Sök i Ratio Lex

Skrifvelse med begäran, att Kongl. Maj:t ville taga i nådigt öfvervägande, om och till hvilken utsträckning lagbestämmelser kunde meddelas i Bih. till Riksd. Prof. 18U0. 8 Barn/. 2 Afd. 1 Hund. 1 Käft. fN:is 1, 2.J 1 2 Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts

1896-02-13 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1896:1, Skrifvelse med begäran, att Kongl. Maj:t ville taga i nådigt öfvervägande, om och till hvilken utsträckning lagbestämmelser kunde meddelas i Bih. till Riksd. Prof. 18U0. 8 Barn/. 2 Afd. 1 Hund. 1 Käft. fN:is 1, 2.J 1 2 Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1. 1

N:o 1.

Ånk. till Eiksd. kansli den 20 februari 1896, kl. 3 e. m.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 1, i

anledning af väckt motion angående meddelande af föreskrifter

i syfte att vid slagt af husdjur minsta möjliga

lidande måtte tillfogas djuren.

Uti en vid innevarande års riksdag väckt motion, n:o 30, som blifvit

till utskottet hänvisad, har herr C. Treffenberg hemstält, att Riksdagen

måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes

dels låta utröna, om och till hvilken utsträckning stadganden må kunna

meddelas i syfte att vid slagt af hemdjur minsta möjliga lidande, medelst

förutgående bedöfning eller på annat ändamålsenligt sätt, tillfogas djuren,

dels ock, derest utredningen dertill föranleder, låta utarbeta och för

Riksdagen framlägga förslag till lagstiftning i ämnet.

Den fråga, som sålunda föreligger, har förut varit föremål för Riksdagens

uppmärksamhet. Vid 1887 års riksdag föreslog herr P. Zimdahl

i sådant syfte en ändring af 18 kap. 6 § strafflagen, men motionen

afslogs af båda kamrarne, sedan lagutskottet erinrat derom, att en revision

af strafflagens bestämmelser blifvit ålagd lagberedningen.

Vid 1894 års riksdag föreslog herr Treffenberg inom Första Kammaren,

att Riksdagen måtte till Kongl. Maj:t aflåta underdånig skrifvelse

med begäran, att Kongl. Maj:t ville taga i nådigt öfvervägande,

om och till hvilken utsträckning lagbestämmelser kunde meddelas i

Bih. till Riksd. Prof. 18U0. 8 Barn/. 2 Afd. 1 Hund. 1 Käft. fN:is 1, 2.J 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

syfte att vid slagt af husdjur minsta möjlig’a lidande medelst föregående

bedöfning'' eller på annat ändamålsenligt sätt tillfogades djuren.

Denna motion, som remitterades till lagutskottet, afstyrktes af detta

samt afslogs jemväl af Riksdagens begge kamrar, i den Första dock

efter omröstning med endast 1 rösts majoritet, men i den Andra utan

omröstning. Såsom skäl för sitt afstyrkande åberopade lagutskottet,

att det syntes utskottet hvarken behöfligt eller öfverensstämmande med

strafflagens affattning i öfrigt att i nämnda lag införa stadganden om

hvad som under särskilda förhållanden finge anses såsom grymhet,

samt att motionens syfte, säkrare än genom nya lagbestämmelser, vunnes

på öfvertygelsens och upplysningens väg.

Äfven vid 1895 års riksdag väcktes frågan å nyo af herr Treffenberg,

som i en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 51) föreslog,

att Riksdagen behagade till Kongl. Maj:t aflåta underdånig skrifvelse

med begäran, att Kongl. Maj:t täcktes dels låta utröna, om och till

hvilken utsträckning stadganden kunde meddelas i syfte att vid slagt

af hemdjur minsta möjliga lidande, medelst förutgående bedöfning eller

på annat, ändamålsenligt sätt, tillfogades djuren, dels ock, derest utredningen

dertill föranledde, låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag till de allmänna grunder, på hvilka en eventuel lagstiftning i

ämnet syntes böra byggas, samt derefter, och sedan dessa grunder

blifvit af Riksdagen pröfvade, utfärda föreskrifter om hvad vid hemslagt

af husdjur, till vinnande af ofvan omförmälda ändamål, skulle iakttagas.

Motionen öfverlemnades då till tillfälligt utskott, som (i utlåtande

n:o 19) hemstälde, »att Första Kammaren ville för sin del besluta, att

Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t

täcktes dels låta utröna, om och till hvilken utsträckning stadganden

kunde meddelas i syfte att vid slagt af hemdjur minsta möjliga lidande,

medelst förutgående bedöfning eller på annat ändamålsenligt sätt, tillfogades

djuren, dels ock, derest utredningen dertill föranledde, låta

utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till lagstiftning i ämnet».

Utskottets utlåtande bifölls utan både debatt och omröstning i

Första Kammaren, men afslogs af Andra Kammaren efter förutgången

öfverläggning, men utan remiss till utskott. Första Kammarens beslut

anmäldes nemligen i Andra Kammaren först dagen före riksdagens

afsilande.

1 utlåtande n:o 19 hade Första Kammarens andra tillfälliga utskott

yttrat:

»Det lärer icke af någon förnekas, att i denna fråga, likasom i hvarje

annan af humanitär beskaffenhet, ''öfvertygelsens och upplysningens väg’

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1. 3

är den ''säkraste’, men den är ty värr äfven den långsammaste; och när

fråga är om osägliga lidanden för lefvande varelser, skulle det vara en

oförsvarlig grymhet att åt tiden och en sent växande upplysning öfverlemna

hvarje åtgärd till afböjande af sådana lidanden.

I många trakter af vårt land tillgår ännu slagtningen på det sätt,

att djuren kullkastas genom rep, hvilka fästas ofvanom djurets klöfvar,

hvarefter, och sedan djuret lagts på rygg med fotterna bundna uppåt,

djurets hals utan vidare uppskäres och matstrupen utdrages samt ombindes,

för att det blod, som kommer från halsådrorna, ej skall blifva

förorenadt — och försiggår hela denna hemska operation utan all föregående

bedöfning.

När man nu betänker, att i Sverige omkring 760,000 större djur

och i allt minst 4 millioner husdjur årligen slägtas, inses lätt den stora

betydelsen å ena sidan af dessa grymheters fortsättande och å den

andra af hvarje verksam åtgärd till deras afhjelpande.

Man har också i flera andra länder, i samma män upplysningen och

medkänslan för djuren vaknat, bemödat sig att genom lagstiftningen

sätta en gräns för ett onödigt marterande af djuren vid deras nedslagning.

I hertigdömet Sachsen-Meiningen stadgades genom lag af den 23

maj 1891 och i konungariket Sachsen i mars månad år 1892, att blodaftappningen

vid slagt af alla husdjur skall föregås af bedöfning, och

för öfrigt förefinnas vid alla offentliga slagthus i Tyskland och Österrike

särskilda bestämmelser för slagt sättet, hvarigenom humanitetens fordringar

tillgodoses. Äfven i Schweiz är slagt utan bedöfning förbjuden.

I vissa reglementen, t. ex. i Bernburger-slagthusförordningen, äro bestämmelserna

synnerligen noggranna, såsom framgår af följande i denna

förordning förekommande paragrafer:

§ 4. Hvarje rå och plågsam behandling af slagtboskap är förbjuden.

§ 7. Boskap, som ställes in i slagthus för längre tid än 24 timmar,

skall af egaren förses med tillräckligt med foder, i annat fall

sörjer slagthusförvaltningen för utfodringen.

§ 10. Dödandet af djuren skall verkställas på ett möjligast snabbt

och smärtfritt sätt. Magistraten bestämmer, huru det ändamålsenligast

bor ske. Slagten får verkställas blott af öfvadt och tillräckligt kraftigt

folk, kontrollerad! af uppsyningsmannen; oöfvadt folk är en gång för

alla förbjudet att befatta sig dermed.

§ 11. Slagtdjuren få införas i slagtrummet först sedan alla förberedelser

för slagten äro vidtagna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

Derjemte stadgas, att dödandet af nötkreatur och hästar skall ske

medelst användande af slagtmask, samt att småboskap och svin skola

före slagten medelst klubba eller hammare döfvas o. s. v.

Liknande föreskrifter hafva slagthusen i Bremen, Wurzburg,

Hannover, Chemnitz, Mtilheim, Iserlohn, Erfurt in. fl.

Hvad åter vårt land angår, så ega vi till afvärjande af djurs misshandling

endast ett mycket knapphändigt stadgande i 18 kap. 16 § af

strafflagen, af följande lydelse: »Visar någon i behandling af egna eller

andras kreatur uppenbar grymhet, straffes med böter, högst etthundra

riksdaler», hvilket sistnämnda maximibelopp år 1890, genom en förordning

den 20 juni, bortfallit, hvarigenom böterna nu kunna utsträckas

till högre belopp.

Naturligtvis beror nu tillämpningen af detta lagrum af domarens

uppfattning hvad med »misshandling» vid slagt förstås; och så länge

särskilda stadganden härom saknas, skall en öfver hela vårt land gängse

grym sedvana i detta fall förhindra tillämpning af det nuvarande allmänna

lagbudet.

Vid sådant förhållande påkallar mensklighet och pligt emot de medskapade

varelser, som äro oss gifna till hjelp och näring, men icke till

misshandling, mera fullständiga och ändamålsenliga bestämmelser i förevarande

fall. Motionären har emellertid, i sitt nu ingifna förslag, icke

velat ensamt åt Kongl. Magt öfverlemna utfärdandet af nya stadganden

i detta ämne, utan, på samma gång han sökt genom regeringens

försorg vinna nödig utredning, tillika velat bereda Riksdagen tillfälle

att deltaga i pröfningen af »de allmänna grunder», på hvilka en eventuel

lagstiftning i ämnet syntes böra byggas. Utskottet föreställer sig dock,

att, derest denna lagstiftning skulle visa sig betinga Riksdagens medverkan,

sådan enklast vinnes genom sjelfva författningsförslagets framläggande

för Riksdagen.»

Då herr Treffenberg nu förnyat sin motion och dervid utan förändring

upptagit det förslag, som vid förra riksdagen framlades af

Första Kammarens tillfälliga utskott och af kammaren bifölls, har han

förklarat sig vara fortfarande öfvertygad om det trängande behofvet

af en lagstiftning i ämnet, helst genom tidningarna gång efter annan

meddelades de mest upprörande berättelser om de grymheter, som vid

slagt af kreatur utöfvades, i hvilket afseende han åberopat eu i tidningen

Vårt Land införd artikel, hvilken såsom bilaga fogats vid motionen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1. 5

I öfverensstämmelse med Första Kammarens vid senaste riksdag

fattade beslut hemställer utskottet,

att Första Kammaren ville för sin del besluta

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes dels låta utröna, om

och till hvilken utsträckning stadganden må kunna

meddelas i syfte att vid slagt af hemdjur minsta möjliga

lidande medelst förutgående bedöfning eller på

annat ändamålsenligt sätt tillfogas djuren, dels ock,

derest utredningen dertill föranleder, låta utarbeta och

för Riksdagen framlägga förslag till lagstiftning i ämnet.

Stockholm den 13 februari 1896.

På utskottets vägnar:

ROBERT DICKSON.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.