Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning af Kongl. Maj ds proposition angående vissa ändringar i gällande förordning angående stämpelafgiften.

1896-04-28 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1896:26, Betänkande i anledning af Kongl. Maj ds proposition angående vissa ändringar i gällande förordning angående stämpelafgiften.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

1

N:o 26.

Ant. till Riksd. kansli den 28 april 1896, kl. 3 e. m.

Betänkande i anledning af Kongl. Maj ds proposition angående

vissa ändringar i gällande förordning angående stämpelafgiften.

I en till bevillningsutskottet hänvisad proposition, n:o 53, har

Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att besluta, att §§ 3 och 37 i förordningen

angående stämpelafgiften den 9 augusti 1894 skola i nedannämnda

delar erhålla följande förändrade lydelse:

§ 3.

1 afseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med

de här nedan i 7 § nämnda undantag, denna tariff:

Bevis, produktions-,-----

» om registrering, tecknadt å

ordning för aktiebolag eller

stadgar för förening för

ekonomisk verksamhet eller

å protokoll om beslut an- gående ändring i sådant

bolags ordning eller sådan

förenings stadgar eller å

framställning om medlems

inträde i eller afgång ur

sådan förening:...................

1 Afd.

2 Afd.

3 Afd.

4 Afd.

5 Afd.

Kr.

•

ö.

Kr.

ö.

Kr.

fr

Ö.

it

Kr.

ö.

Kr.

ö.

— 1-

Bill. till Riksd. Prot. 1896. 0 Samt. 1 Afd. 24 Iliift. (N-.O 26).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

Instrument: — — — — — —

Kallelse å okände borgenärer i

anledning af ansökning om

tillstånd att nedsätta aktiebolags

kapital........................

Kallelsebref i anledning af ansökning

om tillstånd att

nedsätta aktiebolags kapital

eller till aktieegare om bolagsstämma

eller till medlem

af registrerad förening

om sammanträde...............

» i mål

angående

1 Afd.

Kr.

2 Afd.

Kr.

3 Afd.

4 Afd.

Kr.

ofritt

Kr.

5 Afd.

Kr.

Protokoll vid underdomstol, om

förordnande eller entledigande

af förmyndare--

» vid underdomstol, om förordnande

af gode män eller

liqvidatorer enligt lagen

om aktiebolag eller lagen

om registrerade föreningar

för ekonomisk verksamhet

Resolution, kommunikations-, —

» angående föreläggande enligt

lagen om registrerade

föreningar för ekonomisk

verksamhet ........................

_fritt_

-fri

Underrättelse eller uppgift rörande

utmätning —--

» angående beslut om vägrad

registrering af anmälan till

aktiebolagsregistret eller

föreningsregistret ...............

-fri.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

§ 37.

Har genom misskrifning eller annorledes stämpel blifvit för sitt

ändamål obrukbar, må densamma, helarksstämpel likväl allenast så framt

det blad, hvarå stämpeln är satt, är ostympadt, hos försäljningsman

utbytas mot annan stämpel. Dylikt utbyte må äfven ega rum för stämpel

å vexel, som på grund af uteblifvet godkännande återgått till vexelutställaren,

då af denne blifvit ådagalagdt, att vexeln icke blifvit för

sitt ändamål använd. Vid utbyte, som här är omförmäldt, skall för hvarje

stämpel betalas 3 öre.

Stämplar — — — erhållits.

Af den kongl. propositionen bilagdt utdrag af protokollet öfver

finansärenden den 10 april 1896 inhemtas, att chefen för finansdepartementet

vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t anfört följande:

»Sedan Kongl. Maj:t under den 28 juni 1895 beslutit lagar om

aktiebolag, om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet, om

aktiebolag, som drifva försäkringsrörelse, samt om registrering af bankaktiebolag,

har inom justitiedepartementets lagbyrå blifvit uppgjord en

promemoria om de ändringar i gällande förordning angående stämpelafgiften,

hvilka af omförmälda lagars innehåll ansåges böra föranledas;

och har chefen för nämnda departement med skrifvelse den 11 oktober

1895, för den vidare behandling, som kunde finnas erforderlig, till finansdepartementet

öfverlemnat berörda promemoria, som är af följande lydelse:

l:o. Nya tariffsatser infogas:

för kungörelse i anledning af ansökan om tillstånd att nedsätta

aktiebolags kapital (lagen om aktiebolag 26 § 2 inom.);

för kungörelse i anledning af ansökan om upplösning af aktiebolag

eller registrerad förening (lagen om aktiebolag 55 § 1 mom., lagen

om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet 37 § 1 mom.).

För båda slagen af kungörelser lära stämpelpapper böra vara desamma

som för offentlig stämning.

2:o. Stämpelfrihet medgifves:

för bevis om registrering, tecknadt å ordning för aktiebolag eller

stadgar för förening för ekonomisk verksamhet eller å protokoll om

beslut angående ändring i sådant bolags ordning eller sådan förenings

stadgar eller å framställning om medlems inträde i eller afgång ur

sådan förening (lagen om aktiebolag 69 § 3 mom. eller 70 § 2 mom.,

lagen om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet 50 § 2

mom., 59 § 3 mom. eller 60 § 2 mom.);

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

för bevis, att registrering af anmälan till aktiebolagsregistret eller

föreningsregistret blifvit vägrad, (lagen om aktiebolag 68 § 2 mom.,

lagen om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet 58 § 2

mom.);

för kallelsebref i anledning af ansökan om tillstånd att nedsätta

aktiebolags kapital (lagen om aktiebolag 26 § 2 inom.);

för kallelsebref till aktieegare om bolagsstämma eller till medlem

af registrerad förening om sammanträde (lagen om aktiebolag 38 §,

lagen om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet 21 §);

för protokoll, vid underdomstol, om förordnande af gode män eller

liqvidatorer, enligt lagen om aktiebolag 55 § eller lagen om registrerade

föreningar för ekonomisk verksamhet 37 §;

för protokoll eller resolution om föreläggande, enligt lagen om

registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet 58 eller 66 §; huruvida

protokoll skall i dylikt ärende föras, beror på lydelsen af den till

handläggning inom civildepartementet öfverlemnade, ifrågasatta kungörelsen

om föreningsregistrens förande m. m.

Uti infordradt, den 20 sistlidne mars inkommet underdånigt utlåtande

hafva statskontoret och kammarrätten anfört, hurusom uti ifrågavarande

promemoria, med hänvisning till § 26 mom. 2 i lagen om

aktiebolag samt till § 55 mom. 1 i samma lag och § 37 mom. 1 i lagen

om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet, föreslagits, att i

stämpelförordningen skulle införas nya tariffsatser dels för kungörelse

i anledning af ansökning om tillstånd att nedsätta aktiebolags kapital,

dels ock för kungörelse i anledning af ansökning om upplösning af

aktiebolag eller registrerad förening, i båda dessa fall till samma belopp

som för offentlig stämning eller 1 krona.

Beträffande det förra af dessa tillägg hafva embetsverken endast

anmärkt, att åt rubriken syntes böra gifvas samma benämning, hvarmed

den stämpelpligtiga handlingen i åberopade lagrum betecknades, eller:

»kallelse å okände borgenärer». Hvad det senare tillägget vidkomme,

ansåge embetsverken, att, då enligt deras förmenande kungörelse i dessa

fall icke komme att utfärdas i sådan form, att den kunde anses såsom

utgående expedition och såsom sådan med stämpel beläggas, den för

dylik kungörelse föreslagna stämpelafgiften icke borde ifrågakomma.

Mot det föreliggande förslaget, så vidt det afsåge stadganden om

stämpelfrihet för vissa deri angifna handlingar, hade embetsverken ej

annat att erinra, än dels att åt den föreslagna rubriken: »bevis att

registrering af anmälan till aktiebolagsregistret eller föreningsregistret

blifvit vägrad» syntes rigtigare böra gifvas följande lydelse: »Under
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26. 5

rättelse angående beslut om vägrad registrering», och dels att de två

föreslagna nya rubrikerna: »kallelsebref» lämpligen borde sammanslås till en.

I enlighet med hvad sålunda förekommit hafva embete verken föreslagit

vissa tillägg till § 3 i nådiga förordningen angående stämpelafgiften

den 9 augusti 1894 samt dervid tillika meddelat, att, då ännu icke

vore afgjordt, huruvida protokoll skulle föras i ärende rörande sådant

föreläggande, som omförmäldes i §§ 58 och 66 af lagen om registrerade

föreningar för ekonomisk verksamhet, i det af embetsverken uppgjorda

förslaget icke intagits bestämmelse om stämpelfrihet för protokoll

i dylikt ärende.»

Den föreslagna förändringen i § 37 har, enligt hvad af berörda

statsrådsprotokoll framgår, föranledts af en utaf styrelseii för Sveriges

allmänna handelsförening till Kongl. Maj:t ingifven skrift, deri bemalda

styrelse — med förmälan att vid Sveriges allmänna handelsförenings

årsmöte den 13 augusti 1895 upplysts, att sådant utbyte, som enligt §

37 i gällande förordning angående stämpelafgiften vore medgifvet för

den händelse, att stämpel genom misskrifning eller annorledes blifvit

för sitt ändamål obrukbar, vägrats hvad anginge stämpel, åsatt vexelblankett,

hvarå accept sedermera icke erhållits, samt att föreningen med

anledning häraf beslutit öfverlemna åt sin styrelse att, på sätt denna

funne lämpligt, söka åstadkomma sådan rättelse med afseende å tolkningen

af nämnda §, att utbyte ej måtte vägras för stämpel, som blifvit

åsatt dylik vexelblankett — anhållit, att Kongl. Maj: t täcktes taga

berörda angelägenhet i öfvervägande, samt hemstält, huruvida icke, till

undanrödjande af det omförmälda missförhållandet, lämpligen kunde till

ofvan åberopade § fogas ett tillägg, så lydande: »Dylikt utbyte må

äfven ega rum för stämplar till handlingar, innefattande uppdrag om

inkassering af penningar, anvisningar eller icke accepterade vexlar, som

på grund af bristande betalning eller uteblifvet godkännande återgått

till utfärdarne, och af handlingen otvetydigt framgår, att den icke för

sitt ändamål blifvit använd».

Häröfver hafva statskontoret och kammarrätten, enligt hvad

chefen för finansdepartementet vidare anfört, afgifvit underdånigt utlåtande

och deruti till en början anmärkt, att i den föreliggande framställningen

åt det föreslagna tillägget till § 37 gifvits eu vida större

omfattning än den, hvartill det åt bemälda styrelse lemnade uppdrag

bort föranleda, i det att enligt styrelsens förslag rätt till utbyte af

stämplar skulle medgifvas icke blott då stämpel blifvit åsatt vexel, som

på grund af uteblifvet godkännande återgått till utställaren, utan jemväl

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

då stämpel blifvit åsatt handling'', innefattande uppdrag om inkassering

af penningar, anvisning eller vexel, då dylik handling på grund af

bristande betalning återgått till utställaren. Att medgifva stämpelutbyte

på . den grund, att betalning icke erhållits för stämpelbelagd handling

af ifrågavarande slag, vore dock att i fråga om stämpelfrihet införa en

grundsats, som, följdrigtigt genomförd, skulle kräfva en fullständig omarbetning

af lagstiftningen i detta ämne; och redan af detta skäl ansåge

embetsverken något afseende å framställningen i denna del icke böra

fästas.

Embetsverken hafva vidare framhållit, att begagnande af vexlar

vid köpekontrakt, der kontant betalning icke ifrågakomme, måste lända

till reda och ordning samt sålunda och äfven i öfrigt medföra fördel

för dem, som hade sin_ verksamhet inom affärslifvets område; och hafva

embetsverken erinrat, ''hurusom i motiven till det förslag till ny stämpelförordning,

hvilket af dertill utsedde komiterade afgifvits den 27

oktober 1898 och som i hufvudsakliga delar läge till grund för nu gällande

förordning i ämnet, anförts, att de afgifter, som till staten utginge

under form af stämpel, till sin natur vore af två väsentligen

olika slag, nemligen dels sådana, som erlades för expeditioner från

offentliga myndigheter, och dels sådana, som utgjordes med anledning

af vissa rättshandlingar enskilde emellan, samt att, då det förra slaget

af stämpelafgifter allenast afsåge att ersätta staten vissa tjenster, vore

deremot det senare slaget att anse såsom en skatt på öfverflyttning af

värdebelopp från en hand till en annan, alltså ett komplement till inkomstbeskattningen.

Äfven med detta vexelstämpelns syfte vore, efter

embetsverkens tanke, förenligt, att sådana bestämmelser i fråga om

denna stämpel vidtoges, att vexelutställaren icke i något fall nödgades

att för samma aftal vidkännas vexelstämpel två gånger, hvilket skulle

inträffa, om köparen af en vara af någon anledning, exempelvis i fråga

om betalningstiden, icke godkände vexeln, utan återsände densamma

till utställaren och denne utfärdade ny vexel, ändrad i öfverensstämmelse

med köparens önskan. Det kunde ock inträffa, att, då säljaren

hos köparen företedde en vexel för accept, den sistnämnde föredroge

att erlägga kontant betalning. I sådant fall hade den af säljaren utfärdade

vexeln icke vid aftalet kommit till användning, och den å vexeln

anbragta stämpeln borde derföre få utbytas, helst stämpelpligtighet för

räkningar icke vore påbjuden. Till förekommande deraf, att stämpel å

vexel, som varit för sitt ändamål använd, komme att utbytas mot ny

stämpel, erfordrades dock, att vexelutställare, som anmälde stämpel å

vexel till utbyte, skulle ådagalägga, att vexeln ej kommit till använd
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26. 7

ning, hvilket syntes embetsverk^ kunna ske genom framläggande af bref

rörande det aftal, vexeln afsåge, eller annorledes.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hafva embetsverken hemstält,

att första stycket af § 37 i nådiga förordningen angående stämpel - afgiften måtte erhålla följande lydelse: »Har genom misskrifning eller

annorledes stämpel blifvit för sitt ändamål obrukbar, må densamma,

helarksstämpel likväl allenast så framt det blad, hvarå stämpeln är satt,

är ostympadt, hos försäljningsman utbytas mot annan stämpel. Dylikt

utbyte må äfven ega rum för stämpel å vexel, som på grund af uteblifvet

godkännande återgått till vexelutställaren, då af denne blifvit

ådagalagdt, att vexeln icke blifvit för sitt ändamål använd. Vid utbyte,

som här är omförmäldt, skall för hvarje stämpel betalas 3 öre.»

Från den mening, som innehålles i embetsverkens berörda utlåtande,

hafva tre ledamöter varit skiljaktige; och hafva dessa reservanter anfört,

att med den af omförmälda komiterade uttalade uppfattning af vexelstämpelns

syfte blefve vexels stämpelpligtighet icke beroende af den

omständighet, huruvida vexeln kunde användas såsom fordrinsgbevis

och diskonteras, utan fast hellre af det förhållande att den ansåges utgöra

ett uttryck för varu- eller penningetransaktion; att i följd häraf såsom

vilkor för ett sådant utbyte af vexelstämpel, som nu blifvit ifrågasatt,

måste stadgas skyldighet för vederbörande att behörigen styrka, att

den transaktion, som föranledt vexelns utställande, icke kommit till

stånd; att för fullgörande af en dylik skyldighet så afsevärda svårigheter

syntes möta, att medgifvandet i sjelfva verket skulle blifva utan betydelse;

samt att i den föreliggande underdåniga framställningen hvarje

utredning saknades angående beskaffenheten af de skäl, som kunde

förmå en vexelgifvare, till hvilken vexel på grund af uteblifvet godkännande

återgått, att genom utställande af en ny vexel rörande samma

affär som den förra betala dubbel stämpel. Tillika hafva reservanterne

erinrat, att enligt § 22 i vexellagen godkännande af vexel finge inskränkas

till en del af vexelsummau, äfvensom att vexlar och anvisningar,

betalbara vid uppvisandet, i stor mängd utstäldes endast för

inkassering af förfallna bokfordringar; och i fråga om dylika vexlar

hände antagligen ofta, att accept utbeblefve på den grund, att varuemottagaren

föredroge kontant liqvid. På grund af det sålunda anförda

hafva reservanterne ansett sig icke kunna till nådigt bifall förorda den

underdåniga framställningen, utan för sin del hemstält, att densamma

icke måtte till någon Kongl. Maj:ts vidare åtgärd föranleda.

Efter denna redogörelse för hvad i ärendet förekommit, anförde

departementschefen för egen del följande:

opaginerad Kontrollera mot PDF

B Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

Strängt principielt taget vore man visserligen i likhet med nyssnämnde

reservanter berättigad säga, att, då vexelstämpeln vore afsedd

att utgöra en skatt på öfverflyttning af värdebelopp från en hand till

en annan, det för medgifvande af utbyte af stämpel till vexel, som icke

accepterats, icke vore nog att styrka, att vexeln icke användts, utan att det

derjemte borde bevisas, att sjelfva den transaktion, som föranledt vexelns

utställande, icke kommit till stånd, i hvilket fall åter medgifvandet blefve

i det närmaste värdelöst. Detta betraktelsesätt borde också utan tvifvel

vara bestämmande för afgörandet af den föreliggande frågan, derest

vår stämpellagsstiftning, i likhet med ett flertal främmande länders,

vore byggd på den grundsats, att hvarje handling, som utgjorde ett

uttryck för öfverflyttningen af ett värdebelopp från en hand till en

annan, skulle vara underkastad stämpel. Detta vore emellertid så långt

ifrån fallet, att talrika i rörelsen förekommande dylika handlingar, såsom

ointecknade skuldebref, räkningar, qvittenser o. s. v., hos oss voi-e

stämpelfria. Vid sådant förhållande och då en vexel, derå accept icke

erhölles, närmast vore jemförlig med en icke accepterad räkning, syntes

något hinder ur synpunkten af följdrigtighet i stämpelförordningens

bestämmelser icke böra möta för medgifvandet af den af Sveriges allmänna

handelsförening begärda rätten till utbyte af stämpel, i hvad

den afsåge vexel, som på grund af uteblifvet godkännande återgått till

utställaren. Då det i öfrigt vore önskvärdt, att bestämmelserna i stämpelförordningen

i möjligast minsta mån verkade besvärande på användandet

af vexlar vid köpeaftal, der kontant betalning icke egde rum,

samt faran för missbruk förebyggdes genom fordran, att vexelutställaren

skulle ådagalägga, att vexeln icke blifvit för sitt ändamål använd, ansåge

sig departementschefen ega giltiga skäl att tillstyrka, det Kong].

Maj:t ville föreslå Riksdagen att besluta, att § 37 i gällande förordning

angående stämpelafgiften skulle erhålla den förändrade lydelse, som här

ofvan i den kongl. propositionen angifvits.

Mot de i den kongl. propositionen föreslagna förändringarna i §

3 af ifrågavarande förordning har utskottet icke något att erinra.

Vidkommande derefter den föreslagna bestämmelsen rörande rätt

till utbyte af stämpel, som blifvit åsatt vexel, finner utskottet på de af

chefen för finansdepartementet anförda skäl sådant utbyte böra medgifvas

beträffande vexel, som på grund af uteblifvet godkännande återgått

till utställaren. Såsom vilkor för åtnjutande af nämnda rätt stad
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26. 9

gas i Kongl. Maj:ts förslag, att af vexelutställaren skall ådagaläggas,

att vexeln icke blifvit för sitt ändamål använd. Om innebörden af

denna bestämmelse torde kanske tvekan kunna uppstå, i det att, med

hänsyn till det gängse bruket att genom diskontering i bankinrättning

förskaffa sig penningar å vexlar före desammas förfallotid, den uppfattning

kunde hos mången göra sig gällande, att användandet af en

vexel skulle vara liktydigt med dennas diskontering. Det vilkor för

åtjnutande af ifrågavarande rätt, som i förslaget åsyftas, anser utskottet

följaktligen böra till åstadkommande af större tydlighet uttryckas så,

att vexelutställaren skall styrka, att godkännande å vexeln icke erhållits.

Utskottet hemställer derför,

l:o) att Riksdagen måtte bifalla den kongl. propositionen,

i hvad den angår de föreslagna förändringarna

i § 3 af förordningen angående stämpelafgiften

den 9 augusti 1894, samt

2:o) att Riksdagen måtte besluta, att § 37 i samma

förordning skall erhålla följande förändrade lydelse

:

Har genom misskrifning eller annorledes stämpel

blifvit för sitt ändamål obrukbar, må densamma, helarksstämpel

likväl allenast så framt det blad, hvarå

stämpeln är satt, är ostympadt, hos försäljningsman utbytas

mot annan stämpel. Dylikt utbyte må äfven

ega rum för stämpel å vexel, som på grund af uteblifvet

godkännande återgått till vexelutställaren, då af denne

blifvit styrkt, att godkännande å vexeln icke erhållits.

Vid utbyte, som här är omförmäldt, skall för hvarje

stämpel betalas 3 öre.

Stämplar — — — — erhållits.

Stockholm den 28 april 1896.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. C A VALLI.

Bih. till Riksd. Prof. 1896. ö Sami. 1 Afd. 24 Haft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1896:53 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i gällande förordning angående stämpelafgiften. s. 13 i texten
  2. Rskr. 1896:50 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj ds proposition angående ändring i gällande bestämmelser i fråga om beskattning af hvitbetssockertillverkning s. 3 i texten