Sök i Ratio Lex

Memorial, angående ändringar i gällande reglemente för riksbanken.

1896-05-04 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1896:15, Memorial, angående ändringar i gällande reglemente för riksbanken.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Memorial N:o 15.

9

N:o 15.

Ank. till Riked. kansli den 4 maj 1896 kl. 3 e. m.

Memorial, angående ändringar i gällande reglemente för riksbanken.

Sedan utskottet genomgått och granskat det för riksbankens styrelse

och förvaltning gällande reglemente med dervid fogade aflöningsstat samt

i sammanhang dermed tagit i öfvervägande ej mindre den af herr P. 0.

Lundell i Andra Kammaren väckta motion (n:o 136) om ändrad lydelse af

§ 32 i reglementet än äfven fullmägtiges i riksbanken i hithörande ämnen

gjorda framställningar, får utskottet nu föreslå de ändringar i bankoreglementet,

som utskottet ansett böra vidtagas.

Fullmägtige i riksbanken hafva i skrifvelse den 23 sistlidne april

gjort följande framställning i fråga om ändring i § 12 mom. 1 i reglementet.

Enligt bestämmelse i § 12 mom. 1 hafva fullmägtige bemyndigande

att köpa och sälja vexlar »betalbara på utrikes ort» samt enligt § 28 att

diskontera endast sådan vexel, som, stäld i svenskt mynt och betalbar inom

högst sex månader efter diskonteringsdagen, är dragen på inom riket bosatt

svensk undersåte. Med den lydelse, dessa båda §§ nu ega, äro fullmägtige

följaktligen förhindrade att köpa sådana vexlar, som äro dragna på utländsk

man eller firma, men betalbara vid bankinrättning eller hos enskild

inom landet; och då under senare tid inträffat, att sådana vexlar erbjudits

riksbanken och anledning ej torde finnas att afvisa desamma blott af det

skäl, att de blifvit stälda att betalas inom landet, hafva fullmägtige ansett,

Bih. till Riksd. Prat. 1896. 6 Sand. I Afd. 9 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets Memorial N:o 15.

att § 12 bör i sådan rigtning ändras, att ifrågavarande slags utländska

vexlar kunna af riksbanken köpas.

Det förslag, som fullmägtige med anledning häraf fram stål t till

ändring i reglementet, har utskottet funnit väl grundadt, och hemställer

alltså,

l:o) att § 12 mom. 1 i bankoreglementet må erhålla

följande ändi’ade lydelse:

Nuvarande lydelse:

Fullmägtige bemyndigas

att köpa och åter försälja

vexlar, betalbara på

utrikes ort, dragna på sex

månader eller kortare tid,

äfvensom att genom annat

aftal öfvertaga utländsk valuta

och densamma åter

aflåta.

Föreslagen lydelse:

*F ullmägtige bemyndigas

att köpa och åter försälja

vexlar, dragna å person

eller firma, bosatt i

utlandet, betalbara utom

eller inom landet, och förfallande

inom längst sex

månader, äfvensom etc.

(lika).

Vid framläggande för fullmägtige af proftryck till sedlar å 50-kronors

valör, förfärdigade enligt det för riksbankens sedlar antagna nya system,

har det visat sig, att med det för samma sedel bestämda minskade format

och den betydliga plats, som bilden å framsidan intager, svårighet möter

att kunna å sedeln anbringa två handskrifna namnteckningar, utan att

dess utseende derigenom kommer att i väsentlig mån lida, hvaremot, om

det ena namnet finge tryckas, sådana anordningar lätteligen kunde vidtagas,

att lämpligt utrymme för en skriftlig namnteckning bereddes. Någon

risk lär härmed icke blifva förbunden, enär sedlarna icke skulle leinnas

fullt färdiga från tryckeriet, utan, innan de utlemnas, måste förses med

en handskrifven namnteckning. Med anledning häraf hafva fullmägtige

funnit sig böra hemställa, att å sedlarna af 50-kronors valör samt jemväl

de blifvande nya 100-kronosedlarna, som komma att få samma format och

utstyrsel som de å 50 kronor, måtte få anbringas en handskrifven och en

tryckt namnteckning.

Då ej heller denna framställning föranledt någon erinran från utskottets

sida, hemställer utskottet,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Memorial N:o 15.

11

2:o) att § 15 mom. 2

hålla följande lydelse:

Nuvarande lydelse:

Dessa sedlar förses med

namnteckning af två riksbankens

tjensteman. A

sedlarne af fem och tio

kronors valörerna anbringas

båda namnteckningarna genom

tryck, men å de öfriga

valörerna skola desamma

handskrifvas.

i bankoreglementet må er
Föreslagen

lydelse:

Dessa sedlar förses med

namnteckning af tvåc riksbankens

tjensteman. A sedlar

af fem och tio kronors

valör anbringas båda namnteckningarna

genom tryck

och sedlarne å 50 och 100

kronor förses med en tryckt

och en handskrifven namnteckning,

men å 1000-kronors-valören

handskrifvas

båda namnteckningarna.

Genom stadgande i § 21 mom. 2 är allmänheten berättigad att efter

insättning vid något af riksbankens kontor af penningar kunna få medelst

telegram förordna om motsvarande belopps utbetalning vid hvilket som

helst annat riksbankens kontor. Rättigheten att på detta sätt verkställa

utbetalningar kan, om dervid betydligare belopp afses, lätteligen medföra

svårigheter och olägenheter vid i synnerhet de mindre afdelningskontoren,

som ej alltid kunna hålla en kassa, beräknad för sådana oförutsedda liqvider.

Svårigheten härvid skulle likväl för afdelningskontoren kunna i väsentligaste

mån afhjelpas, utan att den genom nuvarande reglementsbestämmelse

afsedda beqvämligheten i penningomsättningen i afsevärd man inskränktes,

om de egde rätt att för mötande af dylik utbetalning vid fall

af behof å beloppet i fråga utställa postvexel, som af telegramemottagaren

torde kunna i de flesta fall utan olägenhet användas.

Fullmägtige hafva derför, hellre än att föreslå begränsning i det belopp,

som må på dylikt sätt utbetalas, hemstält om ett tillägg till ifrågavarande

reglementsbestämmelse i ofvan angifna syfte; och får utskottet

med anledning häraf och med anslutning till fullmägtiges i ämnet gjorda

framställning hemställa,

3:o) att § 21 mom. 2 i reglementet må erhålla

följande lydelse:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets Memorial N:o 15.

Nuvarande lydelse:

Likaledes må i hvarje

af riksbankens kontor penningar

kunna insättas och

ett deremot svarande belopp

efter telegram af det

kontor, der insättningen egt

rum, utaf hvilket som helst

annat riksbankens kontor

till vederbörande i behörig

ordning utbetalas; egande

fullmägtige genom meddelade

särskilda föreskrifter

bestämma de afgifter och

de vilkor i öfrigt, som med

hänsyn till riksbankens säkerhet

kunna pröfvas för

åtnjutande af omförmälda

rättighet erforderliga.

Föreslagen lydelse:

Likaledes må i hvarje

af riksbankens kontor penningar

kunna insättas och

ett deremot svarande belopp

efter telegram af det kontor,

der insättningen egt

rum, af hvilket som helst

annat riksbankens kontor

till vederbörande i behörig

ordning utbetalas, dock med

rättighet för det senare kontoret

att, om svårighet möter

för beloppets utbetalande

i reda penningar, å detsamma

utfärda postvexel

att inlösas vid hufvudkontoret,

och ega fullmägtige

etc. (lika).

Beträffande nu gällande bestämmelser angående mottagande i riksbanken

af s. k. öppna deposita hafva fullmägtige anfört:

»I fråga om vilkoren för emottagande till förvar i riksbanken af

värdepapper är i § 22 mom. 4 af bankoreglementet stadgadt, att förvaringsafgiften

för sådana utgör för år räknadt en krona för hvarje tusental

kronor af papperens i beviset upptagna värde i rikets mynt, med fullmägtige

lernnad rätt att beträffande större depositioner, som utgöras af ett

jemförelsevis mindre antal papper, medgifva nedsättning i nämnda afgift.

Ansökningarna om sådan nedsättning hafva på senare tiden blifvit

allt talrikare. I afseende härå meddelas följande siffror.

Af de 34,707 st. värdepapper, som, omfattande 542 st. depositioner,

voro den 31 sistlidne december i riksbanken deponerade, tillhörde 56 st. med

18,854 värdepapper å tillsammans kronor 38,304,117: 24 postsparbanken,

då sålunda 484 depositioner med 15,853 värdehandlingar å 20,911,248: 07

egdes af allmänheten. För dessa sistnämnda voro afgifterna nedsatta till

75 öre per 1,000 för 5 st. depositioner, till 60 öre för 7 och till 50

öre för 32 st., omfattande ett sammanlagdt belopp af kronor 5,735,000,

hvartill komma ej mindre än 14 st. depositioner å tillsammans omkring

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Memorial N:o 15.

13

1,666,000 kronor, för hvilka fullmägtige under innevarande år ansett sig

böra lemna nedsättning i förvaringsafgiften med 50 % under den i regel

faststälda. Under 50 öre var nedsättning beviljad blott för en deposition

å 200,000 kronor och för en år 25,000 kronor. Af dessa två har den

förra, för hvilken debiterats afgift af 40 öre, under innevarande år återtagits,

så att blott den senare med en afgift af 25 öre per 1,000 och

bestående af ett förvaringsbevis, tillhörigt en välgörenhetsinrättning, återstår

af depositioner med afgift lägre än efter 50 öre per 1,000 kronor.

Allmänhetens anspråk härutinnan hafva också ett bestämdt stöd i den

omständigheten, att afgiften för dylika depositioner i andra härvarande

penninganstalter är lägre än den i riksbanken gällande, för att ej tala

om förhållandena i utlandet, der, exempelvis i de stora bankerna i Köpenhamn,

Berlin och Paris, taxan är vida billigare. Då riksbankens ifrågavarande

depositionsrörelse uppenbarligen är anordnad för att allmänheten

må kunna icke blott med erforderlig trygghet, utan ock för ringa kostnad

få i allmänt förvar nedsätta värdepapper, synes det vara för främjande af

det afsedda ändamålet af behofvet påkalladt, att afgiften nedsättes. _ En

sådan nedsättning skulle visserligen medföra af sevärd minskning i riksbankens

inkomst af rörelsen, men det bör å andra sidan kunna påräknas, att

allmänheten i större utsträckning än förr anlitar riksbanken i det nu ifrågavarande

hänseendet, och om äfven den härigenom vunna ökning icke skulle

motsvara minskningen i inkomst, lär det icke böra utgöra hinder för riksbanken

att tillmötesgå en i sig sjelf billig fordran från allmänhetens sida.

Af hvad ofvan blifvit meddeladt, synes framgå, att 50 öre per 1,000

är den afgift, som skäligen kan fastställas såsom den normala. Dock

torde i ett eller annat fall undantag derifrån kunna göras, så att afgiften

blir något lägre, hvarför den nu fullmägtige medgifna rätten till nedsättning

synes böra qvarstå, om den ock efter den betydliga nedsättningen af

den i regeln gällande afgiften icke torde komma att annat än mera sällan

tillämpas.

Att ett minimum af afgift emellertid fastställes, synes deremot lämpligt,

och kan det med fullt skäl fixeras till 2 kronor.»

Då, genom hvad fullmägtige sålunda anfört och bankoutskottet sjelft

funnit vid tagen del af fullmägtiges protokoll rörande dylika ärenden, behofvet

och lämpligheten af en förändring i den af fullmägtige angifna rigtning

synes utskottet vara ådagalagda, föranlåtes utskottet hemställa,

4:o) att andra punkten i § 22 mom. 4 i bankoreglementet

må erhålla följande lydelse:

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets Memorial N:o 15.

Nuvarande lydelse:

Denna afgift utgör för

år räknadt en krona för

hvarje tusental kronor af

papperens eller myntens i

beviset upptagna värde i

rikets mynt, hvarvid del

af tusental beräknas såsom

helt.

Föreslagen lydelse:

Denna afgift utgör, för

år räknadt, femtio öre för

hvarje tusental kronor af

papperens eller myntens i

beviset upptagna värde i

rikets mynt, hvarvid del af

tusental beräknas såsom helt.

Dock må afgiften för hvarje

särskild deposition i intet

fall understiga 2 kronor för

år räknadt.

Med anledning deraf, att jemlikt 1895 års riksdagsbeslut under innevarande

år öppnats ett nytt afdelningskontor af riksbanken i Umeå för

Vesterbottens län, erfordras i § 25 af bankoreglementet, hvari riksbankens

afdelningskontor och deras distrikt uppräknas, komplettering af samma §

så, att det nya kontoret der kommer att omnämnas; och får på grund häraf

utskottet hemställa,

5:o) att § 25 mom. 1 i bankoreglementet må affattas

sålunda:

Riksbankens utlåningsrörelse drifves — — -— (lika)

— — — V ermlands län; genom afdelning skontoret i

Luleå för Norrbpttens län; genom af delning skontoret i

Umeå för Vesterbottens län; genom af delning skontoret i

Vexjö för Kronobergs och Blekinge län; genom afdelningskontoret

i Visby för Gotlands län; genom afdelningskontoret

i Örebro för Örebro län samt genom afdelningskontor

et i Östersund för Jemtlands län; under iakttagande

i afseende å kontoren i Kalmar, Karlstad, Hernösand,

Falun, Örebro och Umeå af de vilkor och bestämmelser

beträffande lånerörelsen, hvilka fullmägtige,

enligt vid dessa kontors inrättande lemnadt särskildt

bemyndigande af 1887, 1889, 1890, 1891, 1893 och

1895 årens Riksdagar eg a föreskrifva.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Memorial N:o 15.

15

Vidare och under förutsättning att hvad utskottet i utlåtande n:o 14

hemstält i fråga om inrättande under år 1897 af nya riksbankskontor,

vinner Riksdagens godkännande, hemställer utskottet,

6:o) att till § 25 mom. 1 i bankoreglementet må

fogas en så lydande not:

Förestående distriktsindelning kommer i och med

öppnandet af de utaf 1896 års Riksdag beslutade afdelningskontoren

i Linköping och Mariestad att undergå

den förändring, som af stadgandena i slutet af detta

reglemente föranledes.

I ofvanberörda af herr Lundell inom Andra Kammaren väckta motion

(n:o 136) har föreslagits, att § 32 mom. 2 i bankoreglementet, som

nu innehåller bestämmelse derom, att afbetalningslån skola återbetalas

medelst erläggande hvar sjette månad efter utlåningsdagen af en femtedel

af lånebeloppet, måtte erhålla följande ändrade lydelse:

Lånen återbetalas medelst erläggande hvar sjette månad efter utlåningsdagen

af minst en tiondedel utaf lånebeloppet jemte upplupen ränta,

vid äfventyr, om sådant försummas, att hela den obetalda delen af lånet

varder till betalning förfallen.

Liknande förslag, genom hvilka afbetalningslånen skulle komma att

blifva utestående i fem i stället för två och ett hälft år, hafva vid riksdagarne

åren 1890 och 1891 samt 1892, 1893 och 1895 varit föremål för

behandling, men hittills hvarje gång af bankoutskottet afstyrkts och ej

heller af Riksdagen godkänts.

1895 års Riksdags bankoutskott yttrade med anledning af då föreliggande

förslag i ämnet:

»Utskottet kan icke finna, att, sedan frågan senast förelegat till

pröfning, några nya skäl tillkommit, hvilka kunna anses innefatta giltig

anledning för utskottet att frångå sin, hufvudsakligen på de af bankofullmägtiges

flertal anförda grunder, förut uttalade mening derom, att en utsträckning

af tiden för afbetalningslånens återgäldande icke kan vara lämplig.

Ihågkomma^ bör ock, att, enligt hvad inom utskottet framhållits, sparbanker

och andra penningförvaltandc inrättningar i ökadt omfång sysselsätta

sig med utlåning af penningar med afbetalning af en tiondedel hvar sjette

eller tolfte månad, så att jordbrukares, näringsidkares och andras behof i

den vägen derigenom ganska väl tillgodoses.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets Memorial N:o 15.

Härtill vill utskottet lägga äfven det skäl, att det belopp af riksbankens

fonder, som får bindas i dylik utlåning, torde böra vara bestämdt

genom en lag och icke vara beroende af en föreskrift endast i bankoreglementet,

och äfven ur den synpunkten kan det under afvaktan af ett förslag

från Kongl. Maj:t rörande omorganisation af riksbanken icke vara

lämpligt att nu vidtaga någon ändring i de för afbetalningslånen gällande

föreskrifter.»

Dessa skäl synas utskottet hafva vunnit ökad giltighet, sedan till

innevarande års Riksdag aflåtits en kongl. proposition angående de ändringar

i regeringsformen och riksdagsordningen, som Kongl. Maj:t funnit nödiga

för att till en kommande Riksdag bana väg för förslag till lag

för Sveriges riksbank, hvilken derigenom skulle erhålla rätt att ensam utgifva

sedlar och i sammanhang dermed få en förändrad verksamhet mot

hvad den nu har. Ofvanberörda kong], proposition, som vid behandlingen

hos kamrarne gifvit anledning till skiljaktiga beslut, är ännu icke af årets

Riksdag slutbehandlad. Men, om den skulle föranleda till ett sammanstämmande

beslut i båda kamrarne, som Kongl. Maj:t kan godkänna, torde

den tid vara nära för handen, då de bestämmelser, å hvilka utskottet syftade

i sitt ofvanberörda utlåtande af år 1895, få sin plats i en lag. I

afbidan å denna synes det utskottet icke vara lämpligt att nu företaga

sådan ändring i bestämmelserna om afbetalningslån, som motionären föreslagit,

hvadan utskottet hemställer,

7:o) att herr Lundells ifrågavarande motion ej må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

I afseende å vilkoren för utlåning från riksbanken är i § 29 bestämdt,

att af lånesökande skall afgifvas förbindelse, åtföljd af antingen

löpande förskrifning eller accepterad invisning, motsvarande minst hela det

sökta lånebeloppet; eller ock aktier, publika papper eller andra hypotek,

som vederbörande styrelse anser innefatta fullkomlig säkerhet för det

sökta lånet.

Härvid har riksbanken naturligtvis bort iakttaga, att hypotek, som

i sjelfva verket utgör sökandens egen förbindelse, ej godkännes. Så rigtig

den nu anförda bestämmelsen än i allmänhet är, finnes dock fall, der lånesökandens

egen förbindelse, affattad i ena eller andra formen, kan anses

innefatta fullt betryggande säkerhet. Sådant är — enligt fullmägtiges

framställning — vanligen förhållandet, när lån sökes af kommun eller

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Memorial N:o 15.

17

samfällighet, sådan som t. ex. ett läns brandstodsbolag eller förening med

kommunalt ändamål och garanterade bidrag eller direktion, som har att

ombesörja arbetsföretag, för hvilket medel med full visshet äro att tillgå

inom kortare tid. Oftast lär det icke vara behöfiigt att affordra sådan

lånesökande, utom behörig förbindelse, särskildt hypotek eller att i stället

mottaga en ordförandes eller direktionsledamots förskrifning med hypotek

af kommunens eller korporationens förbindelse. Pröfningen af den säkerhet,

som i hvarje särskildt dylikt fall erbjudes, bör, enligt fullmägtiges

mening, icke möta sådana svårigheter, att den ej kan öfverlemnas åt fullmägtige.

Med anslutning härtill och i öfverensstämmelse med hvad fullmägtige

föreslagit, föranlåtes utskottet hemställa,

8:o) att till nedannämnda §§ i bankoreglementet

må fogas följande tilläggsbestämmelser,

a) till § 29 mom. 1:

Såsom säkerhet för försträckning, hvilken lemnas

till kommun eller med sådan jemförlig samfällighet, kan

dock efter fullmägtiges eller vederbörande styrelses pröfning

godkännas låntagarens egen förbindelse utan sådant

hypotek, som här ofvan stadgas;

b) till § 31 mom. 1:

I fråga om kreditiv åt kommun eller dermed jemförlig

samfällighet gälle, hvad i § 29 mom. 1 är stadgadt;

c) till § 32 mom. 1:

I afseende å lån till kommun eller dermed jemförlig

samfällighet gälle, hvad i § 29 mom. 1 är stadgadt.

För den händelse Riksdagen bifaller hvad utskottet i sitt utlåtande

n:o 14 hemstält i fråga om inrättande under år 1897 af nya afdelningskontor

af riksbanken, erfordras särskilda bestämmelser med anledning af

det bemyndigande, som enligt utskottets förslag skulle åt fullmägtige lemnas

att föreskrifva vilkor och bestämmelser för de föreslagna kontorens

rörelse och förvaltning.

Af denna anledning föranlåtes utskottet hemställa,

9:o) att i slutet af bankoreglementet må införas

följande stadgande:

Bill till Riksd. Prat. 1896. 6 Sami. I Afd. 9 Höft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets Memorial N-.o 15.

Vid#1896 års Riksdag har tillika beslutits:

a) att under loppet af år 1897 skola inrättas dels

i Linköping för Östergötlands län och Kalmar läns norra

landstingsområde med undantag af Aspelands härad, som

förlägges till området för afdelningskontoret i Kalmar,

ett afdelningskontor af riksbanken och dels i Mariestad

för Skaraborgs län eller den del deraf, fullmägtige ega

bestämma, likaledes ett afdelningskontor af riksbanken

under de vilkor och bestämmelser med afseende på kontorens

rörelse och förvaltning, som bankofullmägtige ega

föreskrifva;

b) att det må ankomma på fullmägtige att till

bedrifvande af kontorens lånerörelse anvisa de belopp,

fullmägtige må finna lämpliga; och

c) att fullmägtige tills vidare och intill dess Riksdagen

annorlunda besluter, må ej mindre bestämma af

huru stort antal ledamöter styrelserna för avdelningskontoren

i Linköping och Mariestad skola utgöras, än

äfven utse dessa ledamöter, förordna om styrelsernas

verksamhet och sättet för dennas utöfvande samt bestämma

arfvoden för styrelserna, äfvensom besluta om

tjenstemännens antagande, göromål och aflöning samt i

öfrigt vidtaga alla erforderliga åtgärder för kontorens

öppnande.

Stockholm den 4 maj 1896.

På bankoutskottets vägnar:

O. R. THEMPTANDER,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1896:90 Skrifvelse till Konungen med reglemente för riksbankens styrelse och förvaltning. s. 1 i texten
  2. Rskr. 1896:91 Skrifvelse till fullmågtige i riksbanken med öfverlemnande af bankoreglementet. a1 i texten