Sök i Ratio Lex

Utlåtande, med anledning af väckta motioner om åtskiljande afkamrersoch kassörstjenster na vid riksbankens mindre afdelning skontor.

1896-04-27 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1896:11, Utlåtande, med anledning af väckta motioner om åtskiljande afkamrersoch kassörstjenster na vid riksbankens mindre afdelning skontor.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

BankoutsJcottets Utlåtande N:o 11.

1

N:o 11.

Ank. till Riksd. kansli den 27 april 1896, kl. 3 e. m.

Utlåtande, med anledning af väckta motioner om åtskiljande afkamrersoch

kassörstjenster na vid riksbankens mindre afdelning skontor.

I två särskilda motioner, af hvilka den ena väckts i Första Kammaren

af herr P. M. Söderberg (motion n:o 39) och den andra i Andra Kammaren

(motion n:o 120) af herr G. Elowson m. fl. har föreslagits, att kamrersoch

kassörsjensterna vid de riksbankens afdelningskontor, der nämnda befattningar

äro förenade, måtte åtskiljas samt tjensterna vid dessa kontor så

ordnas, som den föreslagna förändringen torde föranleda.

Motionerna, som äro lika lydande, hafva följande innehåll:

»Vid 1888 års riksdag väcktes inom Första Kammaren af numera

aflidne J. E. Nyström motion om åtskiljande af kamrers- och kassörstjensterna

vid riksbankens då befintliga mindre afdelningskontor. Såsom det hufvudsakliga

skälet för den påyrkade åtgärden framhölls af motionären nödvändigheten

af kontroll vid all bankverksamhet.

Bankoutskottet, som vid behandlingen af förenämnda ärende, icke fann

den ifrågasatta anordningen, åtminstone enligt dåvarande förhållanden, behöflig,

hemstälde, att motionen ej måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda;

och blef detta jemväl Riksdagens beslut.

Sedan dess har emellertid riksbankens rörelse vid de smärre afdelningskontoren

i betydlig mån ökats, såsom ock framgår af de större vinstsiffror,

dessa kontor nu uppvisa. Särskildt af dessa skäl torde de omständigheter,

som år 1888 föranledde, att det föreslagna åtskiljandet af kamrers- och

kassörsbefattningarna vid riksbankskontoren ansågs obehöfligt, numera icke

kunna vidare åberopas.

Bih. till Riksd. Prot. 1896. 6 Sarnl. 1 Afd. 8 Häft. (N:is 11—13.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets Utlåtande N:o 11.

Härtill kommer, att senare tiders erfarenhet synes gifva vid handen,

att det för upprätthållande af behörig kontroll är af synnerlig vigt, att

arbetet så fördelas, att icke för många olikartade göromål komma på en

persons hand. I ännu högre grad lär detta befinnas gälla om en tjenst, hvars

innehafvare under expeditionstiden måste på en gång säkert och snabbt betjena

allmänheten, hvars anspråk i detta afseende, nu stegrade, naturligtvis

böra vinna tillmötesgående, äfven om åtgärder i dylikt syfte skulle vara förenade

med något ökade utgifter för vederbörande kontor. Om också det vid

afdelningskontoren hittills följda sättet att kontrollera den verksamhet, som

kamreraren, hvilken tillika är kassör, i ena eller andra egenskapen utöfvar,

får betraktas såsom jemförelsevis tillfredsställande, så måste det ju likväl

vara obestridligt, att en ännu mera effektiv kontroll skulle kunna utöfvas

genom dessa förenade, ehuru olika befattningars fördelning på två särskilda

personer.»

Öfver de väckta motionerna hafva fullmägtige i riksbanken afgifvit

yttrande, i hvilket bland annat anföres:

»För att frågan om reglering af tjenstebefattningarna vid de smärre

afdelningskontoren må kunna lättare och säkrare bedömas, torde det vara

lämpligt att tillse, huru tjenstgöringen vid dessa kontor från början

blifvit ordnad.

Vid inrättandet af ett sådant kontor ansågs det tillräckligt att anställa

två ordinarie tjensteman utom ombudsmannen. Den rörelse, som vid

ett dylikt egde rum, var nemligen icke så liflig, att sjelfva kassaexpeditionerna

i vidsträcktare omfattning upptog kassörens tid och omtanke, utan kunde

han derjemte sköta förhandlingarna med den lånesökande allmänheten och

besörja hufvudbokföringen samt upprätta listor och rapporter m. m.

Småningom gjorde sig dock å flere orter behofvet af ytterligare biträde

gällande, och då anlitandet af extra ordinarie tjensteman ej befans tillfyllestgörande,

anstäldes en tredje ordinarie tjensteman, hvilken i egenskap

af kontors- och kassaskrifvare hade att lemna biträde hufvudsakligen åt

kamrern och kassören i dennes dubbla verksamhet.

Härvid må ock erinras, hurusom kommissionsbestyren måste upptaga

framför allt kamrern-kassörens tid och föranleda denne att i större eller

mindre mån lita till kontors- och kassaskrifvaren eller extra ordinarier

för att kunna i rätt tid och utan hinder eller uppehåll i den öfriga expeditionen

utföra de uppdrag, som skriftligen lemnades kontoret.

Med tiden och i samband med de lättnader, hvilka i afseende å insändandet

af skriftliga uppdrag blifvit allmänheten beredda, hafva kommissionsgöromålen

i allmänhet väsentligen tillväxt, i afseende hvarå hosföljande

statistik för dels de närmaste 2 åren, efter det kommissionsanstalter vid de

s. 3 Kontrollera mot PDF

Banlcoutshottets Utlåtande N:o 11. 3

särskilda kontoren inrättades, dels femårsperioden 1891 —1895 torde vara

tillräckligt upplysande.

För ombesörjandet af kommissionsbestyren, hvilka ansetts ligga utom

den vanliga tjenstgöringen, har lemnats ersättning, som helt naturligt ökats

i förhållande till den tilltagande mängden af uppdrag, dock så, att den beräknade

godtgörelsen för hvarje uppdrag i det hela blifvit mindre, da antalet

uppdrag i betydligare mån tillväxt.

Den sålunda till kontoren utanordnade ersättningen har mest för

kamrern-kassören och dernäst för registratorn blifvit en afsevärd del af

aflöningen, hvilken, såsom lätt inses, utan sådant bidrag skulle varit allt för

knapp för en person särskildt i en bankkamrers ställning. Klart är emellertid,

att en så beskaffad form af aflöningen icke kan betraktas såsom lämplig.

I följd af förhållandenas natur måste den vara underkastad vexling, och

om äfven ersättningen i allmänhet stigit med den ökade rörelseri, så har

dock på vissa håll, der rörelsen nedgått, saken stält sig annorlunda. För

öfrigt är ett sådant slag af inkomst uppenbarligen ovisst äfven derutinnan,

att tjenstinnehafvaren icke får vid sjukdomsfall åtnjuta hvad han kan hafva

påräknat såsom stadig inkomst. Bestämmandet af de belopp, som skola utgå

till de olika kontoren, är också förenadt med svårigheter, beroende på beräkningsgrunden,

och fördelningen af arfvodet emellan tjenstemännen vid

hvarje särskildt kontor har stundom varit föremål för meningsskiljaktigheter.

Dertill kommer, att godtgörelsen för de ifrågavarande bestyren, hvars storlek

bör rätta sig efter det besvär och den möda, som desamma medföra, verkar

till en olikhet i aflöningsförmåner, hvilken visst icke alltid motsvaras af

skilnaden i tjenstegöromålens omfattning i det hela för det ena och andra

kontoret. Det kan nemligen lätt inträffa, att vid ett kontor kommissionsgöromålen

äro mera betydande, medan vid ett annat rörelsen på platsen är

vida lifligare och tager tjenstemännens tid mera i anspråk.

Slutligen synes med fullt skäl kunna ifrågasättas, huruvida det icke

är med god ordning öfverensstämmande, att verksamheten med kommissioners

ombesörjande, hvilken i sjelfva verket nu tillhör och är oskiljaktig från riksbankens

rörelse, skall vid de smärre afdelningskontoren, så som fallet är vid

hufvudkontoret samt vid Göteborgskontoret, införlifvas med tjenstgöringen

för öfrigt och på samma sätt som denna blifva ett tjensteåliggande, för

hvilket ingen särskild ersättning lemnas.

Att ett sådant inordnande af kommissionsbestyrens handläggning i

tjenstgöringen föranleder till någon ändring i fördelningen af tjenstemännens

åligganden, är lätt insedt. En annan fördelning, än som nu eger rum, påkallas

derjemte af kassagöromålens utvidgning. Numera hafva nemligen

dessa fått vida större omfattning än förr. Rörelsen har i allmänhet ökats,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets Utlåtande N:o 11.

såsom lär framgå af här bifogade tabeller, och redan i följd deraf är kassaexpeditionen

tyngre än förr. I samma mån som statens verk och inrättningar

föranledts att mer än förut anlita riksbankskontoren och röra sig med riksbankens

sedlar, blir naturligen kassörens verksamhet mera trägen. Dessutom,

och detta är ej minst vigtigt, har vexlingen af sedlar och skiljemynt

betydligt tilltagit. Visserligen är icke samma skyldighet i fråga om vexling

ålagd de smärre kontoren som hufvudkontoret och kontoren i Göteborg och

Malmö, men det ligger i sakens natur och i riksbankens intresse, att dess

kontor så mycket som möjligt skola tillmötesgå allmänheten i det ifrågavarande

hänseendet.

Klart är emellertid, att kassagöromålens ökning, hvilken har en gifven

tendens att fortgå, skall väsentligen försvåra tjenstgöringen för den person,

som har att utom kassaexpeditionen bestrida kamrerareverksamhet.

Kassagöromålen böra naturligtvis så hastigt som möjligt expedieras,

om allmänheten skall finna sig belåten, och att i det afseendet riksbanken

bör göra sitt bästa, är uppenbart. Men kamrerarens åligganden under

expeditionstiden får icke åsidosättas, allra helst som han dels har att förhandla

med allmänheten i låneväg och utgöra mellanhand mellan denna och

styrelsen, dels bör utöfva kontroll öfver tjenstgöringen. För kassaexpeditionens

vederbörliga uppehållande måste derför extra biträde anlitas, hvarigenom

åter kassörens tillsyn öfver göromålen försvagas.

Det bör också vara lätt insedt, att vid en mera utvecklad kassaexpedition

uppmärksamheten hos den, som egentligen skall handlägga densamma,

bör få vara så ostörd som möjligt af andra göromål, hvilka skola

samtidigt förrättas, och i alla händelser icke tagas i anspråk af flera

olikartade sådana, allra minst af kontrollen öfver expeditionen i dess

helhet.

Med afseende härpå synes tiden nu vara inne att, såsom i motionerna

blifvit föreslaget, från hvarandra skilja kamrers- och kassörsbefattningarna

vid de riksbankens afdelningskontor, der de hittills varit förenade. En sådan

åtgärd behöfver dock icke annat än i ett par fall leda till inrättande af nya

tjenster. Vid de kontor, der, ombudsmannen oräknad, tre tjensteman nu

finnas anstälda, bör skiljandet af de ifrågavarande befattningarna kunna

försiggå på sådant sätt, att i stället för en kamrer-kassör, en registrator

och en kontors-kassaskrifvare tjenstgöra: en kamrer, en kassör och en

registrator. Vid några kontor borde deremot förändringen kunna bestå deri,

att kamrern-kassören blifver kamrer och registratorn kassör, hvarvid göromålen

skulle fördelas något olika mot hvad nu är fallet, och vid de nya

kontor, som kunna komma att inrättas, torde, åtminstone i början, två

tjenstemän kunna sköta göromålen. Naturligtvis fordras vid såväl det

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande N:o 11.

5

ena som det andra slaget biträde af extra tjensteman, hvilka också skulle

hafva att inträda vid semester eller annan ledighet för de ordinarie.

Att nu i detalj uppgöra arbetsfördelningen torde så mycket mindre

vara af behofvet påkalladt, som förhållandena ställa sig så pass olika vid

de olika kontoren, .att arbetsordningarna icke lära på förhand böra

fastslås. — — — — — — — — — — — —--— —----*

Motionärernas förslag har sålunda gifvit anledning till en framställning

från fullmägtiges sida, som går ut på en ny organisation af de mindre riksbankskontoren.

Yid bedömande af denna framställning har utskottet icke kunnat undgå

taga hänsyn till det förhållande, att förslag nu äro å bane i syfte att åt

riksbanken bereda en vidsträcktare och delvis förändrad verksamhet genom

öfvertagandet af all sedelutgifning. I sådant syfte hafva tid efter annan

redan vidtagits åtskilliga förberedande åtgärder, och om också genomförandet

af dem, som återstå, kommer att något dröja, torde det likväl med fog

kunna antagas, att, inom en ej allt för aflägsen framtid, den åsyftade reformen

i vårt bankväsende lärer komma till stånd. När detta sker och för riksbankens

verksamhet delvis andra former då komma att tillämpas, kan sådant

komma att hafva inflytande äfven på afdelningskontoren och deras verksamhet,

hvilken åtminstone hos vissa af dem kan få ett helt annat omfång än

för närvarande. Med tanken härpå har utskottet ej kunnat undgå att finna

den nuvarande tidpunkten mindre lämplig för en mera genomgripande reorganisation

af dessa kontors tjenstepersonal och deraf betingade större

rubbningar i lönestaterna för kontoren.

För öfrigt får utskottet erinra, att, på sätt motionärerna äfven framhållit,

vid 1888 års riksdag förslag väcktes af enskild motionär i samma

syfte som det nu förevarande, men att detta förslag icke vann bifall. I sitt

öfver 1888 års motion afgifna yttrande anförde, efter lemnad redogörelse för

gällande kontrollstadganden, fullmägtige, att då nödig kontroll vore åstadkommen

jemväl med nuvarande organisation af kontorspersonalen, kunde

fullmägtige ej finna, att den ifrågasatta, naturligtvis med större kostnader

förenade, ändringen i afseende å tjensternas anordning vore af något verkligt

behof påkallad. På grund af de af fullmägtige sålunda lemnade upplysningarna

och då det sätt, hvarpå ifrågavarande förhållanden vore vid afdelningskontoren

ordnade, syntes innebära tillräckliga kontroller, fann 1888 års

bankoutskott hvad motionären föreslagit åtminstone ej för det dåvarande

vara behöfligt; en uppfattning, hvilken, såsom nämnts, Riksdagen äfven

gillade.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets Utlåtande N:o 11.

Sedermera hafva hvarken från afdelningskontorens styrelser eller från

fullmägtige utgått något initiativ till ändring i den nuvarande organisationen

på grund af bristande kontroll, förr än vid denna riksdag i följd af enskilda

motionärers förslag fullmägtige uppgjort förslag till nya stater för ifrågavarande

afdelningskontor, hvilket förslag dock, såsom synes framgå af fullmägtiges

yttrande, snarare torde hafva tillkommit för beredande af en snabbare

expedition af göromålen och ett förändradt, aflöningssätt för vissa tjensteman

än för vinnande af en skärpt kontroll. Då emellertid utskottet funnit det

omfattande organisationsförslaget i åtskilliga afseenden så beskalfadt, att

utskottet ansett sig icke böra framlägga detsamma till Riksdagens pröfning,

och dertill kommer, såsom redan ant.ydts, att den närvarande tidpunkten näppeligen

kan vara lämplig för en mera genomgripande förändring af afdelningskontorens

tjenstepersonal och lönestater; och då vidare den af motionärerna

föreslagna ändring, om än förtjent af ganska stort afseende, synes kunna

utan olägenhet uppskjutas, eftersom, äfven med nuvarande anordning af göromålen

vid dessa kontor, kontrollen synes vara ganska tillfredsställande, föranlåtes

utskottet hemställa,

att ifrågavarande motioner ej må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 27 april 1896.

På bankoutskottets vägnar:

O. R. THEMPTANDER.

Reservation

af herr grefve Hamilton.

Herr Moberg har icke deltagit i behandlingen af detta ärende.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.