Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckta malm och jernmalm. motioner om exporttull å zink

1896-02-28 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1896:9, Betänkande, i anledning af väckta malm och jernmalm. motioner om exporttull å zink

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

1

N:o 9.

Ank. till Eiksd. kansli den 28 Pebruari 1896, kl. 1 e. m.

Betänkande, i anledning af väckta

malm och jernmalm.

motioner om exporttull å zink(l:a

A.)

Till bevillningsutskottet hafva blifvit hänvisade fyra särskilda motioner,

innefattande yrkanden om exporttull å malm. Af dessa afser en

från Första Kammaren, n:o 23 af herr C. E. Ljungberg, sådan tull å

zinkmalm, och de tre öfriga, nemligen tva från Första Kammaren,

n:o 11 af herr J. A. Sandberg och n:o 22 af bemälde berr Ljungberg,

samt en från Andra Kammaren, n:o 93 af herrar N. Petersson i Runtorp

och C. F. Petersson i Dänningelanda, exporttull å jernmalm.

I sin ofvanberörda motion, n:o 23 inom Första Kammaren, anför

herr Ljungberg, under erinran om vigten för en sund statshushållning

deraf, att landets naturliga hjelpkällor i möjligaste måtto bevaras och

tillgodogöras inom landet sjelft, hufvudsakligen följande: De i Nerike

och Östergötland belägna dyrbara zinkgrufvorna, de s. k. Åmmebergsfälten,

hade sedan många år tillbaka bearbetats af ett utländskt bolag,

som af denna verksamhet skördade betydande vinst. Bearbetningen

och förädlingen af zinkmalmen egde emellertid endast till mycket ringa

del rum inom landet; största delen af densamma utfördes i ratt tillstånd.

Vårt behof af zinkplåt och dylikt inköptes från utlandet, hufvudsakligen

från Tyskland och Belgien. Åtskilliga förhållanden, såsom att

både utförseln och uppfordringen af zinkmalm under de senaste åren

på det hela taget visat benägenhet att minskas, äfvensom att på senare

Bih. till Riksd. Prof. 1896. 5 Sami. 1 Afd. 8 Haft. (N:o 9.J 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

tider flera zinkgrufvor nedlagts, torde tyda på en stundande uttömning

af landets förråd af zinkmalm. En exporttull å sådan malm skulle

bereda staten en inkomst och derjemte kunna föranleda malmens förädling

inom landet. — På grund af det sålunda anförda hemställer

motionären,

»att Riksdagen måtte besluta, att å zinkmalm skall vid utförsel

sättas en tull af minst en krona pr 100 kilogram.»

Herr Sandbergs motion, med hvilken den af herrar N. Petersson i

Runtorp och C. F. Petersson i Dänningelanda väckta öfverensstämmer,

är af följande lydelse:

»Vår export af jern och stål befinner sig sedan 1889 i ett högeligen

oroväckande aftagande. En af vårt lands mest betydande exportartiklar

synes vara på väg att alldeles hafva spelat ut sin roll. Nedanstående

tabell visar exportsiffrorna i summa för samtliga slag af jern

och stål under de senare åren.

År 1889 1890 1891 1892 1893 1894

Summa ton............... 321,919 | 284,843 | 268,0741 263,709 | 247,655 J 245,010

Minskning ton ..................307076 16^769 1~365 16J354 2~645

Af ofvanstående tabell framgår, att vår export af jern och stål på

fem år aftagit med 76,909 ton eller i medeltal med 15,400 ton årligen,

hvilken minskning hufvudsakligen drabbar den förut vanliga exportvaran

stångjern.

Om denna nedgång fortsätter i samma skala äfven hädanefter,

skola vi, oaktadt vårt land vidt och bredt är kändt som ett af de jernrikaste

i Europa, ej mera exportera något stål och jern.

Det är gifvet, att, då eu af våra vigtigaste hufvudnäringar sålunda

aftager och småningom borttynar, ingenting annat kan återstå för våra

kraftigaste arbetare än den sorgliga emigrationen.

En redogörelse för vid våra jernbruk anstälde arbetares antal

skulle i detta hänseende säga mer än ord, men ledsamt nog är jag för

närvarande ur stånd att framlägga en sådan. Det är dock en känd

sak, att våra jernbruk mer och mer nedläggas och dess arbetare nödgas

att lemna sina hem för att i Amerika eller i de norrbottniska

grufvorna söka sin utkomst.

Jag kan icke finna någon mera betydande orsak till detta onda

än vår allt mer stigande export af jernmalm. Utländingen har funnit

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9. 3

det fördelaktigare att till lågt pris köpa råvaran för vårt berömda

svenska jern och sjelf förarbeta den tillsammans med sina ofta nog

eljest odugliga malmsorter än att som förut köpa den relativt dyrare

färdiga produkten — vårt jern och stål.

Nedanstående tabell visar siffrorna i ton för vår export af jernmalm

sedan år 1887.

År 1887 1888 1889 1890 1891 1892 1893 1894

Summa ton 41,985 | 117,350 | 118,573 ! 187,532]J_74,144J_320,071J484j020 | 834,295

Ökning ton 75,365 1,223 68,959 — 13,388 145,927 163,949 350,275

(minskning)

Af denna öfversigt framgår, att vår jernmalmexport, som för närvarande

i rundt tal kan räknas för en million ton årligen, endast på

de senaste tio åren mer än tjugudubblats.

Det säger sig sjelft, att den nytta, vårt land i sin helhet har af

denna stora jernmalmexport, som under de kommande tio åren mycket

väl kan å nyo tiodubblas, om icke ändå mera, är i det hela temligen

obetydlig. Grufvefälten gifva visserligen arbete åt några tusen man

mera, och statens jernvägar erhålla äfven ökade inkomster; men hufvudvinsten

går till de'' utländska köparne, deras mellanhänder, samt till utländska

aktieegare i våra grufvefält. eller i dit anlagda privatbanor.

Skola vi då stilla och tålmodigt åse, huru utländingen suger must

och merg ur vårt fosterland? Skola vi stillatigande tåla, att vårt

fosterland nästan likställes med en halfciviliserad koloni, hvarifrån .utländingen

för vrakpris kan hemta jernmalm i oändlighet för att gifva

sitt eget folk arbetet och vinsten af dess förarbetande till jern- och

stålvaror, hvilka vi sedan sjelfva för dyrt pris ofta måste återinköpa?

En hvar torde lätt inse, ätt långt ifrån allt i detta afseende är som

sig bör.

Frågan har visserligen förut vid 1889 års riksdag förelagts i motioner

af herrar Reuterswärd och de Laval. På grund af flera orsaker,

hvilka dock numera icke förefinnas, blef saken då afslagen.. Landets

verkliga behof af en måttlig exporttull å jernmalm lag då icke heller

i så öppen dag som nu, hvilket äfven framgår af ofvan anförda, jemförelsevis

stora jern- och stålexport för 1889.

Det ligger i sjelfva verket mycket nära till hands att inse, att en

måttlig exporttull å jernmalm måste göra en flerfaldig nytta. Dels erhåller

statskassan årligen millioner i inkomst, dels kan eu måttlig exporttull

på jernmalm icke annat än på det kraftigaste befrämja åter
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

uppblomstringen af vår inhemska, nu så djupt sjunkna jernindustri och

sålunda genom att gifva arbete hindra emigrationen.»

På dessa grunder föreslå herrar Sandberg samt N. Petersson och

C. F. Petersson, att Riksdagen ville besluta att åsätta jernmalm en exporttull

af två kronor pr ton.

I sin ofvan omförmälda motion, n:o 22 inom Första Kammaren,

anför herr Ljungberg:

»Det är anmärkningsvärd^ att, på en tid då man här i landet insett

nödvändigheten att med importtullar främja och mot en öfvermägtig

konkurrens skydda vår förädlingsindustri, intet göres för att åt oss sjelfva

och åt framtiden bevara sådana landets råvaror, af hvilka denna industri

har behof, och hvilka derjemte i och för sig utgöra en rikedomskälla,

som, en gång bortfallen, icke kan ersättas.

Den ohejdade utförseln af jernmalm skadar på det högsta vår

jerntillverkning, bland annat derigenom, att då utländingen får hos oss

hemta den yppersta malm till lågt pris, förädlar han, med sin goda

tillgång på billigt bränsle, densamma hos sig sjelf och undersäljer oss

derefter både utomlands och i vårt eget land.

Det måste äfven betraktas såsom en mindre god hushållning, att

icke säga såsom ett slöseri, att, på en tid då svenska statsverkets

gamla inkomstkällor anses så otillräckliga, att nya måste, till de skattdragandes

ytterligare betungande, uppsökas, vi likväl försmå de ansenliga

bidrag, som statskassan kunde hemta från den stora malmutförseln,

bidrag, som kunde göra alla de påtänkta nya skatterna öfverflödiga.

»

Herr Ljungberg erinrar derefter, att statsmagterna gjort sig skyldiga

till bristande omvårdnad om svenska jernhandteringens intressen,

i det att de från utlandet hemtat jernvägsmateriel till många millioners

värde i stället för att genom inköp af sådana varor inom landet uppmuntra

vår egen jernhandtering, samt att i äldre tider förbud mot export

af malm varit stadgadt i Sverige, hvilket förbud emellertid utbytts

mot en exporttull, som sedermera vid upprepade tillfällen nedsatts och

slutligen upphäfts; hvarefter motionären anför några utdrag ur förhandlingar,

som föregingo beslutet om exporttullens upphäfvande.

Sedan motionären vidare yttrat sig om storleken af malmtillgångarna

i Sverige samt den omfattning, i hvilken brytningen och utförseln

af jernmalm under föregående tider egt rum, anför motionären

ytterligare:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9. 5

»Att denna stora och ständigt växande tullfria export icke kan utgöra

ett glädjeämne för svenska fosterlandsvänner, är naturligt, då vi,

i stället för att sjelfva bearbeta vårt värdefulla jern, skicka det ifrån

oss till utländsk förädling, och det utan att ens draga någon vinst deraf

för vår statskassa. Men desto mera fröjdar denna export de främmande

nationer, som veta att begagna sig deraf. I »Hamburger Nachrichten»

lästes sålunda t. ex. i Juli 1895: »Tyskland skördar vinsten af Gellivarabergets

jernrikedom. Malmen i detta berg håller i genomsnitt 65 till

70 procent jern, medan de tyska malmerna hålla ungefär 35 procent.

Största delen af G eib varamalm en smältes vid de tyska hytteverken, och

betydelsen af dessa grufvor för den tyska jernindustrien är klar, om

man besinnar, att med samma anläggningar, samma arbetskraft och

samma bränsleåtgång vid Gellivaramalmernas smältning erbålles nästan

dubbel qvantitet jern mot af de fattigare tyska malmerna.» Också utfördes

år 1893 till Tyskland icke mindre än 102,990,000 och 1894:

153,812,000 kilogram; hvarjemte under sistnämnda år utgingo till Storbritannien

85,197,000 kilogram. Ännu större var utförseln till Nederländerna,

nemligen 1894: 573,605,000 kilogram.

Då man klagat, att en utförselstull å jernmalm icke skulle kunna

bäras af den svagare malm, som upptages ur mellersta Sveriges grufvor,

bör ihågkommas, att faran för dessa är ännu större eller mera grundad,

om icke tull åkommer, emedan den ofantliga utströmningen af den 20

å 25 procent bättre Gellivar amalm en annars skulle snart helt och hållet

uttränga den förenämnda malmen ur marknaden, utom det att jernets

förädling är af långt större vigt än en föga värdefull och gifvande grufbrytning.

Sverige bör dessutom icke allt för mycket förstärka den

tillgång på billigt råämne, som i senare tider i utlandet föranledt den

öfverproduktion, som nedtryckt jernprisen äfven för oss. Ju mera malm

vi utskeppa till utlandet, desto mera underhålla vi denna öfverproduktion

och försvaga utsigterna till en god afsättning af vår egen jerntillverkning.

Ju mera vi deremot hålla på vår jernmalm till den tid,

då behofvet deraf i utlandet blir mera känbart — och med den omåttliga

grufbrytning, som i senare tider egt rum i England och Spanien

m. fl. länder, och i hvilken redan, i följd af grufvornas uttömning, eu

afmattning inträdt, kan denna tid icke vara långt borta - desto större

utsigter hafva vi att få gynsammare pris både å vår malm och å tillverkningarne

deraf.

Genom utförandet af malmen ur landet försvinner ett kapital, som

icke kan återförvärfvas; och skall sådan utförsel ega rum, måste den

alltid ske med måtta; men än större skäl till sådan återhållsamhet har

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

ett land som vårt, när det är i besittning af ett sällsynt godt material,

som efter all sannolikhet skall med hvarje år stiga i pris; och det

skulle väl vara höjden af oförstånd att icke genom åsättandet af en

måttlig exporttull bereda oss icke blott nu antydda fördelar, fördelaktiga

pris å både malm och jern, utan äfven en betydlig årlig inkomst för

svenska statsverket.

I förbigående torde äfven få erinras, af hvilken vigt det är, att

icke de stora malmfälten Luossavara och Kirunnavara indragas i jernmarknaden.

Derigenom skulle nemligen icke blott värdet af Gellivaramalmen

nedtryckas, utan äfven ny näring gifvas åt den för vår jernhandtering

så ofördelaktiga öfverproduktionen i utlandet.))

Efter det motionären slutligen, i fråga om exporttullens belopp,

yttrat, att en tullsats af 50 öre pr 100 kilogram utan tvifvel vore mest

lämplig, såväl för beredande af en väl behöflig statsinkomst som för

hämmande af en öfverdrifven export, men att, då man i sådant fall

måhända nödgades fastställa en lägre tull för mellersta Sveriges mindre

jernstarka malm, hvilket möjligen kunde medföra svårigheter, tvekan

kunde uppstå, huruvida icke en tullsats af 30 öre pr 100 kilogram

vore att föredraga, hemställer motionären,

»att Riksdagen måtte besluta, att jernmalm skall vid utförsel åsättas

en tullafgift af minst 30 och högst 50 öre per 100 kilogram».

Hvad först beträffar den föreslagna exporttullen å zinkmalm, inhemtas

från Sveriges officiella statistik rörande myckenheten af senare

årens brytning och utförsel följande:

År.

Bruten malm.

Utförd malm.

Värdet af

utförd malm.

Ton.

Ton.

Kronor.

i 1890 ............

61,843

31,903

1,595,000

1891 ...................

61,591

31,168

1,558,000

1892 ....................

54,981

29,482

1,474,000

1893 ....................

46,623

26,772

1,339,000 |

1894 .....................

47,029

24,820

1,241,000 |

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

Brytningen af zinkmalm här i landet lärer, enligt hvad i utskottet

meddelats, icke vara så vinstgifvande, att icke möjligen den föreslagna

exporttullen å malmen skulle medföra grufdriftens nedläggande, sjmnerligast

som så rikliga tillgångar på zinkmalm finnas i andra länder,

att den myckenhet, som brytes i vårt land, icke är af stor betydenhet

i jemförelse med dem. En stor arbetsstyrka skulle genom grufdriftens

nedläggande beröfvas sitt arbete och det bolag, som eger grufvorna,

tillfogas stor förlust. Det är ock att märka, att uppgiften i herr Ljungbergs

motion, att största delen af den malm, som brytes här i landet,

utföres i rått tillstånd, icke torde vara fullt riktig. Den malm, som

brytes vid Åmmeberg, undergår nemligen före utförandet en ganska

vidlyftig behandling genom krossning, rostning och vaskning m. m.

Någon utsigt att kunna åstadkomma malmens vidare förädling inom

landet lärer för närvarande icke förefinnas, helst som den svenska zinkmalmen

icke enbart anses lämpa sig för framställande af en del vigtiga

alster af zink. Då härtill kommer, att det bolag, som företrädesvis

bedrifver zinkmalmbrytningen här i landet, utöfvat en särskildt för den

trakten, der zinkgrufvorna äro belägna, gagnelig verksamhet, hemställer

utskottet,

l:o) att herr Ljungbergs motion om åsättande

af exporttull å zinkmalm icke må af Riksdagen bifallas.

Exporten af svensk jernmalm, som under år 1888, det första år

Gellivaremalm utfördes, utgjorde 117,350,000 kilogram, har sedan dess

högst betydligt vuxit och under senare åren utgjort:

1890 ....................... 187,732 ton till värde af 1,877,000 kronor

1891 ....................... 174,148 » » )) » 1,741,000 »

1892 ....................... 320,071 » » » » 3,201,000 »

1893 .................... 484,055 » » » » 4,841,000 »

1894 ...................... 831,395 » » » » 5,820,000 »

Under sistnämnda femårsperiod bär tillverkningen inom landet af

tackjern samt af smidbart jern och stål utgjort,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

a) af tackjern:

1890

1891

1892

1893

1894

b) af smidbart jern och stål:

1890 .................

................ 393,510

ton

1891 .................

............... 396,540

»

1892 .................

................ 395,021

»

1893 .................

................ 392,377

»

1894 ................

................ 372,352

»

456,103 ton

490,913 »

485,664 »

453,421 »

462,809 »

Exporten af stångjern och åtskilliga andra produkter af jernindustrien

har väl under senare åren i icke obetydlig mån minskats, hvaremot

minskningen af jerntillverkningen, såsom af ofvan intagna uppgifter

synes, icke är synnerligen stor. Berörda minskning af exporten

föranledes dock enligt utskottets åsigt icke af den stegrade utförseln af

jernmalm från Sverige och af någon häraf föranledd öfverproduktion i

andra länder, utan beror dels på den under senare tider i hela verlden

rådande tryckta ställningen å jernmarknaden, dels derpå, att det genom

förbättrade metoder blifvit möjligt att äfven utan användande af träkol

framställa en produkt, som för de flesta ändamål är lika tjenlig

som det svenska jernet, dels ock derpå, att stångjern blifvit belagdt

med införseltull, i följd hvaraf större del af det svenska stångjernet

åtgår för landets eget behof än hvad tillförene varit fallet. För

att en exporttull å svensk malm skulle kunna verka hvad motionärerna

önska eller en allmän prisstegring på jern å verldsmarknaden,

måste förutsättas, att de främmande länder, som bedrifva jerntillverkning,

äro eller snart blifva i saknad af lämplig malm, ett förhållande,

som emellertid icke blifvit ådagalagdt. Malmtillgångar finnas på

flerfaldiga ställen och kunna möjligen upptäckas på andra håll i sådan

myckenhet, att den svenska malmen blir alldeles öfverflödig för utlandets

behof. Det skäl, som framför andra skulle kunna tala för jernmalmens beläggande

med exporttull, nemligen faran för att densamma kunde komma

att utsina inom landet, så att tillgång derpå komme att saknas för landets

egna behof, torde icke förefinnas, då tillgångame på svensk jernmalm

i

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

9

synas vara nära nog outtömliga, Vid sådant förhållande torde talet om

ett genom exporten försvinnande kapital ej böra tillmätas någon betydelse,

enär, äfven om utförseln komme att mångdubblas, tillräcklig myckenhet

i allt fall skulle återstå; hvaremot om, såsom möjligen genom den föreslagna

exporttullen kunde blifva en följd, utförseln skulle förhindras,

en gifven förlust skulle uppstå genom upphörandet eller minskningen af

de stora inkomster, som derigenom tillföras landet. Malmbrytningen,

synnerligast i Gellivare, gifver arbetsförtjenst åt tusentals personer och

lemnar derjemte staten en; afsevärd inkomst genom fraktafgifter å den

af staten inköpta jernvägen mellan Luleå och Gellivare, hvilka fördelar

äro väl värda att beaktas. Beträffande mellersta delarne af landet skulle,

i anseende till den dervarande för export använda malmens jemförelsevis

mindre värdefulla beskaffenhet, berörda tullsats antagligen verka såsom ett

exportförbud till stor förlust ej mindre för egarne af derstädes belägna

grufvor samt hos dem anstälde arbetare än äfven för de jern vägar, hvilka

genom malmtransporten erhålla en af sina hufvudsakligaste inkomster.

Någon ökning af tackjernstillverkningen skulle sannolikt icke genom

malmutförselns minskande eller upphörande kunna åstadkommas hufvudsakligen

på den grund, att den begränsade tillgången på träkol

icke medgifver en synnerligen förstorad jerntillverkning och allra minst

en masstillverkning af t. ex. gjuttackjern eller andra billiga jernsorter,

för hvilka en stor del, för att icke säga större delen af landets till

export använda malmer torde bäst lämpa sig; hvarförutom träkolets

höga pris i förhållande till stenkol, som i de stora jernproducerande

länderna i dess ställe för samma ändamål användes, utgör ett väsentligt

hinder för de svenska jerntill ver kamé att i dessa billiga produkter

täfla med de utländska.

Utskottet finner väl i likhet med motionärerna, att det vore

synnerligen önskvärdt, om den svenska jernhandteringen, som under

en följd af år lidit genom svåra och tryckande konjunkturer, kunde

upphjelpas, men anser på nu anförda skäl, att den föreslagna exporttullen

ej kan medföra sådan verkan; och om än skäl möjligen under

vissa förhållanden kunde förefinnas att, såsom motionärerna framhållit,

bereda staten någon inkomst genom åsättande af exporttull å

ifrågavarande råvara, anser utskottet dock, i betraktande af de skadliga

verkningar eu sådan tull i ofvan anförda afseenden skulle medföra,

att någon exporttull å jernmalm ej bör åsättas, samt hemställer

derför,

Bill. till Bifall. Prof,. 1896. 5 Sami. 1 Afd. 8 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

2:o) att herrar Sandbergs samt N. Peterssons

och C. F. Peterssons motioner icke må af Riksdagen

bifallas; samt

3:o) att herr Ljungbergs motion om åsättande

af exporttull å jernmalm icke heller må af Riksdagen

bifallas.

Stockholm den 28 Februari 1896.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAVALLI.

i

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1896.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.