Sök i Ratio Lex

Betänkande angående hvitbetssockertillverkningsafgiften.

1896-04-23 · 37 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 36 av 37 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1896:25, Betänkande angående hvitbetssockertillverkningsafgiften.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

1

N:o 25.

Ank. till Eiksd. kansli den 27 april 1896, kl 2 e. m.

Betänkande angående hvitbetssockertillverkningsafgiften.

Sedan Riksdagen i skrifvelse af den 11 maj 1894 anhållit, att Kongl.

Maj:t vill taga i öfvervägande, huruvida och i hvad män ändring i gällande

bestämmelser angående beskattningen af hvitbetssockertillverkningen samt

ändring i dermed sammanhängande förhållanden erfordrades i och för

vederbörligt tillvaratagande af statsverkets finansiela intressen, så har nu

Kongl. Maj:t uti en till bevillningsutskottet hänvisad proposition, n:o 38,

föreslagit Riksdagen att besluta,

»att § 2 i förordningen om beskattning af hvitbetssockertillverkningen

i riket den 19 maj 1893 skall erhålla följande förändrade lydelse:

Det enligt § 1 beskattningspligtiga råsockret beräknas efter de för

tillverkningen använda betornas vigt sålunda, att etthundra kilogram råa

(ej torkade) hvitbetor antagas lemna ett utbyte af tio och ett hälft kilogram

socker;

samt att berörda paragraf i dess sålunda förändrade lydelse skall lända

till efterrättelse från och med den 1 september 1896, dock att det i

samma paragraf omförmälda utbyte skall intill den 1 september 1898 beräknas

till allenast tio procent och att för fabrik, som, på grund af gällande

bestämmelser om beräkning af utbytet i vissa fall, redan kommit i åtnjutande

af lägre utbytesberäkning än den i allmänhet stadgade, sagda bestämmelser,

så vidt enligt dem utbytet vid fabriken skall heräknas i visst

förhållande till utbytet vid äldre fabrik, fortfarande skola för den i omförmälda

bestämmelser afsedda tid lända till efterrättelse.»

Bill. till Kiksil. Prof. 1811(1. 5 Sami. 1 Afd. 25 Haft. (N:o 25.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

Af det vid nämnda kong-1. proposition fogade protokoll öfver finansärenden

för den 13 nästlidne mars inhemtas, att chefen för finansdepartementets

kontroll- och justeringsbyrå i promemoria af den 4 sistlidne

februari lemnat följande redogörelse för hvitbetssockerindustriens utveckling

under de senare åren.

»Ännu under slutet af 1880-talet funnos icke flera än fyra hvitbetssockerfabriker,

hvilka under året 1889-—1890 tillsammans afverkade ungefär

137,000 ton betor. Hvartdera af de tre närmaste tillverkningsåren

tillkommo två nya fabriker, detta oaktadt skatten blifvit förhöjd från och

med den 1 september 1891, nemligen från två femtedelar till hälften af

råsockertullen. Lika litet hämmande som denna skatteförhöjning verkade

Riksdagens begäran om en utredning angående ytterligare förhöjning af

beskattningen äfvensom den på grund deraf tillsatta komiténs våren 1892

afgifna förslag till dylik förhöjning. Under året 1893—1894 tillkom visserligen

ingen ny fabrik, men de då befintliga tio fabrikerna ökade sin afverkning

från 277,000 till 374,000 ton, således med nära 100,000 ton,

hvartill förberedelser naturligtvis måste hafva vidtagits redan under vintern

och våren 1893, d. v. s. samtidigt med det att Riksdagen fattade sitt beslut

om en skatteförhöjning, som blef icke obetydligt strängare än den af

komitén föreslagna, enär öfvergångstiden bestämdes till tre i stället för,

såsom föreslagits, sex år.

Så snart Riksdagens beslut blef bekant, började äfven förarbetena

för anläggande af åtskilliga nya fabriker. Ehuru icke samtliga dessa

planer ledde till påföljd, voro dock vid början af tillvei''kningsåret 1894

—1895 sju nya fabriker färdiga att börja sin verksamhet, och då dessutom

de äldre fabrikerna kontrahent om större betleverans än föregående

år, blef kampanjens resultat en betafverkning af 628,480 ton. Afverkningen

hade således från föregående år ökats med omkring 254,000 ton

eller nästan samma belopp, hvartill hela rikets utverkning uppgick tre år

tidigare.

Bland de nyss nämnda sju fabrikerna äro medräknade tre af äldre

fabriker anlagda så kallade saftstationer, vid hvilka betornas bearbetning

icke drifves längre än till betsa.ftens framställande, hvarefter denna genom

rörledningar föres till hufvudfabriken. Dessa tre saftstationer äfvensom

två af de nya fullständiga fabrikerna äro belägna i Malmöhus län, den

sjette fabriken är belägen i Christianstads län, vid Karpalund, och den

sjunde på Gotland.

Vid början af tillverkningsåret 1895—1896, d. v. s. sistlidne höst,

trädde en fabrik i Carlshamn i verksamhet. Beträffande betafverkningens

storlek för tillverkningsåret erhöll kontroll- och justeringsbyrån under

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25. 3

hösten från fabrikerna uppgifter, enligt hvilka de äldre fabrikerna både

inskränkt sin betodling så mycket, att trots den nytillkomna fabriken i

Carlsbamn och utvidgningen af odlingen för ett par af de förlidet ar tillkomna

fabrikerna betodlingen i dess helhet skulle hafva reducerats med

IT procent. Under förutsättning att betafkastningen varit densamma som

förlidet år, skulle äfven betafverkningen reduceras med 17 procent och

således ej komma att uppgå till mera än ungefär 520,000 ton. Emellertid

har afverkningen under kampanjen, hvilken, såsom nämnts, afslutades med

januari månad, uppgått till 538,708,9 ton, utvisande alltså en minskning

med ungefär 90,000 ton eller omkring 14 procent mot närmast föregående

tillverkningsår.

Fabriken vid Ivarpalund nedbrann i början af oktober 1895, sedan

den varit i gång endast några få dagar af sin andra kampanj. De för

densamma afsedda betorna öfvertogos af fabriken i Engelholm. ^Fabrikens

återuppförande pågår redan, och lär det vara afsigten att fa fabriken

färdig till början af nästa kampanj. Fabriken vid Arlöf nedbrann i

början af januari 1896 kort efter det betafverkningen för kampanjen der

af slutats; äfven denna fabrik hinner sannolikt återuppbyggas i så god tid,

att den kan komma i verksamhet under nästa kampanj. Ett bolag för

anläggande af en andelssockerfabrik i nordöstra Skane är visserligen bildad!,

men det torde vara osäkert, huruvida denna fabrik kan hinna börja

sin verksamhet redan under nästa tillverkningsar. Hvitbetssockerfabrikernas

antal under tillverkningsåret 1896—1897 skulle således blifva 18 eller

högst 19»

I medeltal per fabrik uppgick betafverkningen tillverkningsåret 1888

—1889 till endast 21,500 ton, men steg under de två följande åren till

respektive 34,200 och 36,400 ton; derefter sjönk medeltillverkningen under

ett par år, men började sedan åter stiga, sa att den aret 1893 1894 var

37,000 ton, året 1894—1895 44,900 ton och nu senast afslutade kampanj

38*500 ton; härvid är att märka, att vid beräkning af medeltalen för de

tv! senaste åren hufvudfabrik med tillhörande saftstation ansetts såsom

en enda fabrik. Den största afvexling, som år 1888—1889 förekom vid

namn» fabrik, var 32,000 ton; år 1894—1895 var deremot den största

afverkningen 71,000 ton och 1895—1896 62,700 ton, förra året vid fabrik

med saftstation, men bland de öfriga 63,100 ton.

Utaf hela den under kampanjen afverkade betmängden medhunnos

på slutet af 1880-talet mellan 50 och 60 procent under höstmånaderna,

men under de senaren åren har afverkningen bedrifvits raskare; sålunda

afverkades under sistförflutna höst 91 procent af hela kampanjens betor.

Sockerutbytet har under de senaste åren varit i jemnt stigande, ej

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande K:o 25.

endast i medeltal på samtliga fabriker, utan, med blott ett undantag, för

hvar och en af dem. Undantaget, som för öfrigt bestod i en minskning

af blott 0,15 procent, beror dels derpå, att den afsedda fabriken anlagt en

saftstation i en trakt, der betorna synas hafva hållit något mindre socker

än i de trakter, hvarifrån hufvudfabriken förut hemtat sitt betförråcl, dels

och sannolikt mest derpå, att fabriken ej kunde börja betafverkningen förr

än under senare delen af oktober månad och till följd deraf måste fortsätta

densamma ända in i mars. Eftersom utbytet består af produkter

af olika qvalitet, pläga för jemförelsens skull de senare och sämre produkterna

reduceras till första produkt genom multiplicering med respektive

0,75 och 0,G5. Det sålunda till första produkt reducerade sockerutbytet

var år 1891-1892 i medeltal för alla dåvarande fabriker 9,88

procent (lägst 9,15 procent) af den afverkade betmängden; under de två

derpå följande åren voro motsvarande medeltal respektive 10,31 procent

(lägst 9,52 procent) och 11,08 procent (lägst 10,34 procent) och under senaste

kampanj, för hvilken fullständiga uppgifter finnas, nemligen 1894—

1895, hade medeltalet stigit till 11,21 procent (lägst 9,75 procent vid eu

nyanlagd fabrik och 10,55 procent bland de äldre). De inom parenteser

satta procenttalen hänföra sig till den fabrik, som för året hade det lägsta

utbytet.

De äldre fabrikerna, d. v. s. de som varit i verksamhet före ingången

af kampanjen 1894—1895, hade, inklusive dem tillhörande saftstationer,

ett medelutbyte under nämnda kampanj af 11,38 procent socker (reduceradt),

under det att utbytet vid de då nya fabrikerna var följande, nemligen

vid Roma (Gotland) 11,53 procent, vid Köpinge och Svedala (Malmöhus

län) respektive 10,50 och 10,47 procent samt vid Karpalund (Cristianstads

län) 9,75 procent. Utaf dessa fabriker är Svedala belägen inuti och

Köpinge vid gränsen af det onrnåde, inom hvilket hvitbetor sedan några

år tillbaka odlats.

Utbytet under innevarande tillverkningsår torde blifva i medeltal

något lägre än förra året, emedan betornas sockerhalt under hösten 1895

visat sig vara ett par tiondedels eller möjligen en half procent lägre än

hösten 1894. Undantag härifrån göra dock de på Gotland och vid Karpalund

odlade betorna, af hvilka de sistnämnda visa en betydlig stegring i

sockerhalt. Carlshamnsfabrikens betor hafva beträffande sockerhalten varit

fullt jemförliga med de äldre skånska fabrikernas. Som minskningen i

sockerhalt visat sig störst vid de äldsta fabrikerna, skulle denna minskning

^möjligen kunna tyda på att betorna nu med afseende å qvaliteten

uppnatt ett åtminstone temporärt maximum. Såsom en jemförelse kan

nämnas, att sockerutbytet (det ur melassen erhållna inberäknadt) i Tysk
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25. 5

land under kampanjen 1894—1895 var 12,60 procent, under det att detsamma,

beräknadt på liknande sätt, d. v. s. utan reduktion till första produkt,

i Sverige samtidigt var 11,60 procent.

Alltifrån hösten 18r89 hafva betorna betalts med 1 krona 85 öre per

deciton under hösten, d. v. s. vid leverans före november månads utgång,

och med 2 kronor 10 öre vid senare leverans. Häri har emellertid en

ändring inträdt med innevarande tillverkningsår, i det att de skånska

fabrikerna nedsatte höstpriset till 1 krona 50 öre och vinterpriset till 1

krona 70 öre. Som dock konjunkturerna för sockerindustrien bättrat sig

sedan dessa pris bestämdes, hafva de flesta fabrikerna utlofvat en eventuel

höjning, nemligen med 5 öre för hvarje krona, hvarmed råsockerpriset

öfverstiger 38 kronor. Fabriken på Gotland har betalt betorna med respektive

1 krona 60 öre och 1 krona 85 öre per deciton. Fabriken i

Carlshamn har infört en här i landet ej förr använd prisbestämningsmetod,

i det att den för betor odlade i Blekinge betalar ett grundpris af respektive

1 krona 60 öre och 1 krona 80 öre för betor af 12 procent sockerhalt

samt ett tillägg af 71/-_» öre per deciton för hvarje full halfprocent

socker, betorna hålla utöfver 12 procent; betpriset i Blekinge synes härigenom

hafva uppgått till 1 krona 82V2 öre för höstleverans. Samtliga

fabriker lemna derjemte betodlarne fritt betfrö, hvarjemte de betala en del

af, om ej hela, jernvägsfrakten.

Enligt officiela tyska uppgifter betalades hvitbetor i Tyskland åren

1890—1891 och 1891 —1892 med 1,80 å 2,20, de två följande åren med

i medeltal respektive 2,09 och 2,12 och 1894—1895 med likaså i medeltal

2,02, allt riksmark per deciton. För innevarande år finnes ännu ingen

officiel uppgift, men enligt notiser i tyska facktidskrifter torde medelpriset

icke hafva varit synnerligen mycket öfver F/h mark.

Melassutbytet har under de senare åren uppgått till 21/» å 3 procent

af den afverkade betqvantiteten, nemligen 1891 —1892 till 7,600 och 1894

—1895 till 17,500 ton. Melassen såldes förr till största delen till utländska

fabriker för extrahering af socker, men denna export har under

de senare åren till följd af höjning af tullsatser i utlandet allt mera aftagit.

Eu af sockerfabrikerna har sedan gammalt utdragit en del socker

ur melass med användning af den så kallade elutionsmetoden, och under

de senaste åren hafva ett par andra sockerfabriker i någon mån följt exemplet

att, dock med användande af eu annan metod, framställa så kalladt kalksocker.

Tillverkning af bränvin utaf melass bedrefs under slutet af 1880- talet vid ett samt under åren 1892—1895 vid två brännerier i Malmöhus

län, hvilka dervid förbrukade följande qvantiteter melass, nemligen 1890—

1891 1,079 ton, 1891 — 1892 1,269 ton, 1892 —1893 2,824 ton, 1893- 1894

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

1,608 ton och 1894—1895 2,060 ton. Under innevarande och sistförfluten

tillverkningsår hafva vid några brännerier försök gjorts att afverka melass

tillsammans med andra råämnen. Dessutom hafva under senast förflutna

höst två brännerier iordninggjorts för uteslutande afverkning af melass, så

att numera inom landet finnas fyra melassbrännerier. Under de senaste

åren, särskildt 1895, hafva slutligen försök anstälts med användning af

melass till kreatursfoder, hvarvid melassen sålts dels oblandad, dels blandad

med betmassa, hvetekli eller palmkärnemjöl; melassen har härvid betingat

ett pris af 2, 2 1/2 å 3 kronor per deciton. Någon uppgift om, huru mycket

melass på sådant sätt användts, har ej kunnat erhållas.

Den vid betafverkningen erhållna betmassan säljes såsom fodermedel

i allmänhet efter 30 öre per deciton.

Att noggrant beräkna landets årliga sockerförbrukning låter sig icke

göra, då man icke känner raffinaderiernas och de enskilda affärsmännens

lagerbehållningar vid årsskiftet, I komiterades den 7 april 1892 afgifna

betänkande angående beskattning af hvitbetssockertillverkningen finnes

emellertid intagen en tablå öfver importen och tillverkningen af socker

under vissa år, af hvilken tablå man åtminstone kan få en föreställning

om den stegring, som under årens lopp inträdt i konsumtionen af socker.

I nämnda tablå hafva sammanförts beloppen importeradt och inom landet

tillverkadt råsocker, det senare för hvarje kalenderår beräknadt ur mängden

under året afverkade betor med begagnande af en utbytesprocent, som

är medeltal af procenten för två på hvarandra följande tillverkningsår.

Den sålunda erhållna summan råsocker har evalverats till raffineradt socker

efter 90 procents rendement, hvarefter genom tilläggande af importöfverskottet

raffineradt socker en årssumma af tillgängligt raffineradt socker

erhålles. Utaf komiterades tablå, kompletterad på liknande sätt för åren

1892 — 1895, framgår, att nämnda års summor utgjorde, i afrundade tal,

o

ar

1882 ................

.............................................. 34,600

ton

»

1885 ...............

................................................ 40,100

»

»

1888 ...............

................................................ 43,900

»

»

1891...........

................................................. 52,600

»

»

1892 ...............

............................ 56,600

»

»

1893 ...............

....................... 58^900

»

»

1894 ...............

.................................................. 71>)00

»

»

1895 ................

.................................................. 75,200

»

På nyåret 1895 befarades till följd af den stora inhemska tillverkningen

en öfverproduktion af ungefär 8,000 ton råsocker, motsvarande c:a

7,000 ton raffineradt socker, men före slutet af kampanjen 1895—1896

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25. 7

visade det sig emellertid, att öfverskottet ej uppgick till mer än c:a 3,000

ton råsocker, och har detta öfverskott sedan dess förbrukats, sa att äfven

under år 1896 någon, om ock mindre betydlig, införsel af socker torde

blifva erforderlig.

Importen af sirap har fortfarande varit stadd i stegring; den uppgick

1885 till 7,600, 1894 till 12,200 och 1895 till 13,300 ton.

Statsverkets inkomst af socker och sirap har varit:

År.

Beräknad tullafgift

Debiterad till-

Summa

för socker och sirap.

verkningsskatt.

kronor.

1882 ...............

........ 10,252,000

111,000

10,363,000

1885 ...............

................ 10,860,000

334,000

11,194,000

1888 .............

........... 10,767,000

544,000

11,311,000

1891 .............

....... 9,242,000

1,847,000

11,089,000

1892 ...............

.......... 9,055,000

2,260,000

11,315,000

1893 ..............

........... 8,834,000

2,719,000

11,553,000

1894 .............

................ 6,628,000

4,723,000

11,351,000

1895 ...............

............. 2,391,000

7,139,000

9,530,000

Tullafgiften är beräknad enligt korumerskollegii berättelser utom för

år 1895, då uppgiften om importens storlek hemtats ur den Post- och Inrikes

tidningar åtföljande bilagan »rikets in- och utförsel af vissa varor».

Tillverkningsskatten beräknas från och med hösten 1895 för flertalet

fabriker efter 9 procent sockerutbyte. Endast fyra fabriker, nemligen de

vid Ivarpalund i Christi anstå ds och vid Köpinge i Malmöhus län belägna

äfvensom de på Gotland och i Blekinge hafva kommit i åtnjutande af den

i § 2 af kongl. förordningen den 19 maj 1893 medgifna skattelindringen.

Enligt nu gällande bestämmelser skall tillverkningsskatten för ^fabrikerna

vid Köpinge och Karpalund under tillverkningsåren 1895—97 beräknas

efter 7 procent och derefter under åren 1897—99 efter 8 procent utbyte;

för fabriken i Carlshamn under tillverkningsåren 1895—98 efter 7 procent

och under åren 1898—1900 efter 8 procent utbyte samt för fabriken på

Gotland under tillverkningsåren 1895—97 efter 6 procent och under åren

1897_99 efter 7 procent utbyte. Skatten debiteras innevarande år efter

respektive 10,57 kronor, 8,22 kronor och 7,05 kronor per ton betor. Den

lägre utbytesberäkningen innebar för de dermed gynnade fabrikerna en

skattelindring under året 1894—95 af tillsammans 228,215 kronor och för

året 1895—96 af 244,512 krono!’.

Råsocker säljes numera i Sverige alltid på basis af 92 procent rendement,

så att om rendementet är större, ökas priset proportionsvis med 40

öre för hvarje procent, men om det är lägre, minskas priset med 60 öre

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

per procent. Priset för 92-procentigt socker bestämmes åter för närvarande

vid leverans till raffinaderierna efter notering i Magdeburg för råsocker,

levereradt fritt om bord i Hamburg, nemligen sålunda, att, när nämnda

notering är 12 mark för 50 kilogram af 88 procent rendement, är priset

för det svenska 92-procentiga sockret 43 kronor 50 öre för 100 kilogram;

för hvarje mark, hvarmed den tyska noteringen ändras, höjes eller sänkes

det svenska priset med 1 krona 80 öre; dessutom jemkas råsockerpriset i

viss mån efter priset å raffineradt socker.

Eftersom prisskilnaden mellan 92- och 88-procentigt socker är ungefär

1 mark per 50 kilogram och den svenska tullen 23,5 öre per kilogram,

skulle 100 kilogram tyskt råsocker af 92 procent, importeradt till Sverige

vid 12 mark notering, oafsedt transportkostnaden betinga ett pris af ungefär

46 kronor 90 öre. Priset å svenskt råsocker under samma förhållanden

är emellertid, såsom ofvan sagts, endast 43 kronor 50 öre.»

Vid nu omförmälda promemoria hafva fogats två tabeller angående

betafverkningen och sockerutbytet, hvilka under litt. A och B finnas bilagda

detta betänkande.

Chefen för finansdepartementet har enligt ofvanberörda statsrådsprotokoll

af den 13 mars vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t yttrat

följande:

»Af chefens för kontroll- och justeringsbyrån promemoria inhemtas,

att konsumtionen af socker, hvilken, beräknad på sätt i promemorian närmare

angifves, år 1885 uppgick till 40,000 ton, år 1895 hade stigit till

75,000 ton eller nära fördubblats, samt att statsverkets inkomst af tullen

å- socker och sirap samtidigt sjunkit från 10,860,000 kronor till 2,391,000

kronor. Anda till och med år 1894 höll sig emellertid summan af tullen

å socker och sirap samt tillverkningsskatten å det inhemska sockret, eller

således statsverkets hela inkomst af artiklarna socker och sirap, ganska

konstant, nemligen något öfver 11 millioner kronor, men med år 1895

inträder ett annat förhållande, i det att nämnda summa till följd af den

ökade inhemska tillverkningen och den deraf föranledda minskade sockerimporten

nedgår med nära 2 millioner kronor till endast 9V2 millioner.

Vid den starka stegring i sockerkonsumtionen, som under de senare åren

egt rum, torde någon ytterligare nämnvärd stegring ej vara att under den

närmaste tiden påräkna. Vid affattande! af den till innevarande års Riksdag

aflåtna nådiga proposition angående statsverkets tillstånd och behof

beräknades, att, med tillämpning af nu gällande bestämmelser om betsockerbeskattningen,

hvitbetssockertillverkningsafgiften för år 1897 skulle

uppgå till 7 millioner kronor, så att, äfven om tullinkomsten för socker

och sirap skulle hålla sig vid 2 millioner kronor, statsverkets hela års
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25. 9

inkomst af dessa varor enligt nämnda beräkning endast blefve 9 millioner

kronor eller en half million kronor mindre än under år 1895 och inemot 2*/2

millioner kronor mindre, än den i allmänhet varit under åren 1885 1894.

Nu anförda siffror torde till fullo ådagalägga nödvändigheten att vidtaga

någon ändring i gällande bestämmelser angående beskattningen af hvitbetssockertillverkningen.

Enligt § 2 mom. 2 i gällande förordning om beskattning af hvitbetssockertillverkningen

skall vid fabrik, som är anlagd på mer än 30 kilometers

afstånd från annan i gång varande hvitbetssockerfabrik, det sockerutbyte,

som erhålles ur 100 kilogram betor, beräknas utgöra under de

tre första tillverkningsåren 2 och under de derpå följande tva aren 1

kilogram mindre än det högsta utbyte, som beräknas vid någon äldre

fabrik inom riket, och genom särskild bestämmelse har ytterligare skattelindring

beviljats den på Gotland anlagda fabriken sålunda, att utbytet

af 100 kilogram betor beräknas utgöra under de tre första tillverkningsåren

3 och under de derpå följande två åren 2 kilogram mindre än det

högsta utbyte, som beräknas vid någon äldre fabrik inom riket. På grund

af dessa bestämmelser åtnjutes för närvarande lindring i tillverkningsskatten

af fyra fabriker. En af dessa, den i Malmöhus län belägna, hemtar

åtminstone en del betor från trakter, der betodling redan förut pagatt,

och har att döma af de afverkade betornas sockerhalt och det vunna

sockerutbytet ej varit i större behof af denna lindring än öfriga fabriker

inom länet. Den i Christianstads län belägna fabriken hade under sin första

kampanj det lägsta sockerutbytet af samtliga fabriker — det var nära lV2

procent lägre än medeltalet för alla — och var således i hög grad beroende

af den erhållna lindringen; tillverkningsåret 1895—96 hade emellertid

betorna i trakten kring denna fabrik uppnått samma sockerhalt som i

åtskilliga andra trakter af Skåne. Fabriken i Carlshamn har begagnat

den erhållna skattelindringen till att betala högre pris för betorna, dervid

priset delvis gjorts beroende på sockerhalten. Härigenom har fabriken

kunnat uppställa högre fordringar å betornas beskaffenhet, hvaraf följden

blifvit, att fabriken erhållit betor af samma qvalitet som de bättre skånska.

För den på Gotland anlagda fabriken torde skattelindringen hafva varit

ett nödvändigt vilkor, enär utan densamma fabriken sannolikt icke blifvit

anlagd.

Den medgifna skattelindringen har således uppfylt sitt ändamål, i

det den infört sockerbetsodling i trakter, der sådan eljest svårligen kunnat

med framgång bedrifvas, fastän fråga kan vara, huruvida icke den medgifna

lindringen varit större och utsträckt öfver längre tid, än i sjellva verket

varit behöfligt. Men äfven om så vore, kan naturligtvis ej blifva tal om

Bih. till Riksd. Frat. 1896. .5 Samt. 1 Afd. 23 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

att göra någon inskränkning i den skattelindring, som kommit de nämnda

fyra fabrikerna till del, hvaremot, med den utveckling betodlingen tagit

under de senaste åren, intet skäl vidare finnes att medgifva dylik lindring

åt fabriker, som hädanefter anläggas. Det anförda momentet synes derför

böra utgå ur förordningen, men deremot ett öfvergångsstadgande deri

intagas af innehåll, att de fabriker, som redan kommit i åtnjutande af

skattelindring, må fortfarande åtnjuta densamma i enlighet med nu gällande

bestämmelser.

Skulle det nuvarande systemet för beskattningen af hvitbetssockertillverkningen

utbytas mot annat system, kunde icke gerna något annat

än en produktbeskattning komma i fråga. Angående fördelarne och olägenheterna

af dessa två skattesystem, d. v. s. betskatt och produktskatt, hafva

de komiterade, som den 7 april 1892 afgåfvo betänkande angående beskattning

af hvitbetssockertillverkningen, lemnat en utförlig framställning.

Af innehållet i sagda framställning torde jag nu endast behöfva erinra

om följande, nemligen att kontrollen vid betbeskattningen är synnerligen

enkel och jemförelsevis billig, hvaremot den vid produktbeskattning är

ganska invecklad och betungande såväl för tillverkaren som, genom de

stora kostnaderna, för statsverket; att, då betskatten utgår efter betornas

vigt, den största uppmärksamhet måste egnas ej mindre åt tillgodogörandet

i största möjliga mån af betornas sockerhalt än äfven åt sjelfva

hvitbetsodlingen, hvarför detta skattesystem anses ega en synnerlig förmåga

att utveckla och höja ett lands sockerindustri och derjemte dess jordbruk,

i hvilket afseende deremot produktskatten icke eger samma betydelse; att,

då sockerhalten i betorna i anseende till mer eller mindre gynsam väderlek

och andra förhållanden under olika år och på skilda ställen kan vexla

en eller annan procent, betbeskattningen kan drabba tillverkarne ojemnt

samt ibland betydligt gynna tillverkaren på statskassans bekostnad, hvaremot

produktbeskattningen synes vara den teoretiskt rigtigaste, då den

rättvisare drabbar den färdiga varan; att, då skatten utgöres för råvaran,

det varder förenadt med synnerliga svårigheter att bestämma beloppet af

den skattegodtgörelse, som vid export af hvitbetssocker skulle få åtnjutas,

i synnerhet om man vill undvika att dervid lemna en dold exportpremie,

under det att vid produktskatt ingen dylik svårighet möter; samt slutligen

att man ansett betskatten föranleda tillverkarne att, i ändamål att af de

beskattade betorna vinna det största möjliga sockerutbyte, använda dyrbarare

fabriksinrättningar samt omständligare och kostbarare arbetsmetoder,

än de möjligtvis vid produktbeskattning skulle begagna.

Betskattens förmåga att höja och utveckla sockerindustrien och de

sockerbetodlande trakternas jordbruk torde icke kunna af någon förnekas

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25. 11

och den bekräftas särskildt utaf erfarenheten inom vårt eget land, såsom

framgår af bland annat de i kontroll- och justeringsbyråns promemoria

meddelade uppgifterna om det under de senare åren vunna sockerutbytet

och om betornas sockerhalt. Enbart denna fördel hos vart nuvarande skatte*

system är af den betydelse, att det synes fordras mycket tungt vägande

skäl för att utbyta detta system mot något annat. Om ock produktskatten,

oafsedt alla svårigheter vid dess genomförande i praktiken, måste anses

teoretiskt rigtigare än hvarje annan skatt, sa är dock detta för de svenska

förhållandena af mindre betydelse, emedan, då nuvarande betodling är i

det närmaste tillräcklig för det inhemska behofvet, det icke finnes någon

anledning antaga, att " dylik odling skall uppkomma i sådana trakter af

landet, som i jordmån och klimat betydligare skilja sig från. de trakter,

der betodling nu förekommer, och emedan vidare det visat sig, att, tack

vare just det nuvarande skattesystemet, betornas beskaffenhet blifvit allt

bättre och äfven jemnare, i den mån odlingen längre fortgått. Härvid bör

man erinra sig, att betodlingen vunnit sin stora utsträckning just under

innevarande årtionde, så att en mycket stor del af den jord, som nu användes

till denna odling, icke hunnit genomgå en cirkulation, sedan betodlingen

å densamma tog sin början. Slutligen bör ock tagas i betraktande,

att, om ock någon fabrik anlagts i en för betodling mindre väl egnad trakt,

anläggarne hade full vetskap om det rådande skattesystemet och således icke

med skäl kunna sätta i fråga, att statsverket för deras skull utan afseende

å öfriga fabriker skulle ändra ett i öfrigt lämpligt befunnet skattesystem.

Ej heller frågan om exportgodtgörelse för tillverkningsskatten har för

närvarande någon sådan betydelse, att den enligt min mening bör kunna

föranleda ändring i beskattningssystemet. Ännu har nemligen sockertillverkningen

i Sverige icke nått den utveckling, att någon nämnvärd

export af socker skulle kunna komma i fråga, hvilket ej lärer kunna ske

förr än hvitbetssockret här kan tillverkas till samma pris som i andra

europeiska länder, som producera socker till export. Derhän har den svenska

sockerindustrien ännu icke hunnit, ty, såsom förut blifvit nämndt, erhålla

ännu de tyska fabrikerna omkring en procent, eller mellan 1/V1 och .Va

högre sockerutbyte än de svenska. Dertill kommer, att saväl betpriset

som arbetskostnaderna för betornas bearbetande äro högre i Sverige än i

Tyskland. Sålunda hafva betorna under senaste kampanj betalts i Sverige

med lägst 1 krona 50 öre, medan i Tyskland priset nedgått ända till

1 mark 50 p£, det är 1 krona 35 öre. Beträffande åter arbetskostnaderna,

torde dessa väl i Sverige icke längre vara så höga, som de uppgafvos åt

de utaf förut omnämnda komiterade tillkallade sakkunnige, nemligen 1

krona 6 öre per deciton betor vid en fabrik med 40,000 ton betors åt
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

verkning om året, men hafva säkerligen icke nedgått så lågt som i Tyskland,

der de uppgifvas till omkring 60 öre för deciton betor, afverkade

vid fabrik af nyssnämnda storlek. Men äfven om betsockret här kunde

produceras till alldeles samma pris som i Tyskland, kunde ingen större

export komma i fråga, sa länge nämnda land bibehåller sitt nuvarande

system för beskattning af hvitbetssockertillverkningen.

Med anledning af den vigt, den tyska skattelagstiftningen sålunda har

för Sverige, torde det vara lämpligt att här lemna en kort redogörelse för

densamma.

Ända till hösten 1888 utgick sockerskatten i Tyskland uteslutande

såsom betskatt, hvilken från och med hösten 1885 belöpte sig till 1,70 mark

för 100 kilogram betor. Sockerutbytet uppgick denna tid till nära 12

procent, så att skatten i sjelfva verket utgjorde omkring 14 pf. per kilogram

socker, men då^ samtidigt härmed restitution vid utförsel af socker

medgafs med 18 pf., så låg deri en utförselspremie af omkring 4 pf. Med

anledning häraf ändrades beskattningen från och med hösten 1888 på

sådant sätt, att betskatten nedsattes till 80 pf. för 100 kilogram betor och

restitutionen till 8% pf. per kilogram socker af 90 procent polarisation,

men derjemte infördes en konsuintionsskatt af 12 mark för 100 kilogram

socker. År 1891 beslöts åter en ändring i beskattningssystemet att tilllämpas

från hösten 1892; då borttogs nemligen betskatten helt och hållet,

hvaremot konsumtionsskatten höjdes till 18 mark. Såsom en öfvergångsåtgärd

medgafs för fem år en direkt exportpremie, hvilken för 100 kilogram

råsocker af 90 procent polarisation skulle utgå intill den 1 augusti

1895 med 1,25 mark (1,08 kronor) och derefter intill den 1 augusti 1897

med 1 mark, hvarefter den alldeles skulle upphöra.

När emellertid tidpunkten för den första nedsättningen i exportpremien

nalkades, framstälde den tyska regeringen, under åberopande af

de under de senaste åren städse nedgående sockerprisen och det betryck,

sockerindustrien derigenom irakat, ett förslag om den högre exportpremiens

bibehållande till den 1 augusti 1897, hvilket förslag af riksdagen bifölls

med ett tillägg, att regeringen skulle ega nedsätta eller alldeles upphäfva

exportpremierna, i den mån dylika nedsattes eller upphäfdes i andra länder,

som producerade betsocker.

Sedan dess har regeringen framlagt ett nytt förslag till ändring af

sockerbeskattningen, hvilket dock ännu icke blifvit af riksdagen slutbehandladt.

Enligt detta förslag, som är ämnadt att träda i kraft den 1 augusti

1896, skulle konsumtionsskatten höjas till 24 mark för 100 kilogram socker

och derjemte en fabriksskatt (Betriebssteuer) påläggas, utgående efter en

med tillverkningens storlek stigande skala, nemligen för de första 500 ton

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25. 13

socker, som anmälas till beskattning, med 5 pf. per deciton, för derpå

följande 500 ton med 10 pf. o. s. v. med 5 pf. förökning för hvarje 500- tal ton socker. Vid utförsel af råsocker, för hvilket komsumtionsskatt

ännu icke erlagts, skulle erhållas en exportpremie af 4 mark (3,55 kronor)

per deciton; regeringen förbehåller sig samma rättighet i fråga om denna

exportpremies nedsättande som beträffande den nuvarandes. Exportgodtgörelsen

är afsedd att icke öfverstiga summan af fabriksskatten och en

fjerdedel af konsumtionsskatten. För att nå detta mål skulle för hvarje

år bestämmas den sockermängd (den kontingent), hvarje enskild fabrik

finge tillverka; tillverkade någon fabrik mera socker, vore den skyldig att

i förhållande till öfverskottets storlek bidraga till betäckande af möjligen

uppstående brist i det till exportgodtgörelse behöfliga beloppet; fabrik,

som hädanefter anlägges, skulle under sitt första ar bidraga i förhållande

till hela sin tillverkning.

I Frankrike åtnjuta sockerexportörerna visserligen ingen direkt exportpremie,

men det sätt, hvarpå betskatten och restitutionen deraf vid utförsel

af socker beräknas, innebär en premiering, som för ar 1892--93 ansags

uppgå till 5,34 francs (3,80 kronor eller 4,27 mark) per deciton socker;

sedan dess har sockerutbytet stigit och dermed äfven exportpremien, som

för år 1894—95 skulle enligt tyska beräkningar uppgått till 6,35 francs

(4,52 kronor eller 5,08 markj. I Belgien och Holland är sockerpremien

ungefär 4 kronor, i Österrike 1 krona 75 öre.

Så länge andra länders sockerexportörer äro gynnade med så höga

exportpremier, som nu omnämnts, är det ej tänkbart, att någon pa export

bygd sockerindustri skall kunna uppstå här i landet. 1 infallen torde

dock kunna inträffa, då en mindre export, äfven om den vore förenad

med förlust för exportörerna, skulle kunna vara behöflig, nemligen för att

undanskaffa ett tillfälligt öfverskott af socker, lydligtvis kali det dock

icke ligga i statens intresse att under dylika förhållanden uppmuntra eu

sådan export, hvilket sannolikt endast skulle tjena till att än vidare framkalla

öfverproduktion. Skulle emellertid godtgörelse af tillverkningsskatten

vid dylik tillfällig export någon gång anses böra förekomma, vore det

väl icke alldeles omöjligt att äfven under nuvarande beskattningssystem

bestämma godtgörelsen på sådant sätt, att den icke komme att innebära

någon exportpremie.

Af hvad nu anförts synes mig framgå, att intet verkligt skäl finnes

att nu eller under den närmaste framtiden ändra det hittills i riket följda,

efter betornas vigt lämpade beskattningssättet.

På sätt i anförande till statsrådsprotokollet den 16 december 1892 af

dåvarande departementschefen erinrades, är, så länge staten utkrafver tull

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

af utifrån iufördt socker, den accis, som pålägges det inom landet tillverkade

sockret — förutsatt naturligtvis, att denna accis är lägre än tullen —

visserligen till formen en beskattning å den inhemska sockertillverkningen,

men till sin egentliga innebörd endast en reduktion af det tullskydd, som

åtnjutes af nämnda tillverkning. Denna uppfattning af hvitbetssockertillverkningsskattens

natur har funnit uttryck i de jemförelsevis invecklade

bestämmelserna rörande sättet för dess påförande, enligt hvilka bestämmelser

skatten, i stället för att direkt påföras med ett visst belopp per ton

betor, skall utgå med en viss bråkdel af gällande råsockertull och under

antagande, att betorna lemna ett visst i författningen angifvet sockerutbyte.

När denna skatt år 1873 infördes i Sverige, bestämdes, att den under de

första tre åren skulle utgå med endast en femtedel af tullen, för att derefter

hvart tredje år höjas med en femtedel, till dess den uppginge till

fyra femtedelar af tullen, men när den andra höjningen skulle vidtaga,

beslöt Riksdagen med afseende å den tillbakagång, som i betodlingen egt

rum, att dermed skulle anstå. Vid den sedermera inträdande- stora och

hastiga utvecklingen inom denna industri befans emellertid det skydd,

densamma åtnjöt, vara väl stort, hvarför Riksdagen år 1891 höjde beskattningen

till belopp, motsvarande halfva tullen, och i sammanhang dermed

begärde en utredning af hela denna beskattningsfråga.

Vid beskattningens införande funnos hvitbetssockerfabriker icke endast

i Skåne, utan äfven i Halland och Östergötland samt invid Stockholm.

Tydligtvis skulle sockerhalten hos betor, odlade på så skilda trakter, vexla

rätt mycket. Den komité, som den 28 september 1872 afgaf förslag till

förordning angående beskattningen, ansåg dock, att ett utbyte af 7V2 procent

råsocker tills vidare kunde antagas såsom ett lämpligt medeltal för de delar

af landet, i hvilka hvitbetssockertillverkning då bedrefs. Riksdagen nedsatte

emellertid beräkningen af utbytet till 6V4 procent, dertill föranledd

af den omständigheten, att ett så högt utbyte som 7V2 procent då ännu

icke blifvit i landet uppnådt mer än under kampanjen 1865—66, då det

uppgick till 8,l procent. Af de uppgifter, som lemnats i 1892 års komitébetänkande,

framgår, att sockerutbytet under de tio första åren efter beskattningens

införande visserligen steg något, men dock icke mera, än

att medeltalet för alla de tio åren var 8,2 procent; det största utbytet under

dessa år, 8,9 procent, erhölls 1881—82. Under de derpå följande åtta åren

gick utvecklingen fortare; medelutbytet af socker, reduceradt till första

produkt, var för dessa år 9,43 procent, högst 10,42 procent år 1887—88.

Under sådana förhållanden fans ingen anledning att längre bibehålla

den för skatteberäkningen faststälda låga utbytessiffran 61/, procent, hvilken,

då den antogs, visserligen temligen noga angaf betornas verkliga sockerhalt.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25. 15

1892 års komité anförde ock, att då det verkliga utbytet under de åtta

åren 1883—1884 till och med 1890—1891 i medeltal uppgått till nyssnämnda

belopp 9,43 procent, ehuruväl det år 1890—1891 endast utgjorde

9,02 procent och vid en fabrik samma år allenast 8,13 procent, så borde

utbytet i enlighet med de af komitén tillkallade sakkunniges yttranden

fastställas till 9 procent. ■ Nämnde sakkunnige förklarade i en såsom bilaga

till komitébetänkandet tryckt promemoria, att de ansåge, att man på industriens

dåvarande ståndpunkt, äfven med fästadt afseende å en möjlig, men

ingalunda säker förbättring under de närmaste 6 å 7 åren, icke kunde

anslå utbytet till mera än sistnämnda procenttal. Denna beräkning af utbytet

godkändes såväl af Eders Kongl. Maj:t som af Riksdagen, ehuruväl

den minskning i tullskydd, som tillverkarne genom den höjda utbytesberäkningen

komme att lida, ansågs icke böra drabba dem till hela sin

utsträckning på en gång, utan först successivt inträda, i enlighet hvarmed

också bestämdes, att utbytet skulle beräknas under det närmaste tillverkningsåret

till 7 Va och under det derpå följande till 81/4 procent.

En sådan anordning af beskattningen, att utbytesberäkningen bör följa

det verkliga utbytet så nära som möjligt, synes vara den enda rigtiga,

emedan då, och endast då, storleken af det skydd, som industrien åtnjuter

genom sockertullen, blir fullt tydlig och derigenom äfven lättare att reglera,

hvilket i förekommande fall bör ske genom jemkning af förhållandet mellan

skatten och tullen å råsocker.

Efter den år 1893 beslutade förhöjningen af utbytesberäkningen har

hvitbetssockerindustrien utvecklat sig ännu hastigare än förut, ej endast

till omfånget, utan äfven i afseende å sockerutbytet. Under det att detta,

såsom nyss nämndes, under åren 1883—1891 i medeltal uppgick till 9,43

procent och derunder endast två gånger nådde öfver 10 procent, har det

sedermera varit respektive 9,88, 10,31, 11,08 och 11,21 procent och synes

äfven för innevarande tillverkningsår komma att utgöra omkring 11 procent,

hvarvid särskildt är att märka, att båda åren 1893—1894 och 1894—1895

.samtliga fabriker hade mer än 10 procent utbyte med blott ett enda undantag,

nemligen fabriken vid Karpalund, som sistnämnda år, fabrikens första

kampanj, endast hann till 9,75 procent, men, om den fått tillfälle att under

nu afslutade kampanj sjelf afverka sina betor, säkerligen erhållit mer än

10 procent utbyte. År 1894—1895 hade 8 fabriker till och med öfver

11 procent utbyte, 4 mellan 10Va och 11 procent, en 10,47 procent samt

den återstående, såsom sagdt, 9,75 procent utbyte af socker, allt reduceradt

till första produkt.

Med fästadt afseende härpå borde, under iakttagande af nyss nämnda

grundsats, att utbytesberäkningen bör följa det verkliga utbytet så nära

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

som möjligt, numera sockerutbytet af betorna i och för skattens påförande

beräknas till 11 eller åtminstone 101/.» procent. I öfverensstämmelse med

det tillvägagående, som iakttogs vid den förra höjningen af utbytesberäkningen,

torde likväl äfven den nu erforderliga höjningen endast successivt

böra genomföras. Då emellertid samtliga fabriker numera hunnit ett utbyte,

öfverstigande 10 procent, torde beräkningen af utbytet utan betänklighet

kunna redan från och med instundande tillverkningsår bestämmas till 10

procent. Då år 1893 beslut fattades om successiv förhöjning af utbytesberäkningen,

bestämdes, såsom förut blifvit erinradt, terminerna mellan

hvarje förhöjning till endast ett år, men då anledning ej finnes att vänta

en fortsatt, lika hastig stegring i sockerutbytet som under de senaste åren,

synes ett något längre anstånd mellan de successiva skatteförhöjningarna

nu böra medgifvas tillverkarne och den nästa förhöjningen, som torde böra

bestämmas till 10:/2 procent, lämpligen böra inträda först med tillverkningsåret

1898—1899. Deremot torde det icke vara skäl att redan nu fatta

något beslut om den tidpunkt, från hvilken utbytet bör beräknas till 11

procent, utan synes frågan om en sådan ytterligare förhöjning böra komma

under öfvervägande först efter det förhöjningen till 10V2 procent tillämpats

två eller tre år.

Enligt nuvarande bestämmelser skulle den inhemska råsockerindustrien

egentligen åtnjuta ett skydd af 11,75 öre per kilogram råsocker, men då

den verkliga utbytesprocenten rätt mycket öfverstiger den för skatteberäkningen

antagna, är skyddet för närvarande icke obetydligt högre. Det

utgjorde tillverkningsåret 1893—94 15,5 öre, år 1894—95 14,9 öre, år

1895—96 (under antagande af 11 procent verkligt utbyte) 13,9 öre och

skulle, under antagande af samma verkliga utbyte med skatten beräknad

efter 10 procent, utgöra 12,8 öre samt med skatten beräknad efter 10V2

procent 12,3 öre, således ändock något mer än ett hälft öre utöfver det

egentligen afsedda beloppet.

Huruvida detta skydd, 11,75 öre, bör anses rigtigt afvägdt och huruvida

således den nuvarande bestämmelsen, att tillverkningsskatten skall

utgå med halfva tullen, bör bibehållas, är åter eu helt annan fråga. Af

de i kontroll- och justeringsbyråns promemoria meddelade uppgifter framgår,

att de svenska hvitbetssockerfabrikerna för närvarande leverera sitt

råsocker till raffinaderierna till ett pris, som med ungefär 3V2 öre för

kilogram understiger priset å utländskt råsocker. Detta synes utvisa, att

skyddet under nuvarande förhållanden åtminstone icke är för lågt samt

att det icke heller torde blifva detta, äfven om detsamma genom utbytesprocentens

höjning skulle minskas från nuvarande 13,9 öre ända till 11,75

öre, d. v. s. med något mer än 2 öre. Att minska skyddet under sist
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 25.

nämnda belopp, 11,75 öre, torde emellertid under nuvarande förhållanden

å den internationella sockermarknaden och med afseende å den rådande

osäkerheten inom den tyska sockerbeskattningen, särskild! i fråga om

exportpremier, icke vara rådligt, hvarför det nu gällande förhållandet

mellan tillverkningsskatt och tull synes böra tills vidare lemnas oförändradt.

Skulle emellertid genom en eventuel höjning af exportpremierna för socker

i vissa främmande länder den svenska sockerindustriens ställning komma

att undergå en väsentligare förändring, lärer frågan om det belopp, hvartill

under sålunda förändrade förhållanden tullen å råsocker bör bestämmas,

få komma under öfvervägande.

För innevarande år är inkomsttiteln hvitbetssockertillverkningsafgift

beräknad till 7,000,000 kronor. Vid bifall till den föreslagna förhöjningen

i utbytesberäkningen, enligt hvilken utbytet från och med den 1 nästkommande

september skulle beräknas 1 procent högre än för närvarande,

komme på hvitbetssockertillverkningsafgiften för innevarande ar att uppstå

ett öfverskott, motsvarande det förhöjda belopp, hvarmed sagda afgift

kommer att utgå under instundande höst. Då betafverkningen visa! allt

större tendens att koncentreras på höstmånaderna och särskild! sistlidet

år till större delen bragts till slut under hösten, torde man kunna antaga,

att kampanjen 1896—1897 skall till större delen infalla under kalenderåret

1896. Tillverkningsskatten för detta år kan derför beräknas komma

att uppgå till 7,780,000 kronor eller i rundt tal 7,800,000 kronor och att

sålunda lemna ett öfverskott af 800,000 kronor.

Då med nu gällande beräkning af sockerutbytet livitbetssockertillverkningsafgiften

beräknats för år 1897 till samma belopp som för ar 1896

eller 7,000,000 kronor, bör enligt nyss angifna beräkningsgrund skatten

äfven för nästkommande år kunna beräknas till 7,800,000 kronor. Härigenom

skulle alltså uppstå en statsinkomst, utöfver de vid^ affattande! af

statsverkspropositionen beräknade, af 800,000 kronor, och da tilläggsbevillningens

uppgift i allmänhet är att fylla hvad uti statsverkets öfriga tillgångar

brister samt densamma således icke bör anlitas i vidsträcktare manän

som för detta ändamål är erforderligt, torde Riksdagen komma i till,

fälle att vidtaga en nedsättning med motsvarande belopp i den af Eders

Kongl. Maj:t för år 1897 föreslagna tilläggsbevillning. Med afseende å den

af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen år 1892 uttalade grundsats, att grundskatterna

borde ersättas och medel till lindringar i rustnings- och roteringsbesvären

anskaffas, icke genom indirekta konsumtionsskatter, utan genom

direkta och förmögenhetsskatter, bör visserligen tilläggsbevillningen, i den

mån densamma erfordras för att ersätta grundskatterna samt bereda medel

till rustnings- och roteringslindringen, anses i viss mån hafva en annan

Bill. till liiksd. Vrot. 1890. 0 Hand. 1 Afd. 23 Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

natur än hvad nyss blifvit sagd! Afskrifningen af grundskatter samt

lindringen i rustning och rotering har emellertid, äfven om den år 1885

beslutade afskrifningen och lindringen med 30 procent tages med i beräkningen,

ännu icke fortskridit längre, än att afskrifning och lindning egt

rum med ett sammanlagdt belopp af omkring 6,160,000 kronor. Å andra

sidan hafva ökade statsinkomster beredts genom höjning af bevillningen

för jordbruksfastighet från 3 till 6 öre för hvarje fulla 100 kronor af

taxeringsvärdet, hvilket ansetts medföra en ökning i bevillningssumman

af omkring 660,000 kronor, äfvensom genom införande af arfsskatt och

ökning af stämpelskatten, genom hvilka sistnämnda åtgärder vunnits en

till 1,800,000 kronor beräknad ökning i statsinkomst. Lägges härtill den

föreslagna tilläggshevillningen af 4,680,000 kronor, uppkommer en summa

af 7)140,000 kronor, hvilken med 980,000 kronor öfverstiger summan af

hittills skedd afskrifning af grundskatter samt lindring i rustning och

rotering. En nedsättning med 800,000 kronor i beloppet af tilläggsbevillningen

kunde sålunda icke anses vara oförenlig med ofvan anförda grundsats

om sättet för beredande af ersättning för grundskatterna samt rustnings-

och roteringsbesvären.»

I anledning af Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition har herr J. II. G.

Fredholm väckt motion, n:o 235, inom Andra Kammaren, hvilken motion

likaledes blifvit till bevillningsutskottet hänvisad. Denna motion är af

följande lydelse:

»Ehuru Riksdagen så nyligen som år 1893 besluta ändrade bestämmelser

angående beskattningen å den inhemska sockertillverkningen, föranleddes

likväl Riksdagen, på grund af denna tillverknings hastiga utveckling,

att redan det derpå följande året ingå till Kongl. Maj:t med en skrifvelse

i ämnet. Med anledning af denna har nu Kongl. Maj:t i propositionen

n:o 38 till innevarande Riksdag framlagt förslag till ytterligare ändring

i de grunder, hvarefter beskattningen skall utgå.

Med afseende på denna hvitbetssockerindustriens hastiga uppblomstring

och deraf följande täta ändringar i beskattningen, hvilka ej kunna annat

än framkalla oro och öka risken vid denna närings bedrifvande, torde det

måhända icke böra anses förmätet, om man drager klokheten af hela denna

beskattning i tvifvelsmål, eller öfverflödigt att underkasta beskattningens

verkningar en närmare granskning.

Belysande för den omgestaltning af det allmänna betraktelsesättet,

som i mångt och mycket under de sista femtio åren egt rum, är den olika

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

uppfattning om sockrets betydelse för lifvet och hushållningen, som är

rådande nu mot fordom.

Förr i tiden ansåg man sockret för att vara, om icke just skadligt,

så dock öfverflödigt. Ur helsosynpunkt ansågo några, att det hetsade,

andra, att det angrep bröstet, många höllo före, att det förorsakade osund

fetma, under det andra förmenade, att det framkallade en farlig magerhet;

de flesta voro ense om att det skadade tänderna och magen. I stället för

att såsom förut hafva varit ett njutningsmedel för få, har sockret nu blifvit

ett näringsmedel för alla. Med det hos menniskan befintliga starka begäret

efter socker skulle detta säkerligen, i mycket högre grad än hvad

som redan nu är fallet, hafva blifvit såsom näringsmedel användt, om det

icke genom höga skatter så ofantligt fördyrades.

Den framskjutna plats i hushållningen, som med rätta bör tillkomma

sockret både såsom närings- och konserveringsmedel, har det hittills hindrats

att intaga genom dess af beskattningen framkallade höga pris. Omsättningens

storlek grundar sig på allmänhetens köpförmåga, och denna, som

för de flesta är mycket begränsad, åter på varans pris i marknaden. Sockrets

billiggörande ökar derför konsumtionen i en ovanligt hög grad, hvilket

blifvit af erfarenheten på det tydligaste ådagalagdt.

Från år 1840 till år 1850 föll sockerpriset på verldsmarknaden med

omkring 50 procent, steg derefter återigen med ett uppnådt maximum i

slutet på 1850-talet till år 1875 och har sedermera varit i ett ständigt

fallande. 1895 betingade sockret icke mer än ijerdedelen så högt pris

som 1840 och icke ens hälften så högt som år 1875. Att inom vårt land

priset å socker icke följt dessa prisvexlingar på verldsmarknaden beror

naturligtvis på de störande rubbningar i prisen, som sockertullen medfört.

Tullen utgjorde per kilogram:

År

Råsocker

År

Raffinad

1846—52................

............. 21 öre

1846—52

................................ förbud

1853—57................

............. 16 »

1850—57

................................. 35 öre

- -

—

1858—65

............................... 30 »

1858—67|

1873—78| ..............

............. 18 >

1866—671

1873—781

I ................................ 28 »

1868—72

1879--i ............

............ 23,5»

1868—721

1879--

| ............................... 33 »

I hvad mån sockerförbrukningen inom landet ökats och på hvad sätt

prisen å den inhemska marknaden vexlat framgår af följande jemförelse:

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

Priset per kilogram

Förbrukning Råsocker Raffinad

År

per

individ

utan

tull

med

tull

utan tull

med

tull

1851....................

................. 3 kilogram

36

öre

57

öre

—

—

1855..................

................. 4

»

67

»

83

»

—

—

1868....................

................ 5

»

58

»

82

»

73

öre

106

öre

1871...................

.................. 6

»

61

»

85

»

80

»

113

»

1875 ....................

.................. 8

»

51

»

69

»

57

»

85

»

1882....................

................ 9

46

»

70

»

60

»

93

»

1883....................

.................. 10

»

46

»

70

»

57

»

90

»

1888 ...................

................. 11

»

33

»

57

»

40

»

73

»

1891....................

.................. 12

»

28

»

52

»

35

»

68

»

1892.....................

................. 13

»

28

»

52

»

37

»

70

1893...................

................ 14

»

29

»

53

>

37

»

70

»

1894...................

................. 14,6

»

25

»

49

»

32

»

65

»

1895...................

.................. 17

»

20

»

42

»

25

»

54

Hvilket inflytande priset å socker utöfvar på förbrukningen visar sig

ännu tydligare genom att för året 1890 med hvarandra jemföra sockerkonsumtionen

och råsockertullen i några länder. I England, der sockret

är tullfritt, var förbrukningen 34,6 kilogram per individ och hade ökats

med en tredjedel sedan sockertullen på 1870-talet afskaffades. I Danmark,

med en tull af 6 öre per kilogram, var förbrukningen 18 kilogram; i

Tyskland med en tull af 26 öre 10,6; i Frankrike med en tull af 43 öre

14 och i Ryssland med en tull af 34 öre 4 kilogram pr individ.

Det stora prisfall, som egt rum i artikeln socker, är hufvudsakligen

att tillskrifva den i de flesta af Europas länder införda tillverkningen af

hvitbetssocker. Efter att försök med sådan tillverkning blifvit i slutet af

förra århundradet gjorda i Tyskland, infördes hvitbetssockerindustrien i

Frankrike i början på detta århundrade och derefter i Ryssland, som redan

1820 hade 38 fabriker i gång, hvilket antal nu är tiodubbladt, Det var

dock först på 1830-talet, som denna industri började blifva mera fast

grundad. Under nämnda årtionde infördes hvitbetssockertillverkningen i

Tyskland, Österrike, Danmark och Sverige.

Den första hvitbetssockerfabriken i Sverige anlades 1837 i Malmö och

den andra i Lund följande året. Begge upphörde dock helt snart. Bättre

gick det för den i Landskrona 1838 anlagda fabriken, som egde bestånd

till år 1845. Under detta hvitbetssockerindustriens första skede torde tillverkningen

i årligt medeltal ej hafva uppgått till 5,000 kilogram. Utbytet

af socker var endast något öfver 3 proc. Den förnämsta orsaken till

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningutskottets Betänkande N:o 25. 21

Landskronafabrikens undergång torde, utom olämpliga tillverkningsmetoder,

hafva0 varit det stora prisfall å socker, som under 1840-talet egde rum.

År 1854 återupptogs tillverkningen vid Landskronafabriken, och från

denna tid kan man i den inhemska sockerproduktionen urskilja fyra utvecklingsperioder.

Under den första 1854—69 var Landskronafabriken

ensam i gång och ökade sin tillverkning från 1,287 till 9,790 deciton med

ett sockerutbyte af 6,3 proc. Under den andra perioden 1870—83 anlades

fabriker i Stockholm, Halmstad, Vadstena, Ljung, Öja och Arlöf. Alla,

utom den sistnämnda, stupade inom kort, och 1875 nedbrann Landskronafabriken.

Tillverkningen under denna period var i årligt medeltal omkring

12,400 deciton och utbytesprocenten 7,3. Tredje perioden började

1884 med 2 fabriker och slutade 1890 med 6. Under denna period ökades

utbytesprocenten från 8 till 9,5 och tillverkningen mer än fyrdubblades

samt slutade våren 1890 med under den sista kampanjen erhållna 14,265

ton socker. Den ijerde och sista perioden började tillverkningsaret 1890

—91 med 6 fabriker, hvilka tillsammans tillverkade 20,630 ton och slutade

1895—96 med 18 fabriker. Tillverkningen under detta år var något

mindre än under året 1894—95, då den var som högst och hvarunder

erhölls 72,890 ton socker efter ett utbyte af 11,6 procent.

Med denna hvitbetssockerindustriens storartade utveckling pa sista

tiden har det blifvit möjligt att med inhemsk produktion fylla landets

behof af socker, och dermed har denna industri inträdt i ett helt annat

stadium än förutvarande.

Sockerinförseln har nu så godt som upphört. Denna införsel utgjorde

åren 1885—89 i årligt medeltal för raffinad 11,600 ton och för råsocker

27,800. Importen af raffineradt socker, hvaraf icke längre sedan än år

1890 infördes 11,505 ton, har år 1895 nedgått till 837 ton och af råsocker,

hvaraf 1890 infördes 29,968 ton, till 3,309 ton. Införseln af sirup, som

år 1885 var 7,570 ton, har deremot sedan dess nära nog fördubblats och

utgjorde år 1895 13,370 ton.

Sockerindustrien omfattar för närvarande 16 hvitbetssockerfabriker

och 3 saftstationer samt 7 fristående raffinaderier. rIillverkningsaret 1894

—95 afverkades vid 14 råsockerfabriker och 3 saftstationer, hvilka under

kampanjen tillsammans sysselsatte omkring 4,000 arbetare, 628,480 ton

betor. Deraf erhölls ungefär hälften i betinassa till fodermedel och 72,890

ton råsocker, eller 70,450 ton reduceradt till lista produkt, samt omkring

17,500 ton melass. Antager man värdet på betmassan till 30 öre per

deciton, på sockret reduceradt till lista produkt till 42 öre per kg., samt

på melassen till 2’/2 öre per kg, så skulle hela tillverkningen hafva

motsvarat ett värde af omkring 31 millioner kronor, hvartill bör läggas

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

det ökade värde sockret erhöll genom raffineringen och hvilket torde kunna

uppskattas till något öfver 3 millioner kronor.

Med afseende på den statsekonomiska betydelsen intager sockerindustrien

med ett tillverkningsvärde af 34 millioner kronor det tredje rummet bland

landets näringar efter den mekaniska jernindustrien med 50 millioner och

yäfvener na med 38 millioner kronor i tillverkningsvärde. Men sockerindustriens

ekonomiska betydelse stannar icke dervid. För odlingen af de

1894—95 afverkade betorna togos i anspråk omkring 21,000 hektar af

första klassens jord och genom odlingen tillfördes de dermed sysselsatta

landtbrukarne en inkomst af omkring 12,5 millioner kronor, och staten

erhöll derjemte för nämnda tillverkningsår en skatt af 5,862,000 kronor.

Man kan dock knappast säga, att hvitbetssockerindustrien ännu blifvit

här i landet fullt nationel. Den snabba utvecklingen har icke medgifvit

detta. Alla för tillverkningen nödiga apparater hafva tagits från Tyskland

och äfvenledes det för sockerhalten i betan så vigtiga betfröet. Måhända

får man tillskrifva sistnämnda omständighet, att sockerutbytet här är 1

procent lägre än i Tyskland, hvilket ogynsamma förhållande dock motväges

deraf, att vigten på en betskörd per hektar här är större än i förenämnda

land; man uppgifver ända till 10 procent. I så fall skulle den större

skörden motväga den mindre sockerhalten, och sålunda synas ej naturförhållandena

lägga hinder i vägen för att tillverkningen af hvitbetssocker

skall kunna blifva såsom imhemsk näring fast rotad.

Huru dermed än må förhålla sig, är dock hvitbetssockerindustrien på

grund af den höga sockertullen (L00 procent af varans värde) i högre

grad än andra näringar beroende af det stöd, som lagstiftningen kan åt

densamma skänka. Hade icke staten genom ett högt tullskydd gjort allt

för att uppmuntra denna näring, så hade den alldeles säkert icke kunnat

sa snabbt utveckla sig som den gjort. Med detta höga skydd har också

den osäkerhet i beskattningshänseende, hvarunder betsockerindustrien de

senare åren lefvat, icke kunnat lägga hinder i vägen för utvecklingen.

Från början var det inom landet tillverkade sockret ej belagdt med

särskild tillverkningsskatt, men detta blef slutligen på grund af den höga

sockertullen en nödvändighet, här liksom i utlandet. Hvitbetssockeraccisen

infördes såsom råvarubeskattning i Frankrike 1839 och i början på 1840- talet i Tyskland och Österrike. Här infördes samma beskattningssätt genom

förordningen af den 30 maj 1873, enligt hvilken det till 6x/4 procent beräknade

sockerutbytet af de afverkade betorna belädes med en tillverkningsafgift

uppgående till 1Jb ai gällande tullsats. Afsigten var, att denna skatt

skulle för hvart tredje år höjas med x/5 af tullsatsen, men denna höjning

stannade vid 2/5 ända till 1891, då skatten bestämdes till y, af tullen.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

Utbytesprocenten bibehölls likväl oförändrad, oaktadt sockerutbytet ständigt

ökades, ända till 1893, då det bestämdes, att den utbytesprocent, efter

hvilken skatten skulle beräknas, så småningom skulle höjas till 9 procent,

hvilket för de flesta fabriker blef gällande från hösten 1895. Följden af

att sockerutbytet i verkligheten utgjort iner än det beräknade har varit

den, att då skyddet vid en tullsats å råsocker af 23,5 öre per kg.

rätteligen skulle hafva varit 11,75 öre, har det faktiskt utgjort 15,5 öre

åren 1893—94, 14,9 öre 1894 — 95 och 13,9 öre 1895—96.

I utlandet, der man likasom här började med att beskatta råvaran,

blef man af omständigheterna nödsakad att öfverföra beskattningen på den

färdiga produkten i samma stund sockerindustrien utvecklade sig derhän,

att produktionen af socker motsvarade landets behof deraf, och fråga sålunda

uppstod om att börja på allvar exportera. Detta skedde i Tyskland och

Österrike 1888, och från 1887 har Frankrike en blandad material- och

produktbeskattning. Då emellertid skatten skulle vid utförsel restitueras,

visade det sig snart, att denna restitution medförde en premiering af det

exporterade sockret, och då alla med hvarandra konkurrerande länder voro

angelägna om att befrämja exporten, lade detta hinder i vägen för exportpremiernas

borttagande, oaktadt försök dertill gjordes på Londonerkonferensen

1887. Sockerpremien utgår nu per deciton med 1,75 kronor i

Österrike, 4 kronor i Belgien och Holland och med 4,52 i Frankrike; i

Tyskland är ifrågasatt 3,55. Under sådana förhållanden lärer export af

socker från något annat land ej kunna ega rum, utan att äfven der exportpremie

medgifves.

Det märkliga kretslopp, som sockerindustrien genomlupit på beskattningens

område, kan sammanfattas sålunda: Sockertullen var ursprungligen

en ren finanstull och en bland de mest gifvande i vårt liksom i andra

länder. • Då på grund af den inhemska hvitbetssockerfabrikationen tillförseln

af utländsk vara aftog, och inkomsten af sockertullen minskades, lades för

att kompensera denna minskning eu skatt på den inhemska sockertillverkningen

till en början i form af materialskatt, hvilken dock på långt när ej

uppvägde tullskyddet. Nästa steg var, att den inhemska sockertillverkningen

utvecklade sin produktion utöfver landets behof, och det blef då nödigt att

exportera öfverskottet. Det var då ej mer än billigt, att staten restituerade

skatten på det socker, som utfördes, men detta nödvändiggjorde införande

af produktbeskattning med åtföljande för staten högst dyrbar kontroll.

På det emellertid den inhemska fabrikationen icke skulle lida någon förlust

på utförseln af produktionsöfverskottet, lemnades vid restitutionen en

så riklig godtgörelse, att den verkade som en utförselspremie. Genom det

höga tullskyddet och utförselsprernien i förening sattes sockerfabrikanterna

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

då i tillfälle att hålla höga pris på det socker, de afyttrade till sina landsmän,

och att i utlandet sälja sockret till underpris. Konkurrensen mellan

sockerexportörerna från olika land förmådde dem att på den utländska

marknaden underbjuda hvarandra så mycket de kunde, och i denna sträfvan

understöddes de hvar och en af sitt lands regering genom ökade utförselspremier,

och dermed började sockerkriget. Utgående från önskan att genom

skydd befrämja den inhemska tillverkningen, har man slutligen i

fråga om näringsskyddet förts in på öfverdrifternas väg. Man kan svårligen

gå längre i det bakvända än att på lagstiftningens väg tvinga sockerfabrikantens

landsmän att skatta till honom, ej blott för den del af hans

tillverkning, som de sjelfva förbruka, utan ock för att sätta honom i tillfälle

att tillhandahålla utlänningen den andra delen af hans tillverkning

till ett pris, som understiger produktionskostnaden.

Vi stå nu vid början af detta kretslopp i beskattning. Det vill då

synas, att vi böra låta oss angeläget vara att med aktgifvande på den

erfarenhet, som i andra länder blifvit vunnen, i tid söka undvika att fortsätta

på den beskattningens väg, på hvilken andra länder med ingen fördel

för dem sjelfva, men väl med stora uppoffringar, slagit in. Hvad som i

det hänseendet bör göras, bör dock göras snart, ty utvecklingen i hvitbetssockerindustrien

går hos oss på grund af det höga näringsskydd, denna

industri är i besittning af, framåt med jättesteg. Den areal, som för nästa

kampanj, 1896—97, är kontraherad att användas till betodling, lär uppgå

till ej mindre än 28,300 hektar, och efter 300 deciton betor pr hektar

och ett sockerutbyte af 10% kommer sålunda sockerproduktionen att för

nästa år uppgå till 85,000 ton, eller 10,000 ton mer, än hvad som högst

här i landet blifvit konsumeradt.

Närmast till hands ligger att genom ökad beskattning hålla tillverkningen

nere under det inhemska sockerbehofvets gräns. Alla försök i den

vägen hafva dock hos oss hittills visat sig vara förgäfves. En annan utväg

skulle vara att absolut icke medgifva, någon restitution för utfördt socker,

men detta skulle vara detsamma som exportförbud, och med ett så betydligt

produktionsöfverskott, som man har att motse, skulle detta utan

tvifvel för sockerindustrien medföra en kris af betänklig verkan.

Att sockerindustrien, i olikhet med andra näringar, skall med fog

kunna göra anspråk på, att staten ständigt skall mellankomma för att på

lagstiftningens väg reglera produktionen, kan naturligtvis icke bero på

annat, än att sockertillverkningen utgör föremål för särskild beskattning.

Att den blifvit detta, har sin historiska förutsättning i sockertullen. Då

vi ännu icke hade någon eller mycket ringa inhemsk tillverkning af socker,

utgjorde denna tull en af statens förnämsta inkomstkällor. Under åren

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

1886—90 medförde denna tull i årligt medeltal för statsverket en inkomst

af nära 11,5 millioner kronor, eller mer än grundskatterna; år 1895 inbragte

den icke ens 2,5 millioner kronor. Att det för statsverket skall

vara nödigt att i mån af behof ersätta denna brist på 9 millioner med

någon annan inkomst är tydligt, men det kan ifrågasättas, om det derför

skall vara nödvändigt att beskatta just den inhemska sockertillverkningen.

Må man dervid besinna, att det för den stora allmänheten alltid

torde komma att förefalla oförklarligt och i högsta måtto obilligt att med

särskild skatt belägga en inhemsk näring, hvarigenom det svenska arbetet

koinmer att försvåras i stället för att underlättas; och vid skatters åläggande

är det allt annat än klokt att förbise den uppfattning, allmänheten

gör sig om deras rättvisa och billighet. Vidare må man ihågkomma, att

enligt det tullpolitiska system, som förut varit här i landet rådande, utgick

man från den åsigten, att de artiklar, som nödvändigheten bjuder att tullbeskatta,

må, så vidt ske kan, väljas bland dem, som — uifder det de i

vidsträckt omfattning ingå i konsumtionen utan att dock för denna vara

oundgängliga — icke äro föremål för inhemsk tillverkning. • Enligt denna

åsigt skulle således sockret icke nu vidare tullbeskattas. Men icke blott

enligt denna frihandelsvänliga åsigt, utan äfven enligt nu rådande tullpolitiska

åsigter bör så icke heller ske mer än till en viss grad, ty ur

skyddssystemets synpunkt har tullen en annan uppgift än den, som från

frihandelsståndpunkt plägar tilläggas densamma, eller att allenast utgöra

ett medel att skaffa statsverket inkomster. Den bör nemligen enligt sistnämnda

åsigt i främsta rummet afse att bereda erforderligt skydd för

landets näringar, och för den skull bör nedsättning ske i de tullar,

hvilka förut af rent finansiela skäl varit åsätta vissa varor, som med

ganska betydliga belopp ingå i den allmänna årliga konsumtionen inom

landet. Då vi nu faktiskt hafva ett skyddssystem hos oss infördt, så är

det af synnerlig vigt, att landet hommer i åtnjutande af de fördelar, ett

sådant system medför, och ej blott af dess olägenheter. Huru man sålunda

än må betrakta saken, så kan en nedsättning af sockertullen ej

vara annat än politiskt-ekonomiskt rigtig.

Till hvilken grad sockertullen bör nedsättas blir då endast beroende

på det skydd, som kan anses behöflig! för den inhemska sockertillverkningen.

Med det tullskydd af 13,9 öre per kilogram, som sockerindustrien

nu faktiskt åtnjuter, har det för denna industri varit möjligt att på den

inhemska marknaden sälja sitt socker till ett pris, som med 3,4 öre pr kilogram

understiger det pris, som det utländska sockret måste betinga. Ett tullskydd

af 10,5 öre, eller säkrare 11 öre per kilogram, synes sålunda böra

vara tillräckligt.

Bih. till Riksd. Prot. 188b‘. -5 Sami. 1 Afd. 2ä Haft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsulskottets Betänkande N:o 25.

Det är emellertid klart, att om man sätter tullen å råsocker till detta

belopp, så kan naturligtvis sockerindustrien icke vidare betala någon särskild

tillverkningsskatt, och en nedsättning af sockertullen till det belopp,

som är behöfligt för att åt den inhemska sockerindustrien bereda ett tillräckligt

tullskydd, kommer sålunda att oundgängligen nödvändiggöra hvitbetssockeraccisens

afskaffande. Huru berättigadt ett sådant tillvägagående

än må vara ur teoretisk synpunkt, torde det dock, innan man bestämmer

sig för något sådant, vara högst behöfligt att söka göra klart för sig,

hvilka verkningar ett afskaffande af hvitbetssockeraccisen skulle medföra.

Hvad då först sjelfva hvitbetssockerindustrien beträffar, så är det

tydligt, att denna, frigjord från hvarje störande ingrepp i produktionens

vilkor från statens sida, skulle komma i samma läge, som landets alla

öfriga näringar, med undantag för bränvinsbränningen, och beredas tillfälle

att utveckla sig i öfverensstämmelse med här rådande förhållanden. Utan

tvifvel skola* fabrikanterna under sådana omständigheter icke underlåta att

vidtaga alla de åtgärder med afseende på ett befrämjande af betodlingen

och förbättring i tillverkningsmetoderna, som de kunna, för att minska

den stora risk, som nu är med tillverkningen förenad. Antagligen skulle

dervid ansträngningarna i första hand komma att rigtas på att skaffa oss

ett för vårt klimat passande betfrö, och då det lyckats Tyskland att genom

en rationelt bedrifven fröodling högst väsentligt öka såväl sockerhalten

som renhetsgraden hos betan, så torde af sådana ansträngningar ett likartadt

resultat vara att förvänta äfven hos oss. För öfrigt skulle nog

konkurrensen på detta område som på andra framkalla för våra förhållanden

passande förbättringar och derigenom göra denna industri till en

i sann mening nationel.

För allmänheten skulle en nedsättning i tullen å råsocker till 11 öre

per kilogram medföra en besparad utgift af 12,5 öre för hvarje kilogram

förbrukadt socker, som vid en total förbrukning af 75,000 ton för landet

skulle medföra en besparing i dettas utgift för socker å 9Vs millioner kronor.

Men detta skulle icke blifva den enda följden af sockerprisets nedgång i

priset till 70 å 75 procent af det nuvarande. Genom detta sockrets billiggörande

skulle det utan tvifvel här liksom i England finna en betydligt

ökad användning vid vissa tillverkningar, såsom likörer, bärviner, porter,

sylter, marmelad, drops, biscuits och konserver, och då man tager i betraktande,

att förenämnda näringsgrenar på grund af det i England billiga

sockret der erhållit en utveckling, som göra dem i statsekonomiskt hänseende

icke mindre betydande än sockerindustrien i andra länder, så kan

man väl förstå, hvilket fruktbärande inflytande på vårt lands näringslif

en sådan nedsättning i sockerpriset skulle medföra. Tydligt är äfven, att

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25. 27

derigenom skulle uppstå en stor ökning i konsumtionen af socker, hvilken

i sin ordning skulle möjliggöra en större tillverkning än den, som under

nu rådande förhållanden synes hafva nått sitt maximum.

Vid den nu helt flygtigt gjorda granskningen af de sannolika verkningar,

som ett afskaffande af hvitbetssockeraccisen och en i samband

dermed stående sänkning af sockertullarna skulle medföra för allmänheten,

hvitbetssockerindustrien och näringslifvet- i öfrigt, har det icke visat sig,

att resultaten skulle blifva ogynsamma, snarare har man att med stor

sannolikhet antaga motsatsen. Annorlunda gestaltar sig visserligen förhållandet

med hänsyn till statsverkets inkomster; ty det är uppenbart, att

dessa skola komma att af accisens borttagande och tullarnes nedsättande

högst väsentligt minskas. I fråga om sockerbeskattningen är likväl detta

icke någon nyhet. Med det beskattningssätt, som med afseende å socker

under detta årtionde varit rådande, har statsverkets inkomster af denna

beskattning alltjemt minskats, både absolut och relativt taget; och väl att

märka är, att detta inträffat, under det konsumtionen inom landet ökats

med 30 procent och tullen varit oförändrad, samt accisen höjts med 25

procent och tillika ett högre sockerutbyte lagts till grund lör accisens

utgörande. Huru förhållandena i förenämnda hänseende gestaltat sig under

åren 1890—95 kan inhemtas af följande jemförelser. Dervid har blifvit

antaget, att det under en vinterkampanj tillverkade hvitbetssockret förbrukas

det kalenderår, under hvilket kampanjen afslutas, och vidare att

raffineradt socker förvandlas till råsocker efter 110 procent och sirap efter

50 procent.

Tillverkning, införsel och förbrukning skulle då hafva varit i ton:

Tillverkadt

Infördt

Summa

Införsel af

Förbrukning

råsocker

råsocker

råsocker

Raffinad

Sirup

af socker

1890

14,626

29,934

44,560

11,539

10,588

62,546

1891

20,632

23,640

44,272

8,070

10,228

58,263

1892

26,843

24,446

51,289

6,705

11,000

64,164

1893

29,920

25,576

55,496

4,629

11,775

66,475

1894

43,168

17,097

60,265

4,201

12,253

71,012

1895

72,890

3,309

76,200

837

13,373

83,807

Den inkomst, som statsverket haft af hvitbetssockeraccisen och sockertullarne,

har varit i tusentals kronor:

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25,

Accis

T u

i i

Statsverkets

hela

inkomst

Råsocker

Raffinad

Sirap

Summa

1890

803.8

7,034,4

3,807.8

1,058.8

11,901.0

12,704.8

1891

1,282.1

5,555.5

2,663.2

1,022.8

9,241.5

10,523.6

1892

1,909.8

5,744.7

2,212.8

1,100.1

9,057.6

10,967.4

1893

2,037.5

6,245.4

1,526.4

1,177.4

8,949.2

10,986.7

1894

3,294.6

4,017.8

1,385.2

1,225.2

6,628.2

9,922.8

1895

5,861.8

777.6

276.2

1,337.3

2,391.1

8,252.9

Statens inkomst af hvitbetssockeraccisen har varit betydligt mindre,

än man dermed afsett. Den utgick intill 1 september 1891 med 2/fl och

derefter med hälften af tullen. Vid bestämmandet af denna skattesats

hade man naturligtvis förestält sig, att den skulle utgå på allt det tillverkade

sockret, Men på grund deraf, att sockerutbytet vid tillverkningen

i verkligheten blef betydligt större, än hvad man till grund för accisens

utgörande beräknat, blef i sjelfva verket en icke obetydlig del af produktionen

skattefri.

Afverkade

betor

Utbytes-procent

Skattefritt

socker

Statens

förlust på

Accis- och

tullbeskatt-

Ton.

verklig

beräknad

Ton

accisen

Kr.

ning per kg.

förbrukadt

socker

1890

136,813

10.69

6.25

6,074

571,000

21.9 öre

1891

218,229

9.45

»

6,990

657,300

18.0 »

1892

260,064

10.32

»

10,630

1,244,200

17.1 »

1893

277,443

10.78

12,600

1,478,100

16.5 »

1894

373,962

1 1.54

7.50

15,130

1,777,600

12.6 »

1895

628,480

11.60

8.25

23,000

2,702,800

8,431,000

9.7 *

Häraf framgår, att statens inkomst af sockerbeskattningen, som 1890

utgjorde 12,7 millioner kronor, år 1895 nedgått till 8,25 millioner kronor

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

29

och sålunda under nämnda tid minskats med nära 4,5 millioner kronor.

Ensamt derigenom, att staten till grund för hvitbetsaccisens utgörande lågt

en för låg utbytesprocent tillika med de lindringar i beskattningen, som

medgifvits nyanlagda fabriker, har uppstått en totalförlust af nära 8,5

millioner kronor under åren 1890—95. Att statsverkets förluster under

nämnda tid skulle hafva blifvit betydligt mycket större, om icke förbrukningen

under samma tid ökats med 30 procent, framgår deraf, att

statens inkomst i accis och tull på hvarje kilogram förbrukadt socker

nedgått från 21,9 öre år 1890 till 9,7 öre år 1895, eller med mer än

hälften.

Dessa statsverkets minskade inkomster skulle dock icke vara mycket

att beklaga, om befolkningen i besparad skatt hade vunnit hvad statsverket

förlorat i inkomst. Men så har icke varit fallet; ty då sockertullarne

varit oförändrade, har priset på den inhemska marknaden kunnat

hållas så mycket högre än priset på verldsmarknaden som tullen utgör.

Då en alltjemt minskad andel af detta öfverpris kommit statsverket till

godo, har följden deraf blifvit, att en deremot svarande ökad andel fallit

befolkningen till last. Denna senare del har ökats från 1890, då den utgjorde

1,0 öre per kilogram, till 13,8 öre per kilogram 1895, eller rättare,

om man gör afseende på det prisfall af 3,4 öre, som under sistnämnda år

egde rum, på grund deraf att importen så godt som upphörde, till 10,4

öre per kilogram. Vid en total förbrukning af 75,000 ton gör detta för

befolkningen en icke synlig utgift af 7,8 millioner kronor, endast och

allenast för att sätta statsverket i stånd att kunna af den inhemska sockertillverkningen

utkräfva lika mycket i skatt — en skatt, som förbrukarne,

d. v. s. befolkningen, naturligtvis i sista hand äfven få betala. Afskaffade

man åter accisen och nedsatte råsockertullen till 1 l öre pr kilogram,

hvilket torde få anses som ett tillräckligt tullskydd, så skulle statsverket

visserligen gå i mistning af all inkomst på sockerbeskattningen med undantag

af den obetydliga tullinkomst, som då kunde uppstå på införd sirup

och raffinad, men befolkningen skulle göra en besparing af 91/:! millioner

kronor, utom hvad som kunde komma den till del i nedsatt tull å sirup.

Den ökade inkomst, som för kampanjen 1896—97 är beräknad att

vinnas genom den i den kongl. propositionen föreslagna förhöjningen i

utbytesberäkningen, utgör 800,000 kronor, och höjer detta belopp hvitbetstillverkningsafgiften

till 7,800,000 kronor. Antaget att staten vid förlust

af denna inkomst skulle utkräfva ett lika stort belopp i form af andra

skatter, så återstode likväl för befolkningen på de besparade O1/» millionerna

en behållning af V/2 million, med hvilket belopp den kunde minska det

offer, som den nu får göra ensamt för upprätthållandet af en inhemsk

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

sockertillverkning. Hvad som i och för detta ändamål återstode vore då

något öfver 6 i stället för nu öfver 7V2 millioner. Äfven detta belopp

komme måhända vissa år att betydligt minskas, emedan om hvitbetssockertillverkningen

frigöres från all extra beskattning, så kommer nog konkurrensen

att hålla prisen nere, eftersom ingen export gerna kan komma

i fråga, då inga exportpremier kunna ifrågasättas. Landet i sin helhet

skall då komma att dela fördelarna och olägenheterna af vexlande sockerskördar,

så att vid god skörd sockerpriset faller och tvärtom.

Med det öfverskott å statsverkets inkomster, som under de senare

åren uppstått, torde det emellertid icke till en början blifva behöflig! att

med andra skatter fylla hela det tomrum, som afskaffa!)det af hvitbetssockeraccisen

skulle medföra i statens budget. Det saknas dock icke utväg

att redan nu fylla detta tomrum till nära hälften genom att för ändamålet

anlita ett annat beskattningsobjekt. Ingen läreV väl bestrida, att

tobaken, såsom enbart ett njutningsmedel, dertill lämpar sig vida bättre

än sockret, som är ett näringsämne. Då i Norge tullen å tobak utgår

med 1,75 kronor pr kilogram och i England med ända till 6,30 kronor, så

torde man här utan fara kunna höja den från 1 till 2 kronor, och redan

en sådan höjning skulle för statsverket medföra en ökad inkomst af omkring

31/, millioner kronor.

Ett afskaffande af hvitbetssockertillverkningsafgiften och en i samband

dermed stående sänkning af sockertullarne torde sålunda kunna låta

genomföra sig utan någon känbar uppoffring för statsverket, men deremot

till stor ekonomisk fördel för samhället i dess helhet. Vida vigtigare än

de ekonomiska fördelarne skulle de indirekta följderna af mer omnämnda

afgifts afskaffande utan tvifvel blifva. I främsta rummet blefve staten

derigenom befriad från att år efter annat syssla med frågan om, huru

man på bästa sätt skall reglera sockerindustrien, en fråga, som, för hvarje

gång den återkommer, uppträder i en allt mera svårlöst form. Vidare

blefve hvitbetssockerindustrien då i tillfälle att oberoende af hvarje förmynderskap

fritt utveckla sig efter sina förutsättningar såväl med afseende

å lokala förhållanden i olika landsdelar som i sitt förhållande till jordbruket,

och slutligen kunde man genom sockrets billiggörande hafva att

förvänta en uppblomstring af andra näringsgrenar, i hvilkas tillverkningar

socker ingår, hvaraf helt naturligt skulle följa icke blott en ökad sockerkonsumtion,

utan också eu ökad sockerproduktion.

Tydligt torde dock vara, att en reform af en sådan ekonomisk betydelse

för staten, industrien och befolkningen som denna icke kan genomföras,

utan att regeringen deråt egnar allvarlig uppmärksamhet och derom

framlägger föi’slag för Riksdagen. På grund deraf och med anledning af

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25. 31

Kongl. Maj:ts proposition n:o 38 till innevarande Riksdag tillåter jag mig

hemställa:

att Riksdagen i skrifvelse till Konungen behagade anhålla, det täcktes

Kongl. Maj:t till nästkommande Riksdag framlägga förslag till hvitbetssockertillverkningsafgiftens

afskaffande och i samband dermed till sockertullarnes

sänkande till sådana belopp, att de bereda hvitbetssockertillverkningen

ett tillräckligt, men väl afpassadt tullskydd.»

Mot Kongl. Maj:ts förslag får utskottet erinra, att den af Kongl. Maj:t

föreslagna utbytesberäkningen under de två närmaste af verkningsåren synes

vara för låg. Den vid den kongl. propositionen fogade, i finansdepartementets

kontroll- och justeringsbyrå uppgjorda tablå öfver hvitbetssockerfabrikernas

utbyte af socker, reduceradt till första produkt, visar nemligen,

att utbytet vid samtliga fabriker inom landet utgjort för 1894 —1895 års

kampanj i medeltal 11,21 procent och endast vid tva fabriker understigit

10,5 procent. Vid en af dessa fabriker beräknas dock ännu, på grund af

stadgandet i 2 § 2 mom. af förordningen den 19 maj 1893, utbytet till

2 procent lägre än hvad enligt samma förordning eljest skall ske. Utskottet

anser derför, att någon fara för industriens bestånd och utveckling ej

förefinnes samt ej heller någon orättvisa tillfogas densamma, derest den

föreslagna förhöjningen till 10,5 procent träder i kraft redan med nästa

afverkningsperiods början. På grund häraf och då erfarenheten dessutom

ådagalagt, att utbytesprocenten hittills varit i ständigt stigande, så att

någon minskning deraf för framtiden icke torde vara att befara, har utskottet

funnit anledning att icke biträda den kongl. propositionen i hvad

den medgifver en lägre beräkning af utbytesprocenten intill den 1 september

1898.

Hvad herr Fredholms motion angår, så innebär det deri framlagda

förslaget en genomgripande förändring i vilkoren för sockertillverkningsindustriens

bedrifvande och skulle medföra en betydlig förändring i vårt

beskattningsväsen. Hvilket inflytande på ifrågavarande industris ställning

tillverkningsafgiftens afskaffande skulle komma att medföra, kan

utskottet icke fullt bedöma. Deremot är det uppenbart, att förslagets

antagande skulle medföra en minskning i statsverkets inkomster af minst

8 millioner kronor. Fn sådan minskning skulle icke utan största svårighet

kunna ersättas genom andra skattetitlar, hvarförutom sockerkonsumtionen

enligt utskottets åsigt är ett synnerligen lämpligt föremål för beskattning,

i det att socker förbrukas i betydligt större mängd af de förmögnare

klasserna inom samhället än af de fattigare. I följd häraf finner utskottet

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

sig icke kunna tillstyrka, att skrifvelse af sådant innehåll, som herr Fredholrn

föreslagit, till Kongl. Maj:t aflåtes.

Utskottet hemställer fördenskull,

l:o) att Riksdagen måtte i anledning af Kongl.

Maj:ts ifrågavarande proposition besluta,

att § 2 i förordningen om beskattning af hvitbetssockertillverkningen

i riket den 19 maj 1893 skall erhålla

följande förändrade lydelse:

Det enligt § 1 beskattningspligtiga råsockret beräknas

efter de för tillverkningen använda betornas vigt

sålunda, att ett hundra kilogram råa (ej torkade) hvitbetor

antagas lemna ett utbyte af tio och ett hälft kilogram

socker;

samt att berörda § i dess sålunda förändrade lydelse

skall lända till efterrättelse från och med den 1 september

1896, dock att för fabrik, som, på grund af

gällande bestämmelser om beräkning af utbytet i vissa

fall, redan kommit i åtnjutande af lägre utbytesberäkmng.

än den i allmänhet stadgade, sagda bestämmelser,

sa vidt enligt dem utbytet vid fabriken skall beräknas

i visst förhållande till utbytet vid äldre fabrik, fortfarande^

skola för den i omförmälda bestämmelser afsedda

tid lända till efterrättelse; samt

2:o) att herr Fredholms motion icke måtte till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 23 april 1896.

På bevillningsutskottets vägnar.

H. CA VALLI.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bill. till Rikad. Prot. 1896*. 5 Sami. 1 Afd. 23 Häft.

Bil. A

i

Tillverkningen vid samtliga hvitbetssockerfabriker i riket.

Tillverkningsår

Antal fabriker

Afverkade

betor

Ton

Utbyte af råsocker

c

Utbyte af melass £

Utbyte i procent i betvigten

lista

2:dra

3:dje

Summa

Ton

DO

et-

ts

►Ö

H

O

P->

0

P?

ert-

to

B*

►Ö

O

eu

£

03

Ä

cd’

O

a.

0

t*

ert-

Summa

råsocker

Redu-

cerad

Summa3)

Melass

produkt

Ton

1885—1886

3

43,260

3,364,1

417,9

137,0

3,919,0

1,367

7,7 8

0,9 6

0,32

9,06

8,71

3,16

1886-1887

3

56,385

4,772,8

833,8

200,2

5,806,8

1,607

8,4 6

1,48

0,36

10,30

9,80

2,8 5

1887—1888

3

83,605

7,453,9

1,338,6

383,6

9,176,1

2,487

8,9 2

1,60

0,4 6

10,9 8

10,4 2

2,9 7

1888—1889

4

86,111

7,348,3

1,197,2

335,2

8,880,7

3,179

8,53

1,39

0,3 9

10,31

9,82

3,6 9

1889-1890

4

136,813

12,075,8

2,005,1

544,6

14,625,5

4,278

8,8 3

1,46

0,40

10,69

10,19

3,13

1890-1891

6

218,229

17,169,2

2,714,0

748,4

20,631,6

7,124

7,8 7

1,24

0,34

9,4 5

9,02

3,2 6

1891—1892

8

260,064

22,663,o

3,186,5

993,o

26,842,5

7,628

8,71

1,23

0,38

10,3 2

9,88

2,9 3

1892—1893

10

277,443

25,161,6

3,617,5

1,140,8

29,919,8

7,940

9,0 7

1,30

0,4 1

10,7 8

10,31

2,86

1893—1894

10

373,962

36,732,6

4,895,4

1,539,5

43,167,5

9,539

9,82

1,31

0,4 1

11,54

11,08

2,55

1894—1895

!)17

628,480

63,717,5

7,638,4

1,534,6

72,890,5

2) 17,500

10,14

1,22

0,2 4

11,60

11,21

2) 2,80

1 1895—1896

'') 18

538,709

—

—

—

—

1

'') Inberäkna^ 3 s. k. saftstationer.

2) Approximativt.

3) Andra produkt reduceras genom multiplikation med 0,7 5, tredje produkt med 0,6 5.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

Bil. B.

Hvitbetssockerfabrikernas utbyte af socker, reduceradt till

första produkt.

1890-1891

1891-1892

1892—1893

1893-1894

1894-1895

Arlöf.....................................

9,02

10,50

10,52

11,77

11,86

Säbyholm ..............................

8,7 7

10,33

10,54

11,66

11,75

Staffanstorp ...........................

9,52

9,94

10,73

11,02

11,64

Trelleborg ..............................

9,25

9,59

10,16

10,42

11,38

Helsingborg ...........................

9,41

9,7 6

10,41

10,38

10,5 5

Örtofta...................................

8,13

9,15

9,71

10,87

10,7 2

Jordberga .............................

9,67

10,43

10,92

11,35

Kefiinge .................................

9,84

10,58

11,84

12,2 5

Hököpinge .............................

9,93

10,87

11,59

Engelholm ..............................

—

9,52

10,34

10,72

Svedala

10 47

Köpinge .................................

10,5 9

Karpalund..............................

—

9,75

Roma.......................................

11,53

Samtliga fabriker

9,02

9,88

10,31

11,08

11,21

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

35

Reservationer:

af herr Cavalli, som ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till

Kongl. Maj:ts proposition oförändrad;

af herr friherre von Schwerin;

af herr Fredholm, med hvilken herrar Collander, G. Jansson, S. M.

Olsson och Lundström instämt:

»I den kongl. propositionen n:o 38 visas, sid. 19, ’att sockerutbytet

af betorna i och för skattens påförande bör beräknas till 11 eller åtminstone

IOV2 procent’, och tillika uttalar Kongl. Maj:t den meningen,’att

utbytesberäkningen bör följa det verkliga utbytet så nära som möjligt’.

Af denna anledning och då erfarenheten derjemte ådagalagt, att sockerutbytet

af betorna varit i ständigt stigande, har Kongl. Maj:t föreslagit

en höjning i utbytesprocenten såväl den 1 september 1896 som den 1

september” 1898. Utskottet har nu uttalat sig endast om den höjning,

som skall inträda den 1 september 1896, men icke yttrat sig om utbytesprocentens

rätta storlek för framtiden. Visserligen finner jag för min

del rigtigt, att Riksdagen icke nu, genom att i sistnämnda hänseende fatta

beslut, binder sin handlingsfrihet att framdeles bestämma utbytesprocenten

efter sig företeende förhållanden, men det vill dock synas mig, att utskottet

icke bort hafva alldeles underlåtit att framhålla, hurusom i en nära framtid

en höjning af utbytesprocenten utöfver den af utskottet nu föreslagna kan

blifva af omständigheterna påkallad. Och då ingen bättre än Kongl. Maj:t

kan vara i tillfälle att. bedöma, om och när behofvet af en ytterligare

höjning inträder, synes mig, att utskottet hade bort uttala en säker förhoppning

om att Kongl. Maj:t icke skall underlåta att med uppmärksamhet

följa hvitbetssockertillverkningens utveckling och för Riksdagen

framlägga förslag till ytterligare höjning af utbytesprocenten, när anledning

dertill förekommer.

Då ändamålet med den af mig väckta motionen icke varit något

annat än att fästa uppmärksamheten på åtskilliga med sockerbeskattningen

förknippade omständigheter, hvilka synts mig vara af beskaffenhet att böra

i tid beaktas, och då detta ändamål i och med motionens väckande blifvit

vunnet, kan jag icke hafva något synnerligt att invända mot utskottets

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bevillningsutskottets Betänkande. N:o 25.

beslut att afstyrka bifall till den hemställan, hvari min motion utmynnat,

allrahelst som deri begärts icke blott en utredning af de i motionen berörda

förhallandena, utan äfven förslag till deras ordnande i en viss angifven

rigtning. Deremot vill det synas mig, som utskottet både kunnat

och bort i motiveringen hafva till beaktande framhållit det i min motion

påpekade faktum, som vid tiden för den kongl. propositionens afgifvande

icke var kändt, nemligen den så högst betydligt utsträckta odling af

hvitbetor, som under detta år kommer att ega rum. Genom att, så som

sig vederbort, hafva framhållit detta faktum skulle utskottet icke heller

hafva kunnat underlåta att något taga i betraktande de sannolika följder,

som denna utsträckta betodling kommer att nästa år medföra.

Da utskottet emellertid uraktlåtit detta, må det tillåtas mig att här

något belysa denna sida af sockerfrågan. I min motion har jag uppgifvit,

att den areal, som är kontraherad att under innevarande år användas till

betodling, uppgår till ej mindre än 28,300 hektar, och denna uppgift har

inom utskottet blifvit bekräftad. Efter en till 300 deciton per hektar beräknad

skörd af hvitbetor lemnar denna areal 850,000 ton betor. Med

ett sockerutbyte af endast 10 1/2 procent komma dessa betor att under nästa

kampanj, 1896 97, lemna 90,000 ton råsocker. Denna qvantitet öfver
stiger

med 20 % hvad som af socker förut blifvit härstädes högst konsumeradt.

Vid detta förhållande kan man svårligen afvärja den frågan:

Skall denna så betydligt ökade sockerqvantitet också kunna inom landet

förbrukas? Det förefaller föga sannolikt, att detta skall låta sig göra på

annat vilkor, än att priset a socker kommer att på den inhemska marknaden

högst betydligt nedgå. Enda sättet, hvarpå man skall kunna förebygga

ett alltför stort och för sockerindustrien måhända ruinerande prisfall,

blir då att söka öfverföra en del af öfverskottet till utlandet. Detta

kan dock icke ske, med mindre man erhåller restitution af den erlagda

skatten.

Man torde derför med en icke ringa grad af säkerhet kunna antaga,

att redan nästa riksdag frågan om restitution af erlagd skatt vid utförsel

af socker kommer att dragas under Riksdagens pröfning, och redan nu

torde man kunna förutsäga, att denna fråga icke skall kunna lösas utan

att medföra afsevärda förluster för såväl statsverket som sockerindustrien.

Da förhållandet alltid varit, att det verkliga sockerutbytet varit större än

det som lagts till grund för skattens beräkning, skall redan en restitution

till samma belopp som skatten, eller lika med halfva tullen, komma att

för statsverket medföra förlust. Men med en endast till detta belopp

faststäld restitution skall icke någon export af socker kunna komma till

stånd utan att för sockerbruken medföra förluster, och den fråga, som med

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

all sannolikhet kommer att underställas nästa Riksdag till afgörande, blir

då den, huru man på bästa sätt skall kunna reducera förlusterna för statsverket

och för sockerindustrien till minsta möjliga dimensioner»;

samt af herr Bruhn, som ansett, att utskottet bort föreslå Riksdagen

att antaga Kongl. Maj:ts proposition med den ändring, att sockerutbytet

skulle beräknas till 10 procent endast till den 1 september 1897.

Bill. till Riksd. Prot. 18.90. 5 Sami.

1 Afd. 23 Häft.

6

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.