska,

men det är i allmänhet icke blott mera lättflytande, utan ock mycket lättare

att efter gjutningen bearbeta, samt har vidare mindre benägenhet att

vid gjutningen blifva spröd!, och skulle derför till de flesta gjuteribehof

föredragas framför vanligt svenskt gjuttackjern, äfven om prisen å båda

vore lika. Af så kiselrikt gjuttackjern som det engelska finnes mig veterlig!

icke för närvarande i Sverige någon regelbunden tillverkning, och för att

utan alltför stor kolåtgång kunna framställa ett sådant, erfordras eu mycket

hög temperatur hos blästern vid masugnsprocessen, till åstadkommande

hvaraf åter behöfvas högst kostsamma varmapparater. Blott 2 svenska

jernverk äro nu försedda med dylika apparater, och vid så små tillverkningsbelopp,

som våra allra flesta verk ega, kan det alldeles icke löna sig

att, ensamt för tillverkning af gjuttackjern, göra så dyrbara anläggningar.

En tillverkning af gjuttackjern med så hög kiselhalt, som de! engelska har,

skulle alltså för närvarande här endast kunna ifrågakomma vid de nämnda

2:ne jernverken; men då träkol är ett vida dyrare bränsle än koks i stenkolsförande

länder, måste tillverkningskostnaden för sådant gjuttackjern,

ensamt af denna anledning, bär alltid komma att blifva mycket högre än

i England. Erfarenheten visar ock, att sådant engelskt gjuttackjern, som

i Sverige mest användes (Cleveland n:is 1 och 3), i Stockholm oftast ställer

sig mer än 1 krona billigare per 100 kilogram än svenskt gjuttackjern.

Innevarande vinter hafva härstädes prisen per 100 kilogram varit: å svenskt

gjuttackjern omkring 7,25 kronor, å Clevelandstackjern n:o 1 4,75 kronor

och å Clevelandstackjern n:o 3 4,so kronor, hvadan prisskilnaden per 100

kilogram emellan svenskt gjuttackjern och de nämnda engelska tackjernssorterna

uppgått till ej mindre än 2,so å 2,75 kronor. Äfven med den föreslagna

tullen af 1 krona per 100 kilogram skulle alltså svenska tillverkare

af gjuttackjern i allmänhet icke kunna ens i Stockholm i pris täfla med

det engelska, samt ännu mindre i rikets södra och vestra orter, dit det

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

mesta engelska tackjern et införes, och dit frakten från våra bergslager är

betydligt högre.

Att använda ett så rent och dyrbart bränsle som träkol för tillverkning

af gjuttackjern är för öfrig! ett slöseri, och det är för oss vida fördelaktigare

att spara våra mycket begränsade tillgångar å träkol till sådana

fabrikater, som fordra ett rent bränsle och bättre betalas på verldsmarknaden.

Af alla jernfabrikater är oförädladt tackjern naturligtvis det billigaste,

och med den träkolsmängd, som erfordras till sådant, i fall det skall

tillverkas uteslutande med träkol, kunna framställas andra mera förädlade

jernvaror af flera gånger högre saluvärde, helst om annat inhemskt eller

utländskt. bränsle begagnas till de processer, der ett mindre rent bränsle

utan olägenhet kan användas.

Huru vida åter det vid eu införselstull å tackjern skall löna sig att

bär anlägga koksmasugnar för att tillverka gjuttackjern m. in., beror

väsentligen ej blott af denna tulls storlek, utan äfven af de tullsatser,

hvarmed vissa andra jerneffekter, som vid de nya verken skulle kunna

framställas, komma att beläggas, samt huru vida dessa tullsatser en längre

tid få fortfara, hvilket väl svårligen lärer kunna anläggarne garanteras.

En enda koksmasugn af nyare konstruktion kan nemligen tillverka mycket

mer gjuttackjern, än Sverige nu importerar, hvarför en sådan anläggning

ej gerna kan grundas uteslutande på tillverkning af dylikt tackjern." Om

emellertid eu eller flera koksmasugnar skulle komma att anläggas t. ex.

vid Oxelösund, hvarifrån ett engelskt bolag, såsom bekant, några år exporterat

temligen stora qvantiteter rik och billig jernmalm, finge de förutvarande

svenska tillverkarne åt gjuttackjern naturligtvis en ny konkurrent,

som kanske ensam toge fördelen af tackjernstullen, och denne konkurrent

kunde möjligen blifva ett utländskt bolag.

En tackjernstull skulle derför icke kunna gagna den nuvarande

svenska jernhandteringens idkare; men den konnne säkerligen att medföra

eu tullen ungefär motsvarande prisstegring å sådant gjuttackjern, som nu

hit införes, och derigenom äfven en märkbar prisstegring åtminstone å allt

gröfre gjutgods, samt vore följaktligen till skada icke blott för våra gjuterier

och mekaniska verkstäder, utan äfven för alla andra, som använda

gröfre gjutgods.

Af Sveriges hela tackjernstillverkning, som under åren 1884—88 i

medeltal uppgick till omkring 450,000 tons årligen, torde föga mer än 2

procent användas till gjutgods, och Sveriges import af tackjern under

samma år har icke uppgått till mer än omkring 5 procent af vår tackjernstillverkning.

Den nya afsättning för vårt tackjern, som man nu afser

att vinna genom en hög tackjernstull, kan således, äfven om det skulle

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

23

lyckas att här utestänga allt utländskt tackjern, hvilket alldeles icke är

antagligt, icke blifva annat än jemförelsevis obetydlig.

Någon prisförhöjning å smidestackjern kan eu tackjernstull icke medföra,

enär det utländska tackjernet icke med fördel kan af oss såsom

smidestackjern användas, ocli vi exportera ungefär dubbelt så mycket

smidestackjern, som vi importera gjuttackjern. En höjning af priset å

smidestackjern skulle dessutom vara,mycket ofördelaktig för alla jernbruk,

som köpa sådant, och kan icke för vår jernhandtering vara önskvärd i annan

händelse, än att priset å allt svenskt jern å verldsmarknaden samtidigt

stegras.»

De skäl, som sålunda anförts mot tull å tackjern, hvarmed barlastjern

och skrot naturligen böra likställas, anser utskottet vara fullt grundade;

och har det jemväl, enligt hvad ofvan framhållits, visat sig, att ifrågavarande

tullsats icke medfört den dermed åsyftade verkan.

Utskottet hemställer fördenskull,

6:o) att Riksdagen måtte, med bifall till herr

Wijkanders motion, besluta, att tack- och barlastjern

samt skrot skola vara tullfria.

I samma motion, n:o 164 inoVi Andra Kammaren, hemställer herr

Wijkander vidare, att tullsatserna å de varor, som upptagas under tulltaxerubrikerna

n:o 402, gjutna balkar in. in., n:o 403, spisar, ugnar m. m.,

n:o 404, bord, soffor in. m. och n:o 405, kopiepressar in. m., sättas till de

belopp, hvartill de uppgingo före 1892 års höjning.

Till stöd för denna hemställan anföres i motionen bland annat:

»I sammanhang med tackjernstullen föreslog 1891 års tulltaxekomité

en höjning i tullen å eu del gjutgods af jern för att betäcka i

någon mån ökade omkostnader, som af den föreslagna tackjernstullen

kunde komma att tillskyndas gjuterierna. Det synes helt naturligt, att

vid borttagandet af nyssnämnda tull å tackjern en sänkning borde ega rum

af tullsatserna för ifrågavarande slag af gjutgods, hvarvid jag närmast afser

de under tulltaxans rubriker »jern och stål», »gjutna balkar in. in.», »spisar,

ugnar m. in.», »bord, soffor in. in.» och »kopiepressar in. m.» upptagna

föremål, så mycket mera som äfven här tullhöjningen visat sig snarast

verka såsom eu finanstull, enär importen varit i stigande efter tullpåläggningen.

»

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

I tulltaxan af den 16 oktober 1891 stadgades under rubriken jern

och stal rörande ifrågavarande artiklar följande tullsatser:

gjutna balkar, kolonner, lyktstolpar, staketer, grafvårdar,

eldstadsroster, hällar, lod och vigter.............................. 1 kilogram 0,oi.

spisar, ugnar och kaminer, samt gjutna icke emaljerade,

glaserade eller förtenta grytor, pannor och mortlar

samt krubbor.....................................;.............................. 1 kilogram 0,02.

bord, solfor, stolar, fotskrapor, spottlådor, port- och

dörrfyllningar, lyktarmar, press- och strykjern samt

alla ej specificerade gjutna artiklar, som äro emaljerade,

glaserade eller förtenta____________________________________________ 1 kilogram 0,08.

kopiepressar, eldredskaps- och paraplyställ, blomsterställningar,

trädgårdsurnor, kaffe- och köttqvarnar, fruktskalnings-

och andra dylika för hushållsbehof afsedda

maskiner............................................................................. 1 kilogram 0,15.

o

År 1892 höjdes tullsatserna å om förmälda varuslag till nu gällande

belopp, hvarjemte åtskilliga artiklar öfverflyttades från en till annan af

hithörande grupper; och öfverfördes dessa jemte öfriga jern- och stålvaror

till rubriken Metaller. I enlighet med dessa förändringar erhöll tulltaxan

i dessa delar följande lydelse, som- fortfarande är gällande:

Metaller och ej specificerade arbeten deraf:

C. Jern och stål:

gjutna balkar, eldstadsroster, hällar, lod och vigter

spisar, ugnar, kaminer, kolonner, lyktstolpar, staket,

grafvårdar samt gjutna, icke med emalj eller annan

yt-betäckning försedda grytor, pannor, mortlar,

krubbor och afloppstrattar................................

bord, soffor, stolar, fotskrapor, spottlådor, port- och

dörrfyllningar, lyktarmar, press- och strykjern

samt gjutna, med emalj eller annan ytbetäckning

försedda grytor, pannor, mortlar, krubbor och

afloppstrattar..............................................................

kopiepressar, eldredskaps- och paraplyställ, blomsterställningar,

trädgårdsurnor, kaffe- och köttqvarnar,

fruktskalnings- och andra dylika för hushållsbehof

afsedda maskiner............................................

1 kilogram 0,o2.

1 kilogram 0,04.

1 kilogram 0,io.

1 kilogram 0,20.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21. 25

Då de nu gällande tullsatserna blefvo bestämda icke allenast med

hänsyn till den år 1892 beslutade tullen på tackjern, utan hufvudsakligast

på grund af den alltjemt ökade införseln af ifrågavarande varor, och då

denna införsel fortfarande är i stigande, hemställer utskottet,

7:o) a) att tullsatsen för gjutna balkar, eldstadsroster,

hällar, lod och vigter måtte bibehållas oförändrad;

b) att tullsatsen för spisar, ugnar, kaminer, kolonner,

lyktstolpar, staket, grafvårdar samt gjutna, icke

med emalj eller annan ytbetäckning försedda grytor,

pannor, mortlar, krubbor och afloppstrattar måtte bibehållas

oförändrad;

c) att tullsatsen för bord, soffor, stolar, fotskrapor,

spottlådor, port- och dörrfyllningar, lyk tarmar, pressoch

strykjern samt gjutna, med emalj eller annan ytbetäckning

försedda grytor, pannor, mortlar, krubbor

och afloppstrattar måtte bibehållas oförändrad; samt

d) att tullsatsen för kopiepressar, eldredskaps- och

paraplyställ, blomsterställningar, trädgårdsurnor, kaffe
-»

och köttqvarnar, fruktskalnings- och andra dylika för

hushållsbehof afsedda maskiner äfven måtte bibehållas

oförändrad.

Herr Söderberg har i sin här ofvan delvis behandlade motion jemväl

föreslagit, att Riksdagen måtte besluta en tullsats af 2 kronor per kilogram

för den i tulltaxan under rubriken skodon, ej specificerade, andra slag,

omtalade artikel, hvilken för närvarande drager en tullsats af 1 krona per

kilogram.

Behofvet af ett verksammare tullskydd för skomakerinäringen har

framhållits redan af 1888 års tullkomité, som för skodon, ej specificerade,

andra slag, föreslog samma tullsats som den nu af motionären påyrkade; och

denna tullsats har sedermera föreslagits Riksdagen såväl i Kongl. Maj:1a År

1892 aflåtna proposition med förslag till ny tulltaxa in. in. som i enskilda

motioner under de påföljande åren, men hafva dessa förslag, likaväl som

de i sammanhang dermed förekommande förslagen om höjning al tullen å

till pelsverk ej hänförliga beredda hudar och skinn, städse af Riksdagen

afslagits.

Bill. till lliksd. Prof. 1890. 5 Sand. 1 Afd. 20 Höft.

t

Skodon.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

Till upplysning i denna fråga torde uppgifterna i nedanstående, på

den officiella statistiken grundade tabell vara af betydelse:

År.

Införsel af skodon,

andra slag.1

Utförsel af skodon,

ej specificerade slag.

Kg.

Värde i kronor.

Kg.

Värde i kronor.

1860.

484

in

910

1870.......

980

__

1880________

15,941

262,507

733

12,068

1885......

35,591

533,865

2,136

32,040

1890_________

101,323

1,519,845

23,789

356,835

1891........

110,901

1,663,515

21,165

317,475

1892 ...

84,904

1,116,010

17,759

177,590

1893..........

97,767

977,670

23,556

235,560

1894.............

123,105

1,231,050

32,981

329,810

1 I de uti dessa kolumner upptagna beloppen ingå för åren 1860 och 1870 jemväl

skodon med bottnar af trä samt för tiden 1890—1ä0/e 1892 såväl nämnda slags skodon som

becksöms- och sjöstöflar. Införseln af dessa varuslag har emellertid egt rum i mycket ringa

omfattning.

Af ofvanstående tabell framgår, att den utländska konkurrensen är

för den inhemska skomakerinäringen särdeles tryckande. Det nuvarande

låga tullskyddet å skodon, hvilket enligt tullkomiténs beräkning för vissa slag

utgör föga mer än 6 procent af varuvärdet, torde vara alltför otillräckligt

häremot, helst som den inhemska tillverkaren af ifrågavarande slags skodon

nödgas betala tull åtminstone för den del af de till dylika skodon erforderliga

materialierna, som antingen icke alls eller i otillräcklig myckenhet

tillverkas inom landet. Tullförhöjning å nu ifrågavarande artikel sammanhänger

emellertid med tullen å läder; och som utskottet här ofvan tillstyrkt

förhöjning i tullsatsen å sistnämnda artikel, hemställer utskottet,

8:o) att Riksdagen måtte, med bifall till herr

Söderbergs motion, i hvad densamma afser tullsatsen för

skodon, ej specificerade, andra slag, höja samma tullsats

till 2 kronor per kilogram.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21. 27

I sin ofvanberörda motion har herr Peterson föreslagit, att tullen å

dynamit och andra sprängämnen, icke hänförliga till s. k. svartkrut, måtte

höjas till trettio öre för ett kilogram, samt å röksvagt krut till nittio öre

för ett kilogram.

Till stöd för detta yrkande anför motionären följande:

»För bestämmande af tullsatsen å varor vid import från utlandet

har förutom annan hänsyn den regeln i allmänhet gjorts gällande, att

olika varuslag åsättas eu tull, stående någorlunda i förhållande till varornas

olika värden.

De många olika slag af krut och sprängämnen, såsom vanligt krut

eller s. k. svartkrut samt de dyrbarare röksvaga krutsorterna och nitroglycerinhaltiga

sprängämnena, utgöra dock ett undantag från denna allmänna

regel. Samtliga dessa till sammansättning, framställningssätt och

egenskaper så väsentligt olika varor hänföras nemligen vid tullbehandling

oegentligt nog till rubriken »krut och andra sprängämnen», fastän värdet

af t. ex. röksvagt krut är tiofaldigt större än af vanligt bergkrut, och draga

eu tull af tolf öre för ett kilogram.

Såsom bekant äro uppfinningarna af nitroglycerinhaltiga sprängämnen

liksom äfven af röksvagt krut jemförelsevis nya och voro icke gjorda vid

den tiden, då tullen å krut bestämdes till ett belopp af fem öre för ett

skålpund, hvilken tullsats motsvaras af den nu gällande, tolf öre för ett

kilogram, hvadan det synes rättvist, att dessa nyare ämnen åsättas särskilda

tullsatser med fästadt afseende å den stora olikheten i egenskaper

och värde mellan dem och svartkrutet.

En ytterligare anledning att vid tullbehandlingen skilja de nya

sprängämnena och det röksvaga krutet från svartkrutet och åsätta dem eu

proportionel tull, finnes i den omständigheten, att tillverkningen af nitroglycerinhaltiga

sprängämnen och röksvagt krut inom landet blifvit underkastad

kontroll af särskild yrkesinspektör till vinnande af trygghet för det

allmänna, men att det blir särdeles svårt att vinna visshet om huruvida,

de fordringar, som ställas på det svenska fabrikatet, uppfyllas af det utländska

importerade. — Härtill kommer, att de i landet varande åtta

fabriksbolagen för dylika tillverkningar ännu icke vunnit afsättning för sina

alster till eu myckenhet, som motsvaras af anläggningarnas storlek och det

deri nedlagda kapitalet, uppgående till kronor 2,612,000.

Under dylika omständigheter finnes ju intet skäl för att underlätta

importen af möjligtvis underhaltigt utländskt fabrikat genom fortsatt tilllä,

rapning af en tullsats, beräknad för det vida billigare svartkrutet.

Måhända är i den omständigheten, att genom ett möjligt förbiseende

de i denna motion omnämnda nya tekniska alster icke blifvit upptagna

Spräng
ämnen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

under särskilda rubriker i nyare tulltaxor, en förklaring att finna deröfver,

att de hitintills blilvit hänförda till rubriken »krut och andra sprängämnen»;

och det är detta missförhållande motionen afser att rätta.»

Såsom motionären erinrat, äro i gällande tulltaxa samtliga slag af

sprängämnen sammanförda under rubriken n:o 322 Krut och andra sprängämnen

samt belagda med en tullsats af 12 öre per kilogram.

Vid behandlingen af förevarande motion har utskottet ansett nödigt

att från sakkunnig person inhemta upplysningar i frågan; och har utskottet

derför anmodat professoren A. Werner Cronquist att till utskottet inkomma

med uppgift om ej mindre hvilka beståndsdelar ingå i nitroglycerin och

dynamit samt i alla de krutsorter, för hvilkas tillverkning nitroglycerin

användes, än äfven den ungefärliga proportionen mellan dessa beståndsdelar.

I anledning häraf har professoren Cronquist i ämnet afgifvit utlåtande,

i hufvudsakliga delar så lydande:

»De vanligare häftiga sprängämnen, som tillverkas inom landet, äro

dynamit af olika slag, bomullskrut och »bellit», af hvilka de förstnämnda

äro nitroglycerinhaltiga. Röksvaga krut, som inom landet tillverkas, äro

dels »normalkrut», dels »ballistik och »cordit».

Extra dynamit, express dynamit och Gyttorps dynamit utgöra tillsammans

största mängd nitroglycerinsprängämnen, som i landet tillverkas;

i 100 kg. ingå:

Nitroglycerin......................... 46 till 55 kg.

Ammoniak-salpeter................ 30 » 45 »

Pyroxylin................................ 2 » 5 »

För framställning af 100 kg. nitroglycerin åtgå, vid rationel drift

och omfattande tillverkning:

115 kg. salpetersyra............. med 2 kr. tull på 100 kg. 2,30

70 » svafvelsyra............. » 50 öre » » » » 0,35

50 » glycerin........................ 110 kr. pr 100 kg. 5 % 2,75

5 kr. 40 öre.

Till 100 kg. pyroxylin, d. v. s. lågnitrerad cellulosa eller nitrocellulosa,

åtgå i medeltal:

180 kg. salpetersyra............ med 2 kr. tull pr 100 kg. 3,eo

100 » svafvelsyra............... » 50 öre » » » » 0,5o

90 » bomull ..................... tullfri.

4 kr. 10 öre.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

► Under antagande af medeltal i 100 kg. dynamit åt 50 kg. nitroglycerin,

3 kg. nitrocellulosa samt 40 kg. ammoniaksalpeter, det, sistnämnda

dragande 10 öre i tull pr kg., uppgår beloppet, hvartill råämnen i 100 kg.

extradynamit eller likartad! sprängämne äro tullbelagda, till 6 kronor 82 öre.

Sprängyelatin, som på 100 kg. innehåller 92 kg. nitroglycerin och

8 kg. nitrocellulosa, inrymmer alltså beståndsdelar tullbelagda för 5 kr. 30

öre pr 100 kg.

Vid de mindre fabrikerna torde, genom svårighet att mera tullständigt

kunna återvinna vid fabrikationen erhållna restsyror, åtgången åt

salpetersyra ökas med 20 och 30 kg. för respektive 100 kg. nitroglycerin

och 100 kg. pyroxylin, hvarigenom beståndsdelarne i nitroglyeerinspr ängämnen

blifva tullbelagda för i rundt tal 7 kr. pr 100 kg.

Bomullskrut, krigsbomullskrut, högnitrerad cellulosa nitreras betydligt

högre än de ofvan omförmälda pyroxylin, hvarför syreåtgången ock

är mycket större. Till 100 kg. bomullskrut åtgå

300 kg. salpetersyra................ med 2 kr. tull pr 100 kg. 6,oo

200 » svafvelsyra.................. » 50 öre » » » » l,oo

70 » bomull......................... tullfri.__

7 kronor.

De råämnen, hvaraf bomullskrut tillverkas, äro sålunda belagda med

7 kronor i tull per 100 kg.

Bellit utgöres af vid pass 4 delar ammoniaksalpeter och 1 del binitrobenzol.

För framställning af 100 kg. binitrobenzol erfordas:

55 kg. benzol tullfri.

180 » salpetersyra, belagd med 2 kr. tull pr 100 kg. 3,eo

200 » svafvelsyra, » » 50 öre » » » » U»»

4,60.

De råämnen, hvaraf 100 kg. bellit framställes, eller 80 kg. ammoniaksalpeter,

tullbelagdt med 10 öre pr kg., och 20 kg. binitrobenzol, tullbelagdt

med 4,6 öre per kg., torde sålunda draga vid pass 8 kr. 92 öre i tull per

100 kg.

De luir i landet tillverkade häftiga sprängämnena innehålla alltså

i medeltal för 7 öre pr kg. tullbelagda beståndsdelar.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

I afseende å de röksvaga krutsorterna kan visserligen ej så specificerad

uppgift lem nas som för de häftiga sprängämnena, enär vissa detaljer- böra

hemlighållas, men det hufvudsakligaste är:

or matknif och likartade, som väsentligen bestå af nitrocellulosa,

hvilket blifvit bragt i gelatinöst tillstånd med eter, ättiketer eller annan

motsvarande vätska.

Till framställning af 100 kg. pyroxylin draga nödiga beståndsdelar,

enligt hvad förut blifvit nämndt, 4 kr. 10 öre i tull; för gelatinering af

denna massa torde åtgå 20 till 40 kg. af omförmälda lösningsämnen, som

äro belagda med 2 kronor i tull pr kg. De råämnen, som erfordras till

100 kg. af denna klass röksvaga krut, äro sålunda belagda med 44 till 84

kronor i tull.

Ballistit och cordit utgöras af nitroglycerin i förening med sin lika

vigt dels pyroxylin, dels högnitrerad cellulosa, den förra drager 4 kronor

10 öre pr 100 kg., och den högnitrerade 7 kronor i tull, hvartill komma

antingen nitronaftalin eller något lösningsmedel eller, mera sällan, bådadera.

En cordit, bestående af 47 % nitroglycerin, lika mycket högnitrerad

cellulosa samt 6 % dinitronaftalin, hvars pris är 3 kr. pr kg. med 15 procents

värdetull, skulle innehålla beståndsdelar tullpligtiga för 8 kr. 34 öre

pr 100 kg.

.En ballistit, bestående af 50 % lågnitrerad cellulosa samt lika mycket

nitroglycerin, hvilka bragts i gelatinering med hjelp af eter eller likartad

vätska, hvaraf åtgått cirka 40 %, innehåller tilldragande beståndsdelar

till belopp af 9 kr. 12 öre pr 100 kg., som, ökad med lösningsmedlets

tull 80 kr. pr 100 kg., gifver in summa 84 kronor 75 öre pr 100 kn

ballistit. V

1 röksvaga kruts framställning, på sätt den hittills bedrifvits, åtgår

alltså material dragande tull från 8 till 84 öre pr kg. sådant krut, eller

i medeltal 46 öre pr kg.

Utan att direkt höra till mig lemnade uppdrag, tillåter jag mig dock

antyda om ett par i sammanhang med denna stående frågor.

Kommer nemligen en skilnad att göras mellan svartkrut och andra

— röksvaga — krutsorter i afseende å deras tullsats, är önskligt att någon

ytterligare benämning tillägges svartkrutet, bäst salpeterkrut. Förhållandet

är nemligen, att likasom svartkrut grafiteras, så öfverdragas ock flera sorters

röksvaga krut med grafit, hvarefter större svårighet erbjudes att med

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande Nio 21.

84

blotta ögat skilja dem från hvarandra; ordet salpeterkrut påpekar deremot,

att salpeter, vare sig kali- eller natron-, i afsevärd myckenhet ingår i

krutet, och lemnar ett lätt sätt att med vatten skilja dessa krutslag från

hvarandra. Svart- eller salpeterkrut upplöses nemligen fullständigt till ett

svart slamm, hvaremot de röksvaga krutkornen bibehålla sin form, äfven

om någon ringa mängd af krutet upplöses.»

Till upplysning i denna fråga får utskottet lemna följande uppgifter:

År.

Krut

och andra sprängämnen.

Införsel.

Tullfri införsel för

statens behof.

Utförsel.

Kilogram.

Kronor.

Kilogram.

Kronor.

Kilogram.

Kronor.

1890.............._.

33,769

84,423

1,436

21,260

53,150

1891...............

49,107

122,768

—

—

61,748

154,370

1892................

42,385

42,385

10,000

10,000

52,522

52,522

1893________________

31,030

31,030

108,379

108,379

31,502

31,502

1894................

43,452

43,452

69,620

69,620

37,240

37,240

På de af motionären anförda skäl och i anledning af de uti professoren

Cronquists ofvanintagna utlåtande lemnade upplysningar om beståndsdelarne

i dynamit och andra dermed jemförliga sprängämnen samt i

röksvagt krut, hvilka beståndsdelar för vissa krutslag draga en tull vida

öfverstigande den nu för alla slags sprängämnen gällande och i medeltal

uppgå, för de s. k. häftiga sprängämnena till 7 öre och för de röksvaga

krutsorterna olika för olika slag i medeltal till 46 öre per kilogram, samt

då värdet af de ifrågavarande sprängämnena ställer sig betydligt, i vissa

fall mer än tio gånger högre än priset för vanligt krut, anser utskottet,

att förhöjda tullsatser å nämnda varuslag böra åsättas. Ett skydd, egnadt

att befrämja den inhemska tillverkningen åt dessa ämnen, synes utskottet

vara så mycket mera nödvändigt, som det för landet måste vara af största

vigt att i fråga om tillgången på desamma icke stå i beroende af utlandet.

Den omständigheten, att nitroglycerin och dynamit äro svenska uppfinningar,

bör, enligt utskottets förmenande, icke heller alldeles lemna*)

å sido
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

Paraplyer

och

parasoller.

Den af professoren Cronquist å det vanliga eller s. k. svartkrutet

till skilnad från andra krutsorter föreslagna benämningen salpeterkrut anser

utskottet vara lämplig och böra i tulltaxan användas; och torde med iakttagande

häraf samtliga slag af krut och sprängämnen böra i tulltaxan upptagas

på sätt här nedan föreslås.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

9:o) att Riksdagen ville besluta, att den i tulltaxan

under n:o 322 förekommande rubriken Krut och andra

sprängämnen upptages på följande sätt:

Krut och andra sprängämnen:

vanligt krut, salpeterkrut (s. k.

svartkrut)................... 1 kilogram 0: 12,

bomullskrut................................. 1 kilogram 0: 30,

röksvagt krut ............................ 1 kilogram 0: 50,

andra slag ................................. 1 kilogram 0: 20.

Amu. Afdrag i vigten göres ej för askar och pappersomslag.

Hvad beträffar herr Månssons motion angående ändring i tulltaxan

i fråga om paraplyställningar och käppar, har i anledning af sent inkomna

upplysningar i ämnet, hvilka påkalla närmare utredning, utskottet funnit

sig böra uppskjuta slutliga behandlingen af detta ärende, hvadan utskottet

framdeles kommer att meddela utlåtande öfver nämnda motion, hvilket

utskottet får

10:o) för Riksdagen anmäla.

Stockholm den 13 april 1896.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CA VALL!.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

33

Reservationer:

vid punkten l:o) af herrar Almström, eif Buren och Swartlint/,

hvilka anfört:

»Då de af 1888 års bevillningsutskott, 1888 års tullkomité och 1892

års bevillningsutskott anförda skäl för åsättande af tull på superfosfat

enligt vårt förmenande fortfarande ega giltighet, anse vi, att bevillningsutskottet

bort tillstyrka Riksdagen att på det sätt bifalla herr Bergmans

motion, att superfosfat må åsättas en tull af 25 öre per kilogram.»;

vid punkten 2:o) af herrar friherre von Schwerin, Collander, Fredliolm,

G. Jansson, S. M. Olsson, Lundström och Brulm, hvilka anfört:

»Höjning i den tull å läder af 24 öre per kg., som åsattes vid 1885

års riksdag, har nu fem år å rad blifvit ifrågasatt och af utskottet för

fjerde gången tillstyrkt. Vid 1892 års riksdag afslogs den begärda tullförhöjningen

i gemensam omröstning med 182 röster mot 162; vid 1893

års riksdag likaledes med 219 röster mot 140. Vid 1894 års riksdag, då

tullförhöjningen afst.yrktes af bevillningsutskottet, bifölls utskottets hemställan

af begge kamrarna, i den andra utan votering, och vid sistlidet års

riksdag föll frågan äfven efter gemensam omröstning.

Då utskottet anför, att de svenska garfverierna särskildt lida af den

tryckande och ruinerande konkurrensen från de amerikanska läderfabrikerna,

så torde det vara skäl erinra om, att af den qvantitet sulläder, 2,755,895

kg., som under 1894 infördes, endast 29,796 kg. kommo från Nordamerikas.

Förenta stater, men deremot ej mindre än 792,194 kg. från Norge; hufvudqvantiteten,

1,853,238 kg., importerades från Englands läderfabrikanter.

Huruvida det ställer sig ekonomiskt förmånligare att begagna det enligt

äldre metoder dyrare beredda svenska sullädret än det i utlandet medelst

snällgarfningsmetoder framstälda, torde emellertid den konsumerande allmänheten

bättre än utskottet vara i tillfälle att bedöma.

Då de af utskottet förordade högre tullsatserna å läder och å skodon

komme att för den konsumerande allmänheten sammanlagdt medföra eu

tillökning i den årliga kostnaden för dessa nödvändighetsvaror af bortåt

en million kronor, så få vi, med hänvisning i öfrigt, till den utförliga

reservation i ämnet, som vid förra riksdagen afgafs af ledamöter i bevillningsutskottet

från Andra Kammaren, hemställa,

att Riksdagen, med afslag å herr Söderbergs motion

i hvad densamma afser nu ifrågavarande varuslag, måtte

besluta:

Bill. till Kikna. Prat. IHUtl. .5 Sand. 1 Afd. 20 /luft.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

a) att tullsatsen för sulläder och bindsulläder måtte

bibehållas vid 24 öre per kilogram; samt

b) att tullsatsen för Hudar och skinn, ej hänförliga

till pelsverk, beredda, andra slag jemväl måtte bibehållas

vid nu gällande belopp eller 47 öre per kilogram.»;

vid punkten 3:o) af herrar Almström, af Buren, Almqvist och West er,

hvilka anfört:

»Då af motionärens utredning framgår, att till följd af den förlust,

som uppstår vid bearbetning af råvaran tagel, denna för närvarande drager

en högre tull än den färdiga varan, ett förhållande, som omintetgör hvarje

ordnad tagelindustri inom landet, och då den föreslagna högre tullsatsen

icke kan inverka på de industrigrenar, der varan användes, få vi yrka

bifall till motionen.»;

vid punkten 4:o) af herrar friherre von Schwerin, Collander, Fredholm,

G. Jansson, S. M. Olsson, Lundström och Bruhn, hvilka anfört:

»År 1888 beslöt Riksdagen, att pressjäst, som dittills varit tullfri,

skulle åsättas en tull af 20 öre per kilogram. Denna tull blef af nästlidet

års Riksdag höjd till 25 öre per kilogram. Med denna tullförhöjning afsags

att åt den svenska jästfabrikationen bereda förmånligare produktionsvilkor

samt att stegra priset på den inhemska marknaden. Så länge ingen

ändring i mellanrikslagen kommit till stånd och norsk jäst alltså införes

tullfritt till Sverige, verkar emellertid den förhöjda tullen förnämligast såsom

en ytterligare premiering af den norska varan.

En hög tull å jäst inverkar dessutom menligt å tillverkningen af

potatisbränvin och innebär onekligen ett gynnande af den ena inhemska

näringen på den andras bekostnad, något som alltid måste vara egnadt

att framkalla stora betänkligheter.

Under åberopande i öfrigt af den af herr Fredholm vid nästlidet

års riksdag afgifna reservation i fråga om tullen å jäst till bevillningsutskottets

betänkande n:o 16 (sid. 16) hafva vi ansett, att utskottet bort

hemställa,

att Riksdagen ville besluta att sänka tullsatsen å

jäst, alla slag, till 20 öre per kilogram.»;

vid punkten 6:o) af herrar Cavalli, Nisser, Weinberg, Stephens,

Almström, af Buren, Almqvist, Wester, Tamm och Bergström, hvilka ansett,

att utskottets betänkande i denna punkt bort hafva följande lydelse:

»Angående tullen å ifrågavarande varuslag yttrades i motiven till de

af 1888 års tullkomité föreslagna ändringar i tulltaxan följande:

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Bevillningmtsftottets Betänkande N:o 21.

»En af de tullsatser, hvilkas lämplighet varit mest omtvistad, är den

å tackjern. Det tackjern, som hit importeras, är uteslutande gjuttackjern,

och det synes komitén antagligt, att importen deraf skulle, till förmån för

inhemska tillverkare af gjuttackjern och utan afse värd .olägenhet för landets

förädlingsindustri, kunna väsentligen inskränkas. Arliga införseln till

Sverige af tackjern plägar uppgå till omkring 500,000 centner, under det

att till gjutgods här i landet torde kunna antagas åtgå årligen högst 250,000

centner svenskt tackjern. För vissa gjutgodsartiklar kan visserligen det

svenska gjuttackjernet, sådant detta hittills blifvit med träkol tillverkadt,

icke helt och hållet ersätta det i allmänhet mera lättflytande och mera

lättarbetade engelska, men till det handels- och maskingjutgods, som erfordrar

ett starkt material, bör det vara fördelaktigare att, åtminstone till

större delen, använda det renare och starkare svenska gjuttackjernet, äfven

om priset å detta senare skulle ställa sig något högre än å det engelska.

För de flesta maskiner betyder nemligen ett något högre pris å materialet

föga, enär priset å sjelfva maskinen hufvudsakligen betingas af det å densamma

nedlagda arbetet och per centner sällan understiger 25 kronor men

ofta uppgår till 100 kronor och deröfver. Mången gång kan ock det

högre materialpriset helt och hållet utjemnas genom minskade dimensioner

hos det starkare materialet. En mängd annat gjutgods åter, för hvilket

materialets styrka är af mindre vigt, men hvilket fordrar ett lättflytande

tackjern — och ett sådant kan jemväl af flera svenska malmer framställas —

betingar vanligen ett så högt pris (8 till 50 kronor och deröfver per centner),

att ett något högre pris å materialet icke är af synnerlig betydelse.

Då således vårt behof af gjuttackjern åtminstone till största delen

synes kunna tillgodoses genom användning af svenskt tackjern och ökade

afsättningstillfällen för detta icke kunna vara annat än fördelaktiga för

den inhemska jernhandteringen, anser sig komitén böra förorda tackjernets

beläggande med tull. Såsom förut är nämndt, är det endast gjuttackjern,

som hit importeras; men att vid tullbehandlingen gorå skilnad mellan

gjuttackjern och smidestackjern är uppenbarligen omöjligt och vore dessutom

fullkomligt ändamålslöst, enär det ej gerna kan ifrågakomma att hit

införa smidestackjern. Sverige exporterar vida större mängd smidestackjern

än det importerar gjuttackjern. Tullsatsen bör för att kunna medföra det

gagn, som dermed åsyftas, åtminstone vara så hög, att konkurrens jemväl i

pris med engelskt gjuttackjern här i landet i allmänhet möjliggöres; och har

komitén med afseende härå ansett tullsatsen ej böra bestämmas lägre än 1

krona per 100 kilogram, på sätt äfven de tillkallade fackmännen föreslagit.

På grund deraf, att skrot har samma betydelse för jernförädlingsindustrien

som tackjern, bör åsättande af tull å denna senare artikel hafva

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

till följd äfven skrotets beläggande med införselafgift, hvilken med hänsyn till

skrotets ringare värde visserligen bör sättas lägre än tackjernstullen men

dock icke får alltför mycket understiga denna, på det att icke tullskilnaden

måtte föranleda försök till införsel af tackjern under form af skrot. Med

afseende å dessa omständigheter har för artikeln skrot i taxeförslaget upptagits

en tullsats af 80 öre per 100 kilogram.»

I Kongl. Maj:ts till 1892 års riksdag aflåtna proposition med förslag

till ny tulltaxa föreslogs, i öfverensstämmelse med hvad Riksdagen redan

år 1888 beslutit, att för såväl tack- och barlastjern som skrot skulle upptagas

en gemensam tullsats till belopp af 80 öre per 100 kilogram; och

detta förslag blef äfven af Riksdagen bifallet, hvarefter nämnda tullsats

bibehållits oförändrad.

Enligt den officiela statistiken har tillverkningen samt in- och utförseln

af omförmälda varuslag under nedannämnda år egt rum i den omfattning

följande tabell utvisar:

År.

Tillverkning af

tackjern och

direkt från mas- ugn framstam

gjutgods.

Infö

r s e 1.

U t f ö

r s e 1.

Tack- och bar- lastjern.

Skrot.

Tack- och

barlastjern.

Skrot.

Ton.

Ton.

Ton.

Ton.

Ton.

! 1880............

405,713

15,972

636

61,585

9,404

! 1881____________

430,042

16,290

1,346

55,469

1,711

1882............

398,945

17,443

1,440

55,732

4,765

1883____________

422,627

21,890

841

52,313

5,509

1884............

430,534

22,643

3,845

54,426

6,400

1885

464,737

21,982

4,061

47,527

6,070

1886____________

442,457

22,518

5,019

58,139

11,235

1887............

456,625

QO

O

2,446

49,285

24,363

1888...........

457,052

31,132

2,081

49,099

5,533

i 1889________

420,665

24,467

3,058

79,378

21,897

, 1890...

456,103

31,389

2,067

60,125

11,479

1891

490,913

28,139

2,601

63,096

11,121

1892 ..........

485,664

32,575

2,173

57,502

24,524

1893............

453,421

20,782

399

59,836

22,434

1894...........

462,809

27,679

764

67,026

10,376

1895____________

—

31,353

--1

85,912

—

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

På de skäl, som åt'' tullkomitén anförts och hvilka här ofvan intagits,

anser utskottet den af 1892 års riksdag beslutade tullsatsen å ifrågavarande

artiklar utgöra ett välbehöfligt skydd för den inhemska tillverkningen åt

gjuttackjern. Om ock, såsom motionären angifver, tillverkningen af tackjern

ej ökats, sedan berörda tullsats åsattes, må dock å andra sidan framhållas,

'' dels att utförseln af tackjern stigit rätt betydligt (från 57,502 ton

år 1892 till 85,912 ton år 1895), dels ock att tillverkningsvärdet vid gjuterier

och mekaniska verkstäder ökats (från 31,098,610 kronor år 1892 till

35,496,600 kronor år 1894). Häraf framgår tydligen, då införseln habit

si0- vid ungefär samma storlek, antingen att de rörande tillverkningen under

de sista åren uppgifna siffrorna icke äro rigtiga eller, hvad som antagligare

är, att före år 1893 inneliggande stora förråd af tackjern derefter

blifvit realiserade. På grund af dessa förhållanden hyser utskottet den

uppfattningen, att tullen på ett mycket fördelaktigt sätt inverkat på gjutjernstillverkningen.

Den ökade kostnad, som genom ifrågavarande tullsats

förorsakats de svenska verkstäderna, motväges mer än nog af de tullsatser,

som åsatts verkstädernas färdiga produkter.

Utskottet hemställer derför,

att herr Wijkanders motion, i hvad densamma

afser tack- och barlastjern samt skrot, icke måtte af

Riksdagen bifallas.»;

vid punkten 7:o) af herrar friherre von Schwerin, Collander, Fredholm,

G. Jansson, S. M. Olsson, Lundström och Bruka, hvilka anfört:

»Då vid 1892 års riksdag tull åsattes tackjern, höjdes i samband

dermed tullen å vissa under tulltaxans tariffnummer 402—405 upptagna

slag af gjutgods, hvarjemte åtskilliga artiklar öfverflyttades från en till

annan af de under nämnda nummer upptagna grupper och öfverfördes

alla dessa grupper jemte öfriga jern- och stålvaror under rubriken Metaller.

Då de nuvarande förhöjda tullsatserna, å ifrågavarande varor stadgats

hufvudsakligen för att derigenom bereda gjuterierna inom landet någon

o-odtgörelse för de ökade omkostnader, som af den samtidigt beslutade

tackjernstullen komme att tillskyndas dessa, samt nämnda tullsatser synas

oss ''kunna, derest den af utskottet förordade nedsättmngen af tackjernstullen

blifver af Riksdagen beslutad, utan skada för svensk industri nedsättas,

finna vi oss böra under nämnda förutsättning i hufvudsak biträda

motionärens förslag jemväl i denna del. Dock anse vi, att den år 189- stadgade fördelning af hithörande artiklar inom de särskilda rubrikerna i

tulltaxan bör bibehållas.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

På dessa grunder hemställes, att Riksdagen ville, med afslag å hvad

utskottet i punkten 7:o) af betänkandet föreslagit och med bibehållande af

den vid 1892 års riksdag stadgade fördelning af hithörande artiklar, besluta

nedsättning i tullsatserna å nedan nämnda varuslag till samma belopp,

som för dem äro stadgade i tulltaxan af den 16 oktober 1891, eller

Metaller och ej specificerade arbeten deraf:

C) Jern och Stål:

gjutna balkar, eldstadsroster, hällar,

lod och vigter....................1 kilogram — 0,oi

spisar, ugnar, kaminer, kolonner,

lyktstolpar, staket, grafvårdar

samt gjutna, icke med emalj

eller annan ytbetäckning försedda

grytor, pannor, mortlar,

krubbor och afloppstrattar........ 1 kilogram — 0,02

bord, soffor, stolar, fotskrapor,

spottlådor, port- och dörrfyllningar,

lyktarmar, press- och

strykjern samt gjutna, med

emalj eller annan ytbetäckning

försedda grytor, pannor, mortlar,

krubbor och afloppstrattar 1 kilogram — 0,08

kopiepressar, eldredskaps- och paraplyställ,

blomsterställningar,

trädgårdsurnor, kaffe- och köttqvarnar,

fruktskalnings- och

andra dylika för hushållsbehof

afsedda maskiner.......................1 kilogram — 0,i5.»;

vid punkten 8:o) af herrar friherre von Schwerin, Collander, Fredholm,

G. Jansson, S. M. Olsson, Lundström och Bruhn, hvilka anfört:

»Under hänvisning till vår vid punkten 2:o) fogade reservation inskränka

vi oss vid denna punkt till att hemställa,

att Riksdagen, med afslag å herr Söderbergs motion

måtte besluta, att tullsatsen å skodon, ej specificerade,

andra slag, måtte bibehållas vid nu gällande belopp,

en krona per kilogram.»

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

39

Härjemte har herr grefve Klingspor begärt få antecknadt, att han

icke deltagit i behandlingen af de i punkterna 6:o) och 7:o) omförmälda

ärenden, samt herr Philipson, att han icke närvarit vid fattandet af utskottets

beslut under punkterna 6:o) och 9:o).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rättelse

i bevillningsutskottets betänkande n:o 21.

Den af herrar Almström, af Buren och Swartling vid punkten l:o)

i betänkandet afgifna reservation bör hafva följande lydelse:

»Då de af 1888 års bevillningsutskott, 1888 års t.ullkomité och

1892 års bevillningsutskott anförda skäl för åsättande af tull på superfosfat

enligt vårt förmenande fortfarande ega giltighet, anse vi, att

bevillningsutskottet bort tillstyrka Riksdagen att på det sätt bifalla

herr Bergmans motion, att super fosfat må åsättas en tull af 25 öre

per 100 kilogram''».

Bih. till Rikad. Blot. 1800. 5 Sinn!. 1 Afd.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.