Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion om nedsättning af tullen å kaffe.

1896-05-04 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1896:29, Betänkande, i anledning af väckt motion om nedsättning af tullen å kaffe.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29.

1

N:o 29.

Ank. till Eiksd. kansli den 4 maj 1896, kl. 2 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om nedsättning af tullen

å kaffe.

I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 189, har herr AT.

Jönsson i Gammalstorp föreslagit, »att Riksdagen behagade besluta, att

kaffetullen från och med den 1 januari 1897 nedsättes till 6 öre per

kilogram.»

Till stöd för detta yrkande anför motionären följande:

»I den mån, som skyddssystemet utvecklats, hafva naturligen frihandelsperiodens

s. k. finanstullar blifvit allt mer otidsenliga. Deras

syfte var att bereda staten behöfliga inkomster, och normen för väljande

af de artiklar, som skulle tullbeläggas, var en helt annan än fallet är

med de verkliga skyddstullarna. Man tog då den artikel, som på samma

gång tålde en tullbeskattning och derjemte rönte så stor förbrukning,

att en tullsats derå inbragte större summor åt statsverket. Vid åsättande

af skyddstullar går man deremot ut från att endast sådana artiklar

böra tullbeläggas, hvilkas producerande äro för landet naturliga

näringar, eller hvilkas tillverkning kan iippammas under hägnet af ett

väl afvägdt skydd.

Bill. till Eiksd. Prot. 1896. <5 Sami. 1 Afd. 27 luft. (N:o 29.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29.

Skyddstullarna afse alltså icke i främsta rummet att bereda staten

ökade inkomster. Men i enlighet med förhållandenas natur medföra de

äfven denna fördel och det tills vidare i en grad, som gjort statens

finanser mycket lysande. Vårt skyddssystem torde då stå på den punkt,

att en reformering kan och bör ske af sådana s. k. finanstullar, genom

hvilka väl inkomster beredas statsverket, men hvilka äro åsätta sådana

artiklar, som ej kunna inom landet produceras, hvarigenom dessa tullar

icke heller i ringaste mån verka skyddande för svensk näring.

En sådan tullsats är den å kaffe.

Utgörande för närvarande 12 öre per kilo, ökar denna tullsats

isynnerhet de fattiges utgifter icke oväsentligt. Kaffe torde nemligen

icke minst i de fattiges hem numera vara en af de vigtigaste nödvändighetsartiklarna,

hvilken det är orättvist att fördyra, då statskassan

numera icke torde vara i behof af den inkomst af något öfver 2 millioner

kronor årligen, hvilken kaffetullen medför, och då genom densamma

icke någon svensk näring skyddas. Det är ock oförenligt med det

skyddsvänliga systemets principer, af hvilka en af de vigtigaste är att

förbättra de arbetande klassernas ställning i ekonomiskt och annat afseende,

att onödigtvis genom tullar fördyra folkets förbrukningsartiklar.

Der tullarna icke skydda svensk näring och svenskt arbete, ligger det

i skyddssystemets både syfte och intresse att borttaga dem eller, der

de skulle behöfvas för statsinkomsterna, lägga dem på sådana artiklar,

hvilkas importerande utifrån rent af hindrar eller förlamar uppblomstringen

af en inhemsk näringsgren.

Genom den prisnedsättning å kaffe, som ett borttagande eller minskande

af kaffetullen skulle medföra, skulle desslikes den fördelen

vinnas, att förbrukning af helt visst icke sällan för helsan vida skadligare

surrogat skulle aftaga.

Då det emellertid måhända skulle orsaka afsevärda rubbningar i

budgeten att på en gång borttaga hela kaffetullen, torde klokheten

bjuda, att den endast successivt må försvinna i den män, som det utan

verklig olägenhet för statsverkets ekonomiska ställning kan ske.»

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29.

Till upplysning i detta ämne får utskottet lemna följande redogörelse

angående införseln af kaffe under de senare åren och den deraf

härflytande tullinkomsten:

Å r

Införsel.

kg.

Tullsats

pr kg.

öre.

Beräknad

tullinkomst

i kronor.

1885..............................

15,453,503

26

4,017,892

1886...''...........................

16,189,492

26

4,209,252

1887..............................

11,542,052

26

3,000,896

1888..............................

12,312,007

26

3,201,086

1889..............................

17,336,015

12

2,080,315

1890.............................

14,856,946

12

1,782,827

1891..............................

16,056,323

12

1,926,755

1892..............................

15,844,786

12

1,901,355

1893..............................

16,371,190

12

1,964,534

1894..............................

17,087,911

12

2,050,540

1895..............................

17,890,000

12

—

Tullsatsen å kaffe nedsattes vid 1888 års riksdag från 26 öre till

12 öre per kilogram. Vid riksdagarne under åren 1890—1892 förekommo

motioner om tullfrihet för kaffe eller nedsättning i tullen derå,

hvilka motioner dock afslogos. Vid 1894 års riksdag yrkades med

anledning af befarad brist i statsverkets beräknade inkomster förhöjning

i tullen å kaffe, men jemväl denna framställning blef afslagen.

Den år 1888 bestämda tullsats, 12 öre per kilogram, är, såsom motionären

erinrat, fortfarande gällande. Den föreslagna nedsättningen af

denna tullsats skulle, under antagande att importen af kaffe komme att

bibehållas vid samma storlek som under de senaste åren, medföra en

minskning i tullinkomsterna af ungefär en million kronor. Om än,

såsom motionären framhållit, statsverkets ställning för närvarande torde

medgifva en dylik nedsättning, finnes det dock enligt utskottets förmenande

ej någon säkerhet för att icke vid ett kommande års statsreglering

behofvet af den genom nämnda åtgärd staten frångångna inkomsten

skulle känbart nog kunna göra sig gällande. Vid sådant förhållande vore

det icke osannolikt, att Riksdagen skulle finna sig föranlåten att till

fyllande af statsverkets behof åter höja tullen å kaffe, en åtgärd, som

läge nära till hands, då kaffetullen hittills utgjort en af landets vigtiga
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29.

ste finanstullar, från hvilken en säker inkomst städse kunnat påräknas.

Sådana vexlingar i tullsatsen för en vara, hvilken i så hög grad som

kaffe är föremål för affärsspekulationer, torde dock för affärslifvets sunda

utveckling vara synnerligen menliga och derför böra så vidt möjligt

undvikas. Utskottet hemställer fördenskull,

att herr Jönssons förevarande motion icke måtte

af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 4 maj 1896.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAVALLI.

Reservation

af herr af Buren.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1896.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.