Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3

1896-02-18 · 12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1896:3, Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

1

tf:o 8.

Ank. till Riksd. kansli den 19 febr. 1896, kl. 12 midd.

Betänkande, i anledning af väckta motioner om ändring af § 22

i kongl. förordningen den 24 Maj 1895 angående villioren

för försäljning af bränvin m. m.

§ 22 i förordningen angående vil koren för försäljning af bränvin m. in.

är af följande lydelse:

1. De afgifter, som enligt denna förordning inflyta för rättigheterna till

minuthandel med eller utskänkning af bränvin, äfvensom den nettovinst på

rörelsen, som bolag i stad enligt § 18 skall afstå, skola på följande sätt

fördelas:

för Stockholms stad:

åtta tiondedelar tillfalla staden, så vida bränvinshandeln är öfverlåten

åt bolag; i annat fall erhåller staden sju tiondedelar;

återstoden insättes i statskontoret;

för annan stad, som ej deltager i landsting:

a) dä bränvinshandeln i staden är öfverlåten åt bolag:

sju tiondedelar tillfalla staden;

en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap;

två tiondedelar insättas i statskontoret;

Bill. till Riksd. Prat. 1396. 5 Sami. I Afd. 3 Häft. (N:o 3).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

b) då bränvinshandel i staden ej är öfver låten åt bolag:

sex tiondedelar tillfalla staden;

en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap;

tre tiondedelar insättas i statskontoret;

för stad, som deltager i landsting:

a) då bränvinshandeln i staden är öfverlåten åt bolag:

fem tiondedelar tillfalla staden;

två tiondedelar tillfalla länets landsting;

en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap;

två tiondedelar insättas i statskontoret ;

b) då bränvinshandeln i staden ej är öfverlåten åt bolag:

fyra tiondedelar tillfalla staden;

två tiondedelar tillfalla länets landsting;

en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap;

tre tiondedelar insättas i statskontoret;

för landsbygdskommunerna:

hela afgiften insättes i vederbörande landskontor, som fördelar densamma

med;

sju tiondedelar till länets samtliga landsbygdskommuner efter folkmängden;
två

tiondedelar till länets landsting;

eu tiondedel till länets hushållningssällskap.

I köping, der jemlikt § 11 mom. 2 minuthandel med och utskänkning

af bränvin blifvit åt bolag öfverlåten, skola försälj ningsafgifterna och vinstmedlen

fördelas efter lika grunder, som här ofvan äro bestämda för stad, i

hvilken bränvinshandeln är åt bolag öfverlåten.

2. De andelar af i näst föregående moment omförmälda medel, som tillfalla

landsting och hushållningssällskap, insättas i vederbörande landskontor.

De andelar åter, som ingå till statskontoret, skola genom dettas försorg fördelas

på rikets samtliga landstingsområden efter folkmängden, med iakttagande

af att folkmängden för hvarje landstingsområde, inom hvithet

ligger stad, som ej deltager i landsting, minskas med samma stads folkmängd.

Af det belopp, som efter denna fördelning tillfaller hvarje landstings
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3. 3

område, ega landstinget och vederbörande hushållningssällskap att uppbära

hvardera en fjerdedel samt landsbygdskommunerna hälften. Fördelningen

mellan dessa senare sker likaledes efter folkmängden.

3. Kärande användningen af de medel, som genom handeln med

bränvin tillflyta städer, köpingar, landsting och hushållningssällskap, skall,

der chefen för finansdepartementet sådant fordrar, redogörelse till nämnda

departement af vederbörande afgifvas.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 48, yrkar herr

G. Odqvist, »att Kiksdagen behagade besluta, att bränvinsförsäljningsmedlen

må hädanefter ingå till staten, samt derifrån, sedan 15 procent afsatts

till statsverkets behof, 17 procent afsatts till landstingen, 5 procent till de

städer, som ej deltaga i landsting och 13 procent till hushållningssällskapen,

skulle återstoden fördelas på alla städer och kommuner; allt efter folkmängden».

Herr J. Anderson i Tenhult har i en likaledes inom Andra Kammaren

väckt motion, n:o 51, anfört såsom sin uppfattning, att ifrågavarande avgifter

eller skatter borde, så länge de funnes till, ingå till statsverket samt

af regering och Kiksdag användas såsom andra statens inkomster; men

att, då städer och andra samhällen, der spirituosaförsäljning egde rum, under

flere år haft förmånen att få behålla största delen af försäljningsskatten, då

landsting, hushållningssällskap och landsbygdens kommuner äfven hade andel

deraf, och då derjemte vederbörande i mer eller mindre mån möjligen beräknat

att för längre tid vara i åtnjutande af sådana inkomster, man vid

förändringen borde gå varsamt till väga och göra indragningar så småningom,

alltid dock med stadigt ögonmärke, att efter några års förlopp hela afgiften

måtte kunna redovisas till statsverket I afsigt att beträda en sådan väg

föreslår herr Anderson, att Riksdagen för sin del måtte besluta, att ofvan

intagna § 22 erhåller följande förändrade lydelse:

§ 22.

1. De afgifter, som enligt denna förordning — — fördelas.

För Stockholms stad:

50 procent tillfalla staden, såvida bränvinshandeln är öfverlåten åt

bolag; i annat fall erhåller staden 40 procent; återstoden insättes i statskontoret

;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande Ko 3.

För annan stad, som ej deltager i landsting:

a) då bränvinshandeln i staden är öfverlåten åt bolag: - 50 procent tillfalla staden;

10 procent tillfalla länets hushållningssällskap;

40 procent insättas i statskontoret;

b) då bränvinshandeln i staden ej är öfverlåten åt bolag:

40 procent tillfalla staden;

10 procent tillfalla länets hushållningssällskap;

50 procent insättas i statskontoret;

För stad, som deltager i landsting:

a) då bränvinshandeln i staden är öfverlåten åt bolag:

40 procent tillfalla staden;

20 procent tillfalla länets landsting;

10 procent tillfalla länets hushållningssällskap;

30 procent insättas i statskontoret;

b) då bränvinshandeln i staden ej är öfverlåten åt bolag:

30 procent tillfalla staden;

20 procent tillfalla länets landsting;

10 procent tillfalla länets hushållningssällskap;

40 procent insättas i statskontoret;

För landsbygdskommunerna:

hela afgiften insättes i vederbörande landskontor, som fördelar densamma

med:

40 procent till länets samtliga landsbygdskommuner efter folkmängden;

20 procent till länets landsting;

10 procent till länets hushållningssällskap;

30 procent ingå till statskontoret.

I köping, der jemlikt § 11 mom. 2 — — öfverlåten.

2. De andelar af i näst föregående moment omförmälda medel, som

tillfalla landsting och hushållningssällskap, insättas i vederbörande landskontor.

Af de andelar åter, som ingå till statskontoret, skall genom dettas

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3. 5

försorg så stort belopp, som svarar mot 20 procent af afgifterna uti samtliga

städer, köpingar och landsbygdskommuner, fördelas på samtliga landstingsområden

efter folkmängden, med iakttagande af att folkmängden för

hvarje landstingsområde, inom hvilket ligger stad, som ej deltager i landsting,

minskas med samma stads folkmängd. Af det belopp, som efter denna

fördelning tillfaller hvarje landstingsområde, ega landstinget och vederbörande

hushållningssällskap att uppbära hvartdera eu fjerdedel samt landsbygdskommunerna

hälften.

rördelningen mellan dessa senare sker likaledes efter folkmängden.

3. Rörande användningen -— — — — afgifvas.

I motion, u:o 163, jemväl inom Andra Kammaren, föreslå herr G.

Jansson i Krakerud samt 48 andra af kammarens ledamöter, att ifrågavarande

paragraf måtte i nedan angifna delar erhålla följande förändrade

lydelse:

»1. De afgifter, som enligt denna förordning inflyta för rättighet till

minuthandel med eller utskänkning af bränvin, äfvensom den nettovinst på

rörelsen, som bolag i stad enligt 18 § skall afstå, skola från och med år

1897 med en tiondedel årligen indragas till statsverket att för dess behof

användas, och skall beloppet för hvarje år ökas med en tiondedel, tills från

och med år 1907 de oafkortad! dit inflyta; återstoden skall under tiden på

följande sätt fördelas:

För Stockholms stad:

_ _ — — — — _ — — — — — — af vederbörande afgifvas.»

Herr Odqvist grundar sitt yrkande dels på den orättvisa, som enligt

hans förmenande ligger i bränvinsmedlens nuvarande fördelning mellan

stads- och landsbygdskommunerna, hvilken icke kunde anses fullt rättvis, då

minsta delen tillkomme sist nämnda kommuner, ehuru dessa vore med

skatter långt högre betungade än städerna, dels ock derpå, att den nuvarande

fördelningen icke verkade godt i moraliskt afseende, då den s. k.

bolagsverksamheten och försälj ningssättet lör öfrigt i allmänhet vore stälda

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

på affär, hvarigenom konsumtionen ökades i stället för att minskas. Sedan

herr Odqvist derpå främstält en jemförelse mellan de belopp, som af försäljningsmedlen

1893—94 tillfallit å ena sidan landskommunerna och å

andra sidan landsting, hushållningssällskap samt stadskommuner och köpingar

med .bolag samt såsom ett efterföljansvärdt exempel framhållit förhållandena

i Schweiz, der nettovinsten af bränvinshandteringen, enligt hvad motionären

kunnat inhemta, inginge till statskassan, som dock deraf behölle endast en

fjerdedel och fördelade öfriga tre fjerdedelar på kantonerna i förhållande till

deras folkmängd, erinrar herr Odqvist, att, då det hufvudsakligen vore landsbygden,

som genom sin konsumtion åstadkomme den höga inkomsten och

äfven finge i sin fattigvård m. m. lida af denna konsumtions menliga

följder, kommunerna på landet äfven borde i helt annan skala än hittills

få åtnjuta inkomsterna af denna handtering.

Herr Anderson har i sin motion främstält den åsigten, att vår nuvarande

lag tilläte eller rent af uppmuntrade en mängd samhällen att, för

att bereda sig stora inkomster, söka göra omsättningen af rusdrycker så omfattande

och vinstgifvande som möjligt. Särskildt gälde detta städerna, der,

om än med aktningsvärda undantag, de styrande på det hela taget syntes

hafva all möda ospard att få spirituosaförsälj ningen sig tillförsäkrad, äfven

om folkmängden vore ringa; i hvilket afseende motionären ville framhålla,

att, enligt den uppgift motionären erhållit, inom landet 27 städer, hvar och

en med mindre folkmängd än 2,000 invånare, deribland 17, som hvar för

sig hade mindre än 1,500 invånare, allesammans hade såväl utskänkningssom

utminuteringsställen. Samtidigt härmed funnes köpingar, jernvägsstationer,

industriella anläggningar samt andra ställen, der folkmängden vore

till och med större, utan att dock rusdrycksförsäljning funnes. Då dessa

senare derförutan kunde reda sig, så kunde man i sanning hafva anledning

fråga, hvarför de samhällen, som kallades städer, i nu antydda fall kunde

hafva större behof af spirituosaförsälj ning än de nyss omnämnda, som saknade

stadsprivilegier. Antagligen vore det ej behofvet hos städernas invånare,

utan snarare förmånen att få åtnjuta försäljningsskatten och dermed

en lätt vunnen inkomst från den omgifvande bygden, som härvid verkade

mest bestämmande. Åt samma håll leddes tankarne, om man öfvervägde

det ej helt och hållet sällsporda förhållandet, att städerna hade sina

krogar och öfriga ställen till försäljning af rusdrycker just vid salutorgen

eller andra mera trafikerade platser, der de för berörda drycker kunde vän ta

så stor omsättning som möjligt, och detta icke minst från den besökande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3. T

landtbefolkningen. Den afgift, som erlades för rättighet att få utöfva spirituösaförsäljning,

vore ju i sjelfva verket en skatteafgift eller, om man så

ville, en bevillning, hvadan det icke kunde vara rigtigt, att den, som erlade

skatten, skulle, om än mycket ojemnt fördeladt, på en omväg få behålla

större delen deraf.

Herr G. Jansson och hans medmotionärer anföra till stöd för sin omförmälda

motion följande:

»Lagstiftningen angående försäljning af bränvin och dermed jemförliga

spirituösa drycker har ända sedan husbehofsbränningen afskaffades ansetts

böra gå i sådan rigtning, att dessa dryckers bruk genom densamma så

mycket som möjligt inskränkes. Man har bemödat sig att göra bränvinet

svåråtkomligt och att undanrödja frestelsen för den enskilde att ockra på

superiet. I sådant syfte var det som det så kallade göteborgssystemet med

dess bolagshandel infördes, hvarigenom innehafvare af rättighet till bränvinsförsäljning

förbindas att afstå all egentlig vinst på denna handtering, hvilken

vinst deremot, tillikamed de stadgade försälj ningsafgifterna, tillfall er kommunerna,

landstingen och hushållningssällskapen. Att kommunerna i synnerhet erhållit

sådan förmån, grundar sig uppenbarligen derpå, att, då det omåttliga bruket

af spirituösa försvagar och i många fall fullständigt förderfvar sina offers

arbetsduglighet och välstånd, detta nödvändigtvis förorsakar samhället många

utgifter för fattig- och sjukvård m. m., hvilka utgifter visst icke skulle

ställa sig så höga, som nu är händelsen, i fall alla iakttoge nykterhetens bud.

Som det emellertid ligger i kommunernas hand att bestämma antalet

försäljningsrättigheter, hvar inom sitt område, inställer sig lätt hos deras

vederbörande frestelsen att genom upplåtandet af ett större antal sådana

rättigheter bereda kommunen en ökad inkomst. Då denna inkomst visst

icke är obetydlig — den uppgår ju särskild! hvad hufvudstaden beträffar

till nära två millioner kronor årligen — så spelar den i de flesta fall eu

mycket stor roll. Förlusten i såväl moraliskt som ekonomiskt afseende

faller deremot ej så tydligt och omedelbart i ögonen. Ett exempel härpå

hafva vi i den för icke länge sedan förekommande krogstriden i eu af landets

köpingar, der kommunalnämnden ifrigt tillstyrkte upprättandet inom

köpingen af ett utminuteringsställe, hufvudsakligen af det skal, att några

tusental kronor derigenom skulle komma samhället till godo, hvilken fördel

så tilltalade jemväl do å kommunalstämma röstberättigade, att majoriteten,

glömsk af det elände och de ökade utgifter, försäljningen skulle hafva fram
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets Betänkande N\o 3.

kallat, biföll den gjorda framställningen. Endast genom en opartisk myndighets

ingripande var möjligt att hindra företaget.

Undertecknade äro för sin del lifligt öfvertvgade derom, att de inkomster,

kommunen erhåller genom hränvinsförsäljning, mer än uppvägas af

den skada, superiet vållar och de ökade utgifter, som deraf föranledas.

Vidtoges derför en anordning, hvarigenom de, hvilka hafva att bestämma

antalet af försäljningsrättigheter inom ett visst område, icke frestades

att taga hänsyn till den möjliga vinsten, utan, som tillbörligt vore,

med oförvillad blick endast såge omsorgen om sedlighetens främjande till

godo, skulle säkert bättre resultat ur nykterhetens synpunkt uppnås. Antalen

försäljningsställen i städerna skulle för framtiden blifva betydligt förminskade,

såsom man kan lära bland annat af den omständigheten, att,

sedan landskommunerna icke hafva direkt inkomst af bränvinsförsäljningen,

de allt mer och mer motsätta sig sådan försäljning inom sina områden.

Enligt vår åsigt vore det lämpligt, att de nu stadgade försäljningsafgifterna,

äfvensom vinstmedlen, inginge till hela sitt belopp till statsverket.

Deras användning skulle då komma att bestämmas af Biksdagen, och möjligen

kunde då något dermed göras till förverkligandet af önskemålet att

bereda ålderdomsunderstöd åt arbetare, hvilket i sin mån skulle minska utgifterna

för eu fattigvård, som mångenstädes är för kommunerna öfver höfvan

betungande.»

Ifrågavarande tre motioner innefatta förslag dels derom, att bränvinsförsäljningsafgifterna

och bolagens vinstmedel skola antingen till en del eller

efter viss tids förlopp helt och hållet indragas till statsverket, dels ock att

större andel af berörda afgifter och vinstmedel skall tilldelas landskommunerna,

än hvad som enligt nu gällande lag tillkommer dem.

Hvad först beträffar frågan om indragningen till statsverket, hafva förslag

i sådant syfte flerfaldiga gånger inom Biksdagen förekommit, hvarvid

utskottet städse motsatt sig desamma. Och, såsom utskottet tillförene framhållit,

anser utskottet, att den för statens räkning skeende beskattningen af

bränvin bör ega rum uteslutande genom tillverkningsskatt, alldenstund den

skatt, som kunde utkräfvas genom indragning af försäljningsafgifter och

handelsvinster, skulle, i händelse den toges i anspråk för statens räkning,

uppbäras på eu onödig omväg, hvarförutom den olikformigt skulle drabba konsumenterna,

i det att de, som på grund af ringare ekonomiska förhållanden

äro hänvisade att göra sina inköp i mindre qvantiteter, få erlägga en jemförelsevis

högre skatt än de, som förmå köpa större myckenhet på en gång,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3. 9

en olikformighet, som endast i anseende till det nuvarande sättet för ordnande

af försäljningen och användandet af de derutaf föranledda afgifter och

inkomster kan anses berättigad och lämplig. Afgifterna för försäljningen

och bolagens vinstmedel böra derför enligt utskottets förmenande, såsom

hittills skett, användas för kommunala ändamål såsom en ersättning för

kommunernas medverkan vid handelns ordnande och en godtgörelse för de

kostnader, som i anledning af varans missbrukande tillskyndas kommunerna

för ordningens upprätthållande, ökad fattigvård m. m. Skälen för denna

åsigt finnas utförligare angifna i dåvarande statsministerns yttrande till

statsrådsprotokollet den 10 januari 1883, hvilket yttrande bevillningsutskottet

i föregående betänkanden angående förevarande fråga åberopat, och till hvilket

utskottet äfven nu hänvisar. Då härtill kommer, att genom försälj ningsafgifternas

och vinstmedlens indragning till statsverket en för kommunerna

högst afsevärd minskning skulle uppstå i de inkomster, de på grund af

hittills varande förhållanden kunnat påräkna, finner utskottet sig böra afstyrka

all sådan indragning vare sig delvis eller helt och hållet.

Hvad åter angår frågan om att tilldela landsbygdskommunerna en större

andel af ifrågavarande afgifter och vinstmedel, så inhemtas af statistiska

uppgifter från finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå, att i medeltal

för hvart och ett af do fem försäljningsåren 1889—1894 dessa medel

med tillämpning af derom gällande stadganden fördelats så, att deraf tillkommit
-

Landsting.............

1,220,585

kr. eller

17,o

procent

Hushållningssällskap.........

901,702

✓> »

12,5

»

Stockholms stad...........

1,286,757

» »

17,o

»

Öfriga städer samt köpingar med bolag .

2,858,452

•» »

39,8

»

Landsbygdskommuner........

854,634

» »

11,0

3 ,

hvarförutom............

65,406

» »

0,0

åtgått till ersättning för afträdda rättigheter

och provisioner m.

m.

Det låter sig icke förneka, att den andel af dessa medel, som direkt

tillgodokommit landsbygdskommunerna, i jemförelse med stadskommunernas

andel är ringa, lika litet som det kan bestridas, att inkomsten af bränvinshandeln

i städerna i väsentlig mån ökats derigenom, att bränvinshandeln

på landsbygden allt mer och mer minskats. Man får dock icke förbise,

att utom den inkomst, som under berörda femårsperiod direkt tillfallit

landsbygdskommunerna, landsting och hushållningssällskap uppburit tillsammans

29,5 procent af sammanlagda bränvinsmedlen eller 2,122,287

Bil/, till Riksd. Prof. 1896. 5 Sami. 1 Afd. 3 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

kronor, som användts till ändamål, af hvilka landsbygdskommunerna hufvudsakligen

dragit fördel, samt att de företag, hvartill städerna använda dem

tillfallande bränvinsförsäljningsmedel i icke ringa mån komma äfven landsbygden

till godo. Derjemte bör det ihågkommas, att de olägenheter och

utgifter, som städerna i och för bränvinshandelns skötande ej kunna undgå,

ock äro betydande, hvadan det med fog kan sägas, att en del af de städerna

på detta sätt tillfallande inkomster åtgår till gäldande af omkostnader,

som handeln med bränvin medför. Af dessa förhållanden torde följa, att

städernas andel i bränvinsförsäljningsmedlen bör vara större än landsbygdskommunernas.

Eätta grunden för fördelningen af dessa medel emellan

städer och landsbygd är emellertid svår att afgöra och lärer, i anseende

till den stora stridigheten mellan de olika kommunernas intressen, icke

kunna nu bestämmas med utsigt att vinna ett mera allmänt godkännande,

och det synes utskottet klart, att Riksdagen icke bör våga

att i en så vigtig och grannlaga fråga besluta på förslag af enskild motionär,

hvilken icke kan vara i stånd att mot hvarandra väga de många faktorer,

som vid frågans lösning måste tagas med i räkningen. Om än röster inom

utskottet höjts för att hos regeringen begära ett förslag till annan delningsgrund

än den, som nu gäller, så har dock å andra sidan framhållits, att

inga omständigheter, såvidt utskottet har sig bekant, genast kräfva en

ändring i nu ifrågavarande afseende. Utskottet kan fördenskull icke heller

beträffande den föreslagna förändringen af sättet för medlens fördelning tillstyrka

bifall till motionerna, och har alltså ansett sig för närvarande böra

hemställa,

l:o) att herr Odqvists motion icke må af Riksdagen

bifallas;

2:o) att herr Andersons motion icke heller må af

Riksdagen bifallas; samt

3:o) att • herr Janssons in. fl. motion icke heller

må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 18 Februari 1890.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAVALLI.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

1J

Reservationer:

;if herrar grefve Klingspor och Collander;

af herrar S. M. Olsson, J. A. Lundström och Bruten:

»De snart sagdt vid hvarje riksdag återkommande motionerna om

ändring af 22 § i kongl. förordningen angående försäljning af bränvin

m. in. visa, att den deri stadgade fördelningen af de från bränvinsförsälj - ningen inflytande afgifter och vinstmedel icke är tillfredsställande. Efter

att i en särdeles fullständig motivering hafva framhållit det oberättigade

uti att en så stor andel af bränvinsförsäljningsmedlen blifvit tillförsäkrad

städerna i jemförelse med den del deraf, som tillföll laudtkommunerna,

föreslog 1890 års bevillningsutskott en fördelning af nämnda försäljningsmedel,

hvarigenom städernas inkomst af bränvinshandeln skulle minskas

med */io, der nämnda handel upplåtits åt bolag, och, der så icke var förhållandet,

med 2/io af de inflytande försäljningsafgifterna och vinstmedlen.

De städerna sålunda frångångna beloppen skulle inbetalas till statskontoret

för att fördelas efter samma grunder som öfriga dit ingående bränvinsförsälj

ningsmedel. På de skäl, som af förenämnda års bevillningsutskott

blifvit anförda, anse vi den af detsamma föreslagna fördelningen af bränvinsförsäljningsmedlen

vara synnerligen beaktansvärd, i följd hvaraf vi icke

skulle haft något emot, om utskottets betänkande i hufvudsakliga delar

blifvit öfverensstämmande med det af 1890 års bevillningsutskott afgifna,

helst vi i likhet med sistnämnda utskott anse, att nykterheten i icke

oväsentlig grad skulle hafva främjats genom en sådan fördelning.

Då emellertid inom utskottet ifrågasattes, att Riksdagen skulle i

skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om ett på fullständig utredning grundad!

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

förslag till ändrad fördelning af bränvinsförsäljningsmedlen, biträdde vi det

derom framstälda förslaget, åt hvilket utskottets motivering i viss mån

äfven synes gifva stöd; och tillåta oss i öfverensstämmelse dermed föreslå,

att Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes taga under öfvervägande

och för Riksdagen framlägga förslag till sådan

ändring af 22 § i kongl. förordningen angående

vilkoren för försäljning af bränvin m. m., att större

andel af bränvinsförsäljningsmedlen må komma landtkommunerna

till godo, än för närvarande är förhållandet,

och nykterheten om möjligt dermed främjas.»

äfvensom särskilt vid punkten 3:o af herr O. Jansson, som anser,

att utskottet bort tillstyrka bifall till den af honom m. fl. väckta motionen.

Herrar af Buren, friherre von Schiverin och Dieden hafva anhållit att

få antecknadt, att de icke deltagit i behandlingen af detta betänkande.

STOCKHOLM, VICTOR PETTERSONS BOKTR., 189G.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.